TAMPA – FLORIDA 3-2 (Slut)
• • •
Som utlovat efter varje liveblogg – här kommer Youngblood Ekeliws slutrapport
• • • 
Seger! Igen!
Från sex av sex möjliga förluster på mina tidigare Tampa-resor, har de nu blivit två av två möjliga vinster på den här roadtripen.
Och ruggigt viktiga segrar dessutom. Plötsligt är Bolts – sist i den östa konferensen för några veckor sedan – bara tre poäng från slutspel och ett av ligans hetaste lag.
Jag kan inte riktigt dölja min lycka för Anton Strålman när vi träffar honom i omklädningsrummet efteråt.
– Du borde flytta hit nu, säger ”Strålle”.
Ja, det borde jag faktiskt. Vi får se om Bjurman verkligen lyckas trycka in mig i bilen när vi nu ska åka vidare härifrån…
* * *
Strålmans kids har för övrigt stor show i korridoren utanför omklädningsrummet.
De springer runt med klubba och puck och sliter som bara den, som om de utkämpade en egen viktig NHL-match.
– Det är lika hårt när de är i farten som ute på isen för oss, konstaterar Anton.
En av sönerna har dessutom lärt sig att sjunga Tampas mållåt utantill – vilket inte undgår någon av oss journalister när vi står och väntar på att få gå in till spelarna.
En klockren liten scen som borde ha förevigats på film!
* * *
Vädret här är alltså helt sanslöst bra, 28 grader och inte ett moln på himlen.
Tyvärr är jag dock inte skapt för att tåla mycket solsken, vilket jag vägrar inse varje gång jag kommer hit…
Jag blir röd – inte brun – och som Johan Glans har uttryckt det någon gång, om sina motsvarande problem:
– Rött är en varningsfärg i naturen. Ser man rött, då betyder det ofta att man ska hålla sig undan lite.
Klantigt att jag glömde solskyddsfaktorn.
* * *
Bjurman muttrar åt Ondrej Palat gång efter annan i den tredje perioden.
– Hur svårt kan det vara att träffa mål?
– Han är inte så bra, den där Ondrej….
– Nu får Palat skärpa sig!
Vem som avgör matchen med bara några ynka minuter kvar? Ondrej Palat.
Tjecken som alltså är min personlige favorit – och som jag (ja, det här är nästan lite överdrivet) har en signerad tröja av hemma i pojkrummet.
Han är bra, den där Ondrej…
* * *
Det är ju det här med att jag är lite klumpig och får väl erkänna ytterligare en fadäs inför matchen mot Minnesota i torsdags…
Vi murvlar serveras mat i pressrummet och har fritt fram att ta för oss av ribs, grillad kyckling och allt möjligt.
Trodde jag.
Faktum är dock att det kostar åtta dollar att käka av buffén, och den lilla detaljen missade jag. Bjurre fick ta sig för pannan igen:
– Men hallå, du måste ju betala också! Du blåser din egen klubb!
Jag har faktiskt haft lite dåligt samvete för det där. Innan matchen den här kvällen var därför det första jag gjorde att gå fram till mannen i kassan och slänga fram TIO dollar (ja, ni läste rätt) utan att be om växel.
Känn på den.
Ett statement.
Nu känns det bättre.
* * *
Vi såg en riktig supermatch mellan Edmonton och Pittsburgh i går på sportbar. Grymt högt tempo, Connor McDavid och Sidney Crosby i högform, galen tre-mot-tre-övertid och till slut läckert straffavgörande av Phil Kessel.
– De här lagen får gärna mötas i Stanley Cup-finalen, konstaterade Bjurre.
Det tog dock en stund innan vi fick personalen att byta kanal, från basket till hockey.
Trots 57 tv-apparater i lokalen visades i princip bara March Madness (ni vet, collegebasketen det här landet är tokigt i) och när vi för femte gången påminde en av servitörerna om Edmonton-Pittsburgh fick vi följande svar:
– Pittsburgh against…? Edmund? Edmonk?
Hockeyn har slagit igenom fint här i Tampa, men uppenbarligen inte fullt ut.
* * *
Bjurre har redan varit inne på att ett antal Florida-spelare lirade fotboll i katakomberna inför matchen – och att Vincent Trocheck var nära att råka sparka bloggens grundare rakt i huvudet! Det kan jag bekräfta.
För att bli NHL-proffs måste man naturligtvis ha bra bollsinne, men det Panthers-killarna visade prov på med fötterna var inte direkt imponerande…
De kunde knappt nudda bollen två gånger i rad innan den studsade i marken och for iväg, helt utom kontroll.
En annan – och det här är faktiskt helt sant, håll i hatten nu – har kickat till 1 247 en gång i tiden, hemma på bakgården, polaren fick räkna i över en kvart.
Visserligen räckte min fotbollskarriär inte mycket längre än till sextondelsfinalen av ungdomsturneringen Aroscupens b-slutspel, men ändå!
* * *
Baloo hörde rätt när jag sa att jag inte tycker att Bolts svarta tredjeställ – som de reppade i kväll – är speciellt snyggt, men däremot KAN jag absolut förlika med Tampa som ett svart lag. Bjurre tyckte jag sa ”inte”.
Jag ska utveckla, för det här är faktiskt ett kärt ämne:
Alla minnen och bilder från Lightnings Stanley Cup-seger 2004 är ju förknippade med de gamla svarta tröjorna – de som Phil Esposito tog fram när han grundade klubben en gång i tiden. Samma tröja som Vincent Lecavalier drog på sig när han valdes först draften 1998, som Steven Stamkos drog på sig när han valdes först i draften 2008, som Victor Hedman drog på sig när han valdes tvåa i draften 2009…
Ett av få dåliga drag som Steve Yzerman har gjort sedan han tog över Tampa var att byta ut svart mot blått och sätta sin egen prägel på klubbens utseende.
Visst, loggan kanske har blivit cleanare och snyggare – men Tampa ÄR ett svart lag. Punkt.
* * *
Nu ska jag springa ner till den i bloggen berömda tikibaren, där vår svensk-finsk-amerikanske poddlyssnare Sami väntar.
Vi hörs!

