NY RANGERS – CAROLINA 0-1 (Period 1)
• • •
Det är kanske inte så att New York behöver spika plywood-skivor för fönstren ännu, men nog har besökarna från down south piskat upp en rätt fin storm i the woooorld’s most famous arena.
Sekundmetrarna i byarna är i alla fall tvåsiffriga när twisters som Aho och Teräväinen kommer blåsande över isen och Rangers famlar lite förskräckt efter balansen.
De får försöka hitta den när vinden tillfälligt mojnar nu i pausen – annars kan det bli översvämning av baklängesmål under de återstående 40 minuterna.
• • •
Jag tyckte vi sa att vi klev in i december idag – inte tillbaka in i oktober.
Men det är så det känns när en felplacerad Henke redan i första minuten släpper in ett inte alltför märkvärdigt Justin Williams-skott från högerkanten.
Det hände titt som tätt under den inledande grundseriemånaden, men hålen i skrovet tätades i november.
Trodde vi.
• • •
För en vecka märktes det väldigt tydligt på stämningen att det var fredag.
Riktigt samma ramalama har vi inte den här gången.
Then again, varje fredag är ju inte Black.
• • •
Linjemannen som under ett av Rangers blodfattiga powerplay råkar se till att pucken blir kvar i Canes-zonen har oturen att stå precis vid gästernas bås och lär få höra ett och annat – och han är gissningsvis väldigt lättad över att hemmalaget inte gör mål där.
• • •
Inte sedan Fast Freddy Shoestring parade up med Blair Betts här på Manhattan tror jag Sverige haft en bättre penalty killer i NHL än Jocke Nordström.
Goddamned.
• • •
Det är gamla John J-favoriten Tim Peel som dömer och han har nåt slags knas på mikrofonen, så när han slår på den låter han som Neil Young på ”vocoder”-skivan ”Trans”.
Lite underhållande, tycker jag.
• • •
Då knäpper vi igen regnrockarna och drar ner sydvästen över öronen igen då.
Stormen tar snart ny fart.

Igår tog den nordamerikanska orkansäsongen – den som varje år löper mellan 1 juni och 30 november – officiellt slut.
Likafullt har en hurricane idag tagit sig upp längs östkusten, från breddgraderna kring North Carolina och norrut, och tycks drabba New York med full kraft ikväll.
Kategori?
Vi får se.
Kan bli en hyggligt hanterlig etta, kan bli en monstruös femma.
Det beror lite på vad gossar som Sebastian Aho, Teuvo Teräväinen, Elias Lindholm, Viktor Rask och Jaccob Slavin tänker sig.
För det är ju inget väderfenomen som sveper in över Manhattan så här den första decemberdagen 2017.

Det är hockeylaget Carolina Hurricanes.
I det ingår dock en ett helt batteri unga virvelvindar (förlåt…) och är de på humör kan de ställa till lika mycket förödelse i Rangers-land som Irma gjorde i södra Florida i början av september.
Så trots gårdagens slutpunkt utfärdar bloggen härmed orkanvarning.
• • •
Jo, det var klart.
När jag har en night off och går ut på länge planerad middag, då slår Daniel Sedin till och och spränger sig genom 1000-vallen.
Det hade vi ju tänkt att han skulle gör under den vecka Canucks befann sig här i New York-området, men bloggens närvaro var uppenbarligen en jinx.
Nu är vi emellertid storsinta och säger grattis.
Vilka härliga hyllningar som lär vänta vid återkomsten till Rogers Arena i morgon kväll.
• • •
Satt jag inte här för en vecka sedan och yrade om att Rangers aldrig spelar hemma på fredagar?
Well, nu håller det på att bli rena rama traditionen.
• • •
Som vakna läsare eventuellt såg fick yours truly ända fram några citat från Danne efter jubileet i Nashville igår.
Det går ju att sms:a även från krogar på Upper East Side…
• • •
Före säsongen var vi många som kände oss övertygade om att Hurricanes äntligen är redo för en playoff run i år.
Det gör jag fortfarande, för truppen är så välbalanserad och så fullspäckad med begåvning att de inte SKA kunna hamna under strecket ännu en gång.
Men – precis som de närmast föregående säsongerna har de haft förfärligt svårt att upprätthålla tillbörlig kontinuitet och den lilla detaljen måste rättas till.
Annars blir det depp för Emil Ullbrand – Sveriges ende Canes-supporter, som han ofta kallas – i vår igen.
• • •
En viss svensk målvakt som bor på Manhattan lär ha uttalat ett tyst ”yes!” för sig själv när han såg vad som hände på andra sidan Hudson River igår.
Det var ju den store Lundqvist-dödaren Devils skickade till Anaheim i utbyte mot Sami Vatanen.
Adam Henrique alltså
Vi andra sa väl bara ”wow!”.

