Och i den glåmiga eftermiddagen skranglar jag ut till Brooklyn — Linje 4, från Grand Central Station till Atlantic Avenue – för första live-upplevelsen sedan valet förra veckan.
Det kan behövas.
Här har känts overkligt, oroligt, olustigt och allmänt osoft sedan det som inte kunde hända ändå hände, men livet måste obönhörligen gå vidare och det gör det enklast med jobb och förströelse och underhållning.
Så bloggen ger er:
New York Islanders mot Tampa Bay Lightning i Barclays Center.
• • •
Man hoppas ju på action när man går på hockey, men scenerna på Shake Schack tvärs över gatan från Barclays (jaja, jag borde inte, men de har jäääävligt goda burgers….) ett par timmar före matchstart är kanske ändå more than I bargained for.
Ett par knattar i ett stort gäng ungdomar blir plötsligt vansinnigt osams och börjar veva som Patrick Roy och Chris Osgood i den mest legendariska av Red Wings och Avalanches världskrig 1998 och inom några ögonblick utbryter rena rama saloonslagsmålet,.
Några vuxna försöker ingripa – inte jag, jag är mer Woody Allen när han försöker låtsas som att det regnar medan hans bänkgranne på tunnelbanan blir rånad, i vilken tidig film det nu är… – men det slutar bara med att kaoset fortsätter på gatan utanför.
Jisses.
Omtumlande.
Men man kanske kan hoppas att tonen för kvällen sätts och att vi får se några line-brawls på isen också?
Sign me up.
• • •
Än så länge kan man väl säga att Bolts, kvällens gäster i hipsterland, vinglar sig genom grundserien.
De tar ett steg fram och ett steg tillbaka – hela tiden.
Lite oväntat med tanke på att allt skulle bli så fokuserat och bra nu när all turbulens från förra säsongen bedarrat.
Å andra sidan är det i vår de ska skjuta skarpt och det tvivlar jag fortfarande inte en sekund på att de kommer att göra. De här gossarna vet numer mer än de flesta om hur slutspelshockey ska spelas.
För husfriden och självförtroendet och den allmänna stämningen i västra Florida vore det nog dock bra om de stagade upp saker och ting och vann ett antal matcher på raken.
• • •
Jag skulle gärna vilja ha ett ord med den som några minuter innan jag kommer trampande spottat ut ett stort, juicy tuggummi på trottoaren vid 42:a och Lexington Avenue.
Det fastnar nämligen under min ena sko och goddammit, få vardagsbesvär är mer irriterande.
• • •
För Isles fortsätter kräftgången.
Framförallt sliter coach Capuano sitt hår för att hitta värdiga lekkamrater åt John Tavares.
Senaste matcherna har han spelat med Josh Bailey och, ehum, Cal Clutterbuck.
Clutterbuck har många förtjänster – som grinder. Men kära nån, Tavares förtjänar linemates av samma kaliber som de Sidney Crosby och Jonathan Toews har.
Och Andrew Ladd, det tunga förvärvet från i somras, pendlar nu mellan tredje- och fjärdekedjan.
Igen:
Att GM Snow kunnat göra detta mot sig själv och sin organisation…hur är det möjligt?
• • •
Kvällens meh:
Strålle är skadad och spelar inte.
• • •
Marian Hossa är just nu ende spelaren äldre än 30 bland de 20 första i poängligan (Malkin, på artonde plats, är exakt 30) och det är ingen tillfällighet.
Han har varit enastående när jag sett Blackhawks och ÄR nog bäst av alla som passerat den milstolpen.
• • •
Ekeliw kunde ha varit med på den här matchen, för han befinner sig faktiskt i USA just nu.
Men nope.
Istället för till Brooklyn har han flugit till Denver.
Say what, liksom.
• • •
Det är ändå fint att Mike Bossy är den som, strax innan värmningen, dyker upp på jumbotronen och varnar för att man kan få puckar i huvudet.
• • •
I hissen upp till pressläktaren filosoferar två kollegor om varför bloggen är helt klädd i svart.
– Han sörjer valresultatet, säger den ene
– Han är i Brooklyn och klär sig förstås som en hit-man, tror den andra.
Kan vara en kombination, svarar jag….
• • •
Filip Forsberg har, vad jag sett, hittills bästa svenska movember-mustaschen.
Han ser ut precis som raggarna vid Mitti-kiosken hemma i Leksand 1975.
Men Vigge Hedman brukar också briljera i den speciella grenen och jag ser fram emot att komma ner i omklädningsrummet efteråt enkom för att få det bekräftat.
• • •
Att döma av uppslutningen under värmningen blir det inte mer folk här ikväll än på min kompis Axels avskedsfest i East Village förra onsdagen.
Lätt nedslående.
• • •
På grund av schemaläggarnas brist på sans är detta enda matchen ikväll.
Därmed utgår jag från att det blir väldigt stillsamt i spåret, men skulle det vara någon som är vaken och vill vara med – känn dig välkommen!

