Goodbye streak, skriker Verizon till gästerna och ja, goodbye till den.
Caps har ledningen med 5-0 när en minut återstår och jag rör mig mot omklädningsrum.
Lite mer kommer sen.

WASHINGTON – COLUMBUS 4-0 (Period 2)
• • •
Vi ses i Newark imorrn då.
För Capitals har satt saxen i Columbus fina, obrutna rad och ska bara klämma till en sista gång så den går av helt.
Det hjälper inte att gästerna under första tio i mittperioden har fler sekvenser när det slå bekanta gnistor i passningsspelet i offensiv zon.
De kommer ändå inte till i särskilt många riktigt sylvassa chanser – och när de ändå gör det är Braden Holtby plötsligt Braden Holtby från förra säsongen och således en motherfucker till Hoover Dam mellan stolparna.
Samtidigt är hemmapelarna obönhörligt effektiva i avslutningarna.
Fyra mål 17 skott, som statistiken stannat på när Burra pangar in fyran, snackar man inte bort.
• • •
Bäckis är med i förarbetet till Nate Schmidts sällsynta fullträff.
Så nu står det ”499” i kolumnen för sammanlagda assist under NHL-karriären.
Så här kan komma att skrivas historia ändå.
• • •
Domen är enhällig i både kommentatorsspår och på twitter:
Det är jag som jinxar Jackets med min närvaro.
Och om jag inte åkt hit hade det blivit liv om att jag är en satans lallare som bara sitter på Garden hela tiden.
Hur man vänder sig har man sitt stora kontorsarsel bak…
• • •
Man, Wild Bill Karlsson.
Undra på att Tårtan är förtjust i den virvelvinden.
Han sliter som en galärslav och har några byten när han nitar fast pucken nere hos Holtby på ren, fräsande vilja.
• • •
Med en assist i Tampas hemmaduell mot Nashville seglar Victor Hedman upp som ensam etta i backarnas poängliga.
Det är väldigt mäktigt.
• • •
Jovisst, i första pausen upplyses jag om namnet på en irländsk pub i grannskapet – och om att det på den irländska puben något senare väntar ystra avslappningsövningar.
Hur ska det gå nu då, jag har andra matcher att hålla koll på ikväll också…
• • •
Det känns troligare att Donald Trump blir ödmjuk och försynt än att Jackets vänder på det här.
Det hindrar inte att det kan bli en underhållande slutperiod.

WASHINGTON – COLUMBUS 2-0 (Period 1)
• • •
En sexton matcher lång segersvit är inget att lägga ut snusen på det heller – tvärtom är det faktiskt historiens näst längsta.
Och just nu känns det som att Ohios eget CCCP får nöja sig med det.
Caps är hungriga som grizzlybjörnar just väckta ur vinteridet och har gästernas tänkta rekord upplagt på tallriken, redo att sluka det med ett enda glupskt vrål.
Motivation, sa vi så?
Själva förefaller Jackets, inte helt ologiskt, lite tagna av the bright lights of rekordjakt och lyckas bara ögonblicksvis veva igång sin blixtrande offensiv.
Inte ens i powerplay – det som varit en dödande giftpil i hjärtat på varje motståndare senaste månaden – händer det nåt.
Å andra sidan har detta fenomen till lag vunnit på alla tänkbara sätt och kommit tillbaka från underlägen förr.
När Tårtan nu i pausen tar fram lite gamla takter och skäller ut dem så tapeterna fladdrar kan det definitivt bli scenförändring.
• • •
Fan vilket briljant spelsinne han ändå har, Wennberg.
Han läser det som ska hända som Russel Crowe krypterar hemliga budskap i ”A Beautiful Mind”.
• • •
Man skulle spelat en 25-centare på Winnik och Carlson som målskyttar i den här matchen.
• • •
Bäckis vinner första tekningen mot landsmannen Wennberg.
En kanske ovidkommande men ändock notering.
• • •
Holtby släpper sedan en juicy retur rakt ut i första bytet och Saad får en en jättechans att plaska in pucken men skjuter långt åt helvete utanför
Och jag vet inte, Saad…All hat and no cattle, som dom säger i Texas.
• • •
Ja, skulle CBJ tangera sitt rekord ikväll flyger jag vidare till Columbus imorrn – förutsatt att jag lyckas kirra ackreditering till helgens båda matcher på så kort varsel.
Om inte kliver jag av tåget i Newark och ser William Nylander och Auston Matthews i The Rock istället.
