Hej bloggen!
Här kommer en kort uppdatering från Mowglis & Baloos fortsatta äventyr på det som svenska NHL-spelare brukar kalla ”roaden”.
Vi har förflyttat oss från Fort Lauderdale till Tampa – benämnd ”Den Heliga Staden” av Youngblood Ekeliw och absolut ingen annan i världen.
På vägen stannade vi på svenska fiket Johan’s Joe i West Palm Beach och det var en snudd på religiös upplevelse att få dricka riktigt svenskt kaffe igen, trots att jag som alla stammisar i spåret vet har viss fäbless för det där jolmiga amerikaner häller i sina koppar.
Sedan körde vi tvärs över delstaten, förbi samhällen som Bartow och Lake Wales, och det var en påminnelse om att Florida är de där mondäna städerna i sydost, plus Orlando och Tampa – och sen är det Alabama. Med budskap om att varje abort krossar Jesus hjärta på varannan billboard utefter vägen, och reklam för maskingevär på varannan.
– Här skulle man inte vilja bo, som Örby-sonen utbrast när vi passerade Okeechobee.
Nej, det skulle man inte.
Imorrn är det hockeymatch igen, mellan Tampa Bay Lightning och Minnesota Wild – som vi, till Ekeliws upphetsning just såg i hotellobbyn, i Amalie Arena.
Då blir det långt intro igen.
Tills dess – några bilder.

FLORIDA – NY RANGERS 2-5 (Slut)
• • •
Som utlovat – här kommer slutrapport signerad Jonathan Youngblood Ekeliw.

Det är naturligtvis oerhört stort för den arma pojken från Örby att få chansen att skriva slutrapporten här i bloggen. Bloggen med stort B!
Men frågan är om det inte är ännu större att självaste Steve Yzerman (STEVE F*CKING YZERMAN!) satt snett bakom oss på pressläktaren.
För att ni ska förstå känslan:
Det är ungefär som för en bollkalle att träffa Zlatan.
Som för en 11-årig mellanstadietjej att träffa Justin Bieber.
Som för Bjurre att träffa Dan Labraaten eller Christer Abris.
Men nä… träffa Yzerman gjorde jag ju faktiskt inte – fast jag många gånger var nära att samla mod och presentera mig.
I morgon fortsätter dock roadtrippen vidare till Den Heliga Staden på andra sidan Florida-kusten – och då finns chansen igen. Frågan är hur jag ska kunna bete mig som en ”professionell journalist” då, bita mig i läppen och inte krama om Yzerman och alla andra hjältar vi stöter på.
Bjurre får evetuellt inhandla ett koppel…
• • •
Proffsig, fokuserad värmning från både Panthers och Rangers sida innan matchen.
Om jag hade förväntat mig någonting annat i NHL?
Nja, inte direkt. Men när jag var och såg San Jose-Edmonton i ”Shark Tank” förra säsongen vet jag inte riktigt vad Oilers höll på med…
* Nail Yakupov lattjade med pucken för sig själv i ett hörn.
* Cam Talbot fick bara slagskott på sig som uppvärmning, gestikulerade uppgivet och lämnade isen i affekt efter bara några minuter.
* När laget väl försökte samla ihop sig och starta en gemensam övning – ja, då tog det ungefär sju sekunder innan allting var upplöst och spelarna började åka omkring för sig själva igen.
I det läget låg Oilers visserligen hopplöst till i tabellen och hade inte direkt någonting att spela för. Och Connor McDavid var skadad.
Jag förmodar – utan att ha sett vinterns matchvärmningar för Edmonton – att Todd McLellan har fått lite bättre struktur på det där lagbygget nu…
• • •
I hissen upp till pressläktaren småpratar vi lite med en arenaanställd snubbe som får för sig att vi jobbar med tv.
– No. Swedish media, svarar Bjurman.
Snubben blir lite konfunderad, mumlar något ohörbart innan han kläcker ur sig:
– Svensson!
Jag och Biffen förstår inte riktigt, men replikerar efter en stunds tystnad:
– Magnus Svensson?
– Yes! He’s Swedish, right? Oh, what a player! What a defenceman! He was so smart, so good with the puck. Oh my god…
Nicklas Lidström, Börje Salming och Calle Johansson får stryka på foten. Magnus ”Sigge” Svensson (med 46 Panthers-matcher på 90-talet) är alltså den store svenske backlegendaren!
• • •
Henrik Lundqvist gör ju en gammal klassisk Henrik Lundqvist-match.
Ruggigt stabil rakt igenom – och några highlight reel-räddningar utöver det vanliga.
Inte minst en i den första perioden, när han ser ut att vara helt överspelad – men får ut benskyddet i sista stund och räddar med tåspetsen.
Efteråt står 19 reportrar flockade runt honom och frågar om bland annat just den sekvensen.
– Det var lite tur…
Tur, ”Henke”? Det var absolut inte tur. Det var ju en #%&@ världsklassreflex!
Men han är slående ödmjuk, denne Lundqvist. Trots 387 klubbrekord (typ) och känd som ”King Henrik” på självaste Manhattan.
En annan hade tappat fotfästet för länge sedan.
• • •
Det var för övrigt uppenbart fler Rangers- än Panthers-fans i arenan, som Bjurre redan varit inne på.
– Men vi har alltid mycket bortafans, säger ”Henke”.
– Det var likadant i Tampa i går…
Jag har stor respekt för Henrik, men det där sistnämnda hade han inte behövt poängtera. Högst olämpligt.
• • •
Det här blev en väldigt kort och ofullständig slutrapport, speciellt med Bjurre-mått mätt. Men i morgon fortsätter alltså resan vidare till Tampa! Och därmed vill jag bara sova nu – ja, så att vi kan stiga upp och åka någon gång!

