Det går nästan att höra hur det månghövdade, morgongrumsiga mediauppbåd som sitter utspritt på läktarsektionen ovanför hemmabåset kollektivt drar efter andan när Rangers vevar igång sin morning skate.
För det står klart direkt:
Antti Raanta ska spela igen – och Henrik Lundqvist sitta med keps i båset för fjärde matchen i rad.
Det har aldrig tidigare hänt under de snart tolv säsonger mannen de kallar ”The King” spelat här – inte när han varit frisk och kry och hel.
Ojvoj, säger bloggen.
Inte för att jag – häpp! – är anti-Antti, tvärtom. Den glade finländaren har verkligen varit lysande sedan han knuffade sin svenska vän ur kungatronen förra veckan.
Men ändå.
Det här är minst sagt en ny, främmande situation i Gotham City.
Badtofflan – som åter har gympadojor istället för badtofflor under sin presskonferens och får en liten guldstjärna för det – tonar dock ner det New York-media börjat beskriva som en målvaktskontrovers.
– När Hank pushade oss till Stanley Cup-final 2014 har jag inget minne av att jag fick en endaste fråga om att han satt i båset tre matcher i rad i december, muttrar han.
Fair enough.
Men for now kan vi väl få oja oss och febra och hålla på och älta?
• • •
Jag kom tillbaka från Tampa igår kväll och var på väg att straffa mig själv som självplågarna i ”Da Vinci-koden” för att jag hade haft mage att klaga på de svala brisarna och de tunna molnskikten i västra Florida.
Här är det full blown vinter – minus snö – och så tjurigt och bittert i vindarna att bara de som har bredbar Prozac på frukostmackan egentligen kan stå ut.
Och värre blir det. Januari och februari är de verkliga utmaningarna i det här hörnet av världen.
Thank God for hockey.
Det skulle inte gå utan den ljuva eskapism dessa gladiatorspel erbjuder några gånger per vecka.
• • •
Henke själv har, säger han med ett snett leende när bloggen träffar honom efter den extra kvart morgonvärmning reserverna alltid får ta sig genom, att han inte har så mycket mer att tillägga till det han sa i intervjun med yours truly igår.
Den drapan kan ni läsa här.
Han uttrycker sig diplomatiskt och säger det en god lagkamrat ska säga, men mellan raderna är det inte svårt att uppfatta…nej, Taddson, inte nedstämdhet, men ångande revanschlystnad.
Han är pissed – och något annat vore konstigt.
Tävlingsinstinkten som brinner i Lundqvists bröstkorg skulle – om den gick att omvandla – garantera energiförsörjningen åt mindre nationen i veckor.
Men frågan i intervjun om hur han gör för att hantera pressen när han väl får spela – vilket lär ske antingen i Dallas på torsdag, i Nashville på lördag eller/och i returmötet med Devils på söndag – har jag svårt att släppa.
Det kommer ju bli en rysare.
• • •
Patrik Laines självmål mot Edmonton var inget annat än episkt.
Förklaringen att han försökte få undan pucken är förstås bara en efterhandskonstruktion.
Han såg ett öppet mål, högg till på ren instinkt och under den tiondels sekund som hann gå innan han insåg vad som hade hänt sträckte han sånär klubban i glatt jubel också.
Genier fungerar så, intuitionen tar över – och ibland blir det fel.
• • •
Yellbear Hjalmarsson lovar att Chicago ska försöka hjälpa Henke genom att sänka Blueshirts ikväll.
Men han ger inga garantier.
– Antti var ju svinbra mot oss senast, konstaterar han.
Och de gamla kompisarna i Blackhawks omklädningsrum kan inte låta bli att glädjas åt ”Uncle Anttis” framgångar.
Yellbear igen:
– Han är en jäkligt trevlig och rolig kille. En snacksalig finländare, såna stöter man inte på så ofta. Det är väldigt roligt att det går så bra för honom.
