Nya tider, goda tider.
Ni vred ju tillbaka klockan i natt, men det gjorde inte vi, så nu har ni som följer NHL från andra sidan Atlanten en timme till godo och slipper de värsta nattmanglingarna.
Just idag betyder det kanske inte så väldigt mycket för de som planerar att hänga här i bloggen, för jag är kvar i Raleigh och ska se en match mellan Hurricanes och Flyers som börjar 17.00 och huruvida starttiden skrivs 22.00 eller 23.00 där hemma spelar gissningsvis inte så stor roll.
Men hang in there, vi har en fin vecka med midnattsmässor framför oss.
• • •
Det var nästan så jag tänkte liveblogga igår kväll också – från Carolina Ale House.
För där, i det bullriga halloween-stimmet, såg jag Flyers-Penguins på stor bildskärm – tillsammans med Svenska Fans-hjältarna Niclas Viberg och Emil Ullbrand.
Och jag menar, att se ett Pennsylvania-derbyt ihop med Viberg…i teorin känns ju det som att få uppleva en Tyson-match. In his prime. Ringside.
Fast han visade sig vara ganska lugn. Gick bara upp lite i falsett när Flyers gjorde mål och muttrade efter Crosbys två baljor om att det var ”dags att unleash Gudas”.
Men trevligt hade vi.
Tack, boys.
• • •
Det verkar vara lite stillsammare tailgating i solskenet utanför PNC denna varma söndag.
De flesta är förmodligen klena efter gårdagens urladdning.
Då var det college.fotboll på J.S Dorton Arena tvärs över gatan och partyt på parkeringen verkligen hett.
Själv skulle jag samtidigt på hockeyträning, vilket parkeringsvakterna tyckte var väldigt underligt.
– What, are you nuts, frågade en.
Ja, jag är väl det.
• • •
Idag är det två fiender från Svenska Fans som sitter tillsammans på sektion 328 och morrar.
Viberg är ju hardcore Flyers-fan och Emil lika hardcore Hurricanes-dito.
Den matchen-i-matchen känns också som att den egentligen förtjänar en alldeles egen liveblogg
• • •
Här är den, exklusivt för bloggens läsare från en lunch på lokala mexikanaren Gonza

Eddies taco.
Eat your heart out, Anders Svensson.
• • •
Förutsättningarna är inte de bästa för Flyers den här varma eftermiddagen down south.
De hade sedvanligt emotionell rendezvous med Penguins igår kväll, landade här i Raleigh vid ett i natt och tvingas nu, 22 timmar efter första nedsläpp i Wells Fargo, upp mot ett Carolina med vittring på blod.
Jag tror det mest blir Emil – i nyinköpt Victor Rask-jersey! – som får jubla.
• • •
Steve Ott må vara en festlig trivseltorsten i omklädningsrummet, men fy fan – gårdagskvällens spearing på Chara vittnar om att något inte står helt rätt till innanför pannbenet.
• • •
Det är dock typiskt att ligan imorrn, helt obskyrt, har en spelledig kväll – just när tiden talar för tittare för tittare i Europa.
Rasa, Eric!
• • •
Jag kommer inte över vilket svensklag Hurricanes är – och hur snabbt de blivit det.
Det gör inte Elias Lindholm heller.
När han kom hit för tre år sedan var han ensam om att prata hjältarnas och ärans språk.
Nu har han fem ordinarie lagkamrater hemifrån – plus två till i Charlotte.
– Ja, jag börjar känna mig som veteran här.
Säger 21-åringen!
• • •
Den här helgen känns det som att de svenska målvakterna i Buffalo inte glömmer i första taget.
Först höll Anders Nilsson nollan mot Panthers igår och nu håller Robin Lehner på att göra om det mot Winnipeg.
Ojvoj faktiskt.
• • •
Flyers är raka motsatsen till Canes.
De har inte en enda svensk i laget och det är förstås skandal.
Hextall måste omedelbart trejda till sig….ja, varför inte en sån som Jakob Silfverberg?
• • •
Halloween-firandet spiller över på läktarna i PNC.
Jag har sett en stormtrooper, en superman och en fågelskrämma.
Ja, och så Chris Vandevelde då, på isen, utklädd till hockeyspelare…
Nä, förlåt, den var taskig!
• • •
Rask får se till att hänga ett par ikväll och förlänga sin imponerande poängsvit.
Annars drar William Nylander ifrån i toppen av svenska poängligan.
För jo, även om de som sköter NHL-statsen inte fattat det ännu och beskriver honom som kanadensare för att han föddes i Calgary ÄR mini-Nyllet svensk medborgare och ska räknas som sådan.
De krånglade likadant med Alex Steen för några år sedan och med Andre Burakovsky ifjol och det brukar inte bli bättring förrän Bjurre bloggbiff – som ibland glömmer det där och till sin vrede publicerar fel uppgifter – skickat några indignerade mail…
• • •
OK, då tar vi och tittar på den här sena matinén i North Carolina.
Är ni med?