Slut, Tampa vinner med 3-2.
Ekeliw kommer berätta mer om det här snart.

TAMPA – FLORIDA 2-2 (Period 2)
• • •
Happy days are back at plats 19 på North Press Box Upper Row i Amalie Arena.
För yes sir, ett betydligt hungrigare och mer resolut Tampa kommer tillbaka och utjämnar.
– Jag har aldrig varit lyckligare, säger Ekan och gnider sig om en underläpp han bitit sönder för att inte jubla i högan sky.
• • •
Gårde – den bäste Gourdie sedan Gordie Howe, om ni godkänner den – gör den korta NHL-karriärens första mål och det är fan ingen dålig bedrift att sätta pucken på Reimer fast han har Trochcek hängande över axlarna.
Ett riktigt fynd, Gårde!
• • •
Trotchek mycket förvånad när han åker ut för roughing på slutet…och det var ju inte han….ojdå, Dwyer, det här har inte börjat bra.
Nej, förlåt en liten Arne Hegerfors-parentes jag inte kunde hålla mig från helt.
• • • 
Jo, nu får vi sex exakt hur kul artist-trion Drouin-Hedman-Kucherov har i powerplay.
Drouin lämnar pucken till pansarkryssaren från Varvet och han slår en briljant diagonalpassning till Kuch – ja, jag har börjat använda samma smeknamn som Ekan – som smackar in en direktbomb på Reimer.
Uppvisning!
• • •
– Inte så fult, försöker Ekan när Dumont mosar Ekblads huvud i plexit.
Han må vara fredlig själv, men andras våld har han inga invändningar mot.
I alla fall inte när de bär Bolts-jersey.
• • •
Det är här, som i Nashville, väldigt mycket hyllande av militärer under matcherna.
Ekan ställer sig lydigt upp och applåderar.
Patrioten från Örby.
• • •
Men det är lite märkligt att det ska bli slagsmål efter varje jävla tackling.
Strålle sänker Denis Malign med en perfekt höftpropp och visserligen har schweizaren otur och träffar kanten av av plexit vid båset, men ändå.
Det är ju bara infantilt att hårdrockaren från Tibro ska ”straffas”.
• • •
Syster Yster Sustr nära igen!
Chockerande.
• • •
Malign är förresten ett lite olyckligt namn.

Det låter mest som nåt man får cellgiftsbehandling för.
• • •
Fast hey, vi ska väl inte klaga när en match mellan Bolts och katterna får lite derby-temperatur.
Det kokar under hjälmarna nu.
• • •
Well, Stoffe, låt oss säga så här:
Don’t hold your breath i väntan på att Ondskan ska anamma de blågula NHL-skribenternas look vad gäller ansiktsbehåring…
• • •
Men medan Gårde bländat har McÄgg inte utmärkt sig alls.
Sa ju det, man kan inte heta så och vara bra.
• • •
Nu är det upplagt för en väldigt bra tredjeperiod i Amalie.
Sen är scenen Ekeliws här i bloggen.
Då kan han ge igen om han uppfattat några av dagens påhopp som orättfärdiga…

TAMPA – FLORIDA 0-2 (Period 1)
• • •
Har ni en karta psykofarmaka till hands?
Den Grå Pantern – Jaromir Jagr – har med två mål i slutet av det hittills rätt slafsiga Sunshine State-derbyts första period utlöst djup nedstämdhet på sätet till höger om bloggen.
Må hemmaspelarna replikera, eljest blir det en mörk Saturday Night i i Djungelboken.
• • •
Att skriva den där inledningsraden – TAMPA-FLORIDA – känns lite exotiskt.
Har ju aldrig hänt förut och det som aldrig hänt förut är alltid en upplevelse.
• • •
Det osar – häpp! – katt runt Reimer efter några sekunder och en Ekeliw som gett sig katten (…) på att inte exponera sina hemmasympatier med fysiska uttryck far fram och tillbaka på pressläktarstolen som en misse i mars.
• • •
JT Brown måste visa varför han har ett kontrakt och initierar boxningsmatch med Petrovic redan efter två minuter.
Tröttsamt – särskilt som de bara står och rycker i varandra en stund.
• • •
Det var Youngblood som, mitt i hypnosen i förrgår, frågade Vigge om att det måste vara en upplevelse att spela powerplay med Kucherov och Drouin och fick svaret ”Ja, det är så jävla roligt”.
Man kan se det, även när utdelningen uteblir.
De tre stjärnorna bubblar av lust när de får dansa i numerärt överläge.
• • •
Nä, coach Rowe fortsätter med Reimer – trots att det är bara är ett dygn sedan han släppte in sex mål mot Wild.
Han tror verkligen inte på Bärra Hem Berra.
• • •
Vilken publikfavorit han blivit i Amalie, Vigge från Fäbodvägen i Varvet.
Han är, vid sidan av keeper Vasy, lätt den som föräras mest jubel under line-up.
• • •
Måste han som sitter intill – och då menar jag inte Ekan – lukta så starkt av mint-te?
Det är enligt mitt förmenande en odör jämförbar med den som uppstår när de mockar skit i hönshus.
Te dricker man för fan inte på hockey.
Ingen annanstans heller, om man är konstruerad på avsett sätt.
• • •
Ser jag rätt, får en Bolts-supporter – i det här fallet en glad tant – komma in i utvisningsbåset och sitta med hemmaspelare som åker ut?
Det kan man fan kalla interaction i så fall.
• • •
Ekan försöker gaska upp sig, mumlar något om att Bolts i början av säsongen alltid låg under med 2-0 efter första och då brukade komma tillbaka.
Det vore en välgärning, det kan jag säga.

