När Bud Fox – Charlie Sheen-karaktären i ”Wall Street” – efter månader av envetet tjat till slut får ett möte till stånd med sin idol Gordon Gekko och kallas in till mångmiljardärens luxuösa kontor i en av södra Manhattans flashigaste skyskrapor stannar han för ett kort ögonblick vid en liten spegel i lobbyn, rättar till slipsknuten, tar ett djupt andetag och säger:
– Life all comes down to a few moments. This is one of them.
Hoppas NHL-stjärnorna i Tre Kronor – själva en samling idrottens bud foxar, precis lika giriga efter sin typ av världsherravälde – inser att det förhåller sig exakt så och att de faktiskt står inför ett av de ögonblicken nu.
Om de vinner, eller åtminstone tar en poäng, mot Nordamerikas kaxiga valpar i Air Canada Center i Toronto denna soliga septemberonsdag är de klara för semifinal i World Cup of Hockey.
Och i så fall har de lyckats.
Nej, inte vunnit – ännu.
Men de har tvingat sig in i det exklusiva kontor där framgångar, rikedomar och evig ära kreeras.
Om de torskar?
Well, det vore övermaga att plocka fram fiasko-rubrikerna när de vunnit två av tre matcher.
Men de skulle snabbt falla i glömska, tyna bort i det kollektiva medvetandet och bli del av den anonyma massan av lag som försökte men inte kom nånstans.
Nu står de dock på tröskeln till Gordon Gekkos skattkammare.
Har de ett trumfkort, som Bud Fox’s inside-info om Bluestar Airlines, att spela ut?
Allt handlar om det.
This is it.
Ett av de avgörande ögonblicken i livet…
• • •
Det är dagen efter för de redan utslagna och några amerikaner sitter under förmiddagen vid podierna i presscentrat och ser slokörade ute.
Man kan förstå det.
Inte nog med att de torskade det som åtminstone för somliga av dem var The Game of Their Lives.
De – eller snarare deras ledare, men ändå – blev hånade av icke närvarande kompisar också.
Först gick Phil Kessel, för blott tredje gången på ett år, ut på twitter och skrockade om att det var nåt vikltigt han skulle göra men han kunde inte minnas vad och bara några timmar senare följde Bobby Ryan exemplet.
Men värst var antagligen smockan från Josh Pauls, dubbel guldmedaljör i kälkhockey i paralympics.
”Really glad I was born without legs. The US sled team has a much better track record of success than the US stand up men’s team”, skrev han.
När man får någon att tacka sin lyckliga stjärna för att hen fötts utan ben, då jävlar har man misslyckats…
• • •
Det blir emellertid inte lätt för de blågula bud foxarna idag.
Tvärtom, Team Nordamerika är tveklöst hittills svåraste motståndaren i turneringen.
Dessbättre är våra kronor av allt att döma införstådda med det.
Två ord surrar hela tiden i luften när några av dem – Daniel Sedin, Vigge Hedman, Kryckan Krüger och Flipper Forsberg – gör the rounds i presscentrat.
Speed and skills.
Problemet är att så många av spolingarna har både och – och utnyttjar bägge egenskaperna samtidigt.
De har en nästan unik förmåga göra fruktansvärt avancerade saker i diaboliskt hög fart.
– Därför, säger Kryckan, är det bra om vi har pucken så mycket som möjligt. Då kan de inte göra de där sakerna.
Bra idé, onekligen, men hur var det redan de gamla grekerna sa?
Lättare sagt sagt än gjort, eh?
• • •
– Bulan stoppar Backlund.
Big Papa slår till med en brutal wennerholmare när han nås av nyheten att Mikael Backlund ådrog sig en huvudskada när Lepistö proppade honom igår och ersätts av Patrik ”Bulan” Berglund idag.
Jag ber om ursäkt…
Men så är det alltså.
Den västmanländska Blues-jätten begår sin World Cup-debut mot nordamerikanerna..
