NASHVILLE – WASHINGTON 6-3 (Slut)
• • •
Japp.
Filip från Åkerö fick alltså till slut Arvidssons kasse i andra och har därmed nått milstolpen 100 mål.
På 281 matcher.
Det är rätt raskt det.
Hurra hurra hurra, säger bloggen.
• • •
Det blev inga fler mål i tredje, men Nashville fortsatte spela underbart explosiv och aggressiv hockey och det är ju inget snack:
Kan de skruva upp den här intensiteten på regular basis kommer de definitivt vara contender igen.
• • •
Inte så kul för Coyotes.
Med torsken mot Winnipeg i natt har de spelat 20 matcher utan att vinna en enda under ordinarie matchtid.
Det är ett dystert NHL-rekord.
• • •
Vad det lider får Nashville tillbaka Ryan Ellis också.
Ojvoj.
• • •
Tack för i natt, ni som var med.
Imorrn ska jag ut och resa och på torsdag hörs vi….nån annanstans ifrån.

NASHVILLE – WASHINGTON 6-3 (Period 2)
• • •
Holy hell, golvet har gått ur matchen i Bridgestone.
Caps kommer verkligen ut med huggtänderna blottade i andra och lyckas efter en sjujävla forcering utjämna.
Men Preds replikerar med samma slags vilda tjurrusning som i första och skaffar sig ny tvåmålsledning.
Och nu är marginalen tre.
Vad är det här?
Det känns verkligen som en urladdning i första playoff-omgången.
• • •
När Salomäki gör 5-3 tittar Soffan – min gäst – upp från sina föredragsförberedelser och utbrister helt otippat:
– Ja!
Jaha, frågar jag förundrat, håller du på Nashville?
Hon rycker på axlarna och suckar:
– Tydligen.
Ibland är den roligaste upplevelsen att se matcher med människor som inte är intresserade av hockey…
• • •
Hackspetten från Kusmark och Eky – stridsvagnen från Vikarbyn – har varsin balja nu.
Flipper?
En assist.
Målet – Big Number 100 – kommer i tredje.
UPPDATERING: Arvidssons mål har under pausen ändrats och tillskrivits Filip.
Så:
100!
Stort grattis, säger bloggen – och återkommer i ärendet.
• • •
Pingvinerna och deras ”hittar sätt att vinna”…det är på grund av det vi inte kan räkna bort dem, hur bra Tampa än spelar just nu.
• • •
Det här är ingenting annat än en av säsongens hittills bästa och mest underhållande matcher och jag är mycket glad över att vi har 20 minuter kvar av den.

NASHVILLE – WASHINGTON 2-0 (Period 1)
• • •
Furiös start av Preds, för att uttrycka det försiktigt.
Holtby är, som kommentatorn konstaterar, under siege de inledande 19 (!) sekunderna och sen tvingas Brooks Orpik – förstås… – ta en utvisning.
Ojvoj, faktiskt.
Därefter lugnar ner det sig lite, men bara lite .
De kör så stenhårt att gästerna från huvudstaden ser helt tagna ut.
Ojvoj.
• • •
Vi – eller i alla fall jag – har ägnat så mycket tid åt att tycka att det känns underligt att se Matt Duchene i Senators-tröja att vi glömt att det är lika lugubert med Kyle Turris i Preds-dito.
• • •
Det säger något att Caps drar på sig fyra tvåor under inledningsperioden – och avlossar första skottet på Rinne när det är två minuter kvar.
De var inte helt beredda på att Nashville bestämt sig för att börja spela playoff-hockey redan i november…
• • •
Inget jubileum för Flipper ännu, men jag är fortfarande helt övertygad.
Ikväll smäller det.
• • •
Jag har min gamla vän Soffan på besök i New York.
Hon sitter i – häpp – soffan och förbereder ett föredrag hon ska hålla hemma i Stockholm senare i veckan.
Hockey är inte riktigt hennes grej och när jag frågar om hon har någon hälsning till er läsare tittar hon upp, himlar med ögonen och svarar:
– Kycklingarna vinner.
Tolka det som ni vill.
• • •
Calle Järnkrok surfar på en brusande våg av självförtroende och inspiration just nu.
Jag tror aldrig jag sett honom så här het.
• • •
På Sportbladet har vi som bekant många som är väldigt mycket bättre på att skriva fotboll än vad jag är på att skriva nånting överhuvudtaget, så jag ska fatta mig kort om Miraklet i Milano.
Ja, jag har bara det här att säga:
Fan vad underbart!
Ser redan fram emot att jag nersjunken i Bullens soffa –en släkting till korresoffan! – på Hagalund i Borlänge i sommar och se match efter match efter match från Ryssland.
• • •
Om det inte varit för Holtby – utmärkt i kassen – hade Preds haft ledningen med 5-0 nu.
Nu har Caps ändå chansen att dricka ett par liter adrenalin i pausen och komma in i det här.

