Flipper avgör i tom kasse – och fullbordar sitt andra raka hattrick.
Ojvoj!
Mer kommer senare.

NASHVILLE – COLORADO 3-2 (Period 2)
• • •
Jinxen är bruten och spöket från Nedre Tjärna i Borlänge avlivat!
Flipper hänger två kalaspuffar i mittakten och har ytterligare ett hattrick på lut.
Jag har inte känt dylik lättnad sedan de fick på strömmen på Manhattan sex dygn efter orkanen Sandys härjningar.
• • •
Ledningen borde, sett till det spelmässiga övertaget, vara större.
Men fan, nu tar Preds det här.
• • •
Nämen, Pat Bonner. Nämen, Pat Bonner, Nämen, Pat Bonner.
Ja, förlåt – Pekka Rinnes ingripanden denna kväll väcker starka Staffan Linderborg-associationer.
Och det är möjligen den gänglige keepern som kan fucka upp det för hemmalaget.
De hade behövt lite större marginal i protokollet när han har en sån svajig kväll.
• • •
Nu har The CEO of Everything – som satt på övre raden och skrev en Troja-Ljungby-krönika i förra perioden; don’t ask – flyttat ner till oss och sitter och talar i tungor om Nashville.
Om jag har en fäbless för sydstatsupplevelsen vet jag inte vad man ska säga att Sibner har.
Han är som en Carola som just träffat Den Helige Ande.
• • •
Känns inte Preds powerplay bra mycket tamare än det borde vara?
Jo.
• • •
Efter matchen ikväll?
Mja, jag har lite att rafsa ihop till redaktörerna hemma i Stockholm.
Sen får vi se.
Nån liten droppe på nån lugn honky tonk kanske ändå hinns med…
• • •
Flipper, Arvidsson och Subban.
Det är isens stora artister, om ni frågar mig.
• • •
Jo, The CEO kommer med kaffe – med lock på och allt.
The southern hospitality sitter redan djupt där.
• • •
Nu väntar ytterligare en upplevelse som bara går att avnjuta i Bridgestone Arena.
Ett country-färgat live-band på en läktaravsats på ena kortsidan.
Howdy så länge!

NASHVILLE – COLORADO 1-1 (Period 1)
• • •
Ah, så slafsigt och slarvigt av predatorerna.
Att säga att de spelar ut gästerna vore att ta i, men de är mycket bättre och har verkligen det mesta av spelet under långa stunder.
Ändå släpper de in ett sugigt mål när John Mitchell skjuter på Iginlas skridsko här i slutet.
Det var väl onödigt.
Men vi får väl tacka för att det inte är slut redan.
Eller nåt.
• • •
Efter knappt tolv minuter sjunger Tim McGraw ”I like it, I love it” – och han gör det för Viktor Arvidsson.
Jo, den lille som jobbar så hårt pangar in sin nittonde fullträff för säsongen.
Vem såg det komma?
• • •
Åh, den förföriska tjong-i-medaljongen-klangen i metallen när stenhårda puckar träffar stolpen!
Först har Duchene en nere hos Rinne – och sen dammar Subban på en jävel ända från rödlinjen.
Bästa musiken jag hört under den här Nashville-vistelsen – och då har jag ändå hört klockrena George Jones- och Patsy Cline-covers på Robert’s Western World.
• • •
Det lär komma mer från ”Arvi”, som dom kallar honom här.
Han har, berättar Viberg, lovat några Skellefteå-bor i den tillresta svenskgruppen att han ska hänga två ikväll.
Såna löften sviker inte folk från Kusmark.
• • •
Waylon! Dom spelar fanimig Waylon under ett spelavbrott!
Jag går ner på knä. Nej, det gör jag inte, det är för trångt på pressläktaren och Viberg skulle skratta ut mig om jag försökte, men det är tanken som räknas.
• • •
För Flipper verkar det dessvärre som att Bjuppe-jinxen lever.
Han har några finfina lägen, men no banana.
Snart kommer den unge skyttekungen från Åkerö spela Eddie Meduza-låten dygnet runt…
• • •
Här har jag hajpat Bridgestone som rena rama partycentralen för mina landsmän – och så gapar stolar tomma på varje sektion.
Jag tror aldrig jag sett en mindre åskådarskara här under de tio år jag rest hit.
Sad!
Men Av’s kanske inte är den tyngsta publikmagneten.
• • •
Stan är full av femplus-vokalister.
Ändå är det alltid nån blek vem-som-helst som får sjunga nationalsången för Preds fajter.
Besvikelsen!
• • •
Tjalle Tvärvigg, Hek, är det jag det?
Okej, I’m game.
• • •
Herre i cowboyhatt zoomas in i jumbotronen.
Ser man inte i särskilt många NHL-arenor.
• • •
Nu verkar det ju ändå som att Disqus funkar på sedvanligt sätt.
Trevligt.
Och tack för att ni är med.
• • •
Nu ska vi se om The CEO inte kan hämta litet diskvatten-artat sydstatskaffe åt lilla bloggen.

