NY RANGERS – WASHINGTON 1-1 (Period 2)
• • •
Det tar ett misslyckat powerplay.
Sedan är det som att Caps tänker att nä, nu får semestern tammefan vara över.
Och man känner direkt:
Nu kommer dom, nu kommer dom.
Bara Lundqvist – i riktig old school-form – och stolpar hindrar dem från att kapitalisera.
Tills två och en halv minut återstår av mittakten
Då är det en ryss, få se, vad heter han….Ovetjkin nånting…som i ett annat PP får pucken i favoritläget i vänstra tekningscirkeln och stänker in en strumprullare.
Jag tror vi sa nåt om honom i förra inlägget…
Bra söndagsunderhållning är det här hur som helst.
Exciting.
• • •
Fram till han får panga in kvitteringen känns det som att något är lite off med Ovies timing.
Puckarna kommer någon millimeter fel på klubbladet hela tiden – och strax innan målet tar han konsekvenserna av det och försöker, när han får ett likadant läge i den där tekningscirkeln, gå på mål istället för att skjuta.
Men det misstaget gör han alltså inte om.
• • •
Tur för hemmalaget att JT Miller inte är mer illa däran än att han kan fortsätta spela.
Han har enligt mitt försynta förmenande varit Rangers bästa forward i vinter.
• • •
Att klockan bara är strax efter två.
Jag har varit här sen tidiga morgonen och tycker att den borde vara åtminstone…,ja 17.00.
• • •
Att se Oscar Lindberg, som är så snäll, slåss är lika förbluffande som att se Steve Ott göra nåt ANNAT än att slåss.
• • •
Har inte Holden en väldig tur när han i numerärt underläge vispar iväg pucken över plexi och allt – och inte blir utvisad för att pucken nuddar en motståndarklubba på vägen?
Jo, det har han.
• • •
Plötsligt är jag ändå väldigt sugen på färsk bagel med cream cheese.
Man får passa sig för vad man sitter och skriver.
• • •
Bill Camp – han som spelade den förträfflige kommissarien i ”The Night of” – är på plats.
Stort det.
• • •
Caps har kommit hem från Bahamas nu, om man säger så.
Så det kommer bli åka av en tredjeperiod med alla förutsättningar att bli grymt dramatisk.

NY RANGERS – WASHINGTON 1-0 (Period 1)

• • •
Det dröjer tre minuter och 40 sekunder innan första avblåsningen.
Såna rivstarter är alltid ett bra tecken.
Och åtminstone hemmalaget motsvarar förhoppningarna som väcks där.
De har ett satans klipp i skäret och radar upp ett helt batteri explosiva anfall, framförallt första tio, och om det inte varit för magnifike Grubauer…well.
Caps är däremot fortfarande lite Bahamas-dåsiga – och/eller sitt vanliga morgontrötta matiné-jag; kuddrufset syns fortfarande, i mental mening, hos vissa ledande karaktärer.
Men de kan vakna när Trotz fått skrika lite i pausen.
Det har hänt förr – och truppen inkluderar ju en kille från Mockba som kan vara osynlig i 59 minuter och sedan avgör i alla fall.
• • • 
Det gapas och skriks för att Mikas mål blir bortdömt för offside och det är inte så konstigt för Garden gangstrar med alternative facts och visar en situation när det inte alls var offside, men Trotz & co coach-utmanade ju för det som hände i ett tidigare moment.
Med fuskbilder kan man leda allt i bevis.
• • •
He he, bänkgrannen i pressboxen tror att det Trump menade med det som hände i Sverige i fredags kväll var just att Jesper Fast blev av med nummer 19 till nästa säsong.
Ja, det är ett sant trauma.
• • •
Surt för Mika bara.
Han hade verkligen mått bra av ett mål.
Men nu vet han – också instinktivt – att inget händer med den demolerade foten ens när han satsar så där dödsföraktande.
• • •
Grubauers benparad när Hayes och Grabner är helt ensamma med honom är det vackraste konstverk jag sett sedan jag senast var på Museum of Modern Art.
• • •
Tomas Ros tycker det är så konstigt att man kan begära koll på offside efter så lång tid att han ringer mig mitt under pågående action och vill diskutera.
• • •
Wow, den unga tösen som sjunger nationalsången är alltså bara elva bast.
Ring Simon Cowell, eller nån.
• • •
Nej, Orpik har ingen bra period.
Vilket är ett understatement i klass med ”Oasis femte skiva är svagare än debuten”.
• • •
Han blir lite sur om man säger det, men jag grimaserar alltid en smula när Henke ska ner bakom kassen och hålla på med pucken.
Det blir sällan helt lugnt i de lägena.
• • •
Rangers materialförvaltare Cass Marques gör tydligen sin 1500:e match och hyllas omsorgsfullt i en reklampaus.
Spelarna han syr och tejpar och tvättar och slipar skridskor åt slår ivrigt med klubborna isen, men själv verkar han mycket förlägen i jumbotron.
Korts sagt:
Cass verkar tycka det är kass att bli uppmärksammad.
• • •
Ja, jag är i alla fall glad att jag inte gjorde som han jag skrev om i introt och stannade hemma med bagels och NY Times.
Det här är ett förträffligt sätt att genomleva en söndag.

