BOSTON – OTTAWA 1-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj.
Sens kommer ikapp – och går om.

Sen stänger de, på klassiskt Guy Boucher-vis, ner sin planhalva.
Fullständigt.
Fy satan vad tungt det kommer bli för Bruins nu.
Som att löpa i midjedjup gyttja – med ett traktordäck på släp.
• • •
Born-again Bobby Ryan!
Han var ju helt slut, en föredetting, ett hemskt kontrakt.
Och så återuppstår han som den vars dödsdag vi firade för precis en vecka sedan.
Det är milt uttryckt oväntat, men väldigt kul.
• • •
Samtidigt känns det som att hemmalaget kommer av sig och låter Sens göra åtminstone det ena av målen, det Kyle Turris prickar in, rätt så enkelt.
Underligt, kan man tycka.
• • •
He he, plötsligt lutar sig Erik, mitt under sändning, in i det lilla kommentatorsbåset och börjar tjöta med Pierre McGuire.

Det är ju det också.
HAn är en rolig och charmig fan.
• • •
Chall, vad är din deal med kanadensiska lag?
Du bor ju i Memphis – där en annan av mina bästa kompisar från Borlänge, Bucklan, semestrar just nu, för övrigt – och borde väl egentligen vara mer inne på de få amerikanska sydstatslag som finns, no?
Eller inte, du gör väl som du vill, jag bara undrar…
• • •
En elak Johan dyker upp på Twitter och skrockar om att det varit väldigt tyst om bloggens bracket challenge.
Jo, den talar vi tyst om.
• • •
Nu är det bara för Bruins att tömma bränsletankarna.
Helt.
Säsongen är on the line.

BOSTON – OTTAWA 1-0 (Period 1)
• • •
Som så ofta i den här serien är det jämnt och tajt och målsnålt.
Men Senators borde verkligen ha hängt åtminstone en kasse första 20.
De bjuds ju på powerplay efter powerplay eftersom B’s helt osannolikt singlar upp puckar över plexit hela tiden, men de gör ingenting av de gratischanserna.
Istället hugger björnarna omedelbart till när de efter tre raka utvisningar får ett numerärt överläge och gästerna från kanadensiska huvudstaden är i trubbel
.• • •
Satan i gatan vilken slägga Stafford får på när fläskar in målet.
Så ska det se ut.
• • •
EK65 har några fina looks, som när han i ett av alla powerplays utför en liten skottfint och sen sätter pucken i stolpen, men han är inte uppe i fulla varvtal ännu.

Rätt förståeligt.
Det är ändå mindre än två dygn sedan han spelade 45 minuter och i andra övertidsperioden grimaserade i elak kramp.
• • •
Tre delay-of-game-puckar i samma period är verkligen bisarrt, men faktum är att Pittsburgh lyckades med samma sak i Game 6 mot Washington förra året.
Jag tycker det förstärker känslan av vi lever i The Matrix och fått in en bugg i systemet…
• • •
Det tar 8 minuter innan Senators avlossar första skottet på mål.
Det vittnar om att de överhuvudtaget inte riktigt har vaknat och ska de ha en chans att komma igen idag krävs ett helt annat bett i andraperren.
• • •
Den här matchen sänds på vanliga NBC-kanalen.

Det blir fint när den fortsätter i ett par OT-perioder och de bryter för lokala nyheter…
• • •
Ondskan i Örby har också tippat, glömde jag.
Boston-Ottawa 1
Washington-Toronto X
Nu vet ni det.
• • •
Det är tråkigt eftersom så många fler av er kan vara med nu, men tyvärr – det är mycket svårare att få igång adrenalinpumpen till matcher som spelas så här tidigt på dagarna.
Jag behöver kvällens magi för att komma in i rätt sorts mood.
Likväl:
Vi stångar vidare och hoppas det bränner till på riktigt i Boston nu.

