TORONTO – WASHINGTON 1-4 (Period 1)
BOSTON – OTTAWA 0-0 (Mitten av Period 1)
• • •
Nu jävlar.
Det är President’s Trophy-vinnarna som spelar ikväll.
Caps rivstartar, går snabbt upp i 2-0-ledning och helt enlighet med doktorns rekommendationer fortsätter de bara gasa – även när Hyman lyckas pricka in en oväntad reduceringspuck.
Detta, ladies and gentlemen, är ett statement.
• • •
Frågan är hur Leafs reagerar nu.
Deras spegelbilder i Oilers spårade ur helt när de fick motsvarande lektion i San Jose igår och detta är säkert inte mindre frustrerande för Matthews än det var för kompisen McDavid då.
Men Babs tillåter knappast sådana dumheter.
• • •
Just ju, glömde.
Eftersom han oftare har mer rätt om NHL än alla andra jag känner bad jag min vän Jarkko – känd som Teemu S i spåret här – att göra en liten stryktipsrad inför kvällens matcher.
Den såg ut så här
Toronto-Washington 2
Boston-Ottawa 1
St Louis-Minnesota 2
Calgary-Anaheim X
Nu vet ni.
• • •
Capitals eviga problem i playoff är att de aldrig klarat av att döda vare sig matcher eller serier när de haft chansen.
Så there’s that.
Men detta ska de väl ändå inte kunna tappa?
I så fall går jag utan strumpor i morgon, jag lovar.
• • •
Strax innan den första matchen startar – NHL:s nya favorittid för tillkännagivanden, tydligen – kommer Selke-nomineringarna.
Ryan Kesler, Mikko Koivu och den ständige Patrice Bergeron.
Väntat och tråkigt. Bäckis och Backlund förtjänade den respekten i år. Men whatever, Kesler kommer vinna klart.
• • •
Fast vem vet.
Om Leafs får in ytterligare en reducering och ACC börjar sjuda igen, då kan det bli nerv i tdenna showdown igen.
Eftersom Holtby inte direkt hållit Conn Smythe-klass hittills kan det hända när som helst.
• • •
Det är en av de sällsynta kvällar då NBC parar ihop temperamentsfulla grottmännen Milbury och Roenick i sin fina studio
Så nu kan det bli livat mellan perioderna också.
• • •
Framförallt känns det som att Bergeron får sin Selke-nominering på gamla meriter.
– Ja, om det är någon i Boston som ska den i år är det ju Marchand. Jävla center-pris, rasar Ondskan i Örby.
• • •
Ikväll tar det för första gången på en vecka emot en smula i formuleringarna.
Back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back-to-back sliter lite, verkar det som.
Men här ska bryggas starkt kaffe och sen får vi se om vi inte kan komma ur den här Nick Holden-lunken.

Det är 55 mil mellan New York och Toronto, men tro mig.
Jag kan känna ända hit, till den mytomspunna korresoffan i min lägenhet 48 våningar ovan Manhattans eviga brus, hur Kanadas största metropol just nu drar efter andan.
Maple Leafs – laget som på så många sätt utgör stadens själ och hjärta och identitet – ska gå upp i Game 4 mot Washington Capitals i kyrkan Air Canada Centre och om de vinner…ja, det vågar de knappt tala högt om där uppe, gissar jag.
Men tänk om…
Då har de plötsligt slagläge i en Stanley Cup-serie för första gången på en hel generation och bara det räcker nästan – nästan – för att sudda ut de senaste decenniernas mörker.
Om de sedan slår ut sin mäktiga motståndare också, exempelvis i i DC på fredag, då ÄR historien raderad och ett nytt tidevarv inlett.
Så håll i mössan nu.
Toronto står i begrepp att explodera.
• • •
Ikväll har förstarundan pågått i exakt en vecka och lika länge har jag befunnit mig inne i en bubbla.
På annat sätt kan det verkligen inte beskrivas.
Stanley Cup har tagit över helt.
Jag gör inget annat, skriver inte om något annat, pratar inte om något annat och tänker inte på något annat.
Tur jag är singel.
Eller kanske ska det sägas så här:

Det är därför jag ÄR singel…
Well, det är jag i så fall bara glad för, ty det är alldeles, alldeles underbart här inne!
• • •
För Washington gäller det att göra en San Jose ikväll.
De måste visa att de – precis som Pavelski och Thornton och de andra borta i hajtanken igår natt – inte accepterar att snorvalparna leker med dem mer.
Det är dags att sätta ner foten, visa var skåpet ska stå, ta fram läderbältet och smiska unga Ontario-stjärtar blå.
Naturligtvis borde även Caps med all sin erfarenhet och all sin begåvning och all sin hunger kunna göra ett sådant statement.
Det är bara att fortsätta som i inledningen senast – och sedan accelerera, inte slappna av och andas ut och tro att sängen är bäddad
Fan att en lekman med dubbelhaka och kontorsröv ska behöva påpeka det…
• • •
Det är verkligen ingen överdrift att jag bara, bara ägnar mig åt Stanley Cup just nu.
För vad har hänt sedan vi satte punkt i går natt?
I några punkter:
*Hällde upp en sängfösarskvätt ur den fina Blanton’s-flaskan.
*Såg slutet av Sharks Oilers-kross.
*La mig.
*Somnade.
*Drömde att Filip Forsberg var här och spelade landhockey på vardagsrumsparketten, egenartat mot mina kompisar Alle och Ola Berglund.
*Vaknade.
*Spelade in NHL-podd med Ondskan från Örby.
*Gjorde intervjuer om VM med Strålle Strålman och Gabriel Landeskog.
*Gick ut för att äta lunch.
*Träffade dörrmannen Simon och hade debatt om huruvida Rangers kan göra mål eller inte.
*Åt ägg med corned beef hash på min diner – och plöjde alla texter i Post och News om matchen på Garden igår.
*Kom tillbaka hem.
*Började hamra på detta intro.
Yes, baby – bubbla monumentale!
• • •
Äntligen har NBC fått ordning på schemat, så en av de tidiga matcherna (den i Toronto) börjar 19.00 och en (den i Boston) 19.30.
Det ger lite mer manöverutrymme för oss som inte vill missa nånting – och allra minst Erik Karlssons shownummer.
Där är jag dock rätt så övertygad om att brumbjörnarna replikerar ikväll.
Den serien är för jämn för att Sens ska kunna skaffa sig 3-1-övertag, känns det som.
• • •
Hoppas John J såg att det blev en lång intervju med Wild Bill Karlsson i morse.
Han förtjänade en, i sanning.
Vilken monstermatch.
Han var för övrigt rolig också.
När jag försökte fiska efter vad det är för mytisk ”skitlåt” de firar sina segrar med svarade den lille kanaljen så här:
– Well, låt oss säga att det handlar om popmusik av idag. Så ni gamla förstår ungefär.
Ha!
• • •
Senare under kvällen har vi tvenne elimination-matcher också.
St. Louis kan svepa Minnesota och Anaheim göra detsamma med Calgary.
Otroligt att vi redan nått fram till den sortens klimax.
Men really, inte kan väl säsonger så fina som de Wild och Flames haft sluta på det förnedrande sättet?
Jag har svårt att se det.
• • •
Draisaitl får bara böter för sin spearing igår.
Fegt.
Men förhoppningsvis räcker det för att han och McDavid och de andra wonderkidsen i Oilers ska inse att det bara är underbart för Sharks om de ägnar sig åt att vara griniga och frustrerade och begår meningslösa lagbrott.
• • •
Nu tänder vi upp i bubblan igen.
Ännu en episk kväll är här.
May the force be with alla goda och begåvade!

NY RANGERS – MONTREAL 2-1 (Slut)
• • •
Idag ber jag att få fatta mig mycket kort i denna slutrapport, ty bränslet är slut efter ett dygn med non-stop Stanley Cup-action av ädlaste märke och ingen sömn.
Vi fick vad vi ville på Garden ikväll – en riktigt svavelosande krevad till match – och tackar de nådiga hockeygudarna för det.
• • •
Vet ni vad timeout heter på franska?
Det gör jag.
Temps d’arrêt
Se där.
• • •
Musiken Tårtan betecknar som skit dånar till sist i Blue Jackets omklädningsrum – och ingen är gladare än Tårtan själv.
Fint ändå.

Columbus har haft en för fin säsong för att den ska behöva sluta med en förödmjukande sweep.
• • •
Det är stojigt och livat runt Lundqvist efteråt, för inte nog med att Antti Raanta och Uppsalas Tretjkak, Magnus Hellberg är där och firar seger.
Kevin Weekes dyker upp också.
Då blir det alltid högljutt.
• • •
Okej, det var det hela faktiskt.
Time to go och sova kudde.
Samling vid pumpen – också känd som Korresoffan – imorrn igen.
Jag hoppas alla är med.

Slut, Rangers håller ut in Järn-Hans-kamp i sista och vinner med 2-1.
Mer sen.