För den affären – ytterligare en blockbuster mitt under pågående säsonge – fanns inte på radarn någonstans.
Jag menar, Henrique kändes ju som en lifer i Devils.
Men med all ung kvalitet på väg uppåt har Shero råd att undvara honom och Vatanen är såklart en perfekt förstärkning av den något tunna backuppsättningen.
• • •
Mika Zibanejad har alltså diagnosticerats med en hjärnskakning och det verkar högst oklart när han kan spela igen.
Fan sån otur han har.
Och vilket slag för Rangers.
När Mika inte kan spela är det ju numer förstecentern som inte kan det.
• • •
Vi har Senators i stan ikväll också, ute i Brooklyn.
Även den matchen hade ju varit värd en liveblogg – som alla matcher EK65 spelar – men jag glömde faktiskt bort den och sitter på min vanliga stol på Garden igen.
Där hade man ju allra främsta velat reda ut vad tusan som hände Sens under besöket i Stockholm.
Sedan de kom tillbaka till den här kontinenten har de förlorat samtliga matcher – alltså sju raka.
Blev det för mycket sill och potäter på Grand?
• • •
Men Gud ger och Gud tar.
Rangers får tillbaka Ryan McDonagh idag i fall. Han ersätter den hopplöse Kampfer.
• • •
Jag tror Elias Lindholm gör mål ikväll och det gör jag bara för att han heter Zebulon – efter Zeb Macahan – i andranamn.
Det måste löna sig på denna stora scen.
• • •
Apropå EK65 var han påfallande frank när han under möte med lokal media idag diskuterade sin framtida kontraktsförlängning.
– Jag ska ha vad jag är värd, gjorde han klart.
Det är ju nånstans kring 11-12 miljoner dollar, det och risken är rätt stor att Ottawa inte har råd med såna löneutgifter.
Var hamnar Erik då?
Det är ju oerhört kittlande bara att tänka på…
• • •
Finbesök på Gardens pressläktare i afton:
Marie Lehmann är här.
Då vet ni att ni snart kan avnjuta finfina NHL-rapporter på SVT-sporten.
• • •
– Toronto kommer slänga allt de har för att få Erik, säger en kompis i pressrummet som är känd för sin fäbless för svenska räkmackor.
Ojvoj, vilken jordbävning DET vore…
• • •
Hey, vi får se ett av ligans hetaste radarpar in action nu.
Finländarna Aho och Teräväinen har ju samma kemi som gamla soul-duon Sam & Dave för närvarande.
Skoj.
• • •
Så Ullbrand vet – det står exakt fyra Canes-fans bakom gästernas bås under värmningen.
Du är inte ensam!
• • •
Ja, då blåser det upp till match då.
Må det bli lika bra drag som när CNN:s reportrar står och böjer sig i de vanvettiga vindarna på nån Florida-strand i augusti och september.

