”You wanna get to your seat early. Trust us”.
Så lyder uppmaningen från New Jersey Devils inför kvällens home opener mot Farmor Anka i The Rock.
Spännande.
Det låter ju som att de har rena rama månlandningen till pre game-show på lut.
Eller också menar de bara att det här de facto är Taylor Halls första hemmamatch som rödvit djävul och av den vore det idioti att missa en enda sekund.
Det kan det i så fall ligga nånting i.
Taylor Hall – draftettan general managern Ray Shero rent chockartat lyckades trejda till sig från Edmonton i utbyte mot Adam Larsson i somras – är lätt den största tivoliattraktionen med skridskor på fötterna på den här sidan Hudson River sedan Ilia Kovaltjuk imiterade Nurejev på Prudential Center-isen mellan 2009 och 2013 och tvivels utan:
Får Hall äntligen ut max av sin potential här på östkusten vill man inte gå miste om ett ögonblick.
I vilket fall:
Nu öppnar vi den tredje och sista NHL-arenan i The Metropolitan Area för säsongen.

Sen är vi off and running.
• • •
04.30 i morse skickade jag äntligen den sista bibeltexten till redaktionen hemma i Stockholm och rasade sedan lika lättad som utmattad ihop i sängen.
Men jag fick knappt vara längre hos John Blund än P-A Parenteau fick vara hos Islanders.
Exakt vid halv nio började de gossar som – fortfarande, efter två jävla månader! – renoverar grannlägenheten borra och hamra och snattra på spanska och tro mig:
Inte ens den legendariske lövblåsare som väcker Peter Wennman i den brittiska svinottan är en lika brutal pina i hörselgångarna som en amerikansk cementborr.
Jag har – tidvis med eftertrycket hos Roland Jansson-karaktären i ”Sällskapsresan” när han vill lära sina golfklubbor hur värdelösa de är – försökt förklara för mina plågoandar vägg i vägg att jag jobbar natt och måste få sova om jag inte ska bli seriemördare, men de talar ingen engelska, tittar bara roat på mig och fortsätter borra.
Så det är nu en mör biff som sitter i det kära gamla pressläktarhörnet i The Rock, lika plågad av sömnbrist som de uppgivna småbarnsföräldrar som ibland sitter på tunnelbanan och snyftar om ”kolik”.
• • •
Äh, vi ska väl inte vara spydiga och hålla på och kalla Anaheim Ducks för Farmor Anka.
Det är ju, egentligen, ett mycket respektabelt NHL-lag.
Men alltså, under delar av matchen i Brooklyn söndags påminde de verkligen mer om en darrig farmor i vita fjädrar än den mäktiga lagmaskin vi lärt känna det senaste decenniet.
Ikväll måste de ovillkorligen vara bättre, annars är det mayday-läge i Orange County.
• • •
Devils-fansen vet hur man inviger en säsong.

Det är riktigt bra hallabaloo på plazan utanför The Devils Den tre timmar före matchstart.
Som ett tailgate-party ungefär – fast utan bilar.
Synd bara, att cover-bandet som står på en scen intill och skräller låter jävligare än en genomsnittlig pub-underhållare i Tranås.
• • •
Kanske kan Jacke Silfverberg frälsa Anaheim ikväll.
Han nickade mycket entusiastiskt när bloggen efter föreställningen i Brooklyn påpekade att han alltid brukade skjuta skarpt när han bodde i kanadensiska huvudstaden och Senators gästade The Rock.
– Ja, bland annat satte jag min första straff där, på Brodeur. Det minns jag. Hoppas det innebär att jag kan hänga säsongens första på tisdag. Eller hoppas…det ska bara bli så, sa han.
Så ska det låta.
• • •
Vad gäller den svenskkvot som denna blogg ändå lever på håller Devils helt skandalöst på att bli rena Islanders.
Här kryllade för bara några år sedan av blågula intervjuobjekt och bloggfavoriter.
