NY RANGERS – OTTAWA 4-1 (Slut)
NASHVILLE – ST. LOUIS 0-0 (Period 2)
• • •
Hej, nu är jag och Länta tillbaka i östra Midtown och ska, tillbakalutade i varsitt hörn i korresoffan, klippa tredjeperioden i Bridgestone Arena.
Vad kan ni berätta om de två första?

30 sekunder kvar och Rangers leder alltjämt med 4-1.
Så jag går.
Mer sen.

NY RANGERS – OTTAWA 4-1 (Period 2)
• • •
Senators gör en lite bättre period och Rangers en lite sämre – men inte tillräckligt mycket bättre, eller tillräckligt mycket sämre, för att så mycket förändras.
Det blir mer tajt och statiskt bara.
Fast plötsligt krockar Erik och Stone i mittzonen och då kan Rick Nash åka upp och snärta in 3-0 och då känns det som att det är över för den här gången.
• • •
Ingen nolla för Henke.
Det ser Chicken Parm-Pageau – vem annars? – till.
Han har nu gjort fem mål på den ers majestät på fem perioder, så Göteborg vet och inte nämner hans namn på Avenyn i sommar.
• • •
En före detta NHL-stjärna släpper ljudliga brakare på presstoan i första pausen.
Inga namn, men det är rätt otrevligt…
• • •
Prins Oscar tar sig in i målprotokollet.
Det är han värd efter att ha spelat så bra – och ändå behandlats så styvmoderligt av mannen i badtofflor.
• • •
Ibland, när våra vänner iskrigarna slår ljuvligt långa passningar på djupet, kan jag inte låta bli att tänka på hur det var när redline offside fanns.
Hur tråkigt VAR hockey då, egentligen?
Jag kan inte riktigt dra mig till minnes, fast jag satt i Leksands Isstadion år efter år och glodde medan den regeln fortfarande gällde.
• • •
Nä, Taggen, Garden Faithful lämnar Phaenuf ifred.
Inte ens Gris-Olle bräker om ”sloppy seconds” längre.
Men Herr Cuthbert har inte gjort nåt som stört dem heller. Knockar han en hemmaspelare gissar jag att de erinrar sig vad som hände under The Avery days.
• • •
Djimon Hounsou, som förra året spelade mot Skarsgård i ”Tarzan”, är här också.
Nu vet ni det.
• • •
Idsint, det var säkert Kenny som kommenterade den baseboll-matchen.
Han är fullständigt unik och kommenterar både hockey, baseboll, basket och football, i tv såväl som i radio.
Men så är han också son till Marv Alberts – USA:s Hyland, typ.
• • •
Kvällens jubel, bortsett från när Rangers gör mål, renderas Alex Kovalev, tillbaka on gammal hunting ground.
Jag applåderar lite diskret jag också, för där har vi fan en artist.
• • •
Nu är jag sugen på en stor bourbon.
Men först ska vi klippa tredjeperren – och sen slutet av matchen i Nashville.
Först därefter ska Lönta få äran att gå till barskåpet i Midtown och spilla upp en tår åt Papa Biff.

NY RANGERS – OTTAWA 2-0 (Period 1)
• • •
Efter en avblåsning sju-åtta minuter in i aftonens vals äras Rangers med ett spontant, rytande vrål från läktaravsatserna.
Och de förtjänar det.
För de har då blåst mössorna av Ottawa med sin speed, gått upp i 1-0-ledning och visat just den typ av glupande, furiösa desperation det kritiska ögonblicket kräver.
Sen snor Grabner godis av barn – eller åtminstone av en Ben Harpur som försöker sig på sin bästa Hal Gill-imitation – och gör 2-0 också och sen kan man bara konstatera att New York och dess hockeylag är Alive Tonight.
• • •
Man ser direkt när Zuccarello är på humör och tänker göra en SÅN match.
Plötsligt är passningarna krispiga som luften en senvinterlördag i Sognefjorden och finterna lika snirkligt finurliga som refrängerna i en Aha-hit på 80-talet.
Det är ingen tillfällighet alls att det är han som gör första målet.
• • •
Sens blir smoked i den här inledningsperioden.
Creamed.
Goddamned tillplattade.
15-4 i skott ger en alldeles adekvat bild av händelseförloppet so far.
Men:
Är det något denna Sens-upplaga varit bra på den här våren är det att komma tillbaka från såna skit-sekvenser.
