Ted Lindsay – priset spelarna uppskattar allra mest eftersom det är deras kollegor, inte korpulenta journalister, som röstar – går till Patrick Kane.
Blackhawks dominerar so far lika hårt som bloggen vid rouletteborden på Encore igår.
• • •
Will Arnett är roligare än värdarna vid NHL:s galor brukar vara.
Efter att ha konstaterat att NHL faktiskt kommer till Vegas, säger han:
– Wonder where hockey goes next. Edmonton maybe?
Hi hi.
• • •
Första gången NHL höll sin show i Vegas var vi på Palms, sedan på Wynn två gånger och därefter, ifjol, på MGM.
Nu har vi alltså flyttat till Hard Rock, som vore det viktigt för ligan att få visa upp sig på alla casinon stan har.
Upplägget för oss i mediacirkusen är dock densamma var vi än kommer:
Vi sitter i ett konferensrum bakom scenen och blänger på tv-skärmar.
Lite andefattigt.
Men crapsborden väntar när vi är klara, så det var strängt taget detsamma.
• • •
De utsända från Chicago spärrar häpet upp ögonen när Panarin pratar engelska på scenen och sen kommer in på podiet här i pressrummet och börjar med ett hurtigt ”What’s up, guys”.
När han får frågor om när han egentligen lärde sig språket svarar han:
– Igår.

Calder Trophy går, som väntat, till Panarin.
Men fråga:
Är han äldste rookien som nånsin vunnit det priset?

Evening, comrades.
Här kommer första blogginlägget – själva jungfru-posten! – från den nya NHL-staden Las Vegas.
Bettman bekräftade ju alldeles nyss, vid en presskonferens på Encore, att Sin City verkligen får ett lag från och med säsongen 2017-2018.
Och japp:
Som utlovat sträckte jag armarna i luften – ja, lite i alla fall… – i pressrummet när han formade orden ”We can confirm…” med sina smala advokatläppar.
Jag tycker det känns som en dröm – för bara några år sedan HELT orealistisk – mot alla odds gått i uppfyllelse.
Dessvärre blev det sedan något rörigt eftersom NHL i sin oändliga vishet höll den presskonferensen på ett hotell, Encore, och arrangerar Awards-galan på ett helt annat, Hard Rock Hotel, nu, två timmar senare.
Det betyder att det inte blir mycket till intro – jag var ju tvungen att hamra ihop en text om NHL:s första expansion på 20 år också – inför hockeyns egen bal på slottet.
Men nu kör vi, jag kommer med uppdateringar när det händer saker.
Här är körschemat för kvällen

Calder Trophy (top rookie)
Presenter: Jacob Tremblay

Ted Lindsay Award (most outstanding player as voted by the players)
Presenters: X Ambassadors

General Manager of the Year
Presenters: Penn & Teller

Masterton Trophy (perseverance and dedication to hockey)
Presenters: Kathryn Tappen & Anson Carter with Gerry and Wyatt Nelson

Mark Messier NHL Leadership Award
Presenters: Tara Slone & Mark Messier

King Clancy Memorial Trophy (for leadership on and off the ice and noteworthy humanitarian contribution to community)
Presenters: Tara Slone & Mark Messier

NHL Foundation Player Award (community service)
Presenters: Tara Slone & Mark Messier

EA NHL® 17 Cover Athlete
Presenter: Elliotte Friedman

Norris Trophy (top defenseman)
Presenter: Jason Priestley

Selke Trophy (forward who best excels in the defensive aspects of the game)
Presenters: Jason Priestley & Kevin Lowe

Jack Adams Award (top head coach)
Presenter: Anders Holm

Lady Byng Trophy (player best combining sportsmanship and ability)
Presenter: Olivia Culpo

Vezina Trophy (top goaltender)
Presenters: Kevin Weekes & Dominik Hasek

Hart Trophy (most valuable player to his team)
Presenter: Michael Keaton

11.00 i Las Vegas är som 06.30 på andra platser.

Så det är en något gråblek och matt samling som infinner sig när NHL, helt absurt, ordnar media event med alla Awards-nominerade i ett typiskt ballroom på luxuösa Encore just klockan elva.
Men såväl spelare som journalister – flera med den lätt vibrerande uppsyn man bara kan ha när man sovit två timmar efter ett hårt pass i en 24-timmarsöppen bar – håller god min i svinottan.
Här är några små bilder från evenemanget.