Han hade kunnat få en enklare premiär, om man säger så. ”Bulan” har många kvaliteter, men speed är kanske inte av dem.
Håll i hatten när McDavid & Johnny Hockey kommer flygande, buddy.
• • •
Jag trodde vi hade många Starbucks på Manhattan, men i Toronto är de fan nästa lika många som antalet pizzerior i Borlänge.
Bara under den kilometerlånga promenaden mellan hallen och vårt hotell kan jag stanna på sex adresser och köpa en Tall vanilla latte.
Vad fan, är inte det här Tim Hortons land?
• • •
Hör att somliga hävdat att Lepistös Backlund-propp ”inte varit nånting i NHL”.
Den som påstår det har inte följt NHL särskilt noggrant de senaste åren.
Numer slår ligan ner stenhårt på allt som har med huvudtacklingar att göra; bedömningen är betydligt hårdare än i exempelvis SHL.
Varför?
Well, gubbsen som bestämmer har till sist insett – eller erkänt, kanske man ska säga – att spelare som fått många smällar i pallet råkar ut för mycket elände senare i livet. Ni vet, DÖR och så.
I det perspektivet är det kanske inte helt orimligt att försöka stävja tacklingar i huvudet – även på spelare som åker och tittar i isen.
• • •
Det var en makalöst karaktäristisk Erik Karlsson-scen Sportbladet-fotografen Jimmy Wixtröm fångade i svenska båset igår.
Blott 43 sekunder återstod, pressen var enorm, allt skulle avgöras
Då började en garvande ”King Karl” mata Jacob Markström med godis-lobbar.
Så underbart, så Erik!
• • •
Apropå Bud Fox och Gordon Gekko i ”Wall Street” är ju de inne på gamle kinesiske generalen Sun Zi, och även i hans antika läror skulle Commendatore Grönborg och resten av Tre Kronor kunna hämta lite inspiration inför matcher som den idag.
Typ den här satsen:
”All krigföring bygger på bedrägeri. När vi kan anfalla måste vi verka oförmögna och passiva. När vi är nära måste vi få fienden att tro att vi är långt borta. När vi är långt ifrån måste han tro att vi är nära. Vi måste locka fienden, simulera förvirring och krossa honom.”
Klockrent, ju.
• • •
Ett aningen oroande tecken:
Mattias Ekholm gör inga pre game-intervjuer.
Såna mönster borde inte brytas efter två raka segrar, för fan!
• • •
När Loui Eriksson – min first-round pick! – satte tvåan i tom kasse igår ryckte jag ifrån Arpon Basu i botten av den stora journalistdraften och för några ögonblick kände jag mig inte fullt lika värdelös.
Men naturligtvis var Logan Couture absolut tvungen att assistera till ett kanadensiskt mål i matchen därpå och då kom han ikapp.
Nu delar vi jumboplatsen igen.
Ridå.
• • •
Även Gordon Gekkos legendariska ”Greed is good”-tal kan, med lite fantasi (och några små kreativa ändringar…) appliceras på Tre Kronor och dess jakt på triumf i Ontario – i alla fall om man med ”greed” menar hungern efter idrottsliga framgångar.
Hör bara:
The point is, ladies and gentleman, that greed – for lack of a better word – is good.
Greed is right.
Greed works.
Greed clarifies, cuts through, and captures the essence of the evolutionary spirit.
Greed, in all of its forms — greed for life, for money, for love, knowledge — has marked the upward surge of mankind.
And greed – you mark my words …– will not only save Tre Kronor, but that other malfunctioning corporation called the Sverige.
Grönborg skulle ha kunnat hålla det talet i omklädningsrummet efter värmningen…
• • •
Jag har fått nåt skit i nagelbandet på just det högra pekfinger jag huvudsakligen använder för att hamra ihop det här ordbajseriet och grimaserar ynkligt varje gång jag slår ner en tangent.
Men kan Patric Hörnqvist fortsätta spela hockey fast han får tolv crosschecking i ryggslutet i minuten när han står och brottas i målgårdar ska väl jag kunna fortsätta skriva fast det ömmar lite i ett finger.