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Slut)
• • •
– Fucking awesome!
Nej, det är inte Jeff Skinner som säger så – fast han verkligen skulle kunna.
Det är Emil Ullbrand.
Han fick se sitt Hurricanes vinna under pilgrimsresan till PNC Arena och är lyckligare än alla spelare tillsammans.
Fint att se.
• • •
Rasken – ettan i svenska poängligan i NHL – ser rätt skrämmande ut när han möter bloggens utsände efter matchen.
Han har ett färskt, saftigt ärr på överläppen – och flera gluggar i främre tandraden.
Jag skulle grina och klaga oavbrutet, för det ser ut att göra ont och vara svårt att prata, men den hårde masen är helt obekymrad.
– Det här? Jag fick fick en puck i ansiktet mot Flyers för några matcher sedan. Det är ingen fara, menar han.
Hockeyspelare är som dom är.
• • •
Att Canes har offensiv firepower är bekant, men det som imponerade mest på mig i alla fall i den här matchen var defensiven.
Mot ingen annan motståndare de stött på den här säsongen har Rangers haft lika svårt att skapa nåt vettigt när de stått med ryggen mot väggen.
• • •
Han Daytona 500-vinnaren kommer in till hemmalaget efter matchen – och väcker väldig uppståndelse.
Ja, inga svenskar bryr sig förstås, men några amerikaner och kanadensare blir starstruck.
Särskilt Bickell, han ska ta selfies och få grejor signerade och what not.
Ibland är NHL-stjärnorna precis som alla oss andra.
• • •
Vad händer i Anaheim?
4 fucking 0 till Tårtans boys – efter femton minuter!?!
• • •
Nu ska jag ut i skogen och försöka köra tillbaka till downtown Raleigh.
Kan bli ett äventyr.
Om jag lyckas hörs vi igen på söndag – från samma arena.

Slut, Canes vinner med 3-2.
Mer sen.

CAROLINA – NY RANGERS 3-2 (Period 2)
• • • 
Två av Skinner – och två av Zuccarello.
Så ser det ut i protokollet just nu.

Det är framförallt de två fantastiska artisterna som gör upp ikväll.
• • •
Ja, för andra gången på två perioder lyckas Jeff Skinner under en soloräd göra med Kevin Klein som skötarna i ”Westworld” gör med robotarna när de ska fixas.
Rangers-backen bara fryser till och slutar fungera.
Galant.
• • •
Det är en överdrivet snäll match det här.
Kom igen nu, vad finns det att vara sams om?
• • •
Rask från Movägen i Leksand alltså.
Han har nu svarat för poäng sju matcher i rad och därmed tangerat klubbrekordet för längsta poängsviten i början av en säsong.
Han leder också den interna poängligan – och den sammanlagda svenska diton.
Grabbens senaste år är ju ett enda långt, ständigt eskalerande genombrott.
• • •
Jäklar så Emil kör med tutan efter första ledningsmålet.
• • •
Cam Ward tror fan att han plötsligt är 25 igen.
• • •
De hade inte vingar i presspentryt, men väl chicken nuggets – och snuskigt god sås att doppa i.
Tur man inte är här så ofta, då skulle man ju kunna bli tjock…
• • •
Rangers powerplay är bra, men Canes penalty kill är ännu bättre.
De har inte för inte bäst facit i hela ligan i den specifika grenen.
• • •
Rod Brind’Amour blir inzoomad där han står i Hurricanes bås och for sure, om de delade ut ett pris för bästa hockeynäsan skulle han vinna varje år.
Sicken episk kran han har.
• • •
Jag vet inte om jag nånsin sett fler kepsar regna in över en NHL-is än alldeles nyss här i PNC.

