Arvidsson avgör i OT. 2-1 Nashville. Mer sen, från Youngblood.

WASHINGTON – NASHVILLE 1-1 (Period 2)
• • •
Som det kan bli.
Predators har inte skapat en enda riktigt avancerad chans på hela matchen.
Men plötsligt bara:
James Neal piskar iväg en handledare på en oskymd Holtby – och pucken går in.
Så plötsligt är den alltjämt rätt halvdana föreställningen oavgjord.
Som det kan bli.
• • •
Nu är det lika traumatiskt för Mowgli som om Shere Kahn glidit upp vid hans sida med blottade huggtänder.
Leafs har nämligen 3-0 på Bolts nere i Amalie – och det samtidigt som Islanders ligger under med 4-1 mot Jets.
De skulle alltså kunna häva sig över strecket ikväll, men sumpar den möjligheten.
– Jag visste det, jag visste det, kvider Örbys egen Linus Hugosson.
Ändå ville han att jag skulle köra hela vägen ner igen…
• • •
Först elva och en halv minut in i mittakten kommer matchens utvisning.
Det är Nashville-wingern Cody McLeod som åker för interference och vi tänker alla att det är tjong-i-medaljongen-time,.
Men det visar sig bara att gästernas oro för att hamna i numerärt underläge varit överdriven.
Caps PP är helt off.
• • •
Går det att ta upp ”kobjällra i örat” som arbetsskada?
I så fall ses vi i arbetsmiljödomstolen, jag och tanten på läktarraden framför som precis körde upp en sådan styggelse ett par centimeter från min vänstra trumhinna
• • •
Gästernas PP, som vi får se några minuter senare, lever inte upp till sitt rykte det heller.
Tvärtom, det enda som händer under de två minuterna är att Caps sånär gör mål.
• • •
Ojvoj, tidigare idag skrev jag till Svenska FAns-Viberg att han ju måste åka till Philly och slå ner folk om Flyers inte lyckas krossa Devils.
Nu, efter två perioder, ligger de under med 3-2…
• • •
Jo, Youngblood fixar en munk åt papa Baloo i pausen!
Själv vill jag inte plocka för mig när såna godsaker är framdukade, för då är det nån hip renlevandsjöns i presskåren som tänker ”han borde verkligen inte…”, men Ekeliw ser ju ut som rockstjärna och väcker inga såna reaktioner.
Perfekt, alltså.
Och mumsig är den.
• • •
Nu då.
Låt det hetta till lite i Chinatown.

WASHINGTON – NASHVILLE 1-0 (Period 1)
• • •
Resans höjdpunkt, sa vi så?
Nja.
Jag ska inte överdriva och dra ett ekeliwskt, snabbt ”usch”, för andra halvan av inledningsperren vevar Caps – och särskilt då den stjärnspäckade förstakedjan – igång rätt duktigt.
Men vi vill ha lite mer intensitet och aggressioner och kokande blod än så här.
Pump it up, boys.
• • •
Ojdå, Kevin Fiala – som Arne Hegerfors skulle sagt.
Den unge schweizaren råkar drälla med pucken i egen zon så både Jakub Vrana och Brett Connolly blir helt rena med stackar Pekka och Connolly missar inte i det läget.
• • •
Det är, tror jag, nåt litet avbrott precis i början.
Sen går det fan fyra-fem minuter utan en endaste avblåsning.
Det brukar indikera fantastisk byta-chanser-show, men nja. Här är det likafullt rätt låst och tajt.
Lugubert.
• • •
Nämen, det är jättelite folk i betongbunkern ikväll.
Det har jag nästan aldrig upplevt här – och definitivt inte denna tid på året, bara veckor före slutspelet.
– Det måste vara trafiken, säger Youngblood.
Jaså…
• • •
Kolla Uber, har en ny tjänst i Verizon. De kör rakt in i hallen och flyger ut på isen.

Näe, det är en sån zeppelinare – som vi avgudar och älskar i den här bloggen.
• • •
Fint att se att Flipper sätter in en offensiv ”mottackling” mellan varven.
Såna var det en annan Forsberg som var rätt bra på back in the day.
• • •
Jodå, Poppe is in the house.
Han har rest mer än en brevduva senaste veckan – från Tampa till St Louis och Edmonton och Phoenix och Denver – och ser något tagen ut.
– Jo, jag är lite mör, grimaserar han.
Men det har varit värt det, för den assisterande Tre Kronor-bossen har uppenbarligen fått se många potentiella VM-förstärkningar briljera.
Lovorden är många, kan bloggen exklusivt meddela.
• • •
Jag läser först ˝Anthony Blundetto” på listan över scratchade Predators-spelare, men han heter tyvärr Anthony Bitetto.
Fan, Tony B – den odödliga Steve Buscemi-karaktären i ”Sopranos” – hade varit en grym hockeyspelare.
• • •
Det är potentiella Tre Kronor-stjärnor som gör intryck på Poppe här också.
Bäckis till exempel.
– Vilka otroliga passningar karln slår, utbrister han plötsligt.
Jo.
Annars studerar han händelserna under koncentrerad tystnad.
Det är inte som när Bengt-Åke var här och avfyrade värmländska ”äh, vilken jävla dretpassning” så fort någon inte höll CCCP-klass.
• • •
– Shattenkirk har man ju inte sett nåt alls av, konstaterar Ekeliw.
Piken är fin, men jag noterar den…
• • •
Jag vill inte ta nån själv, för det ser så illa ut, men vi ska se om jag inte kan skicka Ekan och hämta en av syltmunkarna de brukar duka upp i pressloungen i pauserna i Verizon…

Youngblood Ekeliw goes to Washington.


