Jesper Bratt!
Han slår drömpassning till John Moore också, i numerärt underläge, och så är det 4-1 och avgjort.
Törs jag nog påstå.
Nu ska jag till omklädningsrum.
Natten fortsätter här, på nåt sätt, när jag om ett antal timmar är tillbaka hemma i korresoffan.

NEW JERSEY – COLORADO 3-1 (Period 2)
• • •
Ha ha, hatten av för Bratten!
Den svenske ynglingen som inte ens spelat en match i SHL stänker in en suverän pärla på Jonathan Bernier direkt i sin NHL-debut.
Det sker i ett powerplay när mindre en halvminut återstår av andraperren, och det just som Av’s varit på väg in i fajten på allvar, så det är ett viktigt mål också.
Grymt!
• • •
Fram till dess känns det verkligen som att det håller på att bli riktig match i The Rock.
Första halvan av mittperioden är Devils lika överlägsna som i första, och går också upp i rättvis 2-0-ledning, men sen är det som att Av’s bara får nog av att bli dominerade och börjar spela bra.
• • •
Carl Söderberg tar gruvlig revansch för petningen i torsdags.
Det är han som tar sig in framför Schneider, får tag i en retur och trycker in reduceringen.
Och han har ju varit förträfflig överlag.
Så ska den förorättades slipsten dras!
• • •
Det är kärlek vid första ögonkastet mellan Devils-fansen och Nico Hischier.
– Nico, Nico, Nico, skanderar The Rock så fort han gör något som liknar ”bra” och det är ju rätt mycket det.
• • •
Tidvis spelar Devils riktigt jävla grann och underhållande hockey också.
Vänta bara, vilket decennium som helst inser omvärlden att det där med ”tråkigt” bara är en myt.
• • •
Kul grej jag hör om i pausen:
Australiens nye USA-ambassadör heter – Joe Hockey.
Och när Washington ikväll har hemmapremiär mot Habs i Capitol One Arena – japp, Verizon Center heter så nu – är han inbjuden för att för första gången i sitt liv se hur det går till i sporten som bär hans namn.
• • •
Ja, Devils är väldigt bra i powerplay.
Men samtidigt går det att ifrågasätta Avalanches penalty kill,
Samtliga mål de släppt in den här säsongen har varit i numerära underlägen.
• • •
Nog är det väl på gränsen till avstängningsvärd bentackling Erik Johnson gör sig skyldig till när han skickar Palmieri av isen?
Jag förstår då i alla fall upprördheten hos Palmieris kompisar.
• • •
Vi får se, John J.
Jag ska sitta kvar här och skriva om den här matchen och vet inte när jag kommer hem.
Men som allra minst blir det en sen slutrapport du kan använda som avstamp för kommentarer natten lång.

NEW JERSEY – COLORADO 1-0 (Period 1)
• • •
Jag ser fram att få se lite hockey i nästa period.
Pressläktarhörnet där de placerar såna som mig är nämligen beläget i höjd med hemmazonen – och där är det sannerligen sparsamt med action de inledande 20.
Ett tag har hemmalaget de facto 8-0 i skott.
Sen får gästerna ett powerplay och kan i alla fall ta sig i anfallszonen några gånger, och sen lyfter de sig i kalufsen under slutminuten, men hallå.
Devils dominerar monumentale och borde leda mycket mer än ett mål.
• • •
Tillfällena när det varit fullsatt under grundseriematcher i The Rock skulle en synskadad styckmästare kunna räkna på ena handens fåtaliga fingrar.
Men idag är det i princip lapp på luckan.
Fansen känner uppenbarligen att något nytt håller på att ta form här.
• • •
Colorado ser avsevärt mycket blekare ut än i torsdags, har tidvis svårt att hitta rätt med en enda passning och får stora skälvan när de hamnar under press i egen zon.
Eller så är det bara så att de möter en mycket tuffare motståndare idag…
• • •
Får vi säga att Bratt lockar till skratt?
Ah, förlåt.
Han ställer väl inte till med braksuccé i sin första period i världens bästa liga, men han gör sannerligen inte bort sig heller.
• • •
Carl Söderberg spelar ju visst.
Och Anton Lindholm med.
Avalanches hemsida ska man tydligen inte ta på för stort allvar– för det var därifrån informationen kom.
• • • 
Såklart, de utnyttjar sin nya monsterjumbotron till ett osedvanligt suggestivt season opener-intro i The Rock.
Jag sitter här, gamla karln, och får lite gåshud av alla Scott Stevens-smockor de hetsar upp den hallen med.
• • •
Carl är bra också.
Särskilt när han kastar sig och bryter vad som håller på att bli ett jobbigt friläge.
• • •
Man vet att det blåser nya vindar i Devils-land när stenhårda, omutlige jersey-mannen Victor Hällegerd efter ett helt tyst år gör comeback i spåret.
Välkommen tillbaka, sluggern.
• • •
Jäpp, Nico Hischier kan spela hockey.
• • •
Väldigt fint att höra The Rock förära Brian Boyle – som missar premiären på grund av den leukemi han hemskt nog drabbats av men står i båset under lagpresentationen – en riktigt rejäl ovation.
De ombytta som möter mest jubel när de stävar ut på isen är i tur och ordning Hischier, Corey Schneider, Taylor Hall, Adam Henrique, Kapten Greene och, faktiskt, Bratt.
• • •
A first:
Ett par slår sig ner på i mitt pressläktarhörn – och börjar hångla.
Det gjorde inte ens CEO of Everything och Lönta när de satt ihop i Pittsburgh i somras.
• • •
De har bra kaffe i pressloungen i The Rock.
Det ska jag ta och njuta av nu.