NY RANGERS – MONTREAL 2-1 (Period 2)
• • •
Nu är det roligt i The Wooooorld’s Most Famous Arena.
För caramba, Rangers blir plötsligt skogstokiga och bara kör – och de slutar inte bara för att Rick Nash lyckas trycka in ett ledningsmål.
Tvärtom, det är lika vådligt tryck som under John Candys gamla madrass nere hos Price under långa sekvenser sista tio.
Samtidigt är hemmadefensiven fortfarande vad den är, så när de kvicka, begåvade gästerna från de gamla fransk-kolonierna north of the border väl får tag i pucken och passerar rödlinjen blir det omedelbart brännhett åt andra hållet.
Åskådarna?
De kastas halsbrytande mellan skräck och eufori i dånande utbrott av ”Oooooooo”:n och ”Iiiiiiiii”:n
This is playoff hockey, baby.
Och jag svär min eviga lojalitet mot den heliga nådens hockeygudar…
• • •
Det är nån som kräks i ett bås inne på presstoan i första pausen.
Men SÅ dålig var väl Holden ändå inte?
• • •
Det är på pickup-nålen att Mika får in en puck.
Som han skulle behöva det.
• • •
Plötsligt slår det mig:
Detta kan mycket väl vara sista kvällen på Garden för säsongen.
Det skulle kännas lite…abrupt.
• • •
Men Tobias och de övriga stats-boysen har ju rätt.
Det det finns ingen möjlighet i världen att den styvmoderligt behandlade Kapten Clendening är sämre än Nick Holden.
• • •
Jag erkänner hands down att jag hörde till de som trodde att Bergevin begick ett misstag när han signade före detta mister troublemaker Radulov förra sommaren, men ojvoj vad fel jag hade där.
Den ryske virtuosen är ju Montreals allra största utropstecken i den här serien.
• • •
Keith Olberman, kontroversiell nyhetsankare på MSNBC, hedrar oss med sin närvaro på pressläktaren.
Om det inte vore för mina nu väldokumenterade aversioner visavi tv-mediets representanter den här tiden på året skulle jag nästan bli lite till mig.
• • •
Kan inte Claude Julien gifta sig med Claude Giroux istället?
Då kommer ju båda heta Claude Julien.
• • •
När du ändå håller på, Teemu – vem är nu denne Markus Nuutivara som väl sätter den sista spiken i pingvinhjärtat för kvällen och ser till att Tårtans önskan om att få höra spelarnas ”skitmusik” framåt 22-tiden slår in?
• • • 
OK, twenty to go – plus eventuell OT då.
Kan bli hela seriens klimax, om det vill sig.