Yes, sir.
Vi har stävat upp längs the eastern seabord och befinner oss nu nationens huvudstad.
Det är mitt 795:e besök men Ekans allra första, så självfallet måste han få posera framför båda Vita huset och Kapitolium.
– Sitter Donald verkligen där inne? Det är ju jättekonstigt, säger den unge Örby-sonen när vi står och hackar tänder i den isande vinden på Pennsylvania Avenue.
Tell me about it.
Men det är dessbättre inte politik det ska handla om i den bilburna Djungelbokens nästa kapitel – heller.
Det är en hockeymatch mellan serieledarna Capitals och Nashville Predators.
– Kan bli hela resans höjdpunkt, febrar Ekan och glömmer för några ögonblick att han just gästade Tampa.
Tror jag också.
Jag såg ju Caps och Preds utkämpa en förträfflig duell i Bridgestone Arena för några veckor sedan och det finns inga skäl att tro att kvällens föreställning skulle bli mindre underhållande.
Så häng med nu, ladies and gentlemen of the kommentatorsspår!
• • •
What a difference 150 mil make.
Ni ser ju på bilderna.

Floridas tropiska vår har bytts mot vinter monumentale.
Det är så illa att jag till och med får lov att gå till hotellets souvenirshop och köpa en mössa – en riktigt ful en, komplett med bläffig United States Of America-logga.
Då vet man att det är illa.
• • •
Resan upp från North Carolina igår gick finemang, det är inte mycket mer än fyra timmar mellan Raleigh och DC – och på vägen kör man rakt igenom RIchmond, konfederationens gamla huvudstad, och det är väldigt trevligt, Interstate-sträckningarna går ju i övrigt nästan uteslutande utanför stadskärnorna.
Ännu bättre;
Strax utanför Raleigh passerar man Zebulon.
Att ett samhälle kan heta något så poetiskt och vackert!
• • •
Han tog lärdom av vad som hände på stekhuset The Palm i Nashville för två år sedan.
Så när jag beställer in en utsökt blandad drajja innan middagen på Old Ebbitt Grill – dit vi alldeles självklart går när det är ledig kväll i Washington – tittar han bara skrämt på mig.
– En sån där…jag ska inte ha någon, gör han klart.
Nej, det är nog bäst.
Den gången, på The Palm, räckte det med ett par klunkar för en fullblown knockout…
• • •
”Råttorna tar över”, löd en rubrik i New York Post för några veckor sedan.
Ja, det är ju bara att klicka in på stats-sidan på nhl.com för att få det bekräftat.
Brad Marchand leder både mål- och poängligan just nu.
Mindblowing.
Men really, han har ju en career season, var en sensation redan under World Cup och måste bli del av Hart Trophy-diskussionen nu.
• • •
Det fanns lite vaga planer på ett bevaka Caps morning skate på det där varuhustaket i Kettler i förmiddags, men vi stekte det.
Som Bäckis svarade när jag i ett sms igår var osäker på om jag verkligen skulle orka upp så tidigt:
– Old Ebbitt?
Precis…
• • •
Bara en sån här grej:
Brad Marchand har gjort fler mål i mars än New Jersey Devils.
Smaka på den.
• • •
Youngblood är väluppfostrad och låter Papa Baloo ta de flesta beslut – tänk om alla förstod att det är så man ska uppträda! – men på vägen upp i går fick han bestämma om vi skulle äta lunch på Waffle House eller Danny’s.
Han tänkte en minut, pekade på en avfart nånstans i södra Virginia och sa, med belåtet leende:
– Denny’s.
Sen åt han ett häpnadsväckande lass bacon och korv och pannkakor med blåbär på.
Det är en oändlig orättvisa att somliga kan frossa på det sättet utan att ett gram fastnar – medan jag går upp två hekto så fort jag passerar kylskåpet.
• • •
Det kan bli Filip Forsberg Night i the nation’s capital.
Senast, när vi talade med honom i Music City, var han ju väldigt öppen med att han älskar att spela mot Caps – laget som draftade honom och sedan gjorde det fatala misstaget att trejda rättigheterna till Poile i Tennessee.
Det kommer de alltid att få betala för, är tanken.
Nu finns det dessutom ett annat incitament för att trycka gaspedalen i mattan.
Rocket Ricky Rakell gjorde ju mål igår igen, blev därmed förste svensk att spränga 30-målsbarriären den här säsongen och rycker i toppen av den blågula målligan.
Så tycker Flipper garanterat inte att vi kan ha det.
• • •
När man säger något åt Ekeliw – typ ”nej, nu drar vi till Ebbitt och äter en bättre middag” – svarar han nästan alltid med ett otroligt snabbt, kort, knappt hörbart ”jaså”.
Jag har kommit att uppfatta det som väldigt underhållande och härmar honom oavbrutet.
• • •
Marchand ju förresten inte ende Boston-björnen som imponerar just nu.
Efter segern i Saddledome igår, då de klippte av Flames tio matcher långa segersvit, är jag helt säker:
Det blir playoff i TD Gaaaaden i vår, och B’s kommer ställa till problem för sina motståndare, vilka de nu än kan tänkas bli.
• • •
”Jaha”, ”Just det”, ”Aha” och ”Usch” är andra fraser fast talkin’ Jonte använder på samma roande sätt.
• • •
Kollegorna i Verizon tycker det är synd att jag inte var här när Caps och svenska ambassaden i samband med matchen mot Stars för tio dagar sedan ordnade ”Swedish heritage night”.
– Då hade du fått sätta på dig vikingahjälm och vara med och bygga Ikea-hyllor på läktarna, skrockar en som vi kan kalla Vinaren.
Skulle inte tro det…
• • •
Så sent som när vi vaknade i Raleigh igår morse försökte Ekan fortfarande, lite passive-aggressiv sådär, propagera för att vi skulle åka tillbaka till Tampa.
Det spelas ju en sjujävla matchjävel i Amalie ikväll,
Bolts mot Leafs.
Streckstriden når ett av sina verkliga klimax där.
Men nej, nån jävla ordning får det vara även på roadtrips med skenbart timida hockeynördar.
Man tar inte ut ny, rakt motsatt kurs mitt i the action.
– Vi åker till DC nu, slog jag således fast med viss emfas.
Vad han svarade då? Jo, det kom ett jättesnabbt:
– Jaså…
• • •
Den eviga Washington-frågan:
Var är våning fem?

