Metropolitan vinner finalen mot Pacific.
Som sig bör.
Metro är ju just nu starkaste divisionen i National Hockey League.
Mer oväntat var det kanske att Wayne Simmonds – alltjämt en publikfavorit i LA – skulle bli MVP men han förtjänar utmärkelsen big time.
Och med det lilla konstaterandet sätter vi punkt för det här jippot.
Till sist bara, några bilder.

Mighty Vigge Hedman står för en finfin All Star-debut och gör både ett mål och spelar fram till ett.
Men det hjälper inte.
Metropolitan vinner semi nummer två med 10-6 och Atlantic-pojkarna får flyga hem till sina respektive lag igen.
• • •
Det är en hisnande upplevelse att se Crosby och Ovetjkin i samma kedja.
Men det är en situation i första perioden när de håller på att krocka bakom motståndarkassen.
Det hade kunnat sluta rätt så jätteilla.
• • •
Wayne Simmonds har en field day med Erik.
Han rånar honom på offensiv blå före 1-0-målet och gör sedan om det framför Carey Price några minuter senare.
Därmed är Ottawa-kaptenen självfallet diskvalificerad från alla Norris Trophy-diskussioner.
• • •
Braden Holtby är matchens lirare. Satan vilka räddningar karln gör !
• • •
Men Erik kompenserar ju med ett mål senare i matchen.
Så nu är han med i diskussionen igen.
• • •
Nu ska vi ta oss ner i omklädningsrummet för att prata med förlorarna.
Vi återkommer någon gång i finalen.

Pacific krossar Central med rungande 10-3 och går vidare till final mot antingen Metropolitan eller Atlantic.
Exciting, inte sant?
• • •
För första gången i historien jublar Staples Center åt en Anaheim-anka.
Det är ju Cam Fowler som prickar in 1-0 för ”hemmalaget” Pacific i semin.
• • •
Några dussin av ikonerna som hedrades i fredags kommer ut på röda mattan under preludierna – och sedan får ynglingarna i årets All Star-lag åka förbi och fistbumpa allihop.
Det är en utdragen procedur – men fin.
• • •
So far är åskådarna roligast – i synnerhet när de helt elakt börjar skandera ”Craaaaawford” när mångåriga fienden Chicagos stjärnkeeper släpper in ett par puckar.
• • •
Låt oss vara ärliga.
Det här är som att titta på allmänhetens åkning, varken mer eller mindre.
Men dagar när vätskebalansen är i sån här oordning kan allmänhetens åkning vara rofylld att följa…
Coming up:
Vigge och Erik i duellen mellan Atlantic och Metropolitan.

Ni vet ju hur det är.
Sport kräver mening. Allvar. Konsekvens.
Matcher, tävlingar och lopp måste betyda nåt.
Utan de ingredienserna blir verksamheten ljummen förströelse ingen åskådare över sju har utbyte av.
Tyvärr är det just den sortens förströelse vi får se när NHL:s bästa nu åter samlas i Staples Center i det ljuvliga somriga Los Angeles för att spela några uppvisningsmatcher.
De försöker slå i oss att det betyder nåt, att tre-mot-tre-formatet som infördes i Nashville förra året höjde kvaliteten på spelet och att de verkligen vill vinna för sina divisioner.
Men det är bara båg.
De kommer ägna sig åt förströelse och den förströelsen saknar betydelse.
Vad vi som tittar i bästa fall kan hoppas på är att några av stjärnorna vill underhålla och, som det brukar heta, ”bjuder på sig själva”.
Var dock förvarnad och förvänta dig inget mer.
• • •
Klockan är 12.30 lokal tid.

Det är väldigt, väldigt tidigt för att vara sista dagen under All Star-helgen – men ändå inget for de stolta medlemmarna i Professional Hockey Writers Association.
Vi hade vårt årliga vintermöte på Marriott vid halv tio i morse.
Vad som avhandlades där är strictly off the record, men låt mig slå fast att uppslutningen vidimerade en imponerande stamina i murvelbranschen!
• • •
I den här bloggen vinnlägger vi oss numer om att alltid vara positiva och optimistiska, så vi ska förstås ändå försöka göra det bästa för att få upp någon form av temperatur under de tre plojmatcher vi får se.
Sympatierna ligger självfallet hos Atlantic Division, med Vigge och EK 65 i laguppställningen.
• • •
Gårdagskvällen?
Också strictly off the record, men det kan inte ha funnits många hotellobbys i världen där det varit mer intensivt högtryck än det var på JW Marriott för mindre än tolv timmar sedan.
• • •
Alla i Central Division spelar i vita handskar.
Klass!
• • •
Vigge sa efter skills-övningarna igår att det roligaste med att vara här var att få lära känna kollegor han vanligtvis bara möter och när jag frågade om att det var någon som visat sig trevligare än han möjligen trodde blev svaret inte helt oväntat.
– Brad Marchand…han är jobbig att möta, men han är en supertrevlig kille, hette det.
• • •
Kane, Subban, Tarasenko, Ovetjkin och Burns.
Jag tror det är framförallt de artisterna vi får sätta vårt hopp till vad gäller extra skoj och munterhet under dagen.
• • •
Here we go.
All Star 2017.
Jag kommer med nya inlägg när det känns kul.

