ST. LOUIS – NASHVILLE 3-4 (Slut)
• • •
Preds är i sanning on a roll.
De spelar fantastiskt – och när de inte gör det har de flyt, som bra playoff-lag alltid tenderar att ha.
Blues tar ju över helt i tredje, får till ett sjusatans tryck och kommer helt rättvist ikapp efter en fantastisk bomb av hamnsjåaren från ”The Wire”, Sobotka.
Men just när det känns som att hemmalaget kanske kommer kunna avgöra innan full tid lyckas Vernon Fiddler, av alla, istället stöta in en slump-puck på Allen och – game over.
Wow.
Nu ska jag randa – eller skriva då, så även läsare i nordöstra Tennessee blir nöjda! – åt Sportbladet-sajten och återkommer om nån timme eller så.

ST. LOUIS – NASHVILLE 1-3 (Period 2)
• • •
Det var ett tag sedan vi såg den , men vid min gud – PK subban Show rullar igen!
Han är inblandad i alla Nashvilles mål, smäller in ett själv och laddar på skotten som Wilson respektive Flipper Forsberg styr in.
Men inte bara det.
Han spelar ju som en besatt, det lyser om karln i varje moment, han är plötsligt inne i sitt mest magiska groove.
Så vackert att se.
• • •
Parayko gör ett snyggt, iskallt mål, men annars är det fan ingen rolig period för Blues.
De ser ut som…ja, vet ni vilka de ser ut som?
Chicago mot Nashville i United Center.
Ojvoj.
• • •
Ah, fy fan.
Det ser helt vidrigt ut när Bortuzzo vräker in Fiala i kortplanket.
Den unge schweizaren tvingas i princip ner i spagat och vrider samtidigt sönder…ja, det kan vara både knä och vrist och smalben.
Han som fått sitt stora genombrott i det här slutspelet.
Nu är säsongen över.
• • •
Teemu, jag bor inte lika flott som när du ledde styrkorna i Finland och har ingen minibar.
Men folk kan ju plocka med sig saker…
• • •
Vilken märklig situation i Scottrade ändå.
De kör alltså iväg Fiala med ambulans – och startar inte om matchen förrän ambulansen återvänt, eller en ny anlänt, för sedan Alexi Cherepanov dog av hjärtinfarkt i KHL utan att ambulans fanns tillgänglig är det en stenhård regel.
• • •
Hek, nu måste väl även du vara rätt nöjd med the artist known as PK?
• • •
Men Bortuzzo ska ju inte ha för mycket skit för den där incidenten
Han gjorde inget som inte dussintals spelare gör varje match året runt.
• • •
Nu har Lönta börjat prata om hur Ryan Johansen tejpar klubben – inte så bra, tydligen.
Då vet man att det är slutspel igen.
• • •
Hakis – va, va, va? Pratade dom om Dalarna? Det hörde inte jag. Jag hörde bara Lönta och hans utläggningar om hur man ska linda tejp runt klubblad.
• • •
Med den styrningen tar sig Flipper upp i toppen av svenska målligan i playoff.
Nån som är förvånad?
• • •
Mer Henke-Erik-hype på CBC:
– Two Swedes. One quest.
Och det med tung Hollywood-bas.
Ha ha.
• • •
Ja, Blues hade en bra push i slutet, det får vi ge dem – men just så måste de spela precis hela tiden.
Annars kan det här…ja, man törs ju knappt säga det.