Jag har fortfarande inte fått något tillfredsställande svar.
• • •
We’ll meet again.
Djungelbokens roadtrip-representanter och Poppe Popovic alltså.
Han har efter sitt intensiv kryssande över kontinenten slutligen landat i DC och ska, i alla fall enligt sittplatsschemat, sitta bredvid bloggen i afton.
Som han ska ha längtat efter det!
• • •
Den här utsikten har varit min vanligaste de senaste tio dagarna.

Det är så här Ekan spenderar sina dagar på semestern.
Han ligger tyst i sängen med sin laptop och läser om hockey.
Bara hockey.
Hockey, hockey och hockey igen.
Rätt vad det är kommer ett utfall av den här typen:
– Åh, det gjordes ett otroligt snyggt mål i österrikiska ligan igår.
Och så ska han visa.
Det är lite vackert.
• • •
Har han tagit ett steg tillbaka – eller spar han för en gångs skull sitt torraste krut tills matcherna som verkligen räknas?
Det är mycket diskussioner om Alex Ovetjkin, som bröt en rekordlång måltorka a tio matcher mot Wild i förrgår, just nu.
Men jag tror benhårt på det senare scenariot.
Vis av erfarenheten från playoff-krasch efter playoff-krasch är det först nu den ryske artisten börjar varva upp – för att sedan vara i karriärens mest glödande form när körsbärsträden blommar i hemstaden.
• • •
I morrn är det St. Patrick’s Day i USA – en av nationens mer motbjudande fyllfester – och Caps börjar fira redan ikväll.
Som del av ceremonierna ska tv-kommentatorerna – Little Joe Beninati och Craig Laughlin – sitta bland fansen på läktarna och referera.
Lycka till med det, säger jag.
• • •
Det är som sagt Ekans allra första besök i Verizon Center – som han något luguber uppfattar som ”en osedvanligt lyxig hall” – och Papa Baloo plågar honom givetvis med oändliga anekdoter om alla oförglömliga slutspelsdueller han sett här.
Som den när både Ovie och Crosby gjorde hattrick i samma match, som den när Tortorella slogs med fyllot bakom Rangers bås, som den när Capstronauten ledde styrkorna i så högljudda ramsor att jag och The Royal Oak inte hörde varann fast vi satt sida vid sida, som alla heartbreaks mot Canadiens och Penguins och Rangers.
Ni vet vad han hela tiden svarar, jättefort:
– Jaså…
• • •
Kevin Shattenkirk gör comeback efter sin två matcher långa avstängning i kväll.
Och nu får han sitt stora genombrott som publikfavorit i Verizon, med ett par kassar, faktiskt.
Kom ihåg vart ni läste det först.
• • •
Imorrn väntar bagarväckning monumentale i Djungelboken.
Vi måste hinna lämna tillbaka Impalan på Hertz på Manhattan i god tid, så vi inte får ett extra dygn på hyrbilsnotan.
Sedan ska vi hem till holken i östra Midtown och lämna väskor och byta om och ta oss till Garden för roadtrippens själva kulmen.
Det ska bli intressant att se hur mycket jag behöver skälla på min snarkande medpassagerare, som inte direkt studsar ur sängen på morgnarna.
• • •
Frid över Torgny Lindgrens minne.
En sann hjälte.
• • •
Strax innan värmningen rycker det till på stolen intill, för ut på sektionen snett nedanför oss kommer det plötsligt en fet karl i Lightning-jersey vaggande.
– Oj, säger Ekan på det där snabba sättet.
Snacka om att gå fel, säger jag.
• • •
Pekka Rinne gör sin 500:e NHL-match här och nu.
Kul för honom.
• • •
Tolv matcher ikväll.

