Midvinternattens köld är hård, påstod Viktor Rydberg i sin dikt om tomten.
Och nånstans är den säkert det.
Men inte hos bloggen.
Här är det sannare att säga att midvinternattens ljumma vindar fläktar skönt i kalufsen.
För nu ska ni få höra:
Jag firar årets kortaste, mörkaste dag med ett besök i – Tampa!
Ja, igen.
Det är inte mycket mer än månad sedan jag var här senast, men…tja, vintervistelser i The Sunshine State behöver väl egentligen inte motiveras.
Nu är det dock så att jag ska fira jul med en fellow mas – vi kan kalla honom Bäsan från Grängesberg – och hans familj i Naples några timmar söderöver och då passar jag förstås på att klippa de återstående matcherna i Amalie innan juluppehållet.
Först har vi EK65 och Senators in the house ikväll – och sedan Bacon Brodin och Wild dan före dopparedan.
Kort sagt:
Alla må annorstädes sova i enslig gård och och stjärnorna gnistra och glimma på djupfryst himmel.
Vi kör vårt midvinter-race i den karibiska värmen.
• • •
Förra gången, i mitten av november, var det för att studera vad vi kallade ”världens bästa lag” jag flög ner hit.
Den arbetsbeskrivningen har egentligen ännu bättre täckning en månad senare.
Lightning är alltjämt obönhörliga och leder den sammanlagda tabellen med bred marginal.
Och den där förstakedjan – den som består av Namestnikov, Steven med kniven och Rocket Richard Kucherov – är för hockeyn vad Supremes var för Motown.
Det ska bli en lisa att se dem igen, så det så.
• • •
Först känns det väldigt kittlande att jag blir uppgraderad av hyrbilsfirman och får en sprillans Volvo av ny, futuristisk modell – och att instrumentbrädan i den osökt leder tankarna till nya Star Wars-filmen.
Jag är dock mindre road när det visar att jag skulle behöva köra till Cape Canaveral och be raketforskarna om hjälp bara för att få på radion.
Att bli grinig gubbe är inte lätt i dessa digitala tider…
• • •
Senators gör, som bekant, inga anspråk att vara bäst på nånting alls den här hösten och har ni följt podcasten jag och Bamse Ekeliw moonshinar i varje vecka vet ni precis vad jag tror kräftgången beror på.
Coach Boucher.
Han har bara en eller två säsonger på sig att krama framgång ur sin snåla, glädjelösa hockey – sen tröttnar spelarna på den strikta lydnad systemet kräver.
Det vet dom allt om här i Tampa.
2011 tog han Bolts till Game 7 i konferensfinalen mot Boston och förlorade med ett mål – och året därpå missade de playoff.
Just saying…
• • •
Men bilförare Biffen blir åter imponerad när det också visar sig att sci fi-Volvon saktar ner av sig själv när avståndet till framförvarande fordon blir för kort.
Det spelar ingen roll att jag har cruisern ställd på 75 mph, bilskrället bromsar automatiskt in när den tycker att vi ligger för nära en 18-wheeler från Arkansas.
Fantastiskt.
Snart sitter vi verkligen i förarlösa bilar – och kan lägga allt fokus på att försöka få på radion…
• • •
Dock:
Det verkar som att Kung Karl – ni vet den där småländska backen som har två Norris Trophy och borde ha minst en till – börjat stegra nu.
Han var monstruös i utomhusmatchen i lördags och klippte den långa måltorkan med två cannoli mot Minnesota i förrgår.
När sånt händer brukar han bara explodera – och det resulterar i sin tur för det mesta i att hela laget lyfter.
Så lite läge för skräll finns det i downtown Tampa ikväll.
• • •
Det är ändå nåt med jul i sommarklimat.
Palmer klädda i glitter och adventsbelysning, tomtar på poolkanten, julgranar som svettas i stekande sol…jag börjar liksom automatiskt känna mig som Berra i ”Sällskapsresan”.
Lovar härmed att dra ett ”bra för magen” på skånska när jag beställer en första bourbon i tikibaren imorrn kväll.
• • •
För gästerna från arktiska kylan north of the border talar också det faktum att Bolts varit ute på lång roadtrip och kom hem från Vegas så sent som igår morse.
Riktigt varför det ska innebära att de inte är på topp är det ingen som nånsin kunnat förklara, det börjar mer och mer likna en självuppfyllande profetia, men lik förbannat stämmer det väldigt ofta.
• • •
Det är i skrivande stund en timme kvar till puckdrop och från en redan hyggligt välfylld pressläktare kan meddelas att organisten – i blåvit tomteluva – går all in på jultemat och lyckas knö in alla universums kända, och några okända, Christmas Carols under ett 15-minuterspotpurri.
Mycket underhållande.
• • •
Vad jag kan minnas har jag bara sett Ottawa här i Tampa en gång tidigare och det var så tidigt som under playoff 2006.
Vid den tiden hade jag inte börjat bevaka NHL på riktigt ännu, men jag och Höken skulle till New Orleans för att beveka Jazz & Heritage-festivalen och lyckades övertala dåvarande sportchefen om att vi kunde ”göra” Alfie på vägen dit.
Lite bluff, kan vi väl erkänna så här i efterhand; det är inte som att man MÅSTE passera västra Florida när man tar sig från New York till The Big Easy. Men vi fick se Sens skaffa sig slagläge i first round-serien (de avgjorde hemma i matchen därpå, för att sedan åka mot Buffalo i omgång 2 – men fick revansch året efter, när de slog samma Buffalo i conf-finalen) och gjorde en jäkla bra intervju med Daniel.
• • •
Om jag inte varit här ikväll hade jag istället varit i Newark – och nånstans längst in svider det lite, lite att jag inte är det.
Det var inte igår Devils och Rangers befann sig så här högt upp i tabellen samtidigt strax innan jul och därför inte heller igår så mycket stod på spel i ett Battle of Hudson River.
Ni får sufflera med frekventa uppdateringar i spåret, ok?
• • •
Det är dock vare sig Sens fina seger, dåvarande Bolts-keepern Honkens tappra slit bakom en hopplös backuppsättning eller eminenta intervjuobjektet Alfredsson jag minns allra bäst från det där besöket 2006.
Det är det faktum att de hade överbokat Waterside-hotellet och inte fann någon annan råd att än att ge mig presidentsviten – en luxuöst inredd trerummare vars like jag sett varken förr eller senare.
Att behöva checka ut redan efter en natt kändes som ett nederlag i klass med triple overtime-förlust i en Game 7.
• • •
Undrar var Pepes Bodega ligger…
• • •
I detta nu börjar matchvärmningen och om jag haft någon intill att prata med hade jag sagt att fan, Erik börjar verkligen bli långhårig igen.
• • •
Till och med zamboni-föraren i Amalie har tomtedräkt.
Det ÄR verkligen jul här i Nuevo Estocolmo.
Kommer ni på Suntrips fest vid poolen på söndag?
• • •
Vigge Hedman – som hade kompisen Karlsson hemma på middag igår, kan bloggen avslöja – har en rätt iögonenfallande hårman, han också.
Men det mest anmärkningsvärda med hans värmning är ritualen när han – inzoomad i monster-jumbon – hackar med klubbspetsen mellan materialarens utspärrade fingrar på sargkanten och sen ger honom en tackling.
Den ska jag köra med Ekeliw när vi kör live-podd nästa gång.
• • •
Skånske Jan, vi får se om jag hinner till din polare på BB imorrn. Mitt huvuduppdrag blir att åka till Macy’s och köpa strumpor, för såna glömde jag som en annan lallare att packa ner i stora väskan i morse.
• • •
Hej tomtegubbar- och gummor – nu öppnar vi den 21:a luckan i adventskalendern och ser när Tampa och Ottawa gör upp i förhoppningsvis klassisk midvinterblot.

