NY RANGERS – CAROLINA 3-2 (Slut)
• • •
Till slut kom Rick Nash på svaret:
Man gör en Connor McDavid, trampar förbi tre backar i en F16-rush och smackar upp en backhand i nättaket.
Ojvoj.
Där kom Rangers alive och och det var Nash som anförde styrkorna – på samma sätt som Jonathan Toews brukar göra när Blackhawks är illa ute i slutspelet.
• • •
När de nu lyckades vända och vinna kan Henke kosta på sig att le lite åt kompisen Stålberg gjorde två på honom.
– Han hade ett väldigt bra läge i andra också, precis innan vi reducerade. Om han gjort tre, så jäklar…då hade jag nog vänt mig bort om jag sett honom i Göteborg i sommar, ha ha.
Även Viktor flinar, om än lite mer motvilligt.
– Om jag gjort tre hade jag ramat in puckarna. Men det var okej det här också. Jag har aldrig gjort mål på honom förut.
• • •
Nu ska jag åka hem och låtsas att jag har några vaniljdrömmar i skafferiet och en stor julmust i kylskåpet.
Mycket på agendan framöver, det kan vara så att vi inte hörs förrän på lördag, men hang in there!

Kors i både tak och golv, Rangers vänder och vinner med 3-2.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – CAROLINA 1-2 (Period 2)
• • •
Efter fyra och en halv period får bloggens mångårige läsare Stroemgrien, på besök i New York den här veckan, till sist se Rangers göra mål.
Det var då för väl.
Men jag kan svära på att han inte trodde det var Nick Holden som skulle göra det…
• • •
Rick Nash må ha ha ryckt uppgivet på axlarna i morse, men hans chef tycker sig ha svaret på hur Rangers ska göra för att anpassa sig till en ny situation.
Dump and chase.
Det har inte fungerat alls förrän Holden får tag i sin förlupna puck framför Ward, och det är genuint hemskt att titta på, men varför krångla och försöka bryta invanda gamla tankebanor?
• • •
Det är, återigen, svenskarna som får kanonerna i Nationwide Arena att dåna.
Både Wild Bill Karlsson och Alexander Wennberg har gjort mål mot Tampa.
Vad säger du, John J, måste bloggen åka och andas Ohio-luft snart?
• • •
Min bild är att Hurricanes vinner praktiskt taget alla one-on-one-battles.
Finns det andra uppfattningar i den frågan?
• • •
Hygglig säsongsdebut för Jack Eichel uppe i Ottawa, ja
Men vad hände med Robin Lehner?
Han har ju otur som en hel Steven Stamkos.
• • •
Violbumlingar.
Vaniljdrömmar.
Havreflarn.
Och julmust.
Ja, var bara tvungen att nämna ett par saker jag sitter och tänker på.
• • •
Stålberg kommer göra sitt hat trick, om inte annat så i tom kasse.
• • •
Tampa är mitt uppe i sin djupaste svacka på den här sidan Martin St. Louis.
Ekeliw kommer hulka när vi spelar in nästa podcast.
• • •
Jag tror fortfarande att Rangers är lika stekta som min karriär som trumpet-stjärna.
Canes har fortfarande inte stängt ner matchen, för i början av andra trodde de antagligen inte att det behövdes, men nu gör de.

NY RANGERS – CAROLINA 0-2 (Period 1)
• • •
Mister Steelmountain satt inte bara och pratade strunt när han sa att han trivs i New York.
Det är ju Viktor Stålberg Night på Garden.
han har gjort båda Hurricanes mål och kan mycket väl komma att fullborda ett hat trick innan aftonen är över.
En nöjd blick upp mot lyx-logen där en olycklig Jeff Gorton sitter och blänger vore förståelig…
• • •
Rangers, å sin sida, håller samma klass som mina trumpetversioner av ”Din sol går åter upp”.
De är inte snabba längre – och de är ingenting annat heller.