Alla alternativ känns behagliga.
• • •
Bra där, Taddson.

Det går faktiskt att se lite Semin in Kuznetsov – och det är ju ungefär som att se lite mask i äpplet.
• • •
Spännande att se Tårtan i bortabåset i Verizon igen.
Det var där han sånär hamnade i slagsmål med en tvättäkta Gris-Olle på andra sidan plexit – och dagen efter hade han en klassisk falling-out med Brooksie i pressrummet.
• • •
Visst fan, det hade jag helt glömt.
Ni har ju trettondagsafton ikväll – och följaktligen trettondag i morgon.
Tänk vad ni ska vara lediga hela tiden…
Men:
Då borde det vara mer action i spåret.
Kom igen nu, det är en historisk kväll!
• • •
När Verizon-isen är omspolad efter värmningen får maskoten köra in och sladda med en liten minitruck.
Honom är jag avundsjuk på.
• • •
Fan, det är kul att vara med om det här.
Och jag är övertygad:

Det kommer bara bli roligare ju äldre matchen blir.

Upprymdheten.
De vibrerande förväntningarna .
Ivern.
Den höga pulsen.
Pirret i solar plexus.
Det är först när det om vårarna drar ihop sig till stora avgöranden vi brukar få uppleva, och skriva om, den sortens fenomen.
Men inte i år.
Inte i Washington.
Här spelas det redan 5 januari herrens år 2017 en grundseriematch som genererar playoff-artad upphetsning och feber.
Columbus Blue Jackets kan ju skriva historia i gamla betongbunkern Verizon Center i natt.
Om de slår Washington Capitals bärgar de sjuttonde raka vinsten och tangerar längsta segersviten i NHL:s 100-åriga historia, fullbordad av Mario Lemieux och hans vänner i Pittsburgh Penguins säsongen 1992-1993.
De inblandade spelarna och ledarna försöka utåt tona ner magnituden av den potentiella triumfen, men var försäkrad:
Om det sjuder i oss som tittar dånar det vulkaniskt i Wenny Wennberg och de andra stjärnorna från centrala Ohio som faktiskt ska delta i dramat.
Generationer av hockeykrigare går genom hela NHL-karriärer utan att få chanser som den här och den kommer nästan garanterat aldrig igen.
Så om de nånsin de samlar sig till tidernas grundserieframträdande är det ikväll.
Därav:
Upprymdheten.
De vibrerande förväntningarna .
Ivern.
Den höga pulsen.
Pirret i solar plexus.
• • •
Åker Acela-tåget från New York under förmiddagen och som alla som följt bloggen några år vet brukar jag efter de resorna kunna rapportera om spännande kändisspaningar.
En gång satt självaste Cameron Diaz tvärs över gången, en annan hånglade Ed Burns med hustrun Christy Turlington i några säten snett bakom.
Men idag är inte ens Alan Alda – som nuförtiden inte verkar göra annat än åka tåg mellan New York och Washington – med.
Det överhuvudet tomt och öde i kupén, i praktiken behöver konduktören bara klippa biljetter åt mig, ett par paranta tanter och en mager, skakig affärsman som tydligen var ute på galej på Manhattan igår kväll för redan innan vi passerat Newark har han beställt in en bloody mary.
Har folk inte fattat vad för happening som äger rum i huvudstadens Chinatown i afton?
Lallare!
• • •
Efter år av mer eller mindre lönlösa grundserieframgångar känns det som att Washington Capitals, med all sin fruktade firepower, haft lite svårt att motivera sig för den vanliga lunken den här hösten.
Men jag lovar:
Det har de inte i omgång 38.
Isabelle Khurshudyan på Washington Post berättade igår att det första hemmaspelarna gjorde när de kom in i omklädningsrummet efter sudden-vinsten mot Toronto i tisdags var att ta reda på om Columbus samma kväll hade slagit Edmonton hemma i Nationwide.
Med andra ord:
De vill oerhört gärna – ja, så gärna som de inte velat någonting sedan de mötte Pittsburgh i våras – bli de som klipper av divisionskonkurrentens gloriösa svit.
– Ja, det kommer vara så otroligt roligt när vi gör det, myser Andre Burakovsky.
Ni hör.
Det är inget annat än en slutspelsmatch mitt i grundserien som ska avgöras.