Buchnevich sätter 5-2 i tom kasse, så det är slut i BB&T.
Ekeliws slutrapport kommer vad det lider, vi måste nog ta oss till hotellet först och det tar sin lilla tid.

FLORIDA – NY RANGERS 1-4 (Period 2)
• • •
Rangers dominerar i den varma SOFLO-kvällen.
Vem såg det komma?
Inte Baloo och inte Mowgli.
– Nej, det här är lika oväntat som att man inte uttalar Phil Espositos namn som jag trodde, säger bänkgrannen.
• • •
Det är rätt förbryllande att se katterna.
När de iscensatte sin fem matcher långa bortasweep i februari var de ju så satans bra att det kändes som inget skulle kunna stoppa dem från att braka rakt in i playoff och bli ett allvarligt hot för alla.
Men det här är ett helt annat, betydligt blekare, mer uddlöst frustrerat lag som framförallt inte tycks trivas här i hemmahallen.
Vad är grejen?
• • •
Kevin Hayes är något kallare, och skickligare, än kamrat Holden när han kommer fri.
Shit, riktigt snyggt.
• • •
Jodå, Rangers-fansen lyckas vara grundligt osams om Glass-mannen på Twitter.
Blueshirt Banter-esset Joe Furtonato, en av de bästa och mest sympatiska amatör-tyckarna i NYC-trakten enligt mitt förmenande, blir riktigt upprörd och jämför Glassen med en lallare som fortsätter på 20 i blackjack och blir tjock 99 gånger i rad men den 100:e får 21 och skriker ”Jag är ett geni”.
Det är mycket svårt att inte se det som underhållande, det hela…
• • •
Inte nog med Stevie Wonder och Columbus-Jarmo.
GM GM – The Prince of Las Vegas – är fan i mig här också.
Han, om någon, borde väl vilja sitta i cigarr-röken i Boca Raton med Ken Holland och Jim Rutherford och klucka åt stories.
Men det är klart, han ska plocka en spelare från de här två lagen – och alla andra – om bara ett par månader, så det är väl gött att sitta och fantisera om vilka där nere som kommer promenera längs The Strip till hösten.
• • •
Nu har Glassmannen ett Gordie Howe hattrick på lut också.
Om det varit ett mål eller en assist som saknats hade det inte varit så mycket att hoppas på, men det är faktiskt bara ett slagsmål som saknas – och när slogs inte han?
• • •
Bortafansen lyckas till och med få till en ”Potvin sucks” så det ekar under takåsarna.
Undrar hur många av dem som vet att han ramsan handlar om sitter i Panthers kommentatorshytt.
• • •