• • •
Under den här turneringen har Connor McDavid med all önskvärd – fast just nu inte alls så önskvärd – tydlighet visat att han är en helt unik hockeybegåvning.
Om ni inte sett honom tidigare kan jag lova att ni – liksom Hjalmarsson & co – snart blir varse vem han är.
• • •
Ok, folks, nu är en av de där stunderna här.
En av de som avgör hur livet blir.
A moment of truth.
Må Tre Kronor ta vara på den.

USA – KANADA 2-4 (Slut)
• • •
– Na-na-na-na-naa, na-na-na-na-naa, goodbye, sjunger Air Canada Centre hånfullt för sina grannar från south of the border.
Japp, Tårtan floppar big time och är utslagna efter två raka förluster.
Jag ska hem jag med, för jag är gruvligt trött och blev inte direkt uppiggad av den här undermåliga matchen – men bara till hotellet.
Om sexton timmar ses vi här igen.
Då är det skarpt läge.

USA – KANADA 1-4 (Period 2)
• • •
Nä, det här blev ju inte alls den bibliska uppgörelse jag och Big Papa hade bespetsat oss på.
Kanada är för bra och Tårtans USA suger för hårt och under de omständigheterna blir det inte mycket till hockeyshow.
Enda hoppet om att vi ska bli tillbörligt underhållna innan kvällen når sitt slut är att jänkare som Kesler, Big Buf och Abdelfucker helt förlorar humöret och spårar ur.
• • •
Bara inte Henke tittade när Ryan McDonagh stötte in 4-1 i egen kasse.
Då är risken uppenbar att den goa känsla han rimligen har i bröstet förbyts i dyster insikt om att det inte är backar av Hjalmarsson- och Strålman-kaliber han har framför sig till vardags.
• • •
Det lätt sorgliga i det här är ju att det i de senaste olympiaderna sett ut som att amerikanerna varit på väg att närma sig sin eviga storebror (hockeymässigt, mind you).
Nu tar Team USA ett kraftigt steg tillbaka.
Men de som bestämmer kan lätt vrida utvecklingen åt rätt håll igen genom att nästa gång städsla en coach som insett att det inte står 2004 i almanackan längre.
Kolla hur meningslöst lite Torts får ut av exempelvis Patrick Kane – en av världens största hockeyartister.
Det är bara tragiskt.
• • •
Nu gick Big Papa.
– Jag ser sista på tv:n, meddelar han.
Då förstår alla hur avslaget det, mot alla odds, är.
Men jag har full förståelse och vore det inte för att jag måste bärga några, gissningsvis beska, Tårtan-citat till mitt referat skulle jag ta rygg på min luttrade vän.
• • •
Nu skrattar Columbus Blue Jackets-spelarna förmodligen inte åt det lustiga skämtet längre.
Tårtan kommer verkligen dit och tar över campen på fredag förmiddag,
Stackars Wild Bill Karlsson och hans lagkamrater.
• • •
Ok, grinpelle Ryan Kesler.
Visa vad du är gjord av för surt virke nu.
Det är upp till dig.

USA – KANADA 1-3 (Period 1)
• • •
Bye bye, jänkare.
De börjar just så ursinnigt som vi föreställt oss och går också upp i intressant 1-0-ledning.
Men så fort den rödvita maskinen hostar igång är de doomed .
Det säger bara pang och pang och pang igen och plötsligt har Kanada 3-1-ledning.
Game over.
• • •
”Så här gör vi i Klippiga bergen”, känns det som att en leende Matt Duchene säger.
Sen showar han lekfullt och vackert in två baljor.
Den andra, retliga lilla finten han förnedrar Quick med är ett stycke bedårande skönhet.
• • •
Big Buf har inte precis frälst USA med sin närvaro i World Cup-deabuten
Tvärtom begår han flera förödande misstag och misstag har USA i just den här matchen råd med i ungefär samma utsträckning som genomsnittliga bostadsrättsinnehavare i Stockholm har råd att ge bort sina lägenheter.