ST. LOUIS – NASHVILLE 0-1 (Period 1)
• • •
Man, detta Nashville…
Inledningsvis ser det ut som att det ska sluta med att de får, ja, the blues, för de är saftigt tillbakatryckta första sex-sju minuterna.
Men de avvaktar lugnt, reder ut stormen, saktar vad det lider ner allting – och när tillfället kommer, i ett PP, smäller PK Subban in en puck.
Exakt så gör man man när man möter en våldsamt pumpad playoff-motståndare på bortaplan
• • •
Jodå, jag har besök i sviten.
Lönta från Hörnett sitter vid matbordet i salongen, äter McDonald-burgare och pratar så högt om Predators, som han ser det, exotiska PP-uppställning, att vi får tinnitus – och i soffan myser CJ med anekdoter från Big Smoke.
Mer trivsamt blir det inte.
• • •
Håll med om att det är rätt underhållande att mitt rättstavningsprogram vill att jag ska döpa om Pekka Rinne till – Pekka Pinne!
• • •
Fan, ingen Järnkrok – och ingen Åberg från Farsta.
Det – och framförallt då Järnkroks frånvaro – är inte bara ett avbräck för Preds.
Det sabbar hela vårt upplägg med det ultimata svenskmötet.
Plötsligt är det ju ”bara” sju vikingar på isen…
• • •
Det verkar för övrigt som att Pekka Pinne bara tänker spinna vidare på det storartade spelet från Chicago-serien.
Jisses vad mycket bättre han är än han borde.
• • •
Ha, i pausen hypar CBC mötet här i Ottawa imorrn och kallar det ”A tale of two Swedes”.
Det är inte bara vi som är upphetsade över Erik vs Henrik…
• • •
John J, Lönta – som just varit i Tennessee och gjort reportage om Predators-svenskarna – har en teori om att Järnkrok är sjuk.
Tråkigt nu.
• • •
Nu säger dom att Wilson styrde in Subbans skott.
Men ändå.
P.K börjar varva upp.
• • •
Enda problemet med trevliga gäster på rummet är att jag glömmer att fokusera på att skriva och inte får ihop längre inlägg än så här.
Men lite trivsel kan ni väl unna mig?