• • •
Det här är sista gången NHL samlar trupperna i Las Vegas utan att ha egentlig representation i staden.
Imorrn kommer det officiella beskedet att miljardären Bill Foley, för den nätta medlemsavgiften 500 miljoner dollar, får ställa det första proffslaget i Sin Citys historia – troligen kallat Las Vegas Black Knights – på isen i nybyggda T-Mobile Arena, belägen mellan New York-New York och Monte Carlo, från och med säsongen 2017-2018.
Spelarna som sitter på podium i konferenssalen på Encore blir inte direkt ledsna när man nämner det.
Tvärtom, det lyser i ögonen på dem. De börjar, kan man se, fantisera om roadtripparna hit ut med laget…
– Mitt tips är att Las Vegas kommer ha bra ett home record, flinar till exempel Patrick Kane
Jo, just han vet ju bara alltför väl hur man inte beter sig och borde nog stanna hemma i Chicago under de resorna.
Själva säger jag:
Halleluja!
Inte bara för att jag råkar vara väldigt förtjust i detta Disneyland för vuxna; jag tror framförallt det är en given brottarhit för NHL.
Hockeyn behöver all uppmärksamhet den kan få i USA och att etablera det första proffslaget någonsin i denna helt unika stad kommer generera thunder som Bettman aldrig sett förut.
Jag lovar att sträcka armarna i luften när han – Bettman – bekräftar under onsdagens presskonferens.
• • •
Erik Karlsson har fortfarande inte vara hemma i Sverige sedan säsongen slutade – däremot i Australien och Nya Zeeland en sväng – men om någon vecka kommer han.
I en dag.
Sedan åker han direkt till – Liverpool.
– Ja, jag ska spela golf med Zäta och några stycken till. Det är ett helt gäng hockeygrabbar som kommer. Sexton stycken. Bäckis också. Det kommer bli kanonkul, säger han.
Det betvivlar jag inte.
Men Liverpool? Finns det golfbanor där? Jag trodde den hålan uteslutande bestod av övergivna varv, Anfield Road och Beatles-museum.
– Nej, de har riktigt bra golfbanor i omgivningarna.
Jaha.
Man lär sig något nytt varje dag.
• • •
Hela spelschemat för säsongen 2016-2017 släpptes i morse, som ni kanske såg.
Jag har inte hunnit grotta ner mig ordentligt ännu – till exempel för att hitta den vecka när jag och Youngblood Ekeliw ska åka på roadtrip från Miami till Philadelphia och se matcher hela tiden – men några detaljer sticker ut direkt.
Som att Rangers för första gången sedan 2008 faktiskt börjar hemma. Jag vet inte varför, men det känns trevligt på något sätt.
Mindre trevligt är insikten att Detroit Red Wings bara spelar tre matcher i New York-området på hela säsongen – en på Manhattan, en i Brooklyn och en i Newark.
De övriga två mötena med Rangers, Islanders och Devils äger rum i The Joe.
Det är ju det jag säger, Ken Holland gillar inte New York och gör allt för att Hästpolo-Gustav inte ska få tillbringa för mycket tid i the big city.
Skandal!
• • •
Erik har pratat med Vigge Hedman om Guy Boucher – som ju tar över som coach i Ottawa – och känner tillförsikt inför nästa säsong.
– Hedman hade bara gott att säga om Boucher. Han ville verkligen hjälpa alla att bli bättre, tydligen, och det tror jag kommer vara väldigt nyttigt för oss.
Det tror jag också.
Guy är the guy för Sens.
• • •
Plötsligt kommer det en lång, blond dansk lufsande genom kasinot på Encore.
Det är Torontos nye målis.
Andersen, heter han.
• • •
Just när jag skriver detta meddelar NHL och NHLPA mail-ledes att lönetaket höjs från 71.4 miljoner dollar till 73 miljoner nästa säsong – inte så mycket att för att intäkterna ökat som för att facket, NHLPA, utlöser en femprocentig så kallad escalator.
Golvet spikas till 54 miljoner.
Därmed blir det, bland annat, lättare för Wings att bli av med det kontrakt Datsyuk lämnar efter sig när han flyttar hem till Ryssland.
• • •
Igår kväll kom Lindy Ruff och ställde sig och tog en öl med en bekant i det sällskap jag jag var med och bildade vid en av kasinobarerna på Encore.
Jag ville säga något om att Burger Klingberg måste få ännu fler minuter nästa säsong, men vågade inte.
• • •
Rangers får å andra sidan börja på månen om de vill – såvida inget helt wacko händer när free agency-fönstret öppnas blir det oavsett allt en dyster säsong på Broadway.
Gorton har av allt att döma bestämt sig för att Dan Girardi och Marc Staal bägge två ska vara topp 4-backar också 16-17 och med tanke på hur mycket starkare många av konkurrenterna samtidigt blir är det därmed nästan helt givet att de missar playoff för första gången sedan 2010.
• • •
Som Dan Augustsson påpekade på twitter igår finns det en hygglig chans att Canadiens blir laget som plockar Alexander Nylander på fredag.
Now, DET vore något.
Då har vi en Nylander-brorsa i Toronto och – förr eller senare – en i Montreal.
Ta hit en bra fiol, som Evert Taube sjöng.
• • •
Nej och nej och nej, jag förstår inte heller hur i hela friden Ducks kan återanställa Carl-Gustaf Carlyle som coach.
• • •
Man vet var man kommit när den här skylten möter i ankomsthallen