• • •
Nån i ACC glömmer bort att USA officiellt är hemmalag och trycker igång målsignalen när Kanada nätar för andra gången.
Oops, som Rick Perry sa,.
• • • 
Man tror ibland att man sett allt som kan hända i en hockeymatch, men det finns alltid nya situationer att häpna åt.
Som när Drew Doughty under ett halvgurgel i Carey Prices kasse snor Justin Abdelfuckers ena lins.
Bisarrt
• • •
Leo Komarov alltså.
Vilken äggskalle.
Att i läget Finland befann sig, i 0-1-underläge med några få minuter kvar, ta en meningslös – och ful – interference i anfallszon är så puckat att han borde få gängstryk av sina lagkamrater på hotellet ikväll.
• • •
Visst är det lite hett på isen.
Men jag trodde det skulle vara ännu värre.
Kom igen nu, för fan, höll jag på att säga.
• • •
Jag och Big Papa har inga egna platser på stora pressläktaren ikväll – bara en i auxillery-varianten mitt emot – men har tjuvat åt oss icke-närvarande Wall Street Journals och Las Vegas Review-Journals (! ) prime-säten.
Man får inte vara för blyg där de hårda puckarna spelas.
• • •
Det sägs mig att Komarov också fick höra om sin brist på intelligens från svenska spelarbåset efter utvisningen.
– De sa att det inte var så smart. Typ. Det är tv-versionen. De ordagranna citaten kan du inte publicera, säger min uppgiftslämnare.
• • •
När jag och Brooksie står och väntar på hissen upp till pressläktaren för kvällens övningar kommer en påstruken kvinna fram och frågar Larry varför i hela friden han har en laptop med sig på hockey.
– Jag jobbar, svarar han.
– Va, fnyser hon, säljer du datorer här?
True story.
• • •
Nyblivne kanadensiske medborgaren Alfie presenteras i jumbotronen i första pausen och åskådarna vet inte hur de ska bete sig, så de både buar och jublar.
Ha!

Tack Klabbe, får vi väl säga.
Det var ju en riktig Ingesson-seger Tre Kronor, med sin extremt tajta defensiv, tog.
Så jag väljer att se det som att Ödeshög-ikonen vakade över oss.
Nu ångar vi vidare med det resten av hockeyvärlden förstås ser som dagens – ja, hela gruppspelets – huvudnummer.
Kanada mot USA.
Det kan bli en episk clash.
Amerikanerna är ännu mer piskade att vinna än Finland var för ett par timmar sedan och kommer krama ur sig precis allt de har för att tvinga ner sin eviga fiende på knä.
No mercy, lyder parollen.
Så ta ett ett djupt andetag nu.
Krig kommer utbryta i ACC.
• • •
Sen nyhet:
Aaron Ekblad har tvingats avbryta turneringen på grund av den misstänkta hjärnskakning han ådrog sig mot Finland och är på väg hem till Florida i detta nu.
Väldigt tråkigt för honom, men inte direkt negativt för Sverige.
Ekblad var Nordamerikas klart bäste back.
• • •
Nu har Tortorella också tagit sitt förstånd till fånga och matchar Dustin Byfuglien.
Det stärker USA:s aktier.
Det höjer också risken för våldsamma konfrontationer på isen
Big Buf tar inga fångar, allra minst i de allra största matcherna.
• • •
Henke säger att det känns skönt att ha skickat hem Finland, men det har Tre Kronor inte alls gjort.
Om Sverige slår Nordamerika och Finland slår Ryssland – då står Nordamerika, Ryssland och Finland alla på två poäng.
Det vore en härlig härva…
• • •
Sorry, det var en del att göra efter Sverige-matchen så detta kvällsintro blir lite kortfattat.
Men nu åker vi.

Det var en jävla period att gå långsamt, men Loui sätter 2-0 i tom kasse med sekunder kvar.
Ojvoj.
