Greetings from Big Smoke!
Toronto kallas så, om någon till äventyrs missat det, och vi är här nu.
Bloggen, Big Papa Wennerholm, Front 242-Åke, Abris, Skränfocken från Järvafältet och alla andra – sammanlagt ett par hundra murvlar av olika sort och kaliber – som ska bevaka den coolaste hockeyturnering som arrangerats.
It’s gonna be a blast.
Och jag hoppas ni – de bästa läsarna som finns – ska ha den blasten med mig.
Är ni redo?
• • •
Henrik Sedin säger att han har intrycket att namnen Lundqvist fortfarande är förbannad över hur det såg ut i Washington igår.
Det kan jag tänka mig.
Han brukar inte ta lättare på den sortens förluster än vad Jan Björklund tar på synpunkter från Birgitta Ohlsson – och när de dessutom ackompanjeras av ifrågasättanden i media lär huggtänderna vara konstant blottade.
Synd för ryssarna.
Det är de som får deala med revanschlustan som kokar i den lundqvistska bröstkorgen.
Hela laget kommer, känner jag mig så här dagen efter rätt så förvissad om, befinna sig på helt annan nivå på söndag.
Det såg verkligen inte bra ut i Verizon Center, men dels är det nog faktiskt inte så dumt att ett hajpat lag av den här sorten får hantera lite motgångar innan det blir serious business, dels tror jag nämnde Sedin hade rätt när han efter debaclet konstaterade att det inte handlade om systematiska fel utan om den typ av misstag man begår när man inte är tillräckligt fokuserad.
Det här kan fortfarande bli bra.
• • •
På planet från DC upp till Kanada idag satt det en svensk journalist i grå tröja nersölad med hamburgerdressing, ”lånade” shorts från Sturebadet, vita tubsockor från Intersport nerstoppade i ett par blå Converse – och över axeln hade han en ful gubbväska med reklam för Thomas Trafikskola i Ö-vik.



Japp, kufen från Hörnett – Viasats egen Jonta Lindquist – är ute och åker.
• • •
Sägas skall dock att träningsmatcherna – och då menar jag inte bara de Tre Kronor spelat, utan allihop – skapat fler frågetecken än de rätat ut.
Alla har vunnit och alla har förlorat, alla har spelat bra, eller åtminstone hyggligt, och alla har spelat dålig, eller åtminstone mediokert.
Så jag är mer oklar över de respektive lagens verkliga slagstyrka nu än jag var för en vecka sedan.
Men det är å andra sidan inte så dumt.
Pulsen blir ännu högre när det känns som att vad som helst kan hända.
• • •
Det är en särskild sorts känsla att checka in på ett hotell och höra receptionisten säga ”Yes, Mister Bjurman, we have you here for seventeen nights”.
Är jag inte därmed Toronto-bo nu, nästan?
• • •
Jag börjar dock få en allt starkare känsla av att USA faktiskt kan ha nånting på gång.
De såg riktigt fina ut mot Finland och de gjorde det tidvis jobbigt för Kanada.
Torts kanske fattar mer än oss andra om hur en sån här kort, infernaliskt intensiv turnering ska genomföras.
• • •
Hey, spelade just in ett nytt podcast-avsnitt med junior Ekeliw – och han sjöng, som en annan Jarkko, finska nationalsången på slutet.
Missa inte.
• • •
Nu messar Joey Mac – ni vet O’Learys-mannen från Boston – om Keg on Yorke.
Är det bekant?
Bloggen ska dit nu.

SVERIGE – TEAM EUROPE 2-6 (Slut)
• • •
Usch.
Det här var slagskott i pannbenet.
Men vi får väl hoppas att det är som Kulle och Krook och Malmsjö och de andra teaterlegendarerna alltid sagt om genrep.
Eljest blir det en dyster vecka i Big Smoke.
En annan idé är att glömma att kvällen i Washington alls ägde rum.
Jag tror jag gör så.
• • •
Borlänge-Stockholm-Göteborg-Helsingfors-Göteborg-Stockholm-New York-Washington.
Så har resschemat sett ut sen Tre Kronors World Cup-läger började förra söndagen.
Så nu ska det bli rätt gott att flyga till Toronto – och stanna där tills the fat lady sjunger om några veckor.
Själv sjunger jag – den fete herrn – här i bloggen redan imorrn.
Vi hörs då.

Deppigt genrep slutar med 2-6-förlust för Tre Kronor.
En liten skvätt till kommer innan vi säger godnatt.