Förbluffande att se för oss som bevittnade de sprakande urladdningarna för en månad sedan.
• • •
Henke har varit med om att landsmän gjort mål på honom förr, men att en fellow göteborgare och god vän som rör sig i samma kretsar om somrarna stänker in två i en och samma period…ouch.
Det kommer dröja innan Stålberg får sitta, eller snarare törs sätta sig, vid samma middagsbord igen, det tror jag mig kunna garantera.
• • •
Den ceremoniella pucken släpps alltså av en liten knatte som heter Bryce, genomgick en hjärttransplantation när han var bara några år och ville ha en Henrik Lundqvist-jersey som tröst och trygghet under sin långa sjukhusvistelse.
Idag fick han skriva ett endagarskontrakt som coach åt Rangers och kommer ut på isen i liten kostym och allt.
Helt adorable, faktiskt.
• • •
Den som saknar Jordan Staal kan med fördel skylla på lakritsdrottningen på stolen intill bloggen.
Hon har varit rena rama Svarta Änkan under den månad hon spenderat i USA den här gången.
Av de spelare hon träffat för intervjuer har nio blivit skadade eller insjuknat och jodå; hon hade en intervju bokad med Staal idag också.
Vi får hoppas att de där häxkrafterna bara fungerar på hockeyspelare…
• • •
Sen kommer det ut en 18-årig Jimi Hendrix och framför punkigaste versionen av ”Star-Spangled Banner” på den här sidan Ace Frehley på elplanka.
• • •
Vad är det för dumheter av coach Peters att peta Klas Dahlbeck?
• • •
Jag tror Rangers får ta och förlänga coach-kontraktet med unge Bryce.
Han kan ta hand om backarna.
Sämre skulle det ju inte kunna bli.
• • •
Det slår mig plötsligt att Rask kan göra mål på Rask när Carolina möter Boston på torsdag.
Det skulle väl vara en klassisk first i NHL-historien.
• • •
Kevin Klein är inte bra.
• • •
Fast Rask kanske överlistade Rask redan ifjol?
Emil Ullbrand, du har facit och kan berätta.
• • •
Naturligtvis är Rangers rökta nu.
Canes tappade ledningar i början av säsongen, men inte längre.
Nu låser de matcherna och kastar nyckeln.

Vi lunka, vi lunka, vi lunka, vi lunka…
Finns det inte en debil barnsång som går så?
Jo, efter den ännu mer svagsinta ”På en gris till Paris” och ”Min sol går åter upp” – ingen Grammy-contender, det heller – tror jag det var första trudelutten jag tvingades öva in när jag som elvaåring försökte lära mig spela trumpet.
Eller blandar jag ihop ungdomens pekoral med Bellmans ”Lunka vi såsmåningom”?
Kanske – men den lärde jag mig definitivt aldrig på trumpet.
Hm.
Well, i vilket fall är det vad vi gör i NHL när sena november är som allra mörkast och avståndet till vårens happenings känns lika oändligt som avståndet till avlägsna galaxer.
Vi lunkar och lunkar och lunkar.
Den ena till synes ovidkommande matchen avlöser den andra tills allt flyter samman i en enda grå gegga av icing och offside och ett random mål här och där och bara med ansträngning går en kväll att skilja från en annan i närminnet.
Låter det trist?

Det kan det vara, vissa av matcherna den här tiden på året är genuint osexiga.
Men även denna slentrian-trall har ett syfte och en poäng. Framförallt skulle höjdpunkterna längre fram inte vara höjdpunkter om vi inte först hade gått igenom det här. Jag menar, hur exalterande vore slutspelet om det började efter två månader?
Så let’s embrace the serielunk, we would be nothing without it.
Ikväll är Carolina Hurricanes, med alla sina svenskar, på besök på ett regnigt Manhattan och vem vet – det här KAN vara kvällen vi väntat på.
• • •
Trumpeten, undrar ni, vad hände med den?
