NY RANGERS – VANCOUVER 0-1 (Period 1)
• • •
Joho, Sedin tillskansar sig ytterligare en poäng redan i inledningsperioden.
Men tyvärr är det ”fel” tvilling som assisterar till 1-0-målet.
Henrik.
Men vi får väl tills vidare fira att han är uppe i 1032 då…
• • •
Jisses, Rangers tog sovmorgon idag, dom – och den pågår fortfarande.
De gör sin minst inspirerade period på säkert en månad och får inte iväg mer än tre skott mot mål.
Vigneault får ta och stampa badtofflan i omklädningsrumsgolvet här i pausen.
• • •
Henke Lundqvists jul är förstörd.
För försöket att ful-dopa Loui med kalkon fungerar inte alls.
Det är ingen annan än kompisen från Götet som knappa åtta minuter in i matchen spräcker Rangers-keeperns nolla och som nummer 30 vittnat om många gånger hatar han att släppa in Loui-puckar med alldeles särskild hetta.
– Han slutar aldrig tjata om det, brukar han sucka med plågad grimas.
Ojvoj.
• • •
Ingen ska komma och påstå att det inte märks att det är söndag eftermiddag på Garden.
Atmosfären är inte mer uppskruvad än när Fritidsnämnden i Tranås kommun håller sammanträde en tisdageftermiddag i mars.
• • •
Skadade Ryan McDonagh saknas hos Rangers, för att uttrycka det försiktigt.
• • •
De må få färre minuter på isen än tidigare, men de förvaltar dem alldeles finfint.
Rangers hamnar på hälarna så fort de är inne, ju.
Därför:
Minst en poäng kommer Daniel att göra under de återstående 40 minuterna.
Det firar vi nu med lite kaffe.