Hallå och god kväll.
Välkommen till en sittning i korresoffan.
Här ska vi, surprise surprise, se på hockey – och ha särskilt fokus på matchen mellan Nashville och Washington i Bridgestone Arena.
I den kan ju Filip Forsberg panga in NHL-karriärens 100:e mål och really, det skulle ju inte alls förvåna om han sparat det jubileet till ett möte med just Washington – klubben som innan han ens hade kommit till Nordamerika bytte bort honom mot Martin Erat och därmed gjorde sig skyldig till den moderna NHL-historiens sämsta trejd.
Men vi tar och börjar med en Veckans Lista – så kan den som vill vara med i spåret använda det inlägget som sprängbräda tills jag kommer in efter första 20 i Music City.
Alltså – Bäst och Sämst of senaste tiden, helt enligt bloggens subjektiva uppfattning.

VECKANS LISTA

1. Bolts.
– Börjar bli lite tjatigt nu, men vad göra? Det är ju världens bästa hockeylag, med bred marginal, som spelar i Amalie Arena.
2. Filip 100.
– Det känns givet. Ikväll, mot Capitals, når ”Flipper” Forsberg milstolpen 100 mål.
3. Mark Scheifele.
– Och plötsligt har Winnipeg ytterligare en målspruta monumentale.
4. NHL i Stockholm.
– Colorados och Ottawas två stockholmska showdowns var kanske inte oförglömliga men ändå de bästa NHL-matcher som spelats utanför Nordamerika, så fortsättning lär skojigt nog följa. Wings mot Rangers nästa höst?
5. Burger Klingberg.
– NHL:s hetaste back och näste stjärna i den gloriösa raden av svenska Norris Trophy-kandidater.
6. Jason Zucker.
– Gör i princip alla Minnesotas mål, numer. Det hade man inte riktigt förväntat sig.
7. Mål, mål, mål.
– Vi, jag och podcast-partnern Ekeliw, konstaterade lite förnumstigt att det efter alla målfester i oktober nog skulle plana ut under lunken i november. 4-7 mellan Chicago i söndags och 7-4 mellan Calgary och St. Louis igår är bara två indikationer på att vi hade fel, fel, fel.
8. Teuvo Teräväinen.
– De har lysande finländare i Carolina. Den här fullbordade ett tvättäkta hattrick i tredje perioden mot Dallas igår. Magnifikt.
9. Coach Hynes.
– Devils-fansen grymtade över honom ifjol, vill jag minnas. Nu har han visat sig vara en Garden State-version av Mike Babcock.
10. EK65.
– Vi är vana med ännu mer spektakulära siffror, men 16 assist på 11 matcher är inte kattskit…

VECKANS BU

•Blackhawks.
– Vi var ju några som gissade att det skulle bli lite motigt för dynastin vid Lake Michigan i år, men så här knackigt…det är anmärkningsvärt.
•Brent Burns.
– Efter sexton matcher har backbjässen som under Norris Trophy-säsongen ifjol plaskade in osannolika 29 mål gjort exakt noll. What’s going on?
•Tanden som satt kvar i Jimmy Veseys underläpp i lördags.
– Jag drömmer mardrömmar om den…
• • •
OK, Hockey Night börjar nu
Vi hörs efter inledningsperren i Nashville.

