NY ISLANDERS – TORONTO 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, det här var ju en rätt luguber period.
I drygt tio minuter är det som att Islanders har ett enda långt powerplay, så hårt ligger de på motståndare som verkar helt lost in the blåst och under några särskilt bedrövliga minuter begår fler defensiva misstag än Nicklas Lidström begick under en hel karriär.
Men sen tittar gästerna upp och får in en något slumpartad kvittering och då är det som att röda lampan tänds under de vita hjälmarna och plötsligt bara…”Ok, det är match, nu kör vi”.
• • •
Även Willy Styles inleder utan kolsyra i läsken, om man säger så.
Efter halva perioden börjar han dock synas mer och mer och ingen alls blir förvånad om någon av de snillrika passningar han strösslar med snart leder till cannoli-frossa.
• • •
Nåt som aldrig händer direkt på ön.
Auston Matthews blir utvisad – och det PP som följer hinner inte pågå många sekunder förrän Paul Mary sätter 1-0.
Tänka sig.
• • •
Det är verkligen långt från fullsatt i lyxbygget ikväll (om ändå kanske slutsålt, Hyttmyran…)
Isles-fansen har vant sig vid större framgångar än de favoriterna stått för i år och skiter helt enkelt i matcher som den här.
• • •
Ja, alltså, det är ju inte som den där famösa gången ute i Coliseum, när han återvände för första gången – men så fort Tavares kommer in på isen blir det ett jävla liv här inne.
Han håller på att replikera med en backhand i halvt friläge efter bara några byten, men så kul skulle vi inte ha det.
Ännu.
• • •
Scott Mayfield är den näst bästa Mayfield jag vet, efter Curtis.
• • •
Det är ju lustigt att en supporter vid Islanders spelargång under värmningen håller upp en rejäl cut-out i papp av Pierre Engvalls huvud.
Men förstås, han har ju extra mycket skin in the game när han möter sina gamla lagkamrater.
• • •
Idsint, we miss you!
• • •
Nu har Ondskan matat ut det färska podcast-avsnittet – nummer 446 i ordningen.
Du hittar det hännä, som vi skulle sagt i Borlänge.
• • •
Och Kmannen, we miss you too!
• • •
Dagens bästa nyhet: Avalanche tror och hoppas att Gabbe är tillbaka lagom till slutspelet.
Då åker jag till Denver och blåser i stora trumpeten, det kan jag lova.
• • •
För att inte tala om dig, Björn Falk – spöket från Södermalm.
• • •
Ouch, Gud ger och tar: När det nu står klart att Leo gör comeback tidigare än väntat går istället Trevor Zegras sönder. Han har brutit en fotled och blir borta åtminstone åtta veckor.
Det är inte ankans år i år.
• • •
Jädrar vad många tidiga matcher det är ikväll.
Men inte mig emot, då blir det lättare att få ihop Nattens Svep i hygglig tid.
• • •
Martin Jones har varit bra – och det har Sorken också.
• • •
OK, på allmän begäran – en Borlänge Tidning-krönika från 2021, om Bofinken och ringar i öronen.