Som riktigt vassa playoff-lag bara glömmer de obekymrat vad som hänt, laddar om och börjar skjuta skarpt igen.
Så slappnar hemmalaget av, om så bara för några ögonblick, är de snart stekt räka.
• • •
Tro på fan, försöker inte EK65 ännu en gång att dra in sin unika specialare från högra sarghörnet?
Men den här gången hugger Henke med plocken – som Federer lugnt dämpar ner en lobb Rafael Nadal försöker lura honom med…
• • •
Mika vill VERKLIGEN göra avtryck ikväll.
Men hittills har han inte ens kunna köpa ett mål i den här serien.
• • •
Glassen spelar, Buchnevich sitter här hos oss på pressläktaren – och ja, jag ser fans med det förvridna minspelet hos Linda Blair när von Sydow tar fram krucifix och vigvatten.
• • •
Så mycket skäll som Ottawa fick för alla tomma säten i Canadien Tire Centre förra torsdagen vet jag inte vad man ska använda för kraftuttryck för att beskriva Garden vid första nersläpp ikväll.
En chock för tillresta kanadensare.
De kan ju inte veta att the glitterati i New York tar tid på sig i barerna även inför slutspelsmatcher och fyller hallen först efter fem minuter…
• • •
Nu, Johan, tar vi och skruvar ner volymen en smula och avstår från personangreppen, okej?
• • •
Claire Danes – självaste Carrie från ”Homeland” – är in the house ikväll!
Now, det känns lite exklusivt.
Och vi vet plötsligt var vi ska vända oss om det blir riktigt blodigt i detta drama.
• • •
Nu ska jag gå och kittla Kramer från Hörnett.

Han studsar bollen några gånger i det röda gruset, stannar upp, tittar över banan, väger lite på fötterna, sträcker racketen över huvudet, lutar sig bakåt och – pang.
Ett serveess precis på rätt sida baslinjen…
Det är tydligen såna bilder Henrik Lundqvist målar upp för sitt inre inför den regelrätta do-or-die-duellen i the wooooorld’s most famous arena ikväll.
Han tänker på tennis.
Och det beror på att han har en kompis som heter Roger och utgör stor inspirationskälla vad gäller detaljer som fokus, tävlingsinstinkt och förmåga att stegra ytterligare ett par grader under de allra största ögonblicken.
Roger Federer, that is.
Brooksie på New York Post publicerade igår en hel blänkare om hur de två superstjärnorna – som lärt känna varandra som fellow klienter hos en reklamagentur – bondat över gränserna mellan lagidrott och individuell sport.
– Jag har pratat mycket med Roger om hans träning och hans tillvägagångssätt. Han är en mästare, den bäste någonsin, så självfallet är jag intresserad av att lära mig och ta vad jag kan från honom. Men jag vill inte gå in på några detaljer, sa Henke.
Coolt nog har Larry tydligen mailadressen till Federer och därför uttalar sig även den 18-faldige (!) Grand Slam-mästaren i samma artikel.
– Henrik är redan så bra på det han gör så jag vet inte vad det skulle vara. Jag förundras ständigt över hur intensiv och tävlingsinriktad han är. Det går verkligen att se hur mycket han älskar sitt jobb och den mentaliteten är alltid värdefull, i synnerhet under en lång säsong, hette det.
Well, det är nog inte så dumt för The Royal King of Manhattan att fundera över hur hans schweiziske polare gör när han går upp i matcher så stora, viktiga och avgörande som den som väntar Rangers nu.
Ska de kunna bryta Ottawa Senators serve måste han ju vara lysande i nätspelet, hålla stenhård koll på returerna, regera på linjen och undvika dubbelfel.
Då kanske Blueshirts kan ta den här serien till tiebreak…
• • •
Domen har kommit.
Crosby åkte verkligen på en ny hjärnskakning igår.
Det är för jävla sorgligt och eländigt. För honom, för Penguins, för oss alla.
Ett slutspel utan den allra bäste förlorar i status, så är det bara.
Men så fan att tragiken i ärendet ursäktar de mediala övertramp som kokats i känslosvallet det utlöste.
Vissa kollegor, flertalet hemmahörande i västra Pennsylvania, har tillfälligt – hoppas jag – förlorat förståndet de senaste 24 timmarna.
Herr Rossi på Tribune tog priset med sin totala meltdown igår kväll. Läs om ni vill förstå varför somliga tycker att Pittsburgh är en sekt snarare än en stad.
