FörTRÄFFLIG match slut där – och Ivan kan skåla med Svetlana.
Ryssland vinner med 4-3.
En sista skvätt sen.

RYSSLAND – TEAM NORDAMERIKA 4-2 (Period 2)
• • •
Njet, ryter plötsligt den ryska björnen, vi kan inte låta oss förnedras av några bortskämda snorungar från USA och Kanada.

Sen breder Tarasenko & co finast tänkbara kaviar från Kaspiska Havet över tillställningen och tar över helt och hållet.
Jag kan inte låta bli att glädjas med Ivan vid en flimrande tv-skärm i den där mörka natten i Volgograd.
Äntligen kan han andas ut en smula…
• • •
Samtidigt knäar ju kidsen rätt så betänkligt och går bort sig gång på gång.
Nu blir det, som redan konstaterats i spåret, intressant att se hur de reagerar på motgång.
Det är ett okänt begrepp för många i det här kollektivet.
• • •
Något sällsamt att de slänger på bredbenta kosack-dängor så fort Ryssland gör mål.
Men inte mig emot.
Kalinka-kalinka natten lång.
• • •
Det är lite science fiction att vi har den sargreklam vi har här i hallen – men att den byts digitalt på tv.
Jag får nästan ångest av sånt obegripligt…
• • •
Om jag vore elak skulle jag berätta att Pretty Boy Jonta istället för att titta på match sonderar sommarstuge-marknaden i Ångermanland på laptoppen den här perioden.
Men det stannar mellan oss, ok?
• • •
Det konstiga med det här är att mittperioden började med att Ryssland fick två powerplay i tät följd och uträttade absolut ingenting.
Då trodde man ju att de var helt slut.
Istället var det efter det klavertrampet vändningen kom.
• • •
Matt Murrays Stanley Cup-stäm tog till sist slut.
Några av skotten Ryssland smackar in tror jag till och med Marc-Andre Fleury, kollegan han petade i Pittsburgh ifjol, hade tagit.
• • •
Den som kom på att det i varje spelavbrott i hockeymatcher absolut måste spelas musik på vansinnesvolym borde åtalas för brott mot folkrätten i Haag.
• • •
Till publikens högljudda lycka lyckas ytterligare en Maple Leaf-hjälte – Morgan Reilly – scora här i slutet och det gläder även mig, för det betyder att Young Guns tvingar sig in i matchen igen och att en redan ytterligt sevärd match kan komma att avslutas med en klassisk perre.
Nu laddar vi för den.

RYSSLAND – TEAM NORDAMERIKA 0-1 (Period 1)
• • •
Häll up bye-bye-vodkan, comrades.
Skymningen är på väg att falla över tajgan – igen.
Ryssarna är inte lika utspelade som Finland igår, men tidvis likväl utspelade.
Några anfall när pucken rikoschetterar som kulan i ett flipperspel mellan klubbladen på de perverst snabba ynglen ser de ut statister som frusit fast i tiden.
Och de egna offensiva försöken mynnar, trots all dokumenterad firepower, för det mesta ut i just ingenting.
Coach Znarok kan snabbat få dra sig tillbaka till en datja på svartahavskusten om han inte kan få en ändring till stånd – pronto.
• • •
Stoppa snoken i en tallrik borscht-soppa!
Först tar Auston Matthews pucken av Alex Ovetjkin i egen zon, sedan trampar Connor McDavid i spelvändningen som följer bara förbi Pavel Datsyuk på offensiv blå – och slår en passning som Matthews, som hängt med upp rushen, fri smaskar in bakom Bobrovsky.
Det är inte lite symbolik i den sekvensen.
There are new sheriff’s in town, liksom – och det gamla gardet är på väg att bli frånåkt så det bara visslar om det.
• • •
Aaron Ekblad ådrog sig tydligen en upper body-skada igår och kan inte spela ikväll.
Det är ett avbräck monumentale.
Och naturligtvis har jag honom i mitt enfaldiga fantasy-lag från vår Lebrun session i fredags…
• • •
Och nä, Toronto har inte direkt något emot att det är Auston Matthews – Leafs redan kanoniserade draftetta – som smäller in 1-0.
• • •
Trevligt, jag och Big Papa och Pretty Boy Jonta har ACC:s fryntlige organist snett bakom oss ikväll.
Han hamrar trudelutter med stor entusiasm när han får chansen.
• • •
Det känns som att det, helt otippat, är färre ryssar på läktarplats än i Sverige-matchen, men några tappra försöker elda på med den klassiska ”Sjai-bo”-ramsan (kraftig reservation för stavning).
Effekten uteblir dock.
• • •
Till och med en så luttrad gammal cyniker som Big Papa blir liten tagen av McDavids Formel 1-inspirerade speed på rören.
– Oh, fan alltså, väser han några gånger när 19-åringen kommer flygande över isen.
Mmm.
• • •
Meddelas kan att jag under World Cup tillfälligt anammat en ny dresscode.
Turneringen är så lång att även de bästa får hushålla med sina snofsigare plagg, så kostymerna är förbehållna dagar när Tre Kronor spelar.
Kvällar som den pågåendeu sportar jag lediga chinos och bowlingskjorta.
Ja, jag vet, det är lite hafsigt.
Men jag har i alla fall namnet ”Biffen” som monogram på ena skjortärmen….
• • •
På slutet verkar det som att ryssarna blir griniga och tänker fula sig mot småglinen.
Det känns inte som en särskilt smart approach inför fortsättningen.
• • •
Det var i andra perioden NA öppnade spjällen på allvar mot Finland.
Repris nu?
Man kan ju får drömma.