• • •
Jag har fått för mig att Nicklas Jensen kan prata svenska och trampar fram och frågar om så är fallet.
Det är det inte.
– Om jag anstränger mig kanske jag skulle kunna lite grann, men let’s not go there, flinar han.
Vi lyckas ändå komma fram till att han tycker det är en dröm att vara uppe i NHL men att det är en omställning att ena dagen ha en offensiv roll i AHL och nästa få strikt defensiva uppgifter på den stora scenen.
• • •
Antti är pratglad nu också.
– Hank är utan tvekan vår förstemålis. Men det är en skön känsla att kunna råna honom på några matcher, skrockar han.
Watch it, buddy.
Lunkan sitter inom hörhåll och brukar vara måttligt mottaglig för retsamma skämt när det bär emot…
• • •
Blackhawks har haft sina egna personella bekymmer på slutet, men både Jonathan Toews – som inte spelat sedan 23 november – och Brent Seabrook gör comeback ikväll, och trots att han kände sig risig när han vaknade i sin new yorkska hotellsäng i morse och därför inte deltog i morgonvärmningen verkar det som att Duncan Keith lirar också.
Så det är en fullfjädrad big boy-version av punggrepparn Quennevilles mästarsquad som ångar ut på den skrovliga Garden-isen.
• • •
– Kommer du trivas i Vegas då, frågar en flinande kollega från Windy City.
Undermening:
Lundqvist hamnar väl i Vegas efter den här härvan och då måste jag flytta efter.
Inte mig emot, jag har länge närt en dröm om att bo out west och allra helst i Sin City.
Men det där är förstås en no-go.
Henke har full no movement-klausul och går inte att flytta på ens om Rangers mot alla odds skulle vilja.
Det betyder att de måste lämna Raanta oskyddad i expansion-draften och man kan nog utgå från att Golden Knights scouter noterat hur han spelat senaste veckan…
• • •
Jag har frågat förr men aldrig fått ett tillfredsställande svar så jag gör det igen:
Vad händer när man stoppar ner sladdar i en väska?
Hur försiktig man än är lyckas de ju tvinna ihop sig i ett hysteriskt clusterfuck.
Det är ett fysiologiskt mysterium av samma magnitud som att favoritstrumpor alltid försvinner i tvätten.
• • •
Det var när han bodde i källaren hos Johnny Oduya för några år sedan Kryckan Krüger utvecklade sin fäbless för hälsomat.
– Det var ju allt som serverades, konstaterar han då ämnet råkar komma upp efter morgonövningarna.
Huddinges tuffaste protesterar dock mot den spridda uppfattningen att det skulle vara något extremt med hans diet.
– Jag är inte värre än någon annan, alla i det här rummet är lika intresserade av hälsosam mat. Ta Hjalmarsson, som väl är den som skvallrat för dig, han får ju fan speciella juicer hemkörda till sig.
Det är inte alls Yellbear som skvallrat, men tack för informationen. Klart intressant.
Kryckan fortsätter:
– Om jag känner att jag blir bättre hockeyspelare? Nja, det är ju inte så att jag tror att jag gör fler mål för att jag äter bra.
Nej, det förstår jag ocks…
– Men jag känner att jag kanske orkar mer och framförallt kan det vara bra när hockeykarriären är över. Kanske lever jag ytterligare ett år eller så
Bloggen nickar försiktigt, tackar för pratstunden, tar sig ut i pressloungen och hugger ännu ett wienerbröd.
Intressanta saker det där…
• • •
Det är ju gudbevars Lucia idag, slår det mig.
Dylika högtider brukar bloggen inte underlåta att dra några putslustiga kopplingar till, men jag kommer inte på något annat än att ”Lusse Lelle” kan vara den mest debila låt som någonsin tvingats på den svenska allmogen.
• • •
Gustav Forsling trodde inte själv att han skulle vara ordinarie NHL-back 30 matcher in i rookie-säsongen.
Men here he is, på prominent omklädningsrumsplats vid juice-konnässören Yellbears sida.
– Det har varit väldigt intensivt, vi spelar ju praktiskt taget varannan dag. Så det är lite tufft att ställa om mentalt emellanåt. Men jag tycker det känts helt okej, säger han.
Nu får den unge östgöten uppfylla den stora pojkrumsdrömmen och spela sina allra första match i the wooooorld’s most famous arena.
– Det är första gången jag överhuvudtaget är här. Det känns väldigt coolt.
Det enda som saknas är mytomspunne scouten Walter på läktarplats.
– Ja, han borde varit här! Men han hälsade ju på i Chicago nyligen. Han var sitt vanliga tystlåtna jag och höll en låg profil, flinar Gustav.
För alla som träffat Walter är det ett väldigt roligt uttalande.
• • •
Igår var det exakt två månader sedan grundserien började.
Om ytterligare två är det bara två tills playoff börjar.
Med andra ord:
Tiden går fort, men bara sett i backspegeln…
• • •
Det tog sin lilla tid, han missade ju hela sommarträningen och försäsongen på grund av sin operation, men senaste veckan har Oscar Lindberg börjat se ut som sig själv igen.
– Ja, spelmässigt tycker jag det känts helt okej på slutet, säger han och blir sedan tyst men det hänger ett outtalat ”nu hoppas jag bara på lite utdelning också” i tomrummet efter den meningen.
Lita på Biffen, det kommer faktiskt ikväll.
• • •
Intar dagens lunch på Tic Tock Diner, snett över åttonde avenyn från Gardens pressentré.
Där kan man beställa en 34th Street Traffic Jam och jag vill hävda att ingen maträtt i världen speglar sin närmiljö med samma precision.
God är den också, trafikstockningen.
• • •
Henke själv tror inte mycket på teorin att Rangers spelar tajtare defensivt när backup-keepern står, men Quickie Fast är inte helt främmande för tanken.
– Vi försöker spela likadant hela tiden, men undermedvetet kanske vi slappnar av lite mer när vi har Henke i kassen. Han har ju varit här så länge och stått för så många avgörande insatser att det är möjligt att det bara blir så, säger Nässjö-sonen.
Nåt säger mig att det – om det nu stämmer – inte blir det nästa gång nummer 30 får leda laget ut på isen.
• • •
I love the smell of snö och Zamboni-avgaser in the morning.
• • •
Nej, nu får ni höja tempot där hemma.
Zäta har fortfarande inte upp i Atlantic-divisionens Top 5 i All Star-omröstningen
#VoteZetterberg!
• • •
Punggrepparn säger att det inte är troligt att han kommer få starta några matcher, men bara det faktum att rumpmasen och förre Frölunda-keepern Lars Johansson i nyopererade Crawfords frånvaro är med som backup åt Darling är ju väldigt cool.
– Jag är väldigt glad. Det har varit en dröm sedan jag var en liten knatte, säger han (till Mark Lazerus på Chicago Sun-Times för jag glömmer att han är här och får försöka ta några egna citat med Avesta-pöjken efteråt).
• • •
När man vinner nio raka matcher i december borde man rimligen vara i ledning i sin division, men Flyers ligger fortfarande ”bara” trea i Metropolitan för abnormt nog är ju praktiskt taget samtliga rivaler inne i frustande innan-jul-stim.
Penguins och Blue Jackets har båda sex raka segrar, Capitals fyra och Rangers tre.
Det kan man kalla konkurrens.
Synd bara, att glappet ner till de övriga tre – Hurricanes, Devils och Islanders – börjar bli så stort.
• • •
Jag vill redan nu ha on the record att jag älskar Marian Hossa.
• • •
Matchen Rangers och Hawks utkämpade i United Center i fredags var fem plus.
Det finns ingen anledning att tro att det här returmötet kommer hålla lägre klass.
Let’s go!
