Hallå och god morgon.
Bloggen är idag på matiné på Madison Square Garden, men spåret har redan öppnat, så är det någon som ser de tidigare matcherna…please, fire at will!

WASHINGTON – BOSTON 5-3 (Slut)
• • •
Caps trycker till på gasen och avgör i sista.
Och fan vad bra de ser ut när de verkligen kör.
Vore det inte för historien skulle jag inte tveka att utse en ny Stanley Cup-favorit här och nu…
• • •
Mike Milbury sågar Tuukka så blodet skvätter i NBC-studion.
– Han har varit usel sedan årsskiftet och var till och med dålig i All Star-matchen, fräser gubben.
Hallå?
• • •
Snygga jävla mål gör de också, Taddsons pojkar.
Klapp-klapp-showen före Brett Connellys 4-2-balja hade Viktor Tichonov applåderat och releasen i Kuzntesovs skott vid 5-2 påminde om när jag stod på stranden i Cape Canaveral och såg Christer Fuglesang lyfta mot rymden för drygt tio år sedan.
• • •
Det börjar sådär för Avalanche mot Kings i Staples Center.
Efter 47 sekunder spräcker Gaborik rookie-keepern Spencer Martins nolla.
Ojvoj.
• • •
Satan så goda burgare gjorde han, Bussen.
Med stekt lök.
Jag känner mig nyfrälst.
• • •
Ekeliw har rätt. Marchand ska nog ändå ha nåt pris i Las Vegas i juni.
• • •
Nu är jag ledig från hockey i två dagar – både torsdag och fredag kväll – så vi hörs tidigast på lördag.
Ha så ljuvligt tills dess.

WASHINGTON – BOSTON 3-2 (Period 2)
• • •
Björnarna står för en rasande snygg powerplay-upprullning i början av andra och den slutar såklart med att Burning Hot Brad stoppar in kvitteringen i öppen bur.
När man ser slikt är det omöjligt att förstå att de inte hör till de självskrivna playoff-lagen.
• • •
Nu sitter Bullen, min inneboende köksmästare, med mig i korresoffan och dricker öl.
Så ni vet.
• • •
Det aldrig blir som man tror i början av februari och därför är det förstås helt meningslöst att upplysa om att jag fått för mig att vi kan få se Capitals och Wild i finalen i sommar.
Men känslan är stark och det vore verkligen häftigt att ligga på rull mellan St. Paul och DC.
• • •
Nu dricker inte Bullen – också känd som Bussen – öl längre.
Han står i köket och steker burgare åt Biffen.

Sicken lyx, jag blir helt rörd!
• • •
Ingen kan påstå att det märks att båda lagen i betongbunkern spelar back-to-back-back.
Det är en riktigt bra match nu, med finfint tempo och fräsande närkamper.
Bruins dominerar större delan av mittperren men Caps svarar bra sista fem minuterna och 14.2 sekunder före signalen sveper Ovetjkin 3-2 från kontoret i vänstra tekningscirkeln.
Slutakten bör kunna bli sevärd monumentale.
• • •
Hey, här kommer det hemlagade burgers a la Bussen!

WASHINGTON – BOSTON 2-1 (Period 1)
• • •
Jo, han kan passa, Bäckis.
Helvitte.
Han lobbar pucken över två bostonska klubbor till en fri TJ Oshie och så är Tuukkas nolla spräckt.
En mästare i arbete.
• • •
Nu när ingen tycks vara vaken smyger jag in denna i många ögon rent obscena, men faktiskt helt sanna, åsikt:
Det är trivsamt att lyssna på Doc och Pierre McGuire och Eddie Olczyk.
• • •
Well, Valbo-sonen kan göra mål också.
Rask släpper retur rakt ut på ett hårt Orlov-skott och Wednesday Nicky – var det inte så vi kallade honom? Kanske inte men ändå… – hugger lika direkt som obönhörligt.
Det börjar se ut som att jag har ett samtal till DC att ringa om några timmar.
• • •
Bruins – som i likhet med sin motståndare spelade även igår – har länge svårt att skapa något särskilt farligt och då blir det svårt, för som Ondskan Ekeliw påpekade i dagens podcast släpper Braden Holtby nästan aldrig in enkla mål.
Men sista två-tre minuterna går förstakedjan plötsligt i spinn och vem skjuter gästerna in i matchen om inte Femman på Veckans Lista.
Det är verkligen nåt speciellt med den lille pestens säsong.
• • •
Jag kan inte se live-sändningar från betongbunkern i huvudstadens Chinatown utan att känna smaken av det brända kaffe de serverar i pressboxen där.
Så nu är jag sugen och ska brygga min egen tjära.