SVERIGE – TEAM EUROPE 1-3 (Period 2)
• • •
Nu är det nog nästan så vi måste börja hoppas att den där klyschan de jagar spöken med på Dramaten, att taskiga genrep innebär bra premiärer, har bäring.
Det här håller ju på att kuka ur helt
1-3 – mot några hopplockade danskar, slovaker, schweizare, tyskar, slovener , österrikare, fransoser och norrmän.
Morsning korsning.
• • •
Direkt från Youngblood Ekeliws twitter-konto:
Holmgren: ”Och så blir det gurgel.
Nej, förresten – det blir krakel.
Inte gurgel. Krakel.”
WTF?
Ha ha.
• • •
Bäckis och Erik och Flipper förflyttar pucken väldigt snyggt och kvickt i Tre Kronors första PP.
Men det är bra om någon kommer till avslut emellanåt också.
• • •
Straffräddningen är ju fin – och på Tatars fenomenala pärla rakt upp i krysset har han ingen chans.
Men nä.
Henke är inte där han ska vara.
Han får trösta sig med att kompisen i lusekofta i alla fall inte scorat.
• • •
Krakel?
• • •
Daniel Sedin var skyldig kompisarna det där tröstmålet efter att, något oväntat, ha tagit två onödiga utvisningar.
• • •
Vad bjöd ambassadör Lyrvall på igår kväll egentligen?
• • •
Igen – krakel!?!

SVERIGE – TEAM EUROPE 0-1 (Period 1)
• • •
Vi får vänta på urladdningen vi fick för oss att Tre Kronor skulle samla sig till i försäsongsprologen, verkar det som.
De flesta har so far tagit rätt lättvindigt på uppgiften, som ville de mest få kvällen överstökad.
So far är matchen med andra ord mer än lovligt avslagen.
Men det är ju två perioder kvar och jag får för mig att commendatore Grönborg är en man som kan skrika igång sina gubbar om det behövs.
• • •
Begreppet ”inspirerad” täcker inte riktigt in Zuccarellos tillstånd när han snurrar runt Henkes kasse.
Så här sugen på dans har ingen norrman varit sedan Jon Skolmen bjöd upp Kim Anderzon i första ”Sällskapsresan”.
• • •
Aj, det svider lite extra i mitt dalahjärta när det är Flipper Forsberg som står för indianare – och den här gången slutar det dessvärre med att unge tysken Leon Draisatl kan snärta in ett mål på en Lundqvist som råkar tappa klubban i samma sekvens.
• • •
Det vore magstarkt att påstå att det är folkfest i Chinatown ikväll.
Om vi ville – och Wennerburgaren inte var så upptagen med att frysa i sin täckjacka – skulle vi kunna räkna antalet åskådare.
Men ändå:
De som är här ylar euforiskt åt Bäckis under lineup.
Sen buar de nästan lika emfatiskt åt Lundqvist från New York – och åt Pittsburgh-duon Hörnqvist och Hagelin.
• • •
Ekholm gör bra saker ikväll.
Som med Preds i senaste slutspelet, rentav.
Det är bra för Sverige.
• • •
Washington buar åt Zuccarello under lagpresentationen också.
Rangers står inte högt i kurs här.
Eller nån annanstans.
• • •
I några byten går även Sedin-kedjan i spinn – och EK65 har några ljuvliga sekvenser när han kommer flygande över isen och slår passningar som Keith Moon slog virvlar på trumman.
Och snart blir det allvar.
Då tar han över showen.
• • •
Nu bjuder Wennerholm på Kit-Kat.
Det ska jag njuta av.

