Denne Grabner…mein gott!
Han gör sitt elfte mål för säsongen, självfallet på en kontring, och är nu ensam tvåa i målligan bakom Patrik Laine.
Vem i hela friden anade att Rangers knöt till sig den sortens produktion när de signade honom i somras.
• • •
Inte för att det direkt blivit vargavinter här heller, men DN-Sven frestar oerhört med twitter-bilder från den älskade tikibaren i Tampa i skymningen.
Snart måste bloggen till västra Florida, så är det bara.
• • •
Islanders är faktiskt på väg att ta över i Barclays och har 2-1, med vittring på mer, ett tag.
Men Pens kommer tillbaka och nu kan det bli en intressant tredjeperiod,
Det där är två lag med infekterad historia.
• • •
Uh, för oss som tenderar att svimma när vi ser för mycket blod är sekvensen när Calvert träffas av en puck rakt i plytet inte alls särskilt angenäm.
Han lämnar ju en halv olympisk bassäng av det där röda på isen.
• • •
Du skulle verkligen må bra av att fördjupa dig i Woody, Taggen. Jag säger inget mer än så.
• • •
Skulle ju inte göra nåt om det blev mål i Washington också. Och i Raleigh.
• • •
Nu börjar det kännas att jag bara sov tre timmar i går natt, ögonlocken hänger som regntunga markiser. Så vi får allt se om det blir nåt mer bloggande just ikväll.

Sorry, det har varit tekniskt wojne wojne här.
Först strejkade MSG-kanalerna på kabelboxen, så varken matcherna i Brooklyn eller Ohio gick att se.
Sedan la nätet av också.
Så jag har fått ägna mer tid åt att sitta i telefon med Warner Fucking Cable än att titta på hockey.
Men jag såg just när Wild Bill Karlsson dunkade in ett skott som…ja, jag är inte avundsjuk på de kollegor som får fråga Henke om den tavlan.
Ojvoj.
• • •
I Brooklyn får Sidney Crosby göra ett rätt enkelt powerplay-mål.
Jag kan höra ”Fire Cappy”-ramsorna ända till östra Manhattan.
• • •
Både Rangers och Blue Jackets har pepprat protokollen fulla de senaste veckorna, så det borde ju bli målfest i Nationwide i den här matchen, men really:
Av det jag nu såg var det en oväntad gäspning till inledningsperiod.
• • •
Oshie, Burakovsky, Wilson, Eller…
Listan på hemmaspelare som linkar ut i omklädningsrummet under förstaperren i Verizon Center är ju löjligt lång.
Men så är det ju big, bad Red Wings Caps möter också.
Öh, eller…nä, det var inget.

When in doubt – gör en lista.
Det har varit mitt credo sedan jag började skriva krönikor i Borlänge Tidning för, eh, 33 år sedan.
Och idag har jag varit in doubt.
Tanken var att jag skulle ta mig till Brooklyn för att se Islanders mot pingvinerna, men det körde ihop sig.

Först satt jag uppe och skrev en långt text till halv sex i morse, sedan var jag i alla fall tvungen att gå upp vid tio för att uträtta en massa ärenden och så kom det, vilket jag hade lyckats glömma, gäster från Borlänge som ska bo här några dygn.
Så inte nog med Brooklyn-resan fick ställas in.
Jag har inte riktigt haft tid eller fokus att smacka ihop ett konventionellt intro för en korresoffan-session heller.
Istället, alltså – säsongens första ”Biffens lista” och ”Biffens Bu”.

BIFFENS LISTA

1. Patrik Laine.
– En 18-åring som inleder NHL-karriären med tolv fullträffar på 19 matcher och tar ledningen i målligan….oh, yeah. Believe the hype. Det ÄR The Finnish Flash 2.0 som slagit ner mitt på Manitoba-slätten.
2. Les Habitants.
– De fick en rekordartad start även på fjolårssäsongen, men det är skillnad i år. Montreal är på riktigt och kommer vara en contender in i det sista, det törs bloggen nästan svära på.
3. Framtiden.
– Laine är ju inte precis ende valpen som skäller som en fullvuxen pitbull. Ett helt pärlband av yngel understryker den obönhörliga sanningen att hockey 2016 är a young man’s game. Auston Matthew, Mitch Marner, Connor McDavid, Johnny Hockey, Lill-Nyllet, Zach Werenski, Jimmy Vesey, Travis Konecny, Matthew Tkachuk…the kids really are alright.
4. Tuukka Rask.
– The bounceback of the säsong. Boston-keepern har varit magnifik och belönas härmed med den inledande grundseriemånadens mini-Vezina.
5. Blackhawks.
– De skulle vara på på tillbakagång, skulle de inte? I själva verket är detta en av Hawks bättre säsongsstarter under vad som verkar vara den alltjämt pågående storhetseran
6. Bäckis.
– Valbos finest hade uppvisning mot Penguins i förrgår, varken mer eller mindre.
7. Rangers målskillnad.
– +34 på 17 matcher är i hockeysammanhang en formel av rena rama Nobelpris-kalibern.
8. Marian Hossa.
– Det slovakiska undantaget som bekräftar regeln om att man måste vara tonåring för att lyckas i NHL 2016.
9. Nye Tårtan.
– Det är väl nästan så man törs säga så nu, va? Skränfocken som försökte återinföra stenåldern under World Cup har ju plötsligt gjort ett modernt, underhållande lag av Blue Jackets.
10. Blue Collar Devils.

