Slut, Caps vinner med 3-1.
Och det blir en Game 6 i Pittsburgh – på tisdag.
Vi hörs när jag om en timme eller så sitter vid hotell-tv:n och ser Sharks-Preds.

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-1 (Period 2)
• • •
Nu börjar det släppa lite i Verizon.
Ångesten är inte lika kompakt, oron inte lika påtaglig.
För Caps står för en lysande period – kanske den bästa jag sett dem göra under så här pressande förhållanden – och går upp i ledning som borde garantera en Game 6 i Pittsburgh på tisdag.
• • •
Det är Alex Ovetjkin Show ikväll.
Han har uppenbarligen gett sig själva satan och Tsarens alla juveler på att det inte ska bli som vanligt i år.
Fantastiskt att se.
• • •
När till och med Buster-keepern Murray har en night off vet man att det är uppförslut för Pens.
• • •
Ett helt kompani skribenter kommer fram till mig i pausen och orerar om att Bäckis dödade Caps momentum med smällen på Letang i första.
Ah, ibland måste en Gävle-bo markera, så är det bara.
• • •
Holtby, däremot…man.
Det är tack vare räddningar som de han gör på slutet här, när Penguins ändå kommer i en push, han är nominerad för en Vezina.
• • •
Det brukade vara penalty kill-enheterna som regerade den här serien.
Nu blir det mål i nästan varje powerplay.
What gives?
• • •
Ska vi snacka onödiga utvisningar är ju inte heller den som Cole tar i den här perren – och som Caps använder för att skaffa sig ledning – direkt ”en för laget” den heller.
• • •
Nu blir jag nyfiken gul – var tog John J vägen?
Han kan väl inte ha tagit illa upp i en skämtsam debatt om…färg?
• • •
Mitt under brinnande duell kommer beskedet att Lille Fridolf bestämt sig och blir coach i Minnesota.
Grattis MN Johan, nu blir det åka av i X:et efter alla år med översta knappen knäppt.
• • •
Även om vi nu får en Game 6 – och det känner jag mig väldigt förvissad om – åker jag hem imorrn.
Längtar efter New York och korresoffan och vill gå upp på måndag och se tre filmer på Kip’s Bay-biografen.
Så ska vi ha det!
• • •
Men fortfarande undrar man:
Varför skjuter Caps så ofta som Kenneth Kennholt och missar kassen hela tiden?
• • •
Och ja, David Eriksson, i morrn ska vi klippa Tampa i korresoffan också.
• • •
Minns ni när Penguins hade ledningen med 3-1 mot Rangers 2014 – eller mot Tampa 2011?
Jag bara kastar in lite historia som diskussionsunderlag.
• • •
En kaffe, en snus och lite diskussioner med lämplig vän om den match som börjar i Sharktank om en timme.
Så kan man sammanfatta min paus.
Er?