Så:
Generalrepetition.
Enligt gammalt teaterskrock ska sådana helst misslyckas totalt, för då följer en lyckad premiär.
Men fuck that.
Grönborgs blågula gossar behöver avsluta den korta försäsongen med en fullträff mot europeiska främlingslegionen, så de pumpar upp sig och känner att de kliver in i World Cup med skarpladdade pickadoller dinglande i hölstren.
För det finns ingen mer tid för kalibrering nu, inget utrymme för korrigeringar, inga marginaler.
Nästa gång, på söndag, är det skarpast tänkbara läge.
Gruppspelet i den här infernaliska turneringen är rasande kort och för det lag som inte lyckas spränga sig ur startblocken kan hela äventyret vara över redan om en vecka.
Kort sagt:
Tre Kronor siktar rimligen på en rungande urladdning i Verizon Center i natt.
Kan bli nåt att se.
• • •
Det är något underligt att se Henrik Lundqvist inne i det som till vardags är Washington Capitals omklädningsrum.
Honom har jag ju under elva års tid träffat i den trånga gästkabyssen vägg i vägg – och då har han i allmänhet just fyllt hemmarummet vi nu står i med vånda och frustration.
– Ja, säger målvaktsstjärnan med ett glatt leende efter morgonvärmningen, jag påpekade det för Bäckis när vi klev in här…detta är ju fiendeland för mig.
– Fast på senare år har det varit trevligt att komma till den här hallen. Det har ju gått bra för oss när vi mött Capitals i slutspelet.
Jo, Rangers är det lag som om vårarna det gångna decenniet sparkat sönder flest av de praktfulla sandslott huvudstadslaget byggt under gloriösa grundserier.
Men Nicklas Bäckström, som varit med och sett alla de där slotten rasa samman när det blivit allvar, rycker på axlarna.
– Lite konstigt är det att se honom och de andra här, men det är kul att få välkomna dem också. Jag trivs väldigt bra i det här laget.
Se vad trivsamt gamla rivaler kan ha under ett litet landslagsläger.
Men vänta bara.
Om några månader kommer både Henke och Bäckis åter muttra surt när man frågar den ene om den andres förträfflighet.
• • •
Någon som är sugen på en liten septemberförkylning?
I så fall rekommenderar jag vederbörande att komma till Washington och bevaka lite hockey.
Det är besinningslöst hett och fuktigt utomhus – som om de lokala vädergudarna förväxlat september med indisk högsommar – men isande kallt inomhus.
Snörvel incoming, det är bara att hacka i sig.
• • •
En annan som trivs i Washington är Geparden från Nykvarn.
Hagelin.
Han har inte bara tvålat till Caps i dramatiska playoff-serier med Rangers några gånger – han gjorde om det med Pittsburgh i våras.
– Jag räknade efter idag och faktiskt, jag har mött Capitals i 27 slutspelsmatcher. De flesta har varit väldigt angenäma, skrockar han.
Då har Bäckis, skonsamt nog, lämnat rummet…
• • •
Så här försöker den rutinerade Big Papa Wennerburgaren gardera sig mot de tvära kasten mellan tropisk hetta och permafrost.

