Just ja.
Allt är inte gräddsås när hockeyartister återvänder efter den här sortens semester.
Under fyra lediga dygn hinner de, faktiskt, bli rostiga, sävliga och trögtänkta.
Det syns överallt där jag tittat hittills.
Dessbättre brukar det inte ta mer än nån period att åka borta det sega.
Så redan under kvällens gång kommer vi få se värdigare hockey.
• • •
Man ser ju ett och annat tvättäkta skitmål under en säsong, men så fula som det Jacke Silfverberg ”gör” i TD Garden är de sällan.
• • •
Duby Duby Doo Dubinsky, som det varit sånt hallå om de senaste dagarna, verkar OK ändå.
Han gör kvällens första mål, efter 1.16 i Jackets hemmamatch mot Wild.
Känns nog inte helt dumt.
• • •
Nu har Robin Lehner hållit nollan sju perioder i rad.
Ojvoj.
• • •
Sebastian Aho – finländaren – gör comeback ikväll också.
Då börjar jag tro på Canes som slutspelscontender igen.
• • •
Undrar jag också, Mathias. Var är Kenta – och var är alla andra?
Hallå, All Star-breaket är över även i spåret.
Peppra mig med lite åsikter och iakttagelser nu.

Back to life, back to reality.
Ja, här sitter jag som en annan Glenn Killing i manegen och nynnar på gamla Soul II Soul-dängor.
För så är det ju.
Ikväll återvänder vi till livet och verkligheten (och dessutom är det ibland lite ”Manegen” över den här bloggen, men det ämnet får vi ta och fördjupa oss i vid ett lämpligare tillfälle…).
Efter All Star-breaket – sista uppehållet innan grundseriefinalen – och spektaklet i Tampa brakar grundserie-vardagen igång igen.
Finemang, tycker jag.
När världens bästa liga släcker lyset i fyra dygn hinner längtan och hungern efter riktig action, riktiga matcher, riktig nerv och riktig kvalitetshockey bli glupande, ju.
Därtill:
När All Star Weekend lagts till handlingarna börjar första delen av spurten mot playoff – följd av den andra efter Trade deadline om 27 dagar.
Så back to life – med iver och hänförelse,
• • •
Det fanns ett tag planer på att jag igår skulle köra från Tampa till Raleigh för att se kvällens envig mellan Hurricanes och Senators i PNC Arena.
Då hade Emil Ullbrand blivit glad, om inte annat.
Men när jag vaknade igår förmiddag framstod den idén inte längre som så tillrådlig, för det blev en rungande slutpunkt på firmafesten i söndags, så jag tog ett kvällsflyg hem till New York istället.
Och det betyder att jag sitter i den sägenomspunna korresoffan och ser de tolv back-to-reality-matcherna.
Se dem med mig, vettja!
• • •
Goda nyheter:
Vigge Hedman och Flipper Forsberg är snart tillbaka på slagfältet igen.
Bägge deltog under sina lags respektive morning skates idag och åtminstone Vigge kan enligt uppgifter från Manitoba-prärien göra comeback redan ikväll.
Hurra, för tusan!
• • •
Kan upplysa Flyers-fansen om att Bobby Clarkes dotter var med och firade All Star-avslutningen i lobby-baren på Marriott Waterside i söndags.
En stenhård och rolig lady, visade det sig – inte helt oväntat.
• • •
Forsberg får av allt döma vänta ytterligare några dagar på comeback, han hade ändå no contact-tröja under skejten i Bridgestone i morse.
Ett bra riktmärke kan vara bortamatchen mot Islanders om en vecka, tycker jag – för då är bloggen på plats!
• • •
Så Jaromir Jagrs saga är slutligen över.
Tråkigt att den inte fick ett värdigare slut, med facit i hand skulle han förstås ha låtit bli att skriva på för Calgary, men den lilla detaljen lär snart vara glömd.
Istället kommer världen minnas en av NHL-historiens största karriärer och hylla honom för allt magnifikt han åstadkommit – under längre tid än vad som borde vara möjligt.
Jag är själv oändligt glad för att han hade sån stamina att jag faktiskt fick följa nästan tretton säsonger med egna ögon – bland annat här i New York, när han hade Micke Nylander som radarpartner och den gloriösa säsongen 05-06 stod för 123 poäng.