Som Everly Brothers sjöng:
”Gotta get back to Nashville / ’Cause that’s where the good times are / Ever since I left Nashville / The kicks ain’t been up to par”.
Så är det.
Någon gång per år måste man åka till Nashville för att få rätt sorts kickar och rätt sorts good times.
Så här är jag nu, mitt i den förföriska smeten av honky tonk-barer, Johnny Cash-museer, bbq-joints, legendariska inspelningsstudios, cowboys, baptistkyrkor, southern belles, byggkranar och pickup-truckar.
Jag ska i dagarna fem dricka margarita, sjunga med i Waylon Jennings-klassiker, äta ribs, köpa skivor och slå bootsklackarna i den slitna parketten på Robert’s West World.
Och så ska jag se på hockey, tänka sig.
Predators har tre matcher hemma i Bridgestone de kommande fyra kvällarna och bloggen följer samtliga från den fina pressholken uppe i takåsarna.
Den första, mot Colorado Avalanche, spelas ikväll.
Häng med
Det blir en kick som definitivt är up to par!
• • •
Jag är inte den ende svensk som rör mig i skenet från Broadways blinkande neonskyltar just nu.
Sibner – The CEO of everything – från Hockeysverige/Pro Hockey och Viberg från Svenska Fans är samtidigt här och agerar reseledare åt en flock blågula hockeyfantaster a’ 30 man.
Bloggen, The CEO och Viberg doppade tårna i honky tonk-hettan redan igår kväll.
Då fick Viberg visa leg – men inte jag och The CEO.
Åt det skrattade vi gott.
– Men egentligen är ni bara avundsjuka, konstaterade Växjös egen
Förmodligen, ja,
• • •
– Jaha, kommer du hit och tar livet av min målproduktion nu, säger Flipper Forsberg med ett flin när han får syn på sin fellow mas bloggaren i omklädningsrummet efter förmiddagsvärmningen.
Det hade jag ju inte tänkt, men tyvärr har det ofta blivit just på det viset.
När jag ser honom live i Bridgestone slutar Sveriges bäste sniper göra mål – och så fort jag åker härifrån följer två raka two-goal-games.
Minst.
Idag bryter vi dock den trenden, tycker jag det känns som.
När man gör ett hat trick och ändå får stryk – som unge Herr Forsberg gjorde i förrgår – är man ju så het att inte ens cooler i pressboxen rår på en.
Väl?
• • •
Gör under middagssittningen på Merchants misstaget att berätta för Viberg att Eddie Meduza en gång spelade in en låt om yours truly kallad ”PB är ett jävla svin”.
Så nu nynnar han förstås oavbrutet på den.
Skulle det vara så att någon missat den lilla klassikern får jag ju vara generös och tipsa om den även här i bloggen.