Men han var inte ensam.
Till och med Ken Campbell på Hockey News väver konspirationsteorier om att Capitals under sitt mytomspunna lagmöte i lördags bestämde sig för att sätta Crosby ur stridbart skick.
Really?
Serious?
Här gnäller vi på att fans och läsare är enögda och brusar upp och blir för emotionella – och så uppför sig fullvuxna män som får betalt för att skriva i seriösa tidningar som ursinniga fan boys.
I sanning patetiskt.
• • •
Jag och Lönta var uppe strax efter åtta i morse, redo att ta oss an ännu en morning skate på Broadway.
Men jag hade då bara sovit tre-fyra timmar, kom plötsligt på att Rangers skickat ett mail om att bara reserverna skulle delta och konstaterade sedan att vi ju faktiskt såg Ottawa träna i samma hall så sent som igår.
Så plötsligt vände jag mig till Kramer, som satt i bar överkropp vid min lilla bar in och drack kaffe, och frågade om vi verkligen behövde vara med även denna morgon?
Han ställde ner koppen, tittade på mig med salig blick och formligen ropade:
– Nej! Jag går mycket hellre och lägger mig igen.
Så back to John Blunds rike we went i några timmar.
Och nu vet ni, in the name of full disclosure, att alla eventuella spelar- och tränar-citat i detta intro antigen snappades upp igår eller hämtats från kollegornas rapporter idag.
• • •
Karlsson från Landsbro var inte med på träningen i går och det beror förstås delvis på frakturerna i högra hälen, men också på att han är just Karlsson från Landsbro.
– För att vara helt ärlig, säger Guy Boucher med sin Johnny Cash-baryton, behöver Erik inte träna. Huruvida han är på isen för träningsövningar eller inte har ingen som helst inverkan på hans prestationsförmåga. Jag har aldrig sett något liknande tidigare i mitt liv och aldrig sagt så till en spelare heller, så berätta inte för honom…
Pretty amazing för att komma från en tränare.
Undrar vad Pelle Bäckman tycker…
• • •
När vi till slut hade sovit färdigt, gjort oss i ordning och var på väg ut i solen kom vi inte längre än ut i korridoren.
Då slog det mig att det var Lönta som hade bryggt kaffe på morgonen, så jag var tvungen att gå tillbaka och kolla en sak och jodå:
Bryggaren stod fortfarande på…
Jag får ta och plussa på hemförsäkringen medan han är här, Cosmo Kramer från Ångermanlands mest drömska hippie-kollektiv.
• • •
Det bekymrar uppenbarligen inte Badtofflan Vigneault att Rangers-fansen använt honom som sin privata pinata de senaste dygnen.
Annars skulle han inte ens överväga att peta unge Buchnevich och istället spela Tanner Grass, lika uppskattad bland de blå-röda-vita supportrarna som Max von Sydows Father Merrin är hos demonen som tar Linda Blair i besittning i ”Exorcisten”.
Men tydligen.
Risken finns.
Under presskonferensen i morse vägrade han berätta vem av dem som är in och vem av dem som är out.
Och jag är nog på fansens sida här – utan att dela deras vårflodsliknande blodtryckshöjningar.
Rangers chans mot Ottawa är att dra upp tempot ytterligare några hundra kilometer i timmen i mittzonen och Glass, man…han rör sig bara marginellt fortare än en tresittssoffa från Jysk.
Come on, Badtofflan.
• • •
Det var enligt samstämmiga uppgifter Bäckis som tog till orda under Capitals lagmöte i lördags och ja, The Rossis of the world menar alltså att han, den fredligaste artisten från Gävle-trakten sedan Di Leva, föreslog ett mordförsök på Crosby?
Jag säger som Shakespeare:
Upp flyga orden, tanken stilla stå.
• • •
Få NHL-lag har det så bra som de som möter New York Rangers i playoff – med extra dagar off insprängda i spelschemat.
De får ju tillbringa en massa ledig tid på Manhattan.
Ända sedan i måndags kväll har Sens till exempel ockuperat nästan samtliga våningar på ett lyxigt butikshotell i Flatiron District och kunnat njuta av rätt sensationella vårdagar i världens centrum.
– Jag har ju bott här, så jag har hunnit träffa några polare. Men för det mesta gör man ingenting, bara tar det lugnt och går ut och käkar och så. Det är rätt nice.
