NY ISLANDERS – BOSTON 1-1 (Period 2)
MONTREAL – OTTAWA 3-1 (Period 2)
• • •
Nu är det dragkamp i Brooklyn.
Tätt, hårt, ingen tid för nånting, krig om varje centimeter is – och noll mål.
Tredjeperioden blir inget för morsgrisar.
• • •
Habs har Senators nummer den här våren, that’s for sure.
De kommer vinna tredje slaget på bara någon vecka – och de kommer tydligen göra det med backmål.
Tvenne fullträffar från gamle Markov…det är ju lika oväntat som det vore om Lasse Berghagen fick två smash hits i sommar.
• • •
Jag gillar Doug Weight, Islanders-coachen.
Han ser tuff ut, har ett explosivt temperament och får ju ut mer betydligt mer av manskapet än Capuano fick.
• • •
Nja, John J, youghurt-nötter är väl inte så tuffa, men jag måste ju tänka lite på figuren inför slutspelet.
Måste komma i kostymerna, liksom.
• • •
BostonMolle och andra björnvänner kan glädja sig åt sällsynt stöd från Örby i natt.
Jag får följande svar när jag frågar plågade Bolts-supportern Ekeliw hur han egentligen vill att matchen i Barclays ska sluta:
”Jag har ju sagt att Islanders är ”det sämre laget”, men samtidigt har de en match mindre spelad och kan rycka ifrån lite om de vinner…Bruins ska ju Tampa möta igen och kan därmed ”sno” poäng ifrån.
Så, för första gången håller jag på B’s!”
• • •
Var det nån som släckte lyset i Toronto?
Nej, det var Andersen som gick sönder.
Är han allvarligt skadad – oh boy, då kommer mörkret bestå.
• • •
Pantrarna klöser Blackhawks blodiga nere i Sunrise – och Blackhawks svarar med dåligt humör.
Såg jag inte alldeles fel under en zapp-attack för ett par minuter sedan var till och med Sugar Kane inblandad i ett slagsmål.
• • •
Jaha, om tio minuter ställer ni fram klockorna.
Välkomna till sommaren, får vi väl säga då.

NY ISLANDERS – BOSTON 1-1 (Period 1)
MONTREAL – OTTAWA 1-0 (Period 1)
• • •
Jajajaja, det är ett riktigt playoff-drama som rullar ute i Brooklyn.
Jag tror att Björnarna, med sina bräckliga psyken, ska säcka ihop när Tavares får in 1-0 efter tio minuter, men de replikerar bara 36 sekunder senare och gör sedan ytterligare ett mål – fast får det bortdömt.
Ingen kommer vika ner sig i Barclays ikväll.
Ingen.
• • •
Man vet att det temperaturen börjar stiga när man har en match på tv:n och en på laptoppen.
Eller så vet man bara att det är nåt fel på kabelboxen så matcherna som visas på MSG inte går att se…
Warner Cable är New Yorks eget Wexnet.
• • •
Hur länge blir Johnny Boom Boom borta?
Känns som Islanders behöver honom när the going gets tough de kommande veckorna.
• • •
Weber be Weber, vad än the haters hävdar.

Varje gång Habs får powerplay är det ju fan som att Claude Julien rullar ut en pansarvärnskanon på isen.
Får han bara bra läge bombar han in mål, punkt och slut.
• • •
Nej, John J, Capitals tänker nog inte ”göra” en Tampa mot Arizona.

De har börjat varva upp nu, så det är nog snarare större chans att Bäckis med ytterligare ett batteri assists avancerar i poängligan igen.
• • •
Yoghurt-almonds är ju lite knapsu, jag erkänner, men väldigt goda.
• • •
Tjosan Ho-Sang.
Igen:
Passningarna han slår i powerplay! Vilka tivoliattraktioner!
• • •
Eric var det verkligen länge sedan vi hörde något av i spåret.
Men fortsätt ropa på honom, han hör ju till.
• • •
Julia, de där soff-mynten hamnar i skålen där jag varje tömmer fickorna på quaterts, dimes, pennies och goddamned nickels.
Förra gången jag tog mig samman och kånkade ”besparingarna” till banken för växling visade det sig vara drygt 1200 dollar.
Rätt okej ändå.

Den 25:e lördagen sedan grundserien 2016-2017 startade är här och den firas som sig bör.
I korresoffan.