NEW YORK. Det dröjde lite längre än det borde gjort, men vid 20 års ålder vågade jag till sist ta hål i örat och sätta i en ring.
Eller jag och jag. Dåvarande flickvännen Karin visste att jag var för harig för att förverkliga en mångårig dröm om att så att säga tuffa till framtoningen och släpade en dag helt sonika med mig till en salong på Stationsgatan och såg till att vänster örsnibb blev perforerad.
Jag kommer att tänka på det när jag en kväll sorterar gamla fotografier jag av någon förvirrad anledning fått med mig hit och råkar se några från åren då en rejäl silverpjäs dinglade under lockarna.
Det ser rätt fint ut, tycker jag än idag – och då kände jag mig som rena rama Keith Richards. Ingen på hela Slingergatan hade någonsin haft en coolare look. Inte i mina ögon.
Alla var inte lika nöjda. Stackars pappa översåg med mycket, men ringar i öronen på män hade han svårt att acceptera, i synnerhet män han själv uppfostrat. Den snörpta mun och de himlande ögon jag fick till svar när jag under en middag några dagar efter Karins kupp vred huvudet åt vänster och frågade vad han tyckte syftade inte till att signalera förtjusning, om vi säger så.
Ringen satt sedan där i närapå ett decennium, utan att någonsin vinna över pappas sympatier, men till slut tog jag ut den. Inte för att blidka honom utan för att den inte betydde någonting längre. På 60-, 70- och åtminstone delar av 80-talet markerade hål i örat om inte utanförskap så i alla fall en alternativ attityd. Det var inte så många som bar ring och de som gjorde det meddelade omvärlden att ”jag är inte som alla andra”. Tatueringar? Det var det bara sjömän, kåkfarare och möjligen Laban i The Doom som hade. Men sedan började vilka morsgrisar som helst – jag var väl ärligt talat en av dem… – kopiera punkarna och hela poängen gick förlorad. Idag är ju en simpel ring i örat inget att komma med. Man ska vara piercad på de mest onämnbara ställen och tatueringar – herregud, det är de kids som INTE ser ut som nedklottrade väggar på offentliga toaletter som gör intryck.
Ändå lockar de gamla bilderna till da capo. Hålet har vuxit igen för länge sedan, men det går ju att ta ett nytt – i alla fall om Karin kan tänka sig att komma hit och sufflera igen! – och en ring i örat skulle kanske liva upp en i övrigt alltmer bedagad exteriör.
Fast jag är väl för gammal. Män som på ålderns höst blir fåfänga och likt tonåringar börjar dekorera sig själva som vore de julgranar hör till det mest patetiska som finns. När de som skrev manus till ”Sopranos” ville visa hur töntigt kocken Artie Bucco uppförde sig som nyskild satte de inte för inte en sten i örat på honom.
Öronen får man helt enkelt nöja sig med att använda till att lyssna med – och vara glad så länge de duger till det. 

De är verkligen inte många i hockeyvärlden.
Originalen.
Särlingarna.
De som dansar till takten från en helt egen trumma, osynlig för alla andra.
Men Gud ska veta att vi har en i William Andrew Michael Junior Nylander Altelius – även känd som Lill-Nyllet, Willy Styles, Subway Willy och, numer, The 92 Million Dollar Man i Big Smoke.
Han liknar verkligen ingen annan, vare sig i fråga om look, temperament, självtillit, utstrålning eller allmän attityd. Snubben har den unge estradörens och konstnärens aura.
I mina ögon är det en av hans främsta förtjänster, jag gillar annorlunda och jag gillar egensinne – och framförallt tycker jag vi behöver mer av slikt i den konforma hockeyn, där man inte sällan får intrycket att alla strävar efter att anpassa sig till samma, något fyrkantiga norm.
Nä, jag känner honom inte särskilt väl, för i arsenalen av speciella personlighetsdrag ingår en viss, till synes medfödd distans visavi media. När jag väl träffar honom är han alltid trevlig och pratar och ler vänligt, men intresset för att bonda och utveckla en relation får betecknas som kraftigt begränsat.
Det måste förstås respekteras, alla kan inte digga bofink på det viset – och även om det nu inte är ömsesidigt tar jag mig friheten att vara förtjust i Subway Willy och hans stil ändå.
De tjocka ringarna i öronen. Kedjorna runt halsen. Fäblessen för vita linnen – eller bar bringa, som vi ofta får se i samtidiga intervjuer. Det ständiga leendet. De fantasifulla kreationerna på Torontos tunnelbana. Den allmänna sorglösheten. Den grundmurade självkänslan. Hela det bohemiska paketet. Ah, han skulle ju lika gärna kunna vara rockstjärna.
Det är ena skälet till att jag känner mig så exalterad över att få se honom live ikväll igen – i UBS Arena i Elmont på Long Island.
Man vill vara in the presence of sådana karaktärer.
Det andra skälet är…ja, det han gör på isen. Han får inte 92 miljoner dollar för att han är en salt kis, trots allt. Han får det för att han är en jävel på att spela ishockey, för artisteriet och våghalsigheten och bollkänslan och spelsinnet och ärelystnaden och målhungern och förmågan att få vittnen att dra efter andan.
Det vill man också få vara nära och uppleva i verkliga livet – så ofta det går.
Nu tar vi sålunda och sprutar lite imaginär konfetti i den här bloggen.
Det är showtime med NHL:s stora svenska original.
• • •
På nåt sätt har jag fått en smäll på ett knä och är day-to-day, så jag tar en bil ut till Elmont under eftermiddagen, men fy fan – det var sista gången. Jag haltar hellre bort till Grand Central Station än sitter i den ohyggliga trafiken på Long Island Expressway.
Det går så långsamt, och tar sån tid, att jag och förtjusande chauffören Chanpreet från norra Indien till sist får slut på samtalsämnen.
Vi talar om Indira Gandhi och elbilar och chicken korma (gravt västifierad kost, vet jag nu) och svenska kvinnors förstummande skönhet och Volvo och Indiens relation med pakistan och Zlatan och Trump och hinduism och Stockholms tunnelbana och Bollywood och surströmming och till slut har vi inget mer att säga varann och bara sitter och suckar åt det faktum att det faktiskt finns fakirer till människor som sitter i samma förbannade bumper-to-bumper-trafik vareviga dag.
Men vad gör man inte för Willy Styles.
• • •
Det ilade till i solar plexus när jag såg Tårtans presskonferens i Philly igår och han plötsligt fick det där svarta i blicken och frågade om ”the guy” som hade rapporterat stolligheter om Kevin Hayes eventuella inblandning i Cutter Gauthier-trejden.
Man förstod ju precis vad som skulle komma och mycket riktigt – han grillade ”the guy” över öppen eld.
Men God Bless den gamla skränfocken, han har ju helt rätt i att det är bullshit att Hayes får utstå en sådan skitstorm för nåt han inte haft med att göra.
Ja, förresten, även om han varit det är det förstås fullständigt sjukt att han blir dödshotad och att någon knölföda till supporter skriver ”Det är bra att din bror är död”.
Man är ingenting annat än ett as om man vräker ur sig något liknande – för att någon inte vill spela för ens fucking hockeylag.
Men man borde inte bli förvånad, samtiden är ju så här och borde låsas in på institution.
• • •
Innan jag och Chanpreet körde fast i Long Island-geggan hann jag spela in ett nytt podcast-avsnitt med Ondskan från Örby, ett dygn senare än vanligt.