Eto snova my…
Så säger man, i alla fall enligt Google Translate, ”Here we go again” på ryska.
Och jag tyckte just jag hörde de orden eka dystert över hela, väldiga Mother Russia.
För så är det ju.
Here we go again.
En av de mest begåvade, löftesrika generationerna av ikoner i den stolta hockeynationens historia – den tredje riktigt stora efter Charlamov-Mikhailov.-Petrov-eran och Makarov-Larionov-Krutov-diton – står ännu en gång vid randen av avgrunden i en stor, internationell turnering.
Efter den svidande förlusten mot Tre Kronor igår måste Alex Ovetjkin, Evgeni Malkin, Pavel Datsyuk, Vladimir Tarasenko och de andra obönhörligen spöa de nordamerikanska kidsen ikväll.
Eljest är World Cup över – på en gång.
Det vore inte samma slags katastrof som kvartsfinalförlusten mot Finland i hemma-OS i Sotji – once-in-a-lifetime-turneringen för den ryska björnen – för två och ett halvt år sedan.
Men det vore ännu en dolkstöt i hjärtat på ett land som ser tiden rinna ut för hjältarna som skulle återupprätta äran och respekten för dess nationalsport.
Och tyvärr:
De samtida virtuoserna från Moskva och St Petersburg och och de andra metropolerna brukar inte direkt växa i takt med att trycket ökar.
Snarare tvärtom.
Så risken är överhängande att supportrarna där hemma i den kalla höstnatten på tajgan under dramats gång får upprepa det igen:
Eto snova my…
• • •
Jag såg de två första perioderna av dagens tidiga match, mellan Team Europe och Tjeckien, på hotellrummet medan jag hamrade ihop en ny Bjurmania-sida åt Kingen och de andra redaktörerna hemma i Stockholm (missa inte den sidan, ut och köp pappersexemplar så länge World Cup pågår!) och kände mig tämligen nöjd med det.

Det var länge en riktig skitmatch. ”Som en grundserieuppgörelse i NHL i mitten av januari”, som superkommentatorn Jim Hughson suckade.
Men det var också klokt att promenera bort till ACC för upplösningen, för den blev ju rätt häftig – och när Ein-Swei-Draisatlt, denne unge tysk som sannerligen tagit plats mitt i strålkastarskenet, prickade in turneringens första sudden death-mål blev Krügers främlingslegion i praktiken klar för semifinal.
En härlig skräll – särskilt som arrangörerna komponerade Grupp B för att Kanada och USA så enkelt som möjligt skulle gå vidare.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, ens för Gary Bettman.
• • •
Skulle det återigen skita sig för Team Russia kan vi vara helt förvissade om att skeptikerna i första kommer vräka sina verbala stinkbomber i riktning mot The Great Eight.
Tråkigt, tycker jag.
Nej, visst, det är helt sant att alla lag han spelat med senaste decenniet, bortsett från det som vann VM i Quebec 2008, på ett eller annat sätt chokat när det blivit skarpt läge.
Men det hindrar inte att Alex Ovetjkin de facto är en av den här erans allra största och alla som verkligen älskar hockey borde unna en som gett sporten så många oförglömliga ögonblick en riktigt stor titel innan det är för sent.
• • •
Ingen ska komma och påstå det slås för många klackar i för många tak i Toronto just nu.
Inte heller rullas det särskilt många hattar.
Vi kliver upp i arla morgonstund och åker på träningspass i obskyra småhallar i det rödvita hockeymekkats omgivningar.
Sedan tar vi buss till ACC och pumpar oss igenom två matcher, skriver det som ska skrivas och framåt midnatt dråsar alla utmattade i säng.
Jag har inte levt så asketiskt sedan konfirmationslägret i Rättvik 1980.
Men när gruppspelet är över tar ett betydligt mer skonsamt schema, med off-dagar och allt, vid.
Då har jag en bestämd känsla att en dramatiska scenförändring äger rum…
• • •
I går har det sagts mig att det var många som menade att Ovetjkin borde ha bänkats under tredje perioden.
Ordet är fritt, man får tycka vad man vill – men den synpunkten känns väldigt dåligt underbyggd.
Är det något elva säsonger i NHL-hallar lärt mig är det att Alexander Ovetjkin kan se ointresserad och slö och grinig ut i 59 effektiva minuter.
Sen exploderar han och avgör i alla fall.