Det är ju skolning som pågår.
Uppfostran.
Jag försöker show Youngblood the ropes och hjälpa honom att make his bones.
NHL-hockey behöver jag inte lära honom något om – sådan vet han redan mer om än jag – men väl om hur man uppträder och för sig och reppar sig själv och sitt trademark off-ice.
Så det inte blir som när vi under en femplus-middag på suveräna bbq-jointen Kojak’s i South Tampa igår kväll hamnade i samspråk med det äldre paret vid bordet intill och han plötsligt utbrast:
–They call us Mowgli and Baloo, actually.
De tittade mycket betänksamt på oss, avslutade sin middag och lämnade bordet, hastigt.
På samma sätt ska vi försöka se till att han framdeles trampar på färre klubbor i omklädningsrummen, inte trasslar in sig i kameramännens sladdar, undviker att välta ur muggar, tappa telefoner och ställa till med små Mr. Bean-imitationer varje gång en säkerhetskontroll ska passeras,
Hur är det Baloo säger på Julafton?
– Han är med mig alltså, jag ska lära honom allt jag kan! Det är så här, grabben. Spana in farsan!
• • •
Och ikväll i Amalie Arena:
Florida-derby.
Ett sådant har vare sig jag eller Ekan sett live tidigare, så det ska ju bli festligt.
Nu är de tydligen sällan så heta som man kanske kunde tro, för lagen har aldrig mötts i slutspel och därför inte utvecklat riktigt blodig rivalitet.
– Det var nära förra året, men Islanders sabbade den potentiella klassikern, säger en sur local vi pratar med.
Ja, vilka taskiga jävlar som försöker vinna sina slutspelsserier…
Det här mötet lovar dock att bli något alldeles extra eftersom den soliga delstatens båda hockeyklubbar är in the hunt och i princip måste vinna alla matcher som återstår
Vi räknar med en rungande clash under palmerna.
• • •
Jag får också lära min unge vän att han har vad som kallas…ja, bögtycke.
Vi är ju i Florida och och här är det gott om gay-män och många är väldigt förtjusta i den smale Stig Dagerman-kopian från Örby.
Fast han har ingen ingen aning…
Inte ens när ett gift par jag känner kråmar sig och kallar honom ”en liten spjuver” och håller på är han riktigt med i svängarna, och när jag senare förklarar att de flirtar med honom blir stackars Jonathan helt förskräckt.
– Jag…trodde de var bröder.
Ja, det kan man i och för sig säga – it’s a mighty brotherhood! – men de delar efternamn för att de är makar.
Ekan blir blek, stammar nåt ohörbart och sänker blicken.
Fantastiskt!
• • •
Bolts svarade ju för en heroisk insats mot Wild i torsdags, så man kunde ju tro att gårdagens träning skulle vara lättsam och uppsluppen.
Men on the contrary.
Cooper gapade och skrek och avfyrade ”fuck”-bomber så det riste i takåsarna i Amalie.
– Ja, det var bra det, sa Vigge efteråt. Det är lätt att man blir nöjd och slår sig till ro efter en lyckad match. Då, mer än nånsin, ska vi skakas om.
Bra tänkt.
• • •
När allt var färdigskrivet efter matchen mot Wild i torsdags satt vi ett tag med LeBrun i Champions-baren på hotellet och rätt vad det var kom Steve Yzerman fram för att språka lite med ESPN-ikonen.
Då blev det så där igen.
Ekan frös till is och satt bara och flämtade med jättelika ögon.
– Lugn nu, viskade jag på svenska.
Det hjälpte inte.
• • •
Ingen av de tre demolerade Tampa-centrarna är så illa däran som det såg ut när Strålle hjälpte dem av isen senast.
Säsongen är inte över i något fall – vilket förvånar oss som såg en grimaserande Tyler Johnson halta genom Amalie-korridorerna en timme efter slutsignalen.
Men alla tre är förstås scratchade ikväll, vilket innebär att Cooper och Yzerman fått skrapa duktigt i brunnen för att alls få ihop fullt lag.
Centeruppställningen mot Katterna verkar bli denna:
1. Point, 2. Gårde, 3. Peca. 4. Min vän Greg McÄgg
– Usch, säger Ekeliw.
• • •
Fortsättningen på den här roadtripen är lite up in the air just nu.
Vi ska egentligen vara i DC senast tisdag, men en diabolisk snöstorm är på väg in över både Northeast och åtminstone delar av The Carolinas och Virginia och jag har ingen lust att köra bil med Florida-däck i den sortens väder.
Så vi kanske stannar här i solen och kör till typ Key West istället.
Där spelas det väldigt lite hockey, men man kan sitta på Bagatelles magnifika veranda och äta catch of the day.
Och gott om boys som skulle bli till sig över Ekan finns det definitivt där nere…
Vi får se.
• • •
Ja, jag vet att Greg heter McKegg men gör man det blir man ju automatiskt McÄgg i den här bloggen.
• • •
Innan middagen igår tog vi ett par kalla till solnedgången i Tikibaren.
Pretty magiskt.
Och när jag såg en mamma med tre pojkar i tioårsåldern med Pogba- och Zlatan-tröjor i myllret var jag på väg att fråga om Jonathan fick leka med dem.
Men så elak är jag ju inte
• • •
Det mest frapperande med Henkes höftskada är att han alltså ådrog sig den i första-perren nere i BB&T i tisdags.
Sedan spelade han vidare och stoppade 43 skott ändå.
Men nu blir han alltså borta två-tre veckor och det känns ju sådär lyckat.
Jo, det är bra för Rangers att få en utvilad Lundqvist till slutspelet, men den här säsongen har det – med bortamatchen mot Dallas som magnifikt undantag – gått mindre bra när han återvänt till the action efter längre frånvaro.
Å andra sidan…vi närmar oss den tid på året när han alltid är som bäst, så det kanske inte är a thing nu.
I hans majestäts frånvaro får Raanta förstås huvudansvaret, men Magnus Hellberg kommer med all säkerhet få göra sin debut som starter i NHL, för Rangers har åtskilliga back-to-back-matcher de kommande veckorna.
Kul!
• • •
Bra match, den igår mellan Oilers och Penguins.
Vi såg den på Champions tillsammans med ett par ölbryggare från Malmö, på plats för en fancy ölfestival här i krokarna.
• • •
När jag var ute och gick i den 30-gradiga värmen idag – ibland måste mentorn och eleven skiljas åt, för husfridens skull – blev jag förföljd av en stor pelikan.
The CEO of Everything hade kissat på sig.
• • •
Panthers förbryllar verkligen.
Alla utom Luongo är äntligen friska och hela och de fick ett enormt lyft under sin roadtrip-sweep förra månaden.
Mot den skulle de ta spjärn och hiva sig raka vägen upp i Atlantic-toppen, trodde jag och alla andra.
Istället har de blivit sämre och sämre och vinner de inte ikväll är det snudd på kört i kattland.
Varför blev det så?
• • •
Kojak’s alltså…om ni tar er till de här trakterna är det en av de allra varmaste rekommendationer jag har.