Missa inte när min fine buddy klippt klart och lägger ut, det blev väldigt bra energi och tramp i steget idag – om till exempel Cutter-härvan, Jesper Wallstedts debut, Gustav Lindström-trejden, All Star-omröstningen, de tio bästa svenskarna under första halvan av grundserien och, förstås, en viss kontraktsförlängning.
• • •
Sammy Samsonov har återvänt från waivers-skuggorna och är med Leafs här på Long Island.
– Det var en bra signal hjärnan och kroppen, det här. ”Hey, dags att vakna”, liksom, säger han.
Det är dock oklart om den svajige keepern får se någon mer action framöver, ikväll är det definitivt Marty Jones som vaktar buren.
• • • 
Apropå ringarna i Willy Styles öron…även er Bofink hade hål i örat en gång. Det vänstra. Där hängde det under fjorton-femton år en fet ring i silver och på slutet har jag börjat ångra att jag nånsin tog ut den och lät hålet växa igen.
Vid 56 års ålder kan man dock inte ta nytt hål och plötsligt sporta örhänge igen, det skriker ”ålderskris” och ”patetisk gubbe” som inget annat.
Om detta skrev jag en krönika i Borlänge Tidning för några år sedan och vill ni kan jag publicera den som bonusmaterial i kvällens blogg.
Vill ni det?
• • •
Sitter en stund på UBS pressläktare, den fina, och pratar med en kollega som följer Islanders varje match och han nickar ivrigt när jag säger att laget som spelar i denna lyx-lada i är svårt att få grepp om.
– Jag kan inte figure them out. Är de bra eller dåliga? Jag vet inte, suckar han.
Nej, så är det ju. De envisas med att vara en gåta. Bra ibland, risiga ibland – och verklig identitet får man leta med förstoringsglas efter.
Märkligt, to say the least.
• • •
Bofinken har hackat näbben i rätt stubbe i tipset de senaste omgångarna och nu fortsätter vi på samma sätt med den här raden.