Break’s over, pojkar och flickor.
Hoppas ni vilat upp er, andats ut och är redo för nya prövningar och eldprov.
För här kommer rond nummer två i Stanley Cup-slutspelet.
Med ännu högre insatser, ännu starkare känslor, ännu mer gastkramande drama, ännu tätare atmosfär och ännu bättre hockey.
För att fira avlossar jag för första gången den här våren en – hotellrumsblogg!
Jag har nämligen redan tagit mig till Ottawa – i akt och mening för att hinna vara med på första morgonskejten i Canadien Tire Center innan Game 1 mellan Senators och Rangers imorrn – och ska se kvällens inledande matcher på min LG-tv här på 24:e våningen på Marriott Delta City Center.
Har jag tur får jag småningom besök av Lönta Lindquist från Viasat och den store Chris Johnston från Sportsnet , för de har hört att jag blev uppgraderad till en fet svit när jag checkade in och verkar vara inne på att det är här de ska ha kvällens fest, och i så fall får vi riktigt kul!
• • •
Konstigt, är det inte?
Det har bara gått tre dagar sedan Mojo avslutade första omgången med sitt sudden-mål i ACC, men det känns som det gått åtminstone…ja, en vecka.
Kanske för att kontrasten mellan hyperintensiv action varje kväll i två veckor och absolut stiltje blev så bjärt, kanske för att jag lik förbannat skrivit så ögonen gått i kors.
I vilket fall:
Jag gillar verkligen att det blir ett litet avbrott mellan rundorna – och hatar när de bara hakar i varann från ena dagen till den andra, eller till och med överlappar.
Jag vill, som nu, kunna ladda om, hinna ändra fokus och verkligen känna att det sker en…stegring.
Nå, det jag suttit vid laptopp-eländet och svettats med sedan i måndags morse är, bland annat, tips och analyser av det som tar vid nu.
Ni kanske såg den långa versionen på sportbladet.se, men om inte kommer här en snabbrepetition (ja, den kommer även om ni såg den långa versionen…).
*Washington Capitals – Pittsburg Penguins 3-4.
– Den är jag inte det minsta säker på, det kan bli precis tvärtom. Det är nåt intressant med att Caps talar om att de förberett sig för mötet med Penguins hela säsongen, att allt de gjort och tänkt syftat till att en gång för alla vinna en serie mot sin svurna fiende. Men jag tycker Pens övertygade mer mot Jackets än vad Caps gjorde mot Leafs. Så…
*Ottawa Senators – New York Rangers 2-4.
– Är jag inte heller särskilt säker på. Henke sa på telefon igår eftermiddag att Senators är en svårare motståndare än folks tycks tro och därför inte får den cred de förtjänar. Det kan kanske vara så. De har ju Erik, om inte annat. Å andra sidan har Rangers just Lundqvist…
*St. Louis Blues – Nashville Predators 2-4,
– Blues övertygade också i öppningsrundan, ja. Men Preds nollade Chicago. Det går inte förbise. Gör man det – och dessutom ser till att Kane & co bara gör tre mål på fyra matcher – blir man ofrånkomligen favorit, i alla fall hos mig.
*Anaheim Ducks – Edmonton Oilers 4-2
– Det var storartat av kidsen från Edmonton att slå ut fjolårsfinalisten San Jose. Men Anaheim är bättre än San Jose just nu. Mycket bättre. Här tar det stopp.
• • •
Idag har varit en mycket tung dag i the business of hockeyjournalistik.
ESPN genomförde i morse brutala nedskärningar och avskedade praktiskt taget hela sin NHL-redaktion.
Tungviktarna Pierre LeBrun, Scott Burnside och Joe ”Joey Mac” McDonald fick alla sparken.
Med omedelbar verkan – mitt under pågående slutspel.
Det är en chock – på flera sätt.
Dels är det några av hela branschens allra bästa skribenter och största profiler.
Men de – och framförallt då veteranerna Pierre och Scottie – har också varit den här knäppa kringresande hockeyskribent-familjens nav, dess ringleaders, andliga ledare och generösa, godhjärtade snälla härförare.
Det har i tweets och interna PHWA-mail under dagen berättat många rörande historier om hur firma LeBrun-Burnside tagit rookies och andra försynta under sina vingar, hjälpt till med tips och kontakter och bjudit in i gemenskapen.
Så var det i sanning för mig också. Många tycker att vi utlänningar bara är i vägen och behandlar oss som luft, men Pierre och Scottie såg tidigt till att jag – precis som exempelvis Juha från Sanomat – fick komma in i värmen, introducerade mig för en hel värld av nya kittlande bekantskaper och har varit helt fantastiska att ha som vänner, bollplank, reskamrater och pressläktargrannar.
I love them.
De råkar också vara världsmästare på good times.
Om vi säger så här: I samtliga 30 NHL-städer finns minst en bar man kan gå in på och säga att man är vän med Scottie Burnside och sen är man garanterad en stor kväll…
Samtliga är så bra att de kommer hitta nya gig snabbare än någon hinna beklaga det som hänt – LeBrun är ju redan sedan tidigare anlitad även av TSN – men det dröjer och vi lär få klara oss utan dem i det här slutspelet.
Jag vet inte hur det ska gå till.
• • •
Det fascinerar mig att antingen Blues eller Predators förr eller senare kommer tvingas sträcka vapen.
De gick ju båda på ursinnig knock i förstarundan och går in i kvällens holmgång med enormt självförtroende.
Det ryker om dem, faktiskt.
Men likafullt:
Någon måste obönhörligen förlora.
Vem får vi förmodligen en liten föraning om nu, när andrarundan om bara några minuter inleds i Scottrade Center.
• • •
Ingen hade berättat att Air Canada dragit in direktlinjen mellan LaGuardia och Ottawa.
Man får lov att mellanlanda i Big Smoke nu.
Skandal.

Det här är ju ändå Kanadas goddamned huvudstad, no?
• • •
Precis som solen började gå ner bakom de fåtaliga skraporna utanför hotellrumsfönstret kommer Jack Adams-nomineringarna också.
Mike Babcock, John Tortorella och Todd McLellan.
Rätt givna namn, även om jag tycker att Mike Sullivan nästan borde fått en nominering retroaktivt för det han gjorde med Pens ifjol.
För övrigt blir det festligt att se Tårtan i Vegas.
Hoppas han vill vara med och spela lite craps. Jag behöver nån som kan skälla på huset när det går dåligt…
• • •
I Kanada behöver man inte vara orolig för att tv-kanalerna inte ska visa slutspelsmatcher trots att de lokala lagen inte spelar.
Öppningsduellen mellan St. Louis och Nashville – båda de facto hemmahörande i ett annat land – sänds alldeles självklart på CBC, den här nationens SVT1.
Fantastiskt.
• • •
Nu ska jag bara städa undan lite strumpor och kavajer och Twix-papper så Lönta och CJ tror att det är en vuxen människas svit de gästar.
Sen åker vi, folks.
Rond 2 är här.
Enjoy!