NY ISLANDERS – VANCOUVER 5-2 (Slut)
• • •
Jahaja. Jag var rätt säker på att Daniel skulle spränga sig genom 1000-barriären någon gång under den här långa New York-vistelsen.
Men tji fick jag – och han.
Brorsan rycker dock på axlarna och säger att det inte dröjer förrän han har sällskap i den exklusiva klubben.
– I Vancouver? Ja, det var ju där jag nådde 1000 och det är såklart lite roligare om det sker på hemmais.
Då vet ni hur ni ska betta framöver…
• • •
Hör att det dånar av ”Fire Hakstol”-ramsor i Wells Fargo.
Inte alldeles konstigt efter nio – nio! – raka förluster.
Vad är det som hänt?
Flyers är ju, egentligen, alldeles för bra för att hamna i såna dödsspiraler.
• • •
Canucks borde fått mer än två poäng med sig efter de tre matcherna i Metropolitan-området, men kvällens förlust finns det inte så mycket att säga om.
Både Henrik och Loui nickar när bloggen undrar om det var det bästa av New York-lagen de mötte i Barclays.
– Framförallt har de väldigt bra backar. De är så snabba och hänger med upp hela tiden och blir därför svåra att spela mot, heter det.
Hör du det, Björn Falk?
Isles är bäst i stan nu.
• • •
Tar taxi hem och låt mig berätta, att korsa Brooklyn Bridge efter mörkrets inbrott, och ha hela Manhattan i kvällsskrud i blickfånget…det blir aldrig gammalt.
• • •
Canuckerna tar sig direkt efter slutsignalen till LaGuardia och flyger vidare till Nashville (såklart, då hinner de ju gå på Martin’s BBQ imorrn…).
Sen får de äntligen komma hem.
– Vi har sovit fler nätter i hotellsängar här i New York än vi sovit hemma i november. Så det ska inte bli dumt att komma tillbaka till Vancouver, säger både Henrik och Edler.
• • •
Därmed säger bloggen godnatt.
Tack för fint sällskap, igen.

Slut, Islanders vinner med 5-2 och nej, det blir inga nya poäng för Daniel.
EN slutkläm kommer, men dröjer. Jag ska hem till Manhattan först.

NY ISLANDERS – VANCOUVER 4-2 (Period 2)
• • •
Det känns definitivt som det är avgjort när Anders Lee gör 4-1 direkt i början av andra – och Islanders strax därefter dessutom får ett nytt powerplay.
Men det enda som händer då är att gästerna lyckas smälla in ett shorthanded-mål.
Så nu är det ändå lite – ja, lite – duell igen.
• • •
Ha, Dan Girardi – Ontario-hålan Wellands egen Bobby Orr – gör sitt första som Tampa-man.
Det var ju bara en tidsfråga…
• • •
Nu är det ändå nära för Daniel några gånger, han har ett par fräsande skott på Halak – och passningen till Loui precis i målgården i slutsekunderna är ju såhärnära att resultera.
Men njet, blogg-jinxen består.
• • •
Inte nog med att Forsberg gör mål på Forsberg i Nashville.
Bridgestone Arena-publiken börjar strax därefter skandera ”Forsberg, you suck”.
Filip blir nog lite förvånad…
• • •
Gick inte den här perioden osedvanligt snabbt?
På plats kändes det så.
• • •
Hemmafansen som hurrade över att gamle bekantingen Nilsson skulle stå för Canucks tycker sig kanske ha fått vatten på kvarnen nu, men really – det är inte mycket KingKong kunnat göra åt något av målen.
• • •
Nu är fingrarna stelfrusna som tio Piggelin efter en sommar längst ner i glassdisken på Torsångs Cafe utanför Borlänge, så tredjeperren tänker jag avnjuta nere i pressrummet.
Kanske är det just det som krävs för att Danne ska få igång produktionen…