•Buffalo – Ottawa 1
•Carolina – Anaheim 1
•Detroit – Edmonton 2
•Florida – LA 1
•Montreal – San Jose 1
•Pittsburgh – Vancouver 2
•Tampa – New Jersey 1
•Washington – Seattle 2
•NY Islanders – Toronto 2 (OT)
•St Louis – NY Rangers 2
•Winnipeg – Chicago 1
•Arizona – Calgary 1
•Vegas – Boston 2

• • •
Vi har Star Wars Night i UBS ikväll.
Det är ett tema som fler lag återvänder till med jämna mellanrum och jag fattar inte riktigt, vad är poängen?
Men det understryker väl vilket saftigt avtryck de där filmerna, och världen som skapats runt dem, gjort i den amerikanska kulturen.
• • •
Svenska målskyttar elfte januari: Erik Brännström, Lucas Raymond, Elias P, Lill-Nyllet, Järnkrok, Simon Holmström (shorthanded), Mika, Hampus Lindholm.
• • •
Man kunde kanske tro att han en gång för alla täppte till truten på dem med 1000:e poängen för precis en månad sedan, men nänä – Islanders-fansen glömmer aldrig och kommer bua sig hesa åt Johnny Tavares ikväll också.
Have at it, som det heter.
• • •
Chanpreet tror att Islanders vinner med 4-2.
Visserligen vet han enligt egen utsago absolut ingenting om hockey, men ”det är klart hemmalaget vinner”, säger han och skrattar våldsamt.
• • •
Enligt scoopande Simba Sjöberg kommer Leo Carlsson göra comeback redan på lördag, när ankorna kvackar i Tampa.
Det är lätt sensationellt och om jag vetat hade jag tagit mig till Florida denna helg.
• • •
Om de nu har Star Wars-tema i parti minut, skulle inte något av New York-lagen kunna ha Seinfeld-tema också? Och Devils Sopranos-dito?
Då skulle jag vara med och leka gå till jobbet som Newman respektive Bobby Baccala.
• • •
Nu är All Star-omröstningen bara öppen några timmar till och imorrn presenteras resultatet.
Så pretty please, with sugar on the top – gå in på nhgl.com och hamra in röster nu!
• • •
Jag vill åka nånstans.
• • •
Fan också, tungt med Svennis.
Honom har jag aldrig träffat, men väl beundrat på håll – för att han mitt i universums glamorösa mitt varit så chosefri och jordnära.
Favorithistorien är den om hur han en gång i tiden låg på en portugisisk strand och hade en liten väska med Torsby IF-logga med sig.
Den fick en fellow värmlänning syn på och hojtade ”Heja Torsby”, som en annan Berra i Sällskapsresan.
Herrarna började samtala och det visade sig att den andre mannen inte hade en aning om vem Svennis var och när han fick klart för sig att han var fotbollstränare utbrast han häpet:
– Kan man försörja sig som det?
Sedan dess har de varit nära vänner.
• • •
Corey Perry har haft möte med Bettman och är, som det heter, clearad.
Alla lag är alltså välkomna att erbjuda honom ett kontrakt och jag lovar – han är snart tillbaka.
Fel?
Nä, om det som hände nu retts ut ska han väl få en ny chans. Däremot undrar ju jag, på rent hockeymässiga grunder, varför så många tydligen är intresserade.
• • •
Nu har Sombrero-Johan kommit också – efter en tågresa som inte tog ens hälften så lång tid som min korkade Uber-tripp.
– Det var så smidigt så, flinar han.
Hrmf.
• • •
I displayen på en gammal telefon som står vid min bänkgranne Davids är ”Utvisningsbåset” angett som kortnummer.
Haha, vi kan alltså ringa ner till Cizikas och fråga vad fan han håller på med när han boardat Wille!
• • •
Beatet från den osynliga trumman, den bara nummer 88 i Leafs kan se, pumpar nu på Long Island.
Showen kan börja.

Tja!
Idag är det tänkt att jag ska vara ledig, men vi får se. När nu Jesper Wallstedt ska debutera för Wild kan jag nog inte hålla mig från tv:n.
Det blir dock inget mer än tipsraden nedan i detta intro och sedan får vi helt enkelt se.