För första gången den här heta hösten:
Bloggen takes that ride, across the river to the Jersey side.
To the land of Frank Sinatra, Bruce Springsteen, Whitney Houston, Tony Soprano, Count Basie, Meryl Streep och The Four Seasons.
Eller kanske ska vi säga the land of Marcus Johansson och Jesper Bratt – de nya svenskarna i ärorika NHL-laget New Jersey Devils.
Det är ju för att se när de begår sin debut i premiär-matinén mot Colorado Avalanche i The Rock som bloggen lämnat New York och korsat den där floden.
Jublande kul, faktiskt.
Säsongen är ju fortfarande så ny, så purfärsk, att varje match känns som en omistlig happening och sänder bubblande dopamin genom hela blodomloppet.
För att spinna vidare på Tom Waits-låten som Springsteen gjorde till sin särskilda hembygdshymn och jag liksom inledde dagens text med:

Don bother me, man, I ain’t got no time
I’m on my way to see the game of mine
’Cause nothing matters in this whole wide world
When you’re in love with The NHL.
• • •
Den här eftermiddagsföreställningen är nu inte speciell enkom för att den markerar starten på Devils säsong.
Den råkar också vara första NHL-matchen SVT sänt på 28 år, eller vad det nu är.
Därmed lär fler än vanligt kunna titta och nya potentiella fans får – förhoppningsvis – upp ögonen för vilken oemotståndlig show som oavbrutet rullar här borta åtta månader om året.
Sen blir de, tänker jag, dedicerade stammisar här i bloggen – forever.
Coola bananer, kallar man sånt.
I alla fall gjorde jag det just nu.
• • •
Det har gått några månader sedan jag senast satt på ett NJ Transit-tåg mellan Penn Station New York och Penn Station Newark, så jag blir lite tagen av landskapet som passerar utanför det solkiga fönstret.
De svampiga sumpmarkerna med sitt bruna gräs, de rostiga industritomterna, de jättelika varulagren, ärstsoppsgröna Newark River…ja, fult som fan. Men framförallt:
Det är som att vara inne i ett Sopranos-avsnitt och åka.
Således magiskt.
• • •
Hör apropå statstelevisionens comeback i världens bästa liga att Foppa är gäst i hemmastudion.
Så höjer man temperaturen i en hockeysändning,
Men inte bara det:
Det är också en påminnelse om vilket fantastiskt lag Colorado Avalanche en gång var – och vilken following de fick hemma i Sverige.
Vilken blågul patriot höll inte, åtminstone lite, på Klippiga Bergens hockeyhjältar under de gloriösa år då han, världens absolut bäste under några säsonger, anförde dem?
Nuförtiden är de inte inte riktigt lika konkurrenskraftiga, för att uttrycka det försiktigt, men säsongspremiären mot Rangers på Garden i torsdags gav indikationer om att den här säsongen åtminstone kan bli roligare än den förra.
De såg betydligt kvickare, hungrigare och mer aggressiva ut än i nästan samtliga matcher 2016-2017.
Så det finns en chans att Foppa – och de många svenska fans som fortfarande är klubben trogen – får le lite mer nu.
• • •
Här trodde man att jumbotronen i Little Caesars Arena var nånting att komma med.
Men den de lagom till grundseriestarten hängt upp i The Rock är faktiskt ännu större.
Det finns SHL-klubbar som har hela hallar som är mindre än den här tv-skärmen (lätt överdrift, men ibland måste man ta i för att få fram sitt budskap…).
Vi på den avlägset belägna pressläktaren tackar å det hjärtligaste.
Plötsligt kan vi ju se matcherna…
• • •
Devils har också en rätt månghövdad skara svenska supportrar.
Många av dem blev fans under de stora åren, när den oerhörde Martin Brodeur ledde Metropolitan-områdets lillebror-lag till tre fantastiska titlar, och de utvecklade redan då en sammanbiten vi-mot-världen-attityd jag verkligen gillar.
Devils har ju alltid behandlats lite styvmoderligt av alla andra, kallats tråkiga och dödgrävare och what not, och sånt svetsar samman supporterleden.