TORONTO – WASHINGTON 1-2 (Slut, OT)
• • •
Mojo, ja.
Han var i sanning overdue.
Först kvitterar han – och sen trycker karlfan in sudden death-pucken också.
Bra kväll på jobbet…
• • •
Ja, på ett ögonblick är hela den inledande tjurrusningen till omgång över.
Åtta lag är fortfarande vid liv och kommer att mötas enligt följande upplägg i divisionsfinalerna.
*Washington Capitals – Pittsburgh Penguins
*Ottawa Senators – New York Rangers
*St.Louis Blues – Nashville Predators
*Anaheim Ducks – Edmonton Oilers
Spelschemat är inte publicerat ännu, men lär ligga ute om en timme eller så.
Då ska jag börja fundera på hur det kommer gå – som om jag hade minsta aning om det…
• • •
Det var nuet som slog framtiden i ACC, säger någon och exakt så känns det ju.
Leafs, my god – de gjorde redan nu detta oerhört mycket bättre än vad någon hade kunnat föreställa sig och jag slår härmed fast att de från och med nästa säsong är en conteder. Det förblir de sedan för många år framöver.
Så cheer up, Chall och Tokiih och Bombur – det här är snart er liga.
• • •
Vi får fler övertidsdraman än någonsin tidigare.
Men inte en enda Game 7.
Huh.
• • •
Holtby säger vad alla i Washington tänker.
– Vi visste att det skulle bli en tuff serie, men oh boy, vi hade inte räknat med att de skulle vara så här bra.
• • •
Sorglig detalj som ni Caps-fans kanske inte vill tänka på, men vi är många som just nu avbokat våra hotellrum i Washington på tisdag.
Måste göras innan midnatt, annars blir det sur avgift.
• • •
Lill-Nyllet till VM?
Hoppas Poppe eller Garpen ringer.
Han borde vara helt tok-given.
• • •
Men hörrni Chall och Tokiih och Bombur, ni har varit ljuvliga att ha i spåret och jag hoppas verkligen ni kan frälsa oss med er närvaro åtminstone några kvällar även i fortsättningen.
• • •
Jaha, då blir det en kort paus, men snart tar vi några djupa andetag och pumpar vidare i det detta himmelska race.
Till dess:
Peace.

TORONTO – WASHINGTON 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
NHL ger exklusivt våren 2017:
Hjärtinfarkt Deluxe.
För visst baby, det blir sudden-thriller för artonde (!) gången i den första playoff-rundan.
Nästa mål i den här otroliga hockeymatchen avgör hela serien – eller tvingar fram em Game 7 i DC på tisdag.
Det är direkt…skräckfyllt.
Och himmelskt.
• • •
Jo, det var en flytpassning Matthews fick av den levande ACC-sargen.
Men sen gör han ju rena rama la crosse-målet; lägger pucken på klubbladet och stoppar upp den i nättaket.
Herregud.
• • •
Sa jag nåt om Mojo?
The gut feeling over here, eh!
• • •
Mina hjältar?
Lill-Nyllet för Leafs, Burra för Caps.