Min dröm om att bli Borlänges Louis Armstrong förverkligades aldrig, jag la desillusionerad av efter ett enda läsår.
Det gjorde för ont i läpparna att blåsa ”På en gris till Paris ” hela dagarna, jag hatade att hålla på med den äckliga saliv-ventilen och jag blev kallad Tut-Bjurre av elaka kompisar på Tångringsskolan, salig i åminnelse.
• • •
Dock är risken överhängande att det kommer att se ut precis som mot Ottawa i förrgår.
Även Hurricanes är numer tajta som Joey Ramones stuprörsjeans och vet hur man täpper till den neutrala zonen och och drar ner tempot och därmed vrider vapnet ur händerna på snabba attack-lag som Rangers.
Överhuvudtaget börjar spelet i NHL efter snart två månader blir mer tillknäppt, snävt och defensivt välorganiserat.
Det är en sak sen att ställa till med offensiva shownummer i oktober, en annan att göra det när motståndarnas strukturer satt sig och utrymmet börjar krympa och tiden försvinner.
Vad gör man då när man är ett som Rangers? Hur svarar man, hur spelar man?
– Bra frågor, säger Rick Nash, en av få stars som deltar i den optional skate Badtofflan beordrat under förmiddagen.
– Om jag visste skulle vi inte behöva ställa dem. Men jag vet inte och det gör ingen annan heller.
Det låter kanske inte så lovande för Tobias Pettersson, Gris-Olle och de andra Blueshirts-fansen…
• • •
Det har varit en rent biblisk late-in-november-dag på Manhattan, med ihållande regn och knappt en strimma av det som kallas dagsljus.
Jag kommer alltid att tänka på ”Blade Runner” och ”Seven” – två sant oförglömliga filmer – såna gånger. Undergången känns nära förestående när regnet smattrar i den den stumma skogen av paraplyer på trottoarerna på 34:e gatan.
Men det är med den här sortens dagar som med serielunken.
Den varma vinden i håret under en båttur på East River i solnedgången en julikväll vore inte lika magisk utan vetskapen att det kan vara så här också.
• • •
– Släpper dom in vem som helst nuförtiden, skrockar Viktor Stålberg när han ser bloggen i gästernas omklädningrum efter morgonvärmningen.
Man kan undra.
Men jag har i alla fall inte tvingats flytta från New York…häpp!
Nä, nu ska vi vara snälla.
Det här är Stålbergs första besök i New York sedan han lämnade stan för södern i somras och efter en middag med Zuccarello igår kväll ser han fram emot att få gå upp mot sina kompisar i Rangers.
– Såklart. Och det är alltid kul att komma till New York och spela, säger han när han vant sig vid att vilka som helst får trampa omkring i de fina salongerna.
• • •
På förekommen anledning vill jag bara ha sagt det väl för fan inte ska behöva vara så svårt att ställa sig i en rulltrappa utan att få det att se ut som det gäller att gå på lina över Grand Canyon.
• • •
Vi kommer bli intimt bekanta med Hurricanes på Manhattan den här veckan.
De är här ikväll. Sedan åker de till Boston imorrn – och återvänder hit för matiné på lördag.
Spelschemat rymmer sina avvikelser…
• • •
Det blir inte lättare för Rangers att försöka vinna på sedvanligt sätt om överraskande skyttekungen Grabner inte kan spela.
Han kände sig tydligen hängig i morse, var inte här på skejten och är ett game time-beslut.
• • •
Victor Rasks fina form består.
De enda svenskar som i dagsläget gjort mer poäng är Bäckis och Alex Wennberg – och den enda som pangat in fler mål är Mojo Johansson.
– Jodå, det har gått okej. Men jag tycker att jag kunnat spela ännu bättre, säger han.
Den unge masen är aldrig helt nöjd och naturligtvis:

Det är just därför det går så bra.
• • •
En timme före matchstart lämnar jag alltid pressrummet och tar mig upp till min stol på pressläktaren.