Mer senare.

SVERIGE – FINLAND 1-0 (Period 1)
• • •
Det är ju knappast så Connor McDavid och de andra ynglingarna sitter och kallsvettas framför tv-skärmarna.
Men.
Tre Kronor har steppat upp i alla fall några hack och tar ganska långa sekvenser över – mot ett Finland vars gnista mattats något.
Belöningen är en angenäm enmålsledning.
• • •
Strålle gör ett tvättäkta Strålle-mål.
Just så där går det till när hårdrockaren från Tibro scorar i Tampa också.
Han smyger sig upp i zonen, befinner sig plötsligt framför motståndarmålisen och – disco!
• • •
Visst, en och annan retur för mycket kanske Lundqvist strör omkring sig.
Men det är också första riktiga matchen sedan april och anspänningen stor direkt.
Så helt underligt är det kanske inte.
• • •
För de åskådare som inte har något skin in the game och struntar i resultatet måste det här vara en ofantligt tråkig match.
Vi befinner oss några ljusår från frenesin mellan russkies och young guns igår kväll.
• • •
Det är Leif Strumpan Strömberg som står för dagens tweet:
”Är det någon som har koll på var Sudden var nio månader innan Laine föddes?”
Häpp!
• • •
Larry Brooks nickar belåtet vid kaffeautomaten i pausen.
Lugn och harmoni har ändå återvänt till Broadway efter Henkes två inledande perioder.
• • •
Den isländska Vulkanen stiger ur läktardjupet
Brad Pitt Ros driver på de svenska fansen fint.
• • •
Åh, så Flipper Forsberg skulle behöva få hänga en kasse nu, så han slappnar av lite.
• • •
Stort, Pebbbens brorsa – också känd som Anton Axelsson – är in the house.
Då lär Tjötröva vara i faggorna också, och extra security inkallad i alla Torontos bättre barer.
• • •
Det är ingen muffin Laine avlossar när Henke klipper med plocken i slutminuterna.
• • •
Om Finland förlorar är läget mörkt – men inte hopplöst.
De kan gå vidare ändå, om de knockar Ryssland samtidigt som Sverige slår Nordamerika.
Och hey, lejonen slår väl alltid Ryssland i stora turneringar?

SVERIGE – FINLAND 0-0 (Period 1)
• • •
Fördel Finland i den kanadensiska sensommarvärmen.
Jo, precis som väntat dunkar det stora fosterländska hjärtat hårt i lejonens bröstkorg idag.
De är heta.
Tre Kronor, däremot, verkar inte riktigt lika pigga som mot Ryssland, agerar inte med samma livsviktiga fokus och noggrannhet, har inte det distinkta klippet i steget.
Jag får lov att säga det igen:
Kom igen nu, för fan!
• • •
Nu vet Erik Karlsson vem Patrik Laine är.
Den finländske 18-åringen snurrar damaskerna av tvåfaldige Norris Trophy-vinnaren och kan sedan avlossa sin fruktade Super Mac-kanon mot Henke.
Ojvoj.
• • • 
Det är ju bra att Henke får göra den tidiga räddningen när Teräväinen är helt ren framför kassen, det behöver han.
Däremot är det inte bra att Teräväinen får stå där.
Vid noll tillfällen tilläts något sådant mot Ryssland, så varför nu?
• • •
De grobianerna zoomade inte in Hagge under slutet av nationalsången den här gången, men jag är säker.
Han skrek.
• • •
Det rasar – nåja – en debatt om huruvida Henke räddar eller om Teräväinen skjuter i stolpen.
Både och, avslöjar repriserna.
Lundqvist räddar med klubban och sen studsar pucken i stålet.
Alldeles oavsett har jag en känsla av att kamrat Jarkko skrek så dörrarna lossande från gångjärnen hemma i Nynäshamn.
• • •
– Nej, allt har gått i baklås.
Big Papa Wennerholm efter en minut och 18 sekunder….
• • •
Tuukka visar direkt att han är värdig förstemålis, han också.
