NY RANGERS – LA KINGS 3-2 (Slut)
• • •
”Annat ljud i skällan idag”, skrockar bloggen när han vaggar fram till målvaktshörnet i Rangers-rummet.
Lundqvist tittar upp, ler snett och svarar lätt ironiskt:
– Tycker du…
Sen konstaterar han, som vi var inne på tidigare ikväll, att så är det när man spelar i den här stan.
Man får vänja sig vid att det bara finns ytterligheter här.
Nå, den här gången vann han matchen åt Rangers och är toast of the town.
• • •
– He’s a russian Lidström!
Alex Ovetjkin berömmer sin landsman Orlov.
Now, det finns överdrifter och så finns det överdrifter…
• • •
Vill ni ha några mer alternativa fakta?
Fortsätter Kings så här kommer de lätt vin…äh, vi lägger ner det där nu.
• • •
Nu ska jag åka hem och ta en grogg med Bulle och fira att han – förhoppningsvis – slipper höra mer om min jädra fot.
Vi hörs om något dygn, eller så.

Kings reducerar till 3-2 – med en och en halv sekund kvar.
Lite sent det.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – LA KINGS 2-1 (Period 2)
• • •
Besynnerlig match.
Rangers spelar verkligen saggig hockey och har femton minuter in i andra perioden åtta skott på mål.
Sammanlagt.
Ändå leder de med 2-0.
Men sen pumpar Kings på så envetet att hemmafortet till slut måste ge vika och mycket riktigt – Jordan Nolan bombar in en av säsongens kanoner.
Nu tror jag hemmalaget, som helt uppenbart har slut på bränslet, kan få det svårt sista 20.
• • •
Det är en period kvar, men jag hävdar redan nu att detta är Henkes revansch inför hemmafansen.
Strax innan Nolan avlossar sin missil gör han en akrobatisk trippelräddning som får hela Garden att tjuta vilt.
Som han behöver det.
• • •
Skakande nyhet från NHL mitt under pågående batalj:
Nick Jonas ska uppträda under All Star-jippot i Kalifornien i helgen.
Och så är Eken inte DÄR!
• • •
Kopitar står verkligen inte att känna igen, men det gör Jeff Carter.
Bästa centern på isen, tveklöst.
• • •
Gris-Olle-juniorerna börjar mycket riktigt sjunka djupare ner i sätena nu.
Bara när Rangers kommer in i offensiv zon – och det är ju inte så ofta – gapar en av dem ”shoot, shoot, shooooot”, oavsett om det finns möjlighet att skjuta eller inte.
I tredje kommer det vara helt tyst, jag lovar.
• • •
Var All Star-matchen 2018 ska spelas är ännu inte känt – om det nu ens blir någon.
Det beror på om NHL tänker släppa sina spelare till OS eller inte – och med tanke på att det snart bara är ett år till pucken släpps på den sydkoreanska isen tycker man att det borde komma besked snart.
I så fall finns det inte det inte tid till något mer break.
Men om ägarna får dom de vill tycker jag hallen vi sitter i just nu borde ligga bra till, för här har det inte hållits dylikt jippo på åtskilliga decennier.
• • •
Rocket Rakell är the man!
Han ger Ducks ledningen med 2-1 mot Jets och blir därmed förste svensk att nå milstolpen 20 mål den här säsongen.
• • •
St. Louis, Edmonton, Calgary, Winnipeg, Washington, Anaheim, Long Island/Brooklyn och Detroit är andra platser som fått vänta länge på events som All Star och draft (ja, det är en sån match när tankarna vandrar, som ni ser…).
• • •
Nu ska det smaka med en körv.