Då pumpar de highlights från senaste omgångarna på jättejumbotronen och vi blir påminda om att det i vissa lokala tv-sändningar sitter kommentatorer som går upp i fruktansvärt gäll och ful falsett när hemmalaget gör mål.
Kan inte det förbjudas?
• • •
Personligen tycker jag de mer hängivna Rangers-fansens besatthet i Adam Clendening – som de förälskade sig i under försäsongen – är snudd på nutty, men nu är jag böjd att hålla med dem om att det är förbryllande att Badtofflan vägrar ändra nånting alls i backbesättningen samtidigt som han skyfflar om i kedjorna som en black jack-dealer i Las Vegas blandar kortlekar.
• • •
Stålberg har de senaset veckorna hittat en ny radarpartner i Joakim Nordström.
De gör lite mini-succé med Jay McClement i Hurricanes fjärdekedja.
– Det har gått väldigt bra, kemin är perfekt. Vi borde fått lite mer utdelning bara, jag tycker vi förtjänar det, säger Viktor.
Jocke från Tyresö håller med.
– Det är enkelt och roligt att spela med Stålberg. Han är så jäkla snabb på rören, menar han.
Blågul brotherhood i all sin prakt.
• • •
Nyheter som den fasansfulla från Brasilien idag väcker särskild olust i ligor som den här, där alla är ute och flyger precis hela tiden.
Ingen vill inte ens tänka på att sådant kan hända.
• • •
Det är Garden of Dreams-vecka just nu, vilket innebär att horder av barn – varav många är eller har varit svårt sjuka – deltar i olika sorts ceremonier före och under matcherna.
Bland annat blir det ceremoniell puckdrop och i skadade kaptenen Jordan Staals frånvaro får Victor Rask ta hand om den sortens syssla.
– Va? Jag? Jaha, säger han och ser för några ögonblick lite nervös ut när Canes PR-chef kommer med det beskedet.
Det är inte för att få sola sig i strålkastarskenet Rasken från Leksand börjat spela hockey…
• • •
Det är väldigt mycket matcher ikväll igen.
Ni hjälper mig i spåret, va?
• • •
Tråkig nog har Eddie Läck ådragit sig en hjärnskakning och är kvar hemma i Raleigh, så jag har inga nya taco-anekdoter att återge.
• • •
OK, då lunkar vi vidare då.
Rangers mot Canes.
Låt det bli underhållande.

NY RANGERS – OTTAWA 0-2 (Slut)
• • •
Nej, lika lite som jag hade kunnat forcera mig genom den groteska folkhopen utanför Macy’s i eftermiddags, lika lite kunde Rangers ta sig fram och skapa något mot ett Ottawa on a shutdown-mission, så det blev inga fler mål.
Som väntat.
Roligare kan man ha som åskådare på hockeymatch, än att se slikt menar jag, men det är imponerande att Sens – som läckte som ett durkslag för ett år sedan – så snabbt blivit så bra på att strypa matcher.
• • •
Talk of the town, även här, är förstås att Roland Jansson i Florida – Gerard Gallant – fick sparken efter förlusten mot Carolina ikväll.
Lite märkligt.
Han har gjort fantastiska saker med Panthers de senaste två säsongerna och säkrade för satan en divisionstitel med 103 poäng ifjol.
Men som någon sa på twitter:
”Looks like those fears that the Florida Panthers might be abandoning their zero-tolerance policy on success and stability were unfounded”.
Ha ha.
Nå, nu vet vi i alla fall vem som – med stor säkerhet – blir Vegas Golden Knights förste coach.
Gallant är jävligt bra.
• • •
Nu ska jag knyta av mig slipsen och åka hem och lägga mig och titta på senaste Westworld-avsnittet.
Vi kanske hörs igen framåt tisdag?

Slut, Sens vinner mycket riktigt med 2-0.
Hörs om ett tag.