Nu får Olli Jokinen sin hyllning – i jumbon i en reklampaus.
– Det är inte Börje Salming i Maple Leaf Garden 1976 direkt, konstaterar en lakonisk Ekeliw.
Nej, reaktionen från fansen känns lite halvhjärtad, för att uttrycka det diplomatiskt.
• • •
Som Lappen konstaterar i spåret:
Nu får Panthers till och med lov att bärra in Berra…
• • •
Mitt i allting kommer det ett tämligen otvetydigt besked från commendatore Bettman att Coyotes inte kommer att kunna vara kvar i Glendale.
Så where to, OEL & co?
Ja, antingen byggs det ändå en ny hall i själva Phoenix eller Scottsdale – eller så är hela experimentet med ett lag i Arizona-öknen över.
Då hoppas jag på Kansas City.
Det är en grym stad.
• • •
Kung Louie Lundqvist fortsätter vara magnifik.
• • •
OK, snart har vi resans första match wrapped-up.
Sen:
Slutrapport från Mowgli.
Stay tuned.

FLORIDA – NY RANGERS 0-2 (Period 1)
• • •
Den första av de 21 perioder era vänner i djungeln ska se under sitt episka äventyr är riktigt bra.
Framförallt övertygar Rangers.
De uppträder med en helt annan pondus, en helt annan swagger och en helt annan killer-instinkt än hemma på Broadway.
Och i kassen är Lundqvist – kungen över alla här, för att nu spinna vidare på Djungelboken-temat! – goddamned perfect.
Panthers har en handfull riktigt feta lägen, framförallt första tio, men Henke blev tydligen inspirerad av kompisen Anttis uppvisning igår och radar upp blockbuster-räddningar.
– Oj oj, säger min bänkgranne från Örby när han plockar en knallhård Aaron Ekblad-rökare.
• • •
Ha ha, vad händer?
Den avskydde Tanner Glass gör förstås mål.
Det blir otroligt komplicerat för de kritiska fansen att förhålla sig till världen om han ska fortsätta så…
• • •
Det är en rätt märklig upplevelse att se bortalaget, influget från en helt annan del av kontinenten, göra mål – och ögonblicket senare höra hela hallen explodera i jubel.
Men The Sunshine State är och förblir en del av New York, så är det bara.
• • •
Vad hände med Olli?
Ingen ceremoni hölls före matchstart.
Kanske lämnade Rangers in protest och fick hyllningarna framflyttade till nästa match…
• • •
Fullsatt är det ju inte, men ändå mer folk än jag tror jag nånsin sett här tidigare – bortsett från U2:s världspremiär 2002 och Mötley Crües (!) dito 2005.
Kul, festligt, ramalama!
• • •
Jussi Jokinen blir så upprörd över att de inte, som utlovat, rullar ut röda mattan för namnen Olli att han drar på sig två onödiga utvisningar i samma period.
• • •
Några av gubbsen från Boca Raton tycks ha skippat konjagarna och cigarrerna och istället tagit sig hit.
Bland annat sitter Steve Yzerman och Jarkko Kekäläinen på pressläktaren.
Det var väl onödigt seriöst?
• • •
Rangers powerplay är dock fortfarande mjukost.
Med passerat bäst-före-datum.
Kära nån, faktiskt.
• • •
Youngblood blir blek som en Alvedon när jag säger att jag ska presentera honom för Stevie Wonder Yzerman.
– Verkligen? Ska du?
Nej, jag känner inte honom närmare, men det var roligt att säga…
• • •
Det är inte ofta man ser ett sämre avslut under friläge än det Nick Holden gör sig skyldig till när han kommer loss direkt efter utvisning.
Han får trösta sig med att lagkamraten Big Rick Nash inte gör det så väldigt mycket bättre strax dessförinnan.
• • •
Kekäläinen känner jag bättre.
Han håller i alla fall upp dörren för mig på toaletten under en reklampaus…
• • •
Det bästa med att han en reskamrat?
Han går och hämtar kaffe i varje paus.
Utgår jag från…

Get your motor running/Head out on the highway/Looking for adventure/In whatever comes our way…