Räddningen när Gabbe Landeskog med härlig pondus trampar in från vänsterkanten och skär in framför kassen förtjänar applåder.
• • •
Och Tengstrand, erkänn – du kommer också, indirekt, skylla på mig om Henke är dålig?
Jag känner mina konsertpianister…
• • •
Men också:
Vilken direkt overklig skillnad det måste vara för Henke att ha Niklas Hjalmarsson framför sig istället för Dan Giradi.
• • •
Titta, när Bäckis skjuter händer det saker.
Men jag orkar inte tjata mer…
• • •
Lesjöfors, noterar jag att de står på en svensk flagga.
Mot Lesjöfors spelade Brage 1977 och vann stort, det minns jag tydligt.
• • •
Känslan är sådär i första paus, nåt gnager i minnet av den här halvdana perioden.
Jag ska försöka skölja bort det med lite genomskinligt kanadensiskt kaffe.

46.21 in i SVT:s klassiska VM-krönika från 1994 händer det.
”Du gamla, du fria” klingar ut och Klas Ingesson, uppställd mellan kompisarna Tomas Brolin och Thomas Ravelli, biter ihop och vrålar så det ekar över hela soldränkta Stanford Stadium i Palo Alto:
– Kom igen nu, för fan!
Huruvida Carl Hagelin uttryckte sig exakt likadant när samma hymn i förrgår, 22 år senare, tonade ut här i Air Canada Center är oklart.
Men något skrek han och andemeningen var definitivt densamma.
Och jag hoppas att den 28-årige geparden från Nykvarn i Södermanland gör om det idag.
För nu behövs verkligen ett par rungande doser ingessonsk spirit.
Finland – svensk hockeys eldfängda ärkerival – är i do-or-die-mood och kommer rustade för krig.
Som Teemu Selänne konstaterade i förmiddags:
– Det här är en enorm match för finländsk hockey.
Därmed räcker det inte att Sverige på papperet måhända har ett bättre lag än Finland i den här turneringen.
Det kommer krävas hundraprocentig dedikation, offervilja, dödsförakt och det som motståndaren kallar sisu.
Så in the name of evigt saknade Klabbe, den ultimata krigaren från Ödeshög:
Kom igen nu, för fan!
• • •
Vissa dagar är bättre än andra, om man säger så.
För en som diggar hockey har till exempel den här tisdagen potential att bli en av de mest oförglömliga någonsin.
Först får vi se nordiska dödsfienderna Tre Kronor mot Finland i en kniven-på-strupen-duell – och bara några timmar senare följs den av en Clash of The Titans mellan lika heta rivalerna Kanada och USA.
Det är som om en new yorksk gourmet skulle få äta lunch på Eleven Madison och middag på Per Se, som en musikälskare skulle gå på rockfestival och se Elvis på en scen och James Brown på en annan och som om en raggare skulle ha möjlighet att köpa både en Chevrolet från 1957 och en rosa Cadillac 55 på samma shoppingrunda.
Det är, kort sagt, för jäkla fint att finnas till just nu.
• • •
Nordamerikanska kollegor har tittat förbluffat på mig, som vore jag sinnessvag, när jag de senaste dygnen argumenterat för att det skulle kunna finnas en poäng att fortsätta med uppenbart formstarke Jacob Markström – oavsett om Henke L tillfrisknar eller inte.
– Hur kan det ens vara en debatt? Skulle de bänka en frisk Henrik Lundqvist? Det är ju ett galet resonemang, utbrast en Toronto-kompis under en sällsynt avslappningsövning vid en bardisk efter rysslandsmatchen igår kväll.
Tydligen tänker Commendatore Grönborg och hans officerskår likadant, för japp:
Det är The King som startar mot Finland.
Jag hoppas innerligt att det går bra, för hans skull och för Sveriges – och för min.
Jo, för min.
De gånger Henke misslyckas exploderar alltid en veritabel skitstorm i min mailkorg.