Tack för allt, Jags.
• • •
Flyers-fansen kanske också blir lite impade om jag berättar att jag sänkte några drinkar ihop med Dave Poulin i den där Marriott-baren.
Han drog livliga anekdoter om sin säsong med Rögle i Division 1 82-83, när han gjorde 35 mål på 32 matcher, och var jävligt trevlig.
Svenska Fans-Vibergs påstående att jag i all lönndom är Flyers-fan börjar få mer verklighetsförankring…
• • •
Mange Pääjärvi gör sin debut som Senator i Raleigh ikväll.
Kul.
Men jag kommer osökt att tänka på en grej:
Har han kollat med sina fellow Ottawa-svenskar hur de brukar fira jul…?
• • •
Det enda jag kommer sakna från All Star är vinnande Pacific-divisionens matchställ.
Snälla medmänniskor, ni måste vidga era vyer och inse att vita hockeybrallor är det nya svarta.
• • •
Oh, Devils har en viktig match i Buffalo nu.
De får inte förlora mer, då kan de snart halka ner under strecket – efter en hel höst på rätt sida.
Men det blir inte lätt, minns att Robin Lehner gick in i breaket med två raka nollor.
• • •
Det är inte bara på NHL-arenorna det händer fascinerande saker ikväll.
Donald Trump ska hålla sitt första riktiga State of The Union-tal – The ties that bind – i kongressen också.
Ni får ursäkta om jag zappar över och tittar lite. Kan ju bli en historisk klassiker.
• • •
Som sagt:
Nu när det finns kvitto på att han har ett av ligans hårdaste skott måste Burger King Klingberg avfyra fler feta projektiler – och han får gärna börja redan mot Kings i AAC i afton.
• • •
Det är den här veckan man oundvikligen blir lite avis på de amerikanska fotbollsjournalisterna, för NFL har redan sjösatt sin så kallade Super Bowl-vecka i Minneapolis.
Sedan igår är alla på plats och hjälps åt att bygga upp den verkliga buzzen inför söndagens folkfest.
Så borde NHL göra med Stanley Cup också, ta en vecka och liksom skruva upp förväntningarna till den yttersta bristningsgränsen.
Tänk bara, vilket fett finaltips bloggen skulle hinna få ihop på den tiden…
• • •
– Probably a lot of you guys don’t think that we can make the playoffs, säger Lille Skutt Nyquist till media i Detroit.
Nä, vadå, det är väl ingen som börjat prata om Rasmus Dahlin och VM i Köpenhamn och så…
• • •
Ja, då ska vi se då. Jag tror jag börjar med att växla mellan Bruins-Ducks, Devils-Sabres och Canes-Sens, fortsätter med Preds-Hawks och Jets-Bolts och rundar av med Flames-Golden Knights.
Nu kör vi.
Välkomna tillbaka till verkligheten, folks.

ATLANTIC – PACIFIC 2-5 (Slut)
• • •
Vad sa jag om Rakell?
Nä, han blev inte MVP – men han hade ju show, med två mål och en assist, i finalen.
Kul.
Rocket Ricky får alldeles för lite cred till vardags.
• • •
Kid Rocks framträdande – bara B i största allmänhet, inget annat – slutar i ett klassiskt Spinal Tap-ögonblick.
Den jättelika videoskärmen han uppträdde framför fastnar och går inte att hissa upp i taket igen, så finalen blir försenad.
Obetalbart!
• • •
OEL kan också titulera sig All Star-mästare – och det är han glad för.
– Ja, jag tar alla segrar jag kan få just nu, säger han med ett snett leende när jag hittar honom i gästernas omklädningsrum efteråt.
Ha!
• • •
Piraten från Landsbro är rolig han med, när han kommer ut i Lightning-rummet insvept i handdukar och kommenterar det bortdömda målet i ”semin”.
– Jamen, fan. Jag kan aldrig få ett break. Jag gör ju inte så mycket mål längre, så jag ville verkligen ha det.
Sen flinar han brett.
• • •
Nä, hörrni, nu säger vi tack och adjö från Tampa.
Det gör vi, på traditionsenligt sätt, med en liten bildkavalkad.
Vi hörs igen när allvaret börjar på tisdag.