NY RANGERS – EDMONTON 4-2 (Slut)
• • •
Ingen av Rangers bättre matcher, men de är inne i ett stim och har nu längsta segersviten i hela ligan.
Då vinner man såna här matcher ändå.
• • •
Förstår jag Badtofflan rätt förlorar Jimmy Vesey inte bara några framtänder.
De sitter – och håll i er nu – kvar i underläppen, begravda i själva köttet.
– Vi ska nog hitta dem, flinar coachen.
Å fy fan, faktiskt.
• • •
Ha ha, tweeten från Globen när Erik säger att han är så dålig att han ska lägga av med ishockey…hela det där stockholmsäventyrets höjdpunkt, skulle jag säga.
• • •
Det är en belåten och avslappnad Lundqvist som tar emot nere i målvaktshörnet.
För inte nog med sex raka segrar…
– Nej, vi är lediga imorrn också. Så det blir en angenäm lördagkväll, ler han.
• • •
Michael Grabner har snart fler mål i tom kasse än på vanligt sätt, har han inte?
• • •
När vi kommer ner från pressläktaren möts vi av en veritabel armé vaktmästare som står och trampar vid zamboni-entrén.
De ska ut och bygga om the woooorld’s most famous arena, för redan vid 20.00 har Knicks hemmamatch mot Sacramento Kings.
• • •
Nä, sorry Kenta och andra, jag har också ledig lördagkväll och skippar matcherna som börjar om några timmar.
Vi hörs i veckan, helt enkelt.

4-2 i tom kasse av Grabner, så det är över här då.
Lite, lite till kommer om ett tag.

NY RANGERS – EDMONTON 3-2 (Period 2)
• • •
Egentligen är mittperioden Oilers all the way.
De tar över helt, går upp i rättvis 2-1-ledning och förtjänar nog egentligen ännu mer utdelning.
Men Rangers har ju sitt just nu dödliga powerplay och när de, två gånger om, får använda det smäller det pronto.
Så vi har hemmaledning i alla fall.
• • •
Det ser inget alls kul ut när Jimmy Vesey råkar få Kassians ena skridskoskena rakt i truten.
Dessbättre verkar han ok.
• • •
McDavids mål tar sig inte in på topp 500-listan över hans snyggaste, men det är ju nåt med att vara på rätt ställe vid rätt tillfälle också.
• • •
Lundqvists mask blänker väldigt snyggt i Gardens strålkastarsken, kan jag meddela.
Han skiner rätt okej i sitt spel just nu också.
• • •
Jisses, Zuccarellos och Shattenkirks passningar innan Buchnevichs kvittering är poetry on ice och river fullständigt sönder gästernas box.
• • •
Du Tobias, vad tycker du om Steven Kampfer egentligen?
• • •
Kleffy Klefbom tar sig in i protokollet med en assist på McDavid-målet.
Det gillar vi i den här bloggen.
• • •
Ettan i svenska poängligan har inga nya assist på kontot ännu.
Men vänta bara, det är i tredjeperioderna Mika börjar skjuta skarpt.
En sån börjar alldeles strax.

NY RANGERS – EDMONTON 1-1 (Period 1)
• • •
Ojvoj, det är verkligen tidig lördag i november här på Broadway.
Ingen kolsyra alls i stämningen – och första tio-tolv minuterna inte så mycket i händelserna på isen heller.
Men efter 12.19 ser Kevin Hayes och Rick Nash till att två-mot-enna in 1-0 och sedan får hela matchen lite mer spänst i steget.
• • •
Jesse Puljujärvi har inte haft det lika lätt som sina finländska generationskommentarer i Nordamerika, men idag får han chansen och när han hittar en förrymd puck i ute i slottet nyper han till blixtsnabbt och plötsligt är NHL-karriärens andra mål ett faktum.
Jarkko jublar i Globen.
• • •
Så snyggt Hayes håller in passningen till Big Rick vid det där två-mot-en-läget.
Det är något musikaliskt över det.
• • •
Mannen som var här och sjöng nationalsångerna ändrade fraseringen och melodin i ”O Canada” som en hel Bob Dylan.
Oväntat.
• • •
Det brukar bli så mycket bättre när spelarna slipper bli interferade av sina egna backar.
Just saying.
• • •
Och Globen in the meantime…hur har vi det där?
Själv är jag glad att jag slipper det på tok för starka kaffe som serveras där och nu istället får pigga upp mig med lite amerikanskt blask.