Spotlights on.
Stanley Cup-slutspelets största artist, den enskilda häxmästare som är allra viktigast för sitt lag och – bortsett från en och annan målvakt – haft störst inflytande över en matchserie, gör sig redo för ny föreställning.
Han heter Erik, kommer från Landsbro i Vetlanda kommun och när han höjer sin trollstav kan vad som helst hända.
Några av passningarna den unge smålänningen slagit senaste veckan – och framförallt då den långa lobbmackan över hela banan i TD Garden – har varit så förstummande vackra att de skulle kunna åka på sommarturné i svenska folkparker
.
Det finns inga garantier om att vi får se konstverk av samma Matisse-kaliber idag – för det finns inga garantier om någonting, annat än döden och skatter – men bara att chansen existerar, och att vi i så fall får vara vittnen, känns som en gåva från högre makter.
EK65, the floor is yours…
• • •
Idag tog sig bloggen en grundlig sovmorgon, för det behövdes, och när jag slog upp ögonen drabbades jag av panik för klockan var över tolv och i yrvakenheten fick jag för några ögonblick för mig att matchen i Massachusetts var supertidig matiné och redan hade börjat.
Så illa var det nu inte, och lättnaden när det tankefelet stod klart var lika stor för mig som jag gissar att den var för Henrik Lundqvist när Plekanec-pucken som dansade på mållinjen i slutet igår kväll inte gick i, men incidenten säger något om vad bloggen befinner sig i för form denna söndag.
Jag är lite sömnig, lite trög, lite stum i steget – och ber om överseende.
• • •
Now, det kommer inte bli lätt för kapten Karlsson och hans Ottawa idag.
De måste vinna en tredje raka match mot Boston Bruins i TD Garden och det känns som en snudd på omöjlig uppgift.
Björnarna har tunga namn på skadelistan – och fick ett till när Chris Wideman, skandalöst nog utan åtgärder och utan efterspel, sänkte David Krejci med en riktigt ful bentackling i förrgår – men det finns enorm karaktär och motståndskraft i truppen och tre förluster i följd inför hemmafansen…jag tror helt enkelt de bara vägrar gå med på det.
En Game 7 i Canadien Tire Center på tisdag är högst sannolik.
• • •
Jo, röd-vit-blått tyg vajar i vårvinden utanför FN på första avenyn.
Sa ju det.
New York flaggar norskt efter Zuccarellos uppvisning på Garden igår…
• • •
Det är ont om blågula inslag i årets Bruins-upplaga – för coach Cassidy vågar tyvärr inte använda Forsbacka Karlsson i slutspelet – men tjecken David Pastrnak har bakgrund i Södertälje så vi kan ju låtsas att han är ”vår” och lyckas det har vi all anledning att vara stolta, för han är ett av Bostons allra största utropstecken.
• • •
Otroligt imponerande av Oilers att åka till Sharktank och slå ut fjolårsfinalisten San Jose.
Jag trodde de skulle vara chanslösa i Game 6, men de där kidsen håller, som coach McLellan konstaterade på sin presskonferensen, på att växa upp framför våra ögon och efter det här avancemanget skulle de kunna kallas…ja, män.
• • •
Det har gått si och så med vår sidekick Jarkkos stryktipsrader, men ger han upp för det?
Tvärtom – idag går han all in och tippar till och med resultat.
Så här
Boston-Ottawa 4-1
Toronto-Washington 2-5.
Hm.
• • •
OK, härmed börjar en lång, ljuvlig Stanley Cup-söndag i korresoffan.
Vi börjar med dramat i TD Garden och fortsätter om sådär fyra timmar med den sjätte ronden i Torontos och Washingtons fantastiska holmgång.