Slut, Pacific vinner med 5-2 – och Rakell blir tvåmålsskytt.
Mer kommer sen.

ATLANTIC – METROPOLITAN 7-4 (Slut)
• • •
Så, det blir final mellan Atlantic och Pacific – ligans två sämsta divisioner…
För givetvis vinner ”hemmalaget” den andra ”semin”, det gick ju inte att ha det på nåt annat sätt.
• • •
Stamkos och Kucherov vill lite mer än alla andra utespelare, för det här är ju Tampa, och går till ursinnig (nåja…) attack hela tiden.
Enda problemet:
De möter, i alla fall i första perioden, en målvakt som inte kan ta någon form av tävling på lek; enligt välunderrättade källor – Fast Freddy Shoestring, kan vi kalla honom – tappar Herr Lundqvist till och med humöret när han får stryk av hustrun i kubb om somrarna.
Så det blir inledningsvis bara ett mål, inprickat av Kucherov på passning från EK65.
• • •
Det är väldigt fint när de hyllar Willie O’Ree – hockeyns egen Jackie Robinson – i pausen i den lilla öst-matchen.
• • •
Han får sitt finfina mål bortdömt, parodiskt nog efter offside-granskning, men med två assist är Piraten från Landsbro ändå svenska All Star-kungen so far.
• • •
När Holtby vaktar Metropolitan-kassen blir det lite lättare för hemmafavoriterna.
Både Kuch och Point ansvarar för konstverk till mål under andra perioden – och till slut fullbordar ryssen till och med ett hattrick.
• • •
Ovetjkin och Crosby är ett hyggligt radarpar.
Pittsburgh och Washington får försöka enas om tidernas trejd, på nåt vis.
• • •
Kvällens roligaste:
När Kucherov gör sitt tredje mål kastar inte bara fansen in kepsar på isen.
Lagkamraterna kastar in hjälmarna från båset också!
• • •
De är lite schizofrena i Tampa nu. Samtidigt som de håller stenhårt på Atlantic kan de inte låta bli att bua argsint varje gång Marchand har pucken – och när han gör mål blir det väldigt ambivalent stämning.
• • •
Ja, nu ska Kid Rock uppträda och Kemo, jag har alltid uppfattat honom som en lallare – och tycker att NHL, som vill lansera sig som en vidsynt organisation och driver kampanjer för allas lika värde, kunde hålla sig för gott för att städsla en artist som emellanåt uppträder med confederate-flaggor och gjort en del tveksamma, homofoba uttalanden genom åren.

PACIFIC – CENTRAL 5-2 (Slut)
• • •
Åh, intensiteten, nerven, aggressiviteten, elektriciteten känslorna som svallar, blodet som pumpar…
Nä.
Men lite fin uppvisning, trots allt.
Och det börjar med att Pacific efter några cannolis i tom kasse slår ut Central och får spela final mot antingen Metropolitan eller Atlantic.
• • •
Connor McDavid trivs, inte helt otippat, när det är tre mot tre och ingen försvarar på riktigt.
Om det inte varit för Pekka Pinne hade han gjort tre mål redan i första perioden, men den finländske keepern ställde till med oh-my-god-show.
• • •
Vi har en svensk poäng so far – en assist på Oliver från Tingsryd.
• • •
Flower står för några rätt raffinerade presentationer han också,
Tåspetsräddningen när en hel fri Burger King egentligen fintat bort honom är nåt att skriva hem om.
• • •
Fint att Ricky Rakell spelar i en ren Southern California-formation med Kopitar och Doughty
• • •
Lagpresentationen, när spelarna kommer ut på isen en och en, är nog hela evenemangets höjdpunkt.
Den känns om inte högtidlig så i alla fall lite…cool.
Take a look likson, här är dom, dom största stjärnorna i hockeyvärlden.
• • •
Det verkar bara vara jag som gillar det helvita Pacific-stället, men det är ju å andra sidan bara jag som har smak också, det är sen gammalt.
• • •
Brock Boeser, Vancouvers rookie-ess, ser ut som min gamle kompis Pär Hedmark från Skellefteå.
Så ni vet.
• • •
Trist med handbollen då.
Som gammal murbräcka på linjen för Borlänge HK:s A-pojkar ber jag att få beklaga.
• • •
Brett Young, som såskoppen heter, kan slå rekord i långsam – och falsk – nationalsång.
Han borde fått två för delay of game.
• • •
Man önskar ändå att nån glömmer att det är All Star och på ren instinkt sätter in en riktigt fet tackling under en rush.
• • •
Nu blir det livat här.
Fyra Tampa-spelar ingår ju i Atlantic-laget och faktiskt, hemmafansen är lite uppeldade.