Kan vara nåt för Taggen och Tobias att braka på med på stereon när de blivit stekta i spåret…
• • •
Jag var här så sent som i maj, när Preds och Sharks gjorde upp i den episka playoff-match som pågick i tre OT-perioder, men downtown Nashville har ändå hunnit förändras.
Nya, blänkande bostadsskrapor skjuter upp ur den frodiga Tennessee-myllan och fler är på gång. En veritabel skog av byggkranar möter i kvarteren runt Bridgestone.
Kort sagt:
Music City är en söderns boom town.
• • •
Det känns lite konstigt och ovant att se P.K Subban i Preds lilla omklädningsrum för första gången.
Han är alltjämt förknippad med en helt annan klubb, i ett helt annat land.
Men det blir nog snart ändring på det.
Den briljante backstjärnan har helt klart haft vissa acklimatiseringsbesvär sedan han kom hit, men nu gör han allt oftare djupa avtryck på isen.
– Ja, säger coach Lavy under presskonferensen efter dagens morning skate, jag skulle säga att han spelat bättre och bättre de senaste tio matcherna. Snart börjar han närma sig sin verkliga kapacitet.
Då blir det inte roligt för motståndarna.
• • •
The CEO of everything lyckas få in hela den svenska gruppresan på morgonvärmningen och leder efter Preds skate en rundtur i Bridgestones inre.
Han påminner då påfallande mycket om Ted Åström i ”Sällskapsresan”.
Så nu undrar bloggen:
När blir det grisfest?
• • •
Av’s har en frivillig träning och ingen av de två svenskarna medverkar och inte heller är det mycket media på plats och därför blir det efteråt så konstigt att bara jag och en annan blyg tjomme kommer till presskonferensen med coach Bednar.
Den blyge ställer några korta frågor och sedan vänder sig PR-mannen till mig och undrar om även jag har något att fråga, men vad fan ska jag säga? ”Kul säsong, eller?”
Nä, jag bara ruskar på huvudet och allt blir awkward och sen går alla åt sitt håll.
• • •
Predators hade sin bye-week förra veckan och en snabbenkät i omklädningsrummet visar att lagets svenskar spenderade den på följande sätt:
Arvidsson och Ironhook gjorde en Bäckis och åkte till Bahamas med sina flickvänner, Ekholm hade Ida på besök och stannade hemma i Nashville och Flipper åkte till Orlando med sin dam och gick på Disney World och Universal Studios.
Sen fick de, precis som alla andra, träna en gång och därefter spela back-to-back mot Minnesota och Columbus.
Det gick bättre än för de flesta, för de slog i alla fall Columbus.
– Fast jag vet inte om så mycket ledighet överhuvudtaget är bra. Fem dygn, så länge är ju ingen van vid att vara borta från hockeyn mitt under säsongen, säger Forsberg med en grimas.
Nä, men det är ju fint Disney World.
• • •
He he, anländer tidigt till pressläktaren och kan konstatera att Viberg kommer att få sitta ihop med ett jävla svin ikväll.
Mig, närmare bestämt!
• • •
Jag har ju Oscar Lindberg att öva på i New York, så jag lyckas klämma några citat ur hans likaledes fåordige Skellefteå-broder Viktor Arvidsson.
– Jag jobbar alltid så hårt jag kan för det bara är så jag kan hävda mig, jag är ju inte så särskilt stor, säger han.
För mig är det tvärtom.
Jag är så stor att jag bara kan hävda mig genom att inte jobba så hårt hela tiden, för då svimmar jag.
• • •
Jaha, Hainsey trejdad från Carolina till Pittsburgh.
Känns inte som precis en kioskvältare, men Rutherford har ju visat sig bra på att tillfredsställa behov som kanske inte är de mest uppenbara, så vem vet.
Det lär dock betyda att Johnny Oduya aldrig dyker upp i västra Pennsylvania, vilket jag trott, för fler defensiva specialister lär väl inte behövas.
• • •
”We are what we believe we are”, står det på motivationsskyltarna i Preds omklädningsrum.
Då är jag en sopa då.
Nä, vad sa jag nu?
Jag är ju Hemingway!
• • •
Det är mindre än en vecka tills trade-tåget går och vi har hopplösa bottenlaget Avalanche på besök i Bridgestone.
Så självfallet:
Här kryllar av scouter.
• • •
– Nu börjar det riktigt roliga, när det verkligen syns att varje poäng påverkar tabellen, säger Ekholm och kliar sitt täta Thomas Wassberg-skägg.
Precis.
Egentligen ger en seger mot exempelvis St. Louis inte mer nu än fjortonde november.
Men konsekvenserna blir så mycket tydligare.
• • •
Det är som det är med Avalanche, men killarna har jobben att spela för – i Colorado eller nån annanstans – och de kan därför vara en svår motståndare just nu. 
Dessutom känns det lite spännande att få se Mikko Rantanen, om inte annat.
• • •
Ja, nu sitter Viberg här.
Han hotar med att gå till DJ:n och övertala honom att spela den där Meduza-låten under uppvärmningen.
• • •
Möts av det här trista beskedet på Disqus-sidan:
”Disqus is currently undergoing maintenance. You will still be able to see things here, but you won’t be able to change anything until this is complete. See our status page for more.”
Exakt vad det betyder vet jag inte, men risken är att det till och från inte går att kommentera ikväll och då är det väl tyvärr så.
Sorry.
• • •
Som sagt:
Nashville is where the good times are.
Dom börjar nu.