Efter Preds seger i torsdags ringde jag upp Filip Forsberg och sa, bland annat, att det första målet nog kommer när som helst.
Mycket riktigt
Ibland måste en mas få tala med en annan mas för att det ska lossna…
• • •
Det är officiellt nu:
New Jersey Devils är rätt bra.
Tänk om vi får se slutspelshockey ute i The Rock igen.
Det vore nåt.

• • •
Jo, John, jag ska försöka få tag i Wennberg, men det brukar inte vara det lättaste, vet inte om jag har rätt nummer.
Annars får Wild Bill berätta vad som händer i Ohio-metropolen.
• • •
Det är alltid kul att se matcher från Calgary.
De har en udda belysning i Saddledome, så tv-bilderna får ett eget slags 70-talistiskt skimmer.
Ska jag njuta av nu, tänkte jag.

Vilken lördagnatt det kommer bli på Montreals barer och restauranger.
Habs inte bara vinner.
De är fullständigt överlägsna och kör över sin gamla Original Six-rival från Michigan.
5-0 nu.
• • •
Först 10-0 mot Montreal, nu 7-2 mot St. Louis – efter två perioder.
Det är ju rena Harlem Globetrotters-showen ”tråkige” Tårtan släppt loss.
Och den där kanonen i Nationwide måste snart bytas ut på grund av slitage.
• • •
De få gånger Wings skapar nåt är Price förstås sagolik också.
Kronwall har en enastående chans mitt i slottet i början av mittperioden, men världens bäste keeper är lika iskall som vanligt
• • •
De är lite coola i Jersey ändå.
När det tar tid med coach’s challenge i The Rock spelar de Kinks ”Tierd of Waiting For You”.
• • •
De engelskspråkiga kommentatorerna på den lokala sändningen från Montreal är inte direkt kritiska mot hemmalaget.
Then again, de har inga skäl att vara det heller.
• • •
Nu växlar jag till nån match där det blir en mer spännande tredjeperiod.

Holy…
De som sitter och väntar på att Habs ska klappa ihop på samma sätt som förra hösten kan sluta upp med det nu.
De är bra på riktigt i år.
Herregud, vad kvicka och tung och explosiva de är under delar av förstaperren i Original Six-dramat mot Red Wings.
3-0 hade kunnat vara både 4-0 och 5-0, faktiskt.
• • •
Alexander Wennberg utökar ledningen i svenska poängligan med ett mål.
Där snackar vi genombrott monumentale.
• • •
Magiskt att de hyllar homeboy Leonard Cohen i Bell Centre – grundligt också.
Nu håller jag på Habs.
Ett tag…
• • •