Som utlovat:
Det blir en sittning i korresoffan ikväll – och, i första hand, en grundlig studie av Washingtons och Bostons showdown i Verizon Center.
Men i vi börjar med Veckans lista.
Som alltid består den av det bästa och det sämsta senaste tiden – som det tett sig i herr bloggarens helt subjektiva klarblå.

VECKANS LISTA

1. Brent Burns.
– Om de andra tunga individuella priserna kommer det vara huggsexa långt in i april, men såvida inget fullständigt abnormt inträffar har hajstimmets Chewbacca redan säkrat Norris Trophy. Det är Brent Burns år.
2. The NHL 100 på Microsoft Theatre.
– Scenerna på, ehum, scenen efter fredagens gala i downtown LA kommer jag aldrig glömma. Det var som att Hall of Fame i Toronto plötsligt kommit till liv och vi i den galna frack- och smoking-trängseln studsade som flipperkulor mellan Wayne Gretzky, Joe Sakic, Bobby Hull, Paul Coffey, Peter Forsberg, Scott Stevens, Martin Brodeur, Börje Salming och Bobby Clarke. Overkligt om något nånsin varit overkligt.
3. Minnesota Wild.
– Såväl lag som coach måste fortfarande visa att de kan go också när the going gets tough i vår, men just nu är Wild bäst i väst. Ellr om någon lustigkurre hellre vill det: Det är The Wild West nu.
4. Assistligan.
– En nästan helt blågul affär. Fyra av namnen på Top 6 är svenska. Nicklas Bäckström, Alex Wennberg, Victor Hedman och Erik Karlsson. En svensk spelar fram, som det inte hette i beredskapspropagandan under kriget men kunde ha gjort!
5. Brad Marchand.
– Han är en pest och en provokatör och genuint illa omtyckt för sina ständiga cheap shots. Att ”Råttan“ (med ursäkter till legendariske Rolf Edberg) ändå utses till en av januari månads tre stjärnor av ligan säger en hel del om hur fantastiskt bra han varit.
6. Finland.
– Patrik Laine prickade just in 23:e fullträffen, Sebastian Aho fullbordade sitt första hat trick mot Flyers i tisdags, Koivu och Granlund hör till Minnesotas allra mest framstående, Joonas Korpisalo har visat sig vara en av de största målvaktstalangerna. Jo, det går bra för våra stolta grannar nu.
7. Oh ah, Silfverberg.
– Den klassiska Brynäs-ramsan ekar i Honda Center. På goda grunder. Jakob har aldrig varit med om en grundserie av den här kalibern.
8. Alexander Radulov.
– Allt är förlåtet. Han är en riktig hockeystjärna nu.
9. Isles.
– Det går inte att räkna ut någon. Plötsligt har huvudvärken i Brooklyn vänts till hopp och tro. Poäng sju matcher i rad nu. Med Andrew Ladd i laguppställningen. Det är imponerande,
10. Två månader to go.
– Vi har januari bakom oss. Nu är det bara korta februari och långa mars kvar. Sen befinner vi oss i himlen igen.

VECKANS BU

•Hitchcock sparkad.
– Upplägget med nästa års coach smygande i kulisserna redan den här säsongen var värdelöst från start och nu slutar det så här ovärdigt för en av de bästa coacher som funnits.
•Henke och uppehållen.
– Lundqvist ska inte ha mer ledigt. Han ska spela. Hela tiden.
•Tampa Bay Lightning.
– Lyftet måste komma nu. Nu! Eljest missar en av de stora favoriterna playoff. Det vore…befängt.

