NY RANGERS – VANCOUVER 2-5 (Period 2)
• • •
Well, nu är det tidvis samma drag i Broadway-ladan som när Ronnie Tutt vevade igång ”Hound Dog” de där magiska sommarkvällarna för ett halvt sekel sedan.
Rangers, till synes less på att vara ett halvt steg efter mot den här sortens högklassiga opponent, vrider verkligen upp intensiteten – samtidigt som Canucks bibehåller sin. To say the least.
Rock ’n’ roll, skulle man kunna säga.
• • •
Wow, det är ingenting annat än en ynnest att se Elvis från Ånge spela hockey.
4-2-målet han gör är ett mästerverk av samma sort som namnens sånginsats under 68-comebacken.
• • •
Men Nils från Bockträsk vill inte vara sämre och skickar in Rangers på Heartbreak Hotel – tack för den Åsa – med en lika snygg cannoli.
Jösses.
• • •
Detta är kvällen när vi som befinner oss på den här sidan kontinenten om inte förr förstår varför Thatcher Demko är del av Vezina-diskussionen – och varför Storken inte är det.
• • •
Verkligen bra idé med Kessel, Åsa. Blackhawks borde verkligen signa honom – om inte annat så för underhållningsvärdets skull.
Och bränn nu inte maten!
• • •
Jamie Drysdale känns som ett mycket fint kap för Flyers, där finns det väldigt mycket oexploaterad potential.
Visserligen får de ge upp Cutter Gauthier, vald som nummer fem i draften 2022, men som Brieosten säger:
– He looked at us at the draft and told us that he was built to be a Flyer. Wanted to be a Flyer. A few months later, he told us that he didn’t want to be a Flyer.
Oops.
• • •
Att Höglander blivit en sån här lirare är ju ändå remarkabelt.
• • •
Tommy Steele, Linyreg…nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga.
• • •
Detta är väl med all sannolikhet avgjort, men vi får fortsätta njuta av Elias och Nils show och gör de fler baljor av samma sort finns risken att jag börjar skrika som tjejerna på Elvis-showen på 50-talet.

NY RANGERS – VANCOUVER 1-3 (Period 1)
• • •
That’s alright, mama.
Om inte annat är det ju svensk poängkarneval ”As Recorded at Madison Square Garden”.
Först slår Mika och Elvis varsin femstjärnig målgivande passning, sedan piskar Nils från Bockträsk in en ledningspuck för canuckerna, på assist från landsmannen Åman – och precis i slutet brer EP en ny macka åt bäste kompisen Boeser.
Det är ju nästan så man börjar nynna på Du gamla du fria.
• • •
Ja, Rangers alltså.
Inledningsvis får man den där distinkta känslan av att ah, ikväll är Blåskjortorna på – och så gör de ett snabbt powerplay-mål.
Men Nucks replikerar redan innan måltrudelutten klingat av och sen är det, fem mot fem, de som styr och ställer.
Elvis & co har liksom mer pondus, mer självförtroende, mer tyngd i alla aktioner.
Men det sa vi ju, det är en riktigt raffinerad motståndare som flugit från västra Kanada.
• • • 
Exakt, Lindström, hittills får man verkligen säga att Elvis 89:e födelsedag går i blågul nyans – överallt.
• • •
Springer på Patrik Allvin, såklart på plats med sitt lag, men det blir inte mycket till samtal för han förlorade rösten under sitt JVM-besök i permafrostens Sverige.
Jag säger ju det, det är inte meningen att människor ska befinna sig i den där miljön denna tid på året.
• • •
Sista minuterna i öppningsperioden – överlag rätt sevärd, om ni frågar mig – kommer hemmalaget i ett par giftiga, aggressiva attacker.
Fast man ska ju göra mål också.
• • •
Jag har sällskap av ingen mindre än Jimmy Jazz på pressläktaren i afton.
Ja, fotografsnillet Jimmy Wixtröm alltså.
Honom har jag inte träffat på åtskilliga år, så jag är rädd att jag denna period pratar mer än jag bloggar.
Men det tror jag ni helt enkelt får bjuda på.
• • •
Dean Winters, skådisen som en gång briljerade i odödliga tv-serien ”Oz” och nu mest gör reklam för försäkringsreklam på tv, är här och blir oväntat bejublad när han zoomas in i jättejumbon.
• • •
– Varför gapar de så här, frågar Jimmy förskräckt under amerikanska nationalsången.
Well, de är New Yorkers…
• • •
Well, nu väntar en andraperiod som kommer lämna oss all shook up, det känner jag på mig.