NY RANGERS – MONTREAL 3-1 (Slut)
• • •
– USA-USA-USA, skanderade Gris-Olle och resten av Garden när sekunderna tickade ner mot orgiastisk slutsignal.
De borde ha vrålat ”Sweden-Norway, Sweden-Norway, Sweden-Norway” istället.
Det var ju Joe Pesci-kopian från Oslo och målvaktsakrobaten Avenyn i Göteborg en gång importerade från Åre som tog Rangers vidare till andra omgången.
Skandinaverna är the shit, det inser de för sällan i det här landet…
• • •
Jag har tippat fel förr, men aldrig så grovt som i denna första runda.
Få se, vad sa jag nu?
Pittsburgh skulle få stryk av Columbus med 4-3, Montreal skulle slå ut Rangers i sex matcher, Washington skulle avfärda Toronto med 4-1, Chicago skulle ta Nashville med 4-2, Anaheim skulle tvingas till en Game 7 mot Calgary och Boston skulle sopa till Ottawa med 4-2.
Mosning korsning.
Sedan hade jag i och för sig 4-2 till Blues och det var ju inte uppåt väggarna fel i alla fall.
Men framförallt:
Jag chansade och sa att Oilers skulle ta Sharks i sex och se på fan som håller på att hända i Sharktank.
Förbluffande ändå.
• • •
Det brukar dröja till åtminstone konferensfinal innan det blir fullständigt krigstillstånd runt Henke efter slutspelssegrar, men redan nu är det så besinningslösa kameramän ramlar in i båda varann och stackars Antti Raanta.
Jag ska plocka med mig min gamla Jofa-hjälm till nästa omgång.
• • •
Max Pacioretty, uppväxt ett par slagskott från Manhattan, i Connecticut (okej, ett par jävligt långa slagskott, men ändå…) är chockad över att säsongen tog slut redan i kväll.
– Jag var övertygad om att vi skulle fixa det. När tredje perioden började, när tio minuter återstod…jag var helt lugn. Det gör det här så mycket svårare att svälja, säger han.
En dröm är krossad – igen.
Men en ny chans väntar nästa år.
It’s not supposed to be easy, Max…
• • •
Quickie från Nässjö bara flinar när bloggen påpekar att det kräver ett visst dödsförakt att kasta sig när Shea Weber laddar bössan.
– Pucken träffade okej, så det gjorde bara lite ont, menar han.
Jesus.
• • •
Nu är jag tämligen utpumpad och ber att få slå igen bloggfabriken i några timmar.
Ni får klara slutet i San Jose själva, sorry.
Men imorrn är det samling vid pumpen igen.
Först knäpper vi matinén i Boston, sedan monstermatchen i ACC.

Stepan drar in 3-1 i tom kasse när 17 sekunder återstår, så det torde vara över.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – MONTREAL 2-1 (Period 2)
• • •
Rangers kommer plötsligt på att – nej, it’s not supposed to be easy…
Det blir inga Moscow Mules på Provocateur utan offer, utan blod, utan en total urladdning.
Så de börjar spela som bara fan och lyckas vända till 2-1-ledning.
Och snart flaggar de norskt på Manhattan, för rulla mig längs Karl-Johans gate – det är Zuccarello som gör båda målen.
• • •
Det är dock inte som att Habs glömt att de MÅSTE.
De har några sekvenser när de pushar så hårt att de är på väg att storma rakt genom planket.
Så kommer det fortsätta i tredje – bara ännu mer.
• • •
Jag sitter just och tänker att Price ser enormt solid ut ikväll.
Då vispar Mats från Oslo in ett powerplay- mål som….mja, det är inte riktigt värdigt en Vezina-nominerad keeper att släppa in den ärtan.
Men Zuke blir ännu en gång påmind om att det då och då är en bra idé att skjuta istället för att passa.
You never know, helt uppenbart…
• • •
Man vet att det är lördagkväll efter 21.00 när läktarna är halvfulla då andra perioden börjar.
Det lär vara desto mer trångt i barerna gångarna under och bakom varje sektion, om man säger så…
• • •
Wow, Zukes blick när han smällt in 2-1, såg ni den?
Det brann som jag bara sett den göra hos Bryan Bickell krigade in en puck i TD Garden i finalen 2013.
• • •
Nazi-moderatorn Per har inte behövt steka särskilt mycket alls i afton, men så ventilerar Tobbe samtidigt på twitter också.
Vill ni ha honom ofiltrerad ska ni leta upp honom i det forumet, där är det 18-årsgräns hela tiden…
• • •
Då vet vi det.
Jesper Fast från Nässjö är galen.
Annars slänger man sig inte raklång framför ett Shea Weber-skott.
• • •
Oavsett hur detta slutar kan man konstatera att Arttuti Lehkonen under den här serien visat att han kommer bli en av framtidens stora stjärnor i hockeymekkat.
• • •
Det är nästan så Henkes plock går sönder när han stoppar Webers bomb på slutet, vi hör ända upp hit hur det stramar i sömmarna.
Hujeda mig!
• • •
Noah Syndergaard, Mets posterboy och stjärn-pitcher vinkar i jumbon.
Då blir alla fall de som inte håller på Yankees glada.
• • •
Man funderar ju hur Badtofflan tänkte när han höll Buchnevich utanför laget.
Den unge ryssen är ju en…revelation.
• • •
Gris-Olle har vaknat på allvar nu.
Alla på som inte heter Nash, Lundqvist och Vesey är pussies och motherfuckers, enligt de försynta recensioner han framför med jämna mellanrum.
• • •
Teemu, när du ändå är på gång – och till och med får in Island! – kan du inte ta resten av Europa också?
Jag vill ha Rumäniens bästa.
• • •
Ok, det är dags att ta några djupa andetag inför vad som lär bli säsongens monsterperiod på Broadway.