Det var länge sedan vi hade en långsittning i denna tv-soffornas svar på The Great One, men nu är den redo för en rungande nattmangling; jag har dammsugit under sittdynorna – hittade fyra dollar och 73 cent i mynt, en reservnyckel och ett krogkvitto, kan jag meddela – puffat till kuddarna för huvudet och dukat upp med färskt snus, en kanna nybryggt kaffe och en påse, eh, yoghurt almonds på tillhörande bord.
Tio matcher ska avgöras och två lyser med extra förväntansfull glans i det förtätade Saturday Night-mörkret.
New York Islanders vs. Boston Bruins och Montreal Canadiens vs. Ottawa Senators.
Isles och B’s befinner sig, som ni vet, på varsin sida om strecket i öst och Habs och Sens är indragna i en egen privat uppgörelse om förstaplatsen i Atlantic-divisionen och som alltid – ju mer som står på spel, desto mer fascinerande.
I vanlig ordning gör jag mig febriga förhoppningar om sällskap i den mjuka schäslongen.
Är ni med?
• • •
Jag blir varm i hela bröstkorgen av att se att det fortfarande är dagsljus utanför fönstren här i östra Midtown på Manhattan när 19.00-matcherna börjar.
Dels gillar jag långa dagar i största allmänhet, dels är det ett otvetydigt tecken:

Stanley Cup-slutspelet – det bästa som finns i hela jävla världen – börjar när som helst.
Synd bara att det blir lika för er från och med nu.
Inte för att jag missunnar er ljus, men när ni ställer om klockan i natt förlorar vi dyrbar tid.
Matcherna startar en timme senare för och min deadline dras en timme tidigare
Sorry, det var kul så länge det varade.
• • •
Att Bruins för tredje året i rad befinner sig i den här situationen när själva upploppet börjar…
De är egentligen för bra för det, det ska inte kunna hända med Bergeron och Marchand och Krejci och Pastrnak och Chara i laguppställningen, men nu kan det bli jobbigt igen.
När man man två gånger om varit med om såna debacle börjar det lätt svikta i knäna igen i samma situation – och ikväll får de dessutom klara sig utan Tuukka.
Ojvoj.
Kan BostonMolle eller någon annan i spåret med björnsympatier förklara?
• • •
John J gör comeback i spåret – med en regelrätt lavin av inlägg.
Var hälsad, gamle legendar!
• • •
Ja, Buffalo-Toronto är också en showdown vars utgång kan få långtgående konsekvenser.
Jag utgår från att Chall-Åsa, Tokiih och Bombur 11 bär oss genom den matchen.
• • •
Och vad har hänt med Sharks då?
Att få lite problem med fokus och motivation när allt ser klart ut är en sak – 1-6 i arslet mot ett avsågat Dallas en helt annan.
Hedbä får slå sin gamla plockhandske i bordet och göra klart att det här inte duger.
• • •
Det kan slås fast nu, officiellt:
William Nylander är en av våra stora NHL-stjärnor.
• • •
Det finns skäl för oro i Minneapolis/St. Paul också.
Som vi var inne på i senaste podden – inspelad med mitt nytt fina head-set och allt:
När sånt här händer har Lille Fridolf Boudreau en olycklig förmåga att bli spänd och stressad och det smittar alltid av sig på hans lag.
• • •
OK, nu tar jag en yoghurt-almond och sätter mig till rätta.
Hockey Night in Korresoffan börjar härmed.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 2-3 (Slut)
• • •
Det är tjurigt i Rangers omklädningsrum.
Spänt.
Tyst.
En överreaktion skulle man kunna tycka.
Det är ju inte som att himlen är på väg att falla för att de tappade den här fajten.
Men det är just det där med att de inte vunnit på Garden sedan de slog Capitals 19 februari.
Det är över en månad sedan, det.
– Jag fattar inte varför vi inte kan få till det här hemma, men det är en gåta vi måste lösa, muttrar Derek Stepan.
Ja, det verkar vara en idé.
Några playoff-matcher ska ju spelas på hemmais, trots allt.
• • •
Försöker med logistisk list komma till backstage-korridoren där celebriteterna alltid passerar just som jag föreställer mig att Bobby Baccala och Christopher Moltisanti tar sig hemåt, men nope.
Det blir bom.
Jag ämnar kompensera med några fina gamla Sopranos-avsnitt när jag satt punkt här.
