Lite spännande hinner det bli, men med 7.7 kvar sätter Rick Nash 4-2 i tom kasse.
Så – over.
Lite mer sen.

NY RANGERS – BOSTON 3-1 (Period 2)
• • •
Mjaha, inga fler mål – och det är ärligt talat inte bud på så särskilt många heller.
Matchen har stannat av lite.
Rangers gör som man ska när man leder med 3-1; håller undan och försöker förlägga merparten av spelet på gästernas planhalva – men tar inga chanser.
Bruins, å sin sida, tycks inte ha tillräckligt mycket energi för att iscensätta den forcering som måste till om de ska vända det här.
Rent dramaturgiskt skulle det inte göra nåt om de får in ett tidigt mål nu i början av tredje
• • •
Ja, två olika mathias – med små bokstäver – på en och samma gång i spåret
Det känns nästan som vi hamnat i Seinfelds ”bizarro world”!.
• • •
Glömde, Mika hade ju assist på det ena av Veseys två mål i första.
Därmed gör Veckans listetta faktiskt ett litet ryck i den blågula poängligan.
• • •
Skådisen Diane Lane vinkar i jumbotronen.
En rätt exklusiv celebritet, för ovanlighetens skull.
• • •
Marchand saknas inte bara av min svenske bekanting på läktaren.
Bruins behöver verkligen den lille pesten.
• • •
20 minuter to go.
Må de bli spektakulära.

NY RANGERS – BOSTON 3-1 (Period 1)
• • •
Det är Jimmy Vesey Night på Broadway ikväll.
En länge jämn och hård match väger på en halvminut helt över till hemmalagets fördel när han – Vesey who makes it look easy – två gånger om är framme och stöter in puckar som ligger och skräpar kring fötterna på Tuukka.
Något oväntat.
Det brukar ju vara först i tredjeperioderna Rangers vevar igång.
• • •
Lite mer folk i ladan ikväll, jämfört med de närmast föregående matcherna – och aningen högre stämning från start också.
Anledningarna är två.
1. Rangers är lite bra igen och har vunnit fyra raka.
2. Matchen börjar en timme senare än vanligt. Då hinner The Garden Faithful öla upp sig mer innan första nedsläpp
• • •
Ojvoj, vilket litet shownummer Buchnevich ställer till med vid 1-0-målet.
Han bara trampar runt Big Z och formligen stoppar upp pucken i nättaket.
• • •
Men det är lite konstigt med Bruins agerande i egen zon.
Först tycker jag de ser hur stabila ut som helst och noterar vid sidan att jag måste skriva nåt om hur fantastiskt vuxet och solitt blott 19-årige MacAvoy uppträder.
Men sen är det plötsligt som att backarna bara ställer sig och tittar och under några minuter får Bålskjortorna komma fram i lägen alldeles på tok för lätt.
Så det kan bli.
• • •
Jag vet åtminstone en svensk på plats på Gardens läktare ikväll – för första gången någonsin – som var särskilt peppad på att få se favoriten Brad Marchand live.
Men no banana.
Han är skadad och spelar inte.
Sånt är alltid lite surt.
• • •
Det är inget fel på Pasternackans vändningar med klubban när han – bara 21 sekunder efter hemmalagets ledningsmål – får tag i returen från Bergerons skott i kortplanket och lirkar in pucken under Henkes benskydd.
Som någon säger:
Definitionen av ”stick handling in a phone booth”.
• • • 
Leafs utan Matthews alltså.
Hm.

Det är första gången han missar en match sedan han debuterade.
Men de verkar ju klara sig hyggligt ändå.
• • •
Och vad ska bloggen göra nu?
Helt riktigt.
Dricka kaffe.

Nu är det tätt på given – som i Wild Bill Karlssons och Oscar Lindbergs nya hemstad, ungefär.
Blogg för tredje kvällen i rad, ju – nu från Garden, där Rangers och Bruins går i clinch på tv-tiden 20.00 (alltså 02.00 hos er).
Därmed blir det en Veckans Lista som intro den här gången.
Alltså – det bästa och sämsta från NHL den senaste tiden, som bloggen ser det.