På något sätt är det mitt fel, för att jag haft i uppgift att skriva om honom under åren i New York.
Bara att hacka i sig, gissar jag.
• • •
Tomas Ros ser lätt bedrövad ut när jag vid lunchtid träffar honom i presscentrat.
– Nervös, frågar jag.
– Nej, förkrossad. Brad Pitt och Angelina Jolie ska ju skilja sig.
Ja, det är en tragedi…
• • •
Även Finland byter målis.
Tuukka Rask startar istället för Pekka Rinne.
På tiden, kan man tuukka – för att nu dra den äldsta av alla sura gamla Wennerholm-vitsar.
Men inte heller Rasken övertygade under den träningsmatch han spelade mot just Tre Kronor, ska man komma ihåg.
Finland har, hur konstigt det än känns att slå fast, målvaktsissues.
• • •
Sen säger Tomas Ros så här – och jag ljuger inte:
– Folk brukar säga att jag är rätt lik Brad Pitt.
Det, ladies and gentlemen, kan mycket väl vara decenniets uttalande.
• • •
Mattias Ekholm tillhör återigen den grupp Tre Kronor-spelare som kommer ner till presscentrat och ger sista-minuten-intervjuer drygt två timmar före matchstart.
Han verkar helt enkelt tycka det är angenämt att ladda upp med frågvisa luffare i det fria ordets tjänst.
– Nja, he he, men det gick ju bra förra gången.
Ah, the skrock.
En hockeyspelare som vunnit en match ändrar aldrig sina pre game-rutiner.
• • •
– Men, tillägger Ros, när jag och Abris suttit och stirrat förstummat på honom ett tag, jag har ju en lite konstig självbild.
Nä, nu ska vi väl inte vara onödigt självkritiska…
• • •
För att travestera Erik Karlsson:
Hoppas ingen i Tre Kronor skjuter för många muffins idag.
Det är ju så han uttrycker sig på de bandupptagningar som offentliggjorts från rysslandsmatchen.
– Jag kunde kanske brutit där men chansar lite. Han har ingenting, ingen fart, ingenting. Så kommer vi bakifrån så skjuter han en muffin
Haha, I love it.
• • •
Själv tycker jag att jag är lik Elvis.
• • •
Det har blivit ett jäkla dickederande om målskillnad och inbördesmöten och ROW och allsköns matematisk skit efter de nordamerikanska valparnas förlust igår kväll.
Jag får alltid ångest av sånt och är därför på väg att krama Mattias Ekholm när han med ett milt leende rycker på axlarna åt hela diskussionen.
– Vi har inte ägnat det där en tanke. Vi har två matcher kvar och siktar på att vinna bägge. Då behöver vi inte fundera i de banorna, säger han.
That’s the spirit!
• • •
Den unge Elvis alltså.
Som han såg ut hos Ed Sullivan 1957.
• • •
Det går fullständigt åt helvete i den där omtalade fantasy-poolen vi kreerade hemma hos LeBrun förra helgen.
Jag ligger, med två ynka poäng på, delad sistaplats med Arpon från Montreal.
Leder, med tolv poäng, gör en viss rödlätt ESPN-stjärna från Atlanta.
Men så drack han Bloddy Caesars – den kanadensiska versionen av Bloody Mary – under draften medan vi andra hinkade öl.
Det finns en sedelärande lektion i detta faktum…
• • •
Men för att ta lite av det där ångestladdade problemkomplexet ändå då:
Sverige blir INTE klara för att de vinner i idag. De måste i så fall fortfarande ta åtminstone en poäng av Nordamerika imorrn – för annars kan Ryssland spela bort Sverige i sin sista match mot ett Finland som då inte har något alls att spela för.
Jag som hade tänkt att jag skulle få slappna av ikväll.
• • •
Ni kanske sett på twitter att Brad Pitt, flåt Tomas Ros, fick några av de svenska fansen att dra Vulkanen ute på Bay Street för några timmar sedan och jag kan försäkra att de inte var svåra att hitta.
