Vissa morgnar är det mer inspirerande än andra att studsa upp ur sängen och gå till jobbet.
Som idag.
Pittsburgh Penguins är i stan och ska spela mot New York Rangers i the woooorld’s most famous arena.
Då vet man att serielunken plötsligt får lyster, sex appeal och underhållningsvärde.
Inte bara för att Pens råkar vara regerande Stanley Cup-mästare och har en trupp som rymmer sällsynt mycket stjärnglans.
Blåskjortorna och pingvinerna har de senaste åren utvecklat en väldigt healthy rivalitet – främst till följd av upprepade playoff-clashar – och ställer praktiskt taget alltid till med emotionellt laddade showdowns.
Nu, on the eve of Thanksgiving 2016, är det dessutom bara två dygn sedan de möttes senast och känslorna som sattes i svall i PPG Paints Arena i måndags puttrar fortfarande på föredömlig temperatur.
Så put your best dress on and fix your hair up pretty, baby.
Ikväll är det bal på hockeyslottet.
• • •
Jag hade som sagt föredragit ett namn med mer naturlig koppling till Las Vegas, eh, kulturarv – som Flamingos, Neon eller Aces.
Men Golden Knight får duga, det är helt okej – och om några år tänker vi inte ens på det. Herregud vi kallar ju lag för Ducks, Penguins, Coyotes och Wild utan att reflektera över hur corny det, egentligen, låter.
Vad jag har betydligt svårare att acceptera är att LAS försvunnit ur namnet.
Det 31:a laget i världens bästa liga ska ju inte heta Las Vegas Golden Knights – bara Vegas Golden Knights.
Varför då?
Skulle det låta coolare?
Trams.
Det är ju som att laget som spelar här skulle heta York Rangers, eller som att det vore Angeles Kings fansen i Staples Center tittar på.
• • •
Entusiasmen som sjuder mitt i tröttman efter blott fyra timmars vistelse hos John Blund får sig dock en liten törn när det visar sig att Penguins ställt in in sin Morning Skate.
Fan, det är ju inne hos dom, i stöket runt Crosby och Malkin, det brukar vara roligast att ramla runt.
Dessutom har Hagge och Bengan för vana att förse bloggen med näringsrikt stoff.
Men det verkar som vi får vänja oss med längre sovmorgnar.
Allt fler coacher pissar på morgonvärmningskonceptet och verkar fast beslutna att eliminera hela 10.30- och 11.30-given.
Idag ansluter sig även Badtofflan Vigneault till den skolan.
– Jag är inget fan, det ger oss väldigt lite att gå på is förmiddagen innan en match och hade vi tränat igår kan jag försäkra att vi inte heller haft någon skate idag, säger han på sin presskonferens.
Det är bara det att morgonexercisen skänker oss i media en av få möjligheter till närkontakt med de spelare och ledare vi skriver om.
Men vad betyder väl vi…
• • •
I morrn är det alltså Thanksgiving Day här i The Promised Land.
Det är den överlägset största högtiden på hela året, till skillnad från exempelvis julen firad av alla, och jag älskar den.
Inte för att jag är särskilt förtjust i kalkon – tvärtom, det är en torr och smaklös jävla fågel – men ändå.
Morgondagens långa promenad längs vanligtvis bullriga gator och avenyer som ligger så öde att man kan tro att en neutronbomb detonerat på Manhattan är en av hela årets höjdpunkter.
En annan är middagen med min kompis Ash och hans familj på intim och stilla krog på Upper East Side framåt aftonen.
• • •
Jag har dock förståelse för att coacherna inte slår sig på knäna av upphetsning över att jaga ut sina adepter på morning skate var och varannan dag.
Nu när alla spelare är så seriösa – läs: tråkiga… – har det ursprungliga syftet ändå gått förlorat.
För faktiskt:
Morgonvärmningen infördes en gång i tiden för att förhindra att mer lättsinniga spelare var ute och ”hade för kul” kvällen innan match, i synnerhet under bortaresorna.
Och om de ändå hade det skulle de svettas ur sig sviterna av det roliga i god tid innan match game time.
True story.
Det var liksom lite annorlunda – läs: roligare… – i NHL under 70- och 80-talet.
• • •
Rangers har traditionsenlig Black Friday-matiné mot Flyers, så de får fira Thanksgiving i Philadelphia
– Ja, vi åker ner under eftermiddagen och sen käkar vi kalkon under en gemensam middag på kvällen, berättar Quickie Fast.
Inte för mycket bara.
Kalkon kan täppa till och stoppa upp på det mest förödande sätt.
Det vet alla som sett Sopranos-avsnittet ”He is Risen” och minns hur det gick för den förträffliga Gigi Cestone dagen efter Thanksgiving i New Jersey.
• • •
Typisk Biffen-sekvens:
Jag gäspar och sträcker mig så vådligt i pressrummet under eftermiddagen att jag spräcker sömmen i kavajen – vid höger armbåge.
Tid att åka hem och byta finns inte, så nu går jag omkring som en punkare på Maximtorget i Borlänge 1978.
• • •
Hans lagkamrater vet och alla i media vet.
Henke Lundqvist ska helst undvikas under matchdagar. Han är så inne i sin bubbla då att det i allmänhet är omöjligt att prata med honom.