Det är vårlik söndag i New York och Big City sträcker ut sig i slappt välmående.
I brunch-oset på fullsatta diners och restauranger stimmar grabb- och tjej-gängen över egg benedicts, pannkakor och mimosa-drinkar medan den förföriska doften av nybryggt kaffe letar sig ut genom öppna dörrar och sveper in hela trottoaren i en känsla av att livet ändå är bra gott.
På gångarna i Central Park trängs Upper East Side-familjer med turister och alla drar efter andan åt den olagliga uppvisningen ett gäng unga, vilda gatuartister från Bronx håller vid Bethesda-fontänen.
I bänkraderna i katedralerna på Upper West lyssnar de fromma uppmärksamt på en padre som berättar om att botten i dig är botten också i andra.
Och innanför de öppna fönstren i ett townhouse i Murray Hill sitter en vanligtvis stressad man i karriären i mjuk morgonrock i sin soffa med ett par färska bagels med cream cheese på bordet framför sig; han har just sett ”Meet The Press” och de andra söndagsshowerna där aktuella politiker låter sig djupintervjuas och nu tänker han ägna resten av förmiddagen åt att läsa alla 20 sektioner i söndagens flera kilo tunga New York Times.
Magiskt.
Men allra bäst är det för oss 18 000 som promenerat till Madison Square Garden i det milda solskenet, för vi ska ägna några av våra lata helgtimmar åt att titta på när bittra hockeyrivalerna New York Rangers och Washington Capitals brakar samman i en säkerligen emotionell tvekamp.
De börjar nu, alldeles strax.
Igen:
Magiskt.
• • •
Hej folket, hur är det med er då?
Vi blev ju lite oroliga när vi hörde vår president tala bekymrat om det som hänt i Sverige igår kväll, men det verkade ju inte vara något allvarligare än att Owe Thörnqvist vann Melodifestivalen
Men för säkerhets skull, som någon sa:
Bowling Green står enat med Sverige…
• • •
Capitals lirade ju även igår eftermiddag, i Detroit, och visade då att även de allra bästa har begränsad svikt i steget när de återkommer från längre ledighet.
Uj, vad stela de var.
Men Rangers är Rangers – en satans vagel i ögat på Ovetjkin & co efter otaliga playoff-kollisioner – så gissningsvis skakar de av sig Bahamas-vibbarna idag.
• • •
Den här vårvärmen vi plötsligt välsignats med kom redan igår och höll i sig även under kvällen.
Jag hade referaten från sena matcher att skriva och skulle ju upp i svinottan för dagens övningar så den barhopping som såklart lockade kunde det inte bli något med, men jag tog en lång promenad längs tredje avenyn från Midtown upp till 96:e gatan och tillbaka och tro mig:
Vid absolut noll tillfällen kände jag något annat än hundraprocentig trygghet och lugn och harmoni och till och med stilla eufori över hur mycket liv som kan sjuda på en Manhattan-gata halv elva en lördagkväll. 