• • •
Tonen mellan Drew Doughty-fraktionen och Erik Karlsson-diton blir allt hårdare inför morgondagens Norris Trophy-avgörande.
Men mer om det i intro innan galan på Hard Rock Hotel.
Nu ska jag ha ännu en stillsam afton i staden där det 31:a NHL-laget har opening night om 16 månader…

SAN JOSE – PITTSBURGH 1-3 (slut, Pittsburgh Stanley Cup-mästare)
• • •
Fanfar för Filip Forsberg!
Han utses härmed till Stora Finaltipsets vinnare.
Flipper från Åkerö prickade inte bara in slutresultat 4-2 i matcher till Pittsburgh.
Så här skrev han i sms:t från Dalarna för snart tre veckor sedan:
– Tror Penguins vinner med 4-2 och Bengan blir stor hjälte!
Det kan man kalla spådom!
Filip får dock dela lite av äran med Börje Salming, sin gamle demontränare Niklas Eriksson, Dregen, Marie Lehmann och ytterligare ett antal stjärnor, för det var faktiskt rätt många som trodde att pingvinerna skulle avgöra finalen i hajtanken i match nummer sex.
Här är hela den gloriösa listan (och jag ber er notera att Sportbladet hade ett mycket fint år…)
Marie Lehmann
Filip Forsberg
Börje Salming
Tomas Ros
Jhonas Enroth
Peter Wallén
Claes Elefalk
Mats Wennerholm
Pelle Bäckman
Niklas Eriksson
Simon Bank
Erik Niva
Scott Burnside
Kevin Allen
Göran Sundberg
Bruce Garrioch
Helene Elliott
Varpu Sihvonen
Jimmy Wixtröm
Masken Carlsson
Dregen
Robin Fredriksson
Juha Hiitelä
Daniel Breitholtz
Marcus Ragnarsson
Niklas Strömstedt
Anders ”Pudding” Wiederstål
Kristin Kaspersen
Sedan var det några som bara sa Pittsburgh i största allmänhet och det är ju inte riktigt lika stort som att sätta rätt resultat, men de får ett litet hedersomnämnande, de också
Peter Forsberg
Erik Karlsson
Henrik Lundqvist
Christer Abris
Nikolai Khabibulin
Helene St James
Robert Perlskog
Kenta Nilsson
• • •
Penguins landade hemma i stålstaden för någon timme sedan och decenniets fest har tagit fart, den som lär nå sitt klimax under paraden inför några hundra tusen på onsdag förmiddag.
Själv sitter jag kvar på flygplatsen i San Jose och väntar på en red-eye österut, via Salt Lake City.
Som Bob Dylan sjunger:
”I’m going back to New York City, I do believe I’ve had enough”.
Basket? Nä, det fick vara. Jag har sovit hemma två nätter de senaste sex veckorna och är helt urlakad och måste bara hem.
Tack för alla ”tack för säsongen”, men we’re not done yet.
Det blir blogg även om NHL Awards i Vegas, om draften i Buffalo och om det som kan bli ett av de bästa free agency-racen nånsin.
Först därefter avlossas stora säsongsavslutningen, när vi – bland mycket annat – utser Årets Kommentator i spåret.
Kort sagt:
Vi hörs inom kort.