NY RANGERS – MONTREAL 1-1 (Period 1)
• • •
Jag vet inte om villl sträcka mig så långt som att påstå att det är bevisat att (hockey) Gud hör bön, men ge mig lite nattvardsbröd.
Det här är ju nåt helt annat än det vi såg för två dygn sedan.
Hastigheten är hög, känslorna heta, närkamperna hårda, hungern glupande, attackviljan gränslös och det offensiva skill-set som exponeras bländande.
Tack.
• • •
Det är Nässjös egen Gretzky, Quicke Fast, som krigar in 1-0-målet för Rangers – och John J har inte kommenterat tilldragelsen ännu.
Var är världen på väg?
• • •
Ikväll är det rätt bra buzz i ladan ändå.
Rangers-fansen har jabbat upp lite känslor och vrålar sig genom Star-Spangled Banner som värsta Madhouse on Madison-dårarna.
Det är lite uppfriskande.
• • •
Hemmalagets yttre försvarsställningar består dock fortfarande av hockeyns motsvarighet till ett hönsnät – plus en halt kalkon vid namn Nick Holden.,
Men turligt nog för Blåskjortorna är the last line of defense desto mer solitt armerad.
Lundqvist får sopa rent flera gånger – inte minst när Andrew Shaw, av alla, tillåts komma loss i friläge.
När Weber tagit sig genom hönsnätet, kollrat bort kalkonen och slår den enkla men mördande passningen till Torey Mitchell vid kvitteringen – återigen efter förträffligt förarbete av Radulov – är han dock helt chanslös.
• • •
Jo, till skillnad från Kusmark-Arvy i Bridgestone igår gör sig Rick Nash skyldig till en riktig goaltender interference här.
Sen får uppjagade new yorkers skrika ”asshole” till domarna hur mycket de vill.
• • •
Efter värmningen kommer en förvirrad Marc Bergevin och irrar i mitt hörn av pressläktaren.
Där är han lika out of position som Nick Holden varit hela slutspelet.
• • •
En av de här tv-lallarna – som bara är här när det vankas playoff, förstås – jag berättade om i introt sitter nu här intill och äter en hel middag, med kniv och gaffel, och tittar på en film på sin laptop – medan matchen pågår.
Ibland är det fan bättre att sitta i korresoffan.
• • •
NHL droppar mailet just som matchen här börjar:
Expansion-draften kommer äga rum i Vegas 21 juni – i samband med Awards-showen.
I T-Mobile Arena.
Och två dagar senare fyller Papa Biff 50.
Kan bli några minnesvärda dagar i neonskenet…
• • •
Kanadensiska nationalsången var verkligen ett blindskär.
Konstapeln som sjöng hann byta tonart fler gånger än en genomsnittlig schlagerartist – fast på helt fel ställen.
Amirante, goddammit!
• • •
Ha ha, Taggen, no worries.
Jag drar hellre ut en tand än dricker te.
• • •
I morrn börjar NHL tydligen presentera de nominerade i varje Awards-klass också.
Först ut: Selke.
Heja Mikael Backlund och Bäckis – men Ryan Kesler tar’t ju.
• • •
Michael J. Fox vinkar i jumbotronen.
• • •
Men Ångestpåsen, with all respect för din tidlösa metafor – det var ju ett skämt.
Tror du de släpper in Avery och låter honom sitta bakom Montreals bås?
Det är större chans att resåren i dina omtalade gamla kalsonger blir spänstiga av sig själva igen.
• • •
Fast när några av tv-jönsarna försvinner får jag självaste Pat Leonard som bänkgranne.
Han gör tillfällig comeback för Daily News så här i playoff och ja, självklart, när han börjar prata om hur AV formerat laget ikväll hugger jag direkt:
Stop coaching, Pat!
• • •
Det kändes som det var väldigt nyttigt för Rangers att få ledningen, men nu är de piskade att skaffa ny.
Habs med övertag rår de inte på, känns det som.
• • •
Nu ska jag gå och trycka i mig nattvardsbrödet.

Gudar som är i hockeyhimlen!
Förlåt oss playoff-missbrukare våra synder – särskilt frosseriet och girigheten och avunden.
Frosseriet i matcher, girigheten efter efter ännu mer action och avunden serier som är så mycket roligare och mer spännande än de vi råkar följa mest noggrant.
Vi är obotliga, jag vet.
Vad gäller det senare måste jag dock utmana ödet – ja, er! – och få be om en tjänst…
Jag befinner mig ju hemma på Manhattan och bevakar duellen som engagerar allra flest av den här bloggens läsare, den mellan New York Rangers och Montreal Canadiens.
Den gick tyvärr, som ni ju vet, in i något slags koma i söndags. Saktade in, förlorade sitt temperament, blev kall och statisk och snäll och tråkig.
Att jämföra den tredje ronden här på Garden med exempelvis urladdningarna mellan Toronto och Washington vore som att jämföra Teskedsgumman med Michael Corleone.
Det skulle vara – jag måste säga det – en plåga värdig de som spikar upp gudars söner på kors om det fortsatte likadant ikväll
Så please, with sugar on the top, sätt fyr på den här serien nu.
Vi vill se Indycar-speed som den Edmonton och San Jose driver upp, hat som det som lyser i ögonen på Columbus-spelarna när inget de gör hjälper mot eleganta mästare, skönhetsupplevelser som de när Erik Karlsson slår passningar som skulle kunna uppträda på Cirkus, elektricitet som den som börjar spraka när Viktor Arvidsson och Filip Forsberg snurrar i terrängen framför Corey Crawford, nukleära slagskott som de Jakob Silfverberg bombar in på en svajig Brian Elliott, desperation som den Minnesota förgäves visar mot St. Louis och spänning som den som blixtrar i de episka slag Washington och Torontos makalösa Young Guns utkämpar.
Det är ohyfsat, bortskämt och, ja, girigt att kräva allt det när ni redan gett oss så mycket i en vecka
Men jag gör det ändå.