NY RANGERS – OTTAWA 0-2 (Period 2)
• • •
Så very Senators modell hösten 2016.
De gör inte många mål – men de de är väldigt betydelsefulla, för de släpper fan inte till nånting bakåt.
Att försöka ta sig genom mittzon när de stänger ner och proppar igen är som att försöka åka Novemberkåsan på bottnen av East River.
Nu har de två och jag skulle bli mycket förvånad om de tappar den här ledningen.
• • •
– Jesus vad snabb han är, utbrister en mig närstående finländska på stolen intill när King Karl kommer flygande över isen.
Kan man säga.
• • •
Pageau får så mycket tid på sig framför Raanta att han hade hunnit knyta om skridskorna och ändå gjort mål.
Inte så bra av ingripande Kevin Klein – för att uttrycka det diplomatiskt.
• • •
Stroemgrien, good for you.

De brukar vara helt omedgörliga med carding i den här hallen – och alla andra inrättningar MSG äger, som Beacon Theatre.
Just där, på en Jackson Browne-konsert för några år sedan, tvingades jag anlita en främmande amerikan som langare…
• • •
Rangers PP var nyss bästa showen på Broadway.
Nu är underhållningsvärdet så lågt att lyset, om det verkligen var en Broadway-show, skulle släckas redan två kvällar efter premiären.
• • •
Fint jubileum pågår, meddelas det på jumbon.
Det är idag exakt 47 år sedan Rolling Stones var här, i denna hall, och genomförde showen som sedan blev ”Get Yer Ya-Ya’s Out” – ett av rockhistoriens bästa och mest klassiska live-album.
• • •
Domarn är död, höll jag på att säga – men råkar pucken ta på en linjeman, som vid Stones 2-0, är det ju bara så.
Inget att göra åt.
• • •
Rangers behöver verkligen get their Ya Ya’s out om de ska kunna vända på det här.
Men don’t count on it.

NY RANGERS – OTTAWA 0-0 (Period 1)
• • •
Det är ju väldigt nära att Pageau, tror jag, styr in ett EK65-skott redan i första bytet.
Sen sätter han en rökare i magtrakten på Raanta i nästa.
Det är inte som att The King of Swing från småländska höglandet krymper och blir mindre företagsam på de stora scenerna…
• • •
Gör Craig Anderson årets räddning när Pirri bara ska smacka in ettan on the doorstep?
Jag skulle inte protestera om någon hävdade det.
• • •
Brassard föräras en jumbotronhyllning i en reklampaus redan efter några få minuter.
Dånande jubel utbryter, båda lagen klappar med klubbladen i isen och den 29-årige fransk-kanadensaren vinkar som tack från båset.
Väldigt fint.
• • •
Mitt i perioden har King Karl också en finfin sekvens när han i raketfart trampar rakt in mellan Rangers-backarna, får pucken precis utanför målgården och sånär styr in den.
Sen ramlar han in i den finländske keepern och blir liggande på rygg i kassen med arga hemmaspelare kastar sig över honom, men ändå.
Slipsen är välmotiverad.
• • •
Missnöjda Rangers-fans klagar mest på att backarna med något enstaka undantag inte kan få ut pucken ur egen zon tillräckligt snabbt och det må så vara, men ett lika stort problem – om man nu ska prata om problem; de leder Metropolitan-divisionen – är att de inte rör pucken, eller sig själva, i till närmelsevis lika hög speed som under den första, bländande månaden.
Mika och Buchnevich saknas big time därvidlag.
• • •
Margot Robbie är in the house och, tja, inte mig emot.
Om man säger så.
• • •
Rick Nash är iblandad i det mesta Rangers skapar av värde.
Ingen tillfällighet.
Han har, tycker jag, varit Blåskjortornas bäste forward senaste veckorna.
• • •
Nu när Dion är här kanske Elisha Cuthbert hedrar oss med sin närvaro också.
Det vore…trevligt.