SAN JOSE – PITTSBURGH 1-3 (slut, Pittsburgh Stanley Cup-mästare)
• • •
Stanley Cup-finalen 2016 är över, pingvinernas fest på isen avslutad och min femte och sista text skickad till redaktör Cederholm i Stockholm.
Då är reaktionen alltid densamma:
Total utmattning.
Luften bara går ur herr bloggaren och jag sitter här och stirrar rakt framför mig.
Det är två månaders oavbrutet stegrande race som plötsligt är över med en tvärnit.

Så verklig slutrapport får nog vänta ett dygn eller två, om ni ursäktar.
Men här är några små iakttagelser innan jag rundar av säsongens sista liveblogg med några bilder.
•Det finns inget som att se båset där laget som håller på att vinna Stanley Cup står och hoppar när de sista sekunderna tickar ner mot slutsignal. Glädje och lycka blir inte mer rå och tygellös än så.
– Man vill bara krama och kyssa alla man har omkring sig, som Hagge uttrycker det när bloggen hittar honom i röran efteråt.
•Det finns heller inget som att få komma ut på isen när segerfesten börjar varva upp, vilket är regel för oss i mediacirkusen sedan sju år tillbaka. Det som lyser i ögonen på människor som får uppleva hur en dröm de närt så länge de kan minnas är…truly obeskrivlig.
•Den satt i tom kasse, men ändå. Bengans 3-1-balja kommer bli ihågkommen som en klassiker i den svenska hockeyhistorien.
•Min buddy Pretty Boy Jonta börjar nästan gråta ute på isen. Det är första gången han är med under firandet och känslorna blir honom nästan övermäktiga. ”Det är så jävla fint”, snyftar han. Japp. Och det slutar aldrig kännas så.
•Det fanns ett flertal Conn Smythe-kandidater hos segrarna, men jag har sedan flera veckor haft Crosby som favorit. Han har varit generalen och, med sitt nya lugn och sin nya värdighet, burit mästarna upp till Mount Everests topp.
•Känner mig inte helt okej när jag under den vilda textproduktionen tittar upp och fräser åt nån som står och babblar i pressrummet, och det visar sig vara Cuba Gooding Jr.
•Det verkar vara en hygglig fest som utbrutit i Pittsburgh – och den lär inte bli mindre yster när hjältarna kommer hem imorrn.
•Fint ögonblick: En av Sveriges största hockeystjärnor, vi kan kalla honom Hästpolos kompis, hör av sig och frågar efter Bengans nummer. ”Vill gratulera till bucklan. Grymt kul för honom!”.
Okej, jag sätter punkt här.
Men en mer samlade slutrapport kommer, som sagt, om ett dygn eller så.

Conn Smythe till – Sidney Crosby!

Pittsburgh Penguins är Stanley Cup-mästaren 2016.
Bengan Hörnqvist – lejonet från Sollentuna! – dödar den sista finalen när han sätter 3-1 i tom kasse.
Nu ska vi se när Crosby lyfter bucklan, komma ut på isen och göra intervjuer och lämna massor av text.
Så slutrapport dröjer big time

SAN JOSE – PITTSBURGH 1-2 (Period 2)
• • •
Nu är Pittsburgh Penguins 20 minuter från Stanley Cup-titeln.
Med 2-1-ledning i ryggen-
Kort sagt:
Här kommer säsongens största period.
• • • 
The Pens speciale:
De tar inga utvisningar, doldis-backar gör inledande målet i San Jose – och de hänger alltid psykologiska kassar.
Här har Sharks just fått utdelning efter en monstruös forcering och man sitter och undrar varför inte hörselkåpor ingår i finalbevakarens standardutrustning.
Då tittar gästerna upp och tjong i medaljongen – Kris Letang ger Pens ny ledning efter ypperligt förarbete av kompisen Crosby.
Åh, så demoraliserande och blytungt för hajarna.
• • •
Vad är det för Popeye-spenat Hedbä matat Jones med egentligen?
Han gör en serie sinnessjuka räddningar igen.
Sinnessjuka, säger jag.
• • •
Man ska inte vara rädd för att avsluta smöret är brett, osten skivad och mackan serverad.
Bara så Chris Kunitz vet.
Herregud, vad GÖR människan när målet är helt öppet?
• • •
Det bästa som händer Sharks i den här perioden är, trots allt, inte Coutures kvittering.
Det är det faktum att Vlasic efter oroväckande långt besök i omklädningsrummet återvänder till bänken.
Utan honom når de omöjligen bergets topp.
• • •
Joe Pavelski – skyttekungen – missar grovt han också.
Det är inte lätt att vara Mister Skyttekung i den här finalen.
• • •
Hemmafansen tycker att Sharks vid upprepade tillfällen robbas på icings, så när de får en här i slutet jublas det högt och hånfullt.
Men så brutala felbedömningar har vi väl inte sett?
• • •
Malkin måste ju sitta och ruska på huvudet i omklädningsrummet nu.
– Comrade Chris…varför sköt du inte?
• • •
Andra perioden börjar, som utlovat, med en Gordie Howe-hyllning i jumbotronen – med spelarna på isen.
Mycket fin stund.
• • •
20 to go, mina vänner.
Sen har vi en Stanley Cup-mästare – eller en Game 7.