Snälla, snälla hockeygudar – hör vår bön!
Amen.
• • •
Efter nattens urladdning gick det såklart inte att somna direkt, fast timmen hade blivit mycket sen när samtalet med Rocket Ricky Rakell på spelarhotellet i Calgary var avslutat och sista texten skickad till morgonredaktör Emilia hemma vid Kungsbron i Stockholm.
Jag gick några varv runt lägenhet, sa saker som ”helvete vilken kväll” åt ingen alls, stod och tittade på nattrafiken 48 våningar nedanför ett tag och la mig till sist i korresoffan och lyssnade på nya Kendrick Lamar-albumet, av allt att döma precis så bra som alla med raffinerad smak påstår.
Priset var en biff som efter tre-fyra timmar hos John Blund var så mör när klockfan ringde att tanken ”Äh, somna om” nästan kändes mer lockande än en morning skate på Garden.
Men bara nästan.
Man kan kommer inte in i riktigt slutspelsgroove om man inte närvarar vid några skates i veckan och tillbringar ett par heldagar i hallar där brännheta slags ska stå.
Så jag studsade upp (nåja…), gjorde mig i ordning, gick ut, skällde ut en taxichaufför som tog helt fel väg i crosstown-trafiken, kom till slut till åttonde och 33:e och paraderade exakt 10.25 in i The Wooooorld’s Most Famous Arena.
Sedan dess har jag varit här och nu jävlar!
• • •
Man kanske inte måste vända sig till högre makter, trots allt.
Prins Oscar garanterade redan tio minuter efter söndagsmatchen att det skulle bli åka av idag
– Vi kommer att spela mycket bättre, det lovar jag, sa han med en min lika sammanbiten som en tidig januarimorgon med hård nordanvind hemma i Skellefteå.
Samma tongångar går igen hos alla blåskjortor nu.
– Vi vet att vi måste vara otroligt mycket bättre, säger kapten McDonagh.
– We’ve got to show up, we’ve got to perform, we’ve got to be professionals, menar Big Rick Nash.
– Vår inställning är att vi ska gå ut och vinna den här matchen, försäkrar Marc Staal.
Lovande, ändå.
För de var ju framförallt hemmaspelarna som skymfade gudarna med sin brist på passion och glöd och engagemang i Game 3.
Men snacka går ju.
Man ska göra också.
• • •
Jag får hålla med Taddson om att Trotzens matchning av Ovetjkin är direkt mystisk.
Det var rimligen inte för att vänja honom vid mer begränsad istid The Great Eight spelade mindre än vanligt under grundserien.
Det var för att han skulle orka 25 minuter i de här på-liv-och-död-matcherna, no?
Men man kanske blir konstig av att inte ha någon hals.
• • •
Habs behöver inte ändra så mycket sedan senast – såvida de inte vill bidra till att höja underhållningsvärdet, men jag gissar att den detaljen hittas rätt långt långt ner på Uncle Fester Juliens prioriteringslista.
De imponerade verkligen med det som brukar kallas defensiv struktur i söndags.
Det var ju inte BARA det att hemmaspelarna mest åkte och såsade; de kom ingenstans i ett försvar där alla precis hela tiden befann sig där de skulle.
En sån nöt knäcker man inte med mindre än att man åker skridskor fortare än Sebastian Vettel kör bil, så indirekt kanske gästerna ändå hjälper till att sätta mer spirituell glans på showen.
• • •
Jag går omkring i en ljusblå vårkavaj idag och känner mig som en Luc Besson-film.
Det Stora Blå.
• • •
Intressant lista signaturen ”Luckysnus” brände av i kommentatorsspåret i morse.
Han har rankat de lag han , som tv-tittare, upplevt haft bäst stöd av sin hemmapublik under första omgången och kom fram till följande seedning:
1. Wild, 2. Canadiens, 3. Oilers, 4. Flames, 5. Predators, 6. Maple leafs, 7. Ducks, 8. Blues, 9. Senators, 10. Jackets, 11. Capitals, 12. Penguins, 13. Bruins, 14. Blackhawks, 15. Rangers, 16. Sharks.
Jag har inga allvarligare invändningar, särskilt inte som jag huvudsakligen tittat på tv jag med, men Capitals borde vara betydligt högre placerade. Om det inte framgått att det var öronbedövande världskrigsstämning i Verizon Center under de två första matcherna beror det bara på att tv av någon anledning inte förmådde förmedla atmosfären. Jag har också svårt att tro att var så dött i Sharktank i förrgår. Där brukar tvärtom vara smärtsamt högljutt.
Det betyder att Garden skulle hamna sist och ja, jag är rädd att det stämmer.