Men…otroligt.
Idag, 8 januari, är det Elvis Presleys födelsedag.
Om han – The Hillbilly Cat! – fått leva hade han blivit 89 år just denna soliga och kalla måndag.
Och vad händer då?
Jo, jag ska se en annan Elvis – 64 år yngre – live på arenan där födelsedagsbarnet under tidiga 70-talet gjorde några av sina mest ikoniska liveframträdanden.
Elvis från Ånge alltså.
Elias Pettersson.
Han är i stan med rocking Vancouver Canucks.
Det kan man i sanning kalla en händelse som ser ut som en tanke.
Skäl finns att misstänka att Elias själv inte är det minsta medveten om sammanträffandet, och att han bara skulle rycka på axlarna om det påtalades. Kisar i hans ringa ålder brukar inte ha så mycket till övers för The Memphis Flash.
Men jag tar mig ändå friheten att se denna slump som Divine Intervention och räknar med att The Ånge Flash just ikväll kommer vara lika elektrisk och salt och svängig som hans namne när han de heta junikvällarna 1972 framförde exempelvis ”That’s All Right”, ”Polk Salad Annie”, ”Suspicious Minds” och ”You’ve Lost That Loving Feeling” och sedan gav ut dem på livealbumet ”Elvis – As Recorded at Madison Square Garden”.
Get ready, folks.
Elvis is in the building!
• • •
Som de konstaterade, abborna.
Pengar, pengar, pengar – måste vara roligt i rik mans värld.
Nu vet vår vän Lill-Nyllet allt om det och tja, God bless och salute.
Man kan förstås tycka att det är oanständigt att idrottare tjänar hundratals miljoner, men de kan något som nästan inga andra kan och tillräckligt många är villiga att pröjsa för att få ta del av färdigheterna och då säger marknadens själva grundprinciper att de kan sälja det de råkar besitta för fantasisummor och så är det bara med det.
Själv tycker jag det verkligt fascinerande är att Wille så att säga förhandlat på isen och under hösten helt enkelt gjort sig oumbärlig.
Om det har jag skrivit en krönika och den kan man läsa här.
• • •
Ett annat skäl till att jag förväntar mig att högre makter lägger sig i och gör denna match alldeles särskilt oförglömlig är att den är Storfinkens sista för den här gången.
Han – storebror Ola – sitter återigen i ett prime-säte på ena kortsidan, men imorrn flyger han tillbaka hem till Sverige och det säger ju sig självt att han ska få ett riktigt outplånligt minne med sig över havet, inte sant?
Start your engines, Mika.
• • •
Vet inte om ni hann notera, men vi hade problem med kommentatorsfunktionen här i bloggen tidigare idag. Alla gamla kommentarer försvann och inga nya gick inte att skriva.
Mycket obehagligt indeed, men jag hann uppfatta haveriet, som berodde på några bommar under en uppdatering, innan jag somnade och larmade Dala – sportens egen Steve Jobs – och han löste problemen.
Så skåla nu för Dala, en fantastiskt stabil klippa – som namnet mycket riktigt indikerar dessutom ursprungligen från ärans och hjältarnas landskap.
• • •
Vår egen Memphis Flash, Chall-Åsa, får inte se sitt lag ikväll, Leafs spelar först imorrn, mot hajarna, men nu när hemstaden helt otippat blivit ett litet tema i bloggen hoppas hon hedrar oss med sin närvaro i alla fall. En liten stund åtminstone.
• • •
Om slutspelet startade idag skulle är det högst tänkbart att vi skulle få en final mellan Winnipeg och Florida.
Ojvoj.
• • •
Elvis hade sitt mest makalösa band, TCB Band, med sig den där gången på Garden för 52 år sedan och vill man kan man ju se det som att Elias också har det.
Brock Boeser är briljante gitarrhjälten James Burton, JT Miller explosivt svängige trummisen Ronnie Tutt, Quinn Hughes orubblige basisten Jerry Scheff, Thatcher Demko besjälade pianisten Glen Hardin och Nils Åman och Nils Höglander gudabenådade kören Sweet Inspirations…
OK, jag ska försöka hålla igen med Elvis-referenserna, jag vet att många där ute bara kliar sig i huvudet, men…jag kan inte lova en sån här kväll.
• • •
Rangers?
Dom vet jag inte riktigt var vi har just nu. De hänger sig ju kvar i truppen och enskilda spelar glänser till och från, men kollektivt känns det som det var ett tag sen man såg dem övertyga på samma sätt som under de bästa sekvenserna i höstas – framförallt i spel fem mot fem.
Mot riktigt avancerat motstånd, som ikväll, framstår de för närvarande som ett nummer för litet.
• • •
Don’t be cruel, fru fortuna – låt denna tipsrad gå in (sorry, där kom det visst en Elvis-referens till i alla fall…):