TORONTO – WASHINGTON 0-0 (Period 2)
• • •
Det är det där vi pratade om igår.
Vill och måste…
Caps vill vinna och Leafs måste – och det syns.
Ynglen i hemmalaget är hungrigare, mer stridslystna, beredda att offra mer – inklusive lemmar och hälsa, om det är vad som krävs.
Men framförallt:
Vilken satans match vi ser!
Det är helt absurt att det fortfarande står 0-0 när chanserna duggar tätt som skratten under en Louis C.K-show och det tammefan händer saker exakt hela tiden.
Ojvoj i min lilla låda!
• • •
Ja, det är klart att Stanley Cup-bucklan kommer till Sverige även denna sommar.
Det finns blågul representation i samtliga lag som fortfarande står upp.
Vi har fem i Nashville och fyra i St Louis, tre i Anaheim och två i Edmonton, fyra i Rangers och tre i Ottawa, tre i Pittsburgh samt tre i Washington och en i Toronto.
Hurra, säger NHL-bevakaren för Sveriges största tidning!
• • •
Ikväll är han fan bra, dansken.
Men han ser ändå lika vemodig ut varje gång han tar av sig masken.
Som en Hank Williams-ballad ungefär.
• • •
Just nu vevas en mycket egendomlig Volkswagen-reklam på amerikansk tv i vilken man får se ett par som skaffar barn genom att beppa varje gång de köper en ny folka-modell.
Man undrar ju:
Varför i bilen hela tiden?
Har de ingen säng?
• • •
Apropå målvakter som tar av sig masken har Ekeliw just lagt ut den här väldigt roliga tweeten om Braden Holtby.
• • •
Sen vevar de en KIA Cadenza-reklam med Christina Hendricks också, och den gör jag nog bäst i att inte kommentera alls…
• • •
Mojo känns overdue för ett mål, tycker jag.
• • •
Ska det bara vara en period kvar av showen med Auston & The Animals – som Babs döpt sitt Band of Brother till – nu?
På något vis känns det som att det inte är meningen att den ska sluta riktigt ännu…

TORONTO – WASHINGTON 0-0 (Period 1)
• • •
Som coach Babcock tydligen sa några timmar innan det brakade loss i ACC
– Om du inte älskar det här idag, om du inte njuter av det, då har du inte i hockey att göra.
Exakt.
De infernaliska på-liv-och-död-showdowns som tar vid när så här jämna dueller ska avgöras kan vara obehagligt spännande, ångestframkallande, upprörande och i skarpa lägen så gastkramande att man mår illa.
Men framförallt är de – just därför – underbara.
This is it, liksom – själva poängen med alltihop. Anledningen att bry sig och bli engagerad och älska.
• • •
Intressant start idag.
I de två första hemmamatcherna öppnade ju Young Guns-löven skakigt och nervöst – och lämnades sårade i ett moln av damm av skoningslösa Caps-stjärnor.
Nu är det inte tvärtom, men de är i sanning med när lavinen går och leder på poäng efter första 20.
• • • 
Fint eko på amerikanska nationalsången.
Not.
Vad hände?
Trump skulle rasa och kalla det ett försök att underminera det amerikanska laget…
Sad!
• • •
Sorry, Hek – ”randa” är tidningsslang för ”skriva”.
• • •
Den kanadensiska nationalsången, däremot… woah! Allsång direkt från himlen.
• • •
Jag har varit på Game 7 i Washington förr och har inget emot att få återvända och känns på den overkligt elektriska atmosfären i Chinatown såna gånger.
• • •
Sorry, jag satt under sista fem minuterna i telefon med en småländsk superstjärna som ska spela mot Rangers i andra Stanley Cup-omgången senare i veckan, så det blir lite kortfattat och forcerat här.
Och get this:
Grabbfan har spelat de sex matcherna mot Boston med två stressfrakturer i en häl.
– Jag har haft jävligt ont, meddelar han.
Och ändå har han varit så lysande.
Sjukt.

BOSTON – OTTAWA 2-3 (Slut, OT)
• • •
Slut.
Clarke MacArthur avgör i powerplay.
Nu blir det Erik vs Henke i nästa omgång.
Ojvoj.
Nu ska jag randa, återkommer i första pausen i Toronto.

BOSTON – OTTAWA 2-2 (Period 3, OT väntar)
• • •
Självfallet.
Overtime.
För sjuttonde gången i förstarundan.
Det är alla tiders rekord.
Jämn liga, sa ni så?
• • •
Bergeron bänder upp Bouchers fälla med sin tidiga kvittering och sedan tar ju Bruins faktiskt över.
De borde spinna vidare på samma sätt i OT, men vem vet?
I den här serien svänger momentum lika häftigt som Sam & Dave-dängor.
• • •
Jag säger EK65, som kan ha sparat grannlåten till nu – eller Pasternackan.