ST. LOUIS – CHICAGO 1-1 (Period 2)
• • •
Hey, Bulan Berglund – som överhuvudtaget varit het senaste veckorna – ser till att vi får ett blågult mål i en Winter Classic.
Såna är rätt ovanliga, trots att vårt land enligt amerikanska fördomar i praktiken bara består av frusen is och inte borde producera annat än utomhus-virtuoser.
Så jag gör vågen i korresoffan.
• • •
Du har ju rätt, Frankie Frankenstein, det ÄR nåt slags federal holiday även idag – New Year’s day observance.
Då slipper jag ha dåligt samvete över att jag sitter inne och glor på hockey för andra dagen i rad.
Det kan kan man kanske tycka att jag inte borde ha i annat fall heller, men det bor en präktig liten luteran i min bröstkorg.
• • •
Det låter mäktigt redan när 19 000 skriker ”Let’s go, Blues” – med extra, utdraget emfas på u:et – i Scottrade Center till vardags.
När 40 000 gör det idag låter det som något diaboliskt väderfenomen nämnde Jim Cantori få upp pulsen över på Weather Channel.
• • •
Fattar jag saken rätt når Alex Steen milstolpen 500 poäng med sin assist till landsmannen Bulans kvittering.
Hurra hurra, skanderar bloggen.
• • •
Vad sa vi igår?
”Jag väljer att tro att det blir en bra tredjeperiod”?
Det valet gör jag idag också.

ST. LOUIS – CHICAGO 0-1 (Period 1)
• • •
Med tanke på att de är regnigt och fuktigt och grått och tidvis rentav dimmigt i östra Missouri får man väl säga att det här är en helt okej showdown som pågår på centerfield i Busch Stadium.
Samma nerv som under slutet i Toronto igår har vi förstås inte fått uppleva ännu, men tempot är högt, spelet för det mesta välorganiserat och aggressiviteten påtaglig.
• • •
Om NHL-matcher nu nödvändigtvis ska spelas på utomhusarenor är baseboll-arenor som Busch att föredra framför football-monstren.
De är ofta lite quirky och okonventionella i arkitektoniskt upplägg, men alltid mindre och tajtare, så de som av någon anledning sitter på läktarna ser i alla liiite bättre.
• • •
Den här gången behöver vi inte vänta flera perioder på mål heller.
Redan efter en dryg minut smaskar Michael Kempny in 1-0 med en pärla från blålinjen.
• • •
Jag är ju ingen tv-producent, men nog borde det väl vara möjligt att hålla några av kameralinserna fria från vattendroppar under en direktsändning, no?
• • •
NHL älskar Big Market Hawks, så de har nästan spelat fler utomhusmatcher än senaste expansion-lagen Blue Jackets och Wild spelat matcher överhuvudtaget (lätt överdrift, men…), så de har överlägsen vana och SKA ju ha ledningen efter en period mot i sammanhanget helt gröna Blues.
• • •
Lite hånfullt känns det när Nelly sjunger att ”its getting hot in here” under preludierna.
Det håller det verkligen inte alls på att bli!
• • •
Oaktat allting annat är Blues jubileumströjor väldigt snygga.
• • •
Jim Cantore, den stora stjärnan på Weather Channel, brukar man bara se i rutan när orkaner, twisters och vådliga vinterstormar drabbat någon landsända.
Nu har NBC släpat ut honom för att sufflera under en hockeymatch.
Det, i sig, säger något om varför de här friluftsövningarna borde läggas ner.
• • •
Vad tråkigt att Grinchen Krüger inte kan spela idag.
• • •
Ken Hitchcock vet hur man klär sig för en Winter Classic.
Fem plus för hatten!
• • • 
Kommer blixtarna i andra perioden?
Hoppas det!