Det är mycket, det.
Nu vill jag höra hur ni tror de slutar.
Shoot away, ge mig en stryktipsrad.
Jag håller på min, för när man tippar att ett lag ska förlora tror fansen att man hatar dem och det blir så tröttsamt.
• • •
Burracuda Burakovsky spelar inte ikväll heller, men han har börjat träna med laget och kan komma att göra comeback i Tampa på lördag.
– Den matchen skulle vi sett, muttrar Ekan.
Han ger sig inte…
• • •
Ouch, Caps värmer i hiskeliga St. Patrick’s-tröjor.
Kolla.

• • •
Det ser ut som det blir Winter Classic-drama mellan Rangers och Buffalo på Citifield, basboll-lagets hemma-arena, på nyårsdagen 2018.
Då har NHL uppträtt i fyra av New York fem stadsdelar: Manhattan, Brooklyn, Bronx och Queens.
Till den femte, Staten Island, skulle det förvåna oerhört om det nånsin släpps en puck.
Det blir för övrigt utomhusmatch mellan Senators och Canadiens nästa säsong också, i Ottawa.
• • •
OK, här är han nu – Karl-Gunnar Youngblood Ondskan Ekan Ekeliw – i sin tolfte NHL-arena.


Och The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017 stegrar mot sin kulmen!