NY RANGERS – LA KINGS 1-0 (Period 1)
• • •
Det är bara Kings och Kings och Kings hela tiden – utan att de lyckas skapa särskilt mycket farligt och när det nån enstaka gång ändå hettar till nere i hemmazonen är Lundqvist lika omutlig som min mamma när jag var liten och ville ha mer kakor.
Sen ställer McNabb och Shore gemensamt till det så Sutter sånär får en stroke i båset och Pirri kan kan ge ett back-to-back-tamt Rangers ledningen på fjärde kottet mot Zatkoff.
Så kan det också gå.
• • •
Jaha, nu är det annat ljud i den så kallade skällan.
De som för en knapp vecka sedan hånade Rangers-keepern med Bronx-calls när han motade enkla puckar hyllar honom nu med entusiastiska HEN-RIK-ramsor.
Men såna är nu en gång för alla the new yorkers och den som vill uppträda här får leva med att serveras gräddtårta ibland och skitmacka ibland.
• • •
Man skulle lätt kunna förledas att tro att det är bittra divisionsrivaler som gör upp, för det är påfallande grinigt och infekterat på isen.
Bland annat har McNabb och Klein en riktigt svavelosande uppgörelse bakom Zatkoff.
How come?
Inte kan väl nån gammal surdeg från 2014 fortfarande jäsa i det här mötet?
• • •
Det är inte bara det att Henke stoppar frilägen som det Carter kommer loss i här under slutet – vilket det inte känns som han hade gjort för en vecka sedan.
Han utstrålar överhuvudtaget lugn, säkerhet och självförtroende.
Han ska spela mycket, inte ”sparas”, det är nog lärdomen.
• • •
Är det inte dags att Kings plockar upp Adrian Kempe snart?
Jo, det är det, sa han som vill ha blågula inslag i alla 30 – snart 31 – lag.
• • •
Bäst hittills:
Den förhållandevis korta nationalsången.
• • •
Det är mycket surr om Claude Julien och Jon Cooper, men hur säkert sitter egentligen buttre gamla kufen Darryl Sutter?
Jag skulle inte ställa upp mig och protestera högljutt om någon framförde teorin att Kings kan vara i behov av lite nytänkande.
• • •
Gris-Olles yngre garde har intagit den lilla läktarflanken intill mitt pressläktarhörn och råmar oavbrutet så ölstanken driver in i kväljande dimsjok över det fria ordets representanter.
Till och med när kändiskocken Bobby Flay – Henkes kompis – blir inzoomad ger de hals.
– Bobby, Bobby, Bobby!
Vi tröstar oss med vetskapen att den sortens vältankade juniorer brukar vika ner sig framåt mitten av andra perioden.
• • •
I överensstämmelse med de nya riktlinjerna i Washington tänker jag hävda att vi aldrig haft så här många besök i kommentatorsspåret.
Bra jobbat, allihop!