Jag håller på Brage, så jag vet…
De senaste årens kräftgång har inte precis mildrat känslan av utsatthet och orättvisa, men precis som sina olycksbröder- och systrar i Denver kommer medlemmarna i The Devils Family få mer att glädja sig åt framöver.
Det är den mest intressanta och lovande gruppen på flera år som inleder en säsong här idag.
• • •
En Avalanche att hålla ett extra öga på i eftermiddag:
Finländske bjässen Mikko Rantanen.
Han var ett ständigt hot Henke Lundqvist på Garden i förrgår.
• • •
SVT kommer sända en NHL-matiné i månaden hela säsongen och schemat ser ut så här.
4 november: Ottawa-Vegas
16 december: Boston-NY Rangers
13 januari: Pittsburgh-Detroit.
11 februari: Dallas-Vancouver
4 mars: Anaheim-Chicago.
Min plan är att närvara varje gång.
That’s how bloggen rolls.
Likt en Bert Karlsson i skriftlig form söker den sig dit där de stora massorna är…
• • •
Dagens huvudstory är förstås den om Jesper Bratt.
Ingen hade en tanke på att den 19-årige AIK:aren som aldrig spelat ens en SHL-match skulle ha en chans att slå sig in i Devils-truppen när han kom över för årets camp, men jävlarimig:
Han var bäst av alla i träningsmatcherna och går rakt in i en kedja med Adam Henrique och Jimmy Hayes, härmed döpt till The Brat(t) Pack.
Det visar att ingenting är omöjligt, bara man är sin dröm riktigt trogen, tar chansen när man får den och aldrig, aldrig ger upp.
• • •
Han var petad i torsdags och nej, det verkar inte som att Carl Söderberg spelar idag heller.
Det svider förmodligen fruktansvärt.
Eller som mångårige Avalanche-skribenten skriver på twitter:
”Definitely got the impression today that Carl Soderberg is miserable as member of Colorado Avalanche”.
Aj.
• • •
DJ:n i The Rock får fem plus idag.
Under de timmar jag suttit på pressläktarenoch knattrat på det här introt har han fyrat av åtminstone ett dussin Tom Petty-dängor – inklusive älsklingen ”Mary Jane’s Last Dance”.
• • •
Självfallet blir det rasande kul att se även Mojo Johansson i en riktig Devils-match för första gången.
Han har haft sju fina år i Washington och kommer förmodligen göra ännu större avtryck nu, när han får en större roll som lite pappa i det här unga up-and-coming-laget.
• • •
De skickade ner honom till AHL precis innan seriestarten, men nu har Av’s kallat tillbaka Anton Lindholm.
Kul.
Han ska visserligen inte spela idag, men snart kommer ju chansen.
• • •
Det låter som att fotbollslandslaget käkar Luxemburgare rå på Friends Arena.
Fint det,.
Men hörrni, nu är det hockey…
• • •
Devils-fansen har som sagt haft några mindre roliga år, men det märks inte på premiärfesten på plazan utanför The Devil’s Den tre timmar före matchstart.
Där, i BBQ-oset och dånet från ett mäktigt soundsystem, är samma ställ som under ett tailgate-party utanför Metlife Stadium innan Giants och Jets matcher.
Man får beundra lojaliteten och optimismen.
• • •
Ikväll kommer NHL-korre-Biffen få känna att han lever.
Femton jädra matcher ska avgöras och ni kan vara säkra, svenskar jag har plikt att rapportera om kommer vara inblandade i avgöranden överallt.
Dock:
Det går inte att kalla det full omgång.
Såna är inte längre möjliga när det plötsligt finns 31 lag.
Odd team out ikväll?
Bruins.
• • •
Mer nytt i Devils-land:
Nico Hischier, den schweiziske draftettan från i somras, debuterar också.
Det blir extremt spännande att se vad han gör för när det är på riktigt.
• • •
Eftersom vi, som sagt, har SVT-publiken med oss är det kanske på sin plats att påminna om upplägget i den här bloggen:
Jag uppdaterar inte kontinuerligt utan kommer med samlade intryck – och allmänt flum – i pauserna .
Däremellan är det non stop action i kommentatorsspåret.
Gå in där och tjafsa.
• • •
Okej, time.
Det här blir nåt.

