BOSTON – VANCOUVER 4-3 (Slut)
OTTAWA – NY ISLANDERS 3-0 (Slut)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 2-1 (Slut, OT)
DALLAS – CAROLINA 5-2 (Slut)
NASHVILLE – FLORIDA 4-7 (Slut)
• • •
Ah, sicket waste of lördagkväll på Tootsies.,
Viktor Arvidsson gör alltså gloriöst hat trick – men eftersom Preds samtidigt förlorar med 7-4 får han inte fira i alla fall.
Nå, jag hoppas att de under kvällens gång skålar för Malmkrossen från Kågedalen på Broadway i alla fall.
Det är han värd.
• • •
Det var lördagens blogg, det.
Nu ska jag skriva annat och försöka hinna med ett besök hos en kompis som just fått bebis.
Later, folks.

BOSTON – VANCOUVER 4-3 (Slut)
OTTAWA – NY ISLANDERS 3-0 (Slut)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 2-1 (Slut, OT)
DALLAS – CAROLINA 4-1 (Period 2)
NASHVILLE – FLORIDA 3-5 (Period 2)
• • •
Heartbreak för Canucks i Boston – ännu en gång.
Med bara två minuter kvar sätter den fantastiske pasternackan 4-3 på Miller. Sedan har Henrik Sedin en klockren stolpträff i 6-mot-5-spel, men no banana.
Hoppas ingen går ut och slår sönder skyltfönster i centrala Vancouver den här gången…
• • •
Det är för tidigt för hockey i Nashville.
Kvarteren runt Broadway, där Bridgestone Arena är belägen, vaknar först framåt skymningen.
Så lördagsmatinéer slutar ofta på det här viset.
• • •
Läser att Pontare blev utslagen.
Häpnadsväckande.
Annat var det när han 1999 uppträdde i mässan i Älvsjö och en viss recensenten hävdade att han såg ut som en vandrande biltvätt.
Då var Roger alltid contender!
• • •
Wayne Simmonds, sudden-hjälte i Wells Fargo idag, hör tveklöst till östra konferensens allra bästa forwards den här säsongen.
• • •
En period kvar i Dallas och en i Nashville.
Jag tror den sistnämnda trots allt kan bli lite spännande och riktar därför fokus mot Music City resten av eftermiddagen.

BOSTON – VANCOUVER 2-2 (Period 2)
OTTAWA – NY ISLANDERS 3-0 (Period 2)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 0-0 (Period 2)
DALLAS – CAROLINA 3-0 (Period 1)
NASHVILLE – FLORIDA 1-1 (Period )
• • •
Det är svårt att inte se det som rättvisa när Burrows – den gamle öronbitaren – kvitterar med några tiondels sekunder kvar av mittakten.
Canucks ligger ju på konstant och vinner skotten, i perioden, med 15-3.
Hunger, sa vi det?
• • •
Meh, här fyller Emil Ullbrand, ett av världens mest (få…) lojala Hurricanes-fans år – och så börjar dom med ett släppa in 1-0 mot Dallas efter 51 sekunder och befinner sig i 0-3-underläge efter drygt sex minuter.
• • •
Bruins-fansen har ändå anledning att känna tillförsikt.
Backup-målvakterna genomklappningar har varit ett av den här skakiga säsongens verkliga problem, men Khudobin är ju lysande just nu.
• • •
När jag sa att Islanders har råd med en förlust i Ottawa menade jag ju inte nödvändigtvis att det är okej att de blir helt utklassade…
• • •
Nås av upplysningen att Pebben befinner sig i Sundsvall ikväll.
Alla snusare i Medelpad är härmed varnade.
Håll hårt i era dosor!
• • •
Hur går det för Pontare nu då?
• • •
Känner lätt depp över att jag inte befinner mig i TD Garden just nu, vilket var planen tidigare i veckan.
Då hade jag nu kunnat gå bort till det där bordet med bakelser de alltid dukar upp på pressläktaren, som om majoriteten tredje statsmaktens representanter inte redan vore korpulenta så det räckte.
Istället ska jag beställa en nyttig – nåja – brunch från en diner på andra avenyn.