CAROLINA – NY ISLANDERS 2-3 (Slut,OT)
• • •
Som utlovat:
Slutrapport från Jonte Ekeliw.
• • •
Det här såg definitivt ut att vara Carolinas match.
Klart spelövertag, välförtjänt 2–0-ledning halvvägs in i drabbningen och full kontroll på händelserna.
Dominansen var så tydlig att det efter hand började dyka upp arga meddelanden från min Islanders-polare Pippi**, som inte var nöjd med någonting.
”De är ju pinsamt loja i natt! DEN utvisningen som Tavares tar…”
Men så vände plötsligt allting på några ynka minuter.
Gästerna reducerade och kvitterade blixtsnabbt i slutet av den andra perioden, var det tveklöst spelförande laget i tredje – och i sudden death avgjorde förstås (just det) John Tavares, som utsågs till matchens bäste spelare.
Blytungt för Hurricanes, som inte har det lätt just nu. Bjurre har redan varit inne på den skrala publiksiffran (8 707 landade den på, sämre än Frölundas hemmasnitt) och laget är numera helt borträknat från slutspelsstriden.
Positivt var ju i alla fall Lucas Wallmarks fina hemmadebut – första NHL-poängen fixad och inblandad i flera heta lägen.
– Han är en bra spelare. Han kommer definitivt att spela mot Minnesota på torsdag också, slår coachen Bill Peters fast på presskonferensen efteråt.
* * *
Själv jublade jag inte direkt över Tavares avgörande…
Islanders vändning innebär att de tar över den sista wild card-platsen i öst från Toronto, som åkte på en storförlust mot Panthers nere i Florida.
Desto gladare blev jag i bilen på vägen tillbaka till hotellet, när det stod klart att Victor Hedman hade sudden-avgjort för Tampa Bay i Ottawa. Men Islanders är alltså fortfarande före…
Vilka som möts i Amalie Arena på torsdag? Tampa Bay och Toronto.
Extremt viktig match och jag har redan föreslagit för Bjurman att vi ska styra ner mot solen igen (men så blir det inte förstås).
* * *
Man kan ju inte annat än älska Josh Ho-Sang!
Åtta matcher in i sin NHL-karriär är New York-talangen redan en superprofil.
Han dribblar oavbrutet, gör mål (tre stycken till antalet hittills) och firar som att han lever sig in i en JVM-final.
Både jag och Bjurre garvar till på pressläktaren när Ho-Sang elegant snärtar in 1–2-reduceringen och hysteriskt jublar genom att gå ner på knä och maniskt vifta med näven i luften.
Dessutom står han för två assist i segern, bland annat till Tavares avgörande.
Egentligen skulle killen ha draftats mycket tidigare i förstarundan 2014 än som nummer 28. Josh har alltid varit ett upphaussat löfte, men också hela tiden anklagats för att ha attitydproblem (kolla in den här kontroversiella målgesten i en juniormatch till exempel).
Han försov sig under Islanders camp förra säsongen, tvingades straffträna i arenans trapphus och skickades hem till Kanada några timmar senare. Och det har, överkänsligt nog, rivits upp starka känslor i hockeyvärlden efter snubbens beslut att lira i nummer 66 – som bara ett fåtal spelare ”vågat” bära i NHL sedan Mario Lemieux tackade för sig.
Men kör din grej, Ho-Sang! Otroligt underhållande spelare.
* * *
Efter att ha varit på plats och sett Tampas enorma tennisplan till jumbotron är det inte lika överväldigande att bevittna Carolinas motsvarighet.
Den ser ut som en köks-tv i jämförelse…
Det är så pass att man får sitta och kisa från pressläktaren för att uppfatta reprisbilderna (i-landsproblem).
Nej, då tror jag nästan att Lindab Arena i Ängelholm har en större mediakub faktiskt.
* * *
Slutrapportens obligatoriska ”göra bort sig”-episod:
(Inte så allvarlig den här gången dock, vill jag först påpeka. Mowgli börjar bättra sig.)
När vi ska hoppa ur taxin efter att ha kommit fram till sportbaren Carolina Ale House för att se Rangers-Tampa i måndags… går det sådär.
Jag fumlar med bildörren och lyckas inte öppna den, vilket ju inte alls borde kunna vara ett problem. Till slut ger jag upp, hoppar ut på Bjurmans sida och får skämmas.
Säg så här, jag ska aldrig mer klaga på att Randy Carlyle – i ett avsnitt av Road to Winter Classic för ett par år sedan – inte begrep hur man hanterar en brödrost…
* * *
Apropå vårt besök på Carolina Ale House:
När vi beställer en varsin Yuengling Lager blir båda leggade av servitören.
– Det här har aldrig hänt mig förut, kvittrar Biffen och ler brett.
Jag unnar honom den fina lilla stunden.
* * *
Joakim Nordström hade inför kvällens match bara gjort fyra mål den här säsongen och Elias Lindholm sex.
Men det märktes inte när de fick varsitt läge att nypa till i slottet.
Båda tryckte dit pucken STENHÅRT i chanslöse Thomas Greiss gubbhörn – och det var rena rama Patrik Laine-kvaliteten på de handledsavsluten faktiskt.
För att använda en gammal hockeyklyscha – passa inte, SKJUT!
* * *
På vägen upp hit till Raleigh lyssnar vi en hel del på radio.
Bjurman, som den gamle stjärnrecensent han är, måste förstås få sitt musikbehov stillat i form av att ratta in lite outlaw country och Bruce Springsteen då och då.
Annars blir det nästan uteslutande NHL Network på kanalplats 91 – Steven Stamkos nummer, ingen slump.
Där kan det diskuteras i två timmar om vem som är årets ”comeback player” i ligan (namn som Sergei Bobrovski, Peter Budaj och Michael Grabner lyfts fram) eller ägnas en hel eftermiddag åt Florida Panthers talangbank (20 minuters snack enbart om Luleå-backen Linus Nässéns utvecklingskurva till exempel).
Bjurman garvar nästan åt nörderiet och vänder sig mot mig:
– Det här gillar du, va?
Är jorden rund? Har Nikita Kucherov ett bra direktskott? Ja, NHL Network är klockren underhållning mil efter mil på Interstate 95!
* * *
Till höger om oss på pressläktaren i kväll satt för övrigt en smart murvel.
Han hade en tom, stor vattenflaska med sig, som han fyllde med Pepsi genom att hämta tre burkar från kylen vid pressfikat.
Rutin.
* * *
Carolina Hurricanes är kanske inte det mest klassiska laget, men de har ju faktiskt vunnit Stanley Cup en gång i tiden – och det är de noga med att visa upp överallt i PNC Arena.
I den långa gången till pressläktaren är väggarna närmast överfulla av tavlor med bilder från cupsuccén 2006: Eric Staal, Rod Brind’Amour, Justin ”Mr Game 7” Williams, Eric Cole, Cory Stillman, Frantisek Kaberle, Niclas Wallin…
Men den här organisationen hade ju tidigare sin hemvist i en helt annan stad och det framgår också tydligt i korridorerna (lagfoton, idolkort, gamla matchtröjor…).
Det handlar alltså om Hartford Whalers – den fina gamla klubben med en så oerhört enkel och stilren logotyp.
Det finns fantastiska Youtube-klipp när hela arenan står upp och applåderar i den tredje perioden i lagets allra sista NHL-match (1997 mot mitt Tampa Bay Lightning, bara en sådan sak) innan flytten hit till Raleigh.
Nyligen rapporterades det ju för övrigt att Hartford har hört sig för om att få ta över New York Islanders plats i NHL (vilket dock känns väldigt osannolikt) efter beskedet att Barclays Center bryter hyresavtalet med ”Isles”.
Och faktum är att Whalers supporterklubb fortfarande lever kvar, med ett hundratal aktiva medlemmar. De samlas minst en gång varje år och pratar gamla minnen…
Det vill jag göra ett reportage om, känner jag nu!
* * *
Nästa anhalt för den här roadtripen blir Washington, där Capitals möter Nashville på torsdag (hyfsat svenskmöte).
Vi hörs därifrån!

(**Ja, han kallas faktiskt Pippi, bra snubbe.)

Till slut visar sig John Tavares – och avgör på övertid.
3-2 till Isles alltså.
Om ett tag kommer Ekan med slutrapport.