Ett före detta bostadshus i South Tampa – ja, inte mer än en vind och sliten enplansvilla – har gjorts om till BBQ-joint och att, som vi igår, sitta i kvällsmörkret på verandan och äta gudomliga ribs till cikadornas drillande symfoni hör till de mest episka sydstatsupplevelserna på väldigt länge.
Att Ekan efter ett en laddning pulled pork fick sån här yxmördarblick får man ta.

Han tröttnade väl helt enkelt på den självutnämnde mentorns trams till sist…
• • •
Ikväll går Ottawa Senators om Montreal Canadiens och tar över förstaplatsen i Atlantic-tabellen.
Ojvoj.
• • •
Enligt Eken har Marc Peca, som plockats upp från Syracuse till kvällens showdown, inget släktskap med den mer berömde Mike Peca.
Men really, hur många hockeyspelande Peca av NHL-kaliber kan det finnas?
Jag förhåller mig skeptisk till uppgifterna.
• • •
Jäkla Vincent Trocheck håller på att sätta en karatespark i pannbenet på papa Biffen när vi passerar de pantrar som för-värmer med tvånuddsboll i gången utanför pressrummet.
Vigge får hälsa tillbaka med en bra propp när tillfälle ges.
• • •
Krystof – den legendariske organisten i Amalie – får en timme före första nedsläpp värsta feelingen och fyrar av en lång, djupt känd ”Stairway to Heaven”.
Till och med Konsertpianisten hade varit imponerad.
• • •
Fast egentligen gillar vi Trocheck väldigt mycket i vårt hörn av pressläktaren.
– Ja, han ser ju till och med ut som Tyler Johnson, som Örby-ynglingen uttrycker det.
• • •
I natt ställer vi här i Nordamerika alltså fram klockan och får sommartid.
Ni följer exemplet först 26 mars, så nu väntar två veckor när ni får er NHL-hockey serverad en timme tidigare än vanligt.
Fröjdas, hockey lovers.
• • •
Jag försöker få Ekan att hata Panthers lite, men det går inte.
Dels har han rent allmänt väldigt lite av den sortens känslor i sig, dels är det som vi slog fast tidigare:
Det måste till ett playoff-krig för att få upp blodtrycket.
Men vilka lag tycker han egentligen sämst om då?
– Washington. De har alltid dominerat Tampa. Särskilt Ovetjkin. När han under en match mot oss la ner klubban och låtsades att den var så het att han inte kunde ta på den…det gillade jag inte.
Vådligare utbrott än så blir det inte.
• • •
Det är back-to-back för katterna – de fick ju spö av Wild hemma i Sunrise igår – så Bärra Hem Reto Berra borde få göra sin första start för säsongen ikväll.
• • •
Ekan är inte helt nöjd med att Bolts uppträder i de svarta AC/DC-tröjorna ikväll.
– Jag kan inte förlika mig med tanken på att de är ett svart lag, säger han och ser olycklig ut.
• • •
Tampa har varit gnistrande vackert och bedårande i flera dagar nu.
Jag vill inte åka härifrån.
Alls.
• • •
Panthers-fans åker aldrig på några bortamatcher, heter det.
Men ingen har berättat för de rödklädda som svärmar i centrala Tampa hela dagen.
Simon Strömberg – Sveriges enda kända Panthers-supporter – skulle vara mycket nöjd.
• • •
Väldans starkt at Nashville att plocka San Jose på bortaplan.
• • •
Nej, ingen rutin har satt in bara för att han råkar vara här för andra gången på ett par dygn.
Det är även ikväll en andäktig Karl-Gunnar Jonathan Ekeliw som tagit plats i hallen han kallar ”Kyrkan”.
– Det här kommer bli en magnifik kväll, säger han.
Vi får lita på att han vet vad han talar om.