• • •
Islanders har nästan inte tagit nån tyngre seger än den här under hela säsongen.
”Crucial”, säger Tavares mycket riktigt gång på gång.
Ja, nu är de verkligen med.
Boston, precis ovanför strecket, har två poäng tillgodo men också en match mer spelad.
Ojvoj för den duellen i fortsättningen.
• • •
En gång såg jag, apropå Sopranos-ikoner, Carmela Soprano i den där kändis-korridoren ett par slagskott från Rangers omklädningsrum.
En annan gång, efter en svidande hemmaförlust, kom Tom Hanks gående just som hela skocken med murvlar radat upp sig i väntan på att insläppta till Henke & co.
– Fokusera på det positiva nu, grabbar, hojtade filmstjärnan glatt.
Det var en fin stund.
• • •
Rangers penalty kill har plötsligt blivit ett sorgebarn.
Det är lätt att göra mål på Blåskjortorna när man har powerplay.
Det var det inte på Fast Freddy Shoestrings tid.
Dags att ringa honom igen.
• • •
Nu ska jag vara ledig en dag eller två, men det var länge sedan vi hade en långsittning i korresoffan så till helgen tycker jag vi klipper en sån.

Islanders vänder, vinner med 3-2 och bärgar alltså två blytunga poäng.
Rangers, å sin sida, har nu förlorat sju raka hemmamatcher.
Ojvoj.
Nåt slags slutkläm kommer här om några timmar.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 2-1 (Period 2)
• • •
When it rain it pours, eh?
Det är precis som i The Rock igår – fast i början istället för i slutet av andra.
Mål här och mål där och mål här igen – och mitt i allting ett rungande slagsmål.
Sen öppnar sig hela matchen på ett rent sinnligt sätt.
Nu kan det bli shootout i OK Corral i slutakten.
• • •
Säga vad man vill om Glass, och det gör ju många, men ska hockeymatcher avgöras med knytnävarna är han bra att ha till – häpp – hands.
Scott Mayfield – han med uppsynen hos en basist i Buffalo Springfield 1968 – blir ingenting annat än smoked när han försöker dansa vals med glasspinnen.
Och Garden-fansen, de som är här istället för hemma vid datorn, jublar så det fladdrar i trumhinnorna.
• • •
Han tar lite mycket utvisningar, Tavares, gör han inte?
Tre ikväll bara.
Det är mycket för vem som helst och oacceptabelt för en superstar.
• • •
Dr. John i all ära, pausen når sin verkliga höjdpunkt när de visar en live-tagning med Chuck Berry på jumbotronen.
Den slutar med att den nyligen avlidne guden – som byggde hela prototypen åt rock ’n’ roll – får en standing ovation av Garden-publiken.
Ett stort ögonblick!
• • •
Det är en sån där kväll när det slår gnistor om Rick Nash och då kan vad som helst hända.
Som när han med folk hängande på både axlar och armar, och med wobblande balans, plöjer rakt genom Islanders-zonen och trycker in ett mål.
• • •
Enligt vanligtvis tillförlitliga källor på twitter är Tårtan lite förtörnad i Nationwide Arena.
Är det någon som tittar och kan dela med sig av intryck?
• • •
Thomas Greiss gör ett par räddningar han har all rätt att visa för släkten på Youtube i sommar – och inte ens en sur, avundsjuk morbror som dricker för mycket skulle kunna klaga.
• • •
Det är lite tryck i ladan ikväll också.
Många Isles-fans har, som sig bör, tagit sig in till Manhattan och ger the home crowd en hygglig fajt.
• • •
Ah, nu har jag sett bilder från Ohio.
Vintage Tårtan, ha ha!
• • •
Oj oj, inte nog med att Steven är här. Han har, får vi se nu, Michael Imperioli med sig också. Alltså: Bobby Baccala och Christopher Moltisanti sitter tillsammans på läktaren.
Jag blir inte ofta starstruck längre, men goddammit!
• • •
Congrats till Leafs-falangen i spåret.
Den imponerande segern i Nationwide visar en gång för alla att era kids hör hemma i playoff.
Och Tampas sista chans är att vinna mot Boston imorrn.
Annars ger jag hysterikan i Örby rätt och slår officiellt fast att det inte blir nån slutspelsfest i Amalie.
• • •
Mikas framspelning till norrmannens mål skulle man kunna skriva ett par psalmer om också.