• • •
Lite anmärkningsvärt med Sens ändå.
Praktiskt taget samma manskap som underpresterade så grovt ifjol uppträder plötsligt med pondus och attityd.
Där ser man vad lite självförtroende kan göra.
Lite udda är det också att de, med all sin offensiva firepower, har så svårt att göra mål – och ändå går så bra.
Men de vinner tajta, målsnåla matcher istället.
Det här ser ut att bli en till.
• • •
Nu är det långa stunder så där tyst i hallen igen.
Det är problemet med söndagsmatcherna.
Gris-Olle & co är för bakis för att det ska kunna bli anständig stämning.
• • •
Välkommen hit, Stromgrien.
Hoppas du har trevligt.
Och hoppas du har passet med dig om du ska köpa bärs nu i pausen.
Några andra internationella ID-kort accepterar de inte på Garden – och ALLA som vill dricka alkohol måste visa ID.
Själv nöjer jag mig med lite mer kaffe.

Slips är, numer, vad bloggen anbelangar förbehållet playoff och särskilda happenings i grundserien.
Typ ”seriefinaler” i mars och april, All Star-jippon och eventuella utomhusmatcher.
Under the never ending serielunk får det vanligen räcka med kostym och skjorta – och öppet i halsen.
Men faktiskt:
Idag har jag knutit en svart rackare runt halsen (till svart kostym och ljusblå skjorta, för den som till äventyrs undrar).
King Karl är ju i stan.
Erik Karlsson.
Och all hype – det mesta av den välmotiverad, no doubt – kring new kids on the block till trots är han fortfarande vår största NHL-stjärna.
Bäst på det han gör, roligast att se, utrustad med den mest fascinerande personligheten.
Svensk hockeys Mister Excitement och King of Swing.
Så här sitter jag, en dussinsöndag sent i november, uppklädd som en cirkusdirektör.
Se det som en rekommendation.

Det blir festligt och exalterande ikväll.
• • •
Thanksgiving-helgen klingar av – och därmed går startskottet omedelbart för julen i New York.
Det innebär att det är en utmaning att ta sig från Midtown East till Midtown West, särskilt längs huvudleden 34:gatan.
Folkmassorna runt Herald Square, där det jättelika Macy’s-varuhuset ligger, får Vasalopsstarten i mars att framstå som ödslig – i synnerhet på söndagar och av någon anledning har Rangers alltid många hemmamatcher på söndagar i december.
Men det är bara att vara ute i god tid, be taxichaffisen ta 31:a gatan till Penn Stations sydöstra entré och sen är allt vaniljsås i alla fall.
• • •
Huruvida Rangers svarade bra på lektionen de fick av Pittsburgh i onsdags kan diskuteras.
Men Henke gjorde i alla fall.
Han stod för säsongens insats i Black Friday-matinén nere i Philly.
Ska de kunna ta poäng mot Senators – en av grundseriens hittills största positiva överraskningar – krävs dock uppstramning på åtskilliga håll, särskilt bland backarna.
• • •
Ännu roligare hade detta det ena av King Karls två besök på Garden under grundserien varit om Ottawa hållit en pre game-skate i morse.
Då skulle där larger-than-life-personligheten garanterat ha lyst upp det här bloggintrot på ett annat sätt
Men de spelade igår kväll – och slog Carolina med 2-1 – och kom till New York först vid ett-halv två i natt.
Dessutom har det varit – håll i er – college-brottning på Garden under dagen, så det blidde inget med det.
• • •
Blev igår kväll påmind om att riktigt, riktigt bra vin kan vara helt gudomligt gott.
Blev emellertid också påmind om att riktigt, riktigt bra vin kan kosta en del.
Ojvoj.
• • •
Vi har en hyggligt stor återkomst i the wooooorld’s most famous arena ikväll.
Derick Brassard – populäraste killen i Rangers omklädningsrum under fyra år – uppträder i Rangers, mot sin gamla kompisar, för första gången sedan trejden mot Mika Zibanejad i somras.
