OTTAWA – NY RANGERS 5-4 (Slut, OT).
• • •
Erik Karlsson är, utan tvekan, en av de största svenska idrottsstjärnor som funnits.
Han spelar alltså praktiskt taget bara med en fot – och får sprutor före, under och efter varje match.
Ändå är han på isen nästan 30 minuter, spelar fram både till kvitteringen och avgörandet och skrapar ihop sammanlagt tre poäng.
Ottawa Senators är en seger från konferensfinal tack vare honom.
Hey, Björn Borg, Ingemar Stenmark, J-O Waldner, Ingemar Johansson, Zlatan, Annika Sörenstam, Gunde Svan Patrik Sjöberg, Tomas Brolin, Peter Forsberg, Nicklas Lidström och Mats Sundin.
Erik från Landsbro är en av er.
• • •
Ja, hm, det verkar inte som att Henke trivs i Canadien Tire Centre.
Han såg obekväm ut förra lördagen och det gjorde han ikväll med.
Lite övertänd, lite för för yvig och ryckig i rörelserna, lite benägen att överarbeta – som vid avgörandet.
• • •
Nu ska Kentucky Derby avgöras på NBC.
Är Nyquist med?
Jag håller på honom.
• • •
Det är såklart dåligt av Rangers att tappa så många matcher i slutet – men det är bra av Senators att komma tillbaka i slutet hela tiden också.
Det är karaktär.
Eller för att knyta an till temat idag:
Det är att walk tall när det verkligen krävs.
• • •
Grabner mål dömdes bort helt korrekt, det är vi väl alla överens om?
• • •
Nu blir det ett stort ögonblick på Garden på tisdag – med potentiell handshake i potten.
Det var lika 2012, vill jag påminna om.
Även då låg Rangers under med 3-2 mot Senators – men vände och vann i Game 7.
Då avgjordes Game 7 dock i New York.
Nu spelas den, om den alls blir av, i Ottawa.
Skillnad det.
• • •
Är det några som verkligen behöver walk tall och ha pondus och swagger ikväll – och inse att det här inte är the time to be cute – är det Washington Capitals.
De har ryggen mot väggen, kniven mot strupen och hela säsongen – ja, kanske en hel epok – on the line.
Do-or-die-duellen i Verizon börjar om en halvtimme.
Jag är här – och kommer med nästa inlägg i första pausen.

OTTAWA – NY RANGERS 4-4 (Period 3, OT väntar).
• • •
Självfallet.
Senators lyckas ännu en gång kvittera med sex man på isen i slutet – och ny sudden-thriller väntar.
Hur kunde någon tro att det skulle bli på något annat sätt?
Den infernaliska dramatiken är det här slutspelets själva signum.
• • •
Erik Karlsson är hockeyns Einstein, James Brown och Picasso i en och samma giv.
Passningen innan Big Game Brassards kvittering här i slutet kan föras till listan av oförglömliga klassiker i 2017 års slutspel.
• • •
Rangers har tappat många ledningar i slutsekunderna, både mot Canadiens och Sens.
Och varje gång har Marc Staal, det gamla träbenet, varit på isen.
Men vi är väl bara dumma som tycker att Badtofflan borde lära sig någon gång…
• • •
Chris Neil har inte fått göra ett byte sedan han hoppade på Glassen.
Men det var kanske bara för den incidenten han var uttagen.
• • •
Big Game Brassard, ja.
Mika har en chans att sticka hål på resonemanget att Sens vann den trejden och det är genom att avgöra nu.
Så blir det Ranger säger jag Mika.
Blir det Sens säger jag MacArthur.

OTTAWA – NY RANGERS 3-3 (Period 2)
• • •
Golvet går under en sekvens i mitten av perren ur Rangers spel och Sens kommer både ikapp och går om inom loppet av 33 sekunder.
Så har det sett ut flera gånger i just Tire Center – med slutet i förra helgens match som särskilt iögonenfallande exempel.
De blir av någon anledning stressade, stirriga och fladdriga när Senators driver upp intensiteten och Erik dirigerar som Lara Flynn Boyles alien i andra ”Men in Black”-filmen på blålinjen.