BOSTON – VANCOUVER 2-1 (Period 1)
OTTAWA – NY ISLANDERS 1-0 (Period 1)
PHILADELPHIA – SAN JOSE 0-0 (P
• • •
Canucks uppenbara hunger – motiverad både av känslorna för björnarna och det faktum att de ju jagar i klungan under strecket i västra tabellen – räcker långt i en halv period.
Men sen tar Boston över på…mja, rena rama 2011-sättet ska jag väl inte säga, det vore att ta i, men de spelar väldigt bra och kommer några gånger i just den sortens blytunga anfall som var signum i TD Garden i så många år.
Kul att titta på, vill jag hävda.
• • •
De stora patriarkerna i ägarleden i NHL håller på att försvinna.
Igår gick även Mike Ilitch, Detroit Red Wings mytomspunne patron, ur tiden och sorgen i Motown är stor.
Exakt vad han betydde för sitt hockeylag och sin stad, och vad han hade för status bland spelarna vars lönecheckar han signerade, är svårt att beskriva i ord men när den Makedonien-bördige immigrantsonen som blev miljardär på pizza genom åren kommit på tal har vördnaden i blicken hos såna som Zäta och Lidas och Kronwall åren har varit iögonenfallande.
Må han vila i frid.
• • •
David Pastrnak är förstaperrens kung.
Vilket satans artisteri det bor i den lille tjecken.
• • •
Fattar först inte varför det är så öde i kommentatorsspåret, men sedan slår det mig.
Ni sitter förstås och glor på Melodifestivalen!
Vad är några NHL-dueller mot Roger Pontare, liksom…
• • •
Ryan Miller övertygar lite mer än Bobby Lou för sex år sedan, det tycker jag vi kan vara överens om.
• • •
Plötsligt är det så konstigt att det känns som att det inte gör så mycket för Islanders om de torskar mot Ottawa idag.
De har råd med det, faktiskt.
• • •
Naturligtvis plockar Bruins in några av mästarna från New England Patriots på isen under match-preludierna.
Deras blotta uppsyn boostar ju både spelare och fans.
• • •
Uj, vad segt det är i bloggarens hjärna just nu.
Mer kaffe hitåt, tack!

Här är ytterligare ett faktum av den där kan-det-verkligen-stämma-sorten:
Det har gått snart sex år sedan Boston Bruins och Vancouver Canucks möttes i Stanley Cup-finalen.
Jag ska inte säga att det ”känns som igår”, för det gör det ju inte, men sex år?
Nä.
Omöjligt.
Det är både den mest emotionella och – utan konkurrens – konstigaste av de tio finalserier jag följt här borta.
Knallhårda, svinjämna, målsnåla holmgångar i Rogers Arena i Vancouver följdes gång på gång av regelrätta blowouts i TD Garden i Boston, där Canucks-keepern Roberto Luongo inte kunde stoppa ens en badboll – och så slutade allt med att björnarna nollade canuckerna i en Game 7 i västra Kanada, varpå Canucks-fansen försökte bränna ner sin egen hemstad.
Det är inte så jättemånga kvar sedan dess, i någotdera lagen: I B’s Chara, Bergeron, Marchand Krejci och Rask (back-up åt enorme Tim Thomas den gången) – och i Canucks bröderna Sedin, Edler, Burrows och Hansen.
Likafullt kokar bad blood fortfarande i de bägge klubbarnas relation. Framförallt tycks Canucks aldrig kunna stilla sin hunger efter revansch för vad man såg som ett orättfärdigt nederlag.
Därför finns det goda möjligheter att dagens matiné i Gaaaaden i Bostons North End blir ett sevärt drama.
Så min rekommendation lyder:
Se den.
• • •
Att stiga rakt upp ur sängen och sitta här och försöka vara spirituell – vilket man med min exotiska tidsrytm tvingas till när det är tidiga helgmatcher – är inte det allra enklaste, så introt blir i kortaste laget.
Men jag sitter parkerad i korresoffan hela eftermiddagen och följer det som händer både i Boston, Ottawa, Philadelphia, Dallas och Nashville.
Iakttagelser och trams följer i poster i pauserna,

