WASHINGTON – CHICAGO 3-1 (Period 1)
• • •
Oh yes, omvänd jinx monumentale – med lätt fördröjning.
Efter 11.54 får Bäckis pucken av Ovetjkin precis framför kassen – ett klassiskt fall av ombytta roller – och plaskar in sitt första mål sedan 14 oktober.
Förtrollningen är bruten, torkan över och ordningen återställd.
• • •
Att påstå att matchen, som sådan, har den typ av finalnerv jag hoppades på i introt vore lite magstarkt.
Men efter en lite trubbig start, när gästerna känns mest alerta, får den i alla fall bra nerv och edge – och under andra halvan gör Caps ett ryck som fanimig andas lite mästartakter.
Det är nästan läge för ett ”ojvoj” efter Ovetjkins 3-0-balja.
• • •
Jaha, det är en massa Hawks-fans här?
Det hade jag helt missat, men när Lance Bouma reducerar jublas det eftertryckligt på sina håll.
Den detaljen stärker kunde-varit-en-final-för-några-år-sen-känslan.
• • •
Ah, sur kväll för Forsberg, som byts ut efter tredje pucken i baken.
Men man kan inte vara strålande jämnt – allra minst när man är en tänkt back-up som plötsligt får ta på sig starter-rollen.
• • •
Taddson har en poäng om Tom Wilson – inblandad i samtliga tre hemmamålen, inklusive det han gör själv.
När den störige ynglingen ägnar sig åt att spela hockey istället för dumheter är han en stor tillgång för Caps.
• • •
Kul att se valpen Debrincat Chicago.
Han bryr sig uppenbarligen inte det minsta om att han spelar i världens bästa liga
Så vad då, liksom? Det är väl bara att köra på samma sätt som under juniortiden?
Tycks han tänka.
Uppfriskande.
• • • 
Är det inte så att det finns – eller fanns – en bastu i ett antal svenska ishallar?
Sån borde de ha här också, så alla då och då kunde gå in och bryta loss de Thomas Wassberg-inspirerade istapparna ur håret.
Goddamned…
• • •
Ja, Kenta, Oskar Lindblom.
Hur kommer det sig att han inte fått chansen i NHL när Flyers varit nere i en svacka djupare än den gråa nyansen i Ron Hextalls skägg?
• • •
Juice Djoos gör avtryck i protokollet med en assist också.
Nu är det bara att byta om Burra – snart redo för spel igen, sa han i förrgår – och kasta in honom.
Då får den omvända jinxen full effekt.
• • •
Uffe Samuelsson inzoomad i gästernas bås.
Se där, lite upphöjd blågul faktor – av särskilt ädel sort också – hos Hawks ändå.
• • •
Som dom säger här:
When it rains, it pours.
Så jag säger eder härmed att Bäckis mycket väl kan komma att hänga ytterligare en puck i de återstående två perrarna…

One more time:
Bloggen goes live från Washington D.C.
Här ska Capitals ikväll upp mot Chicago Blackhawks och det låter i alla fall i teorin som en holmgång värd special attention.
Som aperitif tar vi dock och avfyrar en Veckans Lista – för det var ett tag sedan.
Alltså – Det bästa och det sämsta i NHL den senaste tiden, enligt den allsmäktiga bloggens helt subjektiva uppfattning.

