TORONTO – WASHINGTON 4-3 (Slut, OT).
BOSTON – OTTAWA 3-4 (Slut, OT)
NASHVILLE – CHICAGO 0-0 (Period 1)
CALGARY– ANAHEIM 2-0 (Mitten av period 1)
• • •
Det blir ett tungt slut på Patriot’s Day i Boston.
Bobby Ryan sätter ett rasande snyggt sudden-mål – efter förarbete av Erik, förstås – och ger Senators 2-1-ledning i serien.
Så det börjar sent tidigt även för B’s.
Dom måste vinna på onsdag, så är det bara med det.
• • •
Nu har det gått sju perioder utan att Chicago gjort mål.
Vi är på väg in i twilight zone.
• • •
Samtliga kanadensiska lag i östra konferensen övertag i sina serier nu.
Skulle det hålla i sig får vi följande konferenssemis:
Pittsburgh – Toronto
Montreal – Ottawa.
Och borta i väst:
Anaheim – Edmonton.
St. Louis – Nashville.
Kalla mig kanadick om du vill, men nog ser det kittlande ut.
• • •
Under de sista fem minuter jag hinner se från Bridgestone Arena ligger Flipper Forsberg och Duracellkaninen från Kusmark och Johansen på rätt så fett mot en till synes darrig Crawford.
Jag tycker mig också hinna notera att det är väldigt grinigt på isen.
Härligt!
• • •

Ser ut som att Flames vill göra ett statement hemma i Saddledome.
• • •
Finns det några andra, som gillar nåt annat, som har det så drömlikt underbart som vi NHL-fans har just nu?
Vi matas ju med match efter match efter match, kväll efter kväll efter kväll.
Det är som att vara åtta år och få en stor påse fredagsgodis varje dag i veckan.

TORONTO – WASHINGTON 4-3 (Slut, OT).
BOSTON – OTTAWA 3-3 (OT, Period 4, OT pågår)
NASHVILLE – CHICAGO 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Wow.
Bozak avgör direkt.
Kort sagt:
Toronto vinner med 4-3 – och har skaffat sig 2-1-ledning i serien mot President’s Trophy-vinnarna.
Det är bara måndag, men vid min gud – vilket party som i detta nu utbryter på gatorna i Big Smoke.
• • •
För Caps är det en bekant melodi.
De klarade inte av att döda matchen när de hade chansen – som så otroligt många gånger de senaste tio åren.
Nu är seger på onsdag ett absolut måste.
Annars slutar det här som vanligt.
• • •
I Boston får jag känslan av att de kommer hålla på betydligt längre och så länge ingen iklär sig rollen som hjälte har jag den kanalen på.
Nashville får vänta.

TORONTO – WASHINGTON 3-3 (Period 3, OT väntar).
BOSTON – OTTAWA 3-3 (OT, Period 3, OT väntar)
NASHVILLE – CHICAGO 0-0 (Början av Period 1)
• • •
Stanley working overtime…
Det blir sudden-drama igen – i Toronto såväl som i Boston.
Galet.
Men inte mig emot, den här hockeypornografin får fortsätta precis hur länge den vill.
• • •
Minns ni hur mycket det i början av säsongen talades om att Leafs har sånt överflöd av talanger att de nog förr eller senare skulle komma att trejda Lill-Nyllet för en back.
Jag tror, som James Mirtle påpekar på Twitter, att vi kan glömma det.
Jävlar vad bra han är.
• • •
Första halvan av tredje känns det som att Leafs har tagit över helt, de bara öser på ren lust och entusiasm och gästerna börjar nästan se lite illamående ut av farten och energin.
Men sista tio är det istället Caps som pushar tillbaka och jävlar, Kusnetzov är såhärnära att bli hjälte.
Magiskt.
• • •
Jag orkar inte kolla upp just nu, men det känns som att det är fler matcher i den här förstarundan som gått till över än matcher som inte gjort det.
Man kan inte begära mer än så.
• • •
Nu kör det ihop sig för NBC, men inte för oss tittare – NHL Network griper in och visar matchen i Bridgestone så länge Leafs och Caps fortsätter.
• • •
Kan vi får några förslag på hjältar?
Här är mina alternativ.
Boston: Krecji
Ottawa: Erik
Toronto: Matt Martin.
Washington: Burracuda.