CAROLINA – NY ISLANDERS 2-2 (Period 2)
• • • 
Det känns som att Canes har matchen.
Men sen säger det bara pang och pang och inom loppet av en halv minut under sista 65 sekunderna i mittakten har Islanders plötsligt kommit ikapp.
Nu kommer de – som ju faktiskt har allt att spela för – gå all in i sista.
• • •
Ojvoj, det är rena rama svenskkvällen i PNC.
Elias Zebulon Lindholm snor pucken på egen blå, sticker i enmanskontring och piskar in 2-0 på gamle Brynäs-kompisen Greiss.
• • •
Det är sannerligen inte ofta man ser så lite av John Tavares.
Har han mumps, eller?
• • •
Ja, ni vet väl att Elias heter Zebulon i andranamn – efter självaste Zeb Macahan?
Det är så stort att jag ryser över hela ryggen.
Vilka kungliga föräldrar!
• • •
Nu blir blir väl gringubbarna där ute ännu mer förbannade, för när Ho-Sang gör mål blir han rasande glad och firar som en hel fotbollsspelare i Italien.
Underbart att se, tycker jag.
• • • 
Ojvoj igen – Wallmark är ett skäggstrå från att göra första NHL-målet också.
Flera gånger om.
Först får han pucken helt ren i slottet och….nästan.
Sen har den precis vid stolpen när Greiss är helt borta och…ännu mer nästan.
• • •
Det darrar lite lätt på pressläktarstolen till höger nu.
Under långa sekvenser ser det ju ut att gå precis som det ska för Tampa – överallt.
– Men det är så tidigt i matcherna….usch, kvider han.
• • •
8707 lyder den officiella publiksiffran.
Ingen NHL-notering direkt.
Och då är den ändå lätt uppfluffad…
• • •

Fyndigt att PNC-folket kör den lilla jingeln från ”Law & Order” när bortalaget åker på utvisningar.
• • •
Som av en händelse sitter Ekeliw och tittar på bilder på Videotron Center i Quebec i datorn.
Det känns nästan lite ofint att göra just här…
• • •
Kolla, Ovetjkins rekordlånga måltorka är över.
• • •
Nu:
Mer kaffe för the boys.

Sen:
Ekeliws slutrapport.

CAROLINA – NY ISLANDERS 1-0 (Period 1)
• • •
Till och med Mowgli, NHL-nörd monumentale med bröstkorgen full av ivriga drömmar om att få sitta i den här sortens hallar, suckar tungt.
– Det är lite segt…
Jo.
Hur glamorös och sexig och exotisk och cool och fantastisk världens bästa hockeyliga än kan ta sig på håll är den i verkligheten förbluffande grå och torftig och trist ibland.
Men för fan.
Det är en uppsättning genier – Aho och Tavares, till exempel – på isen även ikväll så det finns fortfarande hopp om att vi ska få se oförglömliga saker.
• • •
Jamen, hurra!
Lucas Wallmark bokförs för sin allra första NHL-poäng när han är med och spelar fram landsmannen Jocke Nordström i mitten av inledningsakten.
Det kommer han aldrig glömma.
Inte vi heller, förmodligen.
• • •
Märkligt nog känns det överhuvudtaget som att Canes är hungrigast och mest aggressiva där nere.
Islanders, som har otroligt mycket mer att spela för, känns märkligt tröga.
• • •
Nordström gjorde mål i går med.
Het nu, Tyresös egen Pavel Datsyuk.
• • •
Wonderkid 66, Ho-Sang, har ett friläge redan efter någon minut – men missar.
Synd.
Det hade varit ett statement.
• • •
Ekeliw håller med Ullbrand.
– Kedjan med Lindholm och Rask och Skinner är bäst på isen, slår han fast med oväntad bestämdhet.
• • • 
Det vore ju synd att påstå att det är publikfest i PNC.



Jag har inte sett så få åskådare på en NHL-match sedan de mest miserabla åren i BB&T Center.
Lite smärtsam, faktiskt.
• • •
John J, John J…var har du blivit av?

Vi trodde att du skulle vara den mest lojala medpassageraren under den här resan.
• • • 
Then again, det är väl så lagom kul att åka hit, en kvarts bilväg från stan, och se en fullständigt meningslös grundseriematch när hemmalaget sedan länge är borta ur alla playoff-diskussioner.
Man måste vara lite rubbad för att offra en tisdagkväll för något slikt.
Men, vänta nu…
• • •
Visst, Prytzen!
Ekan snajdar numer upp sig som värsta Barry Melrose när han går på NHL-hockey!
• • •
Klas Dahlbeck ger Ho-Sang en extra tryckare utefter sargen.
Ja, i Katrineholm gillar de nog inte såna som försöker spela Allan.
• • •
Får rapporter – från Ullbrand himself – om att Disqus kukat ur igen.
Ledsen, det är helt utanför min kontroll.
• • •
Här har de bra kaffe.
Det ska jag nu dricka mer av.