NY RANGERS – MONTREAL 0-1 (Period 1)
• • •
Hittills får man säga att vill-och-måste-ekvationen är lika vattentät som en dykarklocka.
Habs är heta, hungriga och obevekliga i sin ständiga press – och Rangers ser ut som att de hoppas att det ska ordna sig av sig självt så de kan sätta sig i Vip-hyllan på lämplig Meat Packing Distric-klubb och beställa in några drinkar om ett par timmar.
I’m telling you!
Så blir det när två jämbördiga opponenter ställs tå mot tå och den ene vill och den andra måste.
Fortsätter det likadant i två perioder till är det bara att packa väskan.
We’re going to Montreal.
• • •
Ojvoj, det är liv i luckan ikväll.
Vrålet i ”Star-Spangled Banner” håller inte Madhouse on Madison-klass, men nästan.
Sen är det nonstop liv och kiv
• • •
Montreal leder skotten med 11-6.
Det är i underkant, känns det som.
• • •
Förresten, jag känner en från Borlänge som kallas ”Dykarklocka”.
Så Erik, som gillar smeknamnen i min umgängeskrets, vet!
• • •
I New York har det varit mycket gafflande om att Habs medvetet kör på och stör Henke hela tiden.

Det har jag inte reagerat nämnvärt på, men tydligen har tanken slagit rot i hemmalaget för McDonagh reagerar ungefär som Tjuren Ferdinand på getingsticket när Radulov duschar ner hans målis efter några minuter.
• • •
Vesey i slagsmål – med Pacioretty.
Mycket ska man se.
Men Blueshirts-fansen älskar varje sekund, för Vesey föräras för första gången en egen, dundrande ramsa.
• • •
Sen gör Emelin sitt första playoff-mål någonsin.
Är vi tillbaka i expect-the-unexpected-mode nu?
• • •
Man fatta vad spelarna ska hata varann efter så här många möten på så kort tid.
Vilket äckel uppsynen, doften och ljudet av somliga ska väcka.
Sen tar de i hand och allt är bra igen, ha ha.
• • •
Där kom Vezina-nomineringarna också.
Bobrovsky, Holtby och Price – vår vän på isen här ikväll – it is.
Jag som trodde så mycket på Dubnyk, men han har uppenbarligen tappat mer än jag förstått under andra halvan av säsongen och får vara glad att vi PHWA-medlemmar inte röstar i den kategorin så att jag blivit vågmästare och fått parera Tobias Petterssons attacker sommaren lång…
• • •
Enligt sittplatsschemat för celebriteterna är Chris Christie här ikväll.
New Jerseys guvernör alltså.
Vad fan – vad säger Devils-fansen om DET?
Vilket svek!
• • •
Antingen hörde jag fel under eftermiddagen – i det närmaste otänkbart! – eller så gick Amirante förstoppning och åkte hem, för det är en Rodriguez som sjunger nationalhymnerna.