Tror jag det.
Hoppas att käkandet åtminstone någon gång äger rum på Eleven Madison, nästan vägg i vägg med hotellet.
Det etablissemanget utsågs ännu en gång till världens bästa restaurang förra veckan och det med allt rätt, av mitt enda besök för något år sedan att döma.
Jag har aldrig ätit godare mat.
Och till skillnad från mig har NHL-spelare råd att gå dit hela tiden.
• • •
Dave Lozo, ofta hockey-twitters mest underhållande skribent, har förstås den bästa sammanfattningen av hela Crosby-gate.
Kolla här.
Classic Lozo, som någon säger.
• • •
Det är nästan så jag saknar det sedvanliga, hätska trätandet om svenska NHL-stjärnor som inte kommer hem och spelar VM, men känner jag de ständigt griniga old school-tyckarna runt rinkarna där hemma kommer det snart en sur uppstötning om att det itsället är för MÅNGA NHL-spelare som blivit uttagna i år.
Kom igen nu gubbar, ni vet vilka ni är – och ni mår inte riktigt bra om ni inte får gnälla och klaga och vara riktigt sura den här tiden på året.
• • •
Fast det finns ju klappträn bland Caps-fansen som är upprörda på Lozo också.
De tror att han är allvarlig och på riktigt claimar att han sitter på en utskrift från lagmötet i lördags.
Hur dumma ÄR människor egentligen?
• • •
Yeo skulle förstås aldrig ha petat Magnus Pääjärvi.
Det inser han själv och skickar in skåningen i laget igen lagom till the game of destiny in Bridgestona Arena senare ikväll.
• • •
Apropå äta kan man utgå från att Jean-Gabriel Pageau satt i sig ett skrovmål under eftermiddagen.
Han slukade ju två chicken parms innan matchen i lördags och som Bruce Garrioch på Sun skrev i sitt referat:
”Then he went out and feasted on The Rangers…”
Ah, det är en sån fyndig vinkel man ser och tänker ”fan, varför kom jag inte på den”.
• • •
Breaking news:
Kenny Alberts var hemma igår!
Den eminente NBC- och MSG-kommentatorn brukar ju under vårarna ligga på rull nonstop för att kommentera matcher över hela kontinenten och låter själv chockad när han berättar.
– Jo…jag fick faktiskt en kväll med familjen.
Vad han gjorde?
Tittade på Pittsburgh-Washington, förstås…
• • •
Sång-och dansbjörnen sportar den beige-svarta outfiten ikväll igen.
Den vinner Conn Smythe den här våren, tror jag bestämt.
• • •
Imorrn är det meningen att även jag och Lönta ska vara lediga och rentav gå ut och klämma en bättre middag på byn.
Men…den fjärde matchen i PPG Paints Arena kan man ju inte missa.
Vi får dra några chicken wings på lämplig sportbar.
• • •
Ännu väntar vi på att Mika och/eller Big Game Brassard ska göra riktigt tydligt avtryck i den här serien.
Båda trivs väldigt bra i the bright lights of Broadway så det kan mycket väl vara ikväll de slår till, tror ni inte?
• • •
Snåla, slöa Garden.
De har inte bemödat sig om att skapa lite atmosfär genom att täcka läktarna med handdukar – eller något annat – ikväll heller.
Det ser ut precis som vanligt och risken, med Rangers down och allting, är att det kommer att kännas som en alldeles vanlig tisdag också.
Den bristen på ansträngningar för att bygga upp nåt suggestivt och kittlande en så här stor kväll irriterar mig väldigt.
• • •

En knarkarkvart på Lower East Side?
Nej, bara en del av mitt sovrumsgolv Lönta ockuperat någon timme.
• • •
I november lyckades Lozo blåsa samma slags aningslösa hjon med påståendet att han hade röstat på Hillary Clinton sju gånger hemma i New Jersey.
De gick på det också – och blev topp tunnor rasande och framhöll Dave som det slutliga beviset på att demokraterna ägnade sig åt valfusk.
Och satirikern från Hoboken skrockar fortfarande åt sitt livs mest lyckade skämt – fram till idag, då.
Jag fattar verkligen inte hur somliga kan vara så…enfaldiga.
• • •
Det verkar vara några Sens-fans här i alla fall, jag ser ett helt gäng i röda jerseys på plazan vi har nedanför fönstren i pressrummet.