• • •
Det här är bloggen första besök i Verizon-bunkern för säsongen – om vi bortser från World Cup-preludierna i september, när beramade Team Europe gav Tre Kronor en lektion världen borde dragit mer långtgående slutsatser av.
Då var det så tryckande hett och fuktigt att Big Papa Wennerholm nästan upplöstes i gaser när vi rörde oss utomhus.
Det är det inte idag, om man säger så. Det snöar och blåser svinkallt och promenaden från hotellet på Massachusetts Avenue till Verizon hade varit en utmaning även för karaktären Leo DiCaprio spelar i ”The Revenant”.
Men det gör inget.
Inte en sån här kväll.
• • •
Eftersom utsikterna att jag ska slippa höra om det från någon annan – till exempel John J, kommentatorsspårets långvarigaste stammis – är lika med noll komma noll är det lika bra jag avfyrar de bevingade orden själv:
”Det går åt helvete”.
Så genialiskt sammanfattade jag ju Columbus Blue Jackets chanser i bloggens stora säsongstips i oktober.
Morsning korsning och dumstrut väldig som en egyptisk pyramid på min hjässa.
Men jag trodde verkligen inte att manskapet GM Kekälänien mobiliserat i skuggan av Nationwide-kanonerna hade den här potentialen och ännu mindre trodde jag på coach Tårtan.
Fan, han och hans stil och hans idéer dödförklarades ju en gång för alla efter fiaskot med USA i World Cup.
Men han har, mycket imponerande, ömsat skinn mitt i steget och, måhända influerad av kompisen Mike Sullivan i Pittsburgh, anammat en helt ny stil, både taktiskt och filosofiskt.
Därför går det inte alls åt helvete och jag är glad att jag hade fel,
Men dumstruten sitter där..
• • •
Det finns potential för fler jubileum än CBJ:s eventuella fullbordande av en rekordsvit.
Slår Bäckis två målgivande passningar når han milstolpen 500 assist också.
Förvånas icke om det sker.
Han har en angenäm vana att göra stora saker varje gång bloggen tar sig till hans hemstad.
• • •
Apropå Kekäläinen hade Jarkko – bloggens och poddens blåvite sidekick monumentale – en lysande, exklusiv intervju med honom i bladet idag.
Läs!
• • •
Oh, spännande med allt plötsligt trejd-surr kring Gabriel Landeskog.
Hoppas han hamnar hos en contendern – och att den contendern huserar på östkusten.
Jag har sett alldeles för lite av vår tuffaste old school-elev på senare år.
• • •
Både Barry Melrose och den förträfflige Scott Burnside från ESPN rör sig i kulisserna halvannan timme före första nedsläpp.
Då vet man att det är stora grejor på gång.
Man vet också att det kommer bli svårt för bloggen att gå direkt hem till hotellet och lägga sig efter avslutat värv…
• • •
Jag hade haft mer exklusivt att rapportera i det här introt om Blue Jackets, som brukligt, hållit en morning skate i morse.
Men Tårtan har i praktiken avskaffat de övningarna.
Även ”på roaden”, som alla svenska NHL:ers säger.
– Ja, vi brukar stanna och softa på hotellet på förmiddagarna istället. Det är bättre, då spar man energi tills den verkligen behövs, förklarade Wild Bill Karlsson på telefon för några dagar sedan
Med facit i hand är det inte alldeles lätt att argumentera mot, men även om vi uppskattar sovmorgnarna blir det lite tristare för oss murvlar.
• • •
Äter en rejäl laddning kokta grönsaker i ligans mest beryktade pressloungen under eftermiddagen.
Efter en kalifornisk variant av Montezumas Hämnd blir fan själv religiös, håll jag på att säga.
• • •
Två svenskar var med Pittsburgh och fullbordade tidernas längsta segersvit för 24 år sedan.
Kjell och Ulf Samuelsson.
Nu får två unga landsmän chansen att upprepa bedriften.
Alex ”Wenny” Wennberg och William ”Wild Bill” Karlsson.
De hör båda till den frapperande raden av rungande utropstecken i Columbus, men framförallt imponerar ju Wennberg.
Han har stött för säsongens stora svenska genombrott i världens bästa liga och är såväl solid förstecenter som själva motorn i universums mest mördande powerplay.
Det ska bli fruktansvärt roligt att se honom.
• • •
Ha ha, fanimig om inte gästerna gör en Kanada och låter Capitals värma ensamma ett par minuter.