– A working class hero is something to be. Det har de förstått i Newark.

BIFFENS BU

•New York Islanders.
– Bäst i New York i fjol. Sämst nu. Och det är GM Snow som helt självsvåldigt sågat av grenen Isles sitter på.
•Canucks efter fyra första matcherna.
– Jisses.
•Steven Stamkos otur.
– Det är någon som lagt en voodoo på stackars Stammer, det kan inte vara på något annat vis.
• • •
OK, nu börjar snart tre, i alla fall på papperet, fina matcher.
Dem ska jag följa och jag hoppas på sällskap av några nattmanglare hemma i Sverige.

WASHINGTON – PITTSBURGH 7-1 (Slut)
• • •
Jisses, vilken blowout.
Sju-ett!
Enligt Doc, eller vem det var som sa det, är det Caps största seger mot Pens sedan 1989.
I den matchen lär Bengt-Åke Gustafsson ha prickat in två mål, så det var en Bengt-Åke Bäckis gjorde ikväll.
Nu ska jag försöka få tag i honom och höra vad han tycker om det.
Vi hörs på fredag.

WASHINGTON – PITTSBURGH 4-0 (Period 2)
• • •
Jo, matchen avgjordes med det där 3-0-målet i slutet av första.
Synd.
Man hade ju hoppats på episkt slag i slutperioden.
Eftersom spelschemat är sämre balanserat än Ekens diet finns det inga andra fajter att kolla på just nu heller.
Men, tja, det kanske kan bli lite grinigt i DC i alla fall.
Det är ändå en stad där motsättningar brukar dras till sin yttersta spets.

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-0 (Period 1)
• • •
Som alltid mellan de här två lagen:
Späckat med action, buzzing playoff-nerv och heta känslor.
Kul.
Men det blir onödigt surt för Penguins när Matt Murray i slutminuten måste lämna kassen för hjärnskakningskoll efter att ha träffats av Malkins klubba i ansiktet och en helt ouppvärmd Flower får ställa sig i kassen och Caps omedelbart gör 3-0.
Dog matchen där?
Vore trist.
• • •
När till och med skott som det han just nyss gjorde 2-0 med går in vet man hur det ligger till.
Bäckis är het.
• • •
Sargreporter McGuire har garanterat hört en del genom åren, men till och med han verkar lite tagen över hur vulgära tommarna Wilson och Sestito är mot varandra mellan avblåsningarna.
Men kan bara tänka sig.
Eller så kan man inte det.
• • •
Annars är Mojo fortsatt den Capitals-svensk som imponerar mest.
Han har aldrig varit bättre än just nu.
• • •
Inom loppet av bara några timmar idag kom besked att Steven Stamkos, Johnny Hockey och Taylor Hall alla blir borta minst fem till sex veckor med olika sorters skador.

Kort sagt:
Detta var NHL:s Black Wednesday.
• • •
Även de som bestämmer på Disqus gillar tydligen förändringar för förändringarnas skull och därför har de nu fuckat upp admin-sidan och till exempel helt i onödan flyttat knapparna för ”approve” och ”delete”.
Det innebär att den här administratörens djupt invanda tangentbordsmönster blir helt uppfuckade.
Jag ber om överseende om det då och då blir fel och kommentarer som inte alls ska stekas steks ändå – och vice versa.
• • •
Att Hall missar bortåt en och halv månad är förstås ett blytungt slag för Devils.
Fast mer på papperet än i praktiken.
Faktum är att de nått sina överraskande framgångar, och nu är trea i Metropolitan-divisionen, utan att superförvärvet från Edmonton gjort särskilt många mål alls.
• • •
Kate Upton, modellen, är upprörd över att journalisterna som röstar om MLB:s awards inte varit tillräckligt generösa mot hennes pojkvän, stjärna i Detroit Detroit Tigers, och utmanar Phil Kessel i klassen ”Årets sport-tweet”:
”Hey @MLB I thought I was the only person allowed to fuck @JustinVerlander?! What 2 writers didn’t have him on their ballot?”
Ha ha, fem plus!

För Washington kärvar det kanske lite mer än väntat just nu, i alla fall i enstaka matcher.
Men make no mistake.
När the going gets tough i vår kommer lagen som möts i Verizon Center i downtown DC i afton vara två av östra konferensens verkliga contenders – och förmodligen clasha i direkt showdown om en plats i konferensfinalen.
Så det här är en match att se.
Jag har haft annat för mig under dagen – boxning, baby! I Brooklyn! – och kom just hem, så jag hinner inte med mer till intro än det här.
Men jag tänkte försöka hålla ångan uppe under kvällens gång.
Is there anybody out there?