TORONTO – WASHINGTON 3-3 (Period 2)
BOSTON – OTTAWA 3-3 (Period 2)
• • •
Pang, bom, kakadua!
William ”Lill-Nyllet” Nylander har gjort sitt livs första Stanley Cup-mål – och med det fixar han kvittering åt Toronto, med sekunder kvar av andra perioden.
Som han själv sa:
Så jävla, jävla häftigt!
• • •
Den här matchen alltså…
Det är som att vara på en konsert som börjar med det mest exalterande extranumret – och sedan bara stegrar och stegrar.
Jag blir helt utmattad – hemma i vardagsrummet!
• • •
Huruvida det är svagt av Caps att inte göra mål i ett fem-mot-tre-läge, och sedan inte heller i ett nytt powerplay direkt efter, eller om det är Leafs som är dödar med ackuratess låter jag vara osagt.
Men ett vet jag:
Det brukar vara omöjligt att vinna slutspelsmatcher om man inte använder sina five-on-threes.
• • •
Ingen kan komma och påstå att Holtby är feg.
När han störtar ut ända till blålinjen för att hindra Marner från friläge har inte mer marginal än Gunnar Larsson när han VM-guld i OS-bassängen i München 72 med två tusendelar, men ah – han lyckas precis få en fiber av klubban på pucken.
• • •
En kollega messar bild från pressläktaren i Bridgestone och plötsligt har jag ännu fler skäl att flyga down south.
Media får tydligen ett playoff survival-kit av Predators och i det ingår bland annat en flaska Jack Daniel’s!
Det kallar jag klass.
• • •
I Boston kändes det som att det var över när Sens gjorde 3-0, men som kommentatorn i ACC säger:
– Just like that…
Av vad jag kan se på bilderna som flimrar förbi under NBC-sändningen är det dock två rejäla tavlor som bäddar för Bruins återkomst.
• • •
Först tror jag det ligger en kondom i påsen de delar ut i Bridgestone också, men riktigt så kul ska vi inte ha det.

Det är en ask med sytillbehör…
• • •
Men alla som sett filmen ”Patriot’s Day” förstår ju att det inte går att slå Bruins i Gaaaaden just idag.
• • •
Kadri-kedjan hade knappt varit ur egen zon på hela matchen när de tittade upp och matade in den otroligt viktiga och förlösande 2-3 reduceringen.
Men det är den viktigaste egenskapen av alla i playoff:
Att utnyttja de få chanser man får.
• • •
Allt kluckande om Steve Otts kacklande igår gäller Leo Komarov idag också.
Som käften igår på honom – inte minst mot Bäckis, eftersom han ju faktiskt kan svenska.
För övrigt är det förstås väldigt roligt att klucka åt kackel!
• • •
Nu ska jag beställa hem lämplig mat.
Det behövs proviant för att överleva slutklämmen av den här sortens vilda västern-shower

TORONTO – WASHINGTON 1-2 (Period 1)

BOSTON – OTTAWA 0-2 (Period 1)
• • • 
This fucking thing is on, man!
Vilket HAPPENING som pågår i Air Canada Centre.
Det är ju så hjärtat hoppar rakt ut ur bröstkorgen och ligger på vardagsrumsgolvet och pumpar emellanåt.
Älskar, älskar, ÄLSKAR detta!
• • •
Hur var det Babs sa i Toronto på skärtorsdagen?
”Det finns inget som att se hemmafansen sitta på händerna med långa ansikten och vara nervösa”.
Caps håller med och tvingar inledningsvis fram just den reaktionen ikväll.
Först skruvar Nicky Bäckström från Valbo å kallvattenkranen, fyller en hink – och häller över Kanadas största metropol.
Sen följer Alex Ovetjkin exemplet – efter att Bäckis lett honom fram till tvättstället med en fin passning.
Ojvoj pang-öppning!
• • •
Mike Hoffman tittade tydligen på Radulov igår.
Vilken gräddbakelse till balja han blåser Rasken med i TD Gaaaaden.
• • •
Man hinner dock inte hämta andan tillräckligt länge för att ens formulera en fundering om hur Leafs kommer hantera sitt första motlut i hela slutspelet – sedan har Messias Auston Matthews har svarat.
Då är trycket i ACC de facto sådant att min tv – en hyggligt modern platt-variant – skräller och skakar som en gammal Dux-burk.
• • •
En mig närstående instrumentreparatör, också känd som storebror, messar mitt i infernot att John Prine gjorde en gudomlig konsert i Göteborg tidigare ikväll och att alla som har chansen måste gå och se honom på Cirkus i Stockholm imorrn.
Lyssna på det rådet, min bror är inte den som hetsar upp sig i onödan.
• • •
Vad man möjligen är lite förvånad över är att Leafs inte klarar hålla Caps fruktade förstalina under herrans tukt och förmaning nu när Babs får byta först.
Å andra sidan slår det såna inspirerade gnistor om Bäckis och Ovie att det antagligen inte hade hjälpt om han fått byta in två femmor på samma gång,
Goddamned, de två DC-legendarerna bestämde sig för att spela ikväll!
• • •
Fast tro inte att storebror – Ola, heter han – inte bryr sig om hockey bara för att han råkar vara musikkonnässör monumentale.
Han växte upp med a thing for Börje Salming och Inge Hammarström, håller således på Leafs och är uppe i göteborgsnatten och ser den här kanonmatchen.
• • •
Väntar på NBC:s highlights från Gaaaaden, men rent allmänt – imponerande av Sens att gå in där och skaffa sig 2-0-ledning.
• • •
Coolt, NBC har Shane Doan i studion ikväll.
• • • 
Ska vi få två perioder till av den här showen?
Sicken lycka.