VECKANS LISTA

1. Nashville Predators.
– Ekeliw får ursäkta. Det allra, allra bästa laget just nu spelar i Johnny Cashs och Dolly Partons hemstad. När Preds kör, då är de nästan omöjliga att slå. Duka borden på Martin’s BBQ för nya slutspelsfester…
2. Daniel 1000.
– Jubel och trumpetstötar för den femte svenske medlemmen i 1000-klubben. Coolast av allt: Daniel och Henrik är första brödraparet i historien som nått den fantastiska milstolpen.
3. The Price Is Right.
– It’s the same old song, som Four Tops sjöng. När världens bäste målvakt hittar sitt groove, då blir Habs omedelbart ett hot igen.
4. Jets.
– Bäst i test i väst – utöver Nashville då. Utväxlingen på Manitoba-slätten den här hösten är verkligen otroligt imponerande.
5. Finland.
– Vår stolta granne i öst firar hundraårsjubileum idag och eftersom de blåvita genom åren exporterat en sådan mängd magnifika stjärnor till NHL firar vi med ett rungande ”hurra” här också.
6. Wild Bill Karlsson.
– Det är fortfarande svårt att greppa vilket rungande genombrott Vegas förstecenter fått i höst.
7. December.
– I teknisk mening är vi fortfarande inne i den oändliga serielunken, men allt blir lite lättare i december, med dess ljus, dess tomteluvor och dess lilla uppehåll kring dopparedan.
8. Anze Kopitar.
– Jag sett i en trevlig sportbar i downtown DC och kollade Kings-Wild igår och slogs igen av att, jävlar, vilken hockeyspelare den magiske slovenen ändå är.
9. Nick Leddy.
– Det var inte igår Islanders hade en Norris Trophy-kandidat. Men nu har de.
10. Alex Ovetjkin.
– Han var, som Trotzen sa efteråt, ”a force” mot San Jose. Det kommer han vara ikväll också. Minst två pangar han in från kontoret i vänstra tekningscirkeln. Kom ihåg var ni läste det först.

VECKANS BU

•EK65 och det omvända Stockholmssyndromet.
– Resan hem blev resan bort för världens bäste back. Poängskörd sedan Sens kom tillbaka från festen i Globen. Anmärkningsvärt är det.
•1-10.
– Zätas utbrott efter bauta-floppen mot Habs i Bell Centre var i sanning motiverat.
•Sabres.
– De tog sig samman mot Av’s igår, men apropå utbrott…ett par dygn innan gick Mike Harrington, mångårige beatwritern på Buffalo News, till storms i den mest brutala sågning nordamerikansk media sett på år. Och få kunde invända mot den svavelosande tonen.
• • •
Det om det.
Nu – som sagt:
Capitals mot Blackhawks.
Det känns på många sätt som Stanley Cup-finalen som aldrig blev av.
Caps hade – borde! – kunnat utgöra de trefaldiga mästarnas finalmotståndare både 2010, 2013 och 2015.
Men de tog sig som bekant inte förbi de inledande playoff-hindren – då heller.
Just den här säsongen framstår väl ingen av dem direkt som självklar contender, men ändå.
Det är fortfarande en match-up som kittlar, för…ja, det som kunde varit, liksom.
• • •
Eftersom nu Finland har sitt jubileum – vilket bloggens blåvite sidekick Jarkko skrivit fantastiskt om i Sportbladet idag – är det på en plats med en särskild lista över bloggens största favoriter i den finländska hockeyhistorien.
Here goes, på rak arm:
1. Teemu Selänne, 2. Kari Eloranta, 3. Reijo Routsalainen, 4. Jari Kurri, 5. Esa Tikkanen, 6. Veli-Pekka Ketola, 7. Miikka Kiprusoff, 8. Kimmo Timonen, 9. Ville Leino, 10. Jarmo Mäkitalo.
• • •
På förekommen anledning får jag meddela att nej, det blev ingen Old Ebbitt igår.
Jag satte mig, som sagt, i en sportbar för att kolla hockey, stannade kvar över Kings-Wild och sedan var det för sent att gå vidare.
Men random sportbarer är inte det sämsta, det heller.
• • •
Varpu, den mest långvariga av bloggens alla sidekicks, ska förstås ha ett särskilt omnämnande på Finlands stora dag, hon också.
Hurra!
• • •
En lätt påstruken kanalje från Minny satt på stolen still i baren igår, hojtade och gormade så fort Eric Staal & co kom över rödlinjen och tyckte det var en ofattbar orättvisa att Kings till slut vann.
Sedan vände han sig till mig, satte ett pekfinger i min bröstkorg och sa:
– Wild vinner ändå Stanley Cup i år.
Så nu vet ni det.
• • •
Ingen Yellbear, ingen Kryckan, ingen Oduya, ingen Rasmussen…
Som svensk känns det onekligen en smula underligt att se Blackhawks den här säsongen.
Ett av de stora svensklagen ain’t no more.
Men Gustav Forsling gör det i alla fall bra i tredje backpar och med Corey Crawford på skadelistan har ju Anton Forsberg fått visa att han är en högklassig målis.
• • •
Det är gott om scouter från alla håll och kanter i den djupfrysta betongbunkern ikväll också.
Dessutom räknar vi med att få se Badtofflan på pressläktaren.
Rangers flög hit redan efter matchen i Pittsburgh igår kväll och ska inte spela förrän på fredag och då går ju han och några medarbetare rimligen hit och spionerar lite.
• • •
Ibland kan de omvända jinxarna ha fördröjd effekt, så det är inte omöjligt att det är ikväll Bäckis gör historia den nästan två månader långa måltorkan.
• • •
Någon i pressrummet – där det idag serveras New York-steak som Eken hade skrivit diktsamlingar om – skrattar precis som Paulie Walnuts i ”Sopranos”.
– He-he, he-he, he-he, ni nåt slags torr staccato.
Det låter trivsamt.
• • •
Inte helt överraskande är TJ Oshie scratchad ikväll.
Jumbo Joes skink-tackling i måndags ledde till hjärnskakning.
Trist.
• • •
OK, puckdrop i Capitol One Arens alldeles strax.
Mycket nöje.