Det håller inte.
Man måste ju walk tall nu.
De lyckas dock ta sig samman den här gången, kommer tillbaka in sitt groove och fullbordar några minuter på slutet med en kvittering.
Tur för dom.
Det kändes som säsongen höll på att slitas sönder i sömmarna där.
• • •
Jesus Kristus i himlen vilket snyggt 2-2-mål King Karl från Landsbro komponerar – och ja, komponera är rätt term för målet är som en symfoni av Mozart.
Den eleganta uppåkningen, droppen till MacArthur, Macarthurs diagonalpassning till Hoffman och Hoffmans direktskott.
Fem plus.
• • •
Vad bra av Chris Neil att upphäva ett powerplay för Senators genom att kasta sig över Glassen efter en interference.
Och så får han tio för osportsligt också.
Oj, vilken nytta han gör.
• • •
Situationen när Derek Stepan åker fram till Lundqvist och ber honom lugna ner sig ett gram är rätt lustig.
Jag kan tänka mig att det en sån här mayhem-kväll finns stunder när han är het som en hel Tobias Pettersson och behöver kylas ner lite.
• • •
Själv håller jag på Gunners imorrn!
• • •
Det är överhuvudtaget bisarrt att Tanner Glass lyckats komma in i Ottawa-spelarnas huvuden.
SÅ otrolig är han fan inte.
• • •
Förlåt, Tobias, skojar bara.
Bryr mig inte alls – och kommer sitta på ett plan på väg mot Nashville när matchen spelas.
Men på den tiden jag följde engelsk fotboll höll jag faktiskt på Arsenal…
• • •
Får plötsligt mail från Nashville om vad de bjuder på för lunch i pressrummet imorrn.
Kan meddela att ”giant carved meatballs” ingår.
• • •
Jag vill ju inte vara sån, men jag vill minnas att jag för bara några dagar sedan konstaterade att Lill-Nyllet skulle bli en sensation i VM.
• • •
Som Jönta skriver i Southern California:

Det är Beyonce-klass på McDonaghs höftrullare på Viktor Stålberg.
• • •
Nu blir det en jävligt viktig och därför exceptionellt spännande tredjeperiod.
Walk tall, alla

OTTAWA – NY RANGERS 1-2 (Period 1)
• • •
Oh, they’re walking tall in Ottawa alright.
Det brinner av tro och självsäkerhet och stolthet i precis alla som befinner sig på Canadien Tire-isen
De satsar ju ursinnigt i varenda byte, varenda närkamp, varenda jäkla ögonblick.
Det som pågår liknar faktiskt mer en revolverduell i en Clint Eastwood-film än en hockeymatch.
Tråkig serie, sa ni så?
No more, bubba!
• • •
Quickie Fast åker och satsar i en timme (nåja…) och när den perfekta passningen kommer från Smith plaskar han in pucken som fellow Nässjö-sonen Dregen slår an ett riktigt powerful ackord på sin Gibson Les Paul.
• • •
Det är verkligen underligt att slå över till NHL Network och se den stora isen i Köln.
De spelar ju fan bandy där!
• • •
Fansen i Däckcentret älskar i alla fall sin Chris Neil.
Han får trösta sig med det när han som en arg Homer Simpson blir frånåkt av sina kollegor.
• • •
Zuccarello och Derrick Brassard är bästa polare.
Så när de går i clinch och buffas och fräser åt varann är det precis som att jag och Alle eller Bussen skulle göra det.
Jag kan aldrig sluta tänka på det – och hur konstigt det måste kännas.
• • •
Sens-fansen skulle inte vara helt utan case om de invände mot att Joe Micheletti är med och kommenterar den här matchen.
I love the man och vet att han vinnlägger sig om att vara neutral, men han jobbar de facto för MSG till vardags och kommenterar alla Rangers grundseriematcher.
Blotta misstanken hans närvaro i rutan väcker när Blåskjortorna finns i ena ringhörnan borde NBC kunna undvika,
• • •
Plötsligt kommer Henke Lundqvist flygande som Dino Zoff utanför målgården.
Den räddningen…med majonäs på.
• • •
Han som sköter jinglarna i Canadien Tire verkar inte tro att hemmaspelare kan bli utvisade, för varje gång domarna blåser och har ena armen i luften drar han igång trudelutten som används för att tråka bortaspelare som åker ut.
Sen får han slå av den abrupt, chockad över att ett sådant öde också kan drabba senatorer…
• • •
Fan, Jeremy Roenick i NBC-studion igen.
Han stod ju där vid tre i morse också.

