NY RANGERS – LA KINGS 1-0 (Period 1)
• • •
Nä, våren 2014 är det ju inte.
Framförallt inte i fråga om atmosfär,
New yorkarna har denna ruskiga vinterkväll ”gjort” en Biffen och stannat hemma i vardagsrumsvärmen, så de tomma luckorna på Gardens läktarna är lika många som i Drew Doughtys garnityr.
Då blir det par automatik tyst och sömnigt.
Själva showen har aningen högre temperatur, framförallt under en sekvens i mitten av inledningsperioden som slutar med att Kreider Greider styr in matchens hittills enda mål, men still.
Vi befinner oss lika långt från finalhetta som Coyotes befinner sig från slutspelsstrecket.
• • •
Marian Gaborik spelar sin 1000:e match ikväll – och föräras helt generöst en liten jumbotronhyllning i en reklampaus.
Slovaken är ju gudbevars gammal Ranger.
Han känns för övrigt som typen som firar den sortens jubileum med nåt extra, så här är ett tips:
Gabby Gabby Hey – som vi back in the day brukade kalla honom i bloggen – avgör den här matchen.
• • •
Ja, visst är det lite besynnerligt med Rick Nash.
Han gör så mycket bra, tar sig fram så fint, och känns så explosiv – men han bränner tammefan varenda läge han skapar sig.
• • •
Senators frispråkige ägare, Mister Melnyk, har varit ute och vevat ikväll.
Under en presskonferens inför morgondagens friluftsspektakel meddelar han att han ingalunda tänker sälja klubben – men mycket väl kan tänka sig att flytta den om det behövs.
Ojvoj.
• • •
Damen som sjunger nationalsången får inte igång mikrofonen förrän i andra versen, men det gör inget för när sånt händer rycker The Garden Faithful in och sjunger a capella istället.
Snyggt.
• • •
Skådespelerskorna Sophia Bush och Sadie Sink – den senare helt obekant för mig – är på plats och får varsin inzooming i jumbon.
Så ni vet.
• • •
Nu skulle det smaka med en uppiggande julmust.
Men det får vänta tills ett besök på Sockerbit i helgen.
Istället:
Förtjusande blaskigt Garden-kaffe.