Japp, shorts nertill – och täckjacka på överkroppen.
Don’t ask…
• • •
Tur för landslagsledningen att Lille Skutt – alltså Gustav Nyquist – är så väluppfostrad.
Få har varit mer berättigade att göra en Micke Samuelsson och be the powers that be att go fuck themselves.
Han ställde upp i VM i våras, i akt och mening för att stärka sina aktier inför World Cup, och vann skytteligan.
Men han blir lika hårt nobbad som George Costanza i ”Seinfeld” när han försöker ragga upp fotomodeller – gång på gång på gång.
Inte heller när stackars Rocket Rakell tvingades hoppa av ringde de Michigan och kallade in The Goose.
Tillåt mig höja på ett ögonbryn eller två.
Istället hämtade Grönborg & co hit Patrik Berglund och för all del, jag har verkligen ingenting emot honom. Han är mer mångsidig än alternativen och kan användas på fler sätt.
Men jag envisas med att tro att Tre Kronor är i behov av mer speed och sådan kan man inte riktigt påstå att han bidrar med.
Det hade däremot Gustav gjort – liksom Mika Zibanejad och Marcus Johansson.
Så, well, bloggen är och förblir förvånad.
• • •
Mats Zuccarello berättar att han har tre drömmar i livet:
Att vinna Stanley Cup med Rangers, att vinna VM med Norge – och att göra mål på Henrik Lundqvist.
Inatt har han en gyllene chans.
– Det skulle vara helt fantastiskt att om jag fick hänga en på Henke, säger han och stirrar drömskt mot omklädningsrumstaket.
Tre Kronor-keepern skakar roat på huvudet.
– Det låter som ett ”Zuke”-citat, he he. Han är en bra grabb och vi har roligt när vi tävlar på träningarna med Rangers, men en sån här kväll….jag unnar honom ingenting där ute.
Där har vi onekligen en skojig match-i-matchen att hålla koll på.
• • •
När jag och Eken – på snabbesök i Verizon, för att testa World Cup-käket – står och pratar med Vigge Hedman smäller det plötsligt till i väggen bakom honom.
Någon har kastat en ihoprullad bit tejp mot Tampa-backen.
Han tittar långsamt upp och suckar:
– Det kan bara vara en.
Mycket riktigt.
På andra sidan rummet sitter en flinande Erik Karlsson och försöker gömma sig bakom TT:s Göran Sundberg.
• • •
Zuke säger att det tog lite tid att vänja sig vid tanken på att han skulle ingå i ett pan-europeiskt lag, men att han och de andra främlingslegionärerna snabbt kommit samman som ett starkt kollektiv.
Ja, den lille norrmannen kommer till och med överens med danskarna.
– Nu gör jag det. Men en sån som Frans Nielsen har jag ju mött mycket i New York och haft en liten hat-grej med. Det har dock visat sig att han faktiskt är en riktigt trevlig person.
Jag känner igen det där.
Det är som med mig och Viasat-Jonta ungefär…
• • •
Det verkar som att Tjeckien är bättre än vad namnen i truppen indikerar.
De har övertygat under samtliga träningsmatcher – och sopade alldeles nyss till hypade Young Guns med 3-2 också.
Sällsamt.
• • •
För övrigt är det väldigt kul att se Zuccarello och Zdeno Chara i samma omklädningsrum.
Höjdskillnaden är lika dramatisk som den mellan Empire State Building och en barstol på Akers brygge.
Allra mest frapperande:
Trots att närapå en meter skiljer dem åt – nåja… – är norrmannens absurda klubbor nästan lika långa som den slovakiske jättens.
• • •
Det är väl rätt stor risk att det blir glest i bänkraderna i den gamla betongbunkern på F Street ikväll.
En träningsmatch i hockey mellan Sverige och Team Europe i mitten av september känns inte direkt som en kioskvältare i DC.
Men de som kommer hit lär förära sin Nicky – Nicklas Bäckström – dånande ovationer.
Näst efter Ovetjkin – guden – är han den stora fan-favoriten bland hockeyfansen här i stan.
Så Bäckis får nog, sina aversioner visavi onödig uppmärksamhet till trots, finna sig i viss uppståndelse.
– Äh, suckar han, jag tycker du kan vara ta emot eventuellt jubel istället.
Gärna det, men åskådarna skulle antagligen bli lätt konfunderade om en korpulent masjävel kom ut på isen och tackade för applåderna.
• • •
Bill Daly, Gary Bettmans second in command, håller en liten presskonferens i Verizon strax före matchen och berättar att det blir World Cup igen om fyra år.
Var är ännu oklart, men låt mig sätta en slant på Montreal.
• • •
Okej, nu är det dags för Tre Kronor att gå all in.
World Cup börjar, i alla fall litegrann, här ikväll.

Finland stramar upp sig i tredje och lyckas nästan med en vändning.
Men – 3-2 till USA.
Därmed säger jag godnatt från DC.
Imorrn är det Sveriges tur att genrepa i samma hall – och då ses vi här.

USA – FINLAND 3-0 (Period 2)
• • •
Nä, golvet har gått ur Finland genrep.
USA går upp i tremålsledning – och Pekka Rinne är fortfarande gästernas bäste spelare.
Inte kul.
• • •
Nu visar Pacioretty ändå att det finns rätt goda skäl att ha honom på isen ibland.
Han är i högsta grad inblandad i det löjligt snygga klapp-klapp-anfall som slutar med att grinige Kesler prickar in 2-0.
• • •
Kan meddela att en ny episod i serien ”Bjurres bagateller” spelas in i pressläktarvimlet i första pausen.
Folk tittar på mig som om jag inte vore klok – och det är jag antagligen inte heller.
• • •
Det ser fan ut som att Derek Stepan först vinkar lite förnedrande åt Rinne – och sen smäller in 3-0.
Hade han inte vågat i NHL, om man säger så.
• • •
En liten tröst för lejonen kan ändå vara att Patrik Laine syns mer, och tar fler initiativ, än i matcherna mot Tre Kronor.
• • •
Jag är jetlaggad och jävlig, men ändå.
Att åter få sitta i en amerikansk ishall och titta på världens bästa hockeyspelare….det är livet.

