Michael Keaton delar ut Hart Trophy – kvällens tungviktspris.
Coolt, Keaton är kung.
Och han får ge det till Kane.
Väntat.
Ber för övrigt om ursäkt att det blivit lite hackigt och korthugget under natten, men det är mycket som plötsligt ska fixas och skriva.
Kommer med en lång sammanfattning senare istället.
Och – Vezina till Braden Holtby.
Ingen lady Byng till Loui heller.
Den får Kopitar.
Det här är Kings bästa kväll på hela säsongen.
Barry Trotz utses till årets coach.
Korrekt – sett till de som var nominerade.
Men egentligen skulle ju Mike Sullivan haft det. Hans arbetsinsats i Pittsburgh var i sanning magnifik.
Anze Kopitar får Selke.
Bra sekvens för Kings nu, får man säga.
Ska inte Dustin Brown få något litet fint också?
Nope, ingen Norris till Erik.
Det blir – felaktigt, om ni frågar mig – Drew Doughty som utses till ligans bäste back.
Henrik Sedin får King Clancy – för insatser på och utanför isen.
Det var ju skoj!
The Captain är själv uppe på scenen och delar ut sitt pris – Mark Messier Leadership Award – och räcker över det till Shea Weber.
Jagr – som inte är här – får Masterton.
Finns inte mycket att använda mot det – även om jag personligen hade hoppats på den lille norrmannen.
• • •
När Penguins anlitade Rutherford vill jag minnas att det var rätt många stönade och stånkade och smattrade ur sig skämt om gammgubbar och klubbledningar som inget förstår.
Man hör inte så mycket om från de hånfulla häcklarna längre.
Tänk vad lätt det är att häva ur sig en massa tvärsäker skit och sen bara kunna rycka på axlarna när det visat sig att man hade fel.
General Manager of The Year:
Penguins Jim Rutherford.
Helt, fullständigt, hundraprocentigt korrekt.
Det var han som, praktiskt taget mitt i steget, gjorde Pens till Stanley Cup Contender.