VECKANS LISTAN

1. Mika Zibanejad.
– Etta i svenska poängligan, med viss marginal till och med. Dags att slå fast: Rangers gjorde rätt som satsade på DJ Zbad som förstecenter.
2. NHL i Sverige.
– Det börjar kännas som ni kommer få vara med om en verklig happening i helgen, med Duchene-dramat som extra krydda och allt. Grattis!
3. Blues.
– Vinner på ena sättet och vinner på andra sättet. Och tredje med, om det behövs. Så fungerar riktiga contenders.
4. Brock Boeser.
– There’s a new sheriff in town i Vancouver.
5. Jets.
– Mark Schiefele hade kunnat få den här placeringen på egen hand efter sina målorgier på slutet, men hela Jets har varit ett vibrerande utropstecken de senaste veckorna.
6. Blockbuster-trejden.
– Vad mycket mer edge och glans serielunken skulle ha om de 31 klubbarna vågade ge sig i kast med så stora affärer lite oftare.
7. Mathew Barzal.
– Det bästa som hänt New York Islanders sedan de tog John Tavares i draften för åtta år sedan.
8. Coach Gallant.
– Kan få Jack Adams Award redan nu, tycker jag.
9. Burger Klingberg.
– Sveriges bäste back just nu. Och det säger ju inte så lite hösten 2017.
10. Charlie Lindgren.
– Inte bara ett av de coolaste namnen på länge. Han har ju varit räddningen i skadade Price frånvaro.

VECKANS BU

•Capitals.
– Oj, vad det tar emot. Inte ens Bäckis gör poäng längre. GM MacLellan får nog jobba lite i vinter.
•Sophmore Slumps.
– Oilers kan berätta lite om hur det känns att sitta fast i en sån.
•November.
– De piggar upp med den viktiga Movember-kampanjen, men det här är den segaste grundseriemånaden att ta sig genom. Tur vi har Novemberkåsan…
• • •
Så:
Nu tittar vi på Rangers och Bruins.

NEW JERSEY – ST. LOUIS 1-3 (Slut)
• • •
Schenn sätter 3-1 i tom kasse och that’s that.
Bloggen sätter punkt redan nu och återkommer imorrn.

NEW JERSEY – ST. LOUIS 1-1 (Period 2)
• • •
Med en dryg minut kvar lyckas Vladimir Tarasenko kvittera och…ja, det är ungefär vad som finns att berätta om mittperioden.
Fram till dess är det bara grötigt och statiskt ställningskrig.
Synd på så rara ärter.
Men om det fortsätter likadant finns det åtminstone hopp om straffavgörande och då kanske vi får se ett nytt konstnummer signerat Jesper Bratt.

NEW JERSEY – ST. LOUIS 1-0 (Period 1)
• • •
Det känns fortfarande konstigt att skriva, men jeez – detta kvicka, hungriga, offensivt lystna Devils är en uppenbarelse.
Tidvis känns det som att de anfaller konstant ikväll.
De håller dock på att tappa bort övertaget genom att ge Blues tre powerplay.
Gästerna – som ännu ser lite sega ut – gör visserligen inget av de tillfällena, men får de fler möjligheter lär det smälla rätt så snart.
• • •
Åtskilliga stolar gapar tomma i The Rock i afton, tyvärr – och stämningen påverkas menligt.
Men det beror inte, som till exempel ifjol, på att ingen vill se ett Devils utan chans.
Det är garanterat det usla vädret som sänker publiksiffran den här gången.
• • •
Brian Boyle, som strax innan säsongen diagnosticerades med en sällsynt form av leukemi men alldeles nyligen gjorde comeback, noteras för sin första poäng som Devil när han spelar fram till Blake Colemans 1-0-mål och får som sig bör en extra ovation av sina nya fans.
• • •
Så här skrev AIK-materialarn Berg också om Jesper förut:
”Han har ju en grej för sig på uppvärmningen där han alltid står med tre puckar vid röda linjen, står och dribblar med alla tre puckar, sen drar han in i zonen och stänker i väg ett handledsskott i bortre krysset”.
Jag glömde bort att kolla, men nu vet vi alla vad vi ska kika efter nästa gång Devils värmer.
• • •
Rick Tocchet får en standing ovation av publiken i Consol Energy Center, tydligen.
Men hans spelare verkar inte stå upp för honom.
Kan bli en lång kväll för Coyotes i Pittsburgh.
• • •
Visst känns det som att Taylor Hall börjar hitta sin roll som franchise-spelare i Devils nu?
Han har en helt annan pondus än under förra säsongen, tycker jag.
• • •
Vad nu då?
Efter vanvettiga målfester kväll efter kväll har vi ett mål här och två i Pittsburgh – och inte ett enda i övriga 19.00-matcher.
Besynnerligt.
• • •
Nu ska jag språka lite med min gamla vän Mark som sitter intill och äter popcorn.