Oj, i Philly ringde det snabbt.
Och just när det kändes som att det vore bra om den där målvaktsdiskussionen inte fick mer bränsle…
• • •
Sen hyllade de Gordie Howe lika grundligt också.
Min era som Habs-supporter kan bli långvarig…
• • •
Har fått några mail om vad jag tycker om att Robin Lehner har Donald Trump på masken.
Ingenting, lyder svaret.
Man måste inte dela hans sympatier visavi den nyvalde presidenten – jag gör det verkligen inte – men yttrandefrihet gäller även hockeymålvakter så han har rätt ge uttryck för den åsikten.
Jag tycker dock Henke ska kontra med Obama på sin mask…
• • •
Man törs ju knappt säga yppa namnet Shea Weber, för det betyder enligt känsliga stats-nissar att man kommenterar Subban-trejden.
Men alldeles oaktat den går det att slå gast att han han fanimig kan skjuta.
Alla målvakter ba’:
– Hilfe!
• • •
Jag borde, inser jag nu, gått till barberaren när jag var ute idag.
Moppe-mustaschen kittlar och irriterar.
Ja, jag ville bara ha det sagt.
• • •
Wings är inte dåliga.
Bara ett nummer mindre än Canadiens.
Och det är det många som är just nu.
• • •
Vad snackar du om, Taggen?
Woodys ”Manhattan Murder Mystery” börjar med att han sitter på Gardens läktare och kollar på Rangers.
När Diane Keaton-karaktären som ska föreställa hans hustru klagar över att de går på sport istället för på en aktuell Wagner-föreställning på The Met svarar han:
– Jag kan inte lyssna på Wagner. Jag får sån oemotståndlig lust att invadera Polen…
• • •
Lördagkväll som det är måste jag traditionsenligt fråga läsekretsen om den har några idéer om vad jag ska beställa för delivery-käk?
Jag är lite inne på chinese och kom ihåg – Biffen likes his chicken spicy!

Efter att ha bevittnat demonstrationerna utanför Trump Tower på femte avenyn idag känns det lite magstarkt att påstå att vardagen återvänt till New York.
Det är just nu lite…rörigt.
Samtidigt:
The show must go on och NHL-bloggen återvänder härmed med en rejäl lördagssittning i korresoffan.
Jag är i första 19-00-given framförallt nyfiken på matcherna Canadiens-Red Wings, Penguins-Maple Leafs och Hurricanes-Capitals – och kommer rikta fokus på den duell där det blir mest kittlande action. Därefter vill jag se lite av Preds-Ducks och slutligen Flames-Rangers.
Är det nån som viill göra mig sällskap?
Hoppas det.

God afton.
Nej, bloggen har inte packat ihop och försvunnit efter tisdagens förbluffande skräll.
Det har bara varit mycket på schemat. Det är det ikväll också, men jag är i alla fall hemma och håller spåret öppet ifall någon vill utgjuta sig om kvällens matcher.
Sedan blir det rikig korresoffa-sittning i morgon kväll.
Ok?
Ok.

NY RANGERS – WINNIPEG 5-2 (Slut)
• • •
Det blidde inte helt oväntat en regelrätt transportsträcka till tredjeperiod, men det är glatt på Manhattan ändå.
Och undra på det.
Rangers är just nu bästa showen på Broadway och har för första gången sedan säsongen 1978-1979 gjort minst fem mål i fem matcher på raken.
Och ikväll gör dom det alltså utan att spela så väldans märkvärdigt.
Igen:
Förbluffande.
Därmed säger bloggen godnatt.
Kanske rullar vi vidare imorrn, när canuckerna intar Brooklyn, det hänger lite på vad som händer i några ärenden i övrigt.
Tack och bock, ni som ändå svarade ja på frågan ”Is there anybody out there”.

NY RANGERS – WINNIPEG 5-2 (Period 2)
• • •
Ja, jag tycker ju fortfarande att Jets länge spelar bästa hockeyn på Garden ikväll.
De har en fantastisk struktur i sitt lagspel, om den beskrivningen makes any sense.
Men de råkar möta en motståndare som fått en knäpp och på något vis hittar sätt att göra fem mål eller fler även när de är back-to-back-sega och…tja, här är vi.
Förbluffande.
• • •
Big Buf hälsar Buchnevich välkommen till vuxenbordet med en riktigt fet karamell i planket.
Hårt och elakt – men schysst.
• • •
Ett annat problem för Jets är att motståndarna har en helt OK målis.
Henke stod för några riktigt fina räddningar när det kändes som att gästerna var på väg att ta över.
• • •
Somliga straffar gud dock direkt.
I bytet därpå är det just Big Buf som trillar på sin väl tilltagna rumpa när han ska skjuta och sen kan firma Kreider-Zuccarello kontra in 2-1.
• • •
Typiskt att Hällegerd – vår man på andra sidan Hudson-floden – inte är vaken när Cammalleri fullbordar säsongens första hat trick.
Å andra sidan kanske han bara blivit ledsen över att Kincaid inte fick hålla nollan.
• • •
Nu borde det rassla till med John J-inlägg för vem styr in sitt andra mål för säsongen om inte Quickie Fast.
• • •
Fantastiskt att Stars – med halva truppen på skadelistan – kan ha 2-1 mot Hawks i The Madhouse efter två perioder.
• • •
– Äh, säger Varpu, det blir inget Pat-rick. Nu går jag ner och värmer mig i sista perren.
Själv sitter jag kvar på pressläktaren, om inte annat så för att förbereda en mycket kortfattad slutrapport.