•Philadelphia – Montreal 1
•Dallas – Minnesota 1
•Colorado – Vegas 1

BUFFALO – SEATTLE 2-5 (Slut)
TAMPA – LA 3-2 (Slut, OT)
TORONTO – SAN JOSE 7-1 (Slut)
NY ISLANDERS – VANCOUVER 2-5 (Slut)
NASHVILLE – ANAHEIM 3-5 (Slut)
ST LOUIS – FLORIDA 1-5 (Slut)
WINNIPEG – COLUMBUS 5-0 (Slut)
CHICAGO – EDMONTON 1-2 (Slut)
ARIZONA – BOSTON 4-3 (Slut, OT)
CALGARY – OTTAWA 6-3 (Slut)
• • •
Hoppsan Kerstin, nu höll jag faktiskt på att glömma The End-inlägget.
Så kan det bli när en bloggare är ensam för första gången på tre veckor och inte längre kan ropa ”Hörru, kom får du se ett snyggt mål” inåt sovrummet.
Det hade hänt vid flera tillfällen ikväll, inte minst när Elvis och Miller hade show på ön.
Men, ja, nu är det tomt där inne och jag får helt lov att hälla upp en liten bourbon för att dämpa saknaden.
• • •
Fan också, det såg inte alls bra ut när Vezina-kungen från Lugnvik drog sönder ljumsken – eller vad det nu var som hände.
En målis överger inte sin post mitt under en brännhet förlängning om det inte är riktigt knas.
• • •
Ja du, Christian Karlsson – jag förstår att du blir lite febrig.
Så här heta katter har vi inte sett sedan Stray Cats debutalbum 1982.
Om nu den stora lejonhanen, Chucky Tkachuk, börjar ryta på savannen också, då blir det inte nådigt för resten av ligan.
• • •
Storfinken har nu landat på Kastrup och är, snart, på väg till Landvetter.
Hans lillebror andas ut – och förundras ännu en gång över hur kvickt det ändå går att byta sceneri fullständigt.
• • •
Men Kraken, Jets och Oilers är inte direkt kalla de heller.
Välj en finalmotståndare av dem, Karlsson. Vem blir det?
• • •
Canucks fullbordar alltså en sällsynt Gotham Sweep – och Elvis står för sammanlagt åtta poäng i The Rock, på Garden och i UBS Arena.
The King of New York bor i Vancouver!
• • •
Om slutspelet började nu….ja, här är the match-ups.

•Boston – Tampa
•Florida – Toronto
•NY Rangers – NY Islanders
•Carolina – Philadelphia
•Winnipeg – Edmonton
•Colorado – Dallas
•Vancouver – Nashville
•Vegas – LA

Tillåt mig dregla, framförallt över serie nummer tre i den uppställningen.
• • •
Tack för sällskapet denna ensamma tisdag, vänner.
Imorrn tar jag ledigt, men på torsdag skjuter vi skarpt igen.
Tills dess:
Peace in the valley!

BUFFALO – SEATTLE 2-5 (Slut)
TAMPA – LA 3-2 (Slut, OT)
TORONTO – SAN JOSE 7-1 (Slut)
NY ISLANDERS – VANCOUVER 2-5 (Slut)
NASHVILLE – ANAHEIM 0-4 (Period 3 pågår)
ST LOUIS – FLORIDA 1-3 (Period 3 pågår)
WINNIPEG – COLUMBUS 4-0 (Period 3 pågår)
CHICAGO – EDMONTON 1-2 (Period 2)
ARIZONA – BOSTON 0-1 (Period 1)
CALGARY – OTTAWA 1-2 (Period 1)
• • •
San Jose smoked i Big Smoke.
Men tänk om Maple Leafs varit riktigt på bettet, då hade de vunnit med 15-1.
Jag såg de där famösa matcherna när hajarna torskade (häpp!) med tvåsiffrigt i oktober och nej, inte ens då var de här tandlösa.
Ynkedom.
• • •
Du får hålla i dig ute i Westchester, Linyreg. Vinden kommer bara att öka för att kulminera med rena tropiska topparna runt midnatt.
Ojvoj.
• • •
Det var ju lite mäktigt av Bolts att vända och, faktiskt, bärga 500:e segern åt coach Cooper.
• • •
Här sliter vindarna nu i skrapan så det knakar i väggarna – och samtidigt vräker regnet ner.
Jag är så oerhört, oerhört, oerhört tacksam att jag inte ska försöka ta mig hem från UBS Arena nu, det kan jag säga.
• • •
En helkanadensisk final mellan Canucks och Maple Leafs…jotack, den tar vi.
• • •
Jadu, HEK, det här är ju ingenting annat än säsongens flopp i Bridgestone Arena.
Obegripligt att de gör sig skyldiga till den i det här läget.
• • •
Canucks spelar i Pittsburgh på torsdag, men snälla – säg att Allvin beordrat en till övernattning i New York-området så de inte behöver flyga i den här miniorkanen ikväll.
• • •
Nu ska tjuter sirenen till skiftstart i referatfabriken.
Vi får se när jag tittar fram ur mörkret igen.