WASHINGTON – PITTSBURGH 1-1 (Period 1)
• • •
Djävulen så Capitals står på från start.
Det är ursinne i varje skär, det är maximal mangling i varje tackling, det är som om livet hängde på varje skott.
Och redan i kvällens första powerplay – efter fyra minuter – dammar The Great Eight in sin patenterade monstermissil från vänstra tekningscirkeln.
Men de gamla sorgernas spöken slutar inte flina för det.
De vet att det snabbt kan komma motgångar och att de hotar att bli extra förödande just såna gånger och mycket riktigt:
Kunitz kvitterar på retur i Pens första powerplay och sen kommer den mest vildsinta forceringen av sig.
• • •
Men har ni förstått, Taddson fyller alltså år just nu.
31.
Då måste ni ju nästan alla hoppas att han får en Caps-seger i present.
I vilket fall – hela bloggen skanderar:
Hurra, hurra, hurra!
• • •
Nä, Ovie vill verkligen inte göra någon atlantflygning redan i morgon.
Han är en force of nature varje gång han kommer ut genom båsdörren.
• • •
Bäckis tar på sig uppgiften att göra upp räkenskaperna med Letang och golvar honom med en propp värdig lördagskön utanför O’Learys i Gävle
Den blågula kedjan består av ett band of brothers, tro inget annat.
Dessvärre åker han ut och det är i det PP som följer Kunitz kvitterar.
• • •
Be careful what you wish for.
Mina bänkgrannar är måttligt intresserade av hockey och pratar VÄLDIGT mycket om annat.
• • •
Att Pens leder skotten, med 12-4 no less, känns lite underligt efter den inledningen.
Men – visst missar Caps kassen med väldigt många skott?
• • •
Det var några här uppe som vann pengar på Nyquist.
Det har jag aldrig gjort, han har tvärtom bara kostat – i stress, telefonräkningar och skrattmuskelkramp.
• • •
Häng med nu, Söderhäll.
Kentucky Derby avgjordes precis innan den här matchen, jag skrev ju det!
• • • 
Weber är scratchad ikväll.
Inte så jätteförvånande kanske.
• • •
Har glömt att Caps-fansen vrålar på ”Red” i nationalsången och rycker till så dant att…well, låt oss säga att det var tur att det fanns Immodium på flygplatsen i Nashville…
• • • 
Vilken dröm, ett kommentatorsspår fullt av betraktare som inser att det finns olika nyanser av gult.
Känn dig kronwalled, John J!
• • •
Det är såklart ett sjusatans tryck i bunkern i kväll – och en hel uppsjö pennsylvanier som gjort den fyra timmar långa bilresan från Pittsburgh bidrar.
Men ännu har decibeltalen inte nått samma nivåer som i Game 2.

Det är för mycket nervfladder och ångest inblandat för det.
• • •
Om man skulle gå ut och plocka lite gula solrosor under pausen.
Jag tror det.