Vi får väl hoppas på dem då, för the ramalama atmosfär.
• • •
Nu ska lagen snart bolla in sig här, för att knyta ihop tennis-metaforerna i inledningen.
Sedan väntar den viktigaste match Rangers spelat sedan Game 7 i konferensfinalen mot Tampa för två år sedan.
Om Lundqvist kan go all Federer har de chansen.
Annars kommer Ottawa smasha hem det här…

PITTSBURGH – WASHINGTON 2-3 (Slut, OT)
• • •
Säsongens trejd kvittad och betald.
För det är Kevin Shattenkirk som plaskar in sudden death-pucken och ser till att Washington lever ett tag till.
Därmed säger jag godnatt.
Nytt pass här imorrn – direkt från MSG.

PITTSBURGH – WASHINGTON 2-2 (Period 3, OT väntar)
 • • •
Un-fucking-believable!
Caps har ju matchen, leder med 2-0 och ska bara stänga.
Men inte fan.
18.07 dammar Geno Malkin in reduceringen – och 48 sekunder senare drar Justin Schultz in kvitteringen också.
Så typiskt Penguins att komma tillbaka på det sättet – och så typiskt Capitals att tappa en sådan ledning.
Det kan inte finnas många fans i världen som har det jävligare…
• • •
Nu har Pens, förstås, allt momentum.
Men som dom säger i studion måste ju gästerna bara fortsätta pumpa framåt.
Season on the line, boys.
• • •
Löntas hjältar heter Mojo Johansson och Phil Kessel, jag säger Burra och…Hagge.
Vad säger ni?

PITTSBURGH – WASHINGTON 0-1 (Period 2)
• • •
Mayhem, flämtar Pierre McGuire om och om igen.
En korrekt iakttagelse.
Här kokar mer ont blod än det gjort i någon slutspelsbatalj på flera år.
Matchen har nästan – men bara nästan – lite Detroit-mot-Colorado-97-feeling.
Om någon står upp när slutsignalen såsmåningom går är det bra…
• • •
Ingen hemmakapten på isen i andra.
Fy fan vad tråkigt om han inte kan spela mer.
Då ska Penguins försvara titeln utan Crosby och Letang och jag hävdar härmed att det är omöjligt.
• • •
Ja, det blir ju inte mindre känsloladdat när Pittsburghs kvittering i början av mittperioden underkänns – efter två granskningar.
Men min försynta ”take” är att det är rätt bedömning.
• • •
En frustande Bengan spinner på såna toppvarv att även lagkamraterna gör bäst i att akta sig.
Ser inte så skönt ut för Sheary när Eller flyttar på sig och 85 kilo sizzling Sollentuna-biff bara exploderar i nyllet på honom…
• • •
Känslan ”hat” borde vara förbehållen annat än hockeyspelare och domare.
• • •
– Lars Eller, bäst på plan, utbrister Lönta plötsligt, halvliggande i korresoffan, med benen högt i luften, som en sann Kramer.
• • •
Holtby är i sanning på Vezina-humör ikväll.
För att nu inte tala om Fleury.
Hallå, faktiskt.
• • •
Jaha, nu visar det sig att Kramer från Hörnett glömde stänga dörren när han kom hem också.
Så vi har sett nästan två perioder med öppen ytterdörr.
Människan har både en mamma och en flickvän och jag tror jag måste ringa båda och höra hur vi ska få ihop en plan…
• • •
Båda lagen har ju nu haft några lägen som…ja, det är science fiction att pucken inte går in.
• • •
Någon frågade om Löntas slutspelsskägg och jag kan avslöja att det är rätt så imponerande.
Ge honom en månad till och vi har en Brent Burns i Viasat-sändningarna.
• • •
Fasten seatbelts nu.
Tredje kan bli the kalabalik of the decennium.

PITTSBURGH – WASHINGTON 0-1 (Period 1)
• • •
Åh satan, hur illa däran är Crosby?
Det såg ju inte det minsta bra ut – i synnerhet i skenet av tidigare hjärnskakningar.
Kan han inte spela mer är det såklart en game changer för hela slutspelet.
Men låt oss inte ens tänka på den dystra möjligheten innan något mer är känt.
• • •
Det är svårt att säga något annat om matchen so far, den är färgad av det som händer superstjärnan efter fem och en halv minut – och de starka känslor den incidenten sätter i rörelse på isen.