Det var som en vägg rasade på centrala hattlagret – om det funnits ett sådant.
Synd bara, att det inte VAR något hat trick.
Bryan Bickell, av alla, hann på pucken.
• • •
Enligt den officiella statistiken har hemmalaget bara avlossat 13 skott mot mål.
Det känns inte så.
• • •
Nu ska jag inte ta av glassen de ryktesvis dukat fram.
Inte.
Inte.

CAROLINA – NY RANGERS 1-1 (Period 1)
• • •
Nog är det nåt bra på gång här.
Canes börjar lite valhänt, men har sedan flera sekvenser när the skills, intelligensen och explosiviteten i det unga kollektivet exponeras i all sin prakt.
Det gäller bara att nöta bort den mentala valpigheten, sen är det en contender som jäser i sydstatssolen.
• • •
Satan vilken prestation av Skinner när han själv driver in pucken från mittzonen, fläskar iväg ett skott, river åt sig returen bakom kassen, svänger runt i båge och stänker in kvitteringen.
Ojvoj.
• • •
Rangers har sina sekvenser, de också.
Framförallt händer det saker offensivt så fort nya lekkamraterna Zuccarello och Buchnevich är inne på isen.
• • •
Cam Ward är inte helt slut ändå,
• • •
Ha ha, det tar sin lilla tid i NHL ibland.
Först videokollar domarna alltså om redan den puck som dansade på mållinjen momentet innan Zuccarellos 1-0-mål var inne.

Det visar det sig att den inte var – och istället får Zuke sitt mål.
Då begär Hurricanes granskning för goaltender interference, för Buchnevich låg bevisligen i målgården – förgäves.
Men hey, vi tycker såklart bara det är trevligt att sitta här.
• • •
Det är emellanåt fler indianare i Rangers zon än när Cleveland spelar basboll.
Särskild hövding den här perioden:
Sitting Bull Girardi.
• • •
Man vet att man är i södern när en tvåfaldig vinnare i Daytona 500 – Dale Earnhardt Jr – är bejublad del av opening night-preludierna.
• • •
Det är nån på de välfyllda läktaren som håller på väldigt mycket med en tuta.
Och det kan han – eller hon – väl få göra om det känns meningsfullt.
• • •
Att det verkligen är gott om Rangers-fans i Raleigh framgår om inte annat när den lille norrmannen har pucken.
• • •
Någon har med sig en kobjällra också.
Förmodligen Emil.
• • •
Förresten, det glömde jag – slagordet inne hos Hurricanes, uppfläkt i en taklist så alla kan se innan de tar sig ut på rinken, lyder
:
Excellence is not an act, but a habit.
Den kan man fundera på ett tag.
• • •
Emil Ullbrand försöker hävda att det är ”han på stolen intill” som sätter igång ”Luuuuundqvist – you suck”-ramsan, men jag har mina misstankar…
• • •
Nu ska vi se om det inte finns nån juicy liten kycklingklubba att sno åt sig bakom pressläktaren också.