Ikväll lyser solen i bloggen igen.

Ni får försöka gissa var det här är.
En enkel ledtråd:
Det blir livesändning från 01.30, svensk tid…

NY RANGERS – ANAHEIM 4-1 (Slut)
• • •
”Ugly” blev det inte i tredje.
Mer transportsträcka.
Ankorna var dock färdiggrillade efter andra och fick nöja sig med att de i alla fall spräckte Henkes nolla.
Nära var de aldrig.
Så kan det gå.
• • •
Meh, Senators.
Ikväll var det ju verkligen läge att ringa och tjata lite med EK65.
Så tappar de ledning och får stryk med 6-4 och…äh.
• • •
Som jag står ensam och pratar med herr målvakten efter den amerikanska mediascrummen går en liten knatte förbi och skrockar på norsk-svenska:
– Jaaa, du är så jäääävla, bra Henke!
Han missar aldrig ett tillfälle att täva, som vi sa i Borlänge.
Fast det råkar vara sant.
Lundqvist var jävligt bra ikväll och förtjänade väl egentligen att få hålla den där nollan.
– Ja, instämmer han, jag känner mig i bra form nu. Det är roligt att spela, jag känner verkligen tävlingsinstinkten nu.
• • •
Paul Carey sitter och poserar i Broadway-hatten.
That’s a first.
• • •
Det ser inte jättebra ut nu, men jag vidhåller.
Ducks kommer som vanligt att bli en force framåt vårkanten.
• • •
Nä, hörrni – nu åker jag hem och kolar Vegas-Tampa.