Men jag stampar ändå fram för att få ett par kommentarer om rivaliteten med pingvinerna och säger att man lätt får intrycket att det här två lag som inte alls tycker om varandra.
– Nej, det gör vi inte, svarar han kort och fortsätter rycka i skridskoplösarna.
Well, jag fick i alla fall svar på mina funderingar…
• • •
Idag fyller Valbos finest år.
29 stycken.
Sällsamt.
Det var ju alldeles nyss han var en blyg 19-åring som satt i Capitals omklädningsrum och tittade blygt i golvet så fort någon ställde en fråga.
Men the boy har i sanning blivit a man och känner jag Bäckis rätt firar han med minst en strut mot St Louis, så han dagen till ära får stå mitt i strålkastarskenet – alltjämt födelsedagsbarnet favoritsysselsättning!.
• • •
Jag kan inte heller låta bli att fråga Henke om han, nu när laget fått ett namn och allt, inte omprövat idén om att begära trejd till Vegas så jag kan flytta med och bevaka honom där,.
– Det vore nog, ler herr målvakten, inte så hälsosamt för dig. Du skulle bara sitt vid ett spelbord hela dagarna.
Titta, ett och annat har han klurat om sin ständiga överrock under de här drygt elva åren…
• • •
Utanför Penguins omklädningsrum, där vi två timmar före matchstart står och väntar på att coach ska svara på några frågor, håller Evgeni Malkin på och fixar klubbskaftet med en skrikande slipmaskin.
Sedan vänder han på klubban, studsar bladet i golvet några gånger och lyssnar noggrant på ljudet.
Samma procedur upprepas sedan två gånger.
En konstnär i arbete.
• • •
Plötsligt kommer en av de sju miljoner säkerhetsvakter som patrullerar backstage-utrymmena i Garden – the corporate paranoia griper omkring sig här – fram och nästan skriker:
– Du har hål på armbågen!
Nähä?
• • •
Jake Guentzel – ynglingen som gjorde mål på första skottet i första bytet i första NHL-matchen i måndags, och sedan prickade in ytterligare ett några minuter senare – behöver också fixa lite med klubborna.
Men han får vänta snällt vid slipbänken medan farbror Geno tar hand om sitt.
Två mål i debuten eller inte, en rookie är alltid en rookie.
• • •
Antti Raanta har vunnit samtliga matcher han startat för Rangers och någon frågar Badtofflan om han övervägde att matcha honom ikväll också.
Badtofflan ler.
– No. Hank is our guy.
Tills han flyttar till Las Vegas, ja….
• • •
Bengan Hörnqvist får vi tyvärr inte se i Gotham ikväll, han är hemma i Pennsylvania och vårdar en hjärnskakning, och det suger ju för han skänker extra dimensioner åt alla matcher med sin passion.
Men enligt kollegorna från Pittsburgh ska det dessbättre inte vara för illa med slåttermaskinen från Sollentuna, eventuellt hoppar han på ett flyg till Minneapolis och gör comeback mot Wild redan på fredag.
• • •
Badtofflan ska förresten ha en liten applåd.
Han kommer till sin presskonferens i riktiga skor idag.
• • •
Det är en jädra massa matcher ikväll, innan USA stoppar kalkonen i ugnen och lutar sig tillbaka.
Jag blir väldigt glad om ni som uppehåller er i spåret hjälper mig att hålla reda på hur det går i andra arenor.
• • •
Prins Oscar –ni vet, Lindberg – har åkt in och ut ur laget sedan han gjorde comeback och säger att han inte är helt nöjd med sitt spel,
– Jag har inga problem med skadan i sig, den är läkt. Men jag känner att jag ligger efter med träningen och är inte riktigt där jag vill vara. Men när jag nu får spela vill jag förstås ta den och visa att jag kan hjälpa laget. Det måste man, berättar han och något i rösten indikerar att det här är kvällen när västerbottningen bara exploderar.
• • •
Ingen har ännu rört ett finger att lindra mitt glupande begär efter violbumlingar.
Det är en ond och hård värld.
• • •
Hockey är en copycat-business – därvidlag är Thanksgiving-duellen på Garden ikväll en utmärkt illustration.
Penguins körde över alla med sin speed och sina explosiva vändningar i slutspelet i våras – men allra mest körde de över Rangers.
Nu har Rangers, inte minst med hjälp av signingar som visat sig vara mycket smartare än de flesta förstod i somras, kopierat greppet och försöker spela på samma sätt.
Så fort backarna får tag i pucken egen zon spelar de ut den och undviker därmed att bli utsatta forechecking. Sedan sticker forwards i rasande attacker – och blir det för trångt i mittzonen försöker de, hittills med anmärkningsvärd framgång, bara chippa in pucken bakom motståndarnas försvarslinjer.
– Ja, vi noterar att de spelar hockey med en annan speed i år. Som oss. Men alla lag försöker bli snabbare, säger Sullivan.
Inte alls konstigt, förstås.
Det var med sådan hockey Penguins vann Stanley Cup och därför kommer den vara vägledande.
Tills någon vinner med andra slags grepp.
• • •
Nu är röda mattan utrullad, spotlights spelar på natthimlen och luften skälver av förväntningar.
Balen på slottet kan börja.