Hanky Tank Tallinder, Hedbä, Mattias Tedenby, Alexander Urbom, Youngblood Adam Larsson.
Nu, under Sheros regim, är det bara Yayo Josefson kvar.
Old School Lou, kom tillbaka – allt är förlåtet!
• • •
Vad Ducks verkligen behöver är, som vi ju var inne på redan i helgen, Rocket Ricky Rakell och Hampus Lindholm i laguppställningen igen.
Men det dröjer tydligen flera veckor innan Rocket kommer kan lira – och Lindholm har fortfarande inte skrivit på nytt kontrakt.
GM Murray har verkligen, helt självförvållat, försatt sig i en pissig situation.
• • •
Det var, nu när jag tänker på det, väldigt få svenskar även i Pittsburgh när Shero basade där.
Är han anti-blågul, den jäveln?
Jag ska omedelbart ringa diskrimineringsombudsmannen.
• • •
Vad har vi ikväll, tolv matcher, right?
Jag kommer inte att ha sovit alltför många timmar när de sätter borren i väggen i morrn heller…
Men det underlättar om ni hjälper med info i spåret.
• • •
Inte går Konsertpianisten – Mister Tengstrand från Princeton – på matcherna längre heller.
Den blågula fanan hänger verkligen på halv stång utanför The Rock.
• • •
För tredje kvällen i rad då:
Bloggen går live.
Mycket nöje.

NY RANGERS – SAN JOSE 7-4 (Slut)
• • •
Inte siffror man ser varje dag, dom här här ovan.
Men även om Rangers nu försvarade sig bättre än vanligt i just den här matchen – det var ju så, vi får ge TP rätt – känns det lite signifikativt för hur det kommer se ut på Garden i år.
Blueshirts kommer göra mycket mål – och även släppa in en del.
Inte mig emot, jag vill ha action.
• • •
Hajarna jag hinner byta några ord med – Melkman och Hedbä – bekräftar intrycket från pressläktarholken:
De var inte tillräckligt blodtörstiga ikväll.
– Nä, det var ingen riktig skärpa, suckar Melkman och frågar sen förvånat om jag bor här.
Jo, sen ett tag…
• • •
Jimmy Vesey får en standing ovation när han gör sitt livs första NHL-mål och gör vad han kan för att inte le lyckligt på bänken, men det spricker fett.
Sen sitter han och ser ut som en tolvåring med Broadway-hatten på sitt lilla huvud i omklädniungsrummet efteråt.
Rart.
• • •
Rätt karaktäristiskt av Brent Burns att ändå göra två mål och skjuta skottet som Pavelski styr in ytterligare ett på – fast det är en off-kväll.
• • •
Ikväll kom Gabriel Landeskog till Pittsburgh.
Då blev det tungt för regerande mästarna.
• • •
Det ska inte, halv elva en måndagkväll i mitten av oktober, kunna vara så varmt som det är när jag kommer ut på sjunde avenyn.
Men det är det ändå.
• • •
När i hela friden fullbordade Mike Green senast ett hat trick?
Man tror ju knappt sina ärliga gamla blå…
• • •
Nu ska jag grotta ner mig i de allra sista texterna till bibeln, så redaktörerna Larsson och Ekeliw inte skäller ut mig imorrn.
Såvida jag inte får en psykos av utmattning hörs vi från The Rock.

Här rasar målen in, så vem vet, men Zuke sätter 6-4 i tom kasse och det är en minut, så det borde vara över.
Jag går i alla fall till hissen nu.

NY RANGERS – SAN JOSE 3-1 (Period 2)
• • •
Det verkar som att de blodiga köttslamsorna som, i metaforisk mening, hälldes i sjön när matchen började fick större effekt på hemmaspelarna än på hajarna.
Det är ju Blueshirts som tycks ha vittring på blod och ständigt attackerar och biter motståndarna i buken.
Våra vänner från Silicon Valley känns mätta och tröga.
Sällsamt.