Bloggen anmäler sig härmed för tjänstgöring i the woooorld’s most famous arena.
Här ska NY Rangers gå upp mot LA Kings i – ännu en – repris av Stanley Cup-finalen 2014 och den blir säkert festlig.
Dock:
Jag har haft en busy dag – inklusive podcast-inspelning med Örby-ynglingen som min gamla mamma inte riktigt vet vem det är, tidigare kallat Bamse och idag hysteriskt nog döpte till Bambi – och när jag väl kommer iväg från östra Midtown är det snö och stormvindar och drivis, så bussen längs 34:e gatan går inte fortare än Hal Gill i en fjärde övertidsperiod.
Med andra ord kommer jag hit skandalöst sent och detta intro blir därför mycket kortfattat.
Sorry.
Några snabba saker bara, innan ridån går upp.
•Det här är, tror jag, första gången bloggen ser Adrian Kempe live. Det ska bli angenämt.
•Vilka är egentligen kvar i de här lagen sedan den där jämna men ändå ojämna – om ni fattar – finalen för snart fyra år sedan. Jo, det ska jag berätta. Hos Rangers: Lundqvist, Marc Staal, Ryan McDonagh, Chris Kreider, Rick Nash och Mats Zuccarello. Hos Kings: Quick, Drew Doughty, Jake Muzzin, Alec Martinez, Dustin Brown, Anze Kopitar, Marian Gaborik, Tanner Pearson, Trevor Lewis, Tyler Toffoli, Kyle Clifford och den just nu skadade Jeff Carter. Se där en illustration av vilken omsättning det är på personal i NHL-lag, i synnerhet i såna som håller till på Manhattan.
•Snöyran där ute – sån som är tung och blöt och ändå känns som den kommer både uppifrån och nerifrån – får hemskt gärna upphöra innan den här matchen är slut. Annars blir det en utmaning att komma hem.
•Och vilka är det som försvunnit hos respektive lag sedan juni 2014 då? Rangers: Carl Hagelin, Anton Strålman, Brian Boyle, Derick Brassard, Dan Girardi, Martin St Louis, Derek Stepan, Brad Richards, Benoit Pouliot, John Moore, Dominic Moore, Kevin Klein, Raphael Diaz, Derek Dorsett och Cam Talbot. Kings: Mike Richrads, Matt Greene, Dwight King, Willie Mitchell, Justin Williams, Slava Voynov, Jarret Stoll och Martin Jones.
•Ja, Stars är ju fortfarande kvar i trakten och spelar mot Devils ikväll. Den matchen hade också varit skoj att se. Men please…det här vädret.
•Rangers tycks ha hamnat i en minisvacka igen. Den blir inte lätt att ta sig ur mot ett LA som tämligen överraskande återuppstått som contender igen.
•En känd tv-kommentator säger i hissen upp till pressläktaren att Nashville och Tampa kommer spela final i vår. Ja, det vore ju nåt. Men det man tror i den frågan i december slår nästan aldrig in.
•I morrn avgörs säsongens första utomhusjippo, i Ottawa. Låt inte mig hindra er från att tycka det känns skojigt.
•Drew Doughty ser alltid ut att ha kul under matchvärmningar. Överhuvudtaget verkar det väldigt roligt att vara han.
•Nä, Mika kan inte spela ikväll. Och inte imorrn, i Boston, heller. Snacka om att Blåskjortorna saknar honom.
•”Rangers spelar aldrig hemma på fredagar”, var det en bloggare som gnällde för några veckor sedan. Sedan dess har de spelat hemma i princip varenda fredag…
•Det är schysst med Kings-fans som dyker upp i de gamla gula tröjorna, med kungakrona på bröstet. Ja, det tycker jag.
•OK. Rangers mot Kings. Kan bli nåt.

NY ISLANDERS – DALLAS 2-5 (Slut)
OTTAWA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
DETROIT – BOSTON 2-3 (Slut, OT)
VANCOUVER – NASHVILLE 1-7 (Slut)
• • •
Korrigering:
Årets variant av Road to Winter Classic förtjänade verkligen, verkligen inte förstaplatsen på bloggens ärevördiga lista.
Avsnitten är, visar det sig, bara en halvtimme långa – med avbrott för reklam! – och helt tvättade på allt autentiskt, till exempel svordomar och riktiga känslor,
Bah, jag har sett mer givande reportage mellan perioder på vilka lokala kanaler som helst.
Ett plus!
• • •
Ojdå, Vancouver.
Det där var inte så bra.
• • •
Och med det säger vi godnatt.
Vi hörs på fredag kväll igen.

NY ISLANDERS – DALLAS 2-5 (Slut)
OTTAWA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
DETROIT – BOSTON 1-0 (Period 2)
• • •
Reportrarna i Ottawa säger att de aldrig sett Boucher gladare än ikväll.
Går ju att förstå.
Detta var alltså första hemmasegern sedan 2 november.
Hos gästerna är stämningen mindre munter, gissar jag. De var långtifrån lika dassiga som mot Stars i förrgår, men ändå – de har inte råd med flera förluster i rad och måste nu slå Kings på fredag, annars blir det oro i leden igen.
• • •
Tack, Stam.
Jag var tvungen att kolla upp Henke-räddningen du nämnde och yes, där har vi ett alternativ när de ska resa staty utanför Garden…
• • •
Jag säger inte att det är självklart att Dallas kommer utmana om titeln om de fortsätter så hör, men….jo, det gör dom visst det.
• • •
Nu ska jag referera lite åt morgonredaktören, så inga uppdateringar på ett tag – men spåret är öppet.