Där förlorade Rangers matchen…
• • •
Nog är det väl så att Tim Peel inte får döma längre, nu när matcherna börjar bli så viktiga?
Det tackar vi gud för i så fall.
• • •
Han som sitter bredvid mig kör in armbågen i min sida hela tiden.
Det får han sluta med, eljest kommer även jag snart åka ut för unsportsmanlike conduct.
• • •
Många usual suspects på kändissektionerna ikväll: Debra Messing, Michael J Fox och Susan Sarandon, till exempel.
Men Big Boy guvernör-Chris har de inte zoomat in ännu.
Kanske bäst så, han skulle nog bli gruvligen utbuad.
• • •
Då, mina vänner, tar vi paus och äter en liten karamell.

It’s not supposed to be easy…
Jag minns inte i vilken film eller tv-serie jag hörde den frasen, men det var rätt nyligen och den fastnade.
För den är ju så sann.
Det är inte meningen att det ska vara lätt…
Ingenting livet är värt mer än det man fått slåss och kämpa för, inga triumfer räcker längre än de som krävt smärta och uppoffringar, inga drömmar har vackrare skimmer än de som förverkligas först efter att de krossats några gånger.
Alla inser inte det, många tror tvärtom att the free lunch is the best lunch och lycka på något förunderligt vis garanterad, men var försäkrad:
De pojkar och män som just nu spränger sönder sina hjärtan för att erövra minsta isyta i det pågående Stanley Cup-kriget, de vet.
De har alla – jo, även de med medfödd gudomlig talang – offrat och betalat och lidit och längtat och drömt och kramat ur sig allt de har för att komma hit, och de är beredda att göra det igen för att nå ännu längre.
För några av dem börjar tiden rinna ut. De har vid flera tillfällen haft The Beautiful Reward inom räckhåll bara för att se den sippra genom fingrarna och de potentiella chanserna att slutligen få armarna om den blir obönhörligen färre och färre för varje år som går.
Vad de är beredda att ge, och vad de om de till slut fick vinna skulle kunna berätta om hur svårt det är meningen att det ska vara, går inte riktigt att formulera i ord.
Det är därför matcher som den vi ska se på Madison Square Garden ikväll – en Game 6 med fulla elimination-implikationer mellan New York Rangers och Montreal Canadiens är så enorma.
För att värdet i det som står på spel, och svårighetsgraden i det som ska utföras, accentuerar en av de stora sanningarna i livet.
It’s not supposed to be easy…
• • •
Det var rätt behagligt med en night off igår.
Så mycket off det nu blev….
Som Prytzen påpekar krävde modereringen av kommentatorsspåret istid a la Erik Karlsson av yours truly.
Vilket hallå det var, vilket tryck, vilket känslosvall!
Men just så är det ju meningen att det ska vara när vi tränger långt in i playoff-slagen och jag hoppas innerligt på repris i kväll.
• • •
Det här vi ska vara med om ikväll alltså…
Prime time på Broadway on a Saturday Night.
Rangers kan avgöra en slutspelsserie.
Spotlights spelar på himlen, ”Let’s go Rangers”-ramsor ekar mellan skraporna redan under tidiga eftermiddagen och ett tunt, mjölsyredoftande dis av förväntan hänger över isen i The Wooooorld’s Most Famous Arena.
Man drar ju efter andan.
Det är en sån ynnest och ett privilegium att få uppleva sånt här, att några gånger i livet erfara känslan av att för några ögonblick befinna sig mitt i universums centrum.
Åh.
• • •
Idag var det en utmaning att ta sig från östra till västra Manhattan
På Madison Avenue hade sikherna sin årliga parad och på Broadway var det Earth Day-demonstration – och allt däremellan därför avstängt och avspärrat.