NY ISLANDERS – VANCOUVER 3-1 (Period 1)
• • •
Bloggen har uppenbarligen jinxat Daniel.
Vi har nu sett honom – och Canucks – fyra perioder i sträck utan att han producerat så mycket som en andraassist.
Kanske väntar han tills lördag, när de kommer hem från den här oändliga resan och går upp mot Maple Leafs.
För hans egen del vore det såklart roligast att nå the mighty milstolpe hemma i Rogers Arena.
• • •
Matchen som sådan är länge hyggligt jämn, Canucks fortsätter spela bra på New York-is – fast den här gången mot ett betydligt mer kompakt och organiserat försvar än det de hade konståkningsövningar med på Garden för ett par dygn sedan.
Sedan gör Islanders ett ryck i slutet och swoch, plötsligt är det alltså 3-1.
• • •
Islanders-fansens yes-yes-yes-hopp är ligans festligaste målfirande, tycker jag vi kan slå fast nu.
• • •
Tack vare att Loui drar på sig varenda penalty killer i hemmalaget, inklusive Halak, har Vanek så öppen kasse när han lägger in kvitteringen att…ja, det kan inte hända i NHL.
Men det gör det ändå.
• • •
Vilken utväxling Nick Leddy, delad tvåa i backarnas poängliga senast jag kollade, plötsligt fått.
Tydligen räckte det med att coach Weight sa åt honom att hey, du är verkligen bra.
Och så blev han liksom det.
• • •
Trista nyheter inifrån Manhattan:
Mika har en upper body injury och missar matchen mot Florida.
• • •
Det är verkligen förbluffande vilka decibel de utsätter publiken för i detta flashiga bygge.
Vi har ett par maffiga högtalare riktade rakt emot oss här i pressläktarhörnet och det är inte bara risk för tinnitus monumentale. Undestundom befarar jag både hjärtflimmer och dubbelsidig stroke av den obönhörliga basen.
• • •
Korrekt där, Soumalinen, Barkov är nåt.
Kanske inte Finlands allra bäste spelare – när Laine vaknar på allvar, vilket lär ske förr eller senare, blir han svår att komma runt i en sådan diskussion – men definitivt en av NHL:s mest underskattade centrar.
• • •
Canucks första PP hinner inte mer än börja förrän Ladd, direkt efter nedsläpp, skjuter iväg fri över hela banan och stänker in 1-0.
Det är lite som att se en gammal Volvo PV vinna ett dragracing-lopp.
Jag menar, han ska ju vara så seg och långsam – men inte alls.
• • •
Jaha, Henke utjagad ur kassen efter tre insläppta på sex skott.
Så går det när bloggen skolkar och åker till Brooklyn…
• • • 
Avgjort här?
Njae, såklart inte.
Men det blir tufft för canuckerna.
Isles är verkligt bra.