• • •
Mitt best case scenario vad gäller aktuella Atlantic match-ups vore Ottawa-Rangers och Canadiens-Maple Leafs.
Erik mot Henke skulle få det att vattnas i redaktörsgommar hemma i Stockholm – och det ultimata kanadensiska Original Six-mötet är inget de gäspar åt heller.
• • •
Som sagt:
Jag tror på den här tredjeperioden.
Så gå inte och lägg er nu, folks.

NY RANGERS – NY ISLANDERS 0-0 (Period 1)
• • •
Att påstå att föreställningen har slutspelsnerv vore att ta i.
Men det är en helt OK match.
Jämn, spelad i hög tempo, kampartad – utan att för den skull rymma sekvenser någon kommer minnas nästa vecka.
Ja, i och för sig, om Zuccarellos och Göran Greiders klapp-klapp-parad när två minuter återstod av inledningsperren resulterat i röd lampa hade ingen glömt det ögonblicket, men nära knockar inga pelikaner.
Ge oss ett mål, tack.
Då blir det nog mer ramalama i slaget om världens huvudstad.
• • •
AV gör tvärtemot vad de stats-orienterade fansen, med vår TP i spetsen, önskade.
Han petar Clendening och Buchnevich – och slänger in Kampfer och den djupfrysta Glassen.
Ojvoj.
Nu spelar det ingen roll om Rangers vinner med 22-0, de kommer vara förbannade i alla fall…
• • •
Förbjud te!
• • •
Jag och Ekeliw var Beavis & Butthead snarare än Mowgli & Baloo när vi såg Islanders i Raleigh förra veckan, för vi bara fnittrade varje gången Josh Ho-Sang fick tag i pucken.
Och han tjusar på samma sätt nu.
New York är blessed som har fått in en sådan artist på scenen, that’s for sure.
• • •
Vad som än händer ikväll kommer Badtofflan Vigneault inleda i princip varje mening under sin presskonferens med frasen ”There’s no doubt that…”.
Kolla ska ni få se.
Det är som en tick.
• • •
Isen ser ut att vara bakfull.
Den är riktigt…under isen.
Förlåt.
• • •
In med Hellberg!
• • • 
Där rasslade det till på William Nylanders konto.
Han gjorde ju just rookie-säsongens 20:e mål och därmed utlöstes en bonus på 212 500 dollar.
Det får man några utmärkta biffar på The Keg on York i Big Smoke för.
• • •
Bobby Baccala in the house – och det är förre talkshow-värden Craig Ferguson också.
Hoppas de har trevligt.
• • •
Nu spelar de Dr. Johns ”Right Place, Wrong Time” på Garden.
Det svampiga mästerverket ska jag ta och njuta av en stund.

Efter derby följer – ett derby till.
Och okej, det på Garden ikväll är väl mer ”äkta” då.
Rangers och Islanders delar ju de facto hemstad – nu mer än nånsin eftersom Isles förra året flyttade till Brooklyn, en av New York Citys fem riktiga boroughs.
Till skillnad från igår kväll står en del på spel nu också.
Inte så mycket för hemmalaget – det är som det är för Rangers, säger jag för trettiotolfte gången på en vecka – men Islanders har ungefärligen allt att spela för.
De kan inte förlora.
Då riskerar de att tappa för mycket mark mot Leafs och Bruins och kanske till och med Tampa och innan de vet av dör playoff-drömmen i Brooklyn.
Så sätt dig upp i soffan, ärade läsare.
Det här kan bli nåt att se.
• • •
Nej, jag såg inte kvaldramat i Tegera tidigare idag.
Jag hörde det.
Det är så jag sedan ett drygt decennium tillbaka följer Leksands trauman under vårarna. Jag hör Pelle Marklund, min gamla kollega från Falu-Kurirens sportredaktion mellan 1988 och 1990, referera målande och detaljrikt på Sportradion och tycker mig se allt som händer för mitt inre.
Idag var det ingen vacker syn.
Alls.
Låt oss tala klarspråk:
Ser det likadant ut i fortsättning kan lillebror från Ovansiljan mycket väl svepa Lirarnas Lag.
Ojvoj.
• • •
Nä, fan.
Magnus Hellberg får inte stå ikväll heller.
Därmed blir det inga starter för den 25-årige upplänningen, för till helgen åker Rangers till Kalifornien och då ska ers majestät Lundqvist göra comeback.