• • •
Fakta:
Sju av spelarna i Blue Jackets – inklusive de båda svenskarna – var inte ens födda när Pittsburgh vann sina sjutton raka matcher.
• • •
Sitter på den främre pressläktarraden ikväll och vem har jag framför mig om inte legendariska Arga Tanten – hon som av högst oklara skäl alltid blänger surt på bloggens utsände.
Hon har en svart old school-jersey utan namn på ryggen ikväll.
Då är det allvar, tror jag det betyder och tar därför betäckning.
• • •
Blue Jackets är verkligen inte vana vid den uppmärksamhet de får just nu och man kunde ju tro att Tårtan skulle morra ilsket i riktning mot media, men inte alls.
– Jag tror, säger han, att det här kan förbereda vårt unga lag för vad som väntar om vi går till slutspel. Vi får lite erfarenhet av hur det är att bli exponerad och få strålkastarsken riktad mot sig. Jag gillar det.
Han är smart, den där Tårtan…
• • •
Mojo Johansson ser inspirerad ut på värmningen.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
OK, here we go.
På menyn:
History in the making.

NY RANGERS – BUFFALO 1-4 (Slut)
• • •
De övriga murvlarna i Buffalos omklädningsrum vill beta av såna som Jack Eichel och unge Justin Bailey först, så jag får inledningsvis den gode Anders Nilsson för mig själv.
Men just som vi håller på och avhandlar den fenomenala dubbelräddningen när Greider Kreider lämnades ensam framför bortakassen sträcker reportern från klubbens hemsida fram mikrofonen och försöker fånga några citat.
Grizzly, som jag går väl med på att han ska kallas då, eftersom det också är väldigt coolt och erfarenheter säger att man ska hålla sig väl med Lulä-fans, tittar roat upp och säger:
– It’s Swedish.
Reportern rycker till med ett ”oh, really” och går sin väg.
Synd, det hade kunnat bli ett intressant inslag på nhl.com/sabres…
• • •
Columbus bärgar alltså sextonde raka segern och Wild Bill Karlsson säger det enda som kan sägas när bloggen när honom i Ohio efteråt.
– Det är rätt ofattbart.
I sanning.
Slår de även Capitals i Verizon på torsdag tangerar de alla tiders rekord, satt av Pittsburgh säsongen 92-93.
See you there, höll jag på att säga.
• • •
Scenen med Grizzly påminner lite om den gången när Miikka Kiprusoff blåste den europeiska reporter som alltid ställer frågor på engelska men vill ha svar på spelarnas modersmål så han kan sälja intervjuerna till tv-kanaler i Sverige och Finland och Tjeckien och Ryssland och what not.
Kipper låtsades svara helt seriöst, men satt i själva verket och pratade blaj om när han tog körkort och köpte sin första bil och slikt.
Succén när tejpen såsmåningom landade hos Yles sportredaktion var monumental.
• • •
Badtofflan skräder, som det heter, inte orden (och varför heter det så? Skräda…det är ett ord som inte används i några andra sammanhang.):
– Det här var en riktigt dålig match från vår sida, vi blev helt utspelade.
En korrekt iakttagelse.
Uppför de sig likadant mot Flyers imorrn får blåskjortorna uppleva säsongens ass-kicking.
• • •
Det är gott att höra med vilken värme Grizzly Nilsson beskriver relationen med Robin Lehner.
– Jag och Robin och våra familjer umgås väldigt mycket även utanför isen, kommer bra överens och har blivit riktigt goda vänner. Bara häromdagen firade vi nyår ihop, med våra respektive, till exempel. Vi pushar varandra på både match och träningar och unnar varandra framgång. Det känns roligt att kunna ha en sådan relation till sin målvakts kollega och jag tror det är en del av förklaringen till att både jag och Robin spelat såpass bra.
Fan vad fint.
• • •
Givetvis gjorde Weber mål i Bridgestone Arena.
Var det någon som trodde något annat?
• • •
Man vet vem det är som på besök när man hör ett ”tjena gubben!” på bred göteborgska och sedan blir intacklad i tegelväggen utanför gästernas omklädningsrum.
Robin Lehner är ingen dussinmänniska och just därför så lätt att tycka om.
• • •
Mycket lite är så skönt som att sjunka ner i korresoffan efter ett långt pass, när det varit mycket att skriva och hård deadline-press.
Det ska jag göra nu.
Over and out.

Mindre än en minut kvar, Buffalo leder 4-1 och vinner välförtjänt.