• • •
Chris Kreider är on a mission from God.
Vilken hockey han spelar.
Och vilket satans mål han gör.
Ojvoj.
• • •
Nu är det förstås att så att spelare av Burns och Thorntons och Pavelskis och Coutures kaliber när som helst kan vakna och börja hugga som…ja, pirayor.
Så de Rangers-fans som inbillar sig att det är avgjort kan vara in for a rude awakening.
• • •
Mitt rättstavningsprogram envisas dock fortfarande med att vilja döpa om Kreider till – Greider.
Jag kommer aldrig sluta fnissa åt det förslaget.
• • •
Jag har ju inte sett alla sekvenser i alla matcher, men nog gör Marty Jones säsongens hittills mest raffinerade räddning när Mika precis inledningen av den här perren bara ska smälla in pucken?
Så går det när man har Hedbä som coach.
• • •
Det verkar som Red Wings är on a vengeance efter två raka torskar i Florida och smiskar Ottawas stjärt blåröd.
• • •
Jag tror ju inte Dillon menar att knätackla Kreider, han blir bara så bortfintad att han fastnar, men det ser rätt fult ut.
• • •
Kanske är hajarna chockade över New York-vädret.
Vi har fått sommar igen så höst det är, imorrn ska det till exempel bli 28 grader varmt, och de – som kommer från ständigt solsken – kan ju ha förberett sig i kallbassäng.
Ja, bara en teori…
• • •
Jo, John J – det är egentligen skandal.
Men jag antar att namnet Oprah var så oväntat att hela pressläktaren kände på sig att nåt var knas…
• • •
På samma tema som förut:
Ofta har det vid det här laget i måndagsmatcher på Garden mest känts som att jaja, kan de inte bara få det här överstökat.
Nu ska det bli riktigt skoj att se slutkapitlet.

NY RANGERS – SAN JOSE 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, visst är det underligt?
Plötsligt är det top entertainment när Rangers spelar på Garden
Den här sortens Monday Night Shows tidigt på säsongen, med långt ifrån fullsatta läktarsektioner och inte alltför livsavgörande värden i potten, har i många år varit hopplösa snoozers.
Men nu slår det det blixtar om Blåskjortorna.
De trampar och snurrar och drar upp speed i anfallszonen så man som åskådare näsan får ryggspasmer av vinddraget.
Att de defensivt är lika generösa som en Oprah Winfrey när hon vill vara riktigt snäll mot studiopubliken…well, det får väl anses ingå i underhållningen.
• • •
Hajarna har ännu inte visat samma energi som den där släktingen som slet sönder en undervattensbur på skräckinjagande tv-bilder för några dagar sedan.
Naturligtvis gör de mål när de får fem-mot-tre-läge, det är inte så svårt när Rangers blir övermodiga och i den sortens läge ska kontra och fastnar med två man bakom Marty Jones, men annars har de inte sett så märkvärdiga ut.
• • •
Ha ha, plötsligt böjer sig Dave Lozo på sätet intill över och frågar hur fan jag kan ha fått in Oprah Winfrey i en text.
Ja, man kan undra.
• • •
Nick Holden i ett första backpar i NHL…det är lite som att sätta Donald Trump i en tyst vagn på tåget.
Det funkar bara inte.
• • •
En dunk i ryggen på sin fellow mas hinner han med strax innan nationalsången.
Sedan måste Hedbä hasta vidare till sin loge.
Han är busy när hans fiskstim ska bada.
• • •
Det går inte att säga nåt annat än att Chris Kreider inlett säsongen med en rivstart värdig de hårdast trimmade ekipagen på dragracing-banan i Anderstorp.
• • •
Om jag kunde få lika abnorma skägg som Burns och Thornton skulle mamma inte vara glad.
Tur det aldrig blir mer än Yassir Arafat-stubb.
• • •
Zibanejad och Fast tillsammans i utvisningsbåset.
Då kan de sitta där och prata ärans och hjältarnas språk.