COLUMBUS – NY ISLANDERS 5-0 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 5-3 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-2 (Slut)
• • •
Men kolla, ha ha, Vegas Golden Knight skräller ju och vinner sin allra första NHL-match!
Och James ”The Real Deal” Neal blir minst sagt historisk.
Han inte gör inte bara klubbens första mål någonsin – han bärgar den första segern med ytterligare ett i slutet.
Suveränt ju.
Nu säger jag godnatt.
Väl mött i morrn, när de släpper pucken i The Rock 20.00, svensk tid.

COLUMBUS – NY ISLANDERS 5-0 (Slut)
TAMPA – FLORIDA 5-3 (Slut)
DALLAS – VEGAS 1-0 (Period 2)
• • •
Men vet att Marc-Andre Fleury har en helt oerhörd kväll när till och med John J – kommentatorsspårets mångårige stammis och arkitekten bakom tio tusen fyndiga Flower-hån – hyllar honom.
Men till slut lyckas Tyler Seguin med en mördande styrning göra första målet någonsin på Vegas Golden Knights.
• • •
På slutet är det så gastkramande i Tampa att Ekeliw står upp och hoppar hemma i Örby, men hans pojkar reder ut problemen och sen kommer följande sammanfattning i mobilen:
”Börjar och slutar med Palat. Om Sonny Milano är din gubbe, så är Ondrej min. Har hans tröja, signerad, hängades i pojkrummet! Drömstart!”
• • •
Burger Klingberg är med och skriver historia, han assisterar begåvat ju till det där målet.
• • •
Rent kommersiellt är det bättre ju mer grinigt och fysiskt det blir i American Airlines Arena i tredjeperren, för tro mig – om det är med något man kan locka in fans i Vegas som inte kan så mycket om hockey ännu så är det slagsmål.
Ytterligare några mål skulle inte heller skada.

För den som aldrig sett en hockeymatch tidigare är det nog lite trist att det aldrig händer nåt i protokollet…
• • •
Jag tror som John J, Wild Bill Karlsson kommer att VGK:s första mål – och det sitter i slutperioden.

COLUMBUS – NY ISLANDERS 5-0 (Mitten av period 3)
TAMPA – FLORIDA 2-2 (Period 2)
DALLAS – VEGAS 0-0 (Period 1)
• • •
20.42, eastern standard time, 6 oktober 2017 släpps pucken i Vegas Golden Knights första NHL-match.
Som sagt – ett historiskt ögonblick.
• • •
Shit, det är ju total utskåpning i Columbus.
Trist för Isles att behöva starta på det sättet, men Jackets….ja, jag ska väl inte säga mot mig själv om det där med att det som händer så här tidigt inte har mycket till betydelse, men nog är det här ett litet statement.
• • •
Ännu har Vegas inte gjort några mål – men inte heller släppt in några.
Helt godkänd – ja, finfin, rentav – förstaperiod i klubbens historia.
• • •
Bara Tårtan kan stå i båset och se missnöjd ut fast hans lag leder med 5-0.
• • •
Eakin har ju varit med länge, men när Radulov proppar honom med kvällens megatackling känns det som en hälsning.
Welcome to NHL, Vegas.
Liksom.
• • •
Så fort jag ser bilder från Amalie Arena börjar jag längta efter solnedgångssittningar i tikibaren.