Och en riktigt rälig, grå, blåsig, regnig novembereftermiddag tar bloggen NJ Transit-tåget från Manhattan till Newark.
För här ska New Jersey Devils gå upp mot St. Louis Blues i en NHL-duell.
Helt uppriktigt:
Så sent som för ett år sedan hade ett sådant möte näppeligen fått mig att lämna korresoffans värme – allra minst när elementen är på så här dåligt humör.
Matchen hade, i blotta teorin, varit för…tråkig.
Men nu är det inte bara – mot alla odds – ett toppmöte mellan ettan i Metropolitan-divisionen och ettan i hela västra konferensen.
Devils slår ju klubbrekord i underhållningsvärde kväll efter kväll – och även Blues har, under Mike Yeos ledning, förvandlats till ett modern, kvickt, exalterande hockeylag.
So here we are.
Häng med i spåret, vettja.
• • •
Inga nya räkmacke-attacker från Dan Rosens horisont i Stockholm idag, men väl en kul rapport om Gabriel Landeskog som lätt upphetsad resguide i sin hemstad.
Det känns, kan jag meddela, rätt lugubert att sitta här och läsa om NHL i fäderneslandet.
Men det är fint att ni får känna en äkta fläkt av trollglansen i världens bästa hockeyliga.
• • •
Det säger sig självt, eftersom det regnar, att de infört nya rutiner i The Rock och öppnar media-entrén först två och en halv timme före matchstart.
Så jag får stå och idissla under ett skruttigt paraply, inköpt i all hast på Penn Station, i en halvtimme.
Ibland ska det liksom bara vara så.
• • •
Bäst med ikväll:
Bloggen får se Jesper Bratt live igen.
Som de flesta andra trodde nog jag att han skulle få kliva av efter nio fina matcher och vänta ytterligare ett år på ett etablera sig i NHL på riktigt.
Men Devils struntade klokt nog i konventionerna och tog beslutet att den sprudlande ynglingen som varit en av lagets allra bästa under både försäsong och inledande grundseriemånad ska stanna där han är.
Det gör det ännu lättare att strunta i regn och blåst och kyla.
• • •
Som om ankorna i Anaheim inte haft skadeproblem så det räcker:
Nu kommer beskedet att själve Ryan Getzlaf tvingats operera ett kindben och kan bli borta i två månader.
Och ännu dröjer det innan namnen Kesler är redo för spel.
Inte bra.
• • •
Och jag vet inte om jag nånsin hört en ung röst mer sprängfylld med lyckorus än Jespers när jag talade med honom just som han hade fått nyheten att han får stanna i NHL.
Grejen med den 19-årige lille virtuosen är att han – enligt mycket trovärdiga källor – råkar vara en NHL-nörd av minst samma magnitud som Jonathan Ekeliw.
Så här skrev Martin Berg, AIK:s materialare, i ett mail för ett tag sedan.
”Jesper har haft siktet inställt på NHL sen, ja, jag vet inte när. I AIK förra året var han, förutom Christian Sandberg, först ner till omklädningsrummet varje morgon. Då drog han igång tv:n vi har i omklädningsrummet med alla nattens NHL-matchers highlights. Sen stod han framför skärmen, stretchade framför skärmen, cyklade, tejpade klubban, drack sin Nocco framför skärmen. Det finns nog ingen spelare som varit så fast besluten om att spela i NHL som Jesper, och ingen har heller tvekat på hans ambitionsnivå. Hans utvecklingskurva har varit formidabel och han är lika ödmjuk som han är smart. Han är inte som många andra juniorer att det ska skyndas iväg, utan Jesper har tagit det i sin takt och varit smart hela vägen. Och dedikerad”.
Coolt, inte sant?
• • •
Överfallet på Daniel Paille i Gävle var verkligen beyond det mesta man sett.
Tänk om det hänt här.
Mannheim-killen hade inte spelat en match till i NHL.
• • •
Blues har också haft, och har fortfarande, tufft med skador under seriestarten.
Det var ett av skälen till att några av oss inte trodde de skulle få en så rolig höst.
En annan var att vi fick för oss att det kunde ta tid för Ken Hitchcocks hårt lindade dynamit till lagmaskin att anpassa sig till ett nytt, mer uppdaterat system.
Men fel, fel, fel.
De har varit ett enda stort utropstecken sen de inledande fyra segrarna och bara pumpar på.
Och inte mig emot.