Hur var det coach Tårtan sa dagarna innan Columbus Blue Jackets första resa till Las Vegas?
Skuldkänslor är en bra källa till motivation som glömts bort i det moderna, präktiga, morotsknaprande NHL.
Well, när All Star Weekend nu når sin kulmen med själva matcherna i Amalie Arena får Ohios Kapten Ahab därvidlag sitt lystmäte.
Det är många – för att inte säga alla – på isen som de senaste dygnen ägnat sig åt ett slags skörlevnad som till vardags är otänkbar och nu ska de åka skridskor genom det som kallas eftertankens kranka blekhet.
Nä, matcherna de spelar betyder ingenting och behovet av motivation kommer vara minimalt, men ändå.
När notan efter en ambitiös ramalama-helg ska betalas känns det som det känns, det vet vi alla.
Så here it is:
The Guilt Game of 2018 – också känd som ”The Hangover 4”.
• • •
Vi vill ju alltid ha högtryck i den här bloggen och dess kommentatorsspår, men idag tänker jag vara generös och uttrycka min fulla förståelse om ni hellre följer hardbollsfinal än All Star-gyckel i Florida.
Men skulle det vara någon som av någon anledning måste se hockey vill jag upplysa vederbörande om att vi får se tre matcher – samtliga spelade i tre-mot-tre-format.
Först möts Pacific och Central, sedan Metropolitan och Atlantic – och därefter följer final mellan vinnarna.
• • • 
Jag har inte precis hållit mig till socialstyrelsens rekommendationer de senaste dagarna, jag heller.
Det är, om jag nu ska vara helt ärlig, betydligt mindre än tolv timmar sedan jag satt i tikibaren och diskuterade Calgary Flames powerplay – med San Joses maskot!
Korts sagt:
Även med mig har naturen en räkning att göra upp idag.
Men skuld?
Äh, sån ägnar inte jag åt mig. 03.30-debatter med påstrukna maskotar är ju vad All Star går ut på.
• • •
Såklart.
PK Subban är, i sin magiska swingpjatt-hatt, överlägset stiligast på röda mattan de rullat ut utanför Amalie denna regniga söndagseftermiddag.
Där har NHL sin allra största superstar.
• • •
Innan de avslutande klacksparkarna på tikibaren i natt intogs förstklassig middag på mytomspunna stekhuset Bern’s – jo, vi hann; de hade öppet hur länge som helst – också.
Bland annat drack vi, anförda av finsmakare monumentale, en Cabarnet Sauvignon från 1968 och let me tell you, att öppna en flaska som väntat på just mig i 50 år…det är en sakral upplevelse.