NY RANGERS – MONTREAL 2-3 (Slut, straffar)
• • •
Det är helt otrolig målvaktsshow underövertidsperioden.
Sen vinner Habs på straffar.
Och nu ska jag gå hem och packa väskan.
Vi hörs från Dixieland natten till fredag.

NY RANGERS – MONTREAL 2-2 (Period 2)
• • •
Om vi ska fortsätta med kirgsfilmsallegorierna:
När Weber plaskar in 2-1-pucken i Habs första powerplay tänker jag osökt – mja, kanske inte så osökt ändå… – på hur pojkarna i ”Band of Brothers” laddar skarpt i kulsprutevärnet och blåser rent på fälten i belgiska Bastogne.
Henke står ju i vägen för pucken, men den kommer i för obönhörlig hastighet och går in i alla fall.
Oj fucking voj.
• • •
En kollega äter ett – äpple.
Så nyttig förtäring har inte setts i pressboxen på Garden sedan Päronmannen från TT hängde här.
• • •
Man får ju tycka vad man vill om Weber och trejden mot Subban, men vid mind gud – han är sannerligen ett användbart massförstörelsevapen i just powerplay.
• • •
Det verkar so far vara fördel Laine i the battle of the rookie sensations i Air Canada Centre.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”Päronmannen” till ”Pyromanen”.
Så oförskämt!
• • •
Men också:
Rick Nash är helt off the charts i den här perioden och påminner i friläge efter friläge om Bud Fox när han lämnar skyttegraven och kommer stormande över det kaotiska slagfältet i den där slutstriden i ”Plutonen”.
• • •
Henke viftar med plocken som rena rama Lucky Luke på ett Byron-skott – och knockas ögonblicket senare av Gallagher.
Men nä, Rangers-fans, även fast Gallagher får två för goalie interference är det inte riktigt som när Greider-Kreider plockade Price ur konferensfinalen 2014; Habs-wingern får viss hjälp av McDonagh när han brakar in i Björn Henrik.
• • •
En bananfluga irrar förbi vårt pressläktarhörn.
Det var också länge sedan.
Är det otyget med frukt som lockar fram ohyran?
• • •
Skott i axlarna och sparkar i skallen be damned.
Price är in i helvitte bra.
• • •
När Vigge Hedman för ett par kvällar sedan hade ett hat trick på lut i Dallas lovade Ekeliw att kasta ut en keps genom fönstret i den kalla Örby-natten ifall det skulle hända.
Han får ny chans nu när idolen Palat redan hängt två.
Ni som befinner er i närheten av Årstafältet kan väl hålla koll.
• • •
Ja, inte gör det mig något om det blir playoff-serie mellan Rangers och Habs.
De plockar, i alla fall ikväll, fram det bästa hos varandra och bjuder upp till en synnerligen sevärd vals.
Keep it coming i tredje, boys.