Dessutom har vi regn.
Så trafiken påminde mest om scenerna när alla kraschade i Craig Andersons målgård i TD Garden i går kväll.
Jag klev svärande ur min taxi vid Park Avenue, stormade in på en deli och köpte ett paraply och stånkande sedan iväg längs vätan på 34:e gatan till fots.
Men hur var det nu vi sa?
It’s not supposed to be easy!
• • •
Skillnaden mellan vill och måste…
Den har vi pratat om förr i den här bloggen, under forna tiders playoff-draman, och ikväll måste vi dissikera den igen.
Rangers vill vinna denna match – så oerhört mycket vill de, till och med – men Canadiens måste och i en duell som den här, jämn som en skotsk golfgreen klippt med pincett, brukar det bli utslagsgivande.
Den som VIL litar undermedvetet för mycket på det behagliga hoppet och på feelgood-stämningen, medan den som MÅSTE känner blodsmaken i munnen så fort pucken släpps och inte för ett ögonblick tänker på något annat än att säsongen till varje pris ska räddas.
Så jag lägger mina quarters på att Habs vinner – och tvingar fram en fullständigt episk Game 7 i Bell Centre på måndag.
Den matchen, pojkar och flickor, den matchen…
• • •
Nu får uppspelta Quebec-bor och fåniga tv-personligheter kackla hur mycket de vill i pressrummet – utan att en sur, frustande svensk vänder sig om i sin stol och ger dem onda ögat.
Jag har på rekommendation av GP-Rylander skaffat nya, feta hörlurar som effektivt stänger ut allt väsen runtomkring och nu sitter jag här i en egen, hermetiskt tillsluten värld medan de larmar och rasar bakom mig.
Så underbart.
• • •
Then again, under Lundqvist-eran har Rangers exceptionellt bra facit i elimination-matcher på Garden.
De enda de torskat är, faktiskt, Game 6 mot Washington 2009 och Game 7 i konferensfinalen mot Tampa 2015.
Och när man vet att man klarat det förut, då tror man att det snudd på omöjliga är möjligt igen.
– Att vinna en slutspelsserie på Garden, det är speciellt, säger Marc Staal som tillsammans med Dan Giradi och just Lundqvist är den ende som varit med om samtliga 7 clinchar på hemmaplan sedan 2007.
Ingen poesi direkt, men man ser på blicken att det gamla träbenet egentligen har större uttryck än ”speciellt” i tankarna, han vill bara inte låt för högtravande.
Den sortens uttryck överlåter spelarna åt såna som mig…
• • •
Det kändes som tiden stannade när Alex Ovetjkin dammade i isen efter Kadris laglydiga men tarvligt låga höfttackling igår.
Vi trodde ju för några ögonblick att det som hände Manchester United – och Sverige – när Zlatan för ett par dygn sedan låg och grimaserade i det nordengelska gräset hade hänt även Washington, men tammefan.
Det går inte att förstöra den ryska maskinen.
Han drack en Coca Cola – det ultimata elixiret! – i omklädningsrummet, såg Oshie hänga en powerplay-smocka och störtade ut på isen igen.
• • •
Det smärtar mig en smula att jag inte hann besöka några skivbutiker idag, för det har ju varit Record Store Day och jag älskar skivbutiker och vill visa mitt helhjärtade stöd i dessa utmanande tider.
Jodå, jag är lika uppkopplad som alla andra och är mycket förtjust även i Spotify, men inget slår känslan av att skrota runt i en butik med kunnig, passionerad personal – som den oförliknelige Ingemar på Folk å Rock i Borlänge och Stefan på Pet Sounds i Stockholm – få ovärderliga tips och knalla hem med en bunt fysiska plattor under armen.
Jag har inte så många skivor här i New York, men min gamla samling – just nu inhyst hos en av mina två bästa vänner, Bussen, i Borlänge – består av några tusen vinyl och ytterligare några tusen cd och bland det första jag gör när jag kommer hem på somrarna är att gå dit för att få prata och kramas (!) och plocka med dem.
En dylik relation får man aldrig till sina Spotify-listor…
• • •
Om nu Kadris tackling var laglig men omoralisk var Chris Widemans bentackling på Krejci i TD Garden varken legal eller etisk och jag upprörs, faktiskt, över att den verkar lämnas utan några som helst åtgärder.
För i helvete, Krejci gick ju sönder – igen – och kan inte spela mer.
Det är apropå det roande att se hur nyktert vissa fans kan se på tacklingar när det är lag de inte håller på som råkar ut för smällarna.
Om Kadri satt in den där på, tja, Rick Nash, vet jag somliga som skulle ätit upp tv:n av ilska…
• • •
Hör jag inte fel hör under eftermiddagen är det John Amirante som sjunger nationalsångerna ikväll.
Rangers har helt enkelt sparat det tunga artilleriet tills det verkligen behövs!
• • •
Underbara Marie Lehmann!
Hon har just döpt Steen & Stastny till Sten & Stanley.
Det är ju genialt och kommer att läggas på minnet.
