NY RANGERS – PITTSBURGH 4-5 (Slut, OT)
• • •
– Svårt att acceptera, säger Henke när han med tom blick tar emot mediahopen i Rangers dödstysta omklädningsrum.
Ja, det tror fan.
De hade ju ledningen med 4-3 när mindre än en minut återstod – och jag satt och funderade på var de förvarar löspotatis på D’Agostino på tredje avenyn
Men då öppnades falluckan.
Crosby kvitterade genom att valla in pucken via Lundqvists rygg – och Malkin avgjorde på övertid efter en sanslös bjudning av själve Ryan McDonagh.
I en sån här match.
I det här läget.
Tyngre blir det knappt i grundserien.
• • •
Här hemma blev det maraton med den vanliga tisdagskvoten matcher och nu fortätter nattmangling.
Jag har i natt – och på nåder – imorrn att krama ur mig det sista till NHL-bibeln.
Så det får bli punkt redan här.
Torsdag kväll, då kör vi igen.

Inga potäter, Pittsburgh vinner på övertid. Malkin sätter 5-4.
Mer kommer.

NY RANGERS – PITTSBURGH 3-3 (Period 2)
• • •
Jaha, dags att gå och köpa en potatisskalare, verkar det som.
Rangers står för ett förvandlingsnummer värdigt en kameleont och ser med desperation och aggressivitet och – dra mig i potatisnäsan – mördande powerplay till att vända på den hopplösa matchen med tre snabba mål .
Det gick verkligen inte att förutse efter första 20…
• • •
Man behöver inte kunna läsa läppar för att se vad Crosby säger när han kommer in på isen efter den major-utvisning under vilken Buchnevich gör ett snyggt mål och J.T Miller ett annat.
Blunda nu, barn.
– Fuck that, säger han.
• • •
Man ska inte hålla på och lova såna där saker, fan.
Redaktör Jarkko har redan sms:at att han ser ett bildreportage framför sig.
Suck…
• • •
– Men, påpekar Varpu, så här var det även i matcherna mot Blues och Devils. Då hade Ranger också en riktigt bra period. Sedan tappade de alltihop.
Mycket riktigt kommer de av sig efter ett långt, resultatlöst fem-mot-tre-läge – när matchen verkligen kunde ha avgjorts – och så trycker Bengan, i favoritposition mitt i målgården, in kvitteringen.
Ännu finns alltså möjligheten att jag slipper epitetet ”Storpotäten” framöver…
• • •
Som Flyers trampar på då.
Dom verkar ju ostoppbara, KungKenta?
• • •
Undrar vilka Darryl Sutter sitter hemma på farmen i Alberta och håller på…
• • •
Nästan en halv match i Canadien Tire Center – och ännu inga EK65-poäng.
Det är ju chockerande.
• • •
När de visar att Yankees lyckas slå Houston Astros uppe i Bronx – huvudrätten på sportmenyn i New York ikväll – och kvitterar en nyss mycket besvärlig slutspelsserie svarar Garden med precis lika mycket jubel som när Desharnais, Buchnevich och Miller gör sina mål.
 • • •
Kul att titta här nu.
Det blir ju det när det – mot all förmodan – är jämnt och lite hetsigt.

NY RANGERS – PITTSBURGH 0-2 (Period 1)
• • •
Man kan nog redan nu slå fast att jo, Rangers har fått sin sämsta start på 57 år.
Sett till vad som hänt i denna förstaperiod är det bara logiskt.
Penguins står inte precis för tidernas förstaperiod, men det behövs inte heller mot ett New York-lag utan självförtroende, utan riktig organisation och utan förmåga att undvika fatala misstag.
Vänder Blåskjortorna på detta lovar jag att skala potatis varje kväll resten av månaden.
• • •
– Bara vi får en bra start, har Rangers predikat i flera dygn
Det går 43 sekunder.
Sen sätter Phil Kessel en pärla ovanför Henkes högra axel.
Ojvoj.
• • •
Även på läktarna syns det att Rangers börjat påminna om systerklubben Knicks.
Det är väldigt gott om tomma säten ikväll – och så mycket lägre stämning i T-Mobile Arena att….ja, jag vet inte, det är som att jämföra bourbon och Trocadero,
• • •
Tydligen går brandlarmet i Canadien Tire Center i Ottawa.
Händer så lätt kvällar när Erik Karlsson gör comeback…
• • •
Det är dock tillräckligt många här för att buropen ska höras tydligt och klart under hemmalagets första, mindre lyckade powerplay.
• • •
En kompis som är ute i Newark för att se Devils-Lightning rapporterar att tre gossar i Rangers-tröjor trampar in genom entrén
Jag blir ett tag orolig att det är Svenska Fans-legendaren Daniel Johansson och hans vänner som tagit fel på dag och arena, men dessbättre – han kommer först imorrn.
• • •
Hagge, av alla, kommer loss i två-mot-en-läge med Bengan – och stoppar upp pucken i bästa kompisens Henkes vänstra kryss.
Nu kommer det tag ett tag innan han vågar skicka några sms…
• • •
En lustig Nicolai Gedda-kopia sjunger nationalsången.
Att man kan bli melodramatisk inför en hockeymatch…