Mer sen.

NY RANGERS – BUFFALO 1-3 (Period 2)
• • •
Det är nästan så jag brister ut i Bob Marleys ”Buffalo Soldier” under mittperioden.
För Sabres strider oerhört tappert även nu när Rangers börjar trampa igång och proppar igen föredömligt också bakåt.
Till slut lyckas visserligen Nick Holden ändå spräcka King Kongs nolla och det är inte alldeles lyckat inför tredje för den sortens små motgångar kan få lag med bräckligt självförtroende att vackla även så här lyckade kvällar, men ändå-
Det går so far icke alls att se att defensiven säsongen lång varit en öm akilleshäl hos gästerna.
• • •
Rangers skulle just nu ha mer nytta av ett par kalsonger med – nästan – samma namn än av människan Kevin Klein.
Indianaren har slår slår till Justin Bailey innan 0-3-målet är en skändlighet till och med vi sopor i Kvarnsvedens Pojkar C2 säsongen 77-78 hade fått välmotiverad utskällning för.
• • •
Jag hinner tänka tanken ”tänk om Nilsson håller nollan, vad häftigt” men värjer mig mot anklagelser om jinx för tanken måste uttalas för att en jinx ska bli giltig.
• • •
Att Nick Holden plötsligt blivit Rangers skyttekung…
Honom ville ju fansen kölhala och sälja uppåt floden för bara någon månad sedan.
• • •
Ja, Hek i Knoxville, det är väl ingen i Nashville som kan tycka annat än gott om gamle kapten Weber?
Det var inte precis som att han bad om att få bli trejdad till Montreal.
• • •
Plötsligt går brandlarmet på läktarsektionen snett under pressboxen – och ingen bryr sig.
Väldigt New York.
Men fansen kanske bara tycker att det är trevligt att de får uppleva glöd på NÅT sätt ikväll.
• • •
Jimmy Vesey åker rakt in i biffen Derek Grant – och får sig en åktur nästan lika vådlig som den PK Subban bjöd Adam Larsson på i Newark under hans rookie-säsong.
”Välkommen till NHL”, rubriceras den sortens proppar.
• • •
Powerbreaks när mindre än två minuter återstår av perioder är nästan lika irriterande som stängda bankomater och trasiga rulltrappor.
• • •
Jag skojar med dig, Taggen.
Relax.
• • •
Hej på’re, som Ted Åström sa i Sällskapsresan.

NY RANGERS – BUFFALO 0-2 (Period 1)
• • •
Mmm, Det var det här Buffalo Sabres jag såg framför mig när jag tippade att de skulle ta sig till playoff i år.
De har kommit downstate för att spela, that’s for sure.
De dominerar Rangers kraftigt i första; åker mer skridskor, vinner fler närkamper, är hungriga och aggressiva och har en mycket rättvis tvåmålsledning.
• • •
Rangers är som rockbandet Kent.
Inte här längre.
De verkar tagna av att de desperata motståndarna spelar så bra, står och tittar i egen zon och avlossar sitt första skott på King Kong först efter tio minuter.
Henke kan dock trösta sig med att inget av de första skotten går in.
Först när Girgensons efter drygt tolv minuter får tag i pucken precis framför honom smäller det och då är han helt chanslös.
• • •
Det kanske är det för dagen bekanta klimatet i New York City som får Sabres att gå i spinn.
Som Michael Tellqvist så målande beskrev det när bloggen träffade honom ett par månader efter att han våren 2009 trejdats från solen i Arizona till den veritabla armhålan i norra New York.
– Hur det är i Buffalo? Det är antingen grått, in i helvete grått eller så jävla sanslöst grått att man inte tror det är sant.
• • •
Nilsson står länge sysslolös som en kommunalarbetare i Borlänge 1978.
Men när Rangers i slutminuterna rycker till gör han några riktigt armsvettsframkallande räddningar.
Ja, dubbelmackan när Chris Kreider får stå helt ren framför honom kan beskrivas som den största prestationen i New York av någon kallad King Kong sedan den håriga apan klättrade upp i toppen av Empire State Building.
• • •
Just ja, glömde:
För första gången sedan den chockerande monstertrejden i somras återvänder Shea Weber till Nashville ikväll.
Det dramat skulle man ju sett live, men jag utgår från att ni kompenserar med utförliga uppdateringar i spåret.
