Ikväll höjs insatsen i Amalie Arena.
Grundserie-grinden får plötsligt lite mer edge i de majestätiskt vajande palmkronornas skugga.
En ny laddning – högst ovanlig för december – pulserar i den varma luften.
Ty för första gången sedan Game 6 i östra konferensfinalen 24 maj är Pittsburgh Penguins på besök i västra Floridas eviga solsken.
Ni minns vad som hände den gången, va?
Jonathan Drouin såg efter drygt fem minuter till att Tampa – som hade övertag med 3-2 i serien vid det laget – tog ledningen med 1-0, men efter långdragen coach’s challenge-granskning dömdes målet bort för offside.
Sedan vann Penguins med 5-2, tvingade fram en Game 7 hemma i Steel Town och gick efter ännu en seger i det sprakande dramat till Stanley Cup-final.
Men tro mig, pingvinerna gör sig inga illusioner; om Drouins tidiga mål räknats och Lightning fått momentum vet de att den gyllene säsongen mycket väl hade kunnat slutat i bedrövelse i den futuristiska jättearenan på Channelside Drive.
– Ja, det vetitusan vad som hänt då. Det var nog helt avgörande. Det är så små saker som bestämmer hur det ska gå, säger Bengan Hörnqvist.
Naturligtvis skulle en seger ikväll inte kompensera den bittra vändningen för Vigge Hedman & co, men ändå. Minnet av hur hemskt det kändes när krutröken hade lagt sig för knappt sju månader sedan är fortfarande färskt och de vill ge igen.
Det syns i blickar, det hörs i uttalanden, det känns i stämningen.
• • •
Igår var det verkligen inte ”rena Mallis” – som människor på bruket i Borlänge beskriver läget när det är varmt – i Tampa.
Tvärtom, en kallfront monumentale svepte in från norr och jag hackade tänder som en nyskinnad cocker spaniel under en lång förmiddagspromenad på luxuösa Davis Island.
– Ja, det var nog kallaste dagen på hela året, påpekar DN-Sven.
Så oerhört typiskt när en frusen Biff sticker från kölden i New York för att få vända blekt ansikte mot varm sol.
Men Vigge Hedman har inget medlidande alls.
– För oss här nere är det bara skönt att det blir lite kyligare någon dag mellan varven. Då får man ta på sig en tröja, säger han.
Det tycker jag är som att säga att det är skönt att ha lite huvudvärk någon dag mellan varven så man far ta en Treo.
• • •
Ska Bolts få sin lilla minirevansch ikväll krävs dock att de har bränsle med betydligt mer explosiv oktan i tanken än mot Vancouver i torsdags.
Är de samma valhänta, ängsliga mjukostar mot pingviner som åter börjat flaxa med vingarna på rena playoff-viset åker de på en ass-kicking så de inte kommer att kunna sitta ner på veckor.
Men det är de medvetna om också.
– Ja, vi hade ett bra möte igår och snackade igenom saker och ting, säger Vigge till bloggen när han efter en frivillig morgonskate glider ut i korridoren utanför omklädningsrummet i shorts och tunn, fashionabel tröja (han gillar ju att dra på sig såna, tydligen…).
– Vi vet vad som krävs. Det gäller att vi biter ihop och inte viker ner oss bara för att det blir en liten motgång mitt i matchen.
Det är ord som värmer Ekeliw när han får dem återgivna i ett sms hemma i den kalla, svenska adventkvällen i Örby.
• • •
Värst med Tampas imitation av Novosibirsk igår:
Det gick inte att tillbringa fredagkvällen i tikibaren.
För kallt, helt enkelt.
Jag svor som en hel Joel Quenneville när jag fick vända redan ett par steg utanför hotellentrén.
Men för all del, det gjorde väl inte direkt ont heller att sitta i Champion’s och sänka några Yuengling medan Blackhawks och Rangers gjorde upp i en sällsynt underhållande 0-0-match på jättelik bildskärm bakom baren.
• • •
Som sagt:
Regerande mästarna är on a roll igen.
– Alla spelar väl fortfarande inte wow-hockey, men tillräckligt många gör och de senaste matcherna har det verkligen sett bra ut, konstaterar Hagelin medan han drar av sig damaskerna efter en optional skate nästan alla pingviner deltog i.
Så vad är det som hänt sedan början av säsongen?
– Då var det nästan ingen som spelade wow-hockey och ibland blir det så i oktober. Det är svårt att komma igång.
Wow-hockey.
Det är ju det man vill se.
• • •
Jag har kostymbyxor med alldeles för smala smalben – den kinesiske skräddaren på andra avenyn hemma i New York gick till överdrift när jag för några veckor sedan förklarade att jag hatar för vida byxben – och ser ut som en skidåkare från 1948 ikväll.
Alternativt en clown.
Men det andra paret jag har med mig ner hit är smutsiga efter popcorn-orgien under Canucks-matchen så det kan inte hjälpas.
Alla som vill får skratta,
• • •
Moraklockan – Ben Bishop – är är ställd i förrådet så urmakaren, dvs målvaktstränaren, får försöka vrida upp den igen.