Slut, Rangers vinner med 4-1.
Nåt mer kommer väl om ett tag här.

NY RANGERS – ANAHEIM 3-0 (Period 2)
• • •
Rangers har ankan på ett spett och grillar den långsamt över öppen eld – som restaurangägarna nere i Chinatown gör i sina intagande skyltfönster.
Jodå, de kaliforniska gästerna flaxar ögonblicksvis till rätt bra och försöker verkligen komma in i tuppfäktningen (häpp…) , men stångar ständigt näbbarna blodiga mot en kompakt tegelmur vid namn Lundqvist.
Det kan bli ugly när mjölksyran verkligen börjar pumpa i vingarna i tredje perioden.
• • •
Så obskyr är han kanske, inte Paul Carey.
Nu har han två gräddiga semlor i protokollet.
• • •
Well, John J – man kan tycka att en som är född i Halmstad, som Lille Skutt, borde veta var Falkenberg ligger.
Men det gör han inte…
• • •
”Nu blir det åka av”, så vi så?
Visst – Erik hamrar in en puck till.
Hattrick väntar.
• • •
Visste man inte bättre skulle man kunna tro att Bieksa-pjäxan försöker träffa coach Carlyle när han rensar en puck rakt ut i det egna båset.
• • •
Personligen tror jag den sena showen ikväll, mellan Tampa och Vegas, blir some kind of spectaculare.
• • •
Kvällens skräll:
Plötsligt slänger DJ:n efter en avblåsning på The Jams ”Down In The Tube Station at Midnight”.
• • •
Det är i tredjeperioderna Mika brukar ladda sitt torraste krut i bössan, så vänta bara.
• • •
Nästa låt:
Soft Cells ”Tainted Love”.
Han har brittisk feber i kväll, DJ:n.
• • •
Man vet att Lundqvist är on the top of his game när Getzlaf vid signalen för mittperiodens slut åker fram och ger honom en liten tap på benskydden med klubbladet.
• • •
Kaffe tajm!

NY RANGERS – ANAHEIM 1-0 (Period 1)
• • •
Efter sju minuter har jag fortfarande inte en enda anteckning i Pages-dokumentet jag använder för att blogga (sen klistrar jag in i bloggprogrammet…nu vet ni det också).
Det tror jag aldrig hänt förr.
Frågan är om det beror på matchen – eller mig.
Förmodligen mig, för det är ju faktiskt en händelserik inledningsperiod fullspäckad med chanser – och till slut ett fint mål också, inprickat av den obskyre Paul Carey,
Bloggen får ta och skärpa sig, helt enkelt.
• • •
Se på fan, EK65 knäcker sin eviga måltorka uppe i Kanata-skogarna.
Det är superstjärnans första fullträff sedan…få se…ja, fjärde november.
Nu blir det åka av.
• • •
Henke pratar uppenbarligen inte i nattmössan när han säger att han blir bättre ju mer han spelar.
Karln har överhuvudtaget hållit hög klass på slutet – och är knivskarp ikväll.
16 skott, inklusive ett friläge signerat Rocket Ricky Rakell, har han avvärjt so far.
• • •
Eftersom det nu är back-to-back hade ankorna behövt ett eller annat mål på alla chanser.
Ju längre föreställningen pågår utan utdelning, desto mer kommer gårdagens holmgång i Jersey kännas i benen.
• • •
Ibland är Zuke, sin storlek till trots, lika tuff som landsmannen Hank von Helvete.
• • •
Se där, ibland hittar Lille Skutt rätt i geografin ändå.
• • •
DJ Zbad har inte utmärkt sig på något spektakulärt sätt ännu – det blev till exempel ingen ordning alls på hemmalagets hittills enda, korta powerplay – men vad fan.
Det här är världens bästa liga, han måste få lite tid på sig att komma in i the groove igen.
• • •
Snön ligger tung på taken, endast Kung Kenta är vaken – och John J också, till slut.
Sätt sprätt på spåret nu – utan stämningssänkande gnäll, Skånske Jan…