– Det kommer definitivt bli emotionellt för honom. Han är den sortens kille, säger en kollega från kanadensiska huvudstaden
• • •
Ni kanske undrar hur det kommer sig att Åsa – alltså Chall – och Julia kan gå loss i spåret även när det inte är ”sändning” i bloggen.
Det beror inte på att jag sitter på krogen och godkänner deras kommentarer – men inga andra gästers – med telefonen.
Det bror på att de, och bara de, är white-listade och kan skriva rakt in i spåret utan att behöva mitt godkännande
Hittills har jag inte känt att någon annan förtjänar den sortens förtroende…
• • •
Även Mika ringade med hundraprocentig säkerhet in det här datumet i almanackan så fort spelschemat offentliggjordes i somras, men tyvärr.
Han haltar fortfarande omkring med sitt brutna vadben och gör comeback först efter nyår.
• • •
Alla får formsvackor och nu verkar det vara Tampas tur.
Ekeliw pojkar har inte alls sett bra ut sedan Stammer blev skadad.
Med ett undantag:
Vigge Hedman.
Han verkar ha Norris Trophy-säsong på lut i år.
• • •
Det är en stor match även för Matt Puempel – Pumpan, som han från och med nu heter i den här bloggen.
Han spelade ju med Senators till så sent som i måndags, när Rangers plockade honom på waivers.
Och i fredags, i sin debut som Blåskjorta, värmde han upp med säsongens första mål.
• • •
Åh, bocken brinner i Gävle.
Har Eken alibi?
• • •
Badtofflan är mycket medveten om att Mister Excitement uppträder på Garden ikväll.
– Erik Karlsson’s a special player, who plays almost 30 minutes a night, you’ve got to be aware of him at all times, third or fourth guy in. He’s dangerous, you’ve definitely gotta spy him, very slippery, you try to get a body on him and if you can slow him down, that’s huge, säger han (och nej, jag orkade inte översätta…).
• • •
Nu blir John J glad.
Quickie Fast flyttas upp i en nykomponerad förstakedja och spelar med Chris Kreider och Derek Stepan.
• • •
Det finns gott om konservativa surkukar som ständigt går omkring och muttrar om att EK65 tar för mycket risker.
Själv älskar jag just den aspekten av hans spel och hans karaktär.
En bekant som spelat med honom tidigare berättade nyligen om en gång när Erik kom till båset efter att ha gjort några vågade dragningar som siste man på blålinjen och sånär bjudit motståndarna på två-mot-noll-läge, slog sig ner, flinade och på sin egenartade smålandsgöteborska utbrast:
– Där var det nära ögat, du.
Sedan gick han ut och gjorde samma sak igen – och fixade ett mål framåt.
Kung!
• • •
Jag hör honom öva under sena eftermiddagen och kan härmed avslöja att det är homeboy John Amirante som sjunger nationalsången ikväll.
• • •
Det var först under ett samkväm med Senators PR-chef Brian under World Cup, när han hade samma roll i Tre Kronor, jag fick klart för mig att Erik kallas ”King Karl” i Ottawa.
Av lagkamraterna alltså, inte – som i Henrik-fallet här i New York – av media och fansen.
Det är vad Craig Anderson, Dion Phaneuf, Mark Stone och de andra säger när de träffar honom inför träningar och matcher.
– Hi, King Karl.
• • •
Mig förvånar det inte minsta om både Brassard och Pumpan gör mål ikväll.
Det är så det brukar sluta, är det inte?
• • •
Rangers – vars ledning är fast besluten att få ner Henkes starter i grundserien till cirka 60 matcher, så han är fräsch när playoff börjar – ställer Raanta i kassen.
Lite synd.
Vi hade ju velat se kung mot kung.
• • •
Nu rättar jag till slipsknuten och tar en slurk ljummet Garden-kaffe.
Let the game begin.