BUFFALO – SEATTLE 2-5 (Period 2)
TAMPA – LA 0-2 (Period 2)
TORONTO – SAN JOSE 4-1 (Period 2)
NY ISLANDERS – VANCOUVER 0-3 (Period 2 pågår)
NASHVILLE – ANAHEIM 0-3 (Period 1)
ST LOUIS – FLORIDA 1-1 (Period 1)
WINNIPEG – COLUMBUS 1-0 (Period 1)
CHICAGO – EDMONTON 0-0 (Period 1 pågår)
• • •
Man kan verkligen fråga sig vad Sharks håller på med.
Efter den katastrofala starten blev de ju rena rama tivoliattraktionen i november, kämpade varje byte som vansinniga och iscensatte vändningar som fick hela världen att häpna.
Men det verkar som de tyckte att de tyckte att det räckte, nu försöker de inte ens – och då blir det så här, trots att motståndet i princip bara ställer in grillorna på isen.
• • •
Så, Hattmyran, vad säger du om Verbeek trejdar Zegras till, säg, Seattle?
• • •
Inledningsvis tycker jag det syns på Canucks att de spelade även igår, men plötsligt: Boom och Boom och Boom.
Det är vad de är nuförtiden: Ge dem minsta chans och du döden dör.
• • •
Fyra timmar till landning för Storfinken.
Fort går det – i alla fall när man själv slipper sitta i ett trång säte och ha tråkigt.
• • •
Efter två perioder leder Leafs skotten med 34-13
Och igen: Det är inte som att de spelar som om själva livet hängde på utgången.
Sick!
• • •
Även Wenny Wennberg, Kevin Stenlund och Pontus Holmberg tränger sig in i kön bland de blågula målskyttarna.
Sa ju det, mycket blir det att referera åt redaktör Jögga innan han kommer in på redaktionen vid Centralen i gryningen.
• • •
Buffalo Sabres är och förblir ett stort frågetecken.
• • •
Elvis har definitivt svikt i steget ikväll med, alldeles nyss bakade han säsongens 20:e cannoli.
• • •
Men HEK, vad håller LAGET på med?
Vi är helt överens, annat än seger kan inte accepteras ikväll – och så låter de ankorna hänga tre redan i första.
• • •
Nu: Bolognese-tajm i holken.

BUFFALO – SEATTLE 1-2 (Period 1)
TAMPA – LA 0-0 (Period 1)
TORONTO – SAN JOSE 2-0 (Period 1)
NY ISLANDERS – VANCOUVER 0-0 (Period 1 pågår)
• • •
Leafs tar inte i så de kräks hemma i Scotiabank, om man säger så.
Men det behövs inte heller.
De är så överlägsna de timida hajarna att de går upp i i 2-0-ledning med vänsterhanden.
Nästan löjeväckande att se, faktiskt.
• • •
Följer Storfinkens plan mot Köpenhamn – jo, han åker dit först – på FlightRadar 24 och kan glädja alla med upplysningen att han lämnat stormen bakom sig, som bäst korsar Newfoundland och snart stävar ut över Atlanten.