Men det är, som sig bör, bra bett i Caps ikväll, de vet att klockan är slagen, agerar därefter och tar för första gången i serien ledningen.
• • •
Matt Niskanen får fem plus matchstraff för crosscheckingen som sänker Crosby och vild debatt rasar redan om rätt eller fel – bland annat här i spåret.
Svårt att undvika bestraffningen, skulle jag vilja säga. Superstjärnan tappar balansen i momentet innan och Niskanen kan omöjligen ha för avsikt att skada – de är de facto vänner sedan åren i Pittsburgh – men han träffar rakt i huvudet och domarna har inget val.
• • •
Bäckis har flyt när han vallar in målet, for sure.
Men han – och resten av laget – har, för en gångs skull, fint tålamod i fem-mot-tre-spel också.
De lägena måste man, enligt gamla teser i den här bloggen, ovillkorligen utnyttja om man vill vinna matcher.
• • •
Lönta har kommit hem, full av nya insikter om att långa promenader på Manhattan när det blivit varmt och fuktigt inte är någon lysande idé.
Skjortryggen ser ut som Henke Lundqvists underställ efter tre övertidsperioder.
• • •
Game time-beslutet blev att både Bengan och Hagge spelar.
Gott så.
The more svenskar the merrier.
• • •
Det verkar som att Holtby är väldigt inne på att revanschera sig för den mediokra insatsen senast.
• • •
Pittsburghs och Washingtons fans har inte precis varit kära i varandra tidigare heller, men nu blir det världskrig.
Please, en fåfäng vädjan från oss som försöker leva i en värld av sanity – försök inse att det här ”bara” är hockey…
• • •
Nu ska jag plocka upp en en svettig skjorta från sovrumsgolvet, sen åker vi igen…

För att citera Frank Sinatra:
Let me be frank.
Ikväll, första maj 2017, spelar Washington Capitals sin allra viktigaste match under hela den förmenta storhetsepok som inleddes när Alex Ovetjkin kom till stan hösten 2005.
Ni har hört det förr – det har i någon mening varit ”nu eller aldrig” minst en gång per vår de senaste tio åren – men det är verkligen, verkligen skarpt läge den här gången.
Om de återigen får stryk mot Pittsburgh och hamnar i hopplöst 0-3-underläge kan den epoken de facto vara över.
För detta är verkligen the last stand för det, på papperet, perfekta lagbygge GM Brian MacLellan fullbordat de senaste åren.
I sommar måste han renovera och bygga om.
Nyckelpjäser som TJ Oshie och Justin Williams och sena blockbuster-förvärvet Kevin Shattenkirk blir alla free agents och kommer med all säkerhet försvinna – särskilt som nya kontrakt måste skrivas med youngsters som Andre Burakovsky, Evgeni Kuznetsov och Dimitri Orlov. Och vem vet vad som händer med Ovie och OS och hela den härvan?
Så really.
This is it.
Caps måste vinna ikväll.
Historiskt har de tyvärr inte svarat upp särskilt bra i såna high pressure-situationer, men nu har de inget val.
Failure is not an option.
May God be with them, höll jag nästan på att skriva.
• • •
Hur var det, inte var väl original-Kramer i ”Seinfeld” överdrivet slarvig?
Det har jag inget minne av.
Den samtida versionen från Hörnett i Ö-vik är dock, har jag snabbt blivit varse.
Trots att han inte varit här längre än ett halvt dygn har jag redan fått vänja mig vid att likt en tjatig tonårsmorsa gå efter honom och gnata om att han måste plocka upp efter sig.
– Jaså, är du sån, sa han och tittade på mig med en blandning av förvåning och avsmak när jag pekade på en skjorta som bara låg slängd på vardagsrumsgolvet.
Nej, jag är ingen ”sån” – jag ägnar inte dagarna åt att kamma mattfransarna.
Men de få gånger jag bor hos andra brukar jag inte slänga kläder omkring mig hur som helst, låta våta handdukar ligga hopknölade i sängen eller underlåta att ta bort urdruckna ölflaskor.
George is getting upset…
• • •
Alla som heter Frank och säger ”Let me be frank” är för övrigt genier.
• • •
Sidney Crosby vill alltid vinna, det är ju ett av hans verkliga adelsmärken.
Men det går inte att komma från intrycken att han vill ännu mer när han går upp mot sin ryska skugga, generationskamraten som under 12 NHL-säsonger utgjort motpol och på så många sätt varit för Sid vad Björn Borg var för John McEnroe och vice versa.