Han har under 17 säsonger i Vancouver spelat sammanlagt 1248 grundseriematcher, gjort 375 mål och assisterat till 623.
Därmed står Daniel Sedin på sammanlagt 998 poäng.
Så producerar han ytterligare två i dagens fajt – NHL-karriärens 1249:e – mot New York Rangers på Madison Square Garden når han drömgränsen 1000 vid ett synnerligen väl valt tillfälle.
Det går måhända att invända att Garden inte betytt särskilt mycket för Danne, han och Canucks har som mest varit här en gång per säsong sedan han och tvillingbrorsan Henrik kom till Nordamerika hösten 2000, men det är ändå den mest mytomspunna ”scenen” NHL har.
Så det är historia med alldeles särskild sorts lyster vi inom de närmaste timmarna kan få se en 37-åring från Gullänget i Örnsköldsvik skriva.
Skoj, inte sant?
• • •
Matiné idag alltså – på den egenartade tiden 14.00.
Vid just det klockslaget har Rangers inte inlett många matcher under de år jag bott här.
12.30 händer ju, liksom 13.00 och 16.00.
Men 14.00?
Nä.
Inte mycket att ödsla tankeverksamhet åt kan tyckas, det spelar synnerligen marginell roll, men, well…vi är ju såna i den här bloggen.
• • •
Själv värjer sig Daniel numer varje gång han får frågan om när exakt han tror att han gör Henrik sällskap i den exklusiva 1000-klubben.
– Det får hända när det händer. Vi har ju en annan roll i år och spelar mycket mindre än tidigare. Så det kan ta en match och det kan sex matcher. Vi får se, svarade han lite förläget efter matchen i Jersey i fredags.
Jojo.
Men när en Sedin är på jakt efter nånting, då kan det kan gå undan, det har vi lärt oss förut.
• • •
Vi får ta och vänja oss vid den här egenartade tanken:
Vegas Golden Knights kommer att gå till playoff.
För vad talar för att Gerard Gallants väldrillade kollektiv plötsligt ska tappa allt och bli så mycket sämre?
Ingenting.
• • •
Listan över svenskar som fått ihop minst 1000 poäng är påfallande kort.
Så här ser den ut:
Mats Sundin (1349), Daniel Alfredsson (1157), Nicklas Lidström (1142) och Henrik Sedin (1031).
Det är kort sagt ett väldigt exklusivt sällskap Daniel förr eller senare blir sällskap av.
Hur Henrik redan kan vara där?
Eftersom Daniel haft lite mer otur med skador har han spelat 23 matcher fler, det är det hela.
• • •
Vi får hålla koll på hur Loui Eriksson tar sig fram på isen idag.
Han var på Thanksgiving-middag hemma hos familjen Lundqvist i torsdags och dagen efter avslöjade Henke för bloggen att han såg till att fellow göteborgaren tryckte i sig så mycket kalkon att han fortfarande skulle vara seg i benen i dag…
• • •
För egen del var det just här på Garden jag hade nöjet att träffa tvillingarna live för första gången.
Det var hösten 2005, efter lockout-säsongen, Daniel gjorde mål på Henke och jag har ett tydligt minne av att ångermanlänningen stod i den gamla korridoren utanför dåvarande gästkabyssen – i Canucks gamla, klassiska matchställ – och var vänlig.
Då gick det inte riktigt att föreställa sig att vi skulle komma att uppleva den här dagen tolv och ett halvt år senare.
• • •
Blågul målvaktsmatch monumentale står på menyn idag också.
Lundqvist och Markström – Tre Kronors par i World Cup förra hösten – går i clinch.
Blir intressant.
Markan har hittills varit nummer ett om vi väger in hela säsongen, men Henke är på väg mot storformen och såg riktigt vass ut i fredags.
• • •
Wild Bill Karlsson är alltså delad femma i målligan efter ytterligare en fullträff igår kväll.
Helt otroligt, faktiskt.
• • •
På hans stats-sida framgår att Daniel, utöver sin 998 poäng, har suttit utvisad sammanlagt 510 minuter också.
Det är över åtta timmar – en hel normal arbetsdag – det.
Han som är så snäll…
• • •
Att Chris Tanev är en av två canucker som värmer utan hjälm känns inte så otippat.
Det gör det däremot att Alex Edler är den andre…
• • •
Badtofflan – coach Vigneault – ser extra peppad ut medan han står i båset och studerar motståndarnas matchvärmning.
Såklart.
Det är ju gamla laget, det han fick sparken av, som kommit till stan.
Den här matchen vill han fan vinna.
• • •
Ja, det var vad jag hade att säga innan matinén på Garden 26 november 2017.
Nu åker vi med Daniel Sedin på resan mot 1000.

NY RANGERS – DETROIT 2-1 (Slut, OT)
• • •
Zuke fick så mycket tid på sig precis framför Howard innan avgörandet att han hade kunnat tända en cigg och satt sig ner och läst VG innan han bestämde sig för hur han skulle sätta den pucken.
Liten överdrift kanske, men for sure:
Ger man den lille norrmannen så mycket space och tid blir det garanterat mål.
• • •
Båda Henrikarna vidimerar att de hade några ”konversationer” under matchens gång.
– Och det är lite roligare nu eftersom Henke öppnat sig lite och svarar för sig. Förut var han mer sammanbiten, ler Zäta.
Lundqvist ler han med.
– Han var nära med ett ribbskott. Tur att det inte gick in. Han blir så jobbig såna gånger, det kommer alltid nåt sms…
• • •
Det blev en assist för Daniel ute i The Rock också, så nu står han på 998 poäng.
Man behöver inte vara överdrivet teatralisk för att se det som att det är upplagt för milstolpe och jubileum på den allra största scenen på söndag…
• • •
Att Shattenkirk vid ett tillfälle klev emellan när nummer 40 och 30 diskuterade såg Zetterberg bara som skoj.
– Jag tror mest han var ledsen att han inte förstår svenska, för vi hade kul…
• • •
Wild Bill Karlsson är verkligen etta i den svenska målligan efter sina tolv fullträffar, före Flipper F och DJ Zbad – och på delad sjundeplats all together.
Som han själv uttrycker det i ett sms från Nevada:
– Vem hade kunnat tro det?
• • •
Lundqvist hade Thanksgiving-middag igår – och bland gästerna fanns göteborgskompisen Loui Eriksson.
– Jag tryckte i honom så mycket kalkon jag kunde, hoppas det sitter i benen på honom även på söndag.
Ha.
• • •
Ja, söndag ja.
Då är det alltså matiné på Garden – på den lätt lugubra tiden 14.00 (20.00 för de flesta av er).
Då är bloggen back in action – och jag hoppas vi hörs.