Ljudvallen kan fortfarande sprängas om New York verkligen vill, men då krävs att Rangers gör otroliga saker och vinner stora matcher.
Eljest är det sedan den stora renoveringen för tre år sedan tyvärr ligans tystaste hall.
• • •
Människor som äter morot är överhuvudtaget galna enligt mitt att se saken, men de som dessutom gör det när de sitter jämte mig i ett pressrum i en ishall, i New York, förtjänar att skickas till Guantanamo för water boarding.
• • •
Ibland finns det tydligen lite utrymme för humor och skoj mitt i allvaret.
Under sin presskonferens i morse fick coach Badtofflan frågan varför han rör om i kedjorna till och med under matchvärmningarna.
Men det gör han inte alls, visade det sig.
Det är spelarna själva som vill jävlas med Dan Lacroix – den assisterande coachen som tidigare ingick i Vigneaults stab men nu är jobbar för Habs och för anteckningar över motståndarnas kedjor under uppvärmningen.
Now, that’s pretty funny!
• • •
När jag kommer riktigt nära under en karaktäristiskt skojfrisk scrum i Habs omklädningsrum efter morning skate slår det mig att Steve Ott med sitt slutspelsskägg ser ut som en rödlätt version av Metros nye chefredaktör Staffan Erfors.
Kul för Ott – Erfors kallas inte för inte ”Pretty Face”!
• • •
Upplivande scen nere i dörren i mitt hus nu på morgonen.
Dörrmannen Bazil, som håller på Islanders, ropar år dörrmannen Simon, som håller på Rangers:
– It’s lonely at the golf course, but judging by the game Sunday, you’ll join me soon!
Simon:
– Go fuck yourself!
Så trivsamt har vi det i östra Midtown!
• • •
Det var lite mer hetta i relationen mellan de här två klubbarna förra gången de utkämpade playoff-krig, i konferensfinalen 2014.
Då kunde ju Michel Therrien plötsligt få utbrott under träningarna och börja skälla för att Ulf Samuelsson satt på läktaren och tittade.
Men han var – är? – ju expert på sådana försök till mind games.
De har alltid slutat med att hans trupper fått fokus på fel saker och förlorat sina playoff-serier.
Fast just därför – så underhållande.
• • •
Nu, när vi nått milstolpen ”tre timmar innan match”, har jag en matchande blå slips till Luc Besson-kavajen också.
Det är nåt löjligt över hela framtoningen – men fint också.
Som en Bruno Mars-hit, ungefär.
• • •
Jag gillade Therrien även för att han var den ende NHL-coachen som rökte.
• • •
Det har varit nedslående ont om svenska kollegor i hallarna under de matcher jag sett live, hittills.
Man vill ju ha lite landsmän att skvallra med såna här gånger.
Desto skönare är det ju att veta att Lönta förr eller senare dyker upp.
Han heter så, Viasats posterboy Jonathan Lindquist från Hörnett – en förort till Varvet, Ö-viks Beverly Hills, som jag fått förklarat för mig idag.
Lönta!
• • •
NHL-coacherna borde verkligen röka, allihop.
Helst i båsen under matcherna.
• • •
Om Rangers legat under med 3-0 i en slutspelsserie för fyra år sedan hade Tårtans presskonferenser mest liknat exerciser med han sergeanten i ”Full Metal Jacket”.
Men kolla på videosnuttarna från Columbus – karln är en helt ny människa.
Idag berättar han att han hatar ”skitmusiken” hans mannar spelar i omklädningsrummet när de vunnit men att han inte annat önskar än att få höra den vid 22.00-strecket ikväll.
Jag tittar och tittar, men får inte in att det är gamle Kapten Ahab Tortorella…
• • •
Mediamatchen i den här serien är över sedan länge, det kan vi då konstatera.
Idag skulle jag säga att det är dubbelt så många fransktalande murvlar från north of the border som locals som rör sig i environgerna här på sjunde avenyn.
Det är som att Quebec-provinsen invaderat The Wooorld’s Most Famous Arena.
• • •
Get this, om gårdagens historiska OT-fyrling:
Det var första gången sedan 10 april 1985 fyra matcher på samma gång avgjordes i sudden. Även den gången hade Calgary ledningen med 4-1, i en match mot Winnipeg. Men fick till sist stryk med 5-4. Och vem var på isen för Winnipeg, och noterades för en assist, om inte Randy Carlyle.
Det är ju för fan mumbo jumbo-spooky!
• • •
Äter lobster club sandwich på Nick & Stef’s Steakhouse, vägg i vägg med Gardens media-entré, till lunch.
Då är det i sanning playoff-vår med Rangers!
• • •
Ni undrar var Eken håller hus?
Jo, det kan jag berätta.
Här!