Med de suggestiva raderna, från Steppenwolfs ”Born To Be Wild”, inviger vi The Magnificent Mowgli & Baloo Roadtrip 2017.
Mowgli är Jonathan Ekeliw, den späde valpen från Örby på storögd utflykt i NHL-djungeln – och Baloo är jag, den luttrade sång- och dansbjörnen som ska försöka lära honom allt jag kan innan han förs tillbaka till människobyn (alltså redaktionen i Stockholm).
Vi inleder äventyret i södra Floridas palmrassel, med en match mellan Florida Panthers och New York Rangers i BB&T Arena.
Sedan styr vi norrut mot Tampa (vad trodde ni…?), Washington och Philadelphia, för att slutligen, om i runda slängar nio dagar, landa i New York.
Under tiden kommer det bloggas och poddas och refereras och plåtas och filmas och what not.
Vi har, alla fall i bildlig mening, plats för glada läsare i baksätet.
Så häng med.
Det blir en episk irrfärd genom The Promised Land.
• • •
Rent tekniskt har trippen redan pågått ett par dygn.
Youngblood landade på Fort Lauderdale International redan i söndags kväll och jag kom ner igår eftermiddag.
Första aftonen tillsammans tillbringade vi – självfallet – på en sportbar i utkanterna av stan.
Tampa spelade ju säsongens kanske viktigaste match, mot Rangers, och Youngblood var så nervös att han nästan tuggade på soffstoppningen innan de släppte pucken.
När Mika Zibanejad till slut avgjorde den sällsamt underhållande, och fysiska, 0-0-matchen på övertid dunkade han näven i bordsskivan så hårt att han spillde ut min Yuengling
Denne man ska alltså sitta på pressläktaren i Amalie Arena om ett par dygn.
Där, och på alla andra pressläktare, är alla former av fysiska sympatiyttringar strängeligen förbjudna.
Jag bävar.
• • •
BB&T, ja…denna särling i NHL:s arenafamilj.
Stor, mäktig, modern – men belägen mitt i ett obskyrt träsk, en halvtimmes bilväg från något som skulle kunna kallas stad och även det mest är ett svårbegripligt gytter av radhus-områden.
Och som vanligt fungerar ingenting som i andra hallar.
När vi drygt två timmar före matchstart dyker upp vid media-entrén och frågar om vi kan hämta ut våra ackrediteringar ser de som står där ut som om vi själva verket frågat om vi kan få visa bröstvårtorna för dem.
Nå, alla är vänliga och det löser sig förstås rätt så snabbt, men ändå.
Att det ska behöva vara som när jag var musikmurvel och blev skickad till typ Sundsvall på Da Buzz-premiär (jo, sånt hände – hela tiden) och kom till Privé och fick förklara för adrenalinstinna ordningsvakter att jag stod på en gästlista och skulle in och recensera och de aldrig hade hört talas om något så konstigt…
• • •
Om jag nu är Baloo och Eken Mowgli måste man också fråga sig vem som är Bagheera – pantern med det verkliga ansvaret att föra valpen tillbaka till människobyn?
Och än mer angeläget:
Vem är Shere Kahn, den ondskefulle tigern som vill äta upp honom?
Jag tror redaktör PeO Larsson på redaktionen kvalar in som Bagheera, men vem i hela friden skulle vilja Ekan något ont?
– Alla som Tampa spelar mot, säger han själv och för all del, men den liknelse haltar något.
Förslag?
• • •
Vi har tajmat besöket i BB&T bra.
Panthers ska nämligen hylla pensionerade Olli Jokinen före matchstart.
Nej, jag skojar inte.
Det är Olli Jokinen Night i Sunrise.
Alltså, jag älskar många finländska hockeystjärnor, men Olli….not so much.
Att han hedras just när Rangers kommer på besök är dessutom en händelse som ser ut som en – hånfull – tanke.
Han spelade ju med Blueshirts våren 2010 och är enkom ihågkommen för en detalj.
Han brände den avgörande straffen mot Flyers i sista grundserieomgången, varmed Rangers för första och hittills enda gången under Lundqvist-eran missade slutspelet…
• • •
Vi har inte hunnit åka särskilt mycket ännu, i princip bara mellan hotellet och hallen, men den vita Chevrolet Impala jag hämtade ut på Hertz igår får mer än godkänt av min unge medresenär.
Allra mest nöjd är han dock med att vi har Sirius – satellitradio-kanalen – och att han kan lyssna på NHL-kanalen, där de pladdrar om ingenting annat än just NHL.