WASHINGTON – SAN JOSE 4-1 (Slut)

• • •
När storfiskarn talar om hur stora fiskar han får, då räcker armarna inte till – eller hur det nu var Thore Skogman sjöng.
Men för första gången på åtta år lyckas Caps verkligen få hajen på kroken, surrar den vid skrovet och ta den i land för styckning och grillning.
Snyggt, får vi väl säga.
• • •
Tom Wilson hade inte riktigt samma syn som jag på att Jumbo Joes tackling på Oshie var en olyckshändelse, så när tredje började utmanade han den skäggige veteranen på fajt.
Sen blev det hålligång perioden lång.
Ett tag hade till och med DeBoer och Lane Lambert – assistent åt Trotz – en shouting match och det var inga artighetsfraser de utbytte, om man säger så.
• • •
Ovie övertog 20:e-platsen i alla tiders målliga med den där fullträffen – karriärens 578:e.
Det är pretty amazing det,.
• • •
Nope, vi kunde inte hjälpa Bäckis att bryta måltorkan.
Men vänta bara.
Det är en kväll på onsdag också.
Då hörs vi igen…

Det är 58 sekunder kvar och Caps leder med 4-1, så jag tror vi törs slå fast att de slår Sharks, under ordinarie matchtid, för första gången på åtta år.
Slutrapport kommer senare.

WASHINGTON – SAN JOSE 3-1 (Period 2)

• • •
Well, nu kanske Caps ändå har The Great White på kroken.
Det stretar lite i fiskelinan när Timo Meier reducerar den 2-0-ledning Ovie ordnar i ett friläge, men efter allt kaos med kontroller och coach-challange och fan och hans mormor här på slutet har hemmalaget tvåmålsledning igen.
Nu gäller det bara att föra bytet i hamn – utan att det blir som för Hemingway i ”Den gamle och Havet”.
• • •
Det är säsongens 20:e mål Ovetjkin gör i sitt friläge – varmed han, åtminstone tillfälligt, passerar landsmannen Kutjerov i toppen av målligan.
Ifjol nådde han den noteringen först efter 41 matcher.
Det här är årets 28:e.
Ett sjustans facit kan vänta i april.
• • •
Det är ju mycket märkligt det här på slutet. Caps gör ju, tror vi, TVÅ mål innan det blir avblåsning och domarna kan kolla.
Givetvis räknas bara det första, men om DeBoer fått det bortdömt för offside – vilket han ju försöker – hade Trotz kunnat be om kontroll av det andra då?
Fascinerande.
• • •
Nu gick den mittperiod väldans snabbt igen, gjorde den inte?
Nä, det skrev jag när fem minuter återstod.
Sedan gick tiden desto långsammare…
• • •
Båda de här lagen har fruktade powerplays, så det är bara logiskt att matchens första utvisning kommer i slutet av andra – och att den då gäller delay of game.
• • •
Som någon påpekar är det rätt otroligt att Ovie kan göra backhand-mål av det slaget med den crazy böj han har på klubbladet.
• • •
Lite grinigt blir det när Ward i ett läge skjuter efter avblåsning, men inte direkt som på Playstation.
Det brukar ju vara det roligaste där. När allt gått åt skogen mot datorn kan man allltid drag iväg ett slagskott alldeles för sent och få uppleva härlig kalabalik.
• • •
Jodå, precis innan mittakten börjar springer jag på Hedbä – med hörsnäcka och grejor fäst i kostymen för kontakt med båset – i presspentryt.
Han är inte helt nöjd med att bloggen hoppas få se Bäcks knäcka sin måltorka.
– För fan, inte just ikväll…
Nä, det verkar inte så.
• • •
Ouch, det ser inte så kul ut när Oshie ligger på isen efter att ha fått Jumbo Joes inte helt obetydliga ändalykt i huvudet.
Men det är otur, straffspecialisten från Mount Vernon förlorar balansen just som Sharks-bjässen ska sätta in sin tackling och så blir det bara så.
• • •
En kopp Washington-kaffe nu, den kommer inte sitta fel.