Han blev tydligen intervjuad i jumbon under SM-finalen i Gavlerinken tidigare ikväll och enligt mina uppgiftslämnare utbröt dånande jubel när han zoomades in.
Ingen blir profet i sin hemstad – utom Henrik The Royal Oak Ek!
• • •
Sen äter jag en banan under eftermiddagen också.
Men säg inget till Päronmannen, det behöver han inte veta.
• • •
Apropå dödssynden avund spelas Game 4 i Bridgestone inte förrän på torsdag, så de utsända reportrarna från Chicago får en extra-dag helt ledig i Nashville.
Just saying…
• • •
Nej, Garden-publiken får inga leksaker ikväll heller – inga blinkande lampor, inga bjällror, nada.
Snål-Rangers.
• • •
Han var sannerligen inte ensam Rangers-forward om att vara blek i förrgår, men ändå.

Ikväll tror jag DJ Mika – som till och med blev bänkad i tredjeperioden då – tänker visa att han är goddamned playoff-spelare också.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Antal dosor Ettan i dataväskan en sån här heldag:
Tre.
Plus en nästan full i fickan redan från start.
Det kan ju bli nattmangling, så det gäller att vara försedd.
• • •
Han gjorde ju mål senast, fast inte på sitt typiska sätt.
Men sooner or later går Shea Webers åska över offensiv blålinje.
• • •
Det är när man skrivit 11 000 tecken och det fortfarande återstår en och en halv timme till matchstart man inser att man kanske är lite väll uppspelt…
• • •
Pittsburgh-Columbus 3-0, Minnesota-St.Louis 0-3, Chicago-Nashville 0-3, Anaheim-Calgary 3-0…
När tog det så många serier att nå tröskeln till sweep så snabbt i förstarundan?
Känns lite unikt.
Tror ni något av lagen nere i brygga klarar av att göra det omöjliga och vända?
Rent logiskt borde väl playoff-maskinen Chicago ligga bäst till – de gjorde det nästan mot Vancouver 2011; tvingade fram en Game 7 och fick stryk på övertid! – men jag vet inte.
Det var nåt med tappet igår som fick dem att se….gamla ut.
• • •
Nu är det en kollega från andra sidan Hudson-floden som säger att jag ser ut som en vårprimör i min midnattsblå outfit.
Ha!
• • •
Vad beträffar mitt eget resande försöker jag hålla i mig själv så gott det går. Egentligen vill jag vara överallt hela tiden – inte minst i Toronto och Nashville – men slutspelet pågår i två månader till, och det vore dumt att bränna alla pengar och all ork redan nu.

Så åtminstone fram till helgen blir jag kvar här hemma och sitter i korresoffan onsdag och torsdag.
Det är det säkert en och annan som blir förgrymmad över, men då får det vara så då.
• • •
Brendan Gallagher är först att åka ut i Montreals tvånudds-”turnering” noterar jag när jag klampar iväg till presshissen.
Det känns inte som någon stor överraskning.
• • •
John Amirante får inte sjunga nationalsångerna ikväll heller.
Rangers kan skylla sig själva som ställer till med sån jinx.
• • •
Drar en av de suraste nitlotterna i game winning-poolen idag.
Dwight King.
Men mina medtävlare får väl ha kul med mina pengar då…
• • •
Hemmalagets tvånuddsövningar ser jag aldrig, de hörs bara långt bort, bakom en kurva.
Däremot har jag bra vy över Prins Oscar, som joggar för sig själv borta vid presshissen.
Han ser lika beslutsam ut som när han utfäste löftet om en mer potent insats ikväll.
• • •
Det är alldeles för mycket vanliga allmänreportrar från de stora tv-stationerna i pressboxen ikväll.
Det finns inget värre än att hamna intill såna, för de är fullständigt ointresserade av det som pågår på isen och sitter obekymrat och bladdrar om annat.

Sen är det nån som upplyser dem om vad de ska säga och så gör de förljugna ståuppor om vilken fantastisk hockeymatch de just sett.
• • •
Vi kan ju slå fast detta:
Den här serien kan avgöras ikväll.
Om Habs skaffar sig 3-1-övertag, då vinner de. Om Rangers istället kvitterar, då får de väldigt mycket momentum inför nästa clash i Bell Centre.
• • •
Det verkar som att Sean Avery fick de 5000 exemplaren av memoarerna sålda och tänker komma hit och försöka störa Montreal.
Så här skriver han i alla fall på Twitter:
”No better feeling as a player then walking those last 100ft to MSG on a warm spring day knowing your about to go to war”.
Ojvoj!
• • •
Då får vi se då.
Hör hockeygudarna våra böner?
Låt oss hoppas och tro.