NY RANGERS – COLUMBUS 4-6 (Slut)
• • •
Inte helt oväntat blidde det mycket att skriva den här monstruösa NHL-natten.
Därav:
Mycket sen slutrapport i bloggen.
Hoppas verkligen ingen suttit uppe och väntat, i så fall är jag skyldig den hängivne läsaren en egen post i nästa liveblogg
Välkommen att meddela mail-ledes i så fall.
• • •
Inte nog med att han var lysande på isen och producerade så toppstriden i blågula poängligan blev intressant igen.
Alex Wennberg sitter kvar i omklädningsrummet när mediaflocken släpps in och går att intervjua på momangen.
Annars är det vanligt att spelarna, särskilt de unga, hinner smita och så får farbror boxarnäsan stå och vänta tills artros sätter in i gubbknäna innan PR-nissen behagar hämta ut önskat intervjuobjekt .
Men som sagt, nu säkrar jag citat som ”Inte det snyggaste målet, men de räknas de också” och ”Det var viktigt att få vinna första matchen nu när vi liksom startar om” på en gång.
Livet leker.
• • •
Det är ju för jädra festligt att fansen i Honda Center i Anaheim adopterat Brynäs-ramsan ”Oh ah Silfverberg, Say oh ah Silfverberg” – och att de har så goda skäl att skandera den denna vinter.
Jag tror aldrig han varit bättre i grundserien och säger det till honom när jag har honom i luren i natt och efter några ”mja, jo, nja” så håller han med.
• • •
Man får ju hoppas att Badtofflan har större insikter än vad han delar med sig av på vissa presskonferenser.
När han ikväll får frågan vad i hela friden som hände i andra perioden säger han bara att det inte var så bra men att de ska jobba hårt på träningarna framöver.
Morsning och hallå.
• • •
Jag har inte noterat det själv, men förnämliga twitter-kontot ”Svenskarna i NHL” – som ni ju alla måste följa – gör mig uppmärksam på att fyra av de sex främsta i assistligan just nu kommer från ärans och hjältarnas nordliga hemvist på klotet.
Så här ser toppen ut
Connor McDavid, 42.
Nicklas Bäckström, 35.
Victor Hedman, 34.
Patrick Kane, 34.
Alex Wennberg, 34.
Erik Karlsson, 33.
Vi – eller snarare ”vi” – vet fan hur man spelar fram till mål!
• • •
Fast Badtofflan HÅLLER i alla fall en presskonferens.
Tårtan går och gömmer sig och låter assistenten Brad Shaw prata med New York-media istället.
Vi som älskade varann så mycket, John…
• • •
Ekeliw på twitter under natten:
– Det är i det här läget @BjurmanPer, med öppet mål, skulle säga: ”Det skulle vara roligt att se Victor Hedman i ett bra lag…”
Han är förgrämd nu…
• • •
OK, folks – på torsdag och fredag är jag ledig och ska krama det sista ur älskade vännen Bullens besök i storstan.
Det innebär att vi måste ha en Korresoffan-sittning ikväll, gissar jag.
Hörs vi då?
Fint.

Det var nästan så Rangers höll på att göra det intressant ett tag, men too little too late.
Blue Jackets vinner med 6-4.
Lite mer kommer väl här vad det lider.

NY RANGERS – COLUMBUS 0-5 (Period 2)
• • •
Nä, Lundqvist ska inte ha några uppehåll.
Jackets gör två snabba i början – inklusive ett efter att den svenske keepern tappat pucken med plocken – och sen får Raanta komma in istället.
Det är bara att, ännu en gång, börjar jobba på att hitta tillbaka till rätt rytm igen – och det går tydligen bara om han spelar hela tiden, utan besök i tropiskt solsken mellan uppdragen.
• • •
Det går inget vidare för hemmalaget med Raanta i kassen heller.
De åker på en ass-kicking monumentale ikväll igen.
Ojvoj.
• • •
En ny Surkålsmanen har av allt att döma dykt upp på pressläktaren.
Han äter en hel stinkande middag på skrivbordet mitt under pågående action.
Och inte nog med det.
Han applåderar när Rangers gör något bra – vilket i och för sig inte är så ofta, men ändå.
Applåder på pressläktaren är ett lika gravt etikettsbrott som att onanera offentligt, ungefär.
• • •
Wennberg är i högsta grad med och jagar sin landsman ur hemmakassen.
Först spelar han, mycket snyggt, fram till Brandon Saad vid 2-0- målet och sedan stänker han in 3-0 själv.
Som om det inte vore nog är han inblandad i förarbetet till Nick Folignos 5-0-balja också.
Det är Wennberg Show i New York City.
• • •
Hek, det går att framföra kritiken du hade mot ett annat inlägg utan att kalla folk för idioter.
Det försöker vi undvika i den här trevliga communityn.
Please try again.
• • •
Det här som började så lovande för Rangers.
Nu står de, första kvällen efter coachens kontraktsförlängning, med rumporna rödsmiskade i vinden.
Det kan bli en lång vår för supporterskaran här i stan.

NY RANGERS – COLUMBUS 0-1 (Period 1)
• • •
Nej, se på själva fan.