I Djungelboken är det tigern Shere Kahn, ormen Kaa, loppätne apan King Louie och vådliga skogsbränder Mowgli och Baloo försöker hålla sig undan under sin seglats mot människobyn.
Här i verkligheten på amerikanska östkusten är det snöstormen Stella bloggens sång- och dansbjörn och hans unge lärling försöker undvika på väg mot New York.
Vi skulle egentligen ha varit vi Washington vid det här laget, men prognoserna varnade för ett vinter-armageddon det inte kändes som någon särskilt bra idé att åka in i med Florida-däck blankare än isen under Bäckis skridskoskenor.
Så istället har vi hamnat i Eddie Läck-land.
I Raleigh.
I North Carolina.
Här ska ikväll se Hurricanes spela back-to-back-match mot New York Islanders i slitna gamla PNC Arena.
Inte världens happening, nej.
Men ändå.
Youngblood Ekan får se ännu en ny arena, Lucas Wallmark gör sin hemmadebut, det är fler svenskar på isen än man kan räkna på en hand och min travel companion är väldigt angelägen om att Canes vinner, för det skulle vara exceptionellt bra för Tampa.
Så även detta kan nog bli ett fint kapitel i vår lilla saga.
• • •
Vi kom iväg sent från Tampa i söndags, så det blev ett klassiskt roadtrip-stopp på ett anonymt motell mitt ute i ett ingenting kallat Brunswick, Georgia, till kvällen – komplett med rum som såg ut som alla andra motellrum i hela Nordamerika ser ut, ett tillhörande steakhouse av sunkigare sort (men som nyligen bortgångne hjälten Bobo Karlsson konstaterade: Dålig mat är det inte sämsta) och utsikt över några mackar, ett par snabbmatshak och en Interstate där strömmen av bilar aldrig avtog.
Där låg vi sen på varsin säng och tittade på en gammal västern, tysta.
Som jag älskar den sortens helt alldagliga amerikanska upplevelser.
• • •
Stormen längre norrut verkar inte ha blivit så fasansfull som befarat.
Förstås.
Myndigheter och media ropar ”Vargen kommer” så fort minsta lågtryck tar sats ute över Nordatlanten.
Sen står vi, nästan varje fucking gång, med dumstrut på skallarna och skafferierna fulla av bunkrad burkmat och undrar varför det inte blev värre.
En vacker dag smäller på det allvar – och då har alla slutat lyssna på de hysteriska varningarna.
Men ok, det var i alla fall tillräckligt för att Devils skulle ställa in sin hemmamatch mot Patrik Laine Show.
Just där har de viss av erfarenhet av hur tråkigt det är att fastna i drivorna på oplogade turnpikes när nor’easter-stormarna gasar på, så det var nog ändå ett klokt beslut.
• • •
Det här känns bekant, konstaterar jag när vi slår oss ner vid ett bord på Carolina Ale House för att se de sista två perioderna av Tampas, som det ska visa sig, triumfatoriska måndagsfajt på Madison Square Garden.
Inte så konstigt.
Det var just där jag och Svenska Fans-Viberg och den legendariska Carolina-supportern Emil Ullbrand drack några glas till en Flyers-match i november.
Nu är det, till skillnad från då, väldigt folktomt och stilla.
Tills pretty boy Brayden Point sätter 3-2 på Antti Ranta uppe i New York-kvällen.
Då börjar i alla fall en späd ung man svinga högljutt med sina Yuengling-sejdlar.
• • •
Han har varit bäst av alla Uffe Samuelssons forwards i Charlotte den här vintern.
Så det är förstås bara riktigt och rätt att Umeå-sonen Lucas Wallmark flyttas upp och får spela de sista grundserieveckorna med avsågade Hurricanes.
Han debuterade igår, i Barclays Center (nej, Lucas, NHL-arenor ser egentligen inte ut så…) och begår hemmapremiär ikväll.
Det känns fint att få vara med om.
• • •
Han har i en dryg vecka tvingats schavottera med sin påstådda fumlighet här i bloggen, men idag är det Mowgli som är världsvan och jag en lallare.
Jag behöver, rätt så panikartat, få ett antal blanketter printade och sedan scannade med färska signaturer och har, som teknisk analfabet, ingen aning om hur jag ska bete mig.
Men Ekeliw ledsagar mig lugnt till ett Kinkos, gör några små piruetter på ett tangentbord och – disco.
The pupil läxar upp the teacher…
• • •
Vi såg sena dramat mellan Kings-Blues på det där Ale-huset igår också, och det hann faktiskt bli så många Yungeling att Ekan nästan började käfta emot mellan varven.
Intressant resultat i Staples, skulle jag säga.
Kings kommer få mycket svårt att täppa till luckan efter den smällen.
• • •
Som uppladdning inför kvällens övningar äter vi alldeles självklart på Gonzo Tacos y Tequila.
Det är ju där man kan få in Eddie Läcks egen sägenomspunna Laco Taco.