This place, man…
• • •
Även om man för något ögonblick skulle glömma att detta är en väldigt tidig söndagsmatiné påminner dofterna pressloungen omedelbart.
Där blåser de på med äggröra och bacon och pannkaka och små flottiga korvar.
Och jag hann inte äta någon frukost innan jag lämnade östra Midtown i morse, så…
• • •
Caps landade på LaGuardia vid åttatiden igår kväll och även de blev säkert sugna på en svängom i den varma vårkvällen.
Men det var ju en no-no mitt i en matiné-späckad back-to-back-sväng
Istället drog de sig tillbaka på sina rum på Trump-hotellet (!) i Soho och beställde room service, såg lite på tv och somnade i god tid.
Det vet jag bestämt för det berättade en från Valbo jag känner på sms…
• • •
Det har gått nästan precis en månad sedan Mika Zibanejad gjorde comeback efter sin svåra skada, men han har fortfarande inte riktigt nått samma nivå som i höstas och efter förlusten i Brooklyn i torsdags förklarade han varför.
– Det är mentalt. Jag har inte alls ont längre, men i vissa situationer blir jag instinktivt rädd att foten ska vika sig och tvekar en halv sekund för mycket. Det är ingen ursäkt för att jag inte spelar bättre, jag måste helt enkelt bara komma över det.
• • •
Jag hör att Viasat har Lidas och Saida från Visby, Håkan Loob, i studion idag.
Det är lite som att Howlin’ Wolf och Muddy Waters skulle dyka upp om Per Sinding-Larsen gjorde ett specialprogram om blues (vilket vore bra konstigt eftersom bägge två är döda, men ändå).
• • •
Plötsligt har pantrarna från Fort Lauderdale klöst sig ända upp på tredjeplats i Atlantic-divisionen.
Jag har sett delar av samtliga matcher under deras sweep i Kalifornien och är inte förvånad.
De ser riktigt, riktigt bra ut och kan bli en obehaglig överraskning för många framåt sommaren.
Tänk om de nu bara ville trejda till sig en svensk också.
G. Landeskog skulle passa bra i skuggan av Fort Lauderdales palmer, till exempel.
• • •
Jesper Fast ser ut att få byta nummer nästa säsong.
Rangers har bestämt sig för att pensionera Jean Ratelles tröja, nämligen – och han hade 19.
Kommentatorsspårslegendaren John J rasar, antar jag?
• • •
Apropå rörelser i tabellen – plötsligt har Buffalo bara två poäng upp till sista wild card-platsen.
Vem kunde tro?
Well, jag vet i alla fall en som chansade på dem när säsongen tippades i oktober…
• • •
Passerar Caps medan de spelar sin tvånuddsfotboll vid zamboni-entrén och kan konstatera att, jodå, både Bäckis och Mojo Johansson har fina bonnbrännor efter förra veckans Bahamas-besök.
• • •
Matinéer när hela Sverige är med i tv-soffan brukar inte riktigt vara Henke Lundqvists grej, precis som bloggen är han mer av ett kvällsdjur, men han står idag och utan att lägga mig i hur det går i matchen i sig hoppas jag han får visa sig från sin bästa sida, så eventuella tvivlare i gamla landet inte börjar hacka igen…
• • •
Det är Hockey Day in America idag.
Ytterligare ett skäl att känna sig lycklig över att få sitta här.
• • •
Ovie ser väldigt, väldigt taggad ut under värmningen.
Han älskar att spela i New York, för ju större scen, desto bättre.
Ni är förvarnade.
• • •
Jamen, då lutar vi oss tillbaka i söndagsstiltjen och låter skådespelet börja.
Mycket nöje!