• • •
Ellie Goulding kan jag inte påstå att jag har någon vidare koll på, men hon är här och vinkar i jumbotronen i alla fall.
• • •
Till och med Pittsburgh-reportrarna skriver:
”Det där kan vara den sämsta period en motståndare till Penguins stått för på hela säsongen”.
• • •
Kaffe, folks.

Som Ace Frehley, den något tilltufsade Kiss-gitarristen, uttryckte det:
Back In the New York groove, yes, I’m back in the New York groove.
Och här, på Garden, är ju stämningen inte så munter.
Det har, som dom brukar säga, blivit sent tidigt för Rangers.
De ligger sist i hela östra konferensen med fem förluster av sex möjliga och måste börja vinna – annars är det kört direkt.
Därom kan om inte annat kompisarna i Tampa vittna.
Jobbig grej bara:

Det är Pittsburgh Penguins som gästar the woooorld’s most famous arena ikväll.
Regerande mästarna.
Lättare motståndare finns att finns gå upp mot i dylikt måste-läge, that’s for sure.
Inte blir det lättare av att pingvinerna simmar i samma division, är en tvättäkta rival och gärna ser att Bålskjortornas misär förlängs.
Upplagt för känsloladdad happening är det hur som helst.
So lucky us som ska titta.
• • •
Igen, vilken vecka det var i Vegas.
Tre hockeymatcher, Dylan-konserter, Lady luck ständigt leende vid spelborden och maskinerna – och över allt en alltid lysande sol.
Fem plus.
Samtidigt:

Efter en hel vecka är det rätt skönt att lämna neonet och crapsbaljorna och de artificiella Eiffeltorn bakom sig och åka tillbaka till konventionernas New York.
Ja, det är ju egentligen också en häpnadsväckande by, men normal som Skinnskatteberg i jämförelse.
Nu ska jag bara sitta på diners och läsa New York Post och inte fundera över när det egentligen är bäst läge att lägga några marker på 21.
• • •
Kvällens stora begivenhet äger rum uppe i kanadensiska huvudstaden.
EK65 begår, äntligen, säsongsdebut när Canucks kommer till stan (vad glada DE ska vara…).
Nu har det ju gått bra för Senators ändå, inte minst under förra veckans roadtrip i västerled, men som alla vet:

De är ett helt annat, mycket farligare lag med Erik i uppställningen:
Och alldeles oavsett:
Det är en av samtidens största artister – alla kategorier – som gör comeback.
Så – hurra!
• • •
Fansen här i New York tycker att Rangers efter den taskiga starten ska sparka av sig Badtofflan en gång för alla och sure:
Lyckas han inte samla styrkorna till hundraprocentiga insatser kommande veckan lär Vigneault får gå.
Men av vad jag sett är det ganska gott om spelare som, oavsett matchning och taktik, har väldigt mycket mer att bevisa också.
En sån som Chris Kreider, var har han hållit hus de första sex matcherna?
Och Kevin Hayes?
Missing in action.
• • •
Det hände inte så mycket sista kvällen i The Gambling Capital of the world.
Joe Mac hade, visade det sig, en red eye-flight tillbaka till Boston och tur var nog det, för jag kom på att allt material till den NHL-bibel som snart landar i era brevlådor (ni har förhandsbeställt, eller hur?) så det var bara att sätta papper i maskin och börja producera text.
Men jag hade hela norra delen av Strippen, klädd i sin förstummande kvällsskrud, i blickfånget – och därtill en varm kvällsvind som fladdrade lite i draperiet ut till balkongen – så det fanns inget att klaga på då heller.
• • •
Goda kollegor från Pittsburgh kommer fram i pressrummet och dunkar i Biffen-axlar och vill prata Patric Hörnqvist.
– Allting har förändrats sedan han kom tillbaka och ställde sig i motståndarnas målgård. De är ett mycket bättre lag med honom, säger en.
Bengan regerar.
• • •
Nope, inga morgonvärmningsrapporter idag.
Rangers luftade enkom sina ”extras” och jag landade sent igår och hade dessutom ännu mer Bibel-texter att skriva under natten, så jag tog en välbehövlig sovmorgon.
• • •
Frågan är vem som skulle kunna tänkas ersätta Badtofflan?
Darryl Sutter är faktiskt ett namn det viskas alltmer högljutt om i kulisserna.
Skulle han dyka upp här blir det mer ordkarga presskonferenser – och samtidigt mindre gemyt för spelarna.
Kanske vad som behövs, vad vet jag.
• • •
Gli Azurri kommer ju Janne Anderssons landslag knappast att rå på, för att helt plötsligt utbryta i fotbollsprofetior.
Men jag är ändå glad å kollegornas vägnar, för de får ju åka till Italien och Italien är ingenting annat än det bästa som finns i Europa.
Jag längtar, inser jag nu, så intensiv till Rom att jag måste äta lunch i Little Italy imorrn.
• • •
Det är till och med så här, blir jag upplyst om av bänkgrannen Sean:
Om Blueshirts förlorar ikväll – och den risken/chansen är ju överhängande – fullbordar de sin sämsta säsongsstart sedan 1960.
Då blir det kul att gå in i omklädningsrummet efteråt…
• • •
Det är man ju inte riktigt van vid att skriva, men Chicago är en av de största positiva överraskningarna hittills – tillsammans med New Jersey, Vegas, LA och Detroit.
De stora negativa överraskningarna: Montreal, San Jose, Edmonton (vad fan?), Arizona och ja, ett av lagen vi ser här ikväll.
• • •
Jon Cooper hyllar Dan Girardi innan matchen ute i Newark:
– Han är precis det vårt lag behövde, säger han.
Hm.
• • •
Det mest anmärkningsvärda med Badtofflans start på sässen är, i mina ögon, att han håller på att göra samma grej med Kevin Shattenkirk som han gjorde med Keith Yandle.
Han litar helt enkelt inte på moderna backar som ibland tar sig för stora friheter och får därför ingen nytta av deras kreativitet.
Senast var han i tredje backpar med Marc Staal.
Då måste man ju fråga sig:
Varför skriver GM Jeff Gorton – och före honom Stealth-flygaren – kontrakt med såna?
Verkar kontraproduktivt.
• • •
När jag åkte till Nevada var det fortfarande sensommar här i NYC, men nu biter en elak höstvind i kinden här.
På det sättet saknar jag förra veckans skådeplats.
• • •
Segt för Loui Eriksson, borta fyra till sex veckor med knäskada.
Han får trösta sig med att han är i just Vancouver och rehabbar.
Grym stad.
• • •
Nu har Varpu anlänt, så matchen kan börja.
Let’s have fun!

VEGAS– BOSTON 3-1 (Slut)

• • •
Ja, det blev ju ändå lite action under andra halvan av matchen – och ny folkfest Vegas stylee på läktarna.
.– Det är verkligen skitkul att spela här, som Wild Bill Karlsson konstaterar efteråt.
Det är skitkul att vara åskådare här också.
Nu är det dock, till sist, dags att sätta punkt för den här utflykten och hitta hem till vardagen på Manhattan igen.
Tack, alla som var med. Jag hade en sann blast och kommer tillbaka senare under säsongen, utan tvekan.
Om allt går som det ska hörs vi från Madison Square Garden på tisdag kväll.
Tills dess – några små snaphots från den första NHL-veckan i Las Vegas någonsin.

Bruins får in reducering med 30 sekunder kvar, men it’s too late. Prins Oscar sätter en i tom kasse ett ögon ögonblick senare och Knights vinner med 3-1.
En sista slutrapport från den här eminenta trippen kommer om ett tag.