Dygnet runt.
– Tänk, flämtade han när vi susade fram längs I-95 för några timmar sedan, här kan man sitta i bilen och höra de bästa nördarna nörda ner sig i världens bästa hockeylag….
Vad vi ska prata om mer än hockey under nio dygn?
Nej, jag kan inte komma på nåt.
• • •
De stats-orienterade fansen vägrar gå med på att Rangers gjorde en bra match mot Bolts igår, för de är upprörda över hur Badtofflan formerar laget just nu, men faktiskt.
Det var en hard-fought seger som visade på mer grit och karaktär än vi sett på länge. Skoj? Verkligen inte – det var roligare att titta på dem i höstas – men bra.
Ikväll får de förmodligen svårare. Dels är Panthers modell 2017 bättre än Bolts, dels är det back-to-back för gästerna och jag tror inte de orkar spela på samma sätt en gång till.
• • •
Det hade jag glömt, det är ju början av mars så naturligtvis pågår Spring Break i Fort Lauderdale.
Det blev således en kort visit på den berömda strandpromenaden i blåsten igår eftermiddag, för där utspelades ett skakande slag.
Kidsen söp som svin, hemska Bruno Mars-hits ekade mellan fasaderna och många hade så lite kläder på sig att Ekeliw blev alldeles chockad.
Jag fick snabbt knöla in honom i en taxi och se till att vi kom tillbaka till vårt lugna hotell igen.
• • •
Bara en halvtimmes bilväg norr om Fort Lauderdale, uppe i Boca Raton, pågår det årliga General Manager-mötet just nu.
De 31 herrarna – snacka om patriarkat!– beslutade idag att inte ändra vare sig offside-regler eller coach challenge’s-joxet och det senare irriterar mig svårt; det borde definitivt införas en begränsning för hur länge en granskning kan pågå.
Men det var förstås bara preludier inför kvällens säkerligen grandiosa middag, när Stan Bowman beställer in de dyraste vinerna i hela Florida, Bob Murray tänder en fet cigarr och Lou Lamoriello lättar på slipsknuten och börjar dra några skabrösa anekdoter från förr.
Har sagt det förr men upprepar gladeligen att om det är nånstans jag skulle vilja vara ett flygfä på väggen så är det där.
• • •
Några gånger när jag suttit i den här ladan har det varit så få på plats att jag nästan kunnat räkna dem för hand.
Men ikväll, när Ekan gör sin debut i vad han kallar fiendeland, blir det säkerligen lättare att räkna de tomma stolarna.
Dels är ju katterna bra och jagar en playoff-plats, dels är Rangers på besök och i Florida bor enormt många expats från The Metropolitan Area.
Vi såg flera redan under de eftermiddags timmar vi tillbringade i shopping-mallen Sawgrass Mills.
Kolla bara här…Göran Greider i kön på Starbucks!

• • •
Japp, ritualen lever.
En och halv timme före matchstart kommer en ensam Jaromir Jagr ut på isen, i shorts och gympadojor och sprätter några puckar i sargen.
Lite heligt att se, alltjämt.
• • •
Han säger det inte rakt ut, men det syns på Youngblood att han formligen älskar att sitta här.
Trots att de inte stavar så bra i Sunrise heller…

• • •
För att de där stats-inriktade fansen inte ska bli FÖR gramse på mig ska jag förstås påpeka att jag delar åsikten att det är bra konstigt att den synnerligen begränsade Tanner Glass plockats upp från AHL.
Var det något Penguins och Sharks visade förra året är det att riktigt bra lag inte behöver den sortens medelmåttor längre.
Det är inte med Glass man vinner, punkt och slut.
• • •
Apropå stats väckte Panthers-coachen Tom Row viss förvåning när han igår om inte sågade så i alla fall snackade ner betydelsen av exempelvis Corsi.
Är det inte det ultimata Moneyball-laget han själv basar över?
• • •
Här ska ni får höra:
Under hela den här resan kommer bloggens slutrapporter – sista inlägget efter matcherna – levereras av unge Herr Ekeliw.
Kul va?
• • •
Mig förvånar det inte alls om det här är matchen när Thomas Vanek får sitt stora genombrott som panter.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Jag trodde Eken var det yttersta matvraket utan fetma, men ojvoj – Youngblood Ekeliw lassar på så vådligt i BB&T:s presslounge att personalen kommer ut och ger honom en extra tallrik för att han ska få plats med allt.
Helt sant – trots att pöjken i princip är mindre i omfång än min överarm!
• • •
När beat-gossarna från New York upptäcker att bloggen letat sig hit skrockar de glatt.
– Självfallet. De enda bortamatcherna vi ser dig på är de som spelas i sånt här klimat.
Inte riktigt sant, men jag gillar ryktet.
• • •
Det har aldrig hänt tidigare, men ikväll uppger Ekan att han håller på Rangers.
– Och Oilers, Red Wings och Sabres. Det är ju lagen Bolts ska förbi, förklarar han.
• • •
Här är han – Mowgli i NHL-djungeln.