NY ISLANDERS – DALLAS 0-4 (Period 2)
OTTAWA – NY RANGERS 2-1 (Period 2)
DETROIT – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Som det heter i sången:
The stars at night
Are big and bright
Deep in the heart of Texas
Ojvoj, så Stanley Cup-kandidaterna från Big D röjer i Brooklyn.
• • •
Zukes passning vid Grabners kvittering…holy Hardangerfjorda.
Han ÄR den största norska konstnären sedan Edvard Munch.
• • •
Nu har Burger en assist i Barclays också.
Sa ju det.
Stjärngossen från Götet.
• • •
Är det ingen av er som är vakna som minns någon av de där 20 000 Lundqvist-räddningarna mer specifikt?
• • •
Jadu, Lineryg, nog känns det rätt bra att inte behöva kliva ut i den svidande vinden – precis som den Shane MacGowan sjunger om i ”Fairytale of New York” – på den öppna plazan utanför Barclays om halvannan timme…
• • •
Med EK65 är det ju helt uppenbart så att han fortfarande är väldigt hämmad av fotskadan och den operation som följde i somras.
Vi får ha tålamod.
Vad det lider hittar han sin groove igen och då kommer Sens vara ett hot mot alla igen.
• • •
Matchen i Motown har jag sett väldigt lite av, men det känns som att Wings kör bussen just nu.
Korrekt?

NY ISLANDERS – DALLAS 0-2 (Period 1)
OTTAWA – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
• • •
Joho, the Texas boogie svänger bra i Brooklyn också.
Imponerande.
Särskilt som de har motstånd den här gången…
• • •
Lite lugubert att se Rangers i Canadien Tire Center igen, tycker jag.
Playoff-matcherna där i våras var verkligen…speciella.
Följer den här samma manus lär det bli råddigt runt Lundqvist de sista minuterna…
• • •
Själv trodde jag – och tror fortfarande – att Burger Klingberg skulle bli kvällens stjärngosse i Brooklyn och rycka i toppen av poängligan, nu när han möter främste rivalen Nick Leddy och allt.
Men so far är Jana Janmark ende svensken som tagit sig in i protokollet, med en assist.
• • •
Henke Lundqvist gjorde just karriärens 20 000:e räddning.
Den milstolpen är det bara 15 målvakter i NHL-historien som nått tidigare.
Grattis, säger bloggen – och frågar:
Vilken av de 20 000 minns ni bäst?
Playoff räknas inte, då hade det varit propeller-räddningen i konferensfinalen mot Montreal 2014, så jag tror jag tar den där mot Boston som slutade med att Marc Savard – var det väl? – åkte fram och berömde honom efter att ha blivit rånad på givet mål.
• • •
Det är en vemodig natt för oss på Sportbladet, det här.
Fredrik Ihse – okänd för världen där ute, men en intern superstar som nattchef och förstesidesredigerare; ansvarig bland annat för vinjetten till klassiska gamla sidan ”Bjurmania”… – gör sitt sista skift innan han flyttar hem till Oskarshamn.
Det har hört till NHL-bevakningens privilegier att nästan varje natt ringa honom och få sig några spirituell, uppmuntrande tillrop till livs.
Tack för allt, champ.
• • •
Nu ska jag beställa lite krubb.
Jimmy’s BBQ får äran att hjälpa mig med den onda halsen.

Hosta har blivit halsont – och ute viner en hård vind i elak, arktisk kyla.
Så våra boogie-svängande gäster från Texas får klara sig utan bloggens sällskap i Brooklyn, tyvärr.
Men vi – ni och jag – kan hänga här i korresoffan, om ni vill.
Och får att få fjutt på kvällen tar jag och avfyrar Veckans Lista.
Alltså, som vanligt – det bästa och det sämsta i NHL från senaste tiden som allsmäktiga bloggen ser det.