•NY Rangers – Vancouver 2
•Philadelphia – Pittsburgh 1
•Minnesota – Dallas 2
•Colorado – Boston 1 (OT)

• • •
Minnesota har kallat upp Jesper Wallstedt från Iowa och det troliga är att han – framtidens Wall of St Paul, som de hoppas där uppe – snart begår sin debut. Om inte ikväll så definitivt senare i veckan.
Mycket spännande. Vi utgår från att MN Johan går och kollar sedan lämnar detaljerad scouting-rapport.
• • •
Svenska målskyttar på Hillbilly-kattens födelsedag: Elvis från Ånge (förstås!), Nils Åman, Rocket Ricky Rakell, Joel EE och Nils Lundkvist.
• • •
Får ett mail från elak bekant med en cynisk synvinkel på Lill-Nyllets stora dag.
”Det bästa med det här är ju att han har sitt kontrakt säkrat och kan komma hem och spela VM med Tre Kronor när Leafs åkt ur första playoff-omgången igen…”.
Aj.
• • •
Now, Ånge-Elvis – As Recorded at Madison Square Garden ikväll – har ju också ett kontrakt som går ut efter den här säsongen och brace for impact: Hans nya deal blir nog ännu mer spektakulär.
12-12.5 miljoner kan vi antagligen räkna med där – i åtta år, maxlängden på NHL-kontrakt nuförtiden. För Elias hör också till den yttersta eliten och Canucks är helt beroende av honom, det är han som leder marschen in i framtiden.
När han i somras själv talade om förlängning – med Ekeliw! – sa han förvisso att han vi ville se att det verkligen händer bra saker i Vancouver innan han bestämde sig , men det skulle jag gissa att han sett nu och är redo att sträcka fram näven åt Patrik Allvin.
• • •
Varning: Både jag och Storfinken sov av någon anledning extremt dåligt inatt. Det var som att vi, på Ted Gärdestad-vis, hade en egen fullmåne i holken och helt enkelt inte tilläts somna – och när jag ändå trodde att jag var på väg in i dvala upptäckte jag det där kommentatorshaveriet och blev så ängslig att glödlampan i huvudet absolut inte gick att stänga av.
Så nu finns lite risk att jag är sloppy i uppspelen, tafatt i närkamperna och uddlös i avslutningarna – men ni får ha överseende.
• • •
Har ni varit inne och röstat på svenskarna i All Star-omröstningen nu då?
Om inte – gör det här!
• • •
Franz Beckenbauer var ju en stor idol som jag inte sällan låtsades vara när jag och Jonas Nygårds, Ola Östergren och Johan Lång mellan de riktiga matcherna i Västtyskland spelade vårt eget fotbolls-VM i lekparken i Nedre Tjärna i Borlänge sommaren 1974.
Må han vila i frid.
• • •
Canucks spelar ju även på Long Island imorrn och ja, jag hade tänkt åka dit.
Men nu säger väderprognoserna att det återigen blir en mess med regn och vind, så jag gör återigen som The Wolf i Pulp Fiction, håller upp en fiktiv kristallkula och ser…en sittning i korresoffan!
Men torsdag är jag på plats i UBS, I promise. Då kommer 92 Million Dollar Willy dit, nämligen.
• • •
Även David Bowie, Shirley Bassey, Little Anthony från Little Anthony & The Imperials, Robby Krieger från Doors och Klara Söderberg från First Aid Kit föddes 8 januari.
Det är ett mycket speciellt datum.
• • •
Canucks hör till de få lag som har ett medialt bortafölje som åtminstone påminner om de som hängde alla lag i kjolarna för tio-femton år sedan och därför är det hyggligt trångt i pressboxen i kväll.
Det måste man gilla ändå.
• • •
Bara Hyttmyran vet håller jag från och med nu på Miami Dolphins i NFL-slutspelet.
• • •
Sedan i lördags rider Lotto-linan igen.
Ja, Rick Tocchet har alltså återförenat Ånge-Elvis med Brock Boeser och JT Miller och det är förstås en dödlig formation, men man spelar högt när man lägger alla ägg i samma korg på det sättet.
Det säger jag å andra sidan för att man SKA säga så, egentligen tycker jag bara det ska bli skitkul att se dessa tre killers ihop.
• • •
Konferenciern på Golden Globe-galan igår, Jo Koy, hade ingen bra kväll och recensenterna åt honom till frukost i morse.
Bäst var NY Post som skrev så här:
”Koy actually made every Oppenheimer joke imaginable except the most obvious one: I’m bombing up here!”
Haha, det kallar jag fyndigt – och elakt!
• • •
Well, I heard the news, there’s good rockin’ tonight!
Elvis är här.
Nu åker vi.