Bra stamina i honom ändå.
• • •
Att Nick Holden gör mål för andra matchen i rad stärker intrycket att vi bor i The Matrix och fått en bug i systemet.
• • •
Det tycks lätt bli nåt stressat och hispigt över Rangers i Däckcentret.
Andra halva av den här perioden tycker jag det ser ut som i slutet för precis en vecka sedan.
• • •
It goes without saying – självfallet är bloggen med även när det är do or die i Washington om några timmar.
• • •
Sens, å sin sida, börjar uselt – men på slutet är det ju framförallt hemmaspelarna som är som en svetslåga i pannan på Rangers.
• • • 
Hoppas båda lagen minns den avgörande sanningen även i fortsättningen:
This certainly is no time to get cute.

Walk tall – or don’t walk at all.
Den uppmaningen, insprängd i Bruce Springsteens skinande obelisk ”New York City Serenade” från 1973, bör alla som vill vara med i det skoningslösa kriget om Lord Stanleys glitter ta till sig.
Ska man spela den här sortens på-liv-och-död-matcher ska man göra det med swagger.
Med pondus.
Med svikt i steget, stål i ryggraden, eld i hjärtat och tron på det omöjliga i blicken.
Annars är det lika bra att låta bli och ge klubban till någon annan.
Det är särskilt angeläget när man når den sortens kritiska punkt serien mellan Ottawa Senators och New York Rangers står vid i Canadien Tire Center i den kanadensiska huvudstaden idag.
Vinnaren går upp i 3-2-ledning, får slagläge och är en seger från the holy konferensfinal – och förloraren kan plötsligt ana den förkrossande tomhet som väntar när säsongen klipps av och tar slut.
Den sortens skärseld överlever man inte om rädsla, tvivel och svaghet får fäste i bröstkorgen.
Då känner motståndaren omedelbart vittring av blod och för utan minsta pardon in kniven i det mjuka hullet.
Så det finns bara ett i Ottawa nu.
Walk tall, ärrade gamla lejon och unga caballeros.
Or don’t walk at all.
• • •
För tolv timmar sedan, när krutröken precis hade börjat skingras efter en av tidernas mest dramatiska playoff-duster i Honda Center, varnade jag för att det skulle bli en utmaning att hinna ladda om för den här eftermiddagsföreställningen.
Sant, visade sig.
Pulsen rusar för all del på samma exalterande sätt som vanligt – men jag har varken haft tid eller ork att hamra ihop så mycket text.
Klockan var över fyra på morgonen när jag till slut gav upp försöken att nå någon svensk där borta och då hade jag, precis som de ankor som av förklarliga skäl inte ens orkade titta i sina telefoner efteråt, behövt syrgas för att fortsätta skriva.
Sedan har jag sovit – som en tonåring efter en veckas hårdpluggning inför tenta – och när jag vaknade hade jag fåfänga idéer om att jag måste få några privata ärenden uträttade också.
Med andra ord:
Det här introt blir lite kortare än vad ögonblicket egentligen kräver.
Men vi tar igen det under dramats gång.
• • •
Den stora och viktiga pre game-nyheten från Ottawa är förstås den här:
Erik Karlsson spelar.
– Han spelar och ska vara redo för lika mycket istid som vanligt, mullrar Johnny Cash-stämma Guy Boucher.
Vi vet alla att den geniale backen från småländska höglandet inte alls kan göra sig rättvisa med sin brutna vänsterfot, men även en EK65 på 75-80 procent är en större hockeyattraktion – och ett effektivare vapen – än de allra, allra flesta.
Så härlisch.
• • • 
Mitt hjärta slår för alla som fick upplevelsen förstörd av Viaplay-haveriet i morse.
Men det tål tydligen att påpekas att jag inte har med Viasat att göra.
Jag vaknade till två mail från arga tittare som tyckte att jag kunde dra åt helvete för att sändningen bröts.
Now, jag är god vän med Lönta och så, men hallå…det räcker med det berättigade skäll jag får…
• • •
Tydligen överväger Boucher att slänga in argsinta oxen Chris Neil idag också – eftersom han anser att Rangers ”took liberties with the Ottawa players at the end of the last game”.
Ojvoj.
Då kan det bli våldsfilm monumentale på tv:n i eftermiddag.
• • •
Jag inser att Lord Stanley krockar med VM idag och att fokus hos såväl er som mina redaktörer i Stockholm kan komma att ligga på Tre Kronors match i Köln snarare än på the clash i Ottawa.
Det har jag förstås full förståelse för, men jag finns här och väntar på er om det behövs.
• • •
I sen serenad om New York sjunger Springsteen också ”It’s midnight in Manhattan, this is no time to get cute”.
Midnatt har det visserligen inte blivit ännu, men även det är en sanning för pojkarna och männen i Canadien Tire Center just nu.
De kan verkligen inte bli för cute.
De måste walk tall, baby – or don’t walk at all.