USA – FINLAND 1-0 (Period 1)
• • •
Perkele, det här är ett jobbigt genrep för de blåvita lejonen.
De spelar upp sig sista fem, men dessförinnan dominerar United States tämligen kraftigt.
Å andra sidan har hemmalaget fortfarande bara ledningen med 1-0, så det går fortfarande att rädda kvällen.
• • •
Publiken i Chinatown har inget emot att det är TJ Oshie som målar så fort matchen börjat, nej.
• • •
Uh-uh, Olli Määttä åker på en saftig tryckare av Byfuglien i mitten av perioden.
Det är inte första gången i den här hallen.
Så sent som i slutspelet våras blev han brutalt knockad av Brooks Orpik och kunde inte återvända förrän i finalen, om minnet inte sviker mig.
Men Big Bufs pärla var till skillnad från Orpiks överfall den gången helt schysst.
• • •
En jävel i baken efter en dryg minut var inte precis vad Pekka Rinne behövde.
Men sen har den finländske Nashville-jätten verkligen varit lysande.
Jänkarna hade haft ytterligare två-tre baljor i protokollet om han inte briljerat så dant.
• • •
Coach-tårtan – som ju inte direkt drar sig för att utmana sina spelare offentligt – har gjort klart att Montreal-stjärnan Max Pacioretty måste visa honom varför han ska ha mer speltid.
Huruvida han lyckats i den ambitionen kan diskuteras
• • •
Big Papa Wennerholm skräller med shorts på pressläktaren.
– Det är träningsmatch. Då funkar det, påstår han.
Ett problem bara:
Det må vara ångande hett utomhus, men inne i betongklumpen i Chinatown – som ju råkar vara en ishall, inte en friidrottsarena… – har de vridit ner temperaturen ganska avsevärt.
– Ja, suckar den gamle vitsmästaren från Brännkyrka och gnider sig om låren, det här var ju jobbigt…
Tur de har stark förkylningsmedicin i det här landet.
• • •
Det är inte direkt fullsatt här.

Tvärtom, så här lite folk kommer inte ens när Capitals möter Carolina i slutet av november.
• • •
Det jublas furstligt åt Capitals-trion Niskanen, Carlson och Oshie under lineup.
Däremot hörs burop när blåskjortorna Derek Stepan och Ryan McDonagh presenteras – och de buropen växer till liten miniorkan då det är dags för Tortorella.
Washington glömmer inte…
• • •
De få som är här får ändå rätt bra spätta på den klassiska ”U-S-A”-ramsen emellanåt.
• • •
Kanske den sämsta wennerholmsburgaren nånsin:
– Om Hawaii får ett NHL-lag kan Erik Haula flytta dit och ägna sig åt lite haula haula…
• • •
Kanske tog Big Bufs smäll värre än det såg ut.
Määttäs give-away till Patrick Kane – en av de sista i världen man ska bjuda på frilägen – precis i slutet antyder det.
Penguins-coachen Mike Sullivan, som bistår polaren Torts i båset, måste nästan ha blivit arg fast han inte ska just nu.
• • •
Okej, nu ska vi se om vi kan värma Big Papa och hans bara ben med lite kaffe.

Howdy, boys and girls!
Nu är bloggen äntligen tillbaka där den hör hemma, i Nordamerika – med en hockeymatch på tallriken.
Jag var tvungen att spendera ett halvt dygn i New York efter göteborgsäventyret, för att ta hand om en del praktiska bestyr, men har nu tagit mig ner till DC och ska se förövningen mellan USA och Finland i Verizon Center.
Självfallet bloggar jag under matchens gång men långrandigt intro väntar vi med till imorrn, för idag har eder biff utsatts för stress monumentale och måste andas lite.
• • •
Imorrn, ja.
Även Tre Kronor är ju i huvudstaden och ska gå upp mot Ralph Krügers pan-europeiska främlingslegion om 24 timmar.
Ikväll värmer truppen med middag i svenska ambassadörens praktfulla residens ute längs Embassy Row och med anledning av det vill jag påpeka att ambassadör Lyrvall kommer från Borlänge.
Som praktiskt taget allting bra här i världen.
• • •
Coach Tortorellas uppsyn är om möjligt barskare än normalt när han halvannan timme före första nedsläpp kommer släntrande genom korridoren utanför omklädningsrummen.
Men så har han en särskild historia i just Verizon Center också.
Under första slutspelet med New York Rangers, 2009 var det väl, hamnade han sånär i slagsmål med ett Washington-fyllo bakom gästernas bås – och blev avstängd en match.
Han kanske fruktar returmöte ikväll – och jag hoppas.
• • •
Länge är det tyst och lugnt i pressrummet.
Sedan kommer Niklas Holmgren.
– Ja, jag älskar att vara i USA, hojtar han, här är det ju normalt att prata högt.
Klassiskt uttalande.
• • •
I de två matcherna mot Tre Kronor har Barkov, Donskoi och Haula enligt mitt förmenande varit Finlands klart bästa spelare.
Ikväll är det dags för Patrik Laine att presentera sig också.
• • •
OK, då klipper vi den här lilla fajten också då.
Mycket nöje.