Norrmannen avgör på övertid.
2-1 till Rangers.
En liten skvätt till kommer vad det lider.

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Ombytta roller monumentale.
Rangers skakar resolut av sig the turkey hangover och tar efter fyra-fem minuter i mittakten över big time.
Men nu är det DOM som får stånga sig frustrerade mot en galet bra målis.
Jimmy Howard robbar hemmalaget på ett par-tre givna mål med några akrobatiska konstnummer.
Så:
Fortfarande nada i protokollet.
• • •
Shattenkirk ställer sig emellan när Zäta efter ett skott från nära håll försöker gaffla med Henke igen.
Det kan ha utgått påbud från Rangers-keepern:
– Jag vill inte prata med nummer 40 medan match pågår…
• • •
Mm, tre poäng till tusen för Danne Sedin efter baljan i The Rock.
Låt honom göra ett eller två till – och så kan han komma hit och fira klassisk milstolpe på söndag eftermiddag.
• • •
Nå, well, Mike Green har en pärla klockrent i stolpen här på slutet också.
Så det är ju inte så att Red Wings plötsligt visar samma tendenser som jag efter gårdagens andra måltid och bara slutat röra sig…
• • •
Som någon sa häromdagen:
Hela idén med Vegas är att de flesta besökare ska komma dit och förlora stort.
Golden Knights spinner i sanning vidare på det temat.
Otroligt imponerande.
• • •
Det är rungande fin stämning i Broadway-ladan ikväll.
Som sagt:
Friday Night pågår.
Men det gör en påfallande sevärd match också.
Det enda tråkiga är väl att den, efter all denna grannlåt och alla dessa kvalificerade målchanser åt bägge håll, kommer att avgöras med ett slumpmål.
Men nu ska vi inte vara negativa.
Det borde bli en förträfflig slutperiod.

NY RANGERS – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Nä, det är ingen förstoppning i den här föreställningen.
Framförallt tycks Red Wings ha värmt upp med Karl Alfred-spenat snarare än torr turkey.
De har, verkligen, det mesta av spelet och leder skotten med rätt så vådliga 16-6 efter den inledande 20-minutersgiven.
De möter dock en synnerligen skärpt, beslutsam Lundqvist – inte mycket för kalkon han heller, skulle jag gissa – så i mål är ställningen alltså fortfarande nill-nill.
• • •
Trevor Daley har ingen tumme med de gudar som fördelar tur.
Han blir liggande länge på isen efter en olycklig krock, grimaserar av smärta och när han såsmåningom tar sig ut i omklädningsrummet ser det ut som att nyckelbenet är pajat.
Fy för det.
• • •
Javisst – när det är fredagkväll får John Amirante förstås komma hit och sjunga nationalsången.
Publiken – som verkligen upptäckt at det är fredag, den också – blir direkt euforisk.
• • •
Det var länge sedan HEN-RIK-ramsan hördes så hör ofta i en och samma period på Garden.
Men han har gjort sig förtjänt av den.
• • •
Säger ju det:
Wild Bill Karlsson står för höstens rungande svenska genombrott i NHL.
För alla utom vår John J förstås.
Han har alltid vetat att den skönlockige ynglingen är en av världens bästa…
• • •
Det slår mig att det var fredag även senast jag såg Red Wings.
I Vegas.
De slog Golden Knights då – och är fortfarande enda laget som lyckats med bedriften i T-Mobile Arena.
Det är ju ändå nåt.
• • •
Det finns inte mycket Zäta tycker är roligare här i världen än att göra mål på sin namne Lundqvist.
Så räkna med att han kommer fortsätta surra runt hemmakassen.
• • •
Titta, slutligen lyckas Brent Burns äntligen spräcka sin förbryllande nolla.
Och det är klart, han är nog typen som trivs i Vegas.
• • •
Det var överlag en rätt fin förstaperiod och tja, varför tro något annat än att det fortsätter likadant?