The ghosts of heartbreaks past. Illvilligt grimaserande demoner. Ödesmättade ekon från ett decennium av förkrossande nederlag…
Åh, de går genom Verizon Center i kväll. De hörs. De känns.
Den kalla luften är sprängfylld av ångest, fruktan och och kval.
För, shit:
It’s.
About.
To.
Happen.
Again.
Det skulle ju bli annorlunda i år. Den här Capitals-upplagan var ju den den bästa som någonsin funnits. Det eviga hindret i Stanley Cup-slutspelets andra omgången kunde omöjligen bli oöverstigligt ännu en gång
Men här sitter vi igen.
Det är do or die i Game 5 mot Pittsburgh Penguins, hemma i huvudstadens myllrande Chinatown.
Förlorar Caps är säsongen över och drömmarna krossade – och förbannelsen som vilar över Ovie & Bäckis-eran en gång för alla bekräftad.
De har svurit på samla sig till inte bara säsongens utan hela karriärens, ja, hela livets, mest fantastiska insats och bara den helt hjärtlöse kan låta bli att känna ett visst mått av empati.
Men spökena of heartbreaks past ler diaboliskt…
• • •
Ikväll blir det ett aningen kortare intro än vanligt.
Jag kom flygande från Nashville först under sena eftermiddagen och har följaktligen haft begränsat med tid att skriva.
Men inte bara det.
När jag vaknade i morse visade det sig att Montezuma hade gömt en dos av sin hämnd i biffen jag tryckte i mig på The Palm i går kväll.
Lugn, det var inget som inte lite immodium, vatten och den naturliga motståndskraft som bor i varje sann dalkarl (!) kunde ta the edge av rätt snabbt, men jag är fortfarande lite, lite darrig i knäna.
Så jag ber om överseende med lägre tempo under just den här fajten.
• • •
Här är den bedrövelsernas svit som fyller Caps och deras fans med en olust så tung att den nästan tar fysisk form.
•2008: 3-4 mot Philadelphia i första omgången.
•2009: 3-4 mot Pittsburgh i andra omgången
•2010: 3-4 mot Montreal i första omgången
•2011: 0-4 mot Tampa i andra omgången
•2012: 3-4 mot NY Rangers i andra omgången
•2013: 3-4 mot NY Rangers i första omgången
•2014: Missade slutspelet
•2015: 3-4 mot NY Rangers i andra omgången.
Usch, är det nästan så man som en annan Ekeliw vill utbrista.
En ny krasch i år skulle vara särskilt brutal eftersom de – precis som 2010 – var världens bästa lag i grundserien och tog hem President’s Trophy så det bara visslade om det.
Samtidigt är det, faktiskt, annorlunda den här gången. De har inte chokat, de har inte underlåtit att stänga serien när de haft chansen, de har inte tappat några ledningar.
De har bara råkat stöta på ett väldigt, väldigt bra och humming Pittsburgh – som med ett rimligare upplägg hade väntat först i konferensfinalen om jag får säga vad jag tycker – och ibland är världen bara så hård.
• • •
När NBC är inblandat kan vad som helst hända.
Den här tillställningen börjar alltså på den lugubra tiden 19.15.
Wtf?
• • •
Ja, jag tog mig alltså en night off i Nashville igår, on my own dime, och trots att jag valde att äta på ett etablissemang där de tydligen inte klarar av att hålla köket fritt från elaka baciller var det den bästa idén på länge.
Man måste även under ett Stanley Cup-race luta sig tillbaka, andas och lyssna på lite Louvin’ Brothers ibland
Annars blir det inte bra i längden.
• • • 
För pingvinerna är den här matchen samtidigt ett gyllene tillfälle och det tänker de krama lungorna ur för att ta vara på.
De har varit med så länge att de vet:
När man har chansen att döda en serie, då ska man ta den. Annars kan vad som helst hända.
Det vet motståndarna en del om…
• • •
Trotzen – införstådd med att han inte längre har något att förlora – stuvar om i kedjorna.
Kuznetsov, som trampar tungt i sophmore slutspelsslump, flyttar upp i förstakedjan och får vara centerankare åt Ovetjkin och Oshie.
Bäckis bildar istället helsvensk formation med Mojo Johansson och Burracuda.
Ja, why not?
Allt är värt att testa i det här läget.
• • •
Så Blues har alltså skaffat sig slagläge inför måndagens hemmamatch.
Det känns som att de kommer slå in smashen då, eller hur?
Fast personligen skulle jag inte ha något emot att åka till Texas och se en Game 7 på onsdag…
• • •
Jag sitter mellan en Britt och en Pam i pressboxen.
Det är kompensationen för Montezuma-problematiken.
• • •
Olli Määttä spelar inte ikväll heller, meddelar barske Sullivan.
Däremot gör Kris Letang comeback efter avstängningen.
Min gissning:
Han kommer bli minutiös utbuad.
• • •
Nån som vill veta hur många av Capitals slutgiltiga nederlag i den där sviten ovan bloggen bevittnat live?
Samtliga…
I ain’t no lucky charm för de här pojkarna…
• • •
Det är flera år sedan han gifte sig med sin Emma, men först idag hade Eken och hans brud bröllopsfest hemma i Gävle.
Jag kunde som ni förstår inte vara på plats, men jag hade en ställföreträdare vid honnörsbordet och han höll ett tal som slutade med ett rungande ”Leksand forever!”.
De orden ska alltid eka på fester i Gävle…
• • •
Står vid den mystiska hissen och väntar på att bli fraktad upp till pressläktaren när hela Penguins, som just klivit av bussen i garaget intill, sveper förbi.
Bengan Hörnqvist hälsar lika vänligt som vanligt, men man kan ändå se stålet i blicken – på honom såväl som lagkamraterna.
Dom är alldeles uppenbart här on a mission
• • •
Hur är det, är Dahlgren och andra Sharks/Preds-fans vakna ikväll då?
Jag tänkte ta det mycket soft på hotellrummet efter avgörandet i Verizon och håller bloggen kokande under striden i Sharktank om intresse finns.
• • •
Några minuter innan startskottet i Kentucky Derby kom den här bilden i sms från…a guy I know, kan vi väl säga.