Därmed:
The The Mowgli & Baloo Roadtrip 2017 har börjat.

Till slut, när 03.15 återstår, blir det till sist en utvisning. Rentav två. Och tre!
Gallagher kör på Henke lite lätt, Marc Staal takes offense och off till syndbänken it is.
Strax därefter åker Skjei för hooking.
Matchen vinner Habs helt rättvist med 4-1.
Och därmed säger jag godnatt för den här gången.
Vi hörs från The Sunshine State på tisdag kväll.

NY RANGERS – MONTREAL 0-3 (Period 2)
• • •
Dagen fortsätter på samma vis för Rangers.
Som när man – för att spinna vidare på kronologin i Del 2 – spiller juice på vita skjortan under lunchen, biter ur en plomb på eftermiddagen och kommer hem och slår lilltån i tröskeln till vardagsrummet.
Nu känns det som att de precis tvingat sig in i handlingen och har en kvittering på lut.
Då kommer Artturi Lehkonen, i en kontring, flygande som rena rama Connor McDavid, får pucken ute på högerkanten och vräker mitt i steget in den ur sämre vinkel än piloter förr i tiden hade när de skulle landa i Hongkong.
Helt i enlighet med Murphy’s Law blir det bara så ibland.
• • •
Get this.
Vi har fortfarande inte haft en enda utvisning i den här matchen.
Efter två perioder.
Vilken provokation.
Det ska vara heta känslor och fult och späckat med gurgel när de här två lagen möts.
• • •
Habs är bra.
De gör mål när de får chanser och de kloggar ihop mittzonen som vore det ökända tätningsmedlet Rhoca-gil Claude Julien hade med sig till New York, inte hockeyspelare.
Ett tag i början av mittakten har Rangers såna problem bara att ta sig över rödlinjen att de blir utbuade.
Good luck med att komma tillbaka från 0-3-underläge under de omständigheterna.
• • •
Aha, Bostonmolle.
Jag trodde NBA alltid hade upplägget med två hemmamatcher, tre bortamatcher och två hemmamatcher igen.
Det är ju bäst och borde användas av alla hela tiden.
• • •
Jag säger så här nu: Om inte Bolts slår Buffalo ikväll, då är det kört. Då blir det ingen playoff-hockey i Amalie Arena i år.
• • •
John J förstår ju vad som är problemet för Blåskjortorna.
Nässjö-Gretzky, Jesper Fast, har en pajad axel och kommer inte kunna spela förrän i slutet av månaden.
• • •
Igen, inte en endaste utvisning…det är fan svårt att fatta.
• • •
Få se om jag hänger med såpass bra i vändningarna att jag kan översätta den tweet Szymon Szemberg just avlossade på Twitter:
Lehkonen scorar på målvakten vars tvillingbror idag spelade sin 800:e match för klubben i vilken Lehkonen startade förra säsongen.
• • •
Det finns inget som låter mer trött och ensamt än en Gris-Olle som försöker få igång ”Let’s go, Rangers”-ramsan en kväll när ingen har lust att haka på.
• • •
Artturi är den finska varianten av Artur, antar jag.
Underskattat namn.
Jag skulle vilja heta Artur.
Artur Bjurman.
• • •
4 mars 1988 uppträdde Michael Jackson – då ute på sin ”Bad”-turné – på Garden, får vi just veta.
Jag har en känsla av att det var bättre stämning här då.
• • •
Bli lite griniga nu, pojkar.
Vi vill se hatet glöda inför nästa möte – i Bell Centre runt tolfte-trettonde april…