NY RANGERS – WINNIPEG 1-1 (Period 1)
• • •
Kylää!
Saint Patrik har i sanning kommit till stan och gör sitt första mål på Broadway redan i period nummer 1.
Vem hade trott nåt annat?
Han är ju gjord för Bright Lights, Big City.
Det är dock inte med sitt patenterade monsterskott han blåser ett hål i protokollet den här gången.
Det är med en sylvass – ja, helt enastående faktiskt – styrning.
Ojvoj.
• • •
Fram till Laines kvittering – i mitten av perioden – är det Rangers match. De spelar med ett rent rykande självförtroende så fort de kommer över rödlinjen och bara VET att de kommer göra mål bara de får några lägen.
Men sen tar Jets över helt och borde nog haft ledningen; två puckar sitter de facto klockrent i Henkes stolpar.
Så kan det bli.
• • •
Ja, både Mika och Kreider har kommit av sig en liten smula.
Men de hade ju varit Hart Trophy-aktuella om de fortsatt i samma furiösa stil som de två första veckorna och det var det väl ändå ingen som räknade med.
• • •
Varpu när landsmannen scorar:
– Då har vi en tredjedel av ett Pat-rick.
Ha!
• • •
Ehlers blir utan större problem avväpnad när han kommer loss mot Henke.
Not for nothing, men såna lägen missade inte pappa hemma i Leksands Isstadion på 80-talet…
• • •
Han som sjunger nationalsångerna heter – Alfo.
Alfie känner jag, men Alfo?
Lugubert.
• • •
Hellebjucken kanske borde tagit Kevin Hayes skott, men han kompenserar för den halvfadäsen med en helt snuskigt fin benparad när just Kreider är på väg att smälla in en ledningspuck precis i slutet.
• • •
Tjänade just fem bucks.
Jag och Scott från Blueshirt Bulletin – som alltid sitter på samma pressläktarflank – hade ett bet om det skulle bli en icing första 30 sekunderna eller ej.

Det blev det inte och jag vann.
• • •
Snön ligger tung på taken, endast bloggen är vaken.
Verkar det som.
För att citera Pink Floyd:
Is there anybody out there?

Ikväll får vi vara med om Patrik Laines allra första match i the wooooooorld’s most famous arena.
Ska jag tro min vän Jarkko kommer det med lite perspektiv att vara som att ha bevittnat Jesus första underverk (i den mån han nu verkligen utförde några sådana, fast för allt i världen – låt oss nu undvika teologiska grubblerier i NHL-bloggen…).
Kanske inte
Men förmodligen är det en av de kommande decenniernas stora NHL-ikoner som begår sin Garden-debut och precis som alla som var här då säkerligen minns första gången Teemu Selänne skrinnade in under Broadways bländade spotlights – för att nu dra till med den mest självklara parallellen – lär jag och övriga 19 000 som är här ikväll aldrig glömma när The Finnish Flash 2.0 kom till stan.
Exalterande, är vad det är.
Dock:
Som jag flaggade för redan i Brooklyn igår kväll tar jag det lite soft ikväll; håller igen i introt, och skriver bara om jag verkligen får lust att göra det.