NY RANGERS – NASHVILLE 4-3 (Slut)
• • •
Jag sa ju att den här slutrapporten kunde dröja.
Den som vill veta varför kan surfa in på sportbladet.se
Där finns färska intervjuer med Daniel Sedin, Nicklas Bäckström, Patrik Berglund och Patric Hörnqvist – samt, inbakat bland kortisarna vi hängt på i Pittsburgh-texten, några citat från Lundqvist.
En NHL-bevakare’s gotta do what en NHL-bevakare’s gotta do.
• • •
Torsdagens blizzard var verkligen ruff.
Hör här bara:
Henke Lundqvist tog tunnelbana till Garden!
– Det var första gången, i alla fall i år, skrockar han.
• • •
Såklart.
Caps pangade in sex mål på Red Wings.
Så nu har de gjort fem eller fler i tio raka hemmamatcher.
– Det är ju faktiskt helt sjukt, säger Bäckis på telefon från huvudstaden.
Det är ju det.
• • •
Konstig match på Garden ändå.
Nashville hade den, men så fort Rangers reducerade tog de över och hade sen momentum resten av kvällen.
– Fast, påpekar Lundqvist, precis efter 2-0-målet hade de ytterligare några bra lägen. Bland annat räddade Kevin Klein en retur när de höll på att göra mål. Det var det mest avgörande skedet i matchen.
• • •
När bloggen kommer ut efter har stormen dragit vidare men istället är det kallt som i valfiskens buk.
Sven Gustavsson, vad kostar det att hyra en soffa hos dig i Tampa resten av vintern?
• • •
Nu är klockan 02.09 på Manhattan och jag ska be att få dra för min persienn.
På lördag skippar jag live-tagningen, för det får inte bli rutin att springa på Garden, och sitter i korresoffan hela dagen.
Vi hörs då, föreslår jag.

Slut, Rangers vinner med 4-3.
Det kommer mer men don’t hold your breath. Det kan dröja.

NY RANGERS – NASHVILLE 2-2 (Period 2)
• • •
Här svänger det.
Predators har tagit matchen och stuckit, känns det som när de sätter 2-0 i början av mittakten.
Men efter en lite oväntad reducering åtta minuter in i handlingen får hemmalaget tuppjuck, tar över helt och radar upp chanser som ilsken Trump radar upp tweets och till slut smäller det igen.
Nu har vi en helt oviss och små-exalterande tredjeperre framför oss.
• • •
”Han kommer att ha gjort 26 mål innan tionde februari”, var det exakt noll människor som tänkte när Rangers signade Michael Grabner i somras.
Hans häpnadsväckande succé är ju den verkliga storyn på Broadway.
• • •
Järnkroken får revansch för stolpskottet i första och sprätter, i gästernas första powerplay i matchen, in en snygg pärla på landsmannen Lundqvist.
• • •
Nu är det klassisk Ärtsoppsstämning a la torsdagkväll i ladan på sjunde avenyn.
Alla sitter bara och surrar okoncentrerat och har inte ens några inzoomade kändisar att jubla åt.
Det närmaste är vad som kallas en ”Travel Channel personality”.
Då drar man begreppet ”celebritet” rätt långt.
• • •
Saros fortsätter glänsa i Preds kasse, men när Hayes slår rena rama Datsyuk-passningen till JT Miller vid kvitteringen är den unge finländaren lika chanslös som det marsvin jag en gång såg personalen kasta in till en boa-orm i terrariet på Kolmården.
• • •
De jumbotron-ansvariga gör sig skyldiga till en präktig slamkrypare när de under en trivia i en reklampaus hävdar att det rätta svaret på frågan ”när bildades Nashville Predators ” är 2000.
Det var ju 1998.
Men begreppet ”alternative facts” myntades ju av en new yorker, så…
• • •
Som Ted Åström sa:
Hej på’re! 

NY RANGERS – NASHVILLE 0-1 (Period 1)
• • •
Ja.
Jo.

Det här är väl helt okej.
Ingen förväxlar kanske matchen med ett Stanley Cup-drama, men båda lagen vill leka, driver upp fint tempo, är hyggligt distinkta och tar för sig bra i närkamperna.
Rangers är bäst första halvan och Preds den andra och till skillnad från hemmalaget lyckas gästerna till slut knöla in en puck.
• • •
Nyss var Joonas Korpisalo här och briljerade med Columbus.
Nu bekräftar Juuse Saros intrycket att Finland håller på att få fram en ny, lysande målvaktsgeneration.
Perkele vad aggressiv och aktiv och bra han är den här perioden.
• • •
Det känns lite onödigt av Grabner att, efter 16 sekunder, satsa så hårt i en rush att både han själv och Ryan Ellis gör illa sig.
Hold your horses, gosse.
• • • 
Men Juuse, är inte det ett underligt namn?
Jussi ska han väl heta, no?
• • •
Ja, det är verkligen en upplevelse att se den outtröttligt envetne och stryktålige Viktor Arvidsson spela hockey.
Han är ju som en blandning av Carl Hagelin, Joe Pesci i ”Goodfellas” och Tomas Holmström och far över isen som snöflingorna for över Manhattan tidigare idag.
• • •
Apropå begreppet ”mas” hängde jag under 90-talets glada dagar vid Stockholms bardiskar mycket med en polare från östra Afrika och han kände såklart inte till det, så när han hörde andra kalla mig mas trodde han att de sa – mås.
Plötsligt en kväll var det vad han kallade mig också.
– Tjena Måsen.
That’s me, folks.
Måsen.
• • •
Redan ett par sekvenser innan McLeods 1-0-strut är ju Calle Ironhook väldigt nära med en jävel i stolpen.
• • •
Stones ”Get off of my cloud” i högtalarna.
Oh, yeah.
• • •
Risken/chansen att Red Wings ska bli laget som hindrar Capitals från att för tionde kvällen i rad i betongbunkern göra fem mål eller fler känns inte så stor.
Inte när Mojo pangar in artonde burgaren för säsongen efter mindre än sex minuter.
• • •
JT Miller är, i viss konkurrens med Grabner, Rangers bästa forward just nu, skulle jag vilja påstå.
• • •
Noterar att det målas i Boston, finns det nån som kan lämna en mer utförlig rapport om hur det sett ut i första?
• • •
Nu ska jag gå och dra en rövare för nån.