TORONTO – WASHINGTON 4-3 (Slut, OT).
BOSTON – OTTAWA 3-4 Slut, OT
NASHVILLE – CHICAGO 3-2 (Slut, OT)
CALGARY– ANAHEIM 4-5 (Slut, OT)
• • •
Satan i gatan vilken dramatik.
Men i Nashville avgör förra HV 71-junisen Kevin Fiala i slutet av första OT-perioden – och i Calgary hinner de inte mer än början förrän Corey Perry, om det nu var han som till slut fick sudden-målet, dödar den matchen.
• • •
Preds var bättre hela övertidsperioden och radade upp chanser, men det betyder sällan så mycket.
Jag satt bara och väntade på att Hawks skulle få in en slumppuck.
Men nope, inte ikväll, inte i den här serien.
• • •
Fyra matcher, fyra övertidsrysare.
Hockeygudarna är fan i mig på gott humör i den här första rundan.
• • •
Flames hade alltså ledningen med 4-1 i slutet av andra – men får alltså ändå stryk med 5-4.
Hemma.
Det är inte riktigt okej.
• • •
Poetisk rättvisa att det är Fiala som får avgöra i Bridgestone, och utlösa en episk fest på Broadway, ändå.

Det var ju han som hade drömläget några minuter tidigare, när Crawford gjorde årets årets räddning.
• • •
Vill ni läsa nåt gåshudsframkallande om hur det är i Toronto just nu ska ni inte missa aktstycket min vän Chris Johnstons vävde efter den förtrollade kvällen i ACC
• • •
Det är kanske bara sånt man säger i stridens hetta, men visst kändes det som att övertidsmålet i Nashville skulle avgöra hela serien – vilket lag som än gjorde det.
Jag vägrar fortfarande räkna bort Blackhawks, för de ÄR Blackhawks, och Kings hämtade de facto in omöjligt 0-3-underläge för bara nåt år sedan, men…Preds ska ju ta detta nu.
• • •
Nu är jag duktigt utpumpad och ska be att släcka lyset för i natt.
Imorrn förmiddag trampar jag över till Garden och där lägger vi oss på knä och ber till gudarna att även serien mellan Montreal och Rangers ska leva upp till den standard som är satt i alla andra serier.

TORONTO – WASHINGTON 4-3 (Slut, OT).
BOSTON – OTTAWA 3-4 Slut, OT
NASHVILLE – CHICAGO 2-2 (Period 3, OT väntar)
CALGARY– ANAHEIM 4-3 (Mitten av period 3)
• • •
Ja, lika lite som man skulle räkna bort Chicago i serien skulle man förstås räkna bort Nashville i den här matchen.
De har ju Flipper Forsberg från Åkerö i laguppställningen och han är on a roll igen och gör två i slutperioden, så givetvis:
Det blir sudden death-thriller även i Bridgestone Arena.
U-n-d-e-r-b-a-r-t!
• • •
HEK, skönt att se att du är här igen.
Jag skickade ett ”Vakna!” på mailadressen du angett på Disqus, men vem vet om den stämmer…
• • •
Äh, på NBC håller de opå ch tjafsar om att Flippers kvittering skulle dömts bort för goaltender interference – precis som Chicago tyckte.
Men om det DÄR är det, då kan vi sluta ha några mål alls i NHL.
• • •
Självfallet håller det på att bli riktigt spännande även i Calgary.
4-3 nu.
Ojvoj.
• • •
Hjälte i Nashville?
Flipper fullbordar ett hattrick – eller så smackar gamle Seabrook i vanlig ordning in sin sudden-puck.

TORONTO – WASHINGTON 4-3 (Slut, OT)
BOSTON – OTTAWA 3-4 (Slut, OT)
NASHVILLE – CHICAGO 0-2 (Period 2)
CALGARY – ANAHEIM 4-1 (Mitten av period 2)
• • • 
När ingen annan går att lita på får man vända sig till Dennis Rasmussen…
Det är till slut den gode västmanlänningen som spräcker Pekka Rinnes nolla och nu är Hawks på G.
Jag är inte den som säger ”vad var det jag sa” i parti och minut, men – vad var det jag sa.
Man kan aldrig räkna bort Chicago Blackhawks.
• • •
För övrigt håller jag just nu på att skriva referat, men ska försöka få det undanstökat så jag kan njuta av slutet i de två draman som fortfarande pågår.