Well, okay then.
Kalkonerna är konsumerade och den matsmältningskoma de orsakade över – kind of.
Nu fortsätter den finaste av amerikanska helger med en Black Friday Showdown mitt i New York City.
Detroit Red Wings är i stan, vilket ju alltid känns extra festligt, och går upp mot Rangers alldeles strax.
Det är en duell jag hoppas att ni vill se ihop med bloggen.
• • •
Som jag flaggade för på förhand gjorde jag verkligen Thanksgiving på riktigt igår.
Först var det lunch med ena delen av min amerikanske kompis släkt på en adress i New Jersey – och sedan middag med den andra delen på en annan.
Trevligt hade vi – även om det ett tag kändes som det rann transbärssylt, som jag inte alls gillar, ur öronen.
Enda problemet:
Frossan krävde lång sovmorgon ute i spenaten och vi kom inte tillbaka till stan förrän sena eftermiddagen och då behövde jag randa en krönika till nöjesredaktionen – om just denna uramerikanska upplevelse.
Därmed försköts också ankomsten hit till Garden med ett par timmar och tidsrymden för det här introt blev skandalöst liten.
Således:
Kortfattat startinlägg ikväll.
Men vi tar, som det brukar heta såna gånger, igen det under resans gång.
• • •
Förr kändes det som att Red Wings nästan aldrig var här – och så kändes det huvudsakligen för att de inte var det heller.
Sedan flytten från västra till östra konferensen har besöken blivit mer frekventa, men av någon anledning består den lätt exklusiva känslan.
Så som sagt:

Det här blir en festlig match.
• • •
Ska jag vara helt uppriktig gillar jag inte kalkon heller.
Eller ”stuffing”.
Eller underliga puréer på pumpa.
Egentligen består hela Thanksgivining-bordet av mer eller oätbara konstigheter.
Hur kunde det bli så?
Ett svenskt julbord är Tampas förstakedja i jämförelse.
• • •
Fredag är det också.
Då har Rangers nästan aldrig hemmamatch.
Lördag händer ju, för att inte tala om tisdag och torsdag – men Friday Night Dance får vi i princip aldrig vara med om på Garden.
Så detta är en begivenhet på det sättet också.
• • •
Det är nog dags att fler av oss börjar ta Winnipeg Jets på allvar, hörrni.
• • •
Eftersom jag inte hann till Morning Skate – i den mån de nu hade någon sådan, det verkar oklart – har jag inte kommit på något roligt att skriva om Lille Skutt ännu.
Men kvällen är ju lång.
• • •
Även många av spelarna – framförallt de amerikanska – trycker i sig perversa mängder kalkon under Thanksgiving och utan att gå in på alltför grafiska detaljer kan vi väl säga som så att alltför mycket av den torra fågeln lätt orsakar…hm, tröghet.
Alla som kan sin Sopranos och minns hur det gick för Gigi kan berätta om det.
Hur som helst:
Så här under Black Friday-matcherna brukar det just därför synas rätt tydligt vilka som inte iakttog tillbörlig försiktighet vid borden igår…
• • •
De håller sig fortfarande i närheten av strecket, men det är konstigt med Red Wings.
Just som man tänker att de hittat stadga och kontinuitet lyckas de nästan alltid trampa snett igen – som de i två senaste matcherna mot Avalanche och Edmonton.
Och så vet man inte alls var man har dem igen.
Just därför:
Det är inte lätt att veta vad man ska förvänta sig i en drabbning som den här.
• • •
OK, show i världens bästa hockeyliga igen då – live i bloggen.
Mycket nöje.

Ja, det blev ju så lagom mycket bloggat ikväll.
Inte helt oväntat med femton matcher på programmet – och nyheten att EK65 ska bli pappa; hurra hurra! – behövdes det mesta av tiden för vanliga referat.
Sorry för det, men ni höll ju i vanlig ordning igång bra i Spåret.
Nu är det, som sagt, hockeyfri Thanksgiving i USA – och sedan återvänder vi, kalkonstinna och fina, på fredag kväll.