Nu blev det så här:
Jag sov längre än det var tänkt och hade sedan några ärenden jag fick hasta ut och ta hand om för att alls hinna hem till dagens hockeymatinéer.
Därmed – ingen tid till bloggintro.
Men nu sitter jag – mja, halvligger – i korresoffan och ska titta på det som händer, framförallt i Bell Centre i Montreal eftersom Claude Julien gör sin debut som chef för Canadiens där..
Kommentatorsspåret ör öppet och faller andan på kommer jag med några poster då och då.
Enjoy your lördag.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 4-2 (Slut)
• • •
Slut i rutan – och live med.
Rangers sumpar det här när de har ett fyra minuter långt PP i början av tredje och släpper in ett mål istället för att göra ett.
De reducerar visserligen strax därefter, men Islanders försvarar sig utomordentligt under återstoden och vinner välförtjänt.
Nu har Brooklyn-pojkarna en poäng upp till Leafs på sista wild card-platsen.
Ojvoj.
• • •
Wild Turkey, neat…
Jo, jag gör nog som The One säger och åker till min kompis Duffys bar och sänker en sån.
Tack för i natt, blev ju fint ställ i spåret till sist.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 2-1 (Period 2)
• • •
Nu går dansen i Brooklyn.
Islanders tar över helt i öppningen av andra, spelar under några avgörande byten brallan av sin antagonist från The Island of Manhattan och vänder på hela köttfärslimpan.
Sista fem kommer Rangers dock tillbaka starkt och trycker på friskt och och är nära kvittering några gånger.
Framförallt:
Det är ett satan så kul derby med nerv och liv och action och momemntum swings a la carte.
• • •
Ojvoj, Henke är under en sällsam sekvens lika långt från kassen som jag är från att få ett modellkontrakt av Speedo badbyxor.
Man vet aldrig riktigt vad som ska hända i hockeymatcher.
• • •
– Har Anders Lee några svenska kopplingar, frågar Dan Rosen.
Nej, bara ett coolt namn – och briljans som ibland påminner om rena rama Patrik Sundströms.
• • •
Bara för att The One nämnde det kan jag inte sluta tänka på Gabbe Landeskog i Montreal.
Då skulle det finnas skäl att sitta i Bell Centre med jämna mellanrum och hur ljuvligt vore inte det.
Och framförallt:
Jag har en säkrad pjäs att följa ifall de går till final, vilket jag tror är helt möjligt.
Blackhawks-Canadiens…hur smakar det?
• • •
Islanders tar sin första utvisning först efter drygt halva matchen.
Den sortens disciplin är att rekommendera när man möter lag som är inne i stim.
• • •
Momentet innan Andrew Ladds 2-1-mål begår Marc Staal ett misstag så grovt att Sankte Per kommer ha synpunkter när Rangers-backen såsmåningom dyker upp hos honom.
Om en sån som Clendening gjort något så värdelöst hade han suttit på Interstate 95 på väg mot Hartford imorrn, men gamle Marc är ju så fin och kommer slippa repressalier helt.
Sånt är lite svårt att fatta.
• • •
Helt riktigt, Björn och andra.
Hockeyhallsmusik är i allmänhet klappusel och ska nog så vara.
Men därför rycker man ju också till som en beduin i öknen som efter fyra dygn får se en oas när de väl trycker på något anständigt.
För nån månad sedan spelade ju till och med Steve Forbert på MSG.
Jag har fortfarande inte hämtat mig.
• • •
Det blir övertidsdrama av det här.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Ikväll gör jag bara den här matchen och är sedan ledig, slår det mig.
Eventuellt innebär det att jag efter slutsignal i Brooklyn tar sikte på en vanligtvis mycket angenäm bardisk på 57:e gatan och det, i sin tur, innebär i så fall att slutrapporten rivs ihop rätt snabbt.
Så ni vet.

NY ISLANDERS – NY RANGERS 0-1 (Period 1)
• • •
Jaha, Rangers dödar två tidiga utvisningar – och direkt när Nick Holden kommer in från den andra kontrar han och den lille norrmannen gemensamt in 1-0.
Och stärkta av den inledningen tar gästerna, som skiner av självförtroende efter sina sex raka, kommandot i matchen.
Ett så kallat typiskt scenario, det.
• • •
Ketchupflaskan går i topp i Pittsburgh, noterar jag.
Sid når milstolpen 1000.
Bloggen gratulerar å det hjärtligaste och nej, det får ju han aldrig höra om men i alla fall.
• • •
De får inte så jättemycket uträttat i den här inledningsperioden, och det de skapar i början är Lundqvist verkligen med på.
Men ändå.
Isles har en helt annan pondus, en helt annan auktoritet, en helt annan swagger än under de mörka månaderna i höstas.
• • •
Jajamensan, det är härligt derbytryck i Brooklyn-ladan.
De båda supporterskarornas ramsor rullar parallellt i rungande kakafoni, verbala skärmytslingar rasar på alla sektioner och jag är så glad att nu i pausen inte behöver stå i nån korvkö och ducka för collateral damage-smockor.
Hurra för denna kvällen!
• • •
Doug Weight ser ju ut som en mer satt Tord Lundström.
Tufft!
• • •
Dan Rosen sitter ett par säten bort och äter nåt slags anrättning som stinker över hela pressläktaren.
– Det är chicken balls, ris, salsa och bönor, meddelar han stolt.
Och denne man har synpunkter på göteborgska räkmackor!
• • •
C-Lar – du är The One. Och får förstås extra guldstjärna för att du kallar Joe Pantoliano för Ralphie Cifaretto!
• • •
De blandar vilt i musikvalen i det monstruösa Barclays-PA:t i afton.
Ena stunden pumpar de ljuvligt mesig Bee Gees-disco, nästa fantastiska Go Go’s ”We Got The Beat”.
Den är ju så jävla bra.
• • •
Här har vi måttligt med scouter på besök, men uppe i Buffalo – där Sabres tar emot Avalanche – är de tydligen så många att platserna i pressboxen inte räcker till.
Mindre än två veckor till trade deadline, folks…
• • •
Det hade jag glömt, ja, inte noterat överhuvudtaget tror jag, men nån sitter alltså och slår på en trumma i Barclays – och resten av publiken följer i olika slags haranger.
Så var det ett tag när Borlänge Handbollsklubb spelade matcher i Maserhallen på 80-talet också.
Kjelle Fredriksson hette trumslagaren där. 
• • •
Nu är det såg stilla i kommentatorsspåret att jag får be några U-båtar sticka upp periskopet.
Snälla ni, det är ju derby!