Som Erik K säger i tumultet i östra konferensens omklädningsrum efteråt:
– Det här var en rätt medioker årgång.
I sanning.
Bortsett från att Ryan Keslers sexårige son satte en plojstraff på Carey Price hände verkligen ingenting värt att rapportera om.
Så jag sätter punkt för kvällen här.
Om ni vill ser vi själva matcherna ihop kommande afton , med start 21.30, svensk tid.

Fajten om hårdaste skottet är hela jippots höjdpunkt, i den mån man nu kan tala om såna, men det blir ingen kioskvältare i år eftersom självskrivne vinnaren Shea Weber inte är i närheten av personbästa – och ännu mindre i närheten av Charas världsrekord.
Zzzzz.
• • •
McDavid är ju så snabb att det känns som man får fartränder om kinderna bara av att titta på honom och det förefaller givet att han ska slå All Star-rekordet under speed-tävlingen.
Men nä.
Dylan Larkins notering från ifjol står sig, faktiskt.
Hade man inte trott.
• • •
Laine är den ende vid sidan av Weber som når tresiffrigt i skottävlingen.
Sami ler brett på stolen intill.
• • •
Tårtan Tortorella skulle ju ha varit här som Metropolitan-divisionens coach, men tvingades tacka nej på grund av vad som beskrevs som en nödsituation i familjen.
Eftersom Torts har en son i militären och just nu är på uppdrag i utlandet blev många väldigt oroliga å den bestämde tränarens vägnar.
Men det visade sig handla om – en sjuk hund.
Så very typiskt Tårtan..
• • •
Nu är det bara straffar kvar, som jag förstår (de är alltså kvar, mitt gnäll var ogrundat).
Låt oss hoppas på lite underhållning, som omväxling.

I den klassiska tävlingen när spelarna ska träffa fyra ”tallrikar” i de olika burhörnen så fort som möjlighet är Crosby klart snabbast med 10.73 sekunder.
Det är ändå klart långsammare än Daniel Sedins all time record, på 7.3 sekunder, satt i Raleigh 2011.
Fantastiskt.
Fast jag var där och har inget minne av det blågula rekordet.
• • •
Mike Smith, Arizona-keepern, står för kvällens prestation när han under prickskyttet sätter en puck i ett litet hål i kassen – från mållinjen på andra sidan kasse.
Alla utespelare missar sina försök på samma distans…
• • •
Har finske Sami som stolsgranne och kan inte låta bli att att sätta en lös armbåge i revbenen på honom när Laine missar tallrikar som den värsta Ryan Suter.
– För mycket press för honom, muttrar min vän.
• • •
Hittills är det för lite show och humor.
Men så har ju NHL, i sin oändliga vishet, också avskaffat straffturneringen där de stora artisterna verkligen exponerade sina personligheter.
• • •
Vad gäller pengarna, Jarkko, tror jag legio är att alla prissummor i det här evenemanget omedelbart skänks till välgörenhet.
Laine gör nog bäst i att följa de traditionerna.

Kvällens begivenheter börjar med att självaste Snoop DJ:ar i ett däck mitt på isen.
Coolt – artister av den kalibern brukar NHL vara för snåla för att knyta till sina evenemang.
Men lite oroande också.
Det är ju känt att spelarna gärna ägnar sig åt en hel del, eh, rekreation under All Star-helgen och då är det inte alldeles bra om de kommer för nära just Snoop, om man säger så….
• • •
Jeff Carter och Drew Doughty föräras förstås överlägset mest jubel under line-up
Vem som blir utbuad med mest hetta är svårt att avgöra.
Det står mellan Brent Burns, Joe Pavelski, Marty Jones, Cam Fowler, Ryan Kesler och Mike Smith – alla hemmalaget LA Kings bittra fiender i Pacific.
• • •
Ryan Suter är mindre pricksäker än Stevie Wonder, fick vi just veta.
• • •
Stackars Auston Matthews är så nervös i All Star-debuten att han tappar pucken under en dribblingsövning – och blir utbuad!
• • •
Målvakterna ska i en krånglig gren försöka sätta pucken i tom kasse på andra sidan isen.
En lyckas på första försöket.
Scarey Price.
• • •
Det måste ju sägas:
Vi saknar Zäta ikväll…