• • •
Om det var någon av Shaw och Prins Oscar som skulle ådra sig en upper body när de ”möttes” senast trodde man ju att det var Prinsen, men nä, det är Shaw som inte kan spela ikväll.
Istället slänger Uncle Fester Julien in Bryan Flynn – och jag tycker mig hört fans som trummat om att han skulle passa bra i den här serien och borde spela hela tiden.
• • •
Synnerligen starkt av Wild att tvinga sig tillbaka in i matchen hemma i X:et.
Men de måste – och Blues bara vill.
Vem som blev övertidshjälte lär redan vara känt när detta publiceras, men for the record sa jag Steen eller Koivu innan Period 4 började.
Hoppas för övrigt att vår MN Johan inte coolat vippen i det besinningslösa draget….
• • •
Michael McCarron kommer också in Habs laguppställning – istället för Torrey Mitchell.
– Det här är högt upp på listan för en amerikansk kid, att spela en sån här match på Madison Square Garden, säger han andäktigt.
• • •
Det Stora Blå har bytt skepnad och är Det Stora Beige idag.
Svarta brallor och svart skjorta kompletteras med en beige vårkavaj och matchande slips.
Looks like a million dollar biff, om jag får säga det själv.
Men det får jag inte och sanningen är väl egentligen att jag ser ut som samma hösäck som vanligt.
• • •
Hey, Wild Bill Karlsson klar för Tre Kronor.
Nu kommer John J bli VM-nörd också.
Jag räknar med utförliga från Köln rapporter här i spåret.
• • •
Ryckte självaste Göran Greider – också känd som Chris Kreider – i game winning goal-lotteriet idag.
Jackpot, skulle jag kalla det – i alla fall jämfört med Dwight King häromdagen.
• • •
Pääjärvi!
Jaman, fy fan vad kul för honom ändå.
Det väcker för övrigt stor munterhet runt tv:n i pressrummet när jag, så fort Mange prickat in sitt livs mål, plockar upp mobilen och börjar texta honom.
– Det skulle, skrockar någon, inte förvåna mig om Pääjärvi tar upp en telefon och svarar medan de jublar.
He he, den bilden gillar jag att dom har…
• • •
En annan serie som är predestinerad att gå till sju matcher är ju den mellan Caps och Leafs.
Det tror Babs också.
När han lämnade Verizon igår var han tydligen noga med att vända sig till alla han såg med ett eftertryckligt ”hej då, vi ses här om några dygn igen”.
• • •
Vilket jävla super-svenskmöte det blir mellan St. Louis och Nashville.
Rätta mig inte om jag har fel, som Abris brukade säga, men vi kommer ha nio svenskar på isen.
Steen, Bulan, Gunnarsson, Hero Pääjärvi, Forsberg, Arvidsson, Ekholm, Järnkrok och Åberg.
Jag ska inte återge vad jag just sa till Jarkko hemma på redaktionen, men…jag är upphetsad.
• • •
Återigen ser det ut som att Brendan Gallagher blivit utslagen först av alla under Canadiens tvånuddsövningar i zamboni-garaget.
Det är inte bollkänslan som tagit honom hit, tydligen.
• • •
Svensklistan i playoff så här långt in i förstarundan.
1. Erik Karlsson, 2. Viktor Arvidsson, 3. Henrik Lundqvist, 4. Jakob Silfverberg, 5. Filip Forsberg, 6. Oscar Klefbom, 7. Nicklas Bäckström, 8. Jesper Fast, 9. William Nylander, 10. William Karlsson.
Men konkurrens är hård, väldigt många har varit bra och man skulle ju vilja nämna även Alex Steen, Rickard Rakell, Hero Pääjärvi, Oscar Lindberg, Mika Zibanejad och Patric Hörnqvist.
Kort sagt:
Det är ett fint blågult slutspel.
• • •
Apropå Jarkko har vi hans stryktipsrad för lördagen
Wild-Blues 1 (redan kört, som ni vet)
NY Ranger-Montreal 2
San Jose-Edmonton 1
Jag säger som vanligt:
Hm.
• • •
Lundqvist har genomgått många faser under sina år i New York och, såklart, blivit en annan än den han var för ett decennium sedan.
Då var han så besatt att han under veckor som de här inte gick att titta åt för det brann så vådligt i ögonen.
Nu berättar han för NY Post att han njöt av OT-segern i Bell Centre i några timmar. Sedan kopplade han bort hockey helt under ett dygn.
– Jag bränner så mycket energi under matcherna att jag måste komma bort från allt ibland. Så, under lördagen tänkte jag inte ens på den här matchen. Istället började jag ladda om nu på morgonen.
• • •
”Senses Working Overtime, heter en förträfflig låt med bortglömda brittiska popbandet XTC (väl representerade i skivsamlingen jag berättade om tidigare, den som bor hemma hos Bussen) och den börjar framstå som det här slutspelets klockrena signaturmelodi.
För det blir ju sudden överallt hela tid och självklart är det vad som väntar här ikväll också.
• • •
Okej, folks.
The lights are on på Manhattan, the capital of the world is alive.
Ytterligare ett kapitel i sagan om det som inte är , och inte ska vara, enkelt påbörjas alldeles strax.