Välkommen till the sideshow.
För så får vi väl lov att beskriva dagens matiné mellan Rangers och Edmonton på Garden – när det samtidigt spelas NHL-match i Stockholm.
Vi har för all del en hel del fascinerande stjärnor här också – den allra mest fascinerande till och med, i Connor McDavid – och Garden är alltid Garden.
Men really.
När ni där hemma får vara med om något så exklusivt som en Saturday Night Showdown mellan EK65:s Ottawa och Gabbes Colorado i Globen är ju vardagen i Nordamerika lite sekundär.
Underordnad.
Sideshow Bob.
Likafullt – bloggen är på plats och vinkar lite försiktigt från den här kusten medan ni avnjuter huvudattraktionen där borta.
• • •
Jaha, vad sa jag?
Senast satt bänkgrannarna på pressläktaren och hostade och snörvlade.
Nu är det jag som får knapra ”Hals – Triple Soothing Action”.
November är alltid november.
• • •
Apropå stora evenemang i Sverige var det bra märkligt att sitta i korresoffan och zappa igår.
På ena kanalen var det fotbollslandskamp på Friends och på den andra NHL-hockey på Globen.
Om jag bara letat lite hade jag säkert fått in lite Karjala Cup också – och lite riksdagsdebatt med.
Det är inte riktigt samma sak att befinna sig utomlands längre…
• • •
Vi var några stycken som betraktade Oilers som seriös contender i år, och ännu har i alla fall inte jag helt gett upp den tanken, men det har verkligen inte sett ut som det ska under de inledande veckorna.
Med premiärsegern under bältet verkade det som att de, på klassiskt vis för unga lag som för första gången haft en lyckad säsong, trodde allt skulle gå av sig själv.
Det gör det aldrig.
Dock:
Det finns fortfarande individuell artistisk potential så det räcker och blir över i truppen.

Därför ska det bli väldigt skoj att se dem.
• • •
Av vad jag såg var första Globen-matchen helt ok, men den ikväll blir med all säkerhet ännu bättre.
Lagen har känt på varann en gång, tycker illa om varann och kommer trycka till på pedalen.
• • •
Idag är det Veteran’s Day i USA.
Det innebär parad i kylan på femte avenyn här på Manhattan – och frustrerande strapatser för oss som måste ta oss tvärs över ön – samt mycket patriotism och ceremonier på matcher som den här.
Så alla vet.
• • •
Bloggen har två nära sidekicks på Globen ikväll:
Ekeliw och Jarkko.
De kommer sitta tillsammans på pressläktaren – proppmätta, eftersom planen tydligen var att svälta i ett dygn innan NHL:s media-buffé dukades upp… – och naturligtvis är det egentligen de som borde ratta bloggen idag, men det gick inte riktigt att lösa logistiken.
Låt oss ändå hoppas att de bjuder på några iakttagelser i spåret.
• • •
Det finns artistisk potential hos hemmalaget också.
Framförallt verkar ju Pavel Buchnevich vara på väg mot sitt stora genombrott.
Han stod för förtjusande grannlåt mot Boston och om Badtofflan nu bara matchar honom ordentligt, så självförtroendet fortsätter växa…
• • •
En annan av bloggens sidekicks – Kalle Eriksson, Niklas Erikssons 18-årige son – begår sin A-lagsdebut med Leksand, mot Modo, ikväll.
Det firar jag med en egen standing ovation på Gardens pressläktare.
• • •
Fin match-i-matchen:
Lundqvist mot Talbot.
Ojvoj.
• • •
För jäkla fint att Burger Klingberg seglat upp i toppen av backarnas poängliga.
Han hade ju lite motigt ifjol, främst för att han blev hårt scoutad efter genombrottssäsongen men goddamned – nu är han Norris-värdig igen.
Måste nog ta och titta lite närmare på burgaren snart…
• • •
OK, dags att släppa pucken där – och här.

NY RANGERS – BOSTON 4-2 (Slut)
• • •
Till sist hittade Bruins lite av energin som saknades under två och en halv period, men det var too little too late.
Och plötsligt har Rangers fem raka – och befinner sig ovanför slutspelsstrecket.
Det trodde man inte för åtta-nio dagar sedan.
• • •
Redan i introt idag – i Listan – slog bloggen fast att det nu får ses som vidimerat att Mika Zibanejad verkligen var redo för rollen som Rangers förstecenter.
Det pratar jag med honom om efteråt och snart går det att läsa vad han har att säga på sportbladet.se.
• • •
Nu ska jag kränga på mig vinterrocken – yup, för första gången den här säsongen var jag tvungen att plocka fram den idag – och åka hem och se de sista två perioderna i San Jose.
Vi hörs om några dagar.