• • •
Men det är alltid nåt att se när Jumbo Joe har pucken på klubbladet och cirklar runt och letar efter nån att passa.
Vilket mäktigt stycke man.
• • •
Så Marc Staal kan fortfarande klappa på såna där svidande direktskott.
Vem anade?
• • •
Hej, nu börjar andra perioden.

Röd flagg upp.
Ett välkänt och dokumenterat farligt hajstim har navigerat in i farvattnen runt Manhattan.
Senast vi senast såg samma firrar live i den här bloggen var de ledsna och fenorna slokade på ryggarna. Då, 12 juni, hade de just förlorat Stanley Cup-finalen och fick vänta på handshake medan en bunt euforiska pingviner firade i orgiastisk skolgårdshög i deras egen hajtank.
För jävligt förstås.
Värre än att bli sprängd med syrgastub av landkrabbor till sheriffer i Steven Spielberg-filmer.
Men sedan dess har de repat mod och insett att det var för jävla stort att de faktiskt tog sig till final – och nu verkar de röra sig genom hockeyns oceaner med med ny snärt i stjärtfenorna, nytt bett i käftarna och ny blodvittring.
Så ikväll får New York Rangers nåt att, eh, bita i.
Röd flagg upp.
• • •
För mig är läget för tillfället det här:
Vi håller på att hamra ihop det sista till den NHL-bibel som kommer inom kort, en oåterkallelig deadline närmar sig med Carl Hagelin-fart och jag har så mycket att skriva att jag knappt hinner sova ens de där två timmarna per natt som faktiskt är ett minimum för en 49-åring i tvivelaktig fysisk form.
Än mindre hinner jag just ikväll författa ett intro av den omfattning en så här fin match egentligen förtjänar; såna tar sina friska tre till fyra timmar.
Så det får helt enkelt duga med en mer kortfattad ouvertyr.
Sen kör vi som vanligt – fast förmodligen inte heller med särskilt långrandig slutrapport.
• • •
Småtrist nyhet:
Den ryske ynglingen, Buchnevich, missar Sharks-matchen på grund av ”back spasms”.
Han som varit så rolig att se ihop med Mika.
Man vad fan är egentligen ”back spasms” – och varför drabbar det så ofta de som spelar för Blueshirts?
Jag menar…ryggspasmer, vem har nånsin hört talas om slikt?
• • •
Naturligtvis krockar bibelracet med det mest intensiva spelschemat på säsongen i The Metropolitan Area.
Igår var det Islanders-premiär i Brooklyn, idag är det den här duellen, Imorrn har Devils hemmapremiär – och på onsdag kommer Detroit Red Wings i stan.
Hälsa intensiven på NYU att jag har blodgrupp A.
• • •
Kevin Klein kan inte heller spela.
Gissa varför?
Back spasms.
• • •
När man lämnar Brooklyn och efter 20-25 minuter kommer tillbaka till Midtown känns det ju som att man lämnat hockey och Islanders och Barclays Center långt bakom sig.
Men sent igår ekade ”Let’s go, Islanders”-ramsorna fortfarande i tunnlarna och gångarna när jag klev av The 5 Train på Grand Central Station.
Övriga passagerare – helt vanliga new yorkers – såg mycket förvirrade ut.
Lite rart.
• • •
Äh, det är ingen fara med mig.
Jag behöver bara få ventilera lite stress.
• • •
Antti Raanta står ikväll.
Henrik Lundqvist har dock inga ryggspasmer, vad jag vet.
• • •
Vad vackert att Jonathan Toews, Brent Seabrook och Duncan Keith sjöng ”Take me Out to The Ballpark” innan Cubs slutspelsdrama mot Dodgers på Wrigley Field igår – iförda full Cubs-mundering.
Men fan att det inte hjälpte.
Cubs måste vinna och bli klara World Series och vinna där med.
Jag älskar Cubs, höll jag på att säga. Inte riktigt. Men nästan.