240 kommentarer…
Det får man ändå se som en värdig skörd på ett inlägg som bara bestod av en tipsrad.
Tack för närvaron, amigos.
Dessvärre får ni vänta ytterligare en stund på nästa riktiga post, för denna årets första söndag spelas bara fyra matcher och de känns aningen ljumma, allihop, och dessutom har jag andra texter jag måste få ur mig under dagen och kvällen.
Så: Ingen banana idag heller.
Men innan jag sätter papper i maskin vill jag ha några saker förda till protokollet.

1. Enligt Elliotte Friedman har Willy Styles erbjudits ett kontrakt a 11.5 miljoner dollar per säsong i åtta år. Om det stämmer, och om han tackar ja, blir den sorglöse artisten bäst betalde svensken i ligan, ihop med Erik Karlsson. Åtminstone tills Elias Pettersson signar sin kontraktsförlängning i Vancouver. Och det är han, hävdar jag, tveklöst värd efter den här fantastiska hösten.
2. Florida Panthers, Winnipeg Jets, Edmonton Oilers och Seattle Kraken. I den ordningen. Vad? Ja, det är hetaste lagen i NHL nu när köttekvarnen gnisslat igång på allvar.
3. San Jose Sharks har nu slagit sitt eget rekord från grundseriestarten och förlorat elva raka. Det är inte så bra.
4. Även idag behagar det snöa i New York, om än lätt. I don’t like.
5. Att Connor Bedards käke gick av när Brendan Smith sänkte honom i Newark i fredags är en förbannad bummer. Hela showen förlorar lyster utan det 18-åriga snillets närvaro. Fast nån har ju uppenbarligen put a spell on Blackhawks. Ja, dribblat med voodoo. På annat sätt går det inte att förklara en skadelista som förutom Bedard också rymmer Nick Foligno, Taylor Hall, Andreas Athanasiou, Seth Jones, Taylor Raddysh, Tyler Johnson och Anthony Beauvillier.
6. Mikas Kenta-straff i Bell Centre förtjänade att gå in. Men som vanligt när han möter Rangers var Montembeault otroligt bra – inte minst i det läget.
7. Filip kommer slå Håkan Loobs rekord.
8. Bröderna Bofink hade väldigt roligt på byn i fredags. Om jag räknar rätt hann vi frekventera sammanlagt sju barer och restauranger. Igår var det mindre skoj. Jag reste mig i princip aldrig ur korresoffan.
9. Som en ”Richard” påpekar på Twitter har Kutjerov varit inblandad i exakt 50 procent av Tampas mål. Imponerande, men också lite skrämmande. De är oerhört beroende av en enda spelare, uppenbarligen.
10. För att gå Hyttmyran till mötes alldeles så lite säger jag att jag håller på Jaguars denna NFL-säsongens sista grundseriesöndag.
11. Kommande lördag är det full omgång i NHL. 16 matcher. Ojvoj.