Idag är det vardag igen, även här i USA.
En vanlig måndag när folk går till jobbet och hustlar och bustlar för att bringa home the bacon efter helgerna.
Men NHL ska prompt ha in ytterligare en utomhusmatch i det tajta schemat, so here we go again.
St. Louis Blues tar emot Chicago Blackhawks i ”vanliga” Winter Classic på Busch Stadium – baseboll-arenan i centrala St Louis där mäktiga Cardinals till vardags spelar sina hemmamatcher.
Ni vet vad jag tycker om den här sortens friluftsteater och den hype ligan försöker blåsa upp så fort två lag ska ut i elementen och krångla , men den här gången kan det i alla fall bli lite…intressant.
Det regnar nämligen i den ruffiga metropolen i östra Missouri och har vi riktig tur börjar det framåt tredjeperioden blixtra och åska också.
Håll med om att det skulle vara sevärt!
Jag är, för andra gången på mindre än ett dygn, på plats i korresoffan och ska försöka inte vara för sur och cynisk, men lovar ingenting.

TORONTO – DETROIT 5-4 (Slut, OT)
• • •
Där fick man för sitt gubbgnäll.
Holy macaroni.
Vid ingen av de tidigare matcher NHL arrangerat under bar himmel sedan Winter Classic-premiären i Buffalo 2008 har det spelats häftigare hockey än i tredjeperren idag.
Men det var ju också som att lagen, framförallt Wings sista sex minuterna, glömde att det var ett jippo och gick in i det som om det var Game 7 i en riktig slutspelsmatch.
Jag tackar ödmjukast för upplevelsen.
• • •
Det har vi redan konstaterat vid flera tillfällen, men Auston Matthews är i sanning the real deal.
Vill man kan man förstås buttermuttra om att det är typiskt att NHL alltid får önskat ”narrative” såna här gånger – eller så kan man erkänna att det inte är någon tillfällighet att det är spelare av just den kalibern som kliver fram i de allra största ögonblicken.
• • •
Nu, efteråt, får jag tillstå att det är lite, lite bittert att inte vara på plats.
The membership i PHWA brukar ställa till med muntra banketter efter NHL:s friluftsdagar
Å andra sidan ska jag leva ett friskt och nyttigt liv året 2017, så det kanske är lika bra att Kramer från Hörnett får representera den blågula murvelkåren på egen hand.
• • •
”Karma kan slå till på många sätt”, hette det i ett sms när han hade fått veta att jag hade drabbats av Montezumas Hämnd och inte kunde komma till Ottawa på Alfies ceremoni i torsdags.
Så det rimliga vore kanske att intensifiera ”VoteForZetterberg”-kampanjen, men jag har lovat hålla band på mig och gör väl det då. Sanningen är ju att det bästa för Zäta, och Wings, är om han får en förlängd weekend off när de andra tjurarna stångas i Staples Center i slutet av månaden.
Dock:
Efter uppvisningen idag råder det dock inga tvivel om att Captain Z förtjänar en plats i All Star-solen.
Herregud, vad bra han alltjämt är.
Fem plus..
• • •
De är nära nu. Snart där. Och fan alltså – när Maple Leafs mognat ytterligare några grader och slutar tappa matcher på det här viset, då ÄR de ett lag för playoff.
• • •
Jamen, hörrni, kul det här med utomhusmatcher ändå!
Låt oss göra om det imorrn.
Då är det Blues som tar emot Blackhawks på Busch Stadium i St. Louis och det talas om regn och vind så exakt när den duellen börjar får vi se, men bloggen kommer vara med.

Ja, jävlar.
Plötsligt blev ju detta bästa utomhusmatchen någonsin.
Och det slutar med att Auston Matthews avgör på övertid.
Mer kommer om ett tag.

TORONTO – DETROIT 0-1 (Period 2)
• • •
Ingen kommer att förväxla den med riktiga urladdningar som den vi såg i Minnesota igår, men nu har The Bondfångeri on Ice 2017 lite mer bett och edge.
En får tacka.
• • •
Svagt av Babcock att inte kunna bjuda på en tyrolerhatt.
Såna ska sitta på tränarhjässor såna här gånger.
Men det är klart, för sådant krävs självdistans…
• • •
När Anthony Mantha piskar in matchens hittills enda mål ser det ut som att han avlossar en laserpistol i ”Star Trek˝ snarare än skjuter en puck.
Helvete.
Det är för övrigt inga fel på farbror Zätas framspelning heller – efter att han först snott pucken av Auston Matthews på blå.
• • •
Det är ändå märkligt att Red Wings har hela ligans mest impotenta powerplay.
Jag minns när de var en Killing Machine i de lägena.
Sa han och lät hundra år gammal.
• • •
Ha ha , Frallan – nu tar du i din frustration i en smula, no?
Hästpolo är streaky som en blixten om sommaren.
Om det någon gång bara lossnar kommer han börjar spruta in mål igen.
• • •
Med Jimmy Howard skadad och Mrazek helt ur slag trodde man ju att målvaktsproblemen skulle bli monumentala för Wings, men Coreau är ju ett fynd.
• • •
”I am what I share”, påstår ett känt kameramärke i en reklam som pumpar på amerikanska tv just nu.
Är det vad världen blivit? Är vi bara summan av det vi delar på sociala medier?
Vad genuint vidrigt.
• • •
”Isen verkar ändå bättre än i Barclays”.
Ha ha, bra där Kronbä!
• • •
Mörkret faller i Big Smoke och insatserna stiger.
Jag väljer att tro på en bra slutperiod.

TORONTO – DETROIT 0-0 (Period 1)
• • •
Alltså, jag har verkligen vinnlagt mig om att inte vara så gnällig och sur den här säsongen, men really.
Det här var ju en osedvanligt intetsägande period till och med för att vara under bar himmel – och då verkar ändå de så kallade väderförhållandena vara idealiska.
Så, äh, jag tar mig ändå friheten att agera sur gubbjävel idag.
• • •
Bloggen har sett sin beskärda del av Winter Classics och andra utomhusmatcher – på Wrigley Field i Chicago, på Yankee Stadium, i Big House i Michigan och, senast, Nationals Park i DC – och just därför befinner jag mig hemma i värmen i korresoffan idag.
För om det här är lamt på tv kan jag meddela att det ändå är tretton ljusår värre live.
Man sitter långt ifrån och fryser och ser ingenting annat än huvuden som rör sig runt runt.
Bah!
Ska jag nånsin närvara igen krävs att de spelar på en arena jag verkligen vill se på nära håll.
Till exempel Cowboys Stadium i Dallas, Superdome i New Orleans eller varför inte Metlife Stadium i Meadowlands.
Fler förslag?
• • •
Vem vann i Garmisch-Partenkirchen idag?
• • •
Exhibition Stadium i Toronto är ingen klassiker till arena, men den ser rätt mäktig ut när från motorvägen man passerar på väg till och från flygplatsen.
• • •
Och hur gick det för Ivanhoe?
• • •
Det ska ju gudbevars spelas utomhusmatch imorrn med, mellan Blues och Blackhawks, och jag såg just att Jonathan Toews fick frågan vad som är svårast med den här (och han torde veta eftersom NHL använder Blackhawks med samma iver som SVT använder Göran Greider).
– Man ser inte riktigt sina lagkamrater, svarade han.
Det förklarar en del…
• • •
Ingen ska ju påstå att Lille Skutt Nyquist har flyt.
• • •
Är det nån som tar illa upp om jag frågar vad det var för hiskelig såskopp som vrålade sig genom amerikanska nationalsången?
Bra.
• • •
Bryan Adams trodde jag invigde pizzerior nuförtiden, men där står han och vevar ”Summer of 69”.
Well, det är ändå högre klass på underhållningen brukar vara på NHL:s events.
• • •
Det här blev VERKLIGEN negativt.
Jag ska försöka skärpa mig och börjar med att lova att Mitch Marner gör ett väldigt snyggt mål första fem i andra.

Vi tar det igen.
Utomhusmatcher är för hockey vad Bingolotto är för rock ’n’ roll.
Ett bra sätt att synas och nå en publik som inte bryr sig i vanliga fall, men de har egentligen ingenting med the real deal att göra.
Tvärtom, de är fake och jippon och lätt ovärdiga spektakel.
Men som redan Meja konstaterade:
It’s all about the money och NHL tjänar väldigt mycket deg på sina friluftsövningar, så vi lallare för gnälla hur mycket vi vill.
De arrangeras i alla fall (precis som Bingolotto…).
Och 2017 inleds alltså med ytterligare en – Centennial Classic mellan Toronto Maple Leafs och Detroit Red Wings på fotbollsarenan Exhibition Stadium i Toronto.
Den har försenats en timme på grund av solsken och bara det kan man ju le lite snett åt, men nu ska den verkligen börja och tja, vi gör väl ändå ett försök att följa The Bondfångeri on Ice 2017.

MINNESOTA – COLUMBUS 2-4 (Slut)
• • •
Hoppet om episkt drama väcktes när Zucker reducerade så fort tredje började, men nä.
Hemmaspelarna orkade inte riktigt iscensätta den enorma resning som krävdes.
Eller, det kanske de gjorde, men de mötte en överjävligt stark motståndare som klarar av att vinna på alla möjliga sätt och vis.
Så Wild segersvit klipps av – och Columbus sträcks ut till femton matchen.
Därmed är de två vinster från det all time-rekord Pittsburgh Penguins slog 1992-1993.
Ska Tårtan och hans elektriska krigare från Ohio skriva SÅ enorm historia?
Ojvoj.
• • •
Nu har några aptitretare till raketer börjat explodera över New York-himlen.
Men inte på Manhattan.
Här är fyrverkeripjäser strängeligen förbjudna, på grund av brandrisken i skyskraporna.
Jag, som bor på 48:e våningen, är mycket tacksam.
• • •
Tårtan har inte hållit sin presskonferens ännu, men jag törs sätta min sista Imodium på att han fräser om att han inte bryr sig om några sviter.
Och då ljuger han.
• • •
Okej, jag drar mig tillbaka och kollar några filmer innan det stora skådespelet om tre timmar.
Väl mött här igen när utomhusjippot i Toronto börjar vid 21.00, svensk tid.

MINNESOTA – COLUMBUS 1-4 (Period 2)
• • •
Det här blir ju bara bättre och bättre.
Eller i alla fall roligare och roligare.
Det är så intensivt att strukturerna tidvis liksom kollapsar och ersätts av av vildsint satsning och nu-trampar-jag-genom-sargen-desperation.
Slikt får vi vanligtvis bara uppleva när luften är full av klorofyll, men denna edge gör nästan ännu mer gott i svarta vinternatten.
• • •
John Moore, by the way, klarade sig efter omständigheterna okej.
Han ådrog sig en hjärnskakning och det är ju illa nog, men rygg och nacke klarade sig och fick lämna sjukhuset under tidiga kvällen.
• • •
Fast det där sena Seth Jones-målet var ju lite onödigt, i alla fall för oss som ser detta för dramatiken och spänningen.
Nu hänger Wilds svit i julgranens sista barr (se det krystade försöket att undvika den uttjatade ”sköra tråden”…) medan Tårtan i princip har femtonde triumfen under bältet.
• • •
Det är upplyftande att se Bacon Brodin på isen.
Han uppträder med ett fenomenalt självförtroende i alla situationer.
• • •
Liemannen ger sig inte.
När blott fyra timmar av Dödens År kommer nyheten att han tagit även William Christopher, känd som Father Mulcahy i ”MASH”.
• • •
Om Wild kan samla sig till tidernas jävla urladdning, så kanske…men nä, det här är nog över.