Som redan Judy Garland konstaterade:
Nothing could be finer than to be in Carolina.
I denna förföriska del av The Deep South är bergkammarna blå, bbq-såsen mustig, de majestätiskt böljande tobaksfälten oändliga, bluesen på de lokala radiostationerna knastrigt rå och människorna vänligare och artigare än någon annanstans.
Här ligger också den förtjusande lilla staden Raleigh och i den kan man besöka PNC Arena och där bor det sympatiska NHL-laget Carolina Hurricanes.
Ikväll begår de – äntligen – hemmapremiär och guess what:
Bjuppie bloggbiff är på plats.
Varför?
Jag har en del jobb att göra i trakten i helgen, de flesta kopplade till det faktum att Canes numer är ligans främsta svensklag.
Men framförallt för att Baby Gumm hade helt rätt:
Really – nothing could be finer than to be in Carolina.
• • •
Ja, det är lite underligt, men Hurricanes har fått inleda säsongen med en maratonartad road trip och spelar alltså sin första hemmamatch – mot Rangers – först ikväll, två och en halv vecka efter Opening Night.
– Ja, suckar Viktor Steelmountain, när han sitter och pustar efter sin allra första morgonvärmning som hurricane i PNC, det var en saftig resa. Inte helt lätt för ett så ungt lag att få börja säsongen på det sättet. Så nu ska det jäkligt skönt att få spela hemma.
Ja, vem vet, här kanske de till och med kan hålla en ledning…
Säger jag.
Inte Viktor.
• • •
När jag i går kväll lämnade New York föll det kalla regnet hårt och bara någon timme efter min takeoff frös det på så väldigt att det plan Donald Trumps vicepresidentkandidat Mike Pence kom till stan med gled av landningsbanan.
Men i Raleigh steker en glad sol från himmel lika blå som Frank Sinatras ögon, kvicksilvret sträcker sig upp mot 22 plusgrader och i ljumma vindbyar doftar det av tallbarr, grillos och tobak.
Det kunde verkligen vara sämre.
• • •
Jaja, jag kan höra mina belackare:
”När bloggen väl åker nånstans är det ändå Rangers som ska spela. Så typiskt!”.
Det är dock en ren tillfällighet, men för ordningens skull är jag kvar till på söndag och ser Flyers också.
Nöjda?
• • •
Trevligt att se PNC igen, det var verkligen ett tag sedan.
Vad jag kan erinra mig har jag inte varit här sedan jag och Eken bilade ner till All Star-helgen 2011.
Intrycket är detsamma nu som då:
Detta är NHL:s egen Gavlerinken.
Hallen ligger på samma sätt i en tallskog utanför stan och precis som i Gävle tänker man på vägen ut, på slingriga vägar, att…”nä här kan det väl inte vara?”
Men det kan det.
De har dock svagare, och godare, kaffe här.
Gevalia sucks.
• • •
Det är ju inte bara det att Hurricanes numer har fler svenskar – Elias Lindholm, Victor Rask, Eddie Läck, Joakim Nordström, Viktor Steelmountain och Klas Dahlbeck plus Erik Karlsson (den andre!), Lucas Wallmark och coach Tuffe Uffe i farmarlaget i Charlotte – än alla andra i ligan.
De är bra också. ”Rasken”, till exempel, har ju startat som åt han kärnbränsle till frukost hela sommaren och delar andraplatsen i blågula poängligan med Erik Karlsson (den riktige!), Alex Steen och Mika Zibanejad.
– Han blir bara bättre och bättre hela tiden, han har redan tagit ytterligare ett steg sedan förra säsongen, säger en lokal hangaround som sitter och hänger på läktaren under värmningen.
• • •
Skånske Jan har inte gett ifrån sig ett livstecken i bloggen – eller på något annat sätt – sedan i mars, Taggen.
Så tyvärr, det blir nog ingen moonshine på hans gistna veranda.
• • •
Det syns inget vidare på den här bilden, men jo – det är Niclas Viberg och Emil Ullbrand från Svenska Fans, här på en hockeyresa som småningom leder ända till New York, som sitter och spanar i PNC under arla morgonstunden.