Och för bara 24 timmar sedan satt han på kortsidan på Madison Square Garden.
Det är ju för märkligt.
• • •
Willy Styles?
Jo, han har förstås spelat fram till bägge målen och kommer, misstänker jag, ta sig upp på tredjeplats i poängligan innan hajslakten är över.
Det är sånt de högst avlönade i ligan gör.
• • •
Nå, Myrhatten och lambo-Robin, vad finns att berätta om öppningsperren i det som Ekeliw kallar Den Heliga Staden?
• • •
Efter Jamie Drysdale-trejden hävdar Frank Seravalli på daily faceoff att även Trevor Zegras kan vara in play, för att GM Verbeek helt enkelt inte gillar honom.
Då kan det verkligen bli huggsexa.
• • •
Sharks kommer åka på tolfte raka förlusten i Toronto. Sedan är det bara sex kvar till alla tiders rekord – och som de spelar just nu blir jag inte det minsta förvånad om de ”lyckas” med den bedriften.
• • •
Nä, nu måste kaffebryggaren få jobba.

Hallå från den öde holken.
Ja, efter tre veckor är jag plötsligt ensam i mitt lilla fågelbo på 48:e våningen igen.
För några timmar sedan sa Storfinken hej då, gick ut genom dörren och åkte ut till Newark för flygningen tillbaka hem till Göteborg.
Det var inte inte roligt, avsked hör till det värsta jag vet, och nu känns det tomt här.
Then again:
I grunden är jag en loner som gillar att vara ensam, på min egen lilla kant, så snart har jag vant mig igen – och årets första korresoffan-session all by my lonesome, fast med er som digitalt sällskap, kommer skynda på processen.
Så du ska känna dig extra välkommen till bloggen just ikväll, jag behöver dig.
• • •
Nu, alldeles strax, börjar ett nytt kapitel i William Nylanders unga liv.
Han går upp i sin allra första fajt sedan han skrev på drömkontraktet och kommer möta stormande hyllningar på Bay Street, Maple Leaf Nation har ju just blivit varse att Wille Styles är blåvit in i själen.
Men han ska också visa att han är värd de där 92 miljonerna. Gamla meriter räcker inte långt, prestationerna måste vara lika högklassiga även fortsättningsvis – i åtta år.
De kraven skulle orsaka armsvett hos de flesta.
Mitt bestämda intryck är dock att sorglöse William inte bekymrar sig så mycket om slikt. Han bara ler, fingrar lite på sina örhängen och rycker på axlarna. Det är en av hans allra främsta företräden. Det lätta sinnet, lugnet, förmågan att bara göra precis som vanligt – oavsett omständigheter.
San Jose-hajarna är härmed varnade, The 92 Million Dollar Man kommer bara ha roligt denna afton.
• • •
Ute på Long Island hade jag kunnat ta del av andra Elias Pettersson-showen på ett dygn och det svider lite att det inte blir så – han var verkligen en uppenbarelse på Garden igår.
Regelrätt busväder har dock utbrutit i New York under sena eftermiddagen och värre ska det bli. Kraftig nederbörd och 35 sekundmeter i vindbyarna väntar de närmaste timmarna.
”Undvik att vara ute i trafiken, stanna helst hemma”, manar både myndigheter och de allvarsamma metrologerna på Weather Channel.
Så, yeah, det är verkligen du och jag ikväll, gamla korresoffan.
• • •
Apropå Lill-Nyllet kom idag information om att han, som väntat, leder All Star-omröstningen.
Alla har helt enkelt förstått: Han ska vara på isen under spektaklet på Scotiabank-isen i februari, annars är det ingen riktig All Star-fest.
Även Elias Pettersson och Linus Ullmark ligger bra till i racet, men Mika halkar efter rätt betänkligt, så folks: Samla er nu till en nationell kampanj innan deadline på torsdag.
Här röstar man – tio gånger per dygn!
• • •
Storfinken lyfte för trekvart sedan, i vindar som redan då hade börjat ryta betänkligt och gosse, vilken satans tur att lillebror inte var med. Jag hade behövt sju dubbla bourbon-shots för att hålla paniken at bay – och blotta tanken på att Storfinken sitter där uppe i turbulensen kräver egentligen ett par stycken den också.
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
Ni är medvetna om det, va, att även de kanadensiska NHL-lagen måste betala ut löner i US dollar?
Den kanadensiska dollarn är så mycket svagare att det annars skulle bli helt omöjligt att locka spelare till norr om gränsen – där de redan får skatta mycket mer än kollegorna i USA.
Så det är alltså riktiga dollar han drar in, Willie Styles.
• • •
I sak har de förstås rätt som påpekar att Cutter Gauthier är amerikan och som sådan har en odiskutabel – gudagiven, menar ju somliga till och med – rätt att bo och arbeta var han vill; hela draft-systemet strider ju faktiskt mot den grundprincipen och gör unga män livegna.
Samtidigt sätter sig ynglingen över alla andra och visar – framförallt genom att vägra ens ha kontakt med Flyers – prov på en själviskhet som inte alls är kosher.
Lycka till under framtida framträdanden i Wells Fargo, kid…
• • •
Även i downtown Tampa får de hålla i hatten ikväll, där råder de facto tornadovarning.
Det tror jag skrämmer gästerna så till den grad att de förlorar mot Bolts.
• • •
Montreal har satt Gustav Lindström på waivers och tillåt mig sucka ljudligt över hur sällan svenskar lyckas etablera sig i Queen Julias heliga klubb.
• • •
Min rider on the storm till tipsrad ser ut så här.,