NY RANGERS – MONTREAL 1-1 (Period 1)
• • •
Habs inledande minuter får mig att tänka på vad karaktären King säger inför den avslutande striden i ”Plutonen”.
– I can feel it, man. The beast is out there tonight, and he’s hungry!
De är förbluffande aggressiva och beslutsamma och svultna på blod.
Rangers försöker – för att nu knyta ihop Plutonen-säcken – vara lika tuffa som Bunny i sitt foxhole, men lika snabbt som han får en bajonett i bröstkorgen, lika snabbt hamnar Blåskjortorna i 1-0-underläge.
Till skillnad från Viet Cong kommer dock Montreal snabbt av sig och efter bara tio minuter har hemmalaget utjämnat striden – utan att general Badtofflan ens behöver beordra ett lass napalm över de egna ställningarna.
• • •
Ojvoj, Carey Price träffas av ett elakt Paul Byron- skott i axelhöjd under matchvärmningen och lämnar isen i förtid.
Tror ni det blir lite palaver i den hitresta mediahopen från Montreal då?
Som min gode vän Arpon Basu konstaterar:
– Nothing like some good old fashioned pregame Habs hysteria!
Dessbättre visar det sig inte vara värre ställt med superstjärnan i kassen än att han kan inställa sig för tjänstgöring när pucken släpps.
• • •
John Amirante sjunger – till dånande jubel – nationalsångerna och nä, jag tror aldrig sett honom i en flottare tupé.
Han ser ut som han kommit direkt från en lounge-akt på gamla Desert Inn i Vegas 1971.
• • •
Först Byrons skott på axeln.
Sedan lyckas Shea Weber sparka Price i huvudet också (och skyller på Derek Stepan, förstås…).
Har mäster-keepern blåst lagkamraterna på en travhäst, eller vad?
• • •
Prins Oscar gör väl typ NHL-karriärens snyggaste mål när han först initierar den rasande snabba rushen med Quickie från Nässjö och sedan själv dyker upp framför Price och snärtar in kvitteringen.
• • •
Imorrn den här tiden sitter jag på en honky tonk i Tennessee.
Det är en minst sagt exalterande tanke, mitt i all action.
• • •
Men var är Spårets alla vänner en sån här bella notte?
Jag är ledsen att behöva störa de diskreta U-båtarna, men jag måste be er sticka upp ett periskop eller två även ikväll.

Ikväll spelar New York Rangers mot Montreal Canadiens på Madison Square Garden och det är ju alltid häftigt, men extra mycket den här gången eftersom ett och annat tyder på att de kan komma att ställas mot varandra i första playoff-omgången om en och en halv månad (yup, längre är det inte till the höjdpunkt of the year!)
Likafullt:
Jag har haft en busy dag med ärenden och och möten och kommer till sjunde avenyn betydligt senare än vanligt och hinner därför inte författa mycket till intro om denna intressanta showdown.
Så vi tar och kör en lista istället.
Alltså – The best och sämst of senaste tiden, enligt min högst subjektiva uppfattning