Det har hänt vid oräkneliga tillfällen under det dryga decennium han tillhört Washington Capitals – och det var bara guds försyn att det inte hände igår igen.
En sån spelare har man alldeles självklart på isen när det är Big Time i slutminuten.
Alldeles självklart.
• • •
Inte heller kulinariskt noteras några oförglömliga höjdpunkter under det här äventyret.
Arrangörerna i ACC dukar inte, som brukligt, upp någon media-middag.
Istället får vi något slags vouchers till korv-, pizza- och hamburgerstånden ute i entréhallen – och har alltså samma mathållning som tonåringar som tillbringar all ledig tid på McDonalds.
Hotellet erbjuder inte mycket till lindring.
Det enda mat man kan köpa där är djupfryst och tillreds i mikrovågsugn på rummet.
Igår kväll satt jag och tuggade på en pirog som i sin tragikomiska undermålighet hade stått ut till och med i skolbespisningen på Tjärnaängskolan 1978.
• • •
Now, det är inte bara Ryssland som ska upp i ringen ikväll.
Vi är ju också, för att citera Samuel Beckett-konnässören Big Papa Wennerholm, just nu i väntan på Gaudreau…
Johnny Hockey och hans unga valpkompisar bjöd igår på en show så formidabel att man så här ett dygn senare sitter och undrar vad det egentligen var som hände.
Nu får de rimligen lite hårdare motstånd, men min puls rusar i alla fall.
Innefattar dusten mot Ryssland bara några ögonblick liknande de för 24 timmar sedan blir den ett minne för livet.
• • •
Allt är Sportbladet-fotografen Jimmy Blixts fel.
Han uppger fel rumsnummer när jag ska titta förbi och vad tror ni händer?
Jag knackar på hos borlängeborna jag försökt undvika så nogsamt!
– Tjena, säger den glade gossen som öppnar dörren på klockren Mando Diao-dialekt, kom in!
Jag frågar förskräckt efter Jimmy men nån med det namnet finns inte på rum 1004 så jag ursäktar mig mumlande om att något måste blivit fel och hastar vidare.
En timme senare kommer följande mail:
”Tjena per. Nu tycker jag du får berätta i bloggen i morgon om hur du knackar på å stör sömnen för dom stackars fansen från Borlänge;-) på torsdag hoppas vi kunna streama leksandmatchen du får gärna komma å kolla. Hoppas du hittat Jimmy.
Pojkarna på 1004”.
Ha ha!
• • •
Säga vad man vill om att ett U23-lag medverkar i turneringen, men de svarta tröjor de uppträder i ikväll – goddamned, de är riktigt assnygga.
• • •
Mats Zuccarello är en riktigt stor (well, det kanske finns bättre ord att använda…) hockeyartist och nu ska han, med all sannolikhet, spela semifinal i World Cup.
Det är ju underbart.
• • •
OK, Mother Russia, ta dig i akt.
Det här kan vara sista chansen för Ovetjkin-generationen att göra något stort för landslaget.
I så fall måste det ske något väldigt extraordinärt just nu.

TEAM NORDAMERIKA – FINLAND 4-1 (Slut)
• • •
Tredjeperioden blir som väntat en lång transportsträcka och Andreas Liljas gamle golfkompis Filppula snyggar till siffrorna något på slutet.
Därmed drar en trött biff ner gardinen för idag.
Men imorrn natt hoppas jag ni följer med på ny bloggvals.