• • •
Steve Murphy och hans dotter nationalsången så Garden faktiskt viftar lite med armarna.
Det var på tiden efter alla lallarversioner vi hört under hösten.
• • •
Det dova ljudet när en hård puck träffar målvaktens benskydd…det är vackert.
• • •
Typiskt.
När jag bestämt mig för att sluta äta sötsaker, då dukar MSG för första gången nånsin upp med ett ordentligt godislager i presspentryt.
Jag är lika dålig på att motstå frestelser som förre Buffalo-hjälten Patrik Kaleta var på uppföra sig anständigt, men faktiskt – jag tar bara kaffe och går igen och känner mig stolt som en bergsklättrare som just bestigit Mount Everest för första gången.
• • •
F. Murray Abraham är på plats, utspökad i Rangers-prylar som en hel julgran.
Men så har de just avslutat inspelningarna av nya ”Homeland”-säsongen – och den utspelas kittlande nog i New York.
• • •
Vilken oväntad kommentar, JonasNJ…
• • •
Nu ska jag gå och inte plocka åt mig av sötsakerna i pentryt.

Livet går, brukar jag som en förnumstig Uppsala-akademiker hävda, ut på att bekämpa vardagens outhärdliga gråhet.
Det enahanda, alldagliga, platta, torra, trista och själsdödande måste ständigt hållas på avstånd i en enveten jakt på nya, euforiska kickar.
Faktum är att hela min tillvaro är formad efter den devisen.
Det är för att jag inte står ut med vardag jag skriver, bor i USA och aldrig haft vad som brukar kallas ett hederligt arbete.
Men samtidigt:
Ibland är det skönt när det blir just vardag igen, när invanda rutiner och välbekant lunk tar vid efter långvariga utflykter i overkligheten.
Som nu.
Efter julresor och mellandagskoma och nyårsraketer och friluftsövningar i både Toronto och St. Louis ska New York Rangers och Buffalo Sabres spelas en helt vanlig hockeymatch på Madison Square Garden.
Mycket lite, för att inte säga ingenting, tyder på att den kommer bli särdeles minnesvärd, men ändå.

Det känns tryggt och behagligt och rentav uppiggande att få vara med om en sådan slentriankväll mitt i grundserieschemat igen.
Jag hoppas någon där ute känner likadant och sitter taggad i den svenska natten, inloggad på Disqus för att kunna hamra spåret fullt med synpunkter.
• • •
The king’s gone, but he’s not forgotten…
Nä, ännu dröjer det länge, länge innan vi behöver sjunga klassiska Neil Young-serenader om den svenske kungen på Manhattan.
Men avståndet till den dagen kan utökas om Henke undviker att släppa in första eller andra skottet under kvällens mini-comeback på Garden.
Som lokal media påpekar idag har han, av olika anledningar, haft en olycklig förmåga att släppa in tidiga mål i de senaste månadernas matcher.
– Jag vet, suckar han i en intervju med New York Post, senast hade jag ett par bra träningar under bältet och kände mig redo och så hände det igen. Direkt. Inte en bra känsla. Jag vet inte hur jag ska förklara, men det har varit olika nästan varje gång och jag försöker att inte överanalysera för mycket.
Tillfälligheter är kanske ordet, men likafullt.
De inledande minuterna är osedvanligt viktiga för Blueshirts-keepern i aftonens dans.
• • •
Idag har det överhuvudtaget varit en utmaning att strida mot vardagens outhärdliga gråhet.
Regn, blåst, kyla och och ogenomträngligt dis, som taget direkt ur ”Blade Runner”, kan förmörka den mest jovialiska av själar,
Men then again.
Det är i New York det är regnigt, blåsigt, kallt och disigt – inte i Alvesta.
Så jag ler ändå.
• • •
Som framgick i det stora grundserietipset trodde jag att det this was the year för Buffalo.
Så här skrev herr experten:
”Nu är väntan äntligen över för de plågade Buffalo-fansen. I år häver sig Sabres upp genom hierarkin och snor en slutspelsplats – på bekostnad av antingen Detroit eller Boston. Det verkar jag vara rätt ensam om att tro, men jag känner mig likafullt förvissad. Några unga juveler, allra främst Jack Eichel och Sam Reinhart, är med en NHL-säsong under bältet av allt att döma redo att explodera, free agent-signingen Kyle Okposo ger förstakedjan gifttänder den inte haft förut och Dimitri Kulikov kan nästan bli för Rasmus Ristolainen vad Anton Strålman är för Victor Hedman. Jag är också övertygad om att Robin Lehner, den största svenska råtalangen mellan två stolpar på den här sidan Henrik Lundqvist, förr eller senare får ett stort genombrott och slipper han skador som den som spolierade 2015-2016-given kan det mycket väl vara dags nu”
Men tyvärr.