TAMPA – MINNESOTA 4-1 (Slut)
• • •
Det var det – och här kommer Karl-Gunnar Jonathan Ekeliws slutrapport från kvällen i Amalie Arena.
• • •

Med mina rätt uppenbara Tampa-sympatier var det här naturligtvis en riktigt skön seger – och alltså den första (!) jag har upplevt på plats efter sex förluster av sex möjliga tidigare.
2–0 efter den första perioden, 3–0 med bud på mer efter den andra – där Bolts under ett par minuter spelade rena rama CCCP-hockeyn och snirklade runt i Wild-zonen byte efter byte efter byte efter byte.
MEN, och det här är ett stort men… sedan kom ju alla skadorna:
* Vladislav Namestnikov, tredjecentern, tog sig för benet och haltade av.
* Tyler Johnson, förstecentern, tog sig för benet och haltade av.
* Cedric Paquette, fjärdecentern, tog sig för benet och haltade av.
Tre av fyra centrar borta alltså – med exakt samma skada.
Det finns inte.
Och så saknas ju redan Steven Stamkos, samtidigt som Valtteri Filppula och Brian Boyle byttes bort förra veckan. Nu får Steve Yzerman fortsätta att kalla upp spelare från farmarlaget (som knappt har några spelare kvar).
Vi gick för övrigt förbi Tyler Johnson på väg ut från arenan – och det såg inte bra ut. Han haltade rejält och fick tröst av sin mamma tätt intill. Det blir inget spel mot Florida på lördag direkt…
* * *
Jonas Brodin hade pigga ben i natt, skapade flera fina chanser och låg bakom Minnesotas enda mål.
– Han gör en jädra bra match, konstaterar Peter Popovic, som ju är på plats och scoutar för Tre Kronors VM-räkning.
På morgonvärmningen visade Jonas stolt upp sitt finger, som han bröt för ett par månader sedan. Han hävdade att han inte alls kände av skadan längre och kunde köra på för fullt, utan minsta problem.
Men i ärlighetens namn…
Det där fingret var stort som två och såg inte ut att vara i närheten av återställt. Hockeyspelare är verkligen av ett eget virke.
* * *
För en hockeynörd som har suttit otaliga nätter i en soffa och följt NHL-matcherna, är det tveklöst rätt häftigt att plötsligt dela hotellhiss med en skämtglad Bruce Boudreau, ta ett steg åt sidan när Ondrej Palat vill tränga sig förbi oss murvlar i omklädningsrummet eller prata regeländringar med Anton Strålman.
Jag trivs bra hemma i Örby-soffan, men det här är någonting annat.
* * *
Bjurre kallar alltså Tampa-forwarden Adam Erne för ”Bärne” här i bloggen, känner sig mycket nöjd med det smeknamnet och kan inte riktigt ta honom seriöst.
Själv vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till denne nyuppkallade talang.
Han hade en fin juniorkarriär, spåddes bli draftad i förstarundan för några år sedan (halkade ner till andra) och har i vinter producerat hyggligt med poäng i AHL. Men samtidigt är det en spelare som – konsekvent – delar ut en hel del tveksamma tacklingar, våldsamma och sena.
Bland annat sänkte han självaste Jonathan Drouin med en onödig smäll i en juniormatch säsongen efter att de båda hade draftats av Tampa Bay, vilket INTE var populärt i Lightning-kretsar…
Jag tror att det kommer att bli en rätt vass NHL-powerforward av Adam Erne, men det dröjer nog inte länge innan han börjar få ett rykte om sig som en ganska ful spelare i ligan.
* * *
Ja, det är bara att erkänna:
Jag är inte den som för mig med självklar swagger var jag än kommer, utan kan snarare betraktas som rätt klumpig. Eller som Bjurman uttrycker det efter att vi har passerat arenans säkerhetskontroll:
– Ha lite bollkänsla, för fan!
När vi ska få våra väskor inspekterade missar jag att stänga igen ytterfacket, varpå hela innehållet – plånbok, presskort, kvitton, halstabletter, mobilladdare – plötsligt flyger ut och hamnar både här och där.
I samband med tidigare resor har jag bland annat trampat på klubbloggan i Nashvilles omklädningsrum (som ni kanske känner till) och tappat bort min telefon i en pool…
Så jag förstår Bjurres frustration.
* * *
Nytt podcast-avsnitt ute på Acast, iTunes och så vidare – den första episoden från resan!
I efterhand märkte vi dock att en hel del oväsen (tutande spårvagnar, någon märklig signal från övergångsstället nedanför och en byggmaskin som sätter igång) hörs lite väl tydligt i framför allt andra halvan av podden.
Vi hade det fantastiskt gött på hotellbalkongen under inspelningen och trodde det skulle tillföra med lite stadsljud i bakgrunden, men nästa gång får vi nog tänka om…
* * *
Victor Hedman om att spela powerplay med Nikita Kucherov och Jonathan Drouin på varsin sida:
– Så jävla roligt!
Får bli slutord. Jag känner ungefär likadant kring det mesta just nu.