NY ISLANDERS – TAMPA 0-4 (Slut)
• • •
Det hjälper inte ens att Isles får spela fem mot tre i en minut i tredje.
De lyckas inte slå hål på Vasys nolla i alla fall.
Nu får nog Cappy inte så många chanser till, ett tränarbyte kan vara imminent.
Men vem tar över i så fall?
Well, there’s always Bob Hartley…
Nu ska jag åka in till Manhattan och ta en drink med Eken.

NY ISLANDERS – TAMPA 0-4 (Period 2)
• • •
Nä, det här går ju fullständigt åt helvete för Islanders.
Redan i premiären mot Rangers för nästan precis en månad sedan gick det att se att de förlorat i slagkraft och pondus och skills sedan förra säsongen – och det intrycket har bara förstärkts för varje gång jag sett dem.
Nu är det ett slaget lag utan minsta antydan till självförtroende som såsar runt på Barclays-isen .
Alltså, de ligger under med 4-0 efter två – och Halak har, arguably, varit bäste hemmaspelaren.
Snow måste sätta en stor trade i verket.
Snabbt.
• • •
Den som väntar på nåt vackert, eller hur det nu är ordstävet går.
Kucherov och Stamkos passar sig genom hemmazonen som rena rama Larionov och Makarov vid 3-0-målet.
Satan så grant.
• • •
JT Miller proppar Tavares och då spelar det förstås ingen roll om tacklingen var ren eller inte, Scott Mayfield – långhårig som en hel Deep Purple-organist på 70-talet – instigerar fajt och så är det bara med det.
• • •
– We want refunds, skanderar Gris-Olle och hans kamrater nu.
Usch, feelgood-känslan har verkligen gått förlorad helt i Islanders-land.
• • •
Varpu blev så förbannad på allting att hon lämnade pressläktaren efter förstaperren och nu sitter hon parkerad i pressrummet utanför Bolts omklädningsrum.
Så drastiska beslut tar inte bloggen.
Inte förrän nu…
• • •
Nu hör jag vem Gris-Olle & co vill avskeda.
– Fire Cappy, skriker de ju.
Capuano alltså.
Jag vidhåller att de borde vara mer gramse på klubbens general manager.
• • •
Det ska vara Brock Nelson bobblehead-night i kväll.
Jag har inte sett till någon sådan souvenir ännu men får jag en lovar jag härmed att skicka den till Björn Falk.
• • •
Om jag fattar saken rätt är det medlemmarna i svenska bandet Soilwork som hjälper till att skjuta upp T-shirts på läktarna nu i pausen.
Coolt.
• • •
Nu ska det smaka med lite kaffe, hörru – som Fredrik Lindström skulle sagt.

NY ISLANDERS – TAMPA 0-2 (Period 1)
• • •
För att vända på ramsan de brukar avlossa när de är glada i Barclays:
– No no no no no no!
Här är inte tillnärmelsevis lika mycket action som under preludierna på Shake Schack.
Först händer absolut ingenting i 19 minuter.
Sen gör Tampa två snabba mål.
Om den nyvalde presidenten vore här vet vi precis vad han skulle säga:
Sad!
• • •
Den officiella siffran kommer säkerligen säga nåt annat, för det gör den alltid i alla NHL-hallar, men Barclays är på sin höjd halvbesatt denna måndag.
Och tro mig – stämningen speglar detta faktum helt och hållet.
• • •
Det känns i vanlig ordning som att Vigge Hedman är på isen precis hela tiden och om jag inte tar helt fel får han en assist på Callahans 2-0-mål.
• • •
Till och med Brooklyns Gris-Olle är upprörd över den avslagna stämningen och vrålar plötsligt, sarkastiskt:
– Folks, quiet down! It’s hockey night in Brooklyn.
Oops.
• • •
Sen börjar Gris-Olle och flera av hans kompisar skandera att någon ska sparkas, men det låter inte som det handlar om Capuano och inte heller Snow, märkligt nog.
Vem är det då de vill ha avskedad?
• • •
Det är ju faktiskt helt sinnessjukt att de brakar på sån jävla volym i Barclays-PA:t att man kan höra högtalarmembranen spraka.
Varpu har just föreslagit att vi ska stämma Islanders för hörselproblem och fanimig om det inte vore en idé.
• • •
Samtidigt som denna enda match spelas är det Hall of Fame-party uppe i Toronto.
Det var man ju på förra året, när Lidas valdes in, och nästa år kan det vara dags igen.
Då har Alfie första chansen att bli invald och vill de undvika upplopp i Ottawa gör de nog bäst i att bjuda in honom direkt.
• • •
Att Coyotes ska bygga en ny arena i Tempe sorterar jag apropå ingenting in under rubriken ”Väldigt goda nyheter”.
Tempe är en väldigt mycket mer happening plats än Glendale (ja, det är sånt man sitter och tänker på när matcherna man ser inte är sexigare än så här…)
• • •
En som definitivt blir invald i HHoF på första försöket om ett år är en kille som får Varpu att utbrista:
– Då ska jag vara där.
Just det.
The Finnish Flash.
• • •
Men hey, nu ska vi inte överge den positiva ton som präglat blogga den inledande grundseriemånaden.
Det här kan fortfarande bli skoj.

Säger vi.