OK, tipsraden:

•Chicago – Calgary 2
•Washington – LA 1
•Arizona – Winnipeg 2
•Anaheim – Detroit 2

Imorrn börjar en riktigt busy vecka, med betydligt mer pang-pang här i bloggen, även till helgen – jag lovar.

Bloggens minisemester denna lost weekend fortsätter, men vi får se hur det blir till kvällen. En rälig vinterstorm är på väg hitåt, så risken finns att jag bara stannar hemma och då kanske vi hörs åtminstone i spåret.

•Philadelphia – Calgary 2
•Colorado – Florida 1 (OT)
•Boston – Tampa 1
•Columbus – Minnesota 2

•Montreal – NY Rangers 1
•New Jersey – Vancouver 1 (OT)
•Pittsburgh – Buffalo 1
•San Jose – Toronto 2
•Carolina – St Louis 1
•Dallas – Nashville 1
•Edmonton – Ottawa 1
•Vegas – Islanders 1 (OT)

Ah, fan vad surt.
Det är dock bara att ge amerikanerna cred, de var väldigt bra.
Själv inleder jag nu den sista helgen med Storfinken i stan, så nu blir det begränsat med bloggverksamhet, men här är i alla fall en första tipsrad.

•New Jersey – Chicago 1
•Washington – Carolina 2
•Anaheim – Winnipeg 2

NY RANGERS – CHICAGO 4-1 (Slut)
• • •
Uppgiften är utförd.
En lätt skrockande Mika har hälsat till de unga landsmännen i Göteborg.
Läs på Sportbladet senare under morgonen.
• • •
Roligast ikväll:
När jag och Storfinken satt här i holken och avnjöt slutet av matchen i Crypto-hallen såg jag på nhl.com att Kempe hade kvitterat innan det hänt i tv-sändningen, så jag förkunnade att ”nu tror jag Kings kvitterar snart”.
Tre sekunder senare hände det och en förbluffad Storfink tittade förskräckt på mig:
– Det var det jävligaste!
Haha, är man expert så är man.
• • •
Alldeles nyligen höll vi på ojjade om hur dant San Jose-hajarna hade ryckt upp sig efter sin bedrövliga start.
Well, ikväll åkte de på sin tionde raka förlust igen.
Morsning korsning.
• • •
Så charmig och lättsam som han är kan tydligen även Connor Bedard tröttna på the circus, för efter kvällens föreställning på Garden var han inte tillgänglig för media.
Lagom muntert, tyckte journos som hade tagit sig till matchen enkom för att få prata om hur det känns att vara yngsta All Star-spelaren någonsin.
• • •
Katterna har blivit geparder igen.
Varning, alla.
• • •
Omröstningen om de sista tolv All Star-pjäserna pågår för fullt på nhl.com, så ta nu och hjälp en blågul korre. Rösta fram Lill-Nyllet, Mika, Elias, Heddy och Wild Bill.
• • •
Godnatt, folket.
Nu laddar vi om för JVM-final om mindre än tolv timmar.
Go, Sweden!

Mindre än en kvar, Rangers leder 4-1.
Vi hörs senare.