• • •
Det här är matchen när The Melkman, Melker Karlsson, spräcker sin nolla för säsongen.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Tobias Pettersson är ryktesvis så tagen efter Manchester Uniteds showdown mot Liverpool att han inte tror att han orkar mer än period från Garden.
Men det där har vi hört förr. Blir det bra action så inte fan går han och lägger sig.
• • •
Ligan och dess skämt till safety department rycker på axlarna åt att Jake Virtanen tydligt och avsiktligt dammade in Joakim Nordströms huvud i sargen i Rogers Arena.
Men vad bra, då vet alla att man får göra så, det är bara att köra.
• • •
Det allra bästa med att Sharks kommer till stan är, trots allt, inte att man får se fantastiska hockeyspelare som Joe Thornton, Brent Burns, Logan Couture, Marc-Edoard Vlasic och Joonas Donskoi.
Det allra bästa är att Hedbä dyker upp också.
Jag räknar med att snart hugga honom på pressläktaren och återkommer med underhållande anekdoter.
Han brukar han några såna på lager.
• • •
Som vanligt är ni väldans vänliga om ni ombesörjer med uppdateringar från övriga matcher i spåret, särskilt den i Pittsburgh och den som inleder sista säsongen i The Joe.
• • •
Nå, det här blev väl lite längre än en japansk haiku i alla fall.
Bra så då.
Nu häller vi bete i MASG-bassängen och ser om hajarna hugger.

NY ISLANDERS – ANAHEIM 3-2 (Slut)
• • •
Josh Bailey avgör med ett stiligt litet solonummer på övertid.
Så Isles bärgar säsongens första seger i hemmapremiären och party, party utbryter i Brooklyn.
Men hey, ankorna tar i alla fall sin första poäng.
Nu ska jag åka hem och jobba med lite så annat – det sista till NHL-bibeln måste in! – men spåret är öppet även under Canucks-Hurricanes (så Emil Ullbrand vet…).
Sen hörs vi från Garden imorrn igen.

NY ISLANDERS – ANAHEIM 1-0 (Period 2)
• • • 
Islanders borde avgjort för länge sen, men tillvaratar inte heller chanserna de radar upp i början av den här perren.
Istället får Farmor Anka hänga kvar och blir lite uppiggad av detta faktum och nu är det inte omöjligt att hon, i all sin stela darrighet, kan komma tillbaka.
• • •
Några ankor tycker att Hamonic ”gör” en Alfie och avsiktligt prickskjuter Corey Perry i benet med ett slagskott och vill se blod, för Perry håller, som det ser ut, på att svimma av smärtorna.
Det är knappast överlagt, så GÖR man ju bara inte, men det är karaktäristiskt för matchen, för här börjar bli väldigt infekterat och grinigt.
• • •
Den här Anthony Beauvillier har bra tramp i fötterna.
• • •
Dessvärre ser det ut som att Tavares har issues med en hand igen.
Han åkte på en smäll redan i säsongspremiären på Garden och nu sitter han åter och grimaserar illa.

Well, there’s always next season…
• • •
Till slut lyfter tydligen planet från DC och lagom till mittperiodens start anländer Eric Stephens.
Nu kan jag andas ut.
• • •
Corey Perry visar sig inte precis från sin bästa sida när det tar emot på det här sättet.
• • •
Jag har en av hardcore-sektionerna alldeles till vänster om mig och ännu har ingen visserligen vrålat ”California cunts”, men det är anmärkningsvärt hur arga och missnöjda och sarkastiska de som håller på Islanders ofta verkar vara.
Det är nästan – men bara nästan – som att vara på ett Donald Trump-rally i Alabama.
• • •
Kyle Okposo har gjort sitt första mål för Buffalo Sabres – och dessutom slagit en drömassist till ett Ryan O’ Reilly-mål.
Ifall någon som bekymrar sig för vilka Johnny Tavares ska ha som kedjekamrater vill ha lite salt i såren…
• • •
Fast det kanske är lika överallt och att jag bara blir varse ilskan för att den här pressläktaren är belägen mitt i smeten.