Ovetjkin alltså.
Hittills har han inte förlorat en enda viktig strid, vare sig i NHL eller internationellt, när The Great Eight befunnit sig på samma slagfält och han verkar synnerligen angelägen om att inte göra det i år heller.
Det är ett av skälen till att jag misstänker att regerande mästarna mycket väl kan gå upp i 3-0-ledning ikväll.
• • •
Idag hade Stanley Cup-bevakare som befinner sig i New York två val.
Antingen åka upp till Tarrytown i Westchester-skogarna och se Rangers träning – eller gå till MSG och följa Ottawas dito.
Gissa vad radarparet Biffen och Lönta valde?
Just precis – vi gav oss ut på en fin förmiddagspromenad längs 34:e gatan och så fort Lönta, chockad över att det inte fanns frukost i kylskåpet i Midtown, köpt sig en macka på Penn Station förenades vid med kanadensiska kollegor i the wooooorld’s most famous arena.
Det mesta jag snappade upp där hade jag tänkt att spara till morgondagens intro, men låt mig slå fast följande.
De har verkligen rätt sorts känsla i Senators-lägret just nu.
Samlad men avslappnad, ödmjuk men trygg, glad men inte i närheten av överentusiastisk.
Jag har bara upplevt samma stämning i några få omklädningsrum i NHL och de lag som suttit i dem har det gått väldigt bra för.
Just saying.
• • •
Exakt vad han sa fick vi inte veta och det är det meningen att vi ska få heller – förrän möjligen i memoarerna.
Men bara det faktum att Bäckis tydligen ställde sig upp och höll ett emotionellt tal för lagkamraterna efter den förödande förlusten i lördags ger mig lite gåshud.
Nicklas är inte den som babblar och gapar i onödan, så när han väl tar till orda kan vi vara försäkrade om att alla lyssnar.
• • •
Jag har fortfarande inte kommit över Connor McDavids fenomenala mål igår.
Det har inte Viktor Stålberg heller.
– Det är så orättvist, suckar han flinande, man tycker att man jobbar så hårt för att kunna hävda sig här och så får man se sånt där…herregud.
Ja, det är inte klokt.
Sami Vatanen – som fan inte är någon dålig back – var fortfarande på väg i motsatt riktning när den The Chosen One hade utfört sitt blixtrande fast forward-ryck.
• • •
Det är game time-decision på både Bengan och Hagge ikväll.
Meh, så här kan vi inte ha det.
Tiden när det inte fanns några blågula pingviner alls är ju förbi.
• • •
Strax innan showtime i PPG Paints avslöjar NHL vilka tre som nominerats för Hart Trophy.
Det borde verkligen vara Erik Karlsson som gör Crosby och McDavid sällskap i den gyllene kategorin, för är det något vi lärt oss nu är det att han är ofantligt viktig för sitt lag, men tyvärr lär det inte bli så.
Och just när jag skrev det kom mailet från ligan och nope, ingen Erik.
Bobrosvky är den tredje nominerade.
Konstigt val.
• • •
Nu låter det som att Mike Milbury nästan ber om ursäkt för sina kommentarer om P.K.
Nämen….lever man bara tillräckligt länge får man uppleva allt.
• • •
Väldigt skoj att Lill-Nyllet ska spela VM.
Jag tror han kommer få ett stort genombrott inför svenska folket i VM.
• • •
Han var ciceron under mediauppbådets nattliga avslappningsövningar vid World Cup-förberedelserna i Göteborg i september, så det är ju inte mer än rätt att Daniel Johansson – utsökt barchef på O’Learys på Avenyn, tillika förstklassig Svenska Fans-skribent– hjälper den nordamerikanska publiken att förstå Eriks och Henkes ställning i Göteborg i den här Dan Rosen-blänkaren på nhl.com.
• • •
Jag kanske lät lite hård mot Lönta när jag skällde på hans bristande ordningssinne här ovan, men tro mig:
Egentligen är jag väldigt glad över att han är här, och att han just sms:ade och berättade han efter en shoppingrunda på byn nu ska hasta hit för att se matchen med yours truly i korresoffan
Det kommer bli festligt.
Bara han nu kan plocka upp strumporna efter sig…
• • •
OK, moment of truth för Washington Capitals.
Det är nu eller aldrig – på riktigt.