Derby, boys and girls.
Battle of New York.

Islanders mot Rangers – i Brooklyn.
Såna showdowns händer det att vi övervärderar.
Hoppas för mycket på.
Tror mer om än vad de i själva verket visar sig vara.
Men åtminstone en gång per säsong brakar de ultimata New York-rivalerna samman i riktigt oförglömligt emotionella och förtätade rumbles.
Jag tror årets clash kommer ikväll, i ett Barclays Center som faktiskt skälver lite i förväntan i den bistra februarikvällen.
Islanders har ju äntligen fått riktig känning i streck-racet och vill samtidigt ha revansch för den anskrämliga 1-7-proppen mot Toronto i förrgår – och Rangers är ju on a roll med sina sex raka och tänker inte släppa ifrån sig sitt momentum.
Så buckle your seatbelt, Dorothy – cause Kansas is going bye-bye.
• • •
Intressant tunnelbanetur ut till Atlantic Avenue-stationen ändå.
Först kliver en poet (!) på tåget på Union Square, vrålar sig genom ett egenhändigt komponerat poem om att inget betyder nåt och uppmanar oss sedan att åtminstone ge honom ett leende, för annars är vi ena jävla arslen.
Så jag ler. Arsle vill man ju inte vara.
Sedan, på Borough Hall-stationen, får vi sällskap av ett stökigt gäng smågangsters som flabbar om att de se ska fuck us up om vi tittar på dem.
Då ler jag inte.
Slutligen, när jag kliver av, har några respektingivande gossar från NYPD radat upp ett annat gäng busar i gången under Barclays-perrongen och ska precis arrestera dem för snatteri.
Biffen smilar ånyo.
• • •
Att Dorothy och Kansas syftar till ”Wizard of Oz” vet ni säkert, men är det någon som har koll på i vilken film de säger just ”Buckle your seatbelt , Dorothy – cause Kansas is going bye-bye”
Den som först levererar rätt svar kommer resten av kvällen att kallas ”The One” i bloggen.
• • •

Det har blivit några under tolv säsonger, så att ranka alla Battle of New York är inte alldeles lätt – inte med mitt allt taskigare minne.
Men två står, helt spontant, ut.
Först den gången Robban Nilsson – Mini-Magic! – var kung på Garden och gjorde två på Henke och efteråt ändå blev hånad av pappa Kenta för att han inte gjorde hat trick i sin Garden-debut, för det hade minsann Kenta själv, med det som på hans tid hette Atlanta Flames. Sedan när jag och min kompis Juristen, Faluns Silbersky kallad, tog bilen ut till Long Island och satt på vanlig läktarplats under en matiné och Micke Nylander och hans lekkamrat Jagr tryckte gasen i botten och spelade sin kanske bästa match under hela den gemensamma Rangers-eran.
På vägen hem köpte Juristen Islanders-souvenirer till sina söner och fick skäll av dörrmannen Simon – Rangers-supporter monumentale – när vi återvände till östra Midtown.
• • •
Apropå Jagr:
Jag var faktiskt uppe och såg när han säkrade sin 1900:e poäng under Panthers besök i Sharktank igår kväll.
En rätt så episk stund, skulle jag vilja säga.
Vi kommer ju förmodligen aldrig mer, i alla fall under vår livstid, se någon nå den milstolpen.
Frågan är om JJ – som ju fyllde 45 och allt under sitt jubileum – själv hinner nå 2000.
Det krävs förmodligen två och en halv säsong till och det låter mycket, men när det gäller just den här legendaren är absolut inget omöjligt.
• • •
Senast jag satt här och tittade på hockey var Jack Capuano fortfarande coach och Islanders fastnitade i östra tabellens bottenslam.
– Säsongen är tyvärr körd, sa vi som tror kan det här och rynkade våra bekymrade pannor.
Men nu är de som sagt med i rallyt igen och kan med bara några få segrar häva sig upp över strecket.
Fortsätter det likadant måste tillfälliga coach-lösningen Doug Weight permanentas, eller hur Björn Falk och andra Islanders-fans?
• • •
Så här ser det ut när man kommer upp från T-banan vid Barclays Center.