Det hinner bli major drama, men till slut sätter Kucherov sätter 4-1 i tom kasse.
Så Ekeliw får sin första live-seger med hjältarna.
Och vad det lider kommer han med slutrapporten här.
Stay tuned.

TAMPA – MINNESOTA 3-0 (Period 2)
• • •
Det är faktiskt så här:
Ekeliw har aldrig sett Tampa vinna live.
Men nu – på sjunde försöket – börjar det se ut som att han faktiskt får uppleva den drömmen.
3-0 ska de inte tappa i sista, inte mot en motståndare som har en så oinspirerad kväll.
Så yes, folks.
Det är en tjomme med förväntan i blicken som sitter på stolen intill just nu.
• • •
Tre Kronor-ledningen är just nu på massiv scouting-resa i Nordamerika och vi har vem om inte Mister Poppe på besök i Amalie.
Men not for long, visar det sig.
Han ska de kommande dagarna flyga som en Fedex-kurir.

Från Tampa till St. Louis, sedan direkt till Phoenix, Edmonton, Vancouver, Denver och slutligen Washington.
– Jag får nästan lite ångest över hur mycket jag ska flyga, säger han med en orolig grimas.
Ja, jag är glad att inga redaktörer hemma kommit på idén att jag borde följa den gamle Habs-stjärnan i fotspåren…
• • •
Wild har ögonblick när de lyckas skapa lite press, men de känns fortfarande rätt solsvedda.
Bolts är bättre.
• • •
Lite turkisk peppar i Ekans seger-vanilj.
Strålle får vara med och leda ut både Namestnikov och Tyler Johnson och båda ser ut att ha allvarligt pajade knän.
Inte lyckat.
Alls.
Men det är bara för McKegg att göra sig redo för Florida-derby på lördag – och låtsas att han är center.
• • •
Det är faktiskt så mycket Wild-fans här att mäktiga ”Duuuuuub”-rop stiger mot taket så fort Dubnyk gör något bra.
Lightning-fans jag känner muttrar surt.
• • •
Then again , Dubnyk gör inte så mycket bra.
Syster Yster-Sustrs skott ska ju inte gå in på en keeper som gör anspråk på Vezina-nominering.
• • •
Mika Zibanejads efter-skadan-våndor är definitivt över.
Han glöder ju.
• • •
Var är John J?
Jag trodde han skulle vara vår mest hängivne medpassagerare under den här resan.
Well, nästa år åker vi till Columbus.
Jag tänker den här färdplanen nån gång när det går att passa in i schemat, gärna under hösten: St.Paul-Chicago-St Louis-Columbus-Pittsburgh-Buffalo.
• • •
Nu tar vi en kaffe på det här.

TAMPA – MINNESOTA 2-0 (Period 1)
• • • 
Nej, det går inte!
När Kucherov – hans allra största idol – sprätter in 1-0 bara några sekunder in i hemmalagets första powerplay rycker det instinktivt till i Ekans jubelarm.
Visste det.
Han går inte att att ha i möblerade rum – eller åtminstone i möblerade pressboxar.
• • •
Wild är snarast Mild ikväll.
Håkan Mild, rentav.
Här har man gått och varit imponerad över vilken explosiv och dynamisk hockey de plötsligt börjat spela, och så har de ingen killer-instinkt alls – vare sig offensivt eller defensivt.
Kanske har de, som MN Johan föreslår, legat för länge vid Waterside-poolen sedan de kom hit.
Det var väldigt soligt och varmt idag…
• • •
När Vigge från Fäbodvägen med en fin tjottablängare ökar på till 2-0 – och därmed slår sitt eget poängrekord, med 16 matcher – visar Youngblood mer självbehärskning, förmodligen för att han fått så mycket onda ögat av mig, men det krävs en enorm ansträngning.
Pojken blir helt blå i ansiktet.
Ha ha.
• • •
Nå, sista fyra-fem minuterna får Lille Fridolf i alla fall lite fart på sina wildar, bland annat är det väldigt nära att Bacon infriar min profetia och hänger en reducering.

Det kommer.
• • •
Just det, Jotzer.
Erne heter han – och Ärne sa jag fram till igår, men nu blev det plötsligt Bärne och då får det vara så….
• • • 
Phil Esposito går förbi på pressläktaren och ja, jag är oerhört frestad att gå fram, peka på Jonte och upplysa honom om att ”that guy once pronounced your name as Esp-Å-Si-Tå”.
Men jag vågar inte, han ser ju ut som en Sopranos-karaktär nuförtiden.
• • •
Bärne står för övrigt för en jädra fin insats när han liggande i ena sarghörnet får in en puck mot Dubnyk.
• • •
Vi har GM GM och hans högra hand McCrimmon på raden precis nedanför och kan se att de sitter och fyller i konstiga formulär de här framför sig.
Dem skulle man vilja titta närmare på, milt uttryckt.
• • •
Han är scratchad, men ändå – Tampa har numer en McKegg också.
Greg McKegg.
– Dom trejdade till sig honom från Florida. Han är bra, påstår Ekan.
Det tror jag inte på.
Man kan inte heta Greg McKegg och vara bra.
• • •
Det rycker lite i Ekeliw när de drar igång den infantila ”We believe that we can win”-ramsan på ena kortsidan också.
Men där går gränsen.
Börjar han heja tar jag ackrediteringen och skickar ner honom på vanlig läktarplats.
• • •
U-båtar, periskop upp!
Vi känner oss ensamma och lite rädda när spåret ligger lika öde som en gränd i South Bronx sent om natten.