– Fyra plus, säger Ekeliw och smackar belåtet.
Fem, tycker jag – men det kan bero på att jag hade mannen anrättningen uppkallats efter med mig vid brodet när jag mumsade på den senast.
• • •
Apropå ingenting tyckte jag Melodifestival-rubriken ”Robin började med blockflöjt i tvåan” igår var lite olycklig.
• • •
Tampa har nu vunnit tre raka sedan Ekan landade i Fort Lauderdale och har en endaste poäng upp till sista wild card-platsen i öst.
Om allt går deras väg ikväll – om de slår Ottawa samtidigt som Toronto förlorar i Sunrise och Islanders torskar här – häver de sig över strecket för första gången sedan tidigt i höstas.
– I så fall blir jag varm i hela kroppen. Jag hade ju gett upp för en månad sedan, säger
Well, då hade inte Ekeliw-på-plats-faktorn fått effekt ännu.
• • •
Men nu får vi plötsligt höra att taco- kungen inte ska spela ikväll, fast det är back-to-back-kväll – och trots att vi laddat på Gonzo.
Vilket pungbråck han är, Bill Peters.
• • •
Vi var kaxiga när vi trampade omkring i bara skjortärmarna i Tampa-solen i helgen.
Ju längre norrut vi kör, desto mer beskedlig blir attityden, för ungefär var femte mil sjunker temperaturen med en grad och här i North Carolina är det så oförskämt kallt att papa Baloo måste baxa på sig tjock ytterrock innan han går ut.
Skandal.
• • •
Men jag tror inte Tampa slår Ottawa, inte en back-to-back-kväll utan tre ordinarie centrar.
Senators är on a roll och kommer – lyssna nu! – skrälla sig till konferensfinal mot antingen Pittsburgh eller Washington.
Det är ju Guy Bouchers första säsong i den kanadensiska huvudstaden, precis som det var när han tog just Tampa till en Game 7 mot Boston i Eastern Conference Final 2011.
De hade egentligen igen business att vara där, men laget hade köpt hans system till hundra procent – och så verkar det vara med Senators också.
Nästa år har de säkert tröttnat på den strikta regimen, men nu är hela truppen – förstärkt med exakt de pjäser Boucher ville ha i samband med trade deadline – frälsta.
Så watch out.
• • •
– Du kan aldrig gissa vad jag tycker att det här påminner om, säger Ekeliw när vi svänger upp på den jättelika parkeringen framför PNC Arena.
Det kan jag visst.
Gavlerinken i Gävle.
– Hur visste du det, flämtar han.
Jag har sedan jag första gången kom hit för sju-åtta år sedan skrivit Raleigh är USA:s Gävle och PNC, med sina tall-lundar, NHL:s Gavlerinken.
Enda skillnaden är att folk här inte är så störiga…
• • •
Ligans mest kontroversiella rookie uppträder på PNC-isen i afton.
Josh Ho-Sang har ju fått puritanerna att slita sitt hår, och i vissa fall till och med sina öron, för att han helt fräckt spelar med 66 på ryggen – Mario Lemieuxs heliga nummer.
Sånt trams.
Det är väl bara coolt att en ung begåvning vill hylla en gammal legendar på det sättet.
Men det ska bli kul att se reaktionerna när Isles dyker upp i Pittsburgh nästa fredag.
• • •
Hurricanes PR-boss ler roat när han ser papa Baloo i kön till pressbuffén före matchen.
– Så fort vi kallar upp en ny svensk kommer du alltså hit? Det är ändå imponerande.
Låt oss säga så…
• • •
Det verkar som vi kommer landa i Washington i alla fall – på torsdag.
Då är Nashville Predators i huvudstaden och vad fan, när vi ändå ska ta oss uppåt längs I-95:an…
Sen sätter vi punkt på Garden på fredag kväll.
How about that upplägg?
• • •
Emil Ullbrand – ikväll är det ett absolut krav att du håller lågan brinnande i kommentatorsspåret.
För du hade satan i mig inte räknat med några fler live-rapporter om Canes…
• • •
Han har varit i Amalie Arena i Tampa, Bell Centre i Montreal, Madison Square Garden i New York, Bridgestone Arena i Nashville, Honda Center i Anaheim, Staples Center i LA, Sharktank i San Jose, TD Garden i Boston, Pepsi Center i Denver och BB&T Center i Sunrise.
Och nu plockar Karl-Gunnar Jonathan Ekeliw sin elfte NHL-arena.


Gör honom sällskap i natten!

Nu har Djungelbokens svenska representanter på Amerikas highways lämnat Tampa – den ene av oss med mycket tungt hjärta.
Innan han hoppade i på passagerarsätet i hyrbilen utanför Marriott Waterside stod Younblood en halv minut och bara tog in downtown och viskade för sig själv:
– Den heliga staden…
Jaja.
Vi beslutade oss till sist för att, trots allt, navigera norrut och om allt går som det ska – det vill säga att ackrediteringsansökningarna går igenom – ser vi Carolina-Islanders på tisdag kväll.
Därefter bestäms allt av stormen i nordost; kanske flyger vi hem till New York och satsar på en T-bane-tripp istället…
We’ll see.
• • •
Som framgår av bilderna här nedan är det jag som kör. Utan undantag. Youngblood har inget körkort och även om han hade skulle han aldrig få sätta sig bakom ratten – inte efter att ha berättat om hur det gick till när han körde go-cart som tonåring och gasade istället för att bromsa när han kom in depån ”för det var ju så svårt att skilja pedalerna åt…det blev inte så bra”.
• • •
Som också framgår av bilderna här nedan träffade Youngblood nya kamrater efter matchen igår kväll.
– Jag har inga kommentarer, meddelar han.
En man av världen…
• • •
Ja, som sagt.
Jag ber härmed att få sammanfatta The Tampa session och första dagen på vägen norröver med ett litet bildspel.
Vi hörs när Lucas Wallmark gör sin NHL-debut med Hurricanes på tisdag.