NY RANGERS – MONTREAL 0-1 (Period 1)
• • •
Det är som senast.
Habs känns lite hungrigare, lite mer aggressiva, lite mer på – och även om det är ett struntmål Weber direkt efter en tekning får in via Clendening leder de rättvist.
För Rangers verkar det vara ungefär så där som när man vaknar och direkt känner att det blir en SÅN dag.
När inget går katastrofalt fel men inget heller funkar som det ska. Ah, ni vet. Filtret till kaffebryggaren är slut, inte en parkeringsplats utanför kontoret är ledig och när man böjer sig ner för att knyta skorna går skosnöret av.
Det liksom bara tar emot, krånglar och känns frustrerat.
• • •
Ott, King, Martinsen…alla hårdkokta rövare Bergevin av oklara skäl trejdade till sig i veckan är på isen.
Det vore överdrivet att säga att de, som det heter, gör skillnad, men…tja, nåt skäl till de där affärerna måste det ju finnas.
• • •
So far kokar det vanligtvis onda blodet i de här mötena på väldigt låg volym.
Kanske är det med en eller annan fläskig tackling, och lite oprovocerat gurgel, hemmalaget kan få lite sprutt på sig själva.
Och hallen.
• • •
Brendan Smiths första byte i nya hemmaarenan går sådär, va?
Han hinner begå tre saftiga misstag på 25 sekunder.
Ojvoj.
• • •
Rangers har upp till 90-procentig rea på souvenirer kopplade till klubbens 90-årsjubileum, meddelas det i jumbon.
Ja, gäller att bli av med skräpet nu.
• • •
Man kan bara tänka sig vilken field day Patrik Laine har mot Colorado och när han plaskar in en puck redan under första fem vet man ju.
Det blir hattrick igen.
• • •
Nåt som kallas Anniversary Night pågår, vilket innebär att Rangers presenterar mångåriga säsongskortsinnehavare nere vid isen.
Den gamle rackare som möts med mest jubel har, visar det sig, suttit här sen – 1956.
Herregud vad mycket heartbreak han upplevt…ett helt live i misär.
• • •
Stålberg prickar in sitt första mål med Senators.
Därmed är det bara spelare de trejdade till sig i onsdags som gjort mål för Ottawa den här veckan.
Wacko.
• • •
Jag hade inte räknat med trängsel i spåret ikväll, jag vet ju att merparten av de hurtiga stammisarna är i Sälen och snart ska kliva upp och åka Vasaloppet.
Men liiiite mer action vore skoj.
Ta fram tangentbordet och hamra lite nu.