Ja, det är verkligen en utmaning att bestämma sig för vad man ska titta på en sån här blockbuster-omgång.
Jag har fastnat för matchen i Amalie, för, tja, det är ju Ligtning modell hösten 2017 – och repris av den underskattade finalen 2015.
Hawks har börjat bäst och leder med 2-1 efter två, men det känns som att Kuch-Stammer-Vlady har en episk tredjeperiod under tillredning.
• • •
Sorry för sent inspel men det blev – den här gången också – framskjuten podcast-start.
Redaktör Ekeliw har alltid mycket att stå i, men framförallt när Zlatan gör comeback.
• • •
Väldigt starkt av Canucks att göra så här i Pittsburgh en back-to-back-kväll.
Men med den där nya förstakedjan swinging är de helt enkelt bättre än vi tror.
• • •
Jo, Mattias, tanke är att jag ska tillbringa Turkey Day hos en kompis familj i New Jersey.
Det blir på riktigt, liksom.
• • •
Fan, håller Quickie Fast på att göra hattrick under Rangers urladdning nere i Raleigh?
Det vore nåt.
• • •
Roligast med att Jesper Bratt gör mål är att Konsertpianisten råkar befinna sig i The Rock för första gången på några år.
Det förtjänade han att få se.
• • •
Caps verkar äntligen ha lyft sig själva i kalufsen.
Precis det här hade Taddson velat se – om han varit vaken.
• • •
Nu ska det drickas kaffe i östra Midtown.

Thanksgiving coming up – och med den första helt spelfria dagen sedan seriestarten i början av oktober.
Men först har vi en rejäl smocka till dan-före-dan-omgång.
15 matcher ska avgöras ikväll.
Femton!
Det betyder att alla lag utom ett – St. Louis Blues, om jag inte tar fel – är in action.
Det blir nåt att sätta gaddarna i för bloggen – och för er.
Först ska jag dock hinna med att spela in ett sent podcast-avsnitt med Ekan Ekeliw, så ni får sköta inledningen själva.
Men under tiden har ni Veckans Lista och Veckans Bu – med det bästa och sämsta som hänt i NHL sedan senast – att grotta ner er i.

VECKANS LISTA

1. ”CCCP”-kedjan.
– Men såklart. Hela senaste veckans höjdpunkt var givetvis att se Kucherov, Stamkos och Namestnikov tillsammans live. Det är lätt en av de tre bäst kedjorna in showbusiness senaste decenniet.
2. Thanksgiving.
– Inte bara en förtjusande högtid, när hela USA stannar upp. Den markerar också tidpunkten på säsongen då tabellen får fått sin verkliga karaktär och struktur. Ungefär som den ser ut nu kommer den se ut i mitten av april också.
3. Wild Bill Karlsson.
– Har tagit rollen som Vegas förstecenter som vore det enklaste uppgiften i och nu dessutom börjar ösa in mål. Höstens svenska genombrott, skulle jag säga.
4. Nashville.
– ”Ifjol kändes det emellanåt som att vi var oslagbara på hemmaplan. Och nu börjar det kännas likadant igen”, sa Mattas Ekholm på telefon häromdagen. Vi märker det.
5. Tikibaren.
– Efter några dygn i Tampa måste den nämnas. Det bara är så.
6. Mattias Ekholm.
– Och apropå ”Eky”. Han slog gloriöst klubbrekord för backar när han gjorde mål för fjärde matchen i rad härförleden. Mäktigt.
7. Coyotes.
– Dem hade ingen räknat med att få se på någon annan lista än den kortare här nedan, men efter tre raka segrar i östra Kanada förtjänar Yotes en plats i solen.
8. Johnny Hockey.
– Lite under radarn ser det ut som the kid i Calgary har en verklig breaktout-säsong på lut.
9. Movember.
– Mustascherna är fina och kampanjen viktig.
10. Teräväinen och Aho.
– Carolinas egen, blåvita Smith & Wesson-duo.

VECKANS BU

•Habs
– Aj.
•Caps
– Oj.
•Sabres.
– Nämen…