WASHINGTON – SAN JOSE 1-0 (Period 1)
• • •
Här tror vi ett tag att Bäckis & co ska tvingas citera Chief Brody i ”Jaws˝ och önska sig ”a bigger boat”.
För trots bra hunger och energi i de offensiva attackerna har de svårt att ta sig fram i ett kompakt, solitt Sharks-försvar.
Men se på fan.
Där stjärnorna misslyckas dyker istället fjärdekedjans Devante Smith-Pelley till slut upp framför kassen och styr in en puck.
Det betyder verkligen inte att hemmaspelarna ännu rott i land utan att få skrovet sönderbitet av de fruktade fiskarna från andra sidan kontinenten, men de kan avnjuta lite paussaft med 1-0-ledning.
Alltid nåt.
• • •
Som om det inte vore nog med all annan statistik som talar mot Caps i just det här mötet säger dom nu att Martin Jones – Sharks-keepern – aldrig släppt in ett mål i Washington.
Men nu har han det, så kanske förtrollningen kan vara på väg att brytas.
• • •
Wi fi-situationen i bunkern har på intet sätt blivit bättre efter namnbytet – och det kanske inte var inte vänta när en bank tar över efter ett telekom-företag.
Det är ett jädra trixande med telefon och svajigt stationärt nät för att hålla sig uppkopplad, så ha överseende med eventuella förseningar.
• • •
Det vore väl synd att påstå att Bäckis varit nära att spräcka sin nolla, men nog syns det att han och The Great Eight tycker det är kul att lira ihop igen.
Förr eller senare smäller det.
• • •
Ännu en bra tradition som består i Capitol One:

Den gode Caleb Green river av nationalsången snabbare än någon annan i hela ligan.
Uppskattat när man hör samma trudelutt flera gånger i veckan.
• • •
Det är påfallande långt från lapp på luckan denna måndagkväll, men ändå helt okej pepp på läktarna.
De som kommer hit för alltid föredömligt mycket väsen.
• • •
Man vet att det är en stilla natt i spåret när Kung Kenta varken replikerar på Twitter eller dyker upp med kommentarer.
Tur att John J aldrig sover.
• • •
The Juice från Mora?
Felfri – utan att direkt utmärka sig, men det är det inte riktigt meningen att han ska göra heller.
• • •
Just ja, Hedbä.
Nu ska jag gå till kaffekannorna och se om jag kan hitta honom.