Goddammit, man…
Här jublade vi precis över att Kung Bore, med januari och februari bakom sig, är på reträtt.
Då kontrar den frostskadade gamle härföraren med ett ursinnigt motanfall och slår hela the northeast seabord i djupfryst kätting.
Det är kallt som en motherfucker där ute.
Jag upplever det som ett bakslag i klass med beskedet att Borlänges första McDonald’s skulle öppna två veckor senare än beräknat hösten 1990.
Men vi får försöka trösta oss med New York Rangers och Montreal Canadiens.
De två gamla Original Six-rivalerna brakar samman på Madison Square Garden och jag har en känsla av att det blir en sevärd clash.
Dels är de snudd på predestinerade att mötas i första playoff-omgången om en dryg månad, dels gick de i clinch i en infekterad holmgång för bara ett par veckor sedan.
Så nu glömmer vi att vi måste ha mössa nerdragen ända till näsan när vi går hem ikväll.
Det är Saturday Night in New York City och strålkastarna tänds snart i manegen.
• • •
Jaha, hur ni det då?
Har allt lugnat ner sig och satt sig sedan deadline-racet?
Jag hävdar fortfarande att Washington ”vann” och nu är mer Stanley Cup-tender än någonsin tidigare, och jag står också fast vid att Ottawa gjorde bra saker – i alla fall på kort sikt – och kommer bli den stora skrällen under dansen i april, maj och juni.
• • •
En väldigt bra sak med att det blivit så oförskämt kallt igen är att det blir desto mer fantastiskt att flyga till Fort Lauderdale på måndag.
Tanken på Florida – och närheten dit – är aldrig mer exalterande än när vi går och svär i ohygglig vintervind på Manhattan.
• • •
Brendan Smith begår sin hemmadebut med Rangers ikväll.
Låt inte mig hindra någon från att känna eufori och glädje över det.
Själv är jag dock skeptisk.
Den gamla indian-maskinen från Mimico har mycket att bevisa innan jag ser det som klokt att trejda för honom.
• • •
Nuförtiden äter jag bara på McDonald’s i nödfall – typ när man är på OS i Sotji och deras skitburgare utgör enda alternativet efter fem dagar med järpe och saltgurka – men så sent som 1990 var den sortens amerikanska sensationer något en bonnlurk bara fick uppleva under besök i Stockholm och på utlandsresor, så när de kom till Borlänge var det en happening monumentale – och det senarelagda öppnandet en sådan missräkning att jag låg i soffan i min etta på Bygatan och hamrade i med knytnävarna de dammiga kuddarna.
• • •
Inte nog med att Andreas Martinsen, som första norrman i historien, debuterar med Canadiens ikväll.
Han får gå upp mot landsmannen Zuccarello också.
Lusekofta mota lusekofta i NHL – det ser vi inte så ofta.
Undra på att kollegorna från grannlandet i väster, Mathias och Roy, ett par timmar före första nedsläpp är så uppspelta i pressrummet att man kunde tro att oljepriset gått upp igen.
• • •
Titta, the stars are aligning för Washington…
Kris Letang är skadad – eventuellt långvarigt.
Och som snart varenda tyckare slagit fast på Twitter under dagen:
Utan Letang, ingen repeat för Penguins.
• • •
Badtofflan är på sitt mest spralliga humör under sin presskonferens vid 17.00-snåret.
När min vän Zip frågar om han kontemplerar några förändringar svarar den bredaxlade coachen glatt:
– Always contemplating, baby!
• • •
Hinner inte äta innan det är dags att åka över Manhattan så jag får för ovanlighetens skull nöja mig med den begränsat människovärdiga födan i Gardens pressrum.
Där hamnar jag vid samma bord som de unga männen och kvinnorna som skrapar isen i reklampauserna och de äter, kan jag meddela, i ett jävla tempo.
Comes with the territory, antar jag.
• • •
Har vi nån där ute som kan förklara varför det hackar så vådligt i St. Louis motor?
Under strecket…det ska ju ändå inte kunna hända ett lag med så mycket stjärnglans och kvaliteter.
• • •
Ja, John J, fick jag bestämma skulle de skippa hela divisions- och konferenssystemet och, i rättvisans namn, låta lag 1 i sammanlagda tabellen möta lag 16 i första slutspelsomgången och så vidare.
Brutalt resande? Jojo, men det har dom råd, och står ut, med – i synnerhet om ligan nån gång också fattar att man ska ha samma upplägg i slutspelsserierna som NBA och spela enligt 2-3-2-mall istället för 2-2-1-1-1-dito.
Just nu skulle vi ha följande match-ups med mitt system:
Washington-Toronto, Minnesota-NY Islanders, Chicago-Boston, Columbus-Nashville, Pittsburgh-Calgary, NY Rangers-Ottawa, San Jose-Edmonton, Montreal-Anaheim.
Häftigt, inte sant?
• • •
Om Tampa ändå kunde ta och kamma till sig och sno ihop en liten svit segrar.
Matcherna ska ju betyda nånting när jag och Youngblood Ekeliw sitter i Amalie Arena om en vecka.
• • •
Ni fattar vad jag menar med 2-3-2-mallen, väl?
Om inte…ifall Washington verkligen skulle möta Toronto i förstarundan fick de alltså inleda med två hemmamatcher, fortsätta med tre matcher i Toronto och – om det behövs – avsluta med två hemma.
Så fungerar det som sagt i NBA och det är oerhört mycket smidigare för alla inblandade.
• • •
Prins Oscar hr börjat varva upp.
Han har gjort tre mål på de senaste sex matcherna – alla snygga, och två matchavgörande.
Nu tror NY Post att GM GM borta i skuggan av Bellagio och Wynn noterat och att Oscar därför kan hamna i Vegas till sommaren.
Ja, för fan! Ju fler svenskar som blir gyllene riddare i Nevada-öknen, desto mer benägen blir bloggen att dansa lambada hela sommaren.
• • •
Får rapporter om att Drake avbrutit lördagskvällens konsert på Globen – för att hylla Mats Sundin.
Vilken hjälte.
Drake alltså.
Och Sudden.
• • •
Rangers delar ut en hel folder med Henrik Lundqvist-stats till mediarepresentanterna idag.
Och det finns onekligen en del att skryta om.
Mannen har alltså 20 NHL-rekord – och 45 klubbrekord.
Nån som tvivlar på att hans tröja hänger i taket i Garden om tio år? Eller att han seglar in i Hall of Fame på sin första ballot?
Nah.
• • •
Det drar ihop sig.
Efter kvällens showdown har Rangers bara sex hemmamatcher kvar i årets grundserie.
Sen – himlen väntar på oss.
Men nu tar vi och klämmer den här lördagsföreställningen.
Mycket nöje.