Närmare än så här – med en rink mellan oss – har vi inte kommit ännu, men på något sätt är det meningen att vi ska ses.
Rapport följer garanterat.
• • •
Det känns rimligt och rätt att pasternackan fick två matchers avstängning.
Han är ingen återfallsförbrytare och avsåg näppeligen att proppa Girardi i pallet, men det blev som det blev och straffet skulle varken vara kortare eller längre.
• • •
Tre timmar före matchstart, när bloggen återvänder till PNC för match, har tailgate-festen redan börjat på den väldiga parkeringsplatsen.
Folk slår upp bord och tältstolar och portabla grillar och gör sina bakluckor till veritabla barer.
Snart hänger ett moln av bbq-rök över hela nejden, feelgood-music pumpar från hundratals stereoanläggningar, det kastas med amerikanska fotbollar och frisbees och ljuva pustar av öldoft slår emot en när man zickzackar mellan partajen.
Det är en fantastisk scen
Längst ner på västra sidan hittar jag de svenskar som, precis som Petter Fiskerud lovat i kommentatorsspåret, har sin egen baluns.

Bara förtrupperna har anlänt när jag tittar förbi, men vid halv sju räknar de med att vara uppemot 80 stycken från ärans och hjältarnas land.
– Det bor några hundra svenskar här och vi har en tradition att tailgata ihop när Canes har sin home opener, berättar Petter.
Så väldans sympatiskt!
• • •
Rangers har en frivillig morning skate och det är verkligen inte många som vill.
Bara Quicke Fast, Clendening och Raanta är på isen.
Då tycker Bjuppie bloggbiff att det kan vara och åker till en shopping mall och köper tre skjortor, ett par byxor och två kavajer istället.
• • •
Jag har den största respekt för Lille Fridolf Boudreau, men att han så här snabbt skulle sätta sån sprutt på Minnesota Wild hade jag aldrig trott.
De är ju sensationella.
• • •
Nu har jag sett den livs levande.
Eddie Läcks taco-tatuering.
Den sitter på ena underarmen och är…ja, ”snygg” är kanske inte adjektivet jag letar efter.
Men speciell.
Å andra sidan, som den glade målisen från Norrtälje skrattande sa när jag för några somrar ringde sedan och villa ha kommentar om den dekorationen:
– När du blev journalist, var det sånt här du drömde om då? Att få ringa folk och fråga varför de tatuerat in tacos på armen?
Well, man får ta sig an både högt och lågt i det här yrket…
• • •
Många tycker att Ducks kom billigt undan när de signade Hampus Lindholm för i snitt 5.25 i sex år och visst:
Hans marknadsvärde är högre och han kunde fått mer någon annanstans.
Men för skåningens egen del är det ju ändå underbart, han får stanna i södra Kalifornien och för enskilda individer märks ingen skillnad alls om de tjänar 5.25 eller 6.5 miljoner dollar.
Livet är redan vid 5.25 så gött det nånsin kan bli…
• • •
De 80 svenskarna sitter, om jag förstår saken rätt, tillsammans under matchen också och tänker ge Rask och pojkarna sitt högljudda stöd under kvällen.
Så bli inte förvånade om ni hör ett ”Klas Dahlbeck kan gå på vatten” eka genom etern.
• • •
Viktor Steelemountain bara ruskar på huvudet när jag nämner Taco-Eddie.
– Den gubben du…vilken karaktär. Han är verkligen målvakt!
Jotack.
• • •
Pavel Buchnevich gör comeback i den här fajten.
Skoj.
Av alla nya kids som plötsligt gett de gamla träbenen från Broadway en kvickare och mer underhållande profil var han under de två matcher han hann spela in ryggspasmerna allra roligast att se.
• • •
Det är är rätt underligt utformat, Hurricanes omklädningrum.
Man kommer gående i en korridor och så är det liksom bara en stor öppning inåt – och så fortsätter korridoren mot ett gym och nåt annat.
Men ni som kan in inredning och arkitektur och sånt, det är väl inne med ”öppna lösningar”, är det inte?
• • •
Det är förbluffande mycket Rangers-fans här också.
Under värmningen står de i fyrdubbla led längs hela bortalagets kortsida och bort i kurvan mot båset.
Vad är dealen med det?
Är det så många som lämnat de brutala vintrarnas northeast och flyttat till North Carolina?
Jag kan förstå, faktiskt.
• • •
Det är för övrigt en lätt udda syn som möter även på bänkarna i den där omklädningsgläntan.
Hurricanes har så många yngel att det känns som man är på besök hos ett knattelag.
Aho, Hanifin, Skinner…de är såna småttingar!
• • •
Det här är ju södern, så det blir garanterat mycket med militärer och flaggor och sånt.
Undrar hur road den emellanåt inte helt diplomatiske Viberg kommer vara av det…
• • •
Presskäket?
Brisket, ribs, friterad kyckling.
Vad trodde ni?
Vi är down south nu.
• • •
Men Viberg får väl hålla god min när hans kompis Emil – Hurricanes främsta förkämpe hemma i Sverige – nu fullbordar sin pilgrimsresa och får se en match i PNC för allra första gången.
Sicken upplevelse det måste vara ändå.
Heja Emil, hoppas det blir oförglömligt.
• • •
Ja,. då släpper vi sargen.
Play some hockey i dixie-kvällen!