Det är så mycket hockey i de här trakterna just nu, och så många bloggar som ska föras i hamn, att det till slut bara blir lamt och stumt och dåligt om jag inte bryter back-to-back-to-back-to-back-upplägget någon enstaka gång.
Hoppas ni vill vara med i alla fall.
• • •
Ja, i natt drog vi slutligen tillbaka klockan här också, och nu är det beckmörkt på Manhattan redan vid fem.
Låt mig få föra följande statement i till the record:
Jag hatar det.
Jag.
Hatar.
Det.
• • •
Tråkig liten detalj för Laine – och alla andra inblandade:
Det har varit klassisk dubbelmacka på Garden idag.
Knicks spelade mot Utah Jazz i eftermiddags – och fick stryk, förstås – och sedan byggdes basketplan om till rink på någon timme.
Det innebär att även den här matchen avgörs på Novemberkåsan-underlag.
Isen kommer vara en styggelse.
• • •
De mer inpiskade Rangers-fansen får sin vilja igenom i Jets-matchen:
Adam Clendening plockas in i laguppställningen igen – på bekostnad av Dan Girardi.
– Efter skadan i början av säsongen tog vi beslutet att Danny inte ska spela back-to-back-matcher, förklarar Badtofflan under sin presskonferens.
Det låter ju inte jättelovande för Clendenings utsikter att säkra en ordinarie plats, men…mja.
– Det här är hans chans att visa att han förtjänar att spela, fortsätter coachen.
Såpass.
• • •
Hur slutade Kåsan förresten?
Taggen?
• • •
Hon glömde igår, men ikväll har Varpu med sig en rejäl dos finsk lakrits åt bloggen.
Jippie!
Men utöver de vanliga ”Lakritsi”-stångarna får jag också en ny variant som heter ”Moomin blåbär-hallon-lakritsi”.
John J, vad är det?
Starkare grejor?

Den finska lakritsens crack cocaine?
Jag som just börjat få mitt missbruk under kontroll…
• • •
Ja, det har inte bara spelats basket.
New York Maraton avgjordes under eftermiddagen också.
Men de 50 000 deltagarna kutade i alla fall inte över Garden-isen.
Man får vara glad för det lilla.
• • •
Kadri kallas alltså inte ens till förhör för överfallet på Daniel Sedin igår – och slipper därmed ytterligare bestraffning.
Jag kliar mig i min grå kalufs.
TV-bilder visade att tacklingen i och för sig inte var fullt så grov som den först framstod, men den var definitivt ”blindside” – Danne var helt oförberedd och hade ingen möjlighet att skydda sig – och jag fattar inte att ligan kan tycka att slikt ska få förekomma.
Går inte hela den nya, upplysta regleringen av tacklingar ut på att de som hotar att orsaka allvarliga skador – oavsett om de träffar i skallen eller inte – ska elimineras?
Nötter.
• • •
Ser Patrik Laine kicka lite boll med bland andra Toby Enström på zamboni-parkeringen en timme före showtime.
Bollkänslan verkar finfin.
Men så heter hans störste idol Zlatan också.
• • •
Jag tyckte Grabner var en förträfflig liten speedkula redan när han lirade med Islanders, men att han skulle göra succé av den sort han nu gör med Rangers – det skulle jag så sent som för en månad sedan ha beskrivit som helt otänkbart.
• • •
Läser i flerfaldiga intervjuer att Laine länge sett fram emot att få komma till den här scenen – den största av dem alla – och det förvånar inte det minsta.
Till skillnad från de flesta andra unga finländare som kommer hit är ju den 18-årige Tammerfors-stjärnan inte direkt blyg och försiktig.
Tvärtom, som min lakritslangare på sätet intill understryker älskar han uppmärksamhet och vill alltid stå i centrum.
Då är man gjord för New York City, så egentligen borde han egentligen alltid spela här…
• • •
Det är inte bara rent bokstavligt det skymmer i New York.
Svenska Fans-duon Viberg och Ullbrand sitter ute på Newark och ska flyga hem samtidigt som den här matchen börjar.
Mycket vemodigt för hela stan.
• • •
Som vanligt när jag säger att intro ska bli kort blir det inte så överdrivet kort i alla fall.
Well, det bara rann på.
Nu tar vi och kollar på det här.