TEAM NORDAMERIKA – FINLAND 4-0 (Period 2)
• • •
Stackars lejon.
Kidsen leker tidvis med dem som elaka skator leker med gamla katter.
Mellan varven är det sån uppvisning i framför, och runt, Rinne att hela hallen bara drar efter andan.
De finländska fansen får trösta sig med att detta fanimig blir nåt att bita i även för Tre Kronor.
• • •
Johnny Hockey!
Styrningen han gör, i något slags propeller-rörelse mitt luften, när kidsen går upp i 2-0-ledning håller rena frimärkesklassen.
• • •
– Drouin, säger Big Papa, han bara dro’ in en.
Oj oj oj…
• • •
Det är många uppe på pressläktaren som tycker att lejonen måste ställa Rask i kassen nu och ja, nej, Rinne har inte precis övertygat.
Men inte heller Rask så så särskilt bra ut i den träningsmatch han spelade.
Tänk, Finland med målvaktsproblem.
Det hade man inte kunnat föreställa sig för bara nåt år sedan.
• • •
Jarkko messar att det här kan vara sista perioden han ser i World Cup…
• • •
Komarov tröttnar på att bli förnedrad och proppar…ja, vem det nu är.
Då kunde man tro att kanadickerna som sitter här och njuter skulle bli lite upprörda, men Komarov råkar ju spela för Maple Leafs, så han han får applåder av gammal vana.
• • •
Sorry, men nu börjar det verkligen kännas att det varit nonstop-race i några dygn.
Jag sitter mest och bluddrar med Big Papa och orkar inte skriva så mycket, det finns inget bränsle.
Men om borlängeborna och de arga donnorna kan hålla fan på sig i natt så jag får åtta timmar solid sacktime kommer allt snart vara bra igen.
Imorrn tar jag för övrigt bloggpaus från tidiga matchen mellan Team Europe och Tjeckien – och återkommer till kvällsövningarna mellan Ryssland och de här unga akrobaterna.

TEAM NORDAMERIKA – FINLAND 1-0 (Period 1)
• • •
Ojvoj, vilken festlig hockeymatch.
Här är det ingen som tar några fångar, alla – även finländarna – bara kör så det ryker.
Raggarhockey?
Ja, det är det som är så kul.
• • •
Connor McDavid…man.
Några grejer han gör med pucken – i så hög fart att trafikpoliser som tittar rent reflexmässigt sträcker sig efter blocket i bakfickan – är ju beyond det fattbara.
• • •
Kidsen får två, eller åtminstone ett och halvt, mål bortdömda.
Delar av publiken tjurar, men bedömningen är helt korrekt både gångerna.
• • •
Fast som sagt:
Finländarna tar sig an den här udda utmaningen på exakt rätt sätt och öser friskt i attackerna framåt de också.
Neutrala åskådare torde ha väldigt mycket roligare än för några timmar sen…
• • •
Toronto jublar förstås så det knakar åt Auston Matthews under lineup – liksom åt Morgan Reilly.
Men även Leo Komarov möts med rungande ovationer.
Ett Maple Leaf är alltid ett Maple Leaf, no matter what.
• • •
Jarkko – också känd som ”Teemu” här – skulle inte uppskatta det sätt på vilket speakern uttalar de finska namnen, det kan jag säga…
• • •
Vi har ståplats ikväll.
Känns det som under preludierna i alla fall, för det spelas ju tre nationalsånger när North America ska lira.
That’s a first.
Men vi får väl vara glada att de inte ska avlossar Marseljäsen, ”Ja, vi elsker dette landet”, ”Der er et yndigt land” och vad nu tyska, schweiziska, slovakiska och slovenska hymnerna heter innan Team Europes matcher…
• • •
Ser en lätt nervös ex-Leaf på pressläktaren
Rickard Wallin ska göra sin live-debut ihop med Holmgren.
Men det går lysande, gissar jag.
• • •
Finländarna på plats sjunger sin nationalhymn – Jarkko-sången, som vi på Sportbladet numer kallar den – med sedvanlig inlevelse.
Så vackert.
• • •
Matt Murray, Pittsburghs unga målvaktssensation, bara fortsätter på samma sätt som i Stanley Cup-slutspelet i våras.
Han är unik han med.
• • •
Nu kommer det en liten kanadsenare och krafsar mig på ryggen och vill lämna över ett statistik-papper, så jag ska ta och ägna mig åt honom en stund.