As I said – för att nu citera Toronto-legendaren Mats Sundin, ty så inledde han varje mening när han blev intervjuad på engelska, oavsett om han hade sagt något innan eller inte:
Jag tar en liten bloggpaus ikväll, för att spara orka och lust och bokstäver.
Men jag ser ju gärna att ni röjer som vanligt i kommentatorsspåret och därför får ni den här lilla prologen som en ren, fräsch kanvas att peppra full med synpunkter och iakttagelser.
Have fun!
• • •
Förresten, sen sak till:
Det råkade ju redan under dagen komma ut att både Erik Karlsson och Victor Hedman är Norris-nominerade – tillsammans med Brent Burns.
Ingen skräll alls, men ändå.
Nog är det ett häftigt och coolt och tungt att två av världens tre bästa backar är blågula.
• • •
Vänta, ytterligare en liten sak:
Jarkkos fick jag inte tag i ikväll, men vi ska ha en stryktipsrad, så här kommer Jonte Ondskan Ekeliws
Washington-Toronto 1
Ottawa-Boston X

MONTREAL – NY RANGERS 2-3 (Slut, OT)
PITTSBURGH – COLUMBUS 5-2 (Slut)
NASHVILLE – CHICAGO 4-1 (Slut)
EDMONTON – SAN JOSE 4-3 (Slut,OT)
• • •
Det är ju inte sant.
Men tycker det varit en helt chockerande händelserik och häftig kväll – och så börjar den verkliga showen vid 01.30 på natten.
Övertidsperioden i Rogers Place kan ha varit den bästa sekvensen i hela slutspelet – och det var i sanning Oilers som stod för grannlåten.
Sharks får ju lägga in Jones för observation efter den arbetsinsatsen.
McDavid och Lucic och de andra pumpade skott mot honom som om de hade ställt upp en Stalin-orgel i slottet och vridit på startknappen.
Men till slut var det alltså Montreal-Desharnais, av alla, som kom störtande och vräkte in sudden-pucken.
Woah!
• • •
En amerikansk kamrat som bara vagt vet vad jag har för arbetsuppgifter den här tiden på året men noterar mina movements på Facebook och Twitter messar plötsligt.
”You keep challenging hours, Bjurman”.
I sanning.
Men imorrn tar jag en night off och spar krutet till urladdningen på Garden på lördag kväll.
Jag lär dock sitta här, så ni som brinner för Leafs och Caps och Bruins och Sens är självfallet välkomna att ventilera i spåret.