Hur var det Hal Holbrook sa i ”Wall Street”?
– Man looks in the abyss, there’s nothing staring back at him. At that moment, man finds his character. And that is what keeps him out of the abyss.
Ikväll står Pittsburgh Penguins och Washington Capitals båda där, vid avgrundens rand, och stirrar ner – och det är visserligen något som stirrar tillbaka.
Historien.
Washington har sin, den är väldokumenterad i den här bloggen, vi vet alla allt om slutspelstragedierna som i snart ett decennium följt på ärofulla grundserieshower – men Pittsburgh har sin också. De har tappat 3-1-ledningar i playoff-serier förr, senast mot New York Rangers 2014, och demoner precis lika djävulskt grimaserande som de som följer motståndaren genom varje playoff kommer att sitta intill pingvinerna i omklädningsrummet om de förlorar andra raka och öppnar för den sortens kollaps igen.
Så andra delen av Holbrooks ödesmättade aforism träffar ändå mitt i prick.
Det är nu spelarna i de här två lagen verkligen får lära sig vad de har för karaktär – och förhoppningsvis är det vad som hindrar dem från att sväljas i den nattsvarta avgrunden.
• • •
Eder bloggare mår bättre idag, men inte tillräckligt för att flyga tvärs över Pennsylvania och sen ränna runt i en kall ishall.
Så jag har, mycket motvilligt, fått avboka mitt rum på Marriott City Center och meddelat de jag känner i Penguins eminenta media relations-stab att de kan släppa min ackreditering.
Istället sitter jag hemma i i korresoffan igen – med DayQuil och kaffe och snus och, dagen till ära, ett litet paket Häagen-Dazs.
Det blir inte samma nerv och närvaro här, jag är smärtsamt medveten om det, men tillsammans brukar vi ändå kunna få upp lite temperatur, så let’s make a night out of it ändå, okej?
• • •
Det var falskt alarm.
Sullivan fortsätter med Matt Murray i kassen och allt annat hade ju varit egendomligt. Rookien har varit top dog bland pingvinerna sedan slutspelet började.
Men samtidigt…det börjar bli om inte laddat så i alla fall lite speciellt att Fleury, uttalad förstemålis sedan den här generationen pingviner var kycklingar (inte för att pingviner nånsin är kycklingar, men nu ska vi inte vara så noga), sitter i båset match efter match.
Det krävs en del mänsklig storhet, på flera fronter, för att det ska fungera.
• • •
På förekommen anledning vill jag bara säga att jag tycker rätt illa om ”fastnålade tweets”.
Vad ska såna vara bra för?
• • •
Ikväll återkommer Brooks Orpik efter sin tre matcher långa avstängning och jadu, Brooks, säg hej till publiken!
Som av en händelse verkar det också som att hans offer, Olli Määttä gör comeback i just den här matchen.
Raffinerat.
• • •
Caps påminner gärna om 2009. Även då hade Pens ledningen med 3-2 inför Game 6, i Igloon, men Capitals vann – efter sudden-avgörande av David Steckel.
Sen sopade Penguins förvisso hem Game 7 lekande lätt och blev till sist Stanley Cup-mästare, men varför ta upp såna petitesser….
• • •
Smaken på Häagen-Dazs, innan någon hinner fråga, är dulce de leche caramel.
Vi är lite märkvärdiga av oss här i Midtown.
• • •
Bengan Hörnqvist blev, till allmän förvåning, bänkad i tredjeperioden i lördags.
Själv har han inga problem att förstå varför.
– Jag var inte tillräckligt bra för att få spela, säger han matter-of-factly.
Men känner jag den passionerade krigaren från Sollentuna rätt betyder det att han gör en av karriärens matcher ikväll.
Han är typen som inte accepterar mediokra insatser, allra minst av sig själv, och tvingar sig upp på bergets topp på ren vilja när han halkat omkull matchen innan.
Så watch out för nummer 72.
• • •
Jag var i eftermiddags på både D’agostino och Gristedes, de två stora matvarubutiker jag har i mina hoods, för att försöka få tag i RC Cola.
Man vill ju ha rätt sorts stämning när det är Big Moment i Consol.
Men de biträden jag frågade bara tittade på mig. De hade aldrig hört talas om RC.
Vilken kulturskymning.
• • •
Här sitter min god vän Pierre LeBrun från ESPN och pratar med självaste geparden från Nykvarn.
Den där avskedsfrasen har jag hört vid en och annan bardisk, om man säger så.
• • •
Trotz håller fast kedjeformationerna från senast. Kuznetsov spelar alltså med Ovie och Oshie och Bäckis bildar återigen helsvensk lina med Mojo och Burra.
Kuznetsov är övertygad om att framförallt Oshie är nöjd med den matchningen.
– Ja, han tror att han är vår tredje ryss nu, säger han till Washington Post.
Lite kul.
• • •
Kan pingvinerna hålla sig i skinnet, eller snarare i fjädrarna, och undvika att låta sig provoceras ikväll?
Det är den kanske största frågan inför den här rysaren.
Fram till i lördags hade det varit klubbens nya adelsmärke. Sullivans Penguins bara fortsatte spela hockey – vad som än hände.
Men i Game 5 såg det faktiskt åter ut som alla gångerna Flyers och Rangers fått dem ur balans.
De var griniga, skällde på domarna, gjorde sig skyldiga till efterslängar och tog dumma utvisningar.
Vid ett tillfälle när flera stycken satt i båset och gnällde högljutt på domarna fick Sullivan mycket riktigt att fruktansvärt vredesutbrott och bad dem att för helvete hålla käften.
Letang, Crosby, Malkin och Bonino har förhoppningsvis tagit budskapet till sig och anammar attityden från tidigare slutspelsdranbbningar igen.
Annars kan står de ännu närmare avgrundens kant om några timmar.
• • •
Jodå, Määttä spelar.
Beskedet kommer under matchvärmningen.
Ingen dum nyhet för Penguins.
• • •
Jag avundas inte er som håller på något av de här lagen och har verkliga känslor investerade i det som händer.
Personligen har jag inget skin in the game, jag håller inte på någon, eller snarare på båda – men är ändå helt nervös och stirrig.
Det blir så när två lag står och stirrar ner i avgrunden.