VECKANS LISTA

1. Road to Winter Classic.
– Det kittlar inte riktigt lika mycket som de första åren, när inblickarna bakom kulisserna i NHL-vardagen kändes helt sensationella, men nog blir storyn om Rangers och Sabres väg fram till utomhusjippot på Citi Field på nyårsdagen en av vinterns höjdpunkter. Premiär sent ikväll, på NBC:s sportkanal.
2. Bolts.
– Yrade vi förra veckan nåt om att det finns andra som är bättre? Morsning korsning. Fem raka, med 3-0-seger i seriefinalen i St Louis som så kallad krona på verket, är en rungande tillrättavisning.
3. Burger King.
– Vecka efter vecka är han etta i backarnas poängliga. Så nu säger vi det: Tills vidare är John ”Burger” Klingberg NHL:s bästa D-man.
4. Kings.
– Säsongsinledningen var uppenbarligen ingen fluke, vilket inte minst en mig närstående podd försökt hävda länge. Kungarna från downtown LA the real deal igen.
5. Kuch vs Ovie.
– Det helryska Rocket Richard Trophy-racet ser ut att bli säsongens verkliga thriller.
6. Flyers.
– Att vi för första gången i år ser Broad Street Bullies på listan beror inte bara på att jag vill vara snäll mot trogne spåret-stammisen King Kenta. Efter att ha vänt på säsongen med fyra raka förtjänar de det också.
7. Gustav Forsling.
– Östgöten i Hawks fick sitt stora genombrott med OT-avgörandet förra veckan.
8. Behind The Bench.
– Årets hockeyläsning presenteras av den gode Craig Custance på The Athletic. Han har djupintervjuat NHL:s bästa coacher, till exempel Babcock och Q, och presenterar deras syn på världens bästa sport i välskrivna essäer.
9. Quckie Fast.
– Den oväntade skyttekungen från Nässjö.
10. Seattle.
– Klart NHL ska ha ett lag i den här förtjusande staden.

VECKANS BU

•The Guy Boucher effect.
– Historiens upprepar sig som gamle finansministern Bosse Ringholm på den klassiska presskonferensen när-det-nu-var. Exakt som det går för Senators nu gick det ju också för Bolts året efter att han hade lett dem till Game 7 i konferensfinalen året innan.
•Canucks.
– Meh, det såg ju så bra ut ett tag.
•Fyra månader till slutspel.
– Bara kom på det plötsligt. Det är långt, det…
• • •
Ok, då kör vi då – lite Lucia-hockey från korresoffan.

NY RANGERS – DALLAS 1-2 (Slut, straffar)
• • •
Som vi sa. 1-0-ledning är bara 1-0-ledning hur bra schvung man än haft på sin boogie i två perioder.
Och i tredje börjar Dallas, trötta i fingrarna efter allt vackert plockande på strängarna, spelas lite falskt – medan Rangers får till lite skramligt punkväsen a la södra Manhattan 1976 och lyckas kvittera.
Men ändå:
Det känns som ingenting annat än poetisk rättvisa att Stars till slut ändå sätter den vinnande refrängen under straffavgörandet (igen, förlåt…).
Burger King – som var extremt nära att sätta en Whopper när tre sekunder återstod av övertidsperioden – instämmer helhjärtat.
– Ja, vi borde haft ledningen med tre-fyra mål efter andra perioden. Sedan tycker jag det är ok även i tredje, men det blir alltid likadant i sådana lägen. Man backar tillbaka lite fast man vet att man inte ska. Lite surt, men till slut får vi båda poängen och är nöjda med det, säger han.
• • •
Badtofflan gör – för första gången under sina fem år i Rangers, tror jag – en Tårtan.
Han kommer till sin presskonferens, pratar i 40 sekunder om att Pavelec var bra men ingen annan – och går igen.
Och det är så det slår gnistor under plastsulorna när han försvinner.
Ojvoj.
• • •
För Stars väntar nu några fina dagar i New York. De möter Islanders på onsdag och Devils på fredag – och däremellan får de njuta av Manhattans Disney-jul.
– Det kunde inte bli mer perfekt. Några dagar i New York den här tiden på året…det är bara att tacka och ta emot, säger Burger King.
En och annan julklapp till anhöriga som väntar hemma i Texas kan förmodligen komma att inhandlas, för är det något det inte råder brist på här i bjällerklang city är det bra shopping för de som inte behöver räkna 25-centarna.
– Jo, ler ettan i backarnas poängliga, vi är lediga i morrn. Då får vi se vad som händer.
• • •
Zukes inledande straff ändå. Det ser ut som han är ute och promenerar i parken och helt spontant får för sig att lobba glasspapper i papperskoren en meter bort.
Så iskallt.
• • •
Krystade blues- och boogiemetaforer åsido:
När Stars spelar så här minns några av oss varför vi utnämnde dem till contenders före säsongen.
Kan de bibehålla den här nivån, och samtidigt vässa avslutningarna, är de definitivt en finalkandidat.
• • •
Och med det säger vi ajöken för ikväll.
Nya tag inom kort.