NY RANGERS – CHICAGO 2-1 (Period 2)
• • •
Den här posten hade jag hoppats att få inleda med nåt halvfyndigt om att helgens rodeo på Garden redan börjat.
Dessvärre vore det att ljuga.
Lite öppnar sig matchen efter hemmalagets 2-0-mål, men som uppretade tjurar är det inga av gladiatorerna på isen som uppträder.
• • •
Fast okej, lite unghingstar är det kanske ändå över gästerna.
De fortsätter sparka bakut fast de borde ha gett upp och till slut skakar de Rangers ur sadeln med ett fint frilägesmål inprickat av Colin Blackwell.
Därför kan det trots allt bli en häftig ridtur sista 20 minuterna.
• • •
Vad NHL-domarna betraktar som medveten sparkrörelse och inte skulle man behöva vara utbildad i både fysiologi och juridik för att begripa – och jag förvånas inte över att Hawks rynkar pannan åt att Kreider-Greiders 2-0-mål godkänns.
• • •
Nu fick vi i alla fall in Filip Forsberg och Elias Lindholm i All Star-wänschet.
Sedan hjälper ju ni till att rösta in Lill-Nyllet och EP och Mika och Wild Bill också.
Så jodå, bloggen är off to Toronto i början av nästa månad ändå.
• • •
En annan ska ändå inte klaga på att schemat är så busy. Radioreportern jag har som granne ikväll bevakar även alla Knicks matcher – plus NFL och, på sommarhalvåret, Yankees och Mets.
Jag är en småhandlare i jämförelse.
• • •
Emellanåt måste Meadow Soprano, som sagt på plats ikväll, tänka att Rangers inte är mer graciösa i avslutningarna än vad hon var i sitt försök att fickparkera i sista Sopranos-avsnittet…
• • •
Det är nåt väldigt mysigt med tanken på att vi har flygledare från nattskiftet på Sturup med oss i spåret.
Där landade jag ett oändligt antal gånger under alla år som musikskribent och det gick alltid som en dans, så tack för allt eminent lotsande genom de skånska molnen!
• • •
Ok, Giddy-up, nu väntar 20 minuter av tjurrusning på Garden.

NY RANGERS – CHICAGO 1-0 (Period 1)
• • •
Ah, jag vet inte.

Det där var, med undantag av några enstaka glimtar, en skräp-period, visst var det?
För mycket plockepinn och för få fina sekvenser på öppna ytor, tycker jag.
Som Hästpolo-Gustav konstaterade efter den tråkiga matchen i Nashville häromdagen:
Så länge de hänger kvar i matcherna är Hawks rätt bra på att klogga igen zonerna och försvara sig.
Fast vi får väl se, kan Rangers peta in ytterligare ett mål kanske de i vanlig ordning tröttnar och börjar chansa och då kan vi nog få se lite mer glitter.
• • •
Ännu har Messias inte utfört några underverk under sin premiärmässa i den stora helgedomen, men intrycket är detsamma som när bloggen såg honom under Opening Night i Pittsburgh:
Han märks precis varje gång han är inne på isen, Bedard, och cruisar oavbrutet i slottet som en lysten leopard på savannen.
• • •
Den typ av mål Brödmannen gör, med ett rykande direktskott mitt i steget efter svår och briljant macka serverad av Laffe, kan vara det vackraste som finns i hockey.
Goddamned!
• • •
Den östra All Star-uppställning som presenterades nyss ber jag att få utnämna till en riktig snoozer.
Framförallt: Lill-Nyllet saknas.
Visst, Auston Matthews är ju vad han är, men nog måste väl kostymerna på kontoret borta i Hudson Yards ha noterats att det här är Subway Willies säsong?
Klåpare.
Om inte västra given är roligare åker jag till CEO of Everything istället för till Toronto.
• • •
Othmann har inte hunnit utmärka sig på samma sätt som den andre Messias, men vi noterar att han – på typiskt vis för alla begåvade valpar som kommer upp nuförtiden – är oblyg och vill mycket.
• • •
Det är och förblir min åsikt att Hawks vita bortatröjor är de snyggaste i ligan.
• • •
Mja, Jonas, jag är rädd att Mika redan har en barberare här i stan.
Min gissning är dock att det var ett tag sedan han var där.
• • •
Att de som bestämmer om All Star tar ut Storken – som haft en so-so säsong – istället för just Brödmannen är ju också ett skämt.
Fan, om de ändå kunde gå ifrån den infantila idén att minst en spelare från varje lag måste få vara med och leka och istället bara tog ut de största stjärnorna…hur mycket mer lyster skulle inte jippot få då.
• • •
Oh, Meadow Soprano – alltså Jamie Lynn-Siegler – är här och blir inzoomad.
Nu blir jag, för en gångs skull, verkligt starstruck.
• • •
Men dra mig i boxarnäsan vilken oväntad målfest som utbrutit i TD Garden.
• • •
Inzoomade blir också ett antal ett cowboys, för hela helgen är det rodeo (!) här på Garden, med arga tjurar och vilda hästar.
Så på måndag, när Canucks gästar, kommer det stinka dynga i hela ladan.
• • •
Storfinken är förstås här ikväll också – och han sitter på en stol alldeles nedanför pressläktarbalkongen.
Så nu ska jag gå och morsa på honom.