• • •
Vad hände med spåret? Det bara dog i mittperioden. Kom igen nu, kompisar.

NY ISLANDERS – ANAHEIM 1-0 (Period 1)
• • •
Men satan.
En så här illa tilltygad anka har jag inte sett sedan jag senast var i Chinatown och såg de sprängda versioner som hänger i fönstren på restaurangerna på Mott street.
Det som alldeles nyss var en elektrisk contender med pondus och skills så det lyste om det är en ängslig spillra utan självförtroende och utan ordning på….ja, nånting.
Det börjar bli bråttom att få Rackell i spel – och Lindholm signad.
• • •
De blev hånade för den på Garden i onsdags – ja, Rangers-fansen snodde och körde den i fån-version – men Isles-supportrarna låter sig inte störas utan pumpar oförväget vidare med yes-yes-yes-yes-hoppet när det blir mål.
Jag gillar det.
• • •
Islanders börjar lite trevande men inser snabbt att motståndaren inte är riktigt så bra som man kan får för sig.
Sen kör dom och hade dom bara varit lite vassare i avslutningarna, och haft lite mer flyt, hade dom haft ledningen med åtminstone 3-0.
• • •
Försöker följa unge Jacob Larsson lite extra och tja, inte för att han direkt står ut på något vis, men han gör ett habilt jobb i defensiven och tycks inte bli stressad av särskilt mycket.
• • •
Vi har ett i det närmaste fullt hus i Brooklyn Town.
Bara sektionerna där man inte ser något gapar tomma.
Fansen har väl vid det här laget lärt sig att det är roligare att vara hemma än att sitta där och bara ha sikt över vissa delar av rinken.
• • •
Det är jobbigt för Eric Stephens, som har Ducks-beatet på Orange County Register och reser med laget överallt.
Han skulle flyga från DC i morse, men för en timme sedan satt han fortfarande på startplattan på Reagan i ett gravt försenat plan.
Nån borde upplyst honom om att det alltid är smidigast att åka Acela-tåg mellan Washington och New York.
• • •
Cam Fowler är…nej, nu ska vi inte vara taskiga och fullfölja den meningen.
• • •
Mja Dahlgren – pressläktaren är lugubert placerad högst upp i ett hörn, mitt bland vanliga sektioner, så det händer att berusade gris-ollar med ölmuggar i händerna stövlar in och ”vill ha ett ord”.
Men sikten är det inga fel på.
• • •
De har sina legendarer på plats och låter dem vinka åt publiken och så, men Islanders stökar ändå genom premiärpreludierna föredömligt snabbt.
• • •
Jason Chimera har sin första poäng som Isles, så nu får det vara slutklagat på honom.
Eller inte.
• • •
Bra där, SSN Derfel.
Farmor Anka!
Den måste jag sno.
• • •
Om det funnits möjlighet hade jag druckit en stor kopp kaffe nu.

Så snabbt ens uppfattning förändras.
För ett år sedan, när Islanders spelade sina första matcher i Barclays Center, kändes det som ett exotiskt äventyr att åka ut till Brooklyn – Brooklyn! – för att se på NHL-hockey.
Nu?
Ah, rutin.
På med paltorna, till tunnelbanan, över Brooklyn Bridge, landa vid Atlantic Avenue, sätta sig i ett anonymt pressrum.
Same same som överallt annanstans.
Det hindrar inte att Brooklyn fortfarande är en förtjusande stadsdel att vistas i, NHL-matcher eller inte. Myllret på just Atlantic Avenue en solig söndagseftermiddag av det slag som pågår just nu…ojvoj. Som Manhattan för 25 år sedan. Bara ännu mer.
Det hindrar inte heller att det ska bli en upplevelse att se Islanders home opener mot Anaheim Ducks ikväll.