Det har varit lika idag igen:
De blågula har formligen tagit över Toronto.
Dejligt!
• • •
Den sena matchen i morrn, mellan USA och Tjeckien, kan bli nåt att se.
Ja, med största sannolikhet kommer den vara helt betydelselös eftersom bägge troligen är avsågade, men just därför:
Bakfulla hockeyspelare är alltid en syn…
• • •
Bloggen ber att få gratulera kanadensaren Daniel Alfredsson.
Han blev ju officiellt medborgare i sitt nya hemland vid en ceremoni tidigare idag och tänka sig:
Ingen buade.
Det är första gången Alfie sluppit det när han visat sig offentligt i Toronto.
• • •
Jag känner den som fick råmaterialet från ljudupptagningen i Sveriges och Rysslands möte.
Han behövde klippa en del, om man säger så.
Det förekom tydligen så mycket könsord – ofta kopplade till spelarnas mammor… – och svordomar att till och med karaktären Joe Pesci spelade i ”Goodfellas” hade rodnat.
• • •
Tre svenskar värmer utan hjälm:
Erik Karlsson, Victor Hedman och Gabriel Landeskog.

De får härmed en extra guldstjärna i bloggen.
• • •
Tre Kronor har de blå ställen i den här hemmamatchen.
Bra.
Det är i den de vinner de stora matcherna.
• • •
Usch, nu är jag så där nervös igen.
Jag fattar verkligen inte hur ni som håller på klubblag och känner så här flera gånger i veckan står ut.
Det är ju, rent emotionellt, helt utmattande.
Men jag litar på att Klabbe Ingessons ande är med oss, för nu besvärjer vi den finska demonen med hans tidlösa stridsrop:
Kom igen nu, för fan!

RYSSLAND – TEAM NORDAMERIKA 4-3 (Slut)
• • •
Som högsommarvärme i december, som julstämning i juli, som karnevalsyra mitt i veckan….
I september avgörs vanligen bara träningsmatcher, så renons på nerv och intensitet och mening att hjärtan allergiska mot tristess stannar.
Men fucking hell, det här var ju inte bara bästa World Cup-matchen hittills – det var rena rama Stanley Cup-dramat.
Fruktansvärt intensivt och spännande.
En får tacka!
• • •
Ja, för Sverige fanns det mer önskvärda resultat i denna duell.
Om Ryssland torskat hade Tre Kronors varit helt klara för semifinal vid vinst mot Finland.
Nu krävs tre poäng i de två återstående matcherna för att ”vi” ska vara helt säkra och blir det torsk mot Finland är gruppen plötsligt ett getingbo monumentale.
Då står alla på två poäng (för ja, ifall någon missat det är det tvåpoängssystem som gäller i World Cup, precis som i NHL) inför sista omgången.
Så inte hade det gjort något om The Ghosts ringande stolpskott i slutsekunderna gått in – och TNA sedan avgjort på övertid…
• • •
Hoppas de som säger att ryssar inte bryr sig om sitt landslag såg Montreal-backen Alexei Emelin ikväll.
Han fick betala högt för segern – och tvekade inte en sekund att göra det.
• • •
Henke eller Markan imorrn?
Jag förstår om Commendatore Grönborg ligger vaken och brottas med svaret på den frågan just nu.
• • •
Nordamerika borde förstås kvitterat när de hade sitt långa fem-mot-tre-läge, men det behövts lite mer tålamod och som någon slog fast:
De här kidsen är mycket, men inte tålmodiga…
• • •
idag fyller Joey Mac, ni vet legendaren från O’Leary’s på Avenyn, år.
Skicka honom några hurra-tweets från hans nya favoritland är ni snälla!
• • •
Det är lite magstarkt att kalla regelbrottet ”too many men on the ice” när Nordamerika har sex man på banan.
Too many boys on the ice, vore en mer adekvat rubricering…
• • •
Jaha, då har vi sådär en femton timmar på oss att ladda om då.
Sen kliver Tre Kronor in i elden igen.
Wow.