Bobby Orr står i receptionen och väntar på en ny rumsnyckel, Wayne Gretzky pratar med journalister vid hissarna, Mario Lemieux dricker kaffe ur pappmugg utanför det lilla caféet och Dominik Hasek gräver efter nåt i en axelväska precis innanför de automatiska entrédörrarna.
Samtidigt i restaurangen i ena hörnet:
Vid ett bord sitter Scott Stevens, vid ett annat Phil Esposito och vid ett tredje Joe Sakic – och titta, plötsligt kommer Connor McDavid fram till Sidney Crosbys stora sällskap och hälsar på den ende som står i vägen för hans totala världsherravälde.
För en stargazer med fäbless för hockey har det de senaste dagarna varit ett vällustens ongoing klimax att vistas i den spatiösa lobbyn på JW Marriott, vägg i vägg med Staples Center i downtown LA.
Eftersom hundraårsfirande NHL passat på att utse de 100 bästa spelarna genom tiderna i samband med All Star-spektaklet är ju praktiskt taget alla som någonsin figurerat på en idolaffisch på plats.
Jag ska föreställa vuxen – gammal, rentav – men är likafullt just en sådan stargazer, forever, och slår imaginära kullerbyttor på parketten.
• • •
Annars?
Jotack, solen gassar från knallblå himmel, stämningen i artificiella LA Live är exalterad och alldeles strax börjar Skills competition på Staples Center-isen.
Den brukar vara något krånglig att följa på plats, men jag ska försöka blogga as we go along och hoppas nån i världens bästa läsekrets är uppe och tittar.
• • •
Efter galan igår kväll, när de 100 bästa genom tiderna presenterades, släpptes den synnerligen månghövdade mediahopen in på scenen på Microsoft Theatre och det gamla ordstävet om att kaos är granne med Gud came to mind, för där kryllade av gudar och kaos var det i sanning.
Den logistiska utmaningen i att sammanföra de tre svenska legendar som hedrades för ett foto var nästan övermänsklig, men till slut fixade Börje Salming biffen (no pun intended…)
Han gick fram till den siste som dröjde kvar i intervjuer med nordamerikanska murvlar, tog honom om axlarna och hojtade;:
– Nä, för fan, Foppa, kom igen nu så tar vi den här bilden.
En hjälte för evigheten!
• • •
De träffades första gången på ett läger för ungdomslandslaget i Munkfors för femton år sedan.
Nu är Erik Karlsson och Victor Hedman All Stars i NHL och ska, tillsammans med Shea Weber, bilda backbesättning åt Auston Matthews, Brad Marchand, Carey Price och de andra i Atlantic Division-laget.
– Det är häftigt att tänka på hur långt vi, som träffades som tonåringar, kommit och nu får uppleva det här ihop, säger en exalterad Vigge
• • •
Foppa var ändå kung på scenen igår.
Man blir det när man går i silverfärgade boots.
• • •
Karlsson och Hedman har båda flera uppdrag under skills-övningarna under kvällen.
Bland annat har Vigge den otacksamma uppgiften att tävla mot Shea Weber om hårdaste skottet.
– Jag kommer inte ha mycket till chans. Såvida jag inte får fram en klubba med annat material, flinar han.
Nej, det är nästan lika bra att lämna walk over.
• • •
Alldeles nyss spelade Foppa, Lidas, Börje och ytterligare en bunt av ikonerna från Microsoft Theatre igår en plojmatch mot valda kändisar, till exempel Justin Bieber och Cuba Gooding Jr.
Den var genuint tråkig.
• • •
De övriga inslagen i skills-köret finns beskrivna på nhl.com, men är för krångliga att beskriva någorlunda begripligt här – i alla fall dagen efter en sittning på Bukowski-baren Hank’s i utkanten av downtown LA…
• • •
Det sipprar ut coola bilder från omklädningsrummen halvtimmen innan showstart, bland annat en på EK65 i till synes underhållande samtal med Sid The Kid.
När bloggen träffade honom i förmiddags var det dock framförallt Auston Matthews han såg fram emot att träffa.
– Jag har ju oturen att möta honom hela tiden så det ska bli väldigt trevligt att få spela med honom för en gångs skull, flinade han.
• • •
Då gör vi det här då.
Jag uppdaterar inte löpande utan publicerar iakttagelser när det känns angeläget.

Sorry, men jag är faktiskt inte på Garden ikväll och det känns ju surt, för matcher mellan Rangers och Flyers är alltid sevärda, men schemat har varit späckat och imorrn bitti ska jag upp tidigt och flyga till LA för All Star-jippot, så det gick inte att få till.
Men vill ni hörs vi från southern Califronia i helgen.