ST. LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 4-3 (Slut, OT)
• • •
Corey Perry!
Han blir en av de allra största sudden death-hjältarna i Anaheims historia.
Fin revansch efter ha stoppats ner i tredjekedjan och allt.
Men vilken död för Oilers.
Hu.
Å andra sidan:
Den här galna serien måste avgöras i en Game 7.
Så Oilers tar nästa rond.
• • •
Nu är det inte mycket mer än tolv timmar tills Senators och Rangers har line-up i Canadien Tire Center.
Riktigt hur vi ska klara av att ladda om så snabbt vet jag inte, men jag lovar – jag sitter här igen klockan 21.00 er tid.

ST. LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 3-3 (Period 4, OT pågår)
• • •
Mellantid på amerikanska östkusten:
02.20.
Tur det inte är bagarväckning imorrn, åtminstone…
Men det är ju helt sjukt att en klassisk nattmangling vidtagit.
Matchen borde varit avgjord – flera gånger om.
Båda lagen skapar ju ett helt smatterband med chanser under denna vettlösa övertid.
Sanslöst, för fan.
Tydligen har hockeygudarna dock bestämt att vi ska få vara om något extra oförglömligt just denna cino de mayo – nu en sixo de mayo – så det är bara att tacka och ta emot.

ST.LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Oh.
My.
God.
När det är tre och en halv minut kvar har Edmonton fortfarande ledningen med 3-0.
Men – när slutsignalen går står det 3-3.
Monstruöse Getzlaf reducerar efter 16.44, Cam Fowler sätter 2-3 en halv minut senare och i kaoset när femton sekunder återstår prickar Rocket Ricky Rakell in kvitteringen.
Ja, U-båten, sorry – men du hade rätt.
I den här serien kan verkligen allt hända.
Jag tror aldrig jag sett något liknande.
• • •
Här på östkusten är klockan 01.30 nu, vill jag bara meddela.
• • •
Logiken säger ju nu att Ducks har precis allt momentum och ska vinna.
Just därför är det förstås en Oiler som sätter sudden-pucken istället.
I så fall heter han….Ryan Nugent-Hopkins. Skulle istället hemmalaget vinna är det, återigen, Jacke Silfverberg som gör det.

ST.LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 0-3 (Period 2)
• • •
Ojvoj, vilken skräll Oilers håller på att ställa till med – igen.
Hela världen trodde ju att ankorna tagit kommandot i den här serien efter de två vinsterna uppe i Alberta, men så fan.
0-3 efter två…otroligt imponerande av kidsen.

ST. LOUIS – NASHVILLE 2-1 (Slut)
ANAHEIM – EDMONTON 0-0 (Period 1)
• • •
Nu är det så där igen.
Jag sitter och skriver – både på referat och på en krönika som måste bli klar i natt.
Men jag är här och följer det som hittills varit ett jädra explosivt drama i Honda Center och spåret väntar på er.