När Daniel och Henrik Sedin i september 2000 anlände till Vancouver var det som kan hända ikväll i princip otänkbart.
Daniel hade omöjligen gått att övertyga om att han drygt sjutton år senare, strax innan det avlägsna nyåret 2018, skulle komma att stå på tröskeln till sin 1000:e poäng i världens bästa liga.
Och än mer omöjligt att föreställa sig:
Han skulle ha chansen att nå milstolpen i Brooklyn – vid den tiden lika förknippat med NHL som Honolulu.
Men här är vi nu.
Canucks avslutar sitt nästan veckolånga New York-besök med en mangling mot Islanders i Barclays Center och gör Danne två avtryck i protokollet följer han Sudden, Lidas, Alfie och tvillingbrorsan Henrik in i 1000-klubben.
Man vet aldrig hur det ska bli – bara att det, när det handlar om NHL, på något vis förmodligen blir minnesvärt.
• • •
Inte bara Canucks befinner sig i Spike Lee- och Beastie Boys-land.
Bloggen passar på att begå sen säsongsdebut på andra sidan East River också, som ni kanske redan förstått.
Kul, om jag får säga det själv. Det är ändå nåt med att tränga sig in i eftermiddagsträngseln på The 4-Train på Grand Central och 20-25 minuter senare klev upp i en helt ny, fascinerande värld.
Så nära och ändå så långt borta.
Rangers?
Jo, dom spelar också hemma, mot Florida, men bah – dem har vi sett så det räcker och blir över.
• • •
De har som sagt spenderat en hel del tid i Gotham City, Canucks – och att döma av officiella Twitter-kontot sett till att göra alla grejor som står på den ambitiösa turistens schema.
Vilka restauranger de besökt after dark framgår inte, men det finns några rätt hyggliga att välja på och just de här turisterna har rätt tjocka plånböcker, så vi kan utgå från att stjärnkockar fått jobba lite extra senaste dygnen.
Det är inte bara slit och släp för NHL-spelare på det dom brukar kalla ”roaden”…
• • •
Gabbes avstängning väcker känslor, noterar jag – inte minst i spåret.
Bland annat ryter gamle Taddson om att ”vi” tycker det är okej att han ”bara” får fyra matcher för att han är svensk, men…vem har sagt det? Var har den åsikten framförts? De enda jag sett protestera är konspiratoriskt lagda Avalanche-fans som menar att bestraffningen bekräftar misstanken att det finns de på NHL-kontoret som inte gillar Denver-laget.
Det var en ful crosschecking och han har gjort sig skyldig till liknande överträdelser förr och under de omständigheterna är fyra matchers avstängning vad man får och så är det med det.
• • •
En bekant gammal bjässe gör comeback i Islanders-land (hm…Islanders-land, låter ju konstigt, men det tar vi inget extra för nu) i kvällens uppgörelse.
Canucks startar KingKong Nilsson i kassen, nämligen – och han tillhörde ju Long Island/Brooklyn-laget mellan 2011 och 2014.
På den tiden var han inte så våldsamt framstående, så när optimistiska hemmafans ser nyheten på Newsday-oraklet Arthur Staples twitter-feed utbrister de ”Åh, vi vinner med 6-1”.
Det kan de ju hoppas om de vill, men Anders har utvecklats big time sedan de där åren och är, påstår jag härmed, en av ligans allra bästa back-ups just nu.
Och var så säker – just här vill han definitivt göra avtryck.
• • •
Det rapporteras att en enorm vattenläcka utbrutit i kvarteren runt Penn Station, så de flesta gator som leder till Gardens entréer är avspärrade.
Se där, ett omen – det var verkligen meningen att jag skulle ut hit ikväll.
• • •
Fint att kunna konstatera att allt är som vanligt i Jay-Z:s gamla baskethall i downtown Brooklyn.
De pumpar musik på volymnivåer som skulle få själve Lemmy, salig i åminnelse, att klaga, det är kallare på pressläktaren än vid bröderna Sedins gamla uterink Getinghov en stjärnklar, ångermanländsk natt i mitten av januari – och nere i ena sarghörnet står Honda-bilen, på slovakiskt sätt, på sitt podium.
• • •
Kort info om vilka lag som har bäst record de senaste tio matcherna flimrar förbi på jumbon precis innan värmningen börjar.
Det är de här:
Nashville 8-1-1.
NY Rangers 8-2-0.
NY Islanders 7-2-1.
Hm.
• • •
Mathew Barzal gör mål ikväll.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Kanadensiska lag har alltid fans med sig var de än åker och det står en hygglig liten klunga i deras hörn under värmningen ikväll också.
Coolast är han som har den gamla klassiska tröjan, den senapsgula med orange och svarta V i kragen.
Jag fattar inte att de inte går tillbaka till de matchställen.
De uppskattades – milt uttryckt – inte av alla, men stack ut mest i hela ligan.
• • •
Varför måste Barzal förresten stava sitt förnamn med ett T? Matthew ska det väl vara? Sånt där krånglar de bara med för att göra jobbet för såna som mig besvärligare…
• • •
Det värmer, av någon anledning, att den kanske inte helt världsberömda publikationen Brooklyn Daily Eagle har en egen beat reporter installerad i Barclays.
• • •
OK, då ser vi igen då – om Daniel kan göra två mål, spela fram till två eller rentav göra ett och spela fram till ett.
I så fall får vi fira en av våra allra största i Brooklyn i afton.