Jag fattar inte resonemanget här.
Matcherna syftar inte till så mycket mer än att hitta rätt sorts position och form inför playoff, så det finns en finfin chans att ge en ung keeper ovärderlig erfarenhet i NHL.
Istället back-to-back-pumpar de andramålisen tills han blir lika blåvit i ansiktet som flaggan de hissar i hans hemland.
Wtf, din svettiga badtoffla?
• • •
Det konstiga när jag ”ser” de där matcherna genom Marklunds skildringar är att de alltid, på bildskärmen inne i mitt huvud, spelas i gamla Leksands Isstadion – och Marklund sitter i den klassiska hytt på pressläktaren där ikoner som Åke Strömmer och Hasse Andersson visade att även live-kommentatorn kan vara en konstnär.
Det var den i den hallen, och sedermera på den pressläktaren, jag växte upp – Tegera, då kallad Ejendal, invigdes först när jag hade flyttat hit – så det kanske inte är så konstigt.
• • •
Är det här sista gången vi ser John Tavares anföra Islanders i the woooorld’s most famous arena?
Klubbens superstar har ett år kvar på kontraktet, men sitter i samma obekväma sits som Steven Stamkos förra säsongen.
Samtalen om en kontraktsförlängning går trögt och finns det fortfarande ingen lösning i sommar är GM Snow nästan tvingad att trejda honom, för att inte riskera att hans mest värdefulla tillgång försvinner för ingenting ett år senare.
Om jag vore Johnny T – en absurd tanke, jag förstår, men tänk inte så bokstavligt nu! – skulle jag innan jag skrev på försäkra mig om att Isles verkligen går all in för att bli sann contender igen.
Om de fortsätter som de senaste åren och aldrig blir mer än, som bäst, ett bubble-lag slösas en av den här generationens stora karriärer bor i Brooklyn – eller om det nu blir Queens.
• • •
Jaha, nu fick jag – ännu en gång – för att jag igår koketterade med att jag kunde sitta utanför Macy’s och, som en annan jävla poet, kisa mot den varma solen.
Idag är det bistert och blåsigt och jävligt igen.
Kung Bore gör med oss denna mars månad som Marcellus Wallace i ”Pulp Fiction” planerade att göra med Mr. Soon-To-Be-Living-The-Rest-of-His-Short-Ass-Life-In-Agonizing-Pain Rapist efter att Butch räddat honom med sitt samurajsvärd.
• • •
Det var väl en fin nyhet att NHL återvänder till Stockholm för ett par matcher i Globen?
Jag tycker det är särskilt lyckat att dubbelduellen mellan Ottawa och Colorado avgörs en bit in i säsongen istället för att, som tidigare, användas som del av Opening Night.
I november har grundserien börjat sätta sig och förutsättningarna klarnat och därför lär temperaturen i matcherna bli en helt annan.
Nu är det bara att hoppas att Avalanche inte trejdar djurgårdaren Gabriel Landeskog i sommar.
Det vore ett rätt fett antiklimax för stockholmspubliken…
• • •
Mycket kacklande och gafflande och flabbande i pressrummet idag.
Det blir lätt så när så många kollegor från samma media outlets med olika beats för en gångs skull möts ute på fältet.
Så jag är tolerant och låter bli att klaga på att de fuckar med det fokus som krävs för ett intro av det här slaget!
• • •
En som definitivt lyser upp när jag frågar hur det känns att han förmodligen ska få åka till Sverige igen är Dan Rosen på nhl.com.
Det betyder ju att han får äta räkmacka igen, delikatessen New Jerseys egen Don Cherry blev så förälskad i under Tre Kronors camp i Göteborg i höstas.
Eller hur det nu var…
• • •
Efter ytterligare tre mackor mot Calgary igår delar Bäckis alltså ledningen i assistligan med Connor McDavid.
Men inte bara det.
Han är femma i poängligan – med ingenting mer än fyra poäng upp till förstaplatsen.
Om Caps fortsätter stegra, och kedjan han bildar med de två O:na går i spinn på allvar, kan han fanimig vinna.
Det är lite mindblowing att tänka sig, men jag är beredd!
• • •
Ja, Tobias kommer med det korrekta svaret på gårdagens fråga om vem som toppar listan över argaste skribenterna i kommentatorssppåret genom åren.
Det fanns en som hette ”Robinson-Robban” som fick betydligt fler inlägg stekta än publicerade.