Han är inte så förtjust i att bli intervjuad och har gjort de korta svaren till en egen liten konstform.
Men när jag träffade William Nylander – forever Lill-Nyllet i den här bloggen, eftersom den föddes när pappa Stor-Nyllet fortfarande spelade i NHL – efter Maple Leafs övertidsseger i Verizon Center på påskaftonen var han nästan lite uppspelt och pratglad.
Och framförallt:
När jag frågade om hur mycket han såg fram emot att få spela sin första playoff-match hemma i Air Canada Centre började det lysa i de 20-åriga ögonen.
– Det ska bli så jävla, jävla häftigt, flämtade han.
Ja, det kan jag tro!
En storstad som älskar hockey som Vatikanstaten älskar jungfru Maria har väntat på det här ögonblicket i decennier.
Jaja, de var i Stanley Cup-slutspel en kvart även 2013 men då hade de egentligen inte där att göra.
Randy Carlyle var coach, en Phil Kessel som inte trivdes i strålkastarskenet stod för all stjärnglans och alla fattade att det skulle sluta exakt så snabbt som det gjorde.
Men nu…det här är ett lag som precis inlett en helt ny, gyllene era i Big Smoke och dess unga superstars tar nu sina första steg i den himmel de vad det lider kommer göra till sin.
Det finns verkligen skäl för hype och upphetsning och hopp och tro den här gången.
Stämningen runt ACC exakt nu, när det drar ihop sig inför största matchen i stan sedan tidigt 00-tal, törs jag knappt tänka på, men för att återknyta till Lill-Nyllet:
Det är garanterat jävla, jävla häftigt…
• • •
Själv sitter jag hemma i den omsusade korresoffan och följer kvällens fyra matcher på tv.
Det känns inte lika berusande som att vara med live, men är fint på ett mer avslappnat, gemytligt sätt – särskilt som jag sett så lite av de serier som rullat medan jag befunnit mig i Washington.
Fokus kommer inledningsvis ligga på matchen i ACC, för den serien har en en gång för alla glans som ingen annan, men visar det sig bli bättre action i Boston zappar jag dit – och sedan ska det bli ett nöje att för första gången se Nashville och Chicago i realtid.
• • •
”What a disappointment.
What a letdown.
There simply is no excuse…”
Larry Brooks är inte nådig mot Rangers i Post idag.
Och det ska han ju inte vara heller.
Det är fortfarande förbryllande att tänka på hur lite passion och sisu hemmaspelarna – med undantag för Henke, som också Brooksie hyllar – visade igår.
Hur fan var det möjligt?
• • •
Dagens hetaste fråga:
Gör Chicago ett mål ikväll?
Tänk om ändå…
• • •
”Senast jag bevakade en playoff-match här var han med på isen. Nu står Mats Sundin staty på Legends Row”.
NHL.com-stjärnan Tom Gulittis tweet från ACC för ett par timmar sedan, komplett med bild på Suddens staty, säger en del…
• • •
Det är ett litet missförstånd hos somliga att bloggen kan åka var som helst när som helst i playoff-tider, därtill finns vare sig pengar eller tid eller logistiska möjligheter (det tar lite tid att ansöka om, och beviljas, ackreditering, hombres), men om Predators skaffar sig 3-0-ledning i afton är det inte omöjligt att det blir en korvtallrik på Martin’s BBQ i Nashville till lunch på torsdag…
• • •
Jodå, jag ska följa matchen i Saddledome – ifall Flames- och Ducks-fans undrar.
Framförallt vill jag se om Kesler, Perry och Getzlaf kan få Dougie och andra ur balans igen – eller om hemmaspelarna tar sig i den så kallade kragen och fattar att det ska skita i provokationerna.
• • •
Jag sov nästan till lunch idag, för det behövdes, och sedan har jag hamrat på en Bjurmania-sida – som ni kan skaffa plus-konto och avnjuta på sportbladet.se i detta nu, eller så får ni köpa tidningen imorrn.
Därav följde att jag bara hade trekvart på mig att förfärdiga detta intro och därför är det lite kortare än vanligt.
Men nu kör vi.
Ännu en magisk kväll under det två månader långa slaget om Stanley Cup är här!