•Buffalo – Seattle 2
•Tampa – LA 1
•Toronto – San Jose 1
•NY Islanders – Vancouver 2
•Nashville – Anaheim 1
•St Louis — Florida 2
•Winnipeg – Columbus 1
•Chicago – Edmonton 2
•Arizona – Boston 1
•Calgary – Ottawa 1

• • •
Imorrn ska Ondskan jobba med Premier League (!), så tid för poddinspelning finns ej.
Istället slår vi på mikrofonerna på torsdag, alright?
• • •
Svenska målskyttar nionde januari: Rasmus Dahlin, Lill-Nyllet (givetvis!), Järnkrok, Elias P, Tranås-Simon, Filip, Hästpolo-Gustav, Forsling, Elias L.
Japp, det blir många telefonsamtal om några timmar, jag känner det på mig.
• • •
Mitt fokus, Myrhatten, ligger inledningsvis på The Willy Show i Toronto.
Sedan kommer jag, åtminstone då och då, växla över till The Elvis Show på Long Island – och, lite senare, The Flipper Show i Nashville.
• • •
Nu släpper vi pucken, må vi få mycket att minnas från denna stormiga tisdag.

NY RANGERS – VANCOUVER 3-6 (Slut)
• • •
Elvis has left building.
Och sortin från Garden var inte sämre än när de sista tonerna av ”See See Rider” ringde ut den avlägsna sommaren i 1970-talets linda.
Ojvoj, vilken show.
I can’t help falling in love, höll jag på att säga.
• • •
– Du, säger Storfinken när vi återförenats i holken efter sista gemensamma utflykten till Garden på ett tag, vilka trevliga figurer som verkar hänga i den där bloggen.
Sug på den, ni.
• • •
Försöken att lirka fram något om Elias kontraktsförlängning leder ingen vart, åt frågor om huruvida Lill-Nyllets nya deal påverkar hans eget tankesätt bara ler han.
– Kul för honom. Det är mycket pengar, säger han.
Indeed.
• • •
Dagens skandal:
När jag ska lämna min post för kvällen, via den där backstage-rampen jag är så förtjust i, blir jag stoppad av en vakt.
– Media får inte använda den längre. Someone messed that up, säger han.
Det är förstås Sombrero-Johan som skrämt personalen med sin skrymmande huvudbonad.
• • •
Nu har de lokala myndigheterna utfärdat en Travel Advisory för i morgon kväll och uppmanar oss att stanna hemma, så hur gärna jag än vill uppleva en repris med Elvis och de två utsökta Nissarna ställer jag definitivt in Long Island-resan.
Vi ses i korresoffan, som redan Strindberg sa.
• • •
Tårtan förnekar sig inte. Hans kommentar om att Flyers-ledningen sett sig tvingad att trejda bort Skellefteå-födde JVM-mästaren Cutter Gauthier:
– Jag kan inte skilja på Cutter Gauthier och ett hål i väggen.
Haha, va?
• • •
Nu ska jag säga godnatt till Storfinken för sista gången under det här besökt och sedan – förhoppningsvis – sova tungt och länge och ladda om för korresoffa-sittning i regnstormen.
Hej och hå.

Elvis sätter andra för kvällen i tom kasse, varmed Canucks går upp till 6-3.
Liten slutkläm kommer senare, men det dröjer.