I New York idag:
En blizzard, en whiteout, en goddamned snowstorm monumentale.

När jag under tidiga förmiddagen vaknar och ser det är det mycket nära att jag kryper ner under täcket igen och tar en hel dag off, för det finns mycket lite i världen jag avskyr mer än den amerikanska östkustens brutala vinterstormar.
Blötsnön som får hela Manhattan att sluta fungera, de isande vindarna som skär genom kött och ben, halkan som hotar med lårbenshalsknäckande vurpor på osaltade trottoarer, slasket som fyller italienska lågskor med iskallt vatten…det är en djävulsk mess.
Men nu råkar Nashville Predators för första och enda (well, såvida det inte blir Stanley Cup-final mellan Rangers och Preds, men…) gången den här säsongen gästa Metropolis just idag och det går inte att stanna hemma när Flipper Forsberg, Viktor Arvidson, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok och Pontus Åberg uppträder i the wooooorld’s most famous arena.
Så jag biter ihop, drar en mössa över kalufsen och trampar ut i infernot.
Traditionsenligt blogg följer
• • •
När hockeykatterna är borta dansar basketråttorna på bordet.
Eller hur man ska se det.
Det blev i alla fall big time handgripligheter under Knicks match mot LA Clippers i den här hallen igår.
Charles Oakley – biffig Knick-stjärna och publikfavorit under större delen av 90-talet – började håna MSG-ägaren James Dolan på läktaren, hamnade i slagsmål med en ordningsvakt, kastades ut, greps av polis och kördes till häkte.
Woah.
Sånt händer inte när Lill-Pröjsarn kommer hit och tittar på sitt gamla lag.
• • •
Stormen, Niko kallad, nådde sin kulmen av helvetisk snöyra vid halv tio-tio i förmiddags.
Vid ungefär den tiden måste jag ge mig iväg för att hinna på morgonvärmningarna på Garden, men nån måtta får det vara.
Synd på potentiellt blogg-stuff, sure, det hade varit skoj att tjata lite med pojkarna från Tennessee.
Men Keith Richards och Woody Allen och Brooklyn Decker och Zeb Macahan hade kunnat sitta här och vänta på mig – just då hade jag inte gått ut i alla fall.
• • •
Det där tumultet igår är tyvärr en perfekt illustration av all dysfunction i Knicks-familjen.
Systerklubben Rangers är, glömmer man lätt, mönstergillt skött i jämförelse.
Brooksie påminner idag om det i en väldigt underhållande text om hur det skulle kunna vara om rollerna i ett parallellt universum var ombytta.
• • •
Jo, Brooklyn Decker hade jag nog gått ut för…
• • •
Särskilt kul hade det varit att prata lite med Arvidsson.
Den fantastiskt ettrige, energiske lille jordfräsen från Kågedalen – en modern variant av 70-talslegendaren Lars-Göran Nilsson, också känd som Virvelvinden från Voullerim – är ju en av de verkligt stora svenska sensationerna i NHL i år.
The again – Viktor hör till den gyllene Skellefteå-generationen och klämma användbara citat ur dess medlemmar är svårare än att bryta malm i Norrlands gruvor med bara händer.
Någon gång ska jag rangordna vem i sällskapet Adam Larsson, Oscar Lindberg, Tim Erixon, David Rundblad, Viktor Arvidsson och Melker Karlsson som är minst benägen att lägga ut texten om den egna förträffligheten.
Eller om någonting överhuvudtaget…
• • •
Badtofflan riding the arbetshäst nu.
Alltså:
Henke står ikväll igen.
Och varför inte, det har ju liksom blivit 2012 igen, ers majestät blir bättre och bättre ju mer han spelare – och Rangers lever på just det.
• • •
Nu är det minst sagt tätt på given i det hutlöst komprimerade grundserieschemat.
Detta är tredje gången sedan i söndags jag slår ner min breda ändalykt på Gardens pressläktare.
Det vill jag säga: Jag är här varannan dag.
Poor me, right?
Men det kunde vara ännu svettigare, det ser man på blicken hos de vanliga anställda i hallen.
Även Knicks är nämligen mitt uppe i en lång homestand och när den är över har vakterna och biljettkontrollanterna och vaktmästarna och killarna och tjejerna i de otaliga mat-, öl- och spritstånden som jag förstått saken stått på i nio dagar i sträck.
Det kallar jag arbetspass.
• • •
Ikväll spelar Bruins sin första match på över tio år utan Claude Julien i båset, mot Sharks hemma i TD Garden.
Intressant är det minsta man kan säga att det blir.
• • •
Såna här dagar ser jag mig i spegeln och frågar allvarligt:
Varför gör du inte en Sven Gustavsson och flyttar till Tampa och skaffar säsongsackreditering i Amalie Arena istället?
Som vanligt kommer jag inte på något hållbart svar.
• • •
Varje gång jag i ett referat om Predators omnämner Flipper Forsberg som mas – och det gör jag givetvis alltid – kommer det ett surt mail om att han minsann är född Östervåla.