NY RANGERS – MONTREAL 1-3 (Slut)
• • •
Jag ser ingen anledning att revidera proklamationen från nattens tredje inlägg.
Matchen på Garden är, officiellt, den minst exalterande som spelats i Stanley Cup-slutspelet 2017.
Men:
Vi fick Radulovs lilla mirakel till mål med oss hem i alla fall.
Snyggast hittills – i konkurrens med det Erik K spelade fram till under påskaftonsmatinén i Ottawa.
Det var var ju faktiskt lite Foppa i Lillehammer över ryssens shownummer – fast Foppa hade ingen motståndare hängande på ryggen i OS-finalen för 23 år sedan….

Wow.
• • •
Edmonton kom och hällde olja i hajtanken – och firrarna som bor där tappade simförmågan.
Andra raka nollningen.
Wow igen.
Samtidigt fick vi ytterligare en expect-the-unexpected-pärla att föra in på kontot.
Zack Kassian gjorde matchens enda mål i natt – och är hjälte för andra matchen i rad.
Zack Kassian!
• • •
Badtofflan säger det själv.
Rangers bästa kedja just nu är fjärdekedjan.
Och det räcker inte.
– Våra bästa spelare måste vara bättre, så är det bara, säger han och ser mer uppgiven ut än han brukar.
• • •
Bilden på Zach Werenskis demolerade ansikte är en omedelbar klassiker.
Han ser ju ut som om han gått en brottningsmatch mot en hungrig Hannibal Lecter – men spelade så länge det gick, innan han inte kunde se mer (!).
Coach Tårtans kommentar i ärendet är också en omedelbar klassiker.
– Killen har balls lika stora som den här hallen!
Och då är Nationwide rätt maffig…
• • •
Om fansen bara ser till att köpa fem tusen förhands-ex av hans memoarer – ”Ice Capades” – lovar Sean Avery att hjälpa till på tisdag.
”I will sit behind the Canadiens bench and get the entire team of their game”, skriver han på twitter.
Ha ha, det värsta är att han förmodligen skulle lyckas
Utan problem.
• • •
Det är finsk vår i Nordamerika – trots att superstars som Laine och Aho inte får vara med och leka.
Rinne, Kapanen och nu Lehkonen – de gör ju succé kväll efter kväll, de blåvita lejonen.
Ser ni min vän Jarkko får ni ha överseende med att han dansar fram genom tillvaron.
• • •
Jaha, då slår vi igen för inatt.
Imorrn ska jag, prisa gud, sova tills jag vaknar – och sedan börja göra mig i ordning för en långsittning i korresoffan till kvällen.
Ni är härmed inviterade – som VIP-gäster.

Holy cow, Alexander Radulov gör ett av slutspelets hittills snyggaste mål – ett solonummer monumentale – och därmed är det 0-3 och game over.
Skjei får in en sen reducering, men det är too little too late för det letargiska hemmalaget.
Mer kommer i en slutrapport innan yours truly biff hastar hem för att se Sharks-Oilers – eller möjligen redan när han tagit sig dit.