Men satan vad fort det går…
Det ämnet – tidens förbryllande acceleration – har vi kontemplerat över i den här bloggen även tidigare, men det känns mer aktuellt än någonsin just nu.
För den här hösten bara försvann ju – i en burn-out värdig en dragracing-tävling på Anderstorp.
Det VAR verkligen alldeles nyss vi hade Opening night, kvällen därpå såg Rangers förlora sin premiär mot Colorado och sedan åkte till Vegas för Golden Knights första, historiska matcher på Strippen.
Men här är vi redan – på upploppet mot juluppehållet. Och med det vattendelaren som skiljer höst- från vårsäsong.
Förryckt, ju.
Nästa vecka är det väl All Star weekend också, och sen playoff och innan någon hinner säga ”Martin’s BBQ i Nashville” sitter man och fnular på tipset inför säsongen 2018-2019.
Then again:
Det är förstås för att det varit en så skoj NHL-höst – full av överraskningar och egenartade matcher – tiden ökat takten och vi vet ju att det blir ännu roligare ju längre säsongen pågår, så här ska inte klagas.
Nu kör vi, efter några tysta dagar i bloggen, mot dopparedan!
• • •
Last night the DJ saved my life, sjöng disco-combon Indeep i början av 80-talet.
Rangers-fansen hoppas få instämma i morgon bitti.
För yes – ikväll gör Blueshirts egen inhouse DJ, Mika Zibanejad, comeback efter nio matchers skadefrånvaro.
För bara något år sedan hade det känts som en angenäm begivenhet, men inte en SÅ big deal.
Nu är det veckans happening.
Mika är ju de facto lagets förstecenter och en helt avgörande pjäs där ute, inte minst i powerplay.
Så inte sedan Frank Sinatra 1974 återvände till musiken med en konsert just här har Garden sett en mer gloriös comeback.
Lätt – för att inte säga enorm – överdrift, det.
Men ni hajar.
Lite kul är det.
• • •
En samling ankor vaggar in på Manhattan i afton.
De är fortfarande lätt skadeskjutna och fick fjädrarna plockade av Devils igår, men fler och fler av de sargade har återvänt till slagfältet, bland dem själve Ryan Getzlaf, och ni får säga vad ni vill men jag är fast i min övertygelse att Ducks är ett förträffligt hockeylag som kommer utmana i vår och säkerligen kan ställa till med stora saker även i såna här matcher.
• • •
Kommer till Garden två och en halv timme före matchstart denna föredömligt ljumma decemberdag och kliver in genom backstage-entrén samtidigt som Quckie Fast.
Han har en mycket sammanbiten uppsyn i tajt kostym, snygg grå rock och matchande mössa.
Ja, det ser rentav ut som han tänker ”ikväll ska jag göra minst två”.
Kom ihåg var ni…ja, ni vet.
• • •
Lite underligt var det att Anaheim inte lyckades bättre i The Rock igår.
Som alla som kan sin Sopranos vet är ju ankor nästan alltid en hit i just New Jersey…
• • •
I mål för Rangers ikväll igen:
H. Lundqvist.
Fast han spelade back-to-back så sent som i helgen, och efter matchen mot Boston beskrev sig som ”tröttare än någon gång i karriären efter en grundseriematch”.
Jag kommer osökt att tänka på hur jag själv gör när jag hittar sneakers jag gillar; jag bär dem i princip varje jävla dag och efter ett drygt halvår är de slut.
Men Henke själv är nöjd.
– Jag tycker att jag blir mer avslappnad ju oftare jag spelar och står gärna varje match, sa han för ett par dygn sedan.
Så, well, hockeymålvakter kanske håller bättre än Converse-sulor.
• • •
Även Red Wings är i stan för match, ute i Barclays Center.
Om nu alla i laget hittat dit under eftermiddagen.
Det har de senaste dygnen visat sig att Lille Skutt Nyquist är sämre på geografi än vad man kan föreställa sig att de gamla greker som ritade de första kartorna var på överstegsåkning baklänges.
Om ni ser honom framöver, hojta ”Falkenberg!”.
• • •
Det brukar dröja till playoff innan Jakob Silfverberg blir riktigt het, men nu har han gjort sex poäng på fem matcher och surfar in på Garden på en tidig vågtopp.
Således är det värt att hålla ett extra öga – om ni nu har ett sådant… – på den försynte gästriken nu.
• • •
”Islanders bästa dag sedan Denis Potvin för 34 år sedan lyfte bucklan för fjärde våren i rad”, kallar Brooksie denna tisdag i en Post-blänkare.
Orsak:
Det blev under dagen klart att de får bygga en ny hall i Belmont Park och om några år kommer spela i en riktig hockeyarena – hemma på Long Island.
Det är verkligen bra på så många plan – och allra främst för att det rimligen blir lättare att re-signa John Tavares innan den här säsongen är över.
Bloggen gratulerar Björn Falk och alla andra Isles-fans.
• • •
Har ni köpt alla julklappar? Det har inte jag. Och inte ska jag köpa några heller – mer än en säck svenskt lösgodis och några liter julmust åt mig själv. Det är eremitens särskilda privilegium – att njuta av den romantiska Manhattan-julen utan att behöva delta i Den Stora Stressen.
• • •
Det tog ett tag att fatta varför Leafs och Hurricanes spelade tidig match idag, men nu har jag fått förklarat att den allra första NHL-matchen för hundra år sedan spelades exakt detta datum och på exakt den tiden.
Så var det med det.
Däremot har jag fortfarande inte fått veta hur Canes, med all sin potential, kunde göra en sån plattmatch…
• • •
Boo Nieves kliver ur laguppställningen i och med Mikas återkomst – och Desharnais stannar.
Med anledning av det ställs Badtofflan under sin presskonferens halvannan timme innan matchstart inför påståendet att han föredrar veteraner framför unga spelare.
Det håller han inte alls med om.
– Talang har ingen ålder, jag tar ut de som jag tror har störst chans att hjälpa oss vinna matcher, slår han lätt stött fast.
Min gissning är att en och annan Rangers-supporter – till exempel vår Tobias – har synpunkter på det uttalandet.
• • •
Well, då börjar julveckan då.
Må hockeytomten ha många fina paket i sin säck – och må vi får öppna några av dem redan ikväll.