Fan, man borde bo där, som lycklige DN-Sven.
• • •
Väldigt fin pre game-ceremoni i Dallas, för övrigt, när lagen står tillsammans på bortalagets blålinje – som uttryck för enighet efter vansinnesattacken i Golden Knights hemstad i söndags.
• • •
Dan Girardi presenter sig och plötsligt är det lite annat ljud i skällan i Örby.
Allt är förstört, säsongen över, mörkret kompakt…

COLUMBUS – NY ISLANDERS 2-0 (Början av Period 2)
TAMPA – FLORIDA 1-0 (Period 1)
• • •
Jublar lite för mig själv när Sonny Milano omedelbart – ja, 1.07 hinner det gå – får kanorna att dåna i Nationwide.
Han är ju en av de stora Biffen-favoriterna enkom på grund av sitt namn.
Sonny Milano…det är sånt som bara legendariska medlemmar i Gambino-familjen, New York Dolls-gitarrister och elaka gunslingers med svart lapp för ögat i gamla westerns heter.
• • •
Det känns som att man redan måste uppmana världen att keep it’s shirt on.
Mycket lite av det som händer första grundserieveckorna säger något om hur det blir till slut – och de första dagarna är verkligen ingen indikator alls.
Ändå får jag redan mail om att jag är idiot för ”nu såg du ju att Chicago är otroliga och Pittsburgh helt värdelösa”.
Suck…
• • •
På den tiden jag fortfarande övervägde att skaffa barn tänkte jag alltid att en eventuell son skulle heta Sonny.
Sonny Bjurman…det är ju fem plus.
• • •
De zoomar in Tårtan för lite i sändningen från Ohio.
• • •
Att Chicago stick i stäv med mina amatörteorier lyckas få till det ännu en gång är inte otänkbart, men att tro att matchen i United Center igår säger något om Pittsburghs verkliga styrka är ju bara dumheter.
Risken är stor att Nashville får betala för den smällen redan i finalreprisen imorrn.
• • •
SMS:et som kommer flygande från Örby när Palat gör det första målet i Amalie den här säsongen rymmer så många utropstecken att min telefon blir röd.
• • •
Jackets ser bra ut och yeah baby, den där kedjan med Wenny, Panarin och och Atkinson kommer bli en av östra konferensens stora attraktioner.
Islanders? Not so much, inte i den perioden.
• • •
Vad konstigt det känns att se Kunitz och Girardi i Tampa-jerseys. Jag rycker till varje gång. Men sånt går fort över, det vet man ju.
• • •
Note to self:
Let’s go till Columbus nån gång i vinter.
För länge sen jag satt i Nationwide.
• • •
Ekeliw är framförallt nöjd med unge backen Serchachev, men som han själv konstaterar:
– Alla som får spela med Strålman blir ju bra.
• • •
Lite mer än en kvart kvar nu.
Sen kliver Vegas Golden Knights, som samtidens 31:a lag, in i National Hockey League på riktigt.
Det är som jag ser saken ett lika historiskt som underbart ögonblick.

Idag vaknar jag av att Ondskan Ekeliw – min mytomspunne podcast-partner – ringer och sjunger.
– Just idag är jag stark, skrålar han som en annan bajare, just idag mår jag bra, jag har tron på mig själv på min sida!
Då vet man.
Tampa Bay Lightning ska begå säsongspremiär.
Inget annat i världen kan få den vanligtvis timide unge mannen att släppa alla hämningar.
När jag yrvaken och morgonsur bara svarar ”Dan Girardi i första backpar” kommer han av sig för några ögonblick, muttrar något ohörbart – men fortsätter sedan oförtrutet:
– Jag har väntat så länga på just den här dan, det är skönt att den äntligen kommer!
Till hans – Ekeliws alltså, inte Girardis – och Vegas Golden Knights ära blir det en liten blogg ikväll också, från korresoffan.
Jag har dock för avsikt att spara lite på krutet till matinén i Newark imorrn – den ni kan se på SVT och allt – och som framgår blir det därför ett lite mer kortfattat intro.
Men jag finns här redan från den första fajten mellan Columbus och Islanders, över Florida-derbyt som får Ekan att belta out Kenta-dängor till den första matchen i Vegas Golden Knights historia, borta mot Dallas.
Kommenterar postas när jag har något att säga – och spåret väntar på era synpunkter.

NY RANGERS – COLORADO 2-3 (Slut)
• • •
Ojvoj.
Även ikväll hände det rubrikvänliga saker överallt – inte minst i Chicago; wtf liksom? – så herr NHL-korren fick sig en ordentligt duvning på en gång.
Och än är manglingen inte över, jag måste få tag i även Rocket Ricky Rakell – som såklart avgjorde Ducks premiärshow mot Coyotes.
Så sorry, det blir inte mer slutkläm än så här, jag är för utpumpad.
Men välkommen till korresoffan kommande natt.
Då kör vi en lite lugnare blogg.