Det finns finns, sammantaget, tiotusentals hockeylag av olika sorter i världen, spridda över – läste jag nyss någonstans – drygt 40 länder, från Kanada till Taiwan.
Ikväll ska jag se det av dem – allesamman – som hösten 2017 är allra, allra bäst.
Tampa Bay Lightning.
För det är ju så.
Bolts, som de kallas, råkar inte bara toppa tabellen i planetens verkliga bona fide-liga.
De spelar verkligen den mest högklassiga hockeyn också – och det på fler sätt än ett.
De kan tack vare individuell skicklighet bortom det fattbara ena stunden vara en stormande blitz som river målprotokollet i strimlor med en offensiv så kvick och furiös och stridslysten att det bara svartnar för ögonen på motståndarna – och nästa en sammansvetsad brotherhood som åstadkommer vad det vill med tålamod, intelligens och lojalt lagspel.
Tillika har de pondus. Och självförtroende. Och en lysande målis. Och synnerligen djupa insikter om hur man försvarar sig. Och en massa annat.
Så för faen.
Det är ju givet att bloggen ska sända live från Amalie Arena just nu.
Se dig som inbjuden att följa och hänga med och ha en good’ ol hockey night, western Florida style.
• • •
Ingen i kommentatorsspåret lyckades gissa var det var jag skulle.
Tobias P hävdade till och med att det ”är för tidigt för Florida-resa, den brukar komma först närmare februari”.
Excuse me, men från mitten av oktober är det aldrig för tidigt för ett par dygn i en urban oas där solen alltid bränner från klarblå himmel, palmkronorna vajar slappt i en varm eftermiddagsvind och båtar puttrar trivsamt i kanalerna som zickzackar genom bygden.
Fast hey, det är som sagt för hockeyn – den bästa som spelas – jag är här…
• • •
Det är inget fel på motståndet i Amalie ikväll heller.
Dallas Stars har inte riktigt svarat upp mot förväntningarna ännu, men truppen rymmer lika mycket potential som Elon Musks tekniska uppfinningar.
– Vi letar fortfarande efter vår identitet. Det kommer ta sin lilla tid att hitta den, säger den numer rätt krokryggige keruben Ken Hitchcock under en sedvanligt filosofisk presskonferens efter morgonvärmningen.
– Men, fortsätter han, vi har spelat bättre än vårt ”record” indikerar.
Kort sagt:
Serieledarna får något att tugga på ikväll.
• • •
Flighten jag tog mig hit med landade tidigt igår kväll och nej,ni tar inte fel – därefter tog det inte särskilt många timmar innan jag befann mig i den mytomspunna tikibaren,
Upplevelsen att sitta i den om kvällarna – när hela Tampa avslutar ännu en dag i solen med en drink eller två och såväl hundar som barn ramlar runt mellan borden – segar sig allt längre upp på listan över det bästa som finns och konkurrerar nu med, exempelvis, långa raksträckor genom Mojave-öknen, mammas kålpudding, svänget i Freddie Kings ”Going Down” och Harry Dean Stanton-filmer.
Som av en händelse råkade min gamle vän Scottie Burnside – numer anställd av Dallas Stars, ju – vara i stan också, så det blev dessutom rätt sent…
• • •
Allra bäst av allt bra i Lightning är den ryska förstakedjan, den med Kucherov och Namestnikov och Stamkos.
Den senare är kanadensaren, jag är medveten om det, men spelar just nu så CCCP-artat ihop med sina kompisar från den väldiga tundran att han ibland kallas StamkoV.
– ”Stammer” har alltid spelat lite europeiskt, så jag är inte förvånad över att de utvecklat så mycket kemi. Man såg det redan de få matcher de hann spela ihop innan han gick sönder ifjol, säger Vigge Hedman, iförd hel mysdress efter förmiddagsdrillen.
Han påpekar dock att även linan med Palat, Point och Gourde – eller Gårde, som vi på Borlänge-vis säger i den här bloggen – varit lysande.
– Och samtidigt har vi en fjärdekedja med Kunitz, Brown och Callahan. Det är det inte många som har.
Nej, i sanning inte.
• • •
– Du är ju NHL:s bäste back just nu du, säger DN-Sven till John Klingberg.
– Nej, flinar Burger och baxar av sig axelskyddet, det är jag nog inte.
Fast jo – ingen annan D-man gör i alla fall fler poäng.
Och lirkar man bara lite tillstår den gode göteborgaren att det gått väldigt bra so far.
– Jag försöker inte göra lika mycket som förra säsongen. Då försökte man kompensera för alla skador i truppen och tog FÖR mycket ansvar själv. Det gör jag inte nu och det har hjälpt, säger han.
Så nu vet ni det också.
• • •
De spelar Coldplay inne hos Lightning under morgonen.
Man kan alltså konstatera att Strålle – västgötaslättens mest hängivne death metal-rockare – fortfarande inte har något inflytande över den gemensamma musikanläggningen.
• • •
A sort of homecoming väntar ikväll också.
Ben Bishop återvänder ju för första gången till Amalie efter flytten vid trading deadline i mars – och lär komma att hyllas omsorgsfullt i lämplig reklampaus.
– Då måste du resa dig upp, krävde Ekeliw när vi spelade in podd i eftermiddags.
Det måste jag inte alls, men det blir skoj att se honom mot gamla kompisarna.
De gamla kompisarna instämmer.
– Ja, han är en god vän och en spelare som betytt mycket här. Det var med honom i kassen vi red till Stanley Cup-finalen. Det blir speciellt, säger Vigge.
• • •
Uppgifterna om att NHL undersöker möjligheterna att etablera ett lag i Houston applåderas härmed ivrigt i bloggen.
Det kan aldrig bli för mycket av Texas i några sammanhang, så let’s just do it.
• • •
Hedman är fotbollsnörd monumentale – han kan, har ni kanske hört, dra laguppställningarna i alla lag i de stora europeiska ligorna utantill – så Sveriges match mot Italien var en pärs för den mäktige ångermanlänningen.
– Jag var ute och gick runt huset hela tiden. Fast det visade sig ju att man egentligen inte hade behövt vara så nervös.
Det är också ett sätt att se det, förstås.
• • •
Jag har aldrig stött på honom live förut, vad jag vet, så jag blir lite skraj när jag ser Radek Faksa inne i Stars-rummet.
Han har en look som skulle gå hem i vilken biker-film som helst.
• • •
Eftersom detta är Bolts första hemmamatch sedan Veteran’s Day – de var ju ute på kalifornisk eriksgata när den ägde rum – ställer de till med ”Military Appreciation Day” ikväll.
Det betyder big time patriotism och presentation av heroes och DÅ kan Ekeliw vara försäkrad om att jag står upp för det här är södern och att inte delta i dylika manifestationer här nere är lika opassande och provocerande som det vore röka inomhus på en salladsbar i södra Kalifornien.
• • •
Det blev lite småkyligt i Tikibaren framåt midnatt i går, tvingas jag dock rapportera.
Bara fjorton-femton grader nånting.
Fast det kanske är gnäll som inte har nån riktig bärkraft inför en läsekrets som till största del tvingas utstå blågula minusgrader just nu…
• • •
Apropå syner:
Dan Girardi kommer plötsligt trampande genom Bolts-kabyssen.
Honom blir jag i och för sig inte rädd för.
Det är bara konstigt att se honom i ett annat rum än det längre norröver han satt i under elva långa år.
• • •
Så – från det tropiska Florida till er alla:
Här kommer en batalj mellan världens bästa lag och ett annat väldigt bra lag.
Mycket nöje!