VEGAS– BOSTON 2-0 (Period 2)

• • •
Länge påminner Strippen-matinén mest om ett iskallt pass vid blackjack-bordet där dealern får 21 gång på gång på gång och spelarna går bust precis hela tiden.
Såna gånger känns livet helt hopplöst och lite så är det även under de inledande femton minuterna i denna mittperiod.
Men så splittar Shipachyov och Alex Tuch – the new kids in town, som klubben inte kunde bereda plats i truppen från början – på ett par tior och bryter döläget med varsin strut.
Nu borde det bli åka av i tredje.
• • •
Golden Knights maskot – som förstås heter Chance – trycker en tårta i fejset på ett Bruins-fan i en reklampaus.
Men få hoppas att det var uppgjort på förhand.
Annars har ägare Foley en första stämning att hantera på kontoret imorrn.
• • •
Dånande ”Tuuuuuuka” utbryter när Rasken gör ett par fina räddningar.
Det hade han inte räknat md att nånsin få uppleva i Las Vegas.
• • •
Jag som hade tänkt skriva att Ship inte gör så starkt intryck men att det inte heller kan vara alldeles lätt att kastas in under de här omständigheterna.
Morsning korsning.
Han har i sanning made his case för GM GM nu.
• • •
Bruins hade behövt få utdelning under sitt avslutande powerplay här. Det börjar synas att de spelar sin andra match på mindre än 24 timmar – vilket är konstigt, sådan schemaläggning borde inte vara tillåten – och mjölksyran blir inte lättare att hantera i tungt underläge.
• • •
En snubbe på isen här i pausen har chansen att vinna 30 000 dollar om han bara sätter en puck från rödlinjen i helt tom kasse, men den smiter precis utanför stolpen.
Meh!
• • •
Oavgjort, förlängning och straffar – det skulle nog Vegas-publiken älska.
Men då får nog björnarna smita över till Monte Carlo och pigga upp sig med ett par snabba gratisdrinkar här i pausen.

VEGAS – BOSTON 0-0 (Period 1)
• • •
Nja.
Hittills ÄR den första matinén i VGK:s historia verkligen en spegel av alla dagaktiviteter i Sin City.
Den går långsamt, har dåligt med energi, gäspar lite.
Det tar till exempel närapå femton minuter innan hemmalaget avlossar första skottet på mål – och gästerna nöjer sig väldigt länge med blott tre, för att till slut komma upp i fem.
Men hey, vi närmar oss långsamt skymningen.
Då brukar juicerna börja flöda igen.
• • •
Det är dock, i princip, fullt hus ikväll också.
Hockey i Vegas – redan en succé.
Jag sa ju det.
• • •
Visst spelar Shipachyov.
Med nummer 87 på ryggen.
Det får betraktas som ett rätt kaxigt statement.
• • •
En bra grej för VGK-backarna att lägga på minnet är att det sällan leder till så bra saker när man skickar indianare till en ren Brad Marchand mitt i slottet.
• • 
Den tunga ”Let’s go, Bruuuins”-ramsan, med klassiskt Massachusetts-twang, ekar mycket riktigt under takåsarna i T-dojan.
It’s a Boston Night monumentale i öknen.
• • •
Subban sköter sig.
Framförallt står han för en sylvass fotparad när just Marchand nyper till från väldigt nära håll.
• • •
Stor dag för Golden Knights PR-chef, Eric, detta.
Han hade i många år samma jobb i Bruins men fick det här giget i somras.
Det var det många av hans kollegor som ville ha, men Eric sågs som bästa kandidaten och inte mig emot; han har alltid varit schysst mot bloggen och vid åtskilliga tillfällen hämtat Pebben, Loui Eriksson och Carl Söderberg från de inre rummen i TD Garden för intervjuer.
• • •
Ha ha, John J.
Touché om Flower!
• • •
Förstaperrens höjdpunkt:
Sbisa mosar Sean Kuraly med en vätebomb till tackling i sargen nere i Knigts-zonen.
Hemmapubliken blir helt till sig.
• • •
Instämmer:
När alla nu vet vad som gäller är det klumpigt att bli utvisad för tekningsfiasko.
• • •
Wild Bill Karlsson är framme i ett farligt läge i Vegas första powerplay och ja, jag får en känsla av att hans första balja kan komma ikväll.
• • •
Nu ska jag pumpa i mig lite Nevada-kaffe.
Det är inte bara matchen som behöver vakna till…