SAN JOSE – PITTSBURGH 0-1 (Period 1)
• • •
Yes, baby!
En ny, sprakande finalshow pågår.
Den börjar inte på exakt samma furiösa sätt som den förra, men stegrar långsamt upp mot hockeynirvana.
Pens skaffar sig – återigen – ledningen efter drygt åtta minuter och det är en örfil som får norra Kalifornien att darra några ögonblick, men sen kommer Sharks i sin bästa push i hela finalen – dock utan att kunna sätta några av en räcka härligt feta chanser.
Sista fem är det dock gästerna som rycker åt sig momentum och är flera gånger ytterligt nära att öka på sin ledning.
Båda lagen tänker tömma bränsletankarna, det är helt tydligt – och vad som helst kan hända.
Jag älskar det.
• • •
Känner Martin Jones?
Han är målvakt i San Jose Sharks och tycks ha bestämt sig för att det är han som ska utses till slutspelets MVP.
Under slutminuterna gör han ännu en räcka Hollywood-räddningar när Crosby och Sheary och andra står precis framför honom och skjuter.
Sanslöst.
• • •
Djävulen, det ser inte alls roligt ut när Melker blir manglad in i sargen och går ner i ofrivillig spagat.
De måste hjälpa honom av isen och ingen tror något annat än att han gjort sitt för säsongen.
Men några byten senare är han, otroligt nog, tillbaka på isen igen.
– That’s a tough Swede, säger kollegan till vänster.
Well, han kommer från Lycksele.
Det krävs mer än outhärdlig smärta för att få en sån att avbryta en Stanley Cup-final.
• • •
Pingvinerna kan inte spela i den här hallen utan att en halvobskyr back pangar in första målet.
Först var det Ben Lovejoy, sedan Ian Cole – och nu Dumoulin.
Vad är dealen med det egentligen?
• • • 
Det är inte särskilt konstigt att Thornton och Crosby ser ut att ha börjat hata varann så innerligt.
Så här djupt inne i en matchserie har de på isen sett så mycket av varandra, känt så mycket av motståndarnas andedräkt och svettlukt, hört så många förolämpningar och haft så många smärtande närkamper att känslorna gissningsvis närmar sig rent äckel
• • •
Chris Kunitz brytning när Big Time Joel är på väg igenom i friläge…yeah, den är vad we in Sweden call svinbra.
• • •
Ett förstår man direkt:
Sutherland och McCauley tänker bara blåsa i undantagsfall ikväll.
• • •
Det verkar inte vara så jättemånga vakna i natt, men jag vet att jag i alla fall har en väldigt speciell läsare med mig i Chantilly utanför Paris.
Här är en särskild hälsning till honom!
• • •
No matter what känns det lite vemodigt att det är sista gången vi ser den magnifika ljusshow som utgör finalintro i Shark Tank
Helt otroligt bra är den – igen.
• • •
Matt Murray är inte kattskit han heller, inte ikväll.
• • •
Nån som vill komma över och knåda mina ben, inte olika de som brukade sitta på Zorns kullor, senare ikväll?
Jag sitter lika illa som Steve Martin intill John Candy i ”Raka Spåret till Chicago”
• • •
Allra coolast tycker jag dock det är när hajhuvudet sänks ner från taket och hela hallen förenas i den suggestiva Indiana Jones-ritualen.
När får jag komma tillbaka och se det igen?
• • •
Säger det igen:
Vad som helst kan hända ikväll.
Allt är up for grabs.
Så underbart.