• • •
Bomber och granater, som en annan favoritpirat brukar säga – Erik ljög när han under förmiddagen igår beklagade sig över att han inte, som alla Gaspariollo-nissar, skulle få klä ut sig till pirat.
Han visste redan att han och materialare Hedman tänkte komma som Kapten Svartskägg till hallen några timmar senare.
– Ja, men det kunde jag ju inte avslöja, då hade hela grejen varit förstörd, skrockade smålänningen när han efter skills-cirkusen stod och kluckade i Lightnings omklädningsrum.
Nä, förstås, hur hade det sett ut…
• • •
Flera hockeystars syntes i vimlet på Bern’s sent igår kväll, bland dem Patrick Kane och Kris Letang.
Det kan man kalla rekommendation.
Ungefär som när maffiabossen Big Paul Castellano sköts ner utanför stekhuset Sparks på Manhattan i julrushen 1985.
Det såg New York just som en lysande recension, så sedan dess har det varit fullsatt varje kväll.
• • •
Ja, det är alltså de två öst-divisionerna som får äran att använda Lightnings rum.
Tänk på det, Ekeliw och andra Bolts-fans: Där – i det allra heligaste – sitter åtskilliga fiender och myser just nu.
Ovetjkin, Crosby, Lundqvist, Barkov, EK65, Tavares, Giroux, Marchand, Carey Price…
• • •
Jovisst, det regnar i idag.
The Sunshine State my ass.
• • •
Här nere är ju folk vanligtvis väldigt vänliga och väluppfostrade, men det var två de inte kunde låta bli att bua ut igår – och kommer att bua ut idag med.
Sidney Crosby och Brad Marchand.
Crosby för att han krossat Bolts hjärtan med sin extrema skicklighet så många gånger och Marchand för att…ja, för att han är Marchand.
• • •
När vi nu fått oväntat kvitto på att Burger King Klingberg har ett av de hårdaste skotten i ligan kräver vi förstås att han fortsättningsvis laddar bössan betydligt oftare – istället för att passa hela tiden.
Det går bra att börja idag.
• • •
Han har inte setts till eller hörts av på hela helgen, angenämt nog, men såvitt jag förstår lär Kid Rock dyka upp i Amalie idag.
Som någon sa:
NHL can’t get out of it’s own way ibland.
• • •
Värmningen har börjat och by good, Pacific-divisionens All Star-ställ är en omedelbar klassiker.
Vita tröjor och vita byxor (!) samt rosa strumpor och axlar.
I love it!
• • •
Så fort de satt slutpunkt ikväll packar samtliga deltagare trunken och flyger hem till sina respektive hemstäder igen.
Med privat-jet.
Rangers har till exempel en kärra här som väntar enkom på Lundqvist, hans familj och Rangers PR-boss.
Det är lyxigt i NHL.
• • •
Något säger mig att Rocket Ricky Rakell blir eftermiddagens MVP och får lämna Tampa med en ny bil.
• • •
En annan blir ju aldrig riktigt vuxen och kan inte låta bli att tycka att det hade varit väldigt skoj att få sitta i de här två omklädningsrummen och lyssna på skitpratet, skämten och garven.
Det har garanterat varit mycket av den varan – också – den här helgen.
• • •
OK, upplägget är detsamma idag som igår – jag bloggar lite mjukt och kommer med nya inlägg när det känns angeläget.
Nu kör vi.
VM i rubbad vätskebalans ska avgöras.

Det var det, för ikväll.
Nu – kött!
Vi hörs när matcherna börjar imorrn.

Nja, lite futtiga skyttar här.
Ingen spräcker ju 100 miles-per-hour-gränsen.
Jo, Ovies sista projektil når 101.3
Fan, Chara var väl uppe i 113 när han slog rekordet 2012.
Dock:
Burger King Klingberg chockar genom att komma trea med 9.76.
• • •
EK65 är inte direkt bäst när de ska tråckla puckar genom hål i nåt slags konstiga ställningar.
Men han är roligast.
• • •
19 000 människor har betalat inträde för att sitta och titta på det här ikväll.
Så ni vet.
• • •
Nu pågår en utdragen tävling i träffsäkerhet och sen tror jag det är klart för ikväll.
Det blir på håret med biffarna på Bern’s, that’s for sure.

Här tycker vi det är nåt att Henke lyckas stoppa fem straffar i rad – och så kommer Flower och drar ihop en streak a’ 14 räddningar.
Ojvoj.
• • •
Snyggast straffar sätter Barkov, Kucherov – och Rocket Ricky Rakell.
• • •
En periodpaus var ju just vad vi behövde som har bokning på ett av Floridas bästa stekhus vid 22.00…