Det börjar som det brukar när Lundqvist haft semester.
Columbus första skott mot mål, avlossat av Seth Jones ur dålig vinkel uppe på blålinjen, går in.
Han är helt skymd, vad jag förstår, men det ser inte kul ut.
• • •
Under de knappa fyra minuter som hinner gå innan det första målet är det bara Rangers.

De ligger på som unga backslicks på Stureplan som vill dansa med en färsk Paradise Hotel-vinnare – och såna sekvenser har de fler av senare i perioden.
Hemmaspelarna trampar faktiskt på med iver och kvickhet vi inte sett sedan de underhållande uppvisningarna i höstas.
Men man ska göra mål också.
• • •
A first:
Står på toa när Amirante sjunger nationalsången.
Är det ett svårt etikettsbrott?
• • •
Ett av skälen till att hemmalaget inte lyckas omsätta sina talrika chanser är att Joonas Korpisalo gör en grym förstaperiod.
Jag har inte sett en bättre finsk keeper på den här sidan….ja, vem? Rask? Rinne?
Får de bara fram ytterligare nån högklassig back tar de blåvita snart över hockeyvärlden.
• • •
Det är ändå anmärkningsvärt hur mycket bättre fart Rangers har på pucken i powerplay när Zibanejad är med.
• • •
Böjer mig ner för att ta upp laguppställningarket på golvet.
Då ryker översta knappen i kavajen – som ett Shea Weber-skott från blålinjen.
Hm, att åka på All Star-helg är onyttigt på så många vis…
• • •
Och in the meantime sägs det att landets president bjudit två kandidater till Vita huset för att i direktsändning, på sant ”The Apprentice”-sätt, utse den ena till ny domare i Högsta domstolen.
Ha ha, vi befinner oss verkligen i Alice-i-underlandet-världen.
• • •
En som heter Horvat zoomas in i jumbon för att han haft turen att få sin biljett ”uppgraderad” och flyttats från övre till nedre sektionen.
Men borde inte han vara på Canucks-matcher?
• • •
Även Jon Bon Jovi blir, till rungande jubel, inzoomad under slutet av inledningsperioden.
Då ska ni se att Henke hostar upp sig.
Han är fan, nämligen.
• • •
Som någon påpekar hade det kanske varit roligare att se Islanders och Capitals göra upp på andra sidan Brooklyn Bridge ikväll, men dit hann jag icke ordna ackreditering under uppehållet och så var det med det.
• • •
Åh, i pausen har Garden-DJ:n den fantastiskt goda smaken att spela Steve Forbert.
Det kan vara det mest oväntade, och fina, jag nånsin hört i en ishall.
• • •
OK, i andra perioden kommer det hända nåt uppseendeväckande.
Jag bara känner det på mig.

Från det här…

….till det här.