För första gången:
Bloggen i Capitol One Arena i Washington D.C.
Eller – mja.
I själva verkat har vi ju de senaste tolv åren sänt live från betongbunkern i huvudstadens Chinatown så många gånger att det inte går att räkna länge.
Men då har den, alltid, hetat Verizon Center.
I somras köpte bank- och kreditkortsföretaget Capitol One dock namnrättigheterna av ägaren Ted Leonsis och plötsligt finns inte Verizon Center längre.
Så kvällens besök, när Washington Capitals går upp mot San Jose Sharks, är ändå ett slags debut.
Låt oss hoppas att den blir angenäm – och att det finns några nattugglor där ute som vill vara med och sufflera i spåret.
• • •
Caps, ja.
Som det senaste månaden låtit på fansen – Taddson! – och lokal media och till och med spelarna själva skulle man kunna tro att de är rena rama Coyotes.
Men de ligger ju faktiskt på slutspelsplats. Trots en brandskattad trupp sedan fjolåret – och trots att hösten definitivt rymt några mindre lyckade avsnitt.
Ett slags styrkebesked i sig, det – att enligt både omvärld och självbild vara helt på dekis och ändå utmana om playoff-plats.
Nu har coach Trotzen dessutom återförenat ett av de mest dynamiska radarpar NHL sett det senaste decenniet och därmed finns det hopp om ännu större saker.
Det är också därför yours truly är i stan. Jag tänkte jag skulle ta en ordentlig titt på den där Bäckström och hans kompis från Moskva…
• • •
Nytt namn eller inte:
Allt är sig likt på 601 F Street.
Betongen är grå, temperaturen lägre än på tundran i Ovetjkins hemland och våning 4 saknas fortfarande helt mystiskt i den skrangliga gamla mediahissen.
Betryggande, på något vis.
Att gå på hockey i Washington SKA vara lite som att besöka ett Domus-varuhus i Lidköping 1978.
• • •
Just Bäckis var innan återföreningen med Ovie ovanligt sval – i synnerhet vad gäller poängproduktionen – och faktum är att han inte gjort ett mål sedan 14 oktober.
Men den torkan skulle det inte alls förvåna om han bryter ikväll.
Bloggens närvaro har olika slags påverkan på olika spelare.
Den jinxar ibland, som under Canucks New York-besök, och frälser ibland.
Och just Bäckis gjorde plötsligt hattrick när jag satt här på Luciaafton 2014.
Just sayin….
• • •
Tyvärr – inga kändis-spaningar att rapportera om från tågresan från New York den här gången.
Inte ens Alan Alda syntes ombord.
Det var bara ett gäng surmulna affärsmän som satt och drack Stella Artios under tystnad.
• • •
Then again:
Det är Sharks Washington möter ikväll.
Då brukar det inte gå så jättebra.
Tvärtom.
Capitals har i flera decennier varit de nordkaliforniska hajarnas absoluta favoritföda.
San Joses record sedan 1990-2000 ser ut så här:
22-1-2.
En gång under alla de gångerna har Caps alltså vunnit under ordinarie matchtid – och det var i oktober 2009.
Hur är det vi brukar säga här?
Ojvoj.
• • •
Sitter på raden bakom en rätt månghövdad skara scouter från olika håll och kanter.
I den ingår självaste Tommy Albelin och jag ställer till det genom att uttrycka min beundran över hur bra hans Devils varit under hösten.
– Men jag jobbar åt Toronto nuförtiden, svarar han.
Morsning korsning.
• • •
Allra mest förtjust i att mumsa på småfisk från huvudstaden är gammelhajen himself.
Jumbo Joe Thornton har i sammanlagt 43 matcher mot Caps gjort sjutton mål och assisterat till 30.
Ojvoj igen.
• • •
Zäta är ju egentligen inte de yviga gesternas kapten, men efter brakfloppen mot Canadiens i lördags brast det för Njurunda-zonen.
Big time.
– Jag har spelat professionell hockey i 20 år och tror aldrig jag varit del av något som liknar det som hände här ikväll…vi skämde i princip ut alla som spelat med ”the winged wheel”, och det får vi leva med, rasade han.
Ord och inga visor, hade man sagt förr.
Men välmotiverade.
1-10 på hemmaplan är såklart helt och fullständigt oacceptabelt.
• • •
Råkar höra när tv-kommentatorerna från Kalifornien ett par timmar före puckdrop går igenom Washingtons laguppställning och inte kan komma över att den rymmer en back vid, som de uttrycker det, namnet ”juice”.
– Säger man ”juice”? Det är ju hilarious, skrockar en.
– Ja, replikerar en annan, och hans pappa heter ”Pear”. Pear -juice…helt fantastiskt.
Hrmf, som att det skulle vara så konstigt att heta så…
Själv ser jag fram emot att få uppleva denne ”Juice” – också känd som Christian Djoos – live för första gången.
• • •
Måste det verkligen vara så HÄR kallt i en ishall?
Jag skojar inte, vi sitter alla här och blåser på fingrarna mellan tangenthamrandet.
• • •
Pappa Pär Djoos – som han ju egentligen heter, inte ”Pear Juice” – var ett ettrigt och underhållande munläder under sin karriär och lyckades till och med ständigt reta upp en snäll en jag känner som heter Eriksson.
Christian är väl, som 23-årig rookie, fortfarande lite för grön för att ta sig såna friheter i NHL, men han har det i blodet och det lovar gott inför framtiden, tycker jag.
• • •
Sharks har både The Melkman och Tim Heed på skadelistan och det är ju deppigt, men i gengäld begår Marcus Sörensen – om jag förstått saken rätt – säsongsdebut. Han spelar i en kedja med Tierny och gamla Caps-bekantingen Joel Ward och bloggen önskar honom förstås lycka till.
• • •
Ovetjkin ser osedvanligt rufsig ut i kalufsen under matchvärmningen.
Som om han gått i mössa hela dagen och tog av den först när det var dags att kliva ut på isen.
Såna gånger brukar han skjuta skarpt.
• • •
Ja, men då så.
Dags för hockey night i Veri…f’låt, Capitol One Arena.
Må det bli nånting.