Tänkte ni ville veta.
• • •
Ja, tolkar man situationen som de flesta, för att inte säga alla, gör så fick Hästpolo kanske ett för lindrigt straff, men jag är fortfarande mer konfunderad över Antoine Vermette-situationen.
Vad händer där?
Han står ju i flera sekunder och tittar på linjemannen – först därefter slashar han honom på vaden.
Lugubert, minst sagt.
• • •
Det bästa med Barclays är att de har Coke Zero i pressrummet.
Coke Zero är bästa uppfinningen sedan osthyveln.
• • •
Titta, här står Badtofflan och språkar i korridoren utanför gästernas omklädningsrum.

Han berättar att Kevin Klein är sjuk och kanske missar kvällens duell och alla Rangers-fans gråter.
Eller inte.
• • •
Min kompis Denis, som för det mesta rapporterar åt AP, kan inte närvara ikväll så jag får ta hans plats i pressboxen och den är mycket, mycket bättre än den jag får nöja mig med i vanliga fall.
Om jag kunde skulle jag publicera en sån där GIF, med nån som dansar euforiskt i en filmscen, för att fira det.
• • •
Det är, som vanligt under dessa New York-slag, inte bara duell på isen ikväll.
Fördelningen av respektive lags supportrar kommer vara fiffty-fifty och om vi säger så här:
De älskar inte varann.
Lägg barnen och varna känsliga vänner.
• • •
Just när jag skriver det här går det förbi en knatte i Hagelin-jersey.
Vissa hjältar glömmer dom aldrig i New York,.
• • •
OK, tar vi ett djupt andetag, rättar till kavajkragen och bereder oss på årets New York-derby.

Nej, det hände ju just ingenting i Pittsburgh i första.
Men det är bara ett par veckor kvar av februari och sedan ställer vi om till sommartid i USA.
Så jag klagar inte.

I brist på Valentine’s-date – Eken har ju flyttat hem till Sverige – sitter jag även denna tisdagkväll of the lovers i korresoffan och ämnar glo på en uppsättning hockeymatcher.
Jag mår lite kymigt, en halvförkylning som aldrig bröt ut vill inte heller riktigt gå över, så vi får se hur frekventa uppdateringarna blir, men jag är här och spåret väntar på er, som sommarängen väntar på bara människofötter (Va? Vad kom den usla poesin från? Jag ber om ursäkt…).
• • •
Hur blev det här nu då, Boston Bruins?
Ni sparkar en av de bästa coacher som finns – och en vecka senare tar han över hos värsta ärkerivalen och divisionskonkurrenten.
Morsning korsning.
Men applåder till Marc Bergevin.
Han är inte rädd för stora moves, han.
• • •
Hästpolo-Gustav ska förhöras av Department of Player Safety imorrn – över telefon.
Han lär få fyra-fem matcher, något annat vore mycket underligt – hela världen såg ju vad som hände och det var inte snyggt.
Personligen tror jag dock på den väne Tjuren Ferdinand-karaktären när han säger att han inte avsåg att speara Spurgeon i ansiktet, fast det onekligen föreföll som att han var lite arg.
Om det fanns verkligt våld i Gustv skulle han för länge sedan använt det mot några jag känner som kört med honom – ja, drivit med, kan man också säga – rätt ordentligt i några år…
• • •
Det här är andra gången Michel Therrien får sparken av Canadiens.
Det hände 2003 också.
Då ersattes han av – Claude Julien.
Say what?
• • •
Hetaste svenskarna just nu, i tur och ordning:
Nicklas Bäckström, Viktor Arvidsson, Patrik Berglund, Henrik Lundqvist, Marcus Johansson, Rickard Rakell, Jakob Silfverberg, Filip Forsberg.
Fler förslag?
• • •
Therrien blev sparkad i Pittsburgh 2009 också – och sedan vann Penguins Stanley Cup ett par månader senare.
Tänk om det händer igen.
Arma människa i så fall.
• • •
Ikväll händer det. Ikväll når Sidney Crosby milstolpen 1000 poäng.
Därför kommer jag huvudsakligen ha fokus på matchen mellan Penguins och Canucks i PPG Paints Arena.