Ikväll har vi en terrific happening i the wooooorld’s most famous arena, I can tell you that.
Tremendous, till och med.
Unbelievable
Över en miljon är på plats, isen har utsmyckats i skimrande Trump Tower-guld och om Rangers slår LA Kings får de Stanley Cup-bucklan direkt.
Ljuger jag?
Än sen?
I helgen lanserade ju den nya Vita huset-administrationen begreppet ”alternativa fakta”, så vi kan väl alla påstå vad som helt utan att det spelar någon roll.
Eller som redan gamla sanningsvittnen George Costanza en gång slog fast:
– It’s not a lie if YOU believe it!
Så here we go.
Fler människor än i någon annan hall någonstans i historien är här och allt kommer bli helt…tremendous.
• • •
Äh, förlåt.
Vi ska ju egentligen inte hålla på med politisk satir i den här bloggen, men just idag kunde jag inte hålla mig.
Trumpstarnas presskonferenser i helgen har ju fått John Tortorellas omtalade diton i New York för några år sedan att framstå som eftertänksamma samtal i P1.
En mer korrekt skildring – en som lutar sig mot en mer old school-artad syn på sanning – av vad som händer på Broadway ikväll skulle kunna låta så här:
New York Rangers tar emot Los Angeles Kings och visserligen råkar det vara en blåsig måndag mitt januarilunken, till på köpet under en back-to-back-kväll för hemmalaget, men det är också repris av Stanley Cup-finalen 2014 och såna brukar åtminstone ibland få en egen liten typ av edge.
Så detta kan kanske bli roligare än det verkar på förhand.
• • •
Jag har idag varit hos farbror doktorn och utsatts för ett litet kirurgiskt ingrepp i en fot.
Det var inte särskilt komplicerat men gjorde jävligt ont – det gör det när de klipper sönder trasiga naglar utan bedövning – och eftersom jag helt i enlighet med min hypokondriska läggning på förhand hade jagat upp mig med skräckfantasier om amputation, bekräftad ebola-infektion och årslång sjukhusvistelse var jag psykiskt lätt utpumpad efteråt.
Med andra ord:
Om jag bloggar lite långsammare, och mer kortfattat, än vanligt den här gången har jag, som jag ser saken, ett bra alibi.
• • •
Det vore väl övermaga att påstå att Henke Lundqvist kommit tillbaka med a vengeance sedan den hemska kvällen mot Dallas förra veckan, men han var bra mot Toronto i fredags och han höll de facto nollan i The Joe igår – och hade båda gångerna god hjälp av lagkamrater som tajtade till defensiven betydligt.
Nu skulle det inte göra något om han fick uppleva en lyckad kväll även hemma på Garden och helt sonika täppte till truten på gris-ollarna som sätt och hån-brölade i tisdags.
• • •
När jag här ovan skrev att det är en blåsig måndag i New York skojade jag inte.
Det var så jag kunde lägga mig raklång i orkanvinden på 34:e gatan för några timmar sedan – utan att falla.
Mina tankar går såna dagar till de som måste ut och flyga.
Stackars satar…
• • •
Som så många andra av de stora centrarna – Toews, Thornton, Bergeron – tycks Anze Kopitar ha något av en mellansäsong.
Därför är det inte alls särskilt konstigt att Kings grimaserar i tungt motlut och för närvarande parkerar under strecket i den västra tabellen.
Truppen är för odynamisk och får dåligt anpassad till den snabba, tekniska, kreativa hockey som regerar samtiden.
Eller – kan någon som sett fler matcher med laget än jag ärligt talat gjort ge en bättre förklaring?
• • •
Dagens skrytinlägg:
As of tonight har jag Guldbagge-vinnare i den allra närmaste kretsen.
Big Brother Ola spelar en kolerisk bouleklubbsordförande i ”Jätten” och eftersom den utsågs till Årets Film var han nyss uppe på scenen på Cirkus, i smoking och allt, och tog emot folkets jubel tillsammans med resten av ensemblen.
Det var det jag visste, det finns en Marlon Brando-gen i familjen…
• • •
Bloggen har helt glömt att hylla Robin Lehner för det som redan blivit känt som ”The Save” i Buffalo.
Plocken under övertidsdramat mot Montreal för några dagar sedan var den mest spektakulära räddning en Sabres-keeper stått för sen The Dominator var en större attraktion i norra New York än Niagarafallen.
• • •
På dagens presskonferens sa Spicer – Donald Trumps egen Tårtan – att kritiken mot den nye presidenten borde tonas ner för att de hårda orden ”sårar hans känslor”.
Den sortens Alice-i-underlandet-argument hoppas jag att även Dan Girardi tillämpar mot dumma belackare i fortsättningen.
• • •
Bloggen har också glömt att hylla – men skrivit desto mer i annan form vill jag dock ha sagt – Henrik Sedin efter det magiska 1000-poängsjubileet i Rogers Arena i fredags.
Blott tre svenskar i hela NHL-historien har nått den milstolpen tidigare.
Sudden, Alfie och Lidas.
Det kallar jag fint sällskap.
• • •
Finalen 2014, ja…
Det blev ju bara två matcher på Garden och om det inte varit för Anton Strålman och en snöhög i Henkes målgård hade Rangers blivit svepta i fyra raka.
Men ändå.

Det var magiska dagar i New York, när hockeyn för en gångs skull regerade i USA:s största stad och Rangers hajpades mer än både Yankees och Mets och Giants och Knicks.
Om vi bara får uppleva en tjugondel av euforin från de matcherna ikväll är vi att gratulera.
• • •
– Going hippie on us just because of the new president, var det en bestört vän som undrade när han såg min ansiktsbehåring i en bar häromkvällen.
Nej, anledningen till att jag just nu ser ut som en halv Brent Burns är att jag inte haft tid att gå till min ryske barberare på St. Mark’s Place på ett tag.
Bli inte förskräckta om jag råkar flimra förbi på några tv-bilden från Garden ikväll.
• • •
– Isen var förfärlig. Bland det värsta jag sett.
Så ursäktar Badtofflan den hundraprocentiga avsaknaden av underhållningsvärde i The Joe igår.
Låter lite som han försöker dupera oss med alternativa fakta, tycker jag…
• • •
Jag känner en Tampa-supporter – Jonathan, kan vi kalla honom – som ligger i fosterställning och muttrar tyst för sig själv dessa dagar.
Bolts befinner sig ju, absurt nog, på jumboplats i hela östra tabellen – och har bara Arizona och Colorado bakom sig i den sammanlagda.
Helt otänkbart före säsongen.
Helt.
Å andra sidan är det fortfarande bara fem poäng upp till strecket, vilket understryker hur fantastiskt jämnt det börjar bli framförallt på den här planhalvan.
Vi kan få uppleva ett race för historieböckerna framåt mars och april.
• • •
Nu släpper vi pucken.
Bucklan delas alltså ut efter den här matchen, ni är med på det?