NY RANGERS – VANCOUVER 4-3 (Slut, straffar)
• • • 
Det är småbistert inne hos gäster som, på goda grunder, tyckte att de borde ha avgjort den här matchen under de inledande två perioderna.
Men en lockig fyr har svårt att stänga av leendet.
Loui Loui.
Han gjorde ju, ännu en gång, mål på den kompis som inte tycker att det finns något värre än att släppa in hans skott.
– Och jag sa faktiskt det i torsdags. ”Jag kommer göra första målet i matchen”. Mycket riktigt, så blev det. Fantastiskt kul, skrockar han och det går att se i ögonen att han redan börjat tänka på hur första sms:et till Lundqvist ska formuleras…
• • •
Hemmalagets 3-3-mål var möjligen det snyggaste på Broadway på hela säsongen.
Rick Nashs passning i det läget…morsning och goodbye alltså.
• • •
Inne hos Rangers är scenen den rakt motsatta.
Alla är uppspelta över en fjärde raka seger – trots lökigt spel.
Men en svensk ruskar uppgivet på huvudet när han får refererat för sig vad en viss landsman just sagt om sitt 1-0-mål.
– Det är inte sant, säger han flera gånger. Det finns ingen värre än Loui. Han kommer tugga om det där för evigt.
Ja, mycket till julefrid är nog inte att vänta…
• • •
Det blev inga poäng för Danne, men det är inte som att han sitter och slänger armbågsskydd och handskar i golvet för det.
– Nej, det är mest media som fokuserar på det där. Det får hända när det händer, jag åker inte omkring och tänker på det, klargör han med en min som indikerar att det börjar bli lite tröttsamt med frågor på det temat…
• • •
Hemmalaget väljer nästan alltid att inleda straffavgörandet, men idag fick Thomas Vanek slå den första.
– Jag hade tänkt att vi skulle börja som vanligt, men Hank sa åt mig…”låt dem slå första”. Och han fick bestämma, säger Badtofflan.
Hm.
Smart move, uppenbarligen.
• • •
Canucks hinner lära känna New York rätt bra under det här besöket.
De anlände redan i torsdags – och nu får de hänga kvar i ytterligare två dygn i väntan på mötet med Islanders i Brooklyn.
Sämre kan NHL-lag on the road ha det.
I den matchen, i Barclays, har Daniel ny chans att…ja, ni vet.
Så vi hörs där och då.

Rangers vinner – inte helt välförtjänt – på straffar, 4-3.
Mer kommer senare.

NY RANGERS – VANCOUVER 1-2 (Period 2)
• • • 
Det är nära flera gånger, för tvillingarna och Loui Loui fortsätter orsaka red hot danger nere hos Lundqvist varje gång de är inne – men nope.
Vi får fortsätta vänta på Dannes jubileum – åtminstone 20 effektiva minuter till.
• • •
Inte för att Rangers egentligen förtjänar det, de är sega som kalkonfyllning även i den här perioden, men plötsligt ser Quickie Fast till att reducera, så nu kan det i strid med all logik bli match i tredje i alla fall.
• • •
Lite coolt är det ju att se en gammal storhet som Trevor Linden – Canucks President of Hockey Operations, numer – trampa omkring på pressläktarbalkongen.
Han ser smärt ut.
• • •
Innan Rangers PP här på slutet har han en så lugn eftermiddag att han förmodligen ångrar att han inte tog en bok med sig ut på isen, men ändå.
Den lugne, stabile Markan vinner målvaktsmatchen också.
Plocken på Rick Nashs skott från nära håll är en riktigt juicy syltmunk.
• • •
Tim Robbins vinkar lite förstrött i jumbotronen.
Det är inte första gången, han är en mångårig institution på Gardens läktare.
• • •
Ja, jag beklagar det där med reklamen som tydligen börjat kladda ner kommentatorsspåret.
Inget jag kan göra något åt, tyvärr.
• • •
Mer kaffe nu?
Ja.