NY RANGERS – CAROLINA 5-1 (Slut)
• • •
Vädersystemen liksom fastnade i varandra i tredje perioden och inget hände.
Förrän blott några minuter återstod.
Då brast Canes fördämningar, en mäktig flodvåg svepte ner i deras zon och 2-1 och blev 5-1 på ingen tid alls.
Prognos för fortsättningen av vintern:
Carolina har vad som krävs, men måste använda sina verktyg på rätt sätt om det nånsin ska bli playoff-vår i Raleigh igen.
Därmed tackar meteorologi-bloggen för ikväll.
Imorrn är det många fina matcher, men jag ska på ett Elaine’s-jubileum och återkommer om några dagar.

Mister Mål i tom kasse – Michael Grabner – sätter både 3-1 och 4-1 i, ja, tom kasse – och fullbordar därmed ett hattrick. Sen hinner det bli 5-1 också.
Så the storm is over.
En sista väderleksrapport kommer såsmåningom.

NY RANGERS – CAROLINA 2-1 (Period 2)
• • •
Stormen bedarrar.
För den möter en massiv högtrycksfront vid namn Rangers och töms därmed på energi och utan tillräckligt mycket energi förlorar stormar i vindstyrka.
Eller så här:
Vindarna vänder och plötsligt är det Hurricanes som får trava upp sandsäckar vid dörrtröskeln för att överleva.
Väderlek är ett mysterium ibland.
• • •
My Darling…
Canes-keepern Scott Darling är schysst mot kollegan Henke och bjuder på ett ännu lökigare mål i början av andra.
Han ska bara mota bort en lös puck, men den är otrevlig nog att hoppa över klubbladet och så har Desharnais plötsligt öppet mål.
Surt som rabarber.
• • • 
Adam Henrique debuterar alltså med Ducks på momangen – och har redan assisterat till ett Kevin Roy-mål.
Det går snabbt för en djävul att bli anka.
• • •
Canes har alltid framstått som ett påfallande snällt lag och hade innan kvällens match minst kollektiv tid på den så kallade botbänken i hela ligan.
Men här bryter de mot lagen som bröderna Dalton i ”Lucky Luke” och åker på utvisning efter utvisning.
De har blivit störiga av New York-luften helt enkelt.
• • •
Ja, det var fan vad det smäller ute i Brooklyn hela tiden.
Har nån flodvall brustit – som i New Orleans efter Katrina?
• • •
Imorrn ska Rangers apropå ingenting träna i Central Park. Inte på klassiska Wollman Rink längst söderut, utan på en isplätt i höjd med 110:e gatan, längst västerut.
Det ska bli okej väder, bara lite mulet och inte alltför kallt, så den som är i stan kan gott åka upp och titta.
• • •
Nu kan vi kanske säga att vi befinner oss mitt i stormens öga.
Först när det ögat passerat i vilken riktning de hårda vindarna kommer blåsa i tredje.
Det avgör den här kvällen.