I ”Casino” – alltjämt den bästa Vegas-filmen någonsin, enligt mig – finns en scen från en ceremoni när Teamster-bossen Andy Stone lämnar över en check till DeNiro och Kevin Pollak för uppförandet av ”the new Tangiers”.
Man förstår att evenemanget äger rum en sen eftermiddag och precis innan Stone – spelad av den förträfflige Alan King och byggd på verklighetens Allen Dorfman, till sist avrättad i Lincolnwood utanför Chicago för att han, som det heter, ”knew too much” – lämnar över 62.7 miljoner dollar från Transportarbetarförbundets pensionskassa säger han, med ett snett leende:
– I know it’s a little early for Las Vegas…
Jag kommer att tänka på den sekvensen, och den repliken, när jag slår mig ner i den numer mycket välbekanta pressboxen i T-Mobile Arena för matinén mellan Golden Knights och Boston Bruins.
Ja, den börjar 16.00, lokal tid, och det är ju inte det minsta tidigt på andra platser – men i Vegas är det.
Här börjar dagen egentligen först framåt 18-19. Allt dessförinnan är startsträcka och återhämtningsprocess.
16.00?
Strippen gnuggar sig yrvaket i ögonen.
Golden Knights ska dock spela några såna matcher också, är det tänkt, så the locals får försöka skaffa sig lite nya vanor.
I T-mobilen ska det vara samma blixtrande show och publikfest som i de två första matcherna, annars kan ju hela det här påhittet kvitta.
Därför tar vi nu ett djupt andetag, örfilar oss själva på kinderna och ställer in fokus på ramalama.
Det är dags för tidigt, men ändock, nytt hockeyparty på Las Vegas Boulevard.
• • •
Ena kvällen Henrik Zetterberg, nästa Bob Dylan…
Ja, jag såg ju mäster från Duluth på Chelsea på Cosmopolitan igår och let me tell you, han var lika lysande som Zäta i fredags.
”Det säger väl såna gubbrockare som du alltid”, suckar ni.
Men inte alls.
Jag har sett Dylan 20-25 gånger sedan 1984 och de allra flesta gångerna har det varit helt kassa konserter.
Men igår var han och hans följsamma, dynamiska, själfulla lilla band ingenting annat än svinbra.
Med andra ord:

Den här Vegas-vistelsen börjar arta sig till den bästa någonsin, jag tror aldrig jag upplevt så mycket oförglömligt i en och samma giv.
Jag fann det också kittlande lyxigt att ta hissen direkt från Cosmo-rummet rakt ner på konsert på tredje våningen.
Så skulle det alltid vara.
• • •
Hela listan över de bästa Vegas-filmerna:
1. Casino, 2. Ocean’s Eleven, 3. Leaving Las Vegas, 4. The Hangover, 5. Swingers, 6. Viva Las Vega!, 7. Rain Man (ingen renodlad Vegas-film, men scenerna härifrån är så enastående att den ändå slår sig in), 8. Ett päron till farsa i Las Vegas (gravt underskattad, som allt med Chevy Chase!), 9. Diamonds Are Forever, 10. Last Vegas (också gravt underskattad).
”Showgirls”?
Inte så bra…
• • •
Marc-Andre Fleury är out.
Skadad.
Uppsatt på IRL.
Han fick ju ett knotigt, hårt Detroit-knä i pannan i fredags och redan då var vi några som undrade om det verkligen var ett så klokt beslut att låta honom spela vidare, herr blomma såg ju inte ut som sig själv i tredje perioden.
Nu, när det förefaller bekräftat att han har en hjärnskakning, känns det direkt upprörande att läkaren inte plockade honom av isen.
Och nu får vi se hur det går för riddarna.
En av de främsta orsakerna till den tidiga succén har ju varit att Flower spelat som en gud..
Nu är det Subbans brorsa – tidigare i Bruins, ju – som får tjänstgöra mellan stolparna och jag vet inte jag.
• • 
Fast den ALLRA bästa Vegas-vistelsen var, helt i enlighet med Cat Stevens tes om att ”the first cut is the deepest”, den första.
Jag var bara tolv år då, 1979, och på jungfruresa i Amerika med mamma och pappa och storebror.
I så späd ålder får man överhuvudtaget inte vistas på kasinogolven, bara passera snabbt på väg till och från de mer oskyldiga arkadhallarna, men för mig var det kärlek vid första ögonkastet.
Neonet – ännu mer spektakulärt på den tiden, faktiskt – och de jättelika hotellkomplexen och de enorma spelhallarna och de enarmade banditernas väsen och klirret i glasen och den elektriska stämningen knockade lille Biffen på ett ögonblick.
Särskilt en kväll, när de vuxna lämnade mig och brorsan med en beväpnad vakt vid entrén till Binion’s Horseshoe i downtown och gick in för att spela ett tag, har fastnat
Vi bara stod där, timme efter timme, och tittade – på vuxna förvandlade till lyckliga barn, det hade jag aldrig sett tidigare – och lyssnade och upplevde.
Den kvällen tändes något i mitt hjärta som aldrig slocknat och fortsatt locka mig hit, år efter år.
• • •
Subbans brorsa…det låter ju direkt oanständigt att skriva.
Men det ÄR ju P.K Subbans bror Malcom som råkar vara andrekeeper här ute, så vad ska jag säga?
• • •
Jonathan Marchessault och Erik Haula är också skadade – Haula efter sin boxningsmatch med giganten Tomas Tatar, får vi gissa! – och det är inte alldeles klart men det verkar som Shipachyov faktiskt stoppas in i truppen idag.
Helt klart är i alla fall att Alex Tuch spelar.
• • •
Det är knappt så jag vågar prata om det, då jinxar jag väl mig själv och tappar plånboken, men Fru Fortuna har varit en bedårande date hela jävla veckan.
Mitt enda problem just nu är att det alltid blir bökigt med hundradollarsedlar hemma i New York…(Obs, litet skämt…)
• • •
Bruins får känna att de lever.
Inte nog med att det här är back-to-back-match. De spelade på vanlig kvällstid i Phoenix igår – och tvingas ändå upp i matiné nu.
Man behöver inte vara uppvuxen i Southie för att börja tro på konspirationer om att schemaläggarna i somras tänkte att ”äh, det är ju Bruins, de kan väl spöa på ett expansion-lag ändå”.
• • •
Två män som sover rätt oroligt just nu:
Pete DeBoer och Alain Vigneault.
Det finns ingen anledning att tro att NHL-klubbar har mer tålamod än Brynäs och Leksand och Södertälje; börjar deras lag inte vinna den här veckan kan de utan tvekan få ta sitt pick och pack och dra.
• • •
Det är en syn med Bruins-tröjor runt blackjack-borden på Monte Carlo vid lunchtid.
Men inte oväntat: B’s har förstås samma följe som Red Wings och kommer sätta svartgul-prägel på den här eftermiddagen.
Dels är det många från Boston som gjort en Vegas-weekend av den här matchen – precis som alla supporterskaror från öst lär komma att göra – och finns det gott om människor som genom åren, mycket förståeligt, lämnat de stränga northeast-vintrarna för den eviga sommaren här ute och bor i trakten.
• • •
Den legendariske Joey Mac, som numer skriver åt Boston Sports Journal, är här idag.
Det indikerar att det kan bli ytterligare en kul kväll i neonskenet.
• • •
Tyvärr, Boston får klara sig utan Patrice Bergeron ikväll också; det dröjer ytterligare några dygn innan han är i stridbart skick igen.
Men de verkar ju klara sig rätt hyggligt ändå.
Som jag förstod saken gav de Coyotes en brutal lektion igår.
• • •
Bästa nyheten på Vegas kasinon är Wheel of Fortune-maskiner i 3D-tappning.
Jag fattar verkligen inte hur det går till, för man får inga glasögon, men 3D-effekterna fungerar ändå – och är helt oemotståndliga.
Vilket såklart är tanken.
Som DeNiros kasinoboss säger i Scorsese-filmen jag rejvar om här ovan:
– The trick is to keep the coming back. The more they play, the more they lose. In the end, we get it all.
Men so far har just de här science fiction-maskinerna varit väldigt vänliga mot mig, so…
• • •
En sak har de lärt sig snabbt här ute:
Hur man får rätt, arktisk temperatur i en ishall.
Jag har aldrig frusit om händerna i Vegas tidigare, men nu gör jag.
Jisses.
• • •
OK, matiné på Strippen.
På papperet låter det som en anomali.
Men jag tror det här kan bli minnesvärt, det med…