VECKANS LISTA

1. Florida Panthers.
– Detta måste vara första gången dom toppar den här listan, right? Nå, Fort Lauderdales katter har heller aldrig klöst med så här vassa klor. Den fem matcher långa roadtrip-sweep som fullbordades i St. Louis igår var säsongens statement, alla kat(t)egorier. Varning, alla andra.
2. Claude Julien till Habs.
– Han kan inte trolla med knäna, så ett Habs som hackat betänkligt under senare delen av vintern blir inte Rocket Richard-upplagan så fort CJ ställer sig i båset. Men på lång sikt är han, tror jag, en brottarhit i världens mest passionerade hockey-mekka. Och det är för underbart att GM Bergevin inte tvekar att iscensätta dylika monster-moves.
3. Brent Burns.
– Nu spelar det i princip ingen roll vad han, eller någon annan, gör under de resterande 22 matcherna. Chewbacca ska ha Norris Trophy.
4. Jaromir Jagr 1900.
– Mer Florida! Men det är ju givet. Ingen av oss som följer NHL just nu kommer, såvida de inte ändrar förutsättningarna helt i framtiden , se en spelare nå milstolpen 1900 poäng igen. Så att bevittna den målgivande passningen 68 Forever slog i Sharktank förra veckan var en pretty unik happening
5. Sidney 1000.
– Det var inget fel heller på den grandiosa milstolpe samtidens allra största nådde i veckan.
6. Bäckis.
– Sveriges bäste hockeyspelare vintern 2017. I Washington Post spekulerar de idag att han till och med kan få Hart Trophy-röster så det räcker till en Vegas-resa i sommar. Bloggen skulle inga protestera.
7. Boston-björnar.
– Nu har motståndarna kommit ikapp. I antalet spelade matcher alltså. Och B’s är fortfarande in contention. De kommer vara på rätt sida strecket i april, det är vad jag tror.
8. Patrik Laine.
– Det är verkligen inte så givet att Auston Matthews vinner Calder Trophy, all nordamerikansk bias i ”väljarkåren” till trots.
9. Trade deadline.
– Om en vecka går tåget. Jisses, tänk att vi redan är här!
10. Nashville.
– En jävla trevlig stad att tillbringa en vecka i…

VECKANS BU

•Hurricanes.
– Nä, de skulle ju utmana i år. Vad är det här, Emil Ullbrand?
•Hanson Brother Hästpolo.
– Tänk att de bor en sån Freddy Krueger i den försynta, skånsk-hallnändska gestalten…
•Trasig presshiss i Garden.
– Och den är ur funktion resten av kvällen. Skandal! (Obs! Det här är ett så kallat skämt, lite självironiskt så där…)
• • •
OK, resten av kvällen dammar vi på som vanligt – och kommentatorsspåret väntar på er!

NY RANGERS – WASHINGTON 2-1 (Slut)
• • •
Har precis lämnat alla texter till redaktör Kingfors hemma i Stockholm – och tänkte sätta igång med den här slutrapporten.
Då visar det sig att jag måste röra på påkarna och ta mig från Garden pronto, för här ska Harlem Globetrotters ha show nu.
Där ser man.
Hade inte Zuccarello kunnat stanna då, han är ju artist av samma slags virke som basketestradörerna från uptown.
Lite kortare bara…
• • •
Till och med Henke påpekar det orimliga i att Caps tvingades ut i back-to-back-rumble direkt efter sin bye-week.
– Det var lika för oss när vi återvände från ledigheten.Två matcher direkt. Det där måste ligan titta på till nästa år, säger han.
Med andra ord:
Han är mycket medveten om att det ingalunda var det bästa Washington Capitals vi såg här i eftermiddags.
• • •
Dylan Larkin har en sophmore-slump.
Så, Kronbä – nöjd?
• • •
Det började med en lovsång till den new yorkska söndagseftermiddagen i dagens blogg.
Låt mig påpeka att även söndagskvällarna kan vara himmelska.
Särskilt när vi, som ikväll, har först ett nytt ”Homeland”-avsnitt vid nio och direkt efter nypremiär av ”Billions”.
Lite delivery-krubb från Domino’s på det – wings och crickets! – och helgen är fulländad.
• • •
Goddammit, ska Wings knocka Pittsburgh också?
Litet, litet hopp brinner fortfarande i Motown, trots allt.
• • •
Nästa vecka ska bloggen ut och röra på sig och se tre matcher i en helt annan arena.
Vilken får ni veta när det drar ihop sig.
Tills dess:
Howdy!

Rangers vinner med 2-1, Zuccarello avgör.
Mer kommer – men det dröjer, har mycket att skriva nu.