Obetalbart!
• • •
Benn, Crosby och Kane heter Hart Trophy-kandidaterna.
Det finns väl egentligen inget att invända mot de namnen, men jag hade velat se Big Joe Thornton i Vegas i år.
Det förtjänade han.
• • •
Om jag skaffade en häst skulle den heta Fast Freddy Shoestring.
• • •
Kollegor med mer brännande deadline än jag är mycket nöjda med vad de kallar ”en mer civiliserad starttid”.
Vad de glömmer är att det blir övertid ikväll.
Jag känner det på mig.
• • •
Vi får faktiskt se Kentucky Derby-loppet på tv-skärmarna som – mycket strategiskt – hänger framför oss på pressläktare och yeah, Gustav rejsar snabbar än han gjort på hela säsongen (…) och vinner ju!
Vilken kung till kuse!
• • •
Om Caps åker ikväll sitter Ovie garanterat på planet till Moskva i morgon och hyllas i resten av hockeyvärlden för sin glödande patriotism.
I Washington är de mindre nöjda. Han är kapten och det finns önskemål om han borde vara med och hjälpa framförallt kidsen i laget att komma över den här sortens trauman.
Men men…
• • •
Apropå VM säger en kanadensisk kollega att han minns när jag direkt efter förlusten i en elimination-match här i Washington frågade Henrik Lundqvist om han skulle åka på den turneringen.
– Det såg ut som att han tänkte slita av dig huvudet.
Mm, precis.
Likadant brukar en som finns på isen ikväll reagera, så nej – den frågan kommer inte att ställas direkt om det skulle vara så….
• • •
Bara det inte blir nåt domartjafs som avgör det här.
Det är alltid tråkigt – men aldrig mer än i de verkligt stora matcherna.
• • •
OK, ångesten tätnar, oron fullkomligen vibrerar mellan läktarsektionerna i Verizon.
Nu gäller det för Caps.
Vinn – eller dö.
Spökena ler…

Sorry, jag befinner mig i luften nånstans över Virginia när matinén i Dallas spelas, så det blir ingen blogg om den matchen.
Om allt går som det ska är jag däremot på plats i Verizon Center för dramat mellan Caps och Pens.
Hörs när den börjar, friends.

NASHVILLE-SAN JOSE 4-3 (Slut, 3:E OT-PERIODEN)
• • •
Så här ser det ut vid bloggbiffens hörn på pressläktaren när klockan passerat halv ett och en tredje sudden-perre väntar.

Det hann gå en och en halv dosa under den här episka natten i Nashville och pappmuggarna är resterna enkom av andra OT-periodens kaffekonsumtion.
Nu, efteråt, känns det som att jag blivit överkörd av en skördetröska.
Men det var det värt.
Så jävla värt, till och med.
Vi fick ju vara med hittills största klassikern i årets Stanley Cup-slutspel.
• • •
Naturligtvis var det Mighty Mattias Ekholm som avlossade skottet ögonblicket innan avgörandet.
Det är inget snack längre.
Han måste med till World Cup.
Han är inte bara magnifik i största allmänhet.
Han är de stora ögonblickens man också.
Såna har vi inte så många av.
• • •
Hajarna är förbannade efteråt.
Inte så mycket över förlusten i sig som för att målet Pavelski gjorde igår – det var ju faktiskt igår – inte godkändes.
Det går att förstå dem.
• • •
De åt inga pizzor i Preds rum i de sista pauserna.
Bara mackor och vindruvor, enligt Mighty Mattias.
Det kanske är förklaringen.
• • •
Nu är det raka vägen till hotellsängen, utan att passera bardisk.
Jag är fullständigt slut.
En bild till bara.
Det här var under sista avsblåsningen innan avgörandet, när det annonserades att klockan hade passerat 01.00 lokal tid.

Legendariskt ögonblick.