På ett dygn.
Bummer!
Å andra sidan kan man säga så här också:
Från ploj och skoj och semester-lull till tacklingar, intensitet, känslor och allvar.
På ett dygn.
Då framstår det allmänna tillståndet genast som mycket mer upplyftande.
Och så känns det ju alltid efter det fem dygn långa All Star-breaket.
Man – eller i alla fall jag – är helt uppspelt över att få se riktig hockey igen.
Hockey som betyder nåt, hockey som har konsekvenser, hockey med potential att få pulsen att rusa.
Dessutom:
Det är efter det sista uppehållet i slutet av januari grundseriespurten börjar på allvar.
Nu är alla matcher de facto viktiga och samtliga resultat i högre eller lägre utsträckning märkbart utslagsgivande.
Så häng med, folks.
We’re back in business!
• • •
Bloggen befinner sig alltså i ett snöigt New York och ska se Rangers och Columbus Blue Jackets göra upp i en het divisionsduell i the woooorld’s most famous arena.
Kan bli nåt.
Columbus är inte lika glödheta som för en månad sedan men fortfarande exceptionellt svårslagna och Rangers spelade strax innan uppehållet några av sina bästa matcher på den här sidan årsskiftet – och bägge har i sanning positioner i tabellen att försvara.
Dessutom:
Coach Tårtan är tillbaka på sin gamla arbetsplats.
Då stiger temperaturen av sig själv
• • •
Ingen kan påstå något annat än att NHL startar om med ett brak.
28 av 30 lag är i action ikväll.
Så många matcher – 14 – spelas nästan aldrig samtidigt och det är vi som bevakar allt som händer glada för, ty en sån här gång får vi ta ett synnerligen djupt andetag och förberedas oss på utmattande nattmangling.
De två som av någon anledning få vila?
Det tog mig ett tag att komma på, men det är Calgary och Vancouver.
• • •
Jag hann aldrig fråga Henke vad han skulle göra under All Star-breaket, men eftersom jag följer New Yorks Posts skvallersida Page Six lojalt vet jag ändå.
Där rapporterades igår att Henke och lagkamraten Mats Zuccarello under helgen spottats på Turks & Caicos – den luxuösa karibiska ön där the rich and famous gärna tillbringar vintrarna.
Kul för dem.
Nu återstår att se om den västindiska solen genererade mer energi än den som lyser över Florida.
Det var dit, till The Sunshine state, han åkte under Rangers bye-week och då blev det inte alls bra när han kom tillbaka.
Ikväll får vi svar på om det bara vara en fluke eller om betydande uppehåll helt enkelt inte passar arbetshästen från Åre längre.
• • •
New York Islanders Brooklyn-äventyr ser ut att bli kortvarigt.
Igår kom beskedet att de som äger Barclays Center inte tycker att hyresgästen med skridskor på fötterna genererar tillräckligt feta inkomster och att någon ny lease därför inte kommer att skrivas på efter säsongen 2018-2019.
Förvåningen är inte direkt stor, det har varit en mess med Islanders i den där baskethallen från dag 1.
Frågan är var de tar vägen istället.
Jag hoppas de får en egen, fin hall avsedd för just hockey – varför inte, som det mumlats om, ute i Flushing Meadows, intill Mets basebollarena och den förträffliga tennisanläggningen där US Open avgörs varje sommar.
• • •
Många har frågat de senaste dygnen:
Hur påverkas Mika Zibanejad av det inreseförbud Trump-regimen infört för bland annat iranska medborgare?
Inte alls, verkar svaret dessbättre lyda.
Mikas pappa kommer från Iran, men själv är han född i Sverige och uppbär inte dubbelt medborgarskap, så han ska kunna resa till och från Kanada med Rangers utan problem.
Däremot kan nära släktingar inte längre komma och hälsa på och det är ju illa nog.
Eller som han själv säger till Daily News idag:
– Det suger just nu.
I sanning.
• • •
Räkna med att coach Badtofflan har extra svikt i steget idag.
Han fick igår förlängt kontrakt, till säsongen 2019-2020, och dessutom en höjning av den redan fina lönen a’ 2 miljoner dollar – cirka 17.5 miljoner kronor – per säsong.
Många fans, bland dem ”vår” Tobias Pettersson, tog emot den nyheten med dystra miner – och inte blev de gladare när det stod klart att hans första beslut efter det förnyade förtroendet från cheferna ar ett peta Adam Clendening i kvällens match.
Inte för att han varit fem plus under skadade Marc Staals frånvaro, men definitivt bättre än många andra backar.
Men det är helt enkelt så att AV inte riktigt gillar Kapten Klänning och det hjälper inte hur mycket supportrarna än ryter, sliter sitt hår och peppar sociala medier med invektiv.
Han kommer inte få spela på reguljär basis, punkt och slut.
• • •
Nu är det lika långt till trade deadline som det – i backspegeln – är till nyårsafton.
Inte så långt ändå, eller hur?
Hurra!
• • •
Han får inte lika mycket medial uppmärksamhet längre – vilket bland annat är mitt fel, jag erkänner – men Columbus svenske förstecenter Alex Wennberg är fortfarande en av våra allra bästa NHL-stjärnor och ligger tvåa i den blågula poängligan efter 48 spelade matcher.
Det känns som en ynnest att få se honom live igen.
• • •
Innan jag gick hemifrån idag blev jag tvingad att tippa samtliga matcher i kvällens monstruösa omgång.
Bullen – min egen köksmästare från Hagalund i Borlänge – är nämligen alltjämt på besök i östra Midtown och han huserar på nån spelsajt där NHL tydligen går som stryktipsrad varje kväll (så kanske det är överallt; mobba mig inte i så fall, jag vet inget om spelsajter).
Går alla gissningar in får han – eller snarare vi, som jag ser saken – 1200 gånger på satsad 50-lapp och det vore ju mumma, men då krävs å andra sidan att Coyotes skräller mot Kings så vi ska kanske inte slå korkarna av champagne-flaskorna ännu.
• • •
Jag är, märker jag, lite seg idag. Händer så lätt när snart 50-åriga gubbar får för sig att de fortfarande är turneringslirare under event som det i helgen.
Men när vi nu, alldeles strax, får se hockey som hockey ska spelas utgår jag från att juicerna börjar forsa genom systemet på tillbörligt sätt igen.
Happy NHL-kväll, alla.