Motorn har återigen hackat betänkligt, vilket en frustrerad Alexander Nilsson skrev ingående om på Svenska Fans häromdagen, och när vi nu kliver in i ett nytt år parkerar de i botten av östra tabellen igen.
Dags att sparka Dan Bylsma, tycker Nilsson, och kanske är det så.
Verktygen finns och laget borde verkligen prestera på en helt annan nivå.
• • •
När hissen upp till pressläktaren går långsamt – och det gör den ofta – finns det en genväg upp via de reguljära rulltrapporna. Man bara smyger ut genom en hemlig dörr och är plötsligt i entréhallen.
Om det då är mindre än timme kvar till matchstart får man trängas med ”vanliga” åskådare och så blir det idag.
En upplevelse.
En Gris-Olle i hemmajersey blåser oavbrutet i en visselpipa och en svensk som tycks ha ölat upp sig duktigt under eftermiddagen säger med en nick mot yours truly att ”kolla den där, det skulle nästan kunna vara Per Bjurman”.
Hm.
• • •
Med Henke i kassen är det givet att det blir svensk målvaktsmatch när Rangers möter Sabres, de har ju inget annat än blågula keepers
Ikväll är det Anders Nilsson – King Kong kallad i den här bloggen – som går upp mot the superstar från Tribeca.
Kul, vad jag kan minnas har jag aldrig sett honom live tidigare.
Men beslutet känns ändå lite underligt.
Robin Lehner är aldrig bättre än när han får chansen att läxa upp sin gamle läromästare.
• • •
Ikväll, hemma mot Toronto, spelar Bäckis fram till minst två mål och når milstolpen 500 assist.
Jag bara känner det på mig.
• • •
Riktigt varifrån jag fått smeknamnet ”King Kong” vet jag inte. Jag fick för mig att Nilsson kallades så i Luleå, men det har indignerade LHF-fans korrigerat i mail vid åtskilliga tillfällen.
Det innebär emellertid inte att jag slutar använda det, förstås.
Ett smeknamn kan uppstå på så många sätt…
• • •
Kommentatorsspåret hade i många år en inhouse Sabres-konnässör med signaturen Kometen; jag tror till och med han gjorde en John J och vann titeln ”Årets kommentator” ett år.
Nu var det länge sedan vi hörde av honom och såna här kvällar är han genuint saknad.
• • •
Så kanadensarna försöker psyka snälla svenskar inför JVM-semin.
Klart de gör – och nu är det upp till snälla svenskar att skita fullständigt i det.
• • •
Jag hade sett fram emot att få följa, och prata med, Johan Larsson – det bästa Gotland gett världen sedan Di Sma Under Jårdi – ikväll.
Han är en osedvanligt godmodig och trevlig fyr och har ju dessutom varit bättre än nånsin tidigare,
Men fy fan, han slet sönder både armbåge och handled, vilket låter fruktansvärt smärtsamt, i Boston förra veckan och ser ut att missa resten av säsongen.
Bloggens djupt kända sympatier framförs härmed.
• • •
Rangers saknar alltjämt tre av sina bästa forwards – Nash, Buchnevich och Mika – och nu verkar har Pumpan ha åkt på en hjärnskakning också.
Att de likafullt vunnit tre raka och fortfarande är med i racet i toppen av Metropolitan får ses som en bedrift.
• • •
John J, dånar kanonerna i Nationwide för sextonde raka ikväll?
I så fall har de chansen att tangera alla tiders rekord i Washington på torsdag och då är det väl nästan så bloggen måste ut och röra på sig…
• • •
Okej, nu gör vi ett nytt försök att bekämpa vardagen – med lite vardag.

ST. LOUIS – CHICAGO 4-1 (Slut)
• • •
Vladimir Tarasenko, världens kanske bäst ryss just nu, tog över i tredje och då var det kört för Chicago.
Därmed är nyårshelgen och dess outdoor-aktiviteter över för den här gången.
Ha så kul med JVM och välkommen tillbaka hit i morgon natt.
Då börjar vi med NHL-hockey på riktigt igen.