Det är i formell mening korrekt, men han flyttade redan som treåring till ärans och hjältarnas landskap, har växt upp på gudomliga Åkerö, inledde hockeykarriären i Leksands IF och och pratar dalmål som en hel Mora-Nisse.
Så en gång för alla:
Den mördande snipern med nummer 9 i Nashville är från Dalarna och är i sin fulla rätt att att bära silversmeden Carol Erikssons ”Äkta mas”-smycke runt halsen.
• • •
Det är ingen vågad gissning att Sidney Crosby når milstolpen 1000 poäng i natt.
Penguins möter ändå Avalanche, ju.
• • •
Jo, jag har förstås ett sådant ”Äkta mas”-smycke.
De är bara för en alldeles särskild elitmänniskor…
• • •
Idag är det exakt tre veckor till trade deadline.
Så snart börjar det nog röra på sig.
Ge mig en framstående svensk i Florida Panthers, tack.
• • •
Mattias Ekholms bona fide-status som mas är det ännu ingen som ifrågasatt och fan vore det i så fall, för dess autenticitet kan jag verkligen gå i god för.
Jag gick nämligen i samma klass som hans mamma mellan ettan och trean på Tjärnaängskolan och mellan sjuan och nian på Maserskolan (den heter så, don’t ask…).
Sedan flyttade familjen till Vikarbyn och där föddes Mattias och mer Dalarna än så blir det inte.
• • •
Eftersom Dan Girardi fick ett elak skott på en fot i förrgår – jag vill påstå att jag såg exakt när det skedde – och inte kan spela ikväll får Blueshirts-fansen se favoriten Clendening på isen mot Preds.
• • •
Apropå Ekholm har han osedvanligt gott hjärta och är i sommar med och startar en hockeyskola i Mora för kids i familjer som inte har så mycket pengar, för att spela hockey har ju blivit så dyrt att det håller på att utvecklas till en renodlad överklassport.
Check it out.
• • •
Av bilderna från NHL Network att döma har Kevin Weekes råd att äta gott även några efter karriärens slut.
Det värmer att se!
• • •
Mycket dalachauvinism nu, jag ber om ursäkt, men också när Predators värmer med fotbollsspel i betongbunkern vid zamboni-parkeringen syns det att Filip Forsberg är äkta mas.
Han har boll-touchen hos en klassisk Brage-mittfältare.
• • •
Det är inte bara jag som ryggar inför the winter wonderland, ser det ut som.
Läktarna är direkt ödsliga när värmningen börjar – och ingen av kollegorna som brukar parkera i pressboxen flera timmar före game time har visat sig ännu.
Kan bli en konstig kväll, detta.
• • •
Får mail från två Preds-fans som är här och undrar om inte jag ska hänga på och hinka lita bira efter matchen.
Hade säkert varit angenämt, men då ska jag dessvärre pulsa hem och skriva om alla andra matcher som spelas ikväll.
Men jag kompenserar med den livsviktiga upplysningen att herrarna ska ta med sig passen till Garden, för annars kan det bli svårt att köpa alkoholhaltig dryck och det tipset verkar de väldigt tacksamma för.
• • •
Det får blåsa och snöa hur mycket det vill där ute.
Nu värmer vi oss med lite NHL-match.