NY RANGERS – MONTREAL 0-1 (Period 2)
• • •
Habs står för en väldigt fin powerplay-variant som slutar med Artturi Lehkonen, fri på liten,liten yta mitt i slottet, spräcker Henkes nolla.
Annars är det officiellt nu:
Det här är den minst betagande av alla matcher jag hittills sett sedan playoff började i onsdags, live såväl som på tv.
Jag vet inte om den egentligen är dålig, de båda lagen gör väl det dom ska under ett ställningskrig, men – det händer för lite, tempot är för lågt och känslorna svallar inte.
Hallå för fan!
• • •
Gris-Olle är off han med.
Sitter mest och stirrar i sin ölmugg och muttrar tyst.
Det var ju inte så här det skulle bli när de tände the spotlights på Manhattan
• • •
Inte för att det direkt slår gnistor om Montreal heller, men om nån nu ska ha ledningen är det logiskt att det är gästerna.
De skapar i alla fall några chanser och tvingar Lundqvist att steppa duktigt några gånger.
Rangers, däremot, utsätter inte Price för nånting som skulle kunna beskrivas som farligt i mittperioden.
• • •
Tänk att så många fortfarande tycker det är så roligt när domarna ramlar omkull.
Och nu när jag tänker på det, det gör ju jag med!
• • •
Förlåt, nu ska jag inte förtala Gris-Olle.
När Miller åker för faceoff-violation ställer han plötsligt ner ölmuggen, reser sig och skriker.
– Fucking bullshit!
Det var det ju inte, men – uppfriskande med en reaktion.
• • •
Det är verkligen fjärdekedjan, med Prins Oscar och Nässjö-Jesper i spetsen, som uträttar något litet för hemmalaget.
De är inte gorillor utsläppta ur bur – men väl unga rottweilers som liksom gläfser sig fast nere i anfallszonen mellan varven.
• • •
När Werenski återvänder till matchen i Columbus efter att han fått puck i ansiktet ser det ut som att han ska ut och skjuta ner Mig-plan snarare än spela hockey.
• • •
Det är tidvis så segt här att jag börjar tänka på hur satans skönt det ska bli att ligga i korresoffan och se matcher på tv i morgon – och kunna välja bort de som inte har förväntat underhållningsvärde…
• • •
OK, desto mer intensiv hetta i Ohio, förstår jag.
Och OT.
Kan vi få förslag på hjältar?
Jag säger Olli M – eller Wild Bill William Karlsson.
Här ska vi försöka vakna till med lite kaffe.

NY RANGERS – MONTREAL 0-0 (Period 1)
• • •
Garden glöder.
Ett tag.
Från slutet av värmningen, över entrén och nationalsångerna och line-up, till fem minuter in i the action, ungefär.
Sen sätter sig åskådarna, en efter en, och temperaturen sjunker, för nja.
Den förväntade eruptionen kommer aldrig.

För att vara en playoff-clash, i den vanligtvis besinningslösa förstarundan, är matchen rätt ljummen och snäll och försiktig.
Faktiskt:
Det smäller inte ens särskilt hårt i närkamperna.
We need a goal – åt endera hållet.
Så soldaterna där nere i skyttegraven blir känner blodet koka i artärerna och blir desperata och förbannade.
• • •
Habs har 10-6 i skott och leder även, knappt, på poäng skulle jag säga.
De känns lite starkare och stabilare och runt elfte-tolfte minuten är det bara en Lundqvist sprattlande som Televinken som hindrar dem från att ta ledningen, för Staal och Smith och allt vad hemmabackarna heter såsar alldeles väldigt framföra honom.
Tänk att de tappar så mycket så fort de kommer hem hit.
• • •
Som han gafflar och tjattrar, Steve Ott, ha ha.
Just ikväll verkar han ha ett särskilt gott – eller snarare ont – öga till unge Jimmy Vesey.
• • •
Ibland känns det som att Zuke nästan är för smart för sina medspelare.
Han slår då och då passningar som är så geniala att de, kompisarna, blir helt överrumplade..
Som Kjell Brus, en förhistorisk Zuccarello från Borlänge i Leksand på 70-talet.
• • •
Så Badtofflan gjorde som hardcore-fansen ville, petade Holden – för första gången på hela säsongen, vad jag kan minnas – och osäkrar Kevin Klein istället.
Inställsamma Alain…
• • •
Playoff-introt är okej, men inte epokgörande och framförallt påfallande likt det dom gnuggat under hela grundserien.
Någon kunde ha ansträngt sig mer.
• • •
Det hade kunnat bli Oscar-gala om nummer 24, från Skellefteå, haft lite tur.
Men han träffar klockrent i stolpen.
• • •
Joho, alla som är här idag fick tydligen en handduk i entrén och kan nu vifta på tillbörligt playoff-vis kvällen lång.
Lattjolajbans.
• • •
Paul Byron är en bättre hockeyspelare än man föreställer sig till vardags.
Det förvånar mig inte alls om han snart visar var – häpp! – byron ska stå…
• • •
Habs-fansen brukar märkas och synas på de här läktarna under vanlig serielunk, men ikväll scannar jag förgäves av hallen.
Inga röda tröjor.
Oväntat.
• • •
John McEnroe – alltid på plats de riktigt stora matcherna – är förste celebritet att bli inzoomad i jumbon och han ställer sig ogenerat upp i sin gälla Rangers-jacka och och eldar på sina fellow åskådare i Let’s go-ramsor.
Fina Johnny Mac!
• • •
Gorillor precis utsläppta ur en bur…
Minns ni den metaforen?
Tänk om den kunde bli aktuell om några minuter här…