Jag har sett Carola på pilgrimsvandring i Jerusalem, jag har sett skrikande tonårstjejer på Backstreet Boys-konserter och jag har sett turister vinna monstruösa potter i Las Vegas.
Men jag har aldrig sett någon som varit så tagen, så lyrisk, så nära att svimma av hänförelse som Karl-Gunnar Jonathan Ekeliw när han för första gången i sitt unga liv trampade in i Tampa Bay Lightnings omklädningsrum den varma förmiddagen 9 mars 2017.
För inte nog med att det ju såklart är Holy Ground för Örby-sonen i största allmänhet.
När två av hans superidoler – Victor Hedman och Anton Strålman – fick syn på honom utbrast de:
– Åh, Ekeliw. Det är på tiden att du kommer hit. Vi har väntat på dig.
Och nej, jag hade inte förberett dem med några sms.
De hade själva koll på den passionerade Bolts-fanatikern som poddar med Papa Biffen.
Reaktionen var obetalbar.
Han förlorade talförmågan – fick bara ur sig några korta ”hej” och ”ja” – och stod bara och blängde på dem med ögon stora som tekningscirklarna på isen på andra sidan tegelväggen.
Som den verklige Mowgli (verklige och verklige…men ni fattar) när ormen Kaa hypnotiserar honom.
Vigge log brett, ruskade på huvudet och skrockade.
– Det är fint det här.
Helt klart klimax i vår egen version av Djungelboken on the road – hittills.
• • •
Själv blir jag glad – om än inte tillnärmelsevis lika gripen som min unge travel companion en halvtimme senare – när jag upptäcker själve Pierre LeBrun på läktaren bakom Bolts bås just som morgonvärmningen ska börja.
Han har varit och bevakat General Manager-mötet i Boca Raton och passar, mycket klokt, på att svänga förbi Tampa-bukten för att få se kvällens top notch-fajt mellan Bolts och Minnesota Wild.
Det betyder framförallt en sak:
Bra stämning i tikibaren sent i natt!
• • •
Blir han stum inför Vigge och Strålle är Ekan desto mer talför när vi efteråt kommer ut i solen och promenerar tillbaka till Marriott Waterside.
– Såg du, Kucherov och Palat och Johnson stod och skrattade ihop i sarghörnet…vilket skägg Peter Budaj har…jag såg att Drouin satt för sig själv i ett hörn…Jon Cooper är så cool…bara att se klubborna uppställda mot väggen…åh, Strålle han är verkligen så trevlig…nu har jag gått genom spelargången, det är ju helt otroligt, det kommer jag alltid tänka på när jag sitter hemma och tittar…
Det kommer i osammanhängande kaskader och han snubblar oavbrutet på stavelserna, så upphetsad är pojken
Jag känner mig som min mamma när jag var åtta och tjatade på henne om hur jag ville åka till New York och vara lika tuff som Kojak.
• • •
Wild omklädningsrum känns det lite lugubert att kliva in i – där rasar ju påssjuka.
Dessbättre visar det sig att Bacon Brodin sitter nära ingången så vi behöver inte stånga oss in bland smitthärdar som Zach Parise och Jason Pominville.
Redige värmlänningen Brodins åkommor inskränker sig till ett brutet finger.
– Men det är bra nu, jag kan skjuta slagskott och allt, säger han och visar upp ett finger som inte alls ser särskilt bra ut men hockeyspelare är ju hockeyspelare,.
• • •
Vi genomförde förstås en sittning i Tikibaren redan igår kväll, under stor, full måne.
Kvällen var lite sval för att vara Tampa, bara sådär en femton-sexton grader, men det fick duga.
Hur hade ni det?
• • •
Bolts vet att de de måste vinna om inte alla så i alla fall en förkrossande majoritet av återstående matcherna.
Det syns på förmiddagsvärmningen.
It’s all business.
– Ja, det är det, bekräftar Strålle, vi har rätt sorts inställning i laget nu. I början när det gick emot var det alldeles för många som trodde att det skulle ordna sig av sig självt, vi kommer spela Stanley Cup-final ändå, liksom. Men det funkar ju inte så. I januari hade vi dock ett riktigt bra möte när rätt saker blev sagda och sedan dess har det varit riktigt bra.
Att han säger exakt så vet jag bestämt, för Ekeliw refererar hela utlägget på hotellrummet under eftermiddagen…
• • •
Att man ska akta sig för alligatorer i den här delen av världen känner jag till, men nu berättar DN-Sven att han såg en goddamned orm slingra sig över vägbanan när han promenerade längs kanalen bakom Waterside-hotellet för ett par veckor sedan.
En orm!
Jag fruktar ormar som vampyrer fruktar dagsljus och åker nu raka vägen hem till New York, hjärtat skulle stanna om ett jag såg ett sådant sändebud från Hades mitt inne i stan.
• • •
Antagligen avgörs hela säsongen för Tampa den här helgen – när the super fan från Örby är på plats.
Vinner de mot Wild ikväll och mot Panthers på lördag har de definitivt kontakt,
Torskar de – well, då driver de mörka molnen in över bukten.
För som Vigge säger:
– Vi får inte precis någon hjälp. Alla andra runtom oss bara vinner hela tiden.
Mm, så det är bara att följa rådet en gammal redaktör på Borlänge Tidning gav mig när det var hett scoop på gång:
Bit dom i halsen och ruska!
• • •
I hissen upp till rummet efter lunch på Waterside får vi sällskap av två personer.
Bruce ”Lille Fridolf” Boudreau – och en servitris på väg till en gäst med en skål jordgubbar doppade i choklad.
– You know, säger Lille Fridolf plötsligt, du kan dra plasten av den där byttan så har vi jordgubbsfest här i hissen.
Det är en rolig liten episod.
• • •
Wild inleder en rejäl roadtrip – säsongens sista riktigt långa – i Amalie och även om de inte behöver bekymra sig om huruvida de når playoff eller inte är det här en viktig match även för dem.
De är ju indragna i en privat uppgörelse med Chicago om förstaplatsen i Central – och West.
– Det är klart det är viktigt att komma först och, framförallt, före dem, vidimerar Värmlandsbacon.
– Vi har ju utvecklat en väldig rivalitet med dem efter alla möten i slutspelet och så. Om bara några dagar möts vi ju igen också.
Ja, på söndag faktiskt.
Det låter som en match jag och Ekan måste se när vi tagit in på ett Motel 6 nånstans i North Carolina.
• • •
När ett visst Leksand på något förunderligt vis lyckades vinna det gastkramande kvalet mot ett visst Modo ifjol ville Vigge Hedman inte prata med mig på flera veckor, så när samma Leksand nu står inför en regelrätt mara mot Mora (hey, där har ju Dalarnas Tidningar rubben inför första mötet – Mara mot Mora!) befarar jag att han ska ta revansch med hån och knäckebördsskämt, men Hedman från Fäbodvägen i Varvet är en snäll natur och säger sig bara se fram emot dramat per se.
– Det är fantastiskt bra för svensk hockey, menar han.
Men inte för mitt hjärta.
The Battle of Siljan kan mycket väl bli min död.
• • •
Nye Tampa-förmågan Yanni Gourde ser inte ut att vara äldre än tolv, men det hindrar honom inte från att ge mig en liten tackling när jag under förmiddagen står och pratar med hans bänkgranne Strålle Strålman.
Sicken snorunge.
Men Ekeliw tycker det är bland det roligaste som någonsin hänt.
• • •
Det är synnerligen gott om Wild-fans ute i downtown under eftermiddagen.
Och det är klart – är det några som behöver lite solär det förstås dom.
• • •
GM GM – The Prince of Las Vegas – är här också.
Hans liv är fan inte så dumt just nu.
Det är å andra sidan inte mitt heller, ta i trä.
• • •
Från lobbyn på Marriott Waterside till Amalies media- och spelarentré är det på sin höjd 120 meter.
Likafullt tar Wild-stjärnorna – som alltså bor med oss och förhoppningsvis inte fick sina pre game-naps störda när vi satt på balkongen och spelade in vår podcast – buss.
Det går ibland att tycka att NHL-proffsen har det FÖR bra.
• • •
NHL hade nog inte riktigt räknat med att fansen, och media, skulle reagera så starkt på beskedet att man planerar att hålla listorna på skyddade och oskyddade spelare till expansion-draften hemliga.
Så idag är det lite annat ljud i den så kallade skällan, kanske ska man ändå försöka gå sin publik till mötes på nåt sätt.
Och naturligtvis vore det otroligt dumt att inte ta tillfället i akt och göra happening och show av den unika tilldragelsen.
Men var så säker:
31 General managers och spelarfacket kommer streta emot in i det längsta.
• • •
Åh, Blackhawks återförenar skadefria duon Yellbear Hjalmarsson och Johnny Oduya mot Anaheim ikväll.
Det är något rent poetiskt över det.
• • •
Adam Berne är en annan ny pjäs i Tampa sedan utrensningen vid trade deadline och det roar mig väldigt att kalla honom Bärne, rakt av på svenska, för så var det en tomte som hette när jag växte upp i Borlänge.
Och bara för sakens skull – och för att Ekeliw skruvar oroligt på sig – kallar jag Gourde för Gårde också.
Bärne och Gårde – det nya radarparet.
• • •
Ekan ska själv skriva slutrapport – det upplägget kör vi efter varje match under den här trippen – och får själv berätta om alla små missöden han oavbrutet har en fantastisk förmåga att råka ut för.
Låt oss bara konstatera att jag får fnissa och skrocka och ta mig för pannan mest hela tiden.
Att beskriva den unge mannen som bortkommen vore kanske elakt, men…ja, hm, det händer konstiga saker hela tiden.
• • •
Jag tror Bacon Brodin gör ikväll.
I powerplay.
• • •
Strålle Strålman tänker bli fotbollsdomare när hockeykarriären är över.
Det var han i alla fall inne på i morse, apropå de omtalade filmningarna på Nou Camp igår kväll.
– Det är ju inte killarna som filmar som gör fel. Det är domarna. De borde bara sluta blåsa och säga åt dem att resa sig. Punkt och slut. Jag ska bli domare och visa hur det bör gå till, sa han medan han snörade om skridskorna.
Det kommer alltid oväntade utläggningar från Tibros tuffaste hårdrockare.
• • •
OK, här är han – för första gången i pressboxen i arenan i hallen han betraktar som en kyrka.

Nu åker vi.