Han var alltid helt ursinnig.
Undrar var han är idag?
Och apropå det är alla hjärtligt välkomna tillbaka ikväll. Det var så exalterande med all action igår!
• • •
– Vi kommer få smaka på slutspelsstämning ikväll. Det är Islanders och de krigar för att ta sig över strecket. Jag ser fram emot det, säger Rick Nash i en pre game-intervju med Amanda Borges.
Det låter ju ändå lovande.
• • •
Jag har slips idag. Svart. Till ljusblå skjorta. Det är derby – och dags att börja känna sig för inför playoff.
• • •
De senaste två-tre åren har Islanders de facto ägt Rangers även när potterna varit mindre än ikväll, så nu när de verkligen behöver kicka ass kommer de att göra det, misstänker jag.
• • •
Enfant terrible Taggen – en annan som fått sin beskärda volym inlägg stekta, men mest på grund av att han är skabrös snarare än arg – gör comeback med en önskan om några rader om Sven-Erik Magnusson, som ju gick ur tiden igår.
Och visst.
En sommar när jag låg på rull över Sverige som Aftonbladets musikrecensent och skulle checka in på ett hotell i Strömstad gjorde receptionisten ett fatalt misstag och gav mig nyckeln till hans rum.
Då blev det lite galet, om man säger så.
För övrigt tycker jag Sven-Ingvars i sina bästa stunder var ett fantastiskt band, sjöng med i varje strof under det första, bejublade framträdandet på Hultsfredsfestivalen och håller ”Säg inte nej, säg kanske kanske” som den stora favoriten.
Så, stannar Taggen i spåret nu?
• • •
Bara nu Isles kan starta lite mer inspirerat än när jag och Ekeliw såg dem i Raleigh förra veckan.
Och det behöver nog inte ens påpekas.
Rangers på Garden är nåt annat än Canes i PNC Arena.
• • •
Om exakt tre veckor i kväll börjar Stanley Cup-slutspelet.
Känn på den!
• • •
Ojvoj Toronto.
2-0 efter en halv period mot Tårtans pojkar.
Det är ikväll de blir ett slutspelslag alltså.
• • •
Nu tar vi och vrider om startnyckeln här också.
Rock ’n’ roll för fan!

NEW JERSEY – NEW YORK 3-2 (Slut, OT)
• • •
Små-luguber match, den sista för säsongen mellan Devils och Rangers.
Det gjordes ett kluster av mål i slutet av andra, följt av ett i början av tredje – och sedan hände inget mer förrän Blandisi avrundade en mycket underhållande övertidsperiod med den matchavgörande pärlan bakom Raanta.
Så kan det också bli.
• • •
Plötsligt fungerar ingenting.
Först slår dörrarna till NJ Transit-tåget mot Manhattan igen just som jag kommer utlufsande på Penn Station-perrongen, varmed jag istället får ta det oändligt långsamma path-tåget till West Village. 
Sedan är det vägarbeten på sjätte avenyn, så trafiken står helt stilla under själva slutetappen mot Midtown.
Och när jag väl kommer hem går det nästan inte att få tag i en enda av svenskarna jag söker – vilket för mig är som att få stryk i Game 7 i slutspelet.
Vad är det de högre makterna all of a sudden vill säga?
• • •
– Jag vet inte hur Devils spelar mot andra lag, men mot oss är de då alltid väldigt bra, muttrar Badtofflan.
Ja, det är det där med hat, Alain.
Mer explosivt bränsle finns inte.
• • •
Det var riktigt bra ställ i spåret i natt.
Tack som tusan för det, jag uppskattar det verkligen.
• • •
In med Hellberg!
• • •
Ah, ni ser.
Det här blir ju inte mycket till slutrapport.
I skuggan av Ondskans tirader från Florida och North carolina och DC är det ett platt intet.
Men timmen är sen och vi har en nytt derby redan i morrn och jag måste ha nåt till introt då också.
Så väl mött på Garden om arton timmar, lite knappt.

Slut.
Blandisi avgör för Devils på övertid.
Now, nu har ju ni blivit bortskämda med långa, passionerade och allmänt briljanta slutrapporter i ett par veckor.
Riktigt så kul blir det inte nu, är jag rädd, men – det kommer en i alla fall.
Först när jag är tillbaka på Manhattan och gjort klart allt annat, dock – så sitt inte vaken och vänta.