NY RANGERS – BOSTON 5-2 (Slut)
• • •
Ja, förlåt om redan ovan verkar hatisk – men det slutade faktiskt så.
Ingen särskilt snygg seger för Rangers, men ändock en seger.
• • •
Bara för John J då, som lätt fnissande ville höra hur Henke skulle reagera när bloggen frågade om det där andra, något dråpliga målet.
Exakt så här sa han:
– Pucken studsade på Brandy Skjeis knä och bara försvann i tröjan på honom. Jag tror jag läste den till höger och den gick till vänster. Man ser lite dum ut i sådana situationer, men det är inte mycket att göra.
Och nä, John, han var inte särskilt vresig.
• • •
Tio insläppta på ett dygn är ju inte så skoj för B’s, men även om nu McIntyre var helt ok – framförallt i första – kommer det såklart bli lugnare och mer stabilt när Tuukka är tillbaka.
• • •
De är bara i andraperren i Anaheim och Jakob Silfverberg har redan hängt två.
Det blir till att stanna upp och vänta på kommenterar – kanske rentav om ett hat trick.
• • •
Att tänka på:
Tabellen sätter sig – som Ekeliw påpekade i podden idag – på riktigt först kring Thanksgiving.
Dit är det exakt en månad.
• • •
Rangers-fansen får inte bara positiva nyheter när de vaknar nu på morgonen.
Josh Jooris drog en axel ur led och blir borta länge.
• • •
Imorrn flyger bloggen söderut och på fredag kommer, förhoppningsvis, första tailgate-rapporten i bloggens historia.
Hörs då.

Slut, Rangers vinner med 5-2.
Mer kommer sen.

NY RANGERS – BOSTON 3-2 (Period 2)
• • •
Pastrnak kan, eh, smälla på också.
Girardi sträcker sig efter en hög puck och den unge tjecken möter honom med axel/armbåge i plytet på vägen ner och all hell breaks loose.
Quckie Fast försöker nita pasternackan, domarna ger honom två minuter, publiken gapar om att det är för lite , Julien rasar över att det är för mycket och Girardi försvinner ut i omklädningsrummet för hjärnskakningsundersökning.
Fortsättning lär följa – på fler än ett sätt.
• • •
Rangers stånkar sig – ja, stånkar; det ser mödosamt ut – tillbaka in i matchen och har nu alltså vänt, med hjälp av bland annat två powerplay-mål.
Tråkigt nog för McIntyre släpper även han in åtminstone en syltlök, när Hayes på något vis lyckas få in pucken vid närmsta stolpen
• • •
Satan vilket smoking skott Pirri får på när han fixar hemmaledning i slutminuten.
Där kunde the Inzane goalie inte göra mycket.
• • 
Dominic Moore, tidigare uppskattad Rangers-krigare som nu spelar för Bruins, föräras en liten jumbotronhyllning i ett spelavbrott och får vinka till sina gamla fans.
Lite fint.
• • •
Vi ska antagligen vara tacksamma över att Tobias gått och lagt sig och inte ser Pastrnak-Girardi-situationen.
Jag misstänker att det kunnat bli lite hetsigt i spåret…
• • •
Jag trodde, som sagt, att Emil Ullbrand var the lone Hurricanes fan i Sverige, men här blir man plötsligt bjuden på tailgate-party av 60 landsmän utanför PNC Arena på fredag.
Det är ju hur stort som helst.
Och ja – jag är i North Carolina över helgen!
• • •
Det verkar vara OK med Girardi, han kommer tillbaka efter en fem-tio minuter i Tysta Rummet.
Bra det då.
• • •
Shea Weber alltså.
Det går bra nu.
• • •
Stämningen på isen börjar bli sådan man förväntar sig när det är duell mellan lag från två städer som inte kan hålla sams ens om hur en pizza ska gräddas.
Tredje perioden har viss potential.