NY RANGERS – LA KINGS 4-2 (Slut)
• • •
Visst, om man aldrig ger sig…
Till slut får Rick Nash utdelning – och avgör hela jäkla matchen – i just ett sånt läge han bommat dussintals gånger de senaste veckorna.
Ingen kan klandra honom för han är ett enda stort leende när han efteråt står inträngd av en media-mobb för att förklara hur det gick till.
• • •
Stackars Buffalo ändå.
Det spelar ingen roll vad de gör.
Här hämtar Jack Eichel in 2-4-underläge genom att inom loppet av tio sekunder pricka in andra och tredje målet för kvällen – och så slutar det med övertidsförlust i alla fall.
Mörker, mörker.
• • •
Det är jäktigt inne i hemmalagets omklädningsrum, för de flyger direkt upp till Boston ikväll – där det är match redan vid 17.00 i morrn.
– Snöar det fortfarande, frågar Henke lätt oroligt när jag för saken på tal.
Den känslan är jag bekant med. Man vill inte sitta på flygplan och skumpa i östkustens vinterstormar.
• • •
Det här var andra raka förlusten för Kings sedan de kom till stan.
Men not to worry, fans.
De är bra på riktigt och kommer att vara med och hävda sig hela säsongen.
• • •
Svaret på Henkes fråga är dessbättre ”Ja, det verkar ha slutat snöa”.
Så nu ska det väl ändå, så fredagskväll det är, gå att få tag i en taxi och komma hem till östra Midtown.
Tills nästa gång:
Peace!

Miller sätter 4-2 i tom kasse för Rangers, med 53 sekunder kvar, så det lär vara över här.
Liten slutkläm kommer senare.

NY RANGERS – LA KINGS 2-1 (Period 2)
• • •
Det är lika i andra.
Avslagen inramning – och rätt bra serielunkshockey.
Rangers känns under sekvenser påtagligt inspirerade – som under den kvicka spelvändningen när Haysan Svejsan skaffar dem nytt övertag – och leder, utan att på något sätt dominera, rättvist.
• • •
But of course.
Gabby Gabby Hey GÖR mål när han firar 1000-jubileum.
Nu var det en softie som Henke, som det brukar heta, nog gärna skulle vilja ha tillbaka, men ändå.
• • •
Rangers-skott i stolparna bakom Quick…hm, det känns bekant.
• • •
Men nästa gång Gabby ska smälla in pucken – han har nästan öppet mål – gör Henke dock en av säsongens mer akrobatiska räddningar.
Som att han tänker, nä, nån jävla måtta får det vara…
• • •
Plötsligt kommer Rod Gilbert, the living legend himself, trampande över pressläktaren och böjer sig fram och pussar min bänkgranne Ash på flinten.
Det ser man inte varje dag.
• • •
Den gyllene slovaken har dock alltid gillat att göra mål på Henke – minns jag inte helt fel satte han fem i en och samma match med Wild för tio år sedan – så var inte säker på att han är klar för kvällen.
• • •
Well, Linyreg, jag har med åren utvecklat en intensiv fäbless för det amerikanska blasket och föredrar det idag framför svensk tjära.
Och nu ska jag ha mer.