Den flashiga plazan utanför huvudentrén sjuder av förväntningar och högtidskänslor redan ett par timmar före showtime, Tavares-jerseys fladdrar i den varma vinden och den futuristiska byggnaden, inklämd mitt i stadsbilden som vore den en fotbollsarena i London, skiner liksom med extra premiärglans.
Här ska nåt, känner man tydligt, hända – och det blir roligt.
• • •
Det är inte ofta enskilda byten, fem mot fem i grundserien, lämnar överdrivet bestående intryck.
Men det i slutet av tredje perioden i Rogers Arena igår, när Sedin & Sedin och deras nye svenske kompis nitade fast pucken i Calgary-zonen i en minut och 35 sekunder och till slut kvitterade blir svår att glömma.
Wow, liksom.
• • •
Både Islanders och Ducks har underpresterat under seriestarten och sitter so far med två fula förlustplumpar i protokollet.
Så det är två lag exceptionellt hungriga efter seger som går i clinch nu.
Men när kvällen är över kommer ett av dem fortfarande inte veta hur det känns att vinna säsongen 2016-2017.
Då är det, som Yogi Berra brukade säga, late early.
• • •
Yes, bilen – en Honda SUV, tror jag bestämt att det är – står kvar på sitt podium i ena sarghörnet.
Så VM-i-Bratislava-känslan är intakt i Barclays.
• • •
Vad som saknats hos Anaheim under de inledande två matcherna vet vi, förstås.
Två väldigt bra svenskar.
Nu har den ene av dem, Rocket Ricky Rakell, till sist signat ett nytt kontrakt, men han är fortfarande inte klar för spel – och förhandlingarna med den ännu viktigare Hampus Lindholm drar tydligen ut på tiden.
Olyckligt för GM Murray.
Ju längre den långbänken pågår, desto tydligare blir det förmodligen hur viktig Hampus är.-
• • •
I en inspelad pre game-video de visar på jumbon strax innan värmningen står en trivseltorsten och babblar om hur stort det är att P-A Parenteau ska återförenas med John Tavares den här säsongen.
Aj då.
Den videon skulle de kanske fimpat när han fick foten och flyttade till New Jersey.
• • •
När jag säger att det är Tavares-jerseys som fladdrar i vinden utanför hallen ljuger jag inte.
Med några få undantag går ALLA hemmafans omkring med kaptenens namn på ryggen.
Just nu tror jag inte det finns en klubb i hela ligan med en enskild spelare som är lika stor.
• • •
Ducks svenskkvot påverkas dock inte att av att Rocket och Lindholm inte hunnit ansluta ännu. I deras frånvaro har ju istället backen Jacob Larsson och högerwingern Nick Sörensen fått chansen.
Det är nya bekantskaper för mig och jag ser fram emot att få se dem in action.
• • •
Vad som saknats hos Islanders i de två inledande matcherna vet vi också.
En dansk center – och en värdig lekkamrat åt JT.
Funkar det inte ikväll heller, mot ett Anaheim utan verktygslådan full, vet vi att de har problem på riktigt.
• • •
Det var när Ducks hälsade på i Barclays förra säsongen en lokal Gris-Olle alldeles intill pressläktaren plötsligt utbrast ”California Cunts”.
Jag har sedan dess velat starta ett rockband med just det namnet, så jag hoppas han är här även nu och förgyller kvällen med nya, oförglömliga missfirmelser.
• • •
Exakt varför den här matchen börjar 18.00 istället för 19.00 vet jag inte, men jag har inget emot det, för det betyder att jag bör hinna hem i god tid innan nya ”Westworld”-avsnittet.
• • •
Springer – apropå Anaheims problem – på Randy Carlyle i korridoren utanför gästernas omklädningsrum och kan meddela att han bara blir mer och mer lika Carl-Gustaf Lindstedt för varje år som går.
• • •
Jamen, då kör vi då.
Har vi några peppade Islanders- och Ducks-fans med oss? Björn Falk, till exempel?
Det vore kul.