Dallas lyckas på nåt sätt slå av en sträng i tredje – men vinner till slut ändå på straffar.
Mer sen.

NY RANGERS – DALLAS 0-1 (Period 2)
• • •
Jo, nu har Stars en sprittande T-Bone Walker-boogie going här ändå.
De pumpar envetet på så det ryker i parketten – som i ”Papa Ain’t Salty, ungefär; lyssna på den! – och Rangers hänger långa stunder inte med bättre i dansen än en enbent luffare efter arton Lone Star-bira på en honky tonk i Odessa.
Sure, vid vissa ackordbyten – herregud, förlåt mig… – öppnar de sig för all del för kontringar, som när norske spelmannen Zuke slår säsongens passning till Miller tvärs över banan, men det är undantag.
Gästerna leder skotten med – hör och häpna – 33-10 och att de bara har enmålsledning beror enkom på att i alla fall Pavelec vet hur man svarar på en rivig shuffle.
• • •
Det är inte ofta domarna tar utvisningar för att målvakterna spelar pucken utanför ”the trapezoid” men det är för att Pavelec något slarvigt gör det som Stars får sitt första PP.
Smålugubert att se, skulle jag säga.
Sen får de snabbt en utvisning till med sig, ges chans i fem mot tre i 50 sekunder och då tror man ju att gästerna från Ewing Oil-land, med sin Formel 1-offensiv, bara ska krossa.
Men där händer det märkligt nog nada.
• • •
Även Kari Lehtonen har sina kvällar, det har han ju.
• • •
För att vara måndag, med ett västlag på besök, är det bra uppslutning i Broadway-ladan.
Jag ser inte många tomma säten.
Ju kraftigare Stars dominerar, desto mer surmulen blir dock stämningen.
• • •
Julius Honka är det, som med ett rykande skott, spräcker Pavelecs nolla.
Det gläder mig eftersom jag råkar tycka att Julius Honka är ett av ligans coolaste namn.
Det påminner ju, om inte annat, om Julius Tonker – namnet på den tämligen färgstarke birollskaraktären i Lundells ”Vinter i paradiset”.
• • •
F. Murray Abraham – Dar Adal i ”Homeland” och Salieri i ”Amadeus”, till exempel – vinkar i jumbon, iförd Blueshirts-jersey och allt.
Det är inte första gången, men coolt ändå.
• • •
Stars borde förstås ha avgjort den här matchen för länge sedan, men med inget mer än 1-0 under bältet lever de farligt.
Gitarrister som T-Bone Walker kan bli trötta i handlederna efter så långvarigt vevande och det vill till att de orkar hålla i nu.
Annars kan det trots allt sluta med den tunga blueskänslan i ”Mean Old World”…