Det är bara skoj när det inte går som man tror.
• • •
Shit, jag har fortfarande inte vant mig vid att de hängt upp en sån monstruös jumbotron i The Rock och ryggar lätt förskräckt tillbaka när jag kommer upp på pressläktaren.
Med alla kubik inräknade är den nog fan större än hela min lägenhet.
• • •
Sunken är in the house.
Kul.

Senast jag såg honom – alltså Oskar Sundqvist – spöade han Lönta Lindquist i pingis på Martin’s BBQ i Nashville.
Han tillhörde ju Pittsburghs taxi squad vid det laget och verkade ärligt talat inte ha så kul.
Men i St. Louis har den 23-årige Boden-sonen tagit en ordinarie tröja och bildar rena rama radarparet med Magnus Pääjärvi.
– Ja, Sunken har kommit in bra i laget. Det känns bra att spela ihop med honom, han är stabil över hela banan, sa Mange efter segern mot Toronto häromdagen.
• • •
Osedvanligt många 19.00-matcher ikväll.
Det borde borga för bra ställ i spåret, tycker jag.
• • •
Devils har en del skador på forwardsidan – bland annat är Mojo borta på grund av hjärnskakning, tyvärr – så Bratten bildar en väldigt läcker förstakedja med Taylor Hall och Nico Hischier ikväll.
• • •
En annan det ska bli kul att se live är Alex Pietrangelo, han som bildar första backpar med örebroarn Gunnarsson och är – mycket – tidig Norris Trophy-kandidat.
• • •
OK, gametime.
Enjoy!

NY RANGERS – COLUMBUS 5-3 (Slut)
• • •
Tårtan har varit arg förr, för att uttrycka det försiktigt, men det är inte omöjligt att han slår personligt rekord i raseri när Zac Dalpe i slutperioden tar en ”retaliation”-utvisning efter att ha åkt på en tackling – och Rangers gör mål direkt.
Det är inte roligt för Zalpe att komma tillbaka till båset i det läget…
• • •
För tredje gången idag:
What a difference a day – eller week då – make.
Efter veckor av dysterkvist-monumentale-stämning är det glatt och lättsamt och uppåt inne hos Rangers efter denna fjärde raka seger.
– Ja, allting blir ju mycket lättare och stämningen runt hela laget så mycket bättre, säger Henke och drar av sig en strumpa.
– Och när man är längst nere i källaren håller man fast vid den tanken, att det är så lite som krävs och att det kan så fort att vända på allting.
• • •
Inte heller David Savard ställer sig in hos sin coach när han tar en tripping i offensiv zon i mitten av tredje – och Rangers gör mål även på det powerplay som följer då.
• • •
– Det är nåt med tredjeperioderna, säger Mika Z och kan inte riktigt stänga av ett brett leende.
Står man för tre assist under sista 20 har man anledning att säga så – och se ut på det sättet.
• • •
Tårtans presskonferens står högt på prioriteringslistan efteråt, men den pågår tydligen mindre än en minut så jag hinner aldrig dit.
Men det rapporteras att det han hinner säga – eller snarare fräsa – under 40-50 sekunder är att ”vi var ett korkat hockeylag ikväll. We pissed one away”.
New York har sett, och hört, det där förr…
• • •
Leafs lyckas alltså krama en straffseger ur mötet med Vegas, men Babs är imponerad av de hopplockade riddarna från Strippen.
– They’re playing with house money and they’re enjoying it, säger han.
Bra kasino-referens där.
• • •
Jaha, då stänger vi luckan här.
Tack, ännu en gång, till alla som var med.
Hörs inom kort.

Med 49 sekunder kvar sätter Grabner 5-3 i tom kasse, så japp – Rangers vänder och vinner.
En slutskvätt kommer senare.