Så – där är Tre Kronor-racet i presscentrat över för den här gången.
Nu tar vi oss an söndagens andra holmgång.
De stolta finska hockeylejonen går upp mot Nordamerikas Young Guns.
Utomordentligt intressant fajt – både för att så många av ynglen, på goda grunder, är så vådligt hajpade, för att Finland alltid är Finland och för att lagen de facto spelar i Tre Kronors grupp.
Jag hinner inte riktigt med något traditionellt maratonintro, men lovar hålla bloggen kokande matchen igenom.
• • •
Det verkar som att Finland ställer Pekka Rinne i kassen och sett till träningsmatcherna mot Sverige respektive USA känns det ett korrekt beslut.
• • •
Åtta-nio av de svenska spelarna tas upp till presscentrat sådär en 20 minuter efter slutsignalen och runt två av dem bildas jättelika scrums:
Vigge Hedman och Jacob Markström.
Mediarepresentanterna gör därvidlag en korrekt bedömning.
De var Sveriges två verkliga kungar i den här premiären.
• • •
Det förefaller som om nästan lika många finländare som svenskar flugit till Toronto för att stödja sitt lag.
Kul.
Men den stora frågan är ju:
Vad för slags stöd får de nordamerikanska kidsen i Toronto?
Ganska okej, som det verkar.
• • •
”Teemu”, jag räknar med att du håller igång ordentligt i kommentatorsspåret de kommande tre timmarna.
• • •
Nu ska det bli välgörande att, på normalt bloggvis, se en förhoppningsvis grym hockeymatch utan att vara så förtvivlat nervös.

Det är på ett halvt hårstrå till slut, men oh – Sverige vinner med 2-1.

SVERIGE – RYSSLAND 2-0 (Period 2)
• • •
Nu ler pappa i sin himmel.
Sverige har den ryska björnen på gaffeln efter ytterligare en finfin period – och två underbart tjusiga mål.
Inget är klart, det fattar vi, både jag och farsan, men så här långt är det ingenting annat än en strålande söndagseftermiddag i Toronto.
• • •
De steker ägg på flera sätt i Denver, tydligen,
Jävlar vilken slägga Landeskog får på när han klappar in 1-0-målet bakom Bobrovsky.
Jag visste inte att han kunde skjuta så in i helvete hårt, faktiskt.
• • •
Man kan tycka att ryssarna, med all sin förstummande offensiva firepower, borde kunna skapa mer.
Men fan, svenskarna tar dem i det närmaste perfekt, spelar tätt-tätt på allihop och ger dem ingenting.
Det är en syn.
• • •
Erik K tar chanser, det bara är så, och ibland slutar det med att han tappar pucken i känsliga lägen.
Det är nåt man deala med om man vill ha vår störste artist på isen – fördelarna brukar väga över som en gungbräda skulle väga över om jag satt på ena sidan och Mats Zuccarello på den andra.
• • •
Det är inte många – någonstans, någonsin – som bara kört omkull Vigge Hedman.
Men i början av andra gör Ovetjkin just det.
Tampa-backen måste ha stått och tänkt på Manchester United i några ögonblick.
Men bortsett från det, om det nu ens var något att fästa sig vid:
Pansarkryssaren från Fäbodvägen i Domsjö gör sitt livs landskamp.
Han är enastående defensivt bara tar bort puckarna för de ryska artisterna och kommer sen flygande över isen i majestätiska attacker.
Det är bara logiskt att det är Vigge som, efter Hagelins perfekta framspelning, sätter tvåan.
• • •
”Flu”, säger de med känningar i hans klubblag att det är som drabbat Henke Lundqvist.
– Jaha, russian flu, skrockar cyniker på pressläktaren.
Det tror jag inte.
Få idrottsmän på den här nivån är såna som fejkar sjukdom för att slippa svåra uppgifter.
Då tenderar karriärerna att bli kortvariga.
• • •
Carl Söderberg gör också karriärens landskamp.
Jävlar så bra.
• • •
Nu kommer Larry förbi, pekar på Markström och skrockar:
– Jaså, ni har en Cam Talbot i landslaget också…
• • •
Jag fattar inte riktigt hur ni fans som håller på klubblag överlever till vardags, så här nervös går det ju inte att sitta och vara hela tiden.
Jag måste nu ta en snus och hyperventilera innan de börjar igen.