DETROIT – NY RANGERS 0-1 (Slut, OT)
• • •
En riktig skitmatch, det kan vi vara överens om.
Men den slutar med ett rätt fint mål och för svenskar som värnar om Henke Lundqvist är det ju kul att han får hålla nollan.
Nu slår jag över till den amerikanska fotbollen.
Super Bowl-lagen ska vaskas fram idag.
Tack för sällskapet, hörrni.

DETROIT – NY RANGERS 0-0 (Period 2)
• • •
Ah, vad tråkigt.
När NHL för en gångs skull visar upp sig för en europeisk publik som på grund av tidsskillnaden inte kan följa ligan till vardags är det så här sömnigt och händelsefattigt.
Det var fan mer action under predikanten Joel Osteens gudstjänst i NBC-programmet som föregick sändningen från Motown.
Men det är ju inte första gången.
Många spelare HAR svårt att få upp normal hockeypuls i fullt dagsljus.
Ni som aldrig är med på nätterna får helt enkelt bara tro oss andra när vi svär på att det brukar vara roligare.
• • •
En gång var Red Wings powerplay en killing machine.
Så är det inte längre, kan man ganska lugnt konstatera.
• • •
Inte heller för den breda amerikanska publik NHL hoppas göra inbrytningar hos med den här sortens NBC-sändningar är det precis en oförglömlig söndageftermiddag i tv-soffan.
De som inte ser hockey så ofta, eller aldrig har gjort det, undrar ju vad det för poäng att följa en sport där ingen gör mål under 40 effektiva minuter…
• • •
Om det ändå vore det underskattade bandet som fått ge namnet åt nya arenan i Detroit, Wilmer Pitt.
Tyvärr är det pizza-kedjan Red Wings ägare Mike Illitch blivit mångmiljonär på.
• • •
Glendening vs Clendening är ändå en underhållande match-i-matchen.
• • •
Det blir 1-1.
Sen vinner Detroit på straffar.
Kom ihåg var ni läste det först.

DETROIT – NY RANGERS 0-0 (Period 1)
• • •
Nä, det är inte bara bloggare som har svårt att skaka liv i tentaklerna så här långt innan traditionsenliga cocktail hour.
Bortsett från några sporadiska utbrott av action är det en tämligen lam och seg förstaperiod, inledningsvis så späckad med icing att det tenderar ren komik.
Extra starkt kaffe till alla i pausen, tack.
• • •
Henke Lundqvist har inte precis utsatts för några av karriärens svåraste utmaningar under de inledande 20 minuterna, men det är gissningsvis ändå väldigt skönt att inga skitpuckar glider förbi honom.
Han behöver ytterligare en stabil insats under bältet så han slipper pressen att bevisa att han fortfarande är NHL-keeper och kan komma in i normal rytm igen.
• • •
De i läsekretsen som inte är uppe på nätterna och följer NHL får titta extra på scenerierna idag
Det här är sista säsongen Red Wings spelar i klassiska gamla Joe Louis Arena.
Nästa år står en ny, flashig arena – kallad något så befängt som Little Caesars Arena — färdig några kvarter närmare själva downtown och det ärevördiga plåtrucklet på Steve Yzerman Drive jämnas med marken.
• • •
Får instämma med Tobias i kommentatorsspåret.
Det är mycket säreget att coach Vigneault plötsligt håller Mika Zibanejad utanför Rangers första PP-uppställning.
Vad menas?
• • •
Nyss kändes det som de var snudd på avsågade, men om Red Wings tar två poäng idag står de på tröskeln till playoff igen.
Det är de emellertid inte ensamma om i så fall.
Trängseln i kön under strecket i den östra tabellen håller på att bli helt infernalisk.
Samtliga åtta lag – inklusive Islanders på sistaplatsen – har plötsligt häng i racet.
Mycket trevligt.
• • •
Fint att de fortfarande pumpar The Hives i The Joe.
• • •
Säga vad man vill om Ken Hollands förkärlek för golden oldies, men Tomas Vanek är en oväntad jackpot.
• • •
Jag ska också dricka extra starkt kaffe nu, och sen se om min inhouse kock – Bullen – kan fixa lite brunch.