NY RANGERS – BOSTON 0-2 (Period 1)
• • •
The kids are alright!
Zane McIntyre har so far kraftigt övertag på sin berömde kollega på andra sidan rinken – och rookien Austin Czarnik stänker in NHL-karriärens första mål.
Överhuvudtaget är det kraftig scenförändring jämfört med igår, Bruins har samlat sig till en rungande bounceback och gör mot ett segt Rangers vad Wild gjorde mot dem för ett dygn sedan.
Så kan det gå.
• • •
Det tar tio sekunder.
Sen har Sverige-bekante pasternackan trampat förbi Patrick Roys och Badtofflans favoritback, som jag nyss trampade förbi en papperskorg, och vinklat in 1-0 på Henke.
Ojvoj.
• • •
Ja, som sagt – Zane McIntyre är den helt okej fjärdemålis.
Han klipper pucken med en insane plock när JT Miller stormar in från vänsterkanten.
Eller ska vi kanska säga – inzane!
• • •
Correct me if I’m wrong – jag menar, vad vet egentligen en hater som jag? – men visst har pasternackan, också känd som David Pastrnak, varit ett tidigt utropstecken hos björnarna?
Fint i så fall.
Jag och Ekeliw har väntat på det stora genombrottet sedan Carl Söderberg förrförra säsongen – när Ekan var här på besök och storögd som ett rådjur fångat i stråkastarna på en skogsväg mitt i natten fick följa med in i omklädningsrummen – talade sig varm för sin unge tjeckiske lagkamrat.
– Han kommer definitivt bli en av de största stjärnorna i den här ligan, lovade skåningen.
• • •
Däremot har Henke inte – host, host – sin mest lyckade period i historien.
Andra målet, det Czarnik gör, är ett ägg. Och en syltlök. Och en dåligt grillad värdshusbiff.
• • •
Kommer stövlande mot presshissen först när de båda lagen gett sig ut på isen för matchvärmning, men springer ändå in i nån som stretchar och står i på zamboni-parkeringen.
Det är en domare.
Såna trodde man ju stoppade ett tuggummi i truten och gick ut och gjorde sitt jobb, men satan så han joggar och gör armhävningar och sparkar högt med benen och håller på.
Lugubert.
• • •
Om det var någon ordning på de som sköter jumbotronen skulle de leta på, och zooma in, Evil Ove Markström – exklusiv gäst under det välvda cirkustaket ikväll.
Han spelade en gång i tiden gitarr i This Perfect Day och representanter för SÅ förträffliga popgrupper ser vi sällan i MSG.
• • •
Jag åkallar härmed Lillbjörn och Storbjörn från Björnbloggen.
De brukar kunna komma in och sätta ner tassarna när deras fellow Bruins-fans kommer med felaktiga påståenden om deras favoritbiff…
• • •
I podcast-avsnittet i förmiddags utsågs Paul Byron av Ekeliw till en av ligans fem mest underskattade spelare – och Byron tackar för omnämnandet genom att damma in ett mål ute i Brooklyn.
Bra tajming.
• • •
Hittills är det dock bara F. Murray Abraham – ni vet, han i ”Amadeus” och ”Homeland” – som vinkat i jumbon.
Men Evil Ove kan komma.
• • •
Hemmaspelarna får försöka tänka på att de så sent som i helgen vände efter en saggig förstaperiod i Washington.
Men inte ens då såg de väl så här passiva och mosiga ut, gjorde de? (jag var på Manitoba’s och måste fråga…).
• • •
Nu ska jag försöka dämpa mitt svallande hat med lite kaffe.