Istället testar hårt prövade coach Cooper slimmade ryska Rolex-kopian Vasilievsky.
Ett klokt grepp, skulle jag säga.
• • •
Det var action i Amalie igår kväll också.
Då framträdde, hm…Five Finger Death Punch.
Det låter som namnet på ett band helt i Strålles smak, så bli inte förvånad om han var här och headbangade sig febrig och har helt annan energi i den här matchen.
• • •
Sidney Crosby är rätt bra, kanske ni hört talas om.
Men han har aldrig tidigare sprutat in så många mål som under den här säsongsstarten och tydligen beror det på att han fokuserat på att komplettera allt annat han besitter med ett mördande skott också.
– Ja, han har tränat väldigt mycket på att skjuta senaste åren och har verkligen ett riktigt vasst skott nu, berättar Hagge.
Det är nåt skrämmande med det.
Som att få höra att Miles Davis bestämt sig för att bli världens trummis också.
• • •
Plötsligt pekar DN-Sven ut en fet båt i den lilla hamnen i kanalen bakom Marriott-hotellet.
På den bor, berättar Sven, en scout som jobbar åt Winnipeg Jets och så går han på matcherna här i Amalie.
Jag vet vet inte vem han är, men han är likafullt min idol nu.
Så ska man förstås inrätta sin tillvaro
• • •
Really, det börjar bli skarpt läge för Bolts nu.
De har de facto fem poäng upp till strecket och måste verkligen börja vinna – kontinuerligt.
– Det här den tuffaste sekvensen jag varit med om under hela min karriär, säger en orolig Brian Boyle till Tampa Bay Times.
Som Vigge påpekat flera gånger de senaste dygnen är den här matchen, mot Pens, därför ett så viktigt test.
Kan de inte komma upp i normal standard ens med det här motståndet, då är något fel på riktigt allvar.
• • •
Han är inte lika inbiten hälsofantast som Johnny Oduya och Kryckan Krüger – det är ingen; de äter enbart saker som får alla med minsta förkärlek för kittlingar i smaklökarna att grimasera illa – men även Hagelin har blivit påfallande noga med han stoppar i sig.
– Jo, jag har börjat ta det där på större allvar de senaste åren. Bland annat undviker jag gluten och laktos helt och hållet, berättar Geparden från Nykvarn.
När han ser att jag rynkar ogillande på näsan utbrister han:
– Vadå, gillar du inte en rejäl köttbit med pommes och bea?
Om jag gör – och med beskedet att mina favoriter åtminstone får äta slikt känner jag mig lugnare.
• • •
När jag står och väntar på Hedman i den där korridoren utanför Bolts-rummet kommer Steven Stamkos hoppande på kryckor.
Det är en ledsam syn – och en händelse som ser ut som en tanke.
• • •
Vilken av de svenska NHL-stjärnorna som enligt talrika uppgiftslämnare är minst intresserad av att leva på Oduya- och Krüger-dieter ska jag väl inte avslöja, men ni är väldigt snälla om ni röstar på honom i All Star-omröstningen.
Om vi säger så.
• • •
Åtta raka.
Philadelphia Flyers ain’t nothing to fuck with.
• • •
Det verkar ett tag som att coach Sullivan har glömt sin presskonferens efter morgonträningen, men plötsligt tittar en av pingvinernas PR-män i det lilla intervjurummet och ropar:
– Mike har åtta minuter kvar på träningscykeln. Sedan kommer han hit.
• • •
Det är inte bara för solen, värmen, tikibaren, Champion’s, Vigge, Strålle och palmerna det är så förtjusande att åka till just Tampa och uträtta sina ärenden som NHL-skribent.
Lightning är en av de absolut trevligaste organisationerna i NHL, med mediapersonal som får även utländska murvlar att känna sig välkomna och tar hand om oss på fantastiskt bra sätt.
Bara Nashville Predators och Detroit Red Wings kan konkurrera därvidlag – och sedan följer i tur och ordning Pittsburgh Penguins, Philadelphia Flyers (det trodde ni inte, men faktiskt!), Washington Capitals, San Jose Sharks och St. Louis Blues.
Vilka som befinner sig i botten av den Hall of Shame-listan ska jag inte avslöja, för får de reda på det lär situationen bli ännu sämre, men låt oss säga att de största städerna inte direkt har de varmaste klubbarna…
• • •
Coach-ikonen sitter på sätet intill ikväll också – och nu har han några verkliga oldtimers med sig.
De ser ut att vara strax över 90 och har redan gjort klart att de hellre vill prata gamla minnen än se på match.
Högt.
• • •
Vad gäller Lundqvists tycker jag alla gör en Ekeliw och blir lite väl hysteriska.
Antti Raanta är lite bättre just nu och ska nog spela även mot Devils imorrn – men det betyder såklart inte att Henke är slut och förlorat sin position som förstemålis.
Greppet att utmana honom på riktigt kan vara precis vad som behövs för att få igång det gamla lejonet.
• • •
Då så, då är det hög tid att elektriciteten som byggts upp i Tampa under hela dagen får ladda ur.
Nu får vi veta vad Lightning går för – på riktigt.