God morgon och välkommen till korresoffan.
Här brukar vi inte uppleva så många matinéer tillsammans, främst för att bloggaren är en kvällsvarelse och i allmänhet inte får juicerna att flöda den här tiden på dygnet, men när New York Rangers idag besöker The Joe i Detroit för näst sista gången tänkte jag vi skulle göra ett försök.
Mycket till intro blir det inte, just för att det fortfarande är förmiddag i USA – ja, rena svinottan om man har min exotiska dygnsrytm – men vi tar igen det under fajtens gång.

NY RANGERS – DALLAS 6-7 (Slut)
• • •
Andra sjuka High Chaparall-matchen på ett dygn.
Man tror ju inte sina ögon.
8-7 och 6-7…så slutade matcherna under 80-talet.
Nuförtiden är såna resultat back-to-back-kvällar lika sällsynta som gamla Jofa-hjälmar.
Fast som en medelpading jag känner – vi kan kalla honom Tobias – slog fast med en bedrövad grimas på twitter redan under tredje perioden:
I Pittsburgh igår blev det många mål tack vare fantastisk offensiv firepower.
På Garden i dag blev det många mål för att ingetdera lagen förmådde att försvara sig som det anstår riktiga NHL-lag…
• • •
Henke är, av synnerligen förståeliga skäl, dämpad när han möter media i Blueshirts-kabyssen efteråt – men också frank och uppriktig.
Han säger att det känns generande, frustrerande och nedslående på en och samma gång, att det visserligen är svårt när motståndarna får så många chanser precis framför kassen men att samtidigt vet att han han måste upp på en annan nivå och att han på något sätt ska jobba sig ur vad som helt klart är karriärens low point.
• • •
En annan Henke – Sedin – har större anledning att dra på smilbanden.
Han avgjorde, med matchens enda mål, uppe i Rogers Arena i natt och står därmed på tröskeln till något riktigt stort.
Målet innebär ju att han är uppe i sammanlagt 999 poäng, så nästa gång Vancouver-kaptenen är inblandad i ett mål blir han historisk.
Bara tre svenskar i NHL-historien – Sudden, Alfie och Lidas – har nått milstolpen 1000 tidigare, och ingen canucks har överhuvudtaget gjort det.
• • •
Lundqvists lagkamrater är väldigt medvetna om att de inte precis gör det lätt för sin målis att hitta tillbaka till sitt spel och få bygga upp lite självförtroende igen.
Det nästan ryker ur öronen på Derek Stepan när han kommenterar ämnet.
– Han jobbar arslet av sig för att åter bli den ”Hank” vi alla känner och så gör vi så här mot honom. Det är ett skämt, fnyser han.
• • •
”Till och med Gnesta IK:s coach, vem det nu är, hade bänkat Brandy Skjei efter det orimliga pojklagsagerandet innan Roussels 4-1-mål”, skrev jag som någon kanske minns i nattens tredje blogginlägg.
Och vem tror ni skickar en liten mail-hälsning nu på morgonkvisten om inte Gnesta IK:s coach!
Han heter, visar det sig, Jörgen Ahlbom och uppskattar omnämnandet.
– Det närmaste jag varit NHL, skriver han.
Jag är dock fortfarande övertygad:
Coach Ahlbom hade bänkat Skjei!
• • •
Nu ska jag ägna mig åt bästa polarn Bullen i några dagar, så nästa blogg-giv dröjer nog till fredag.
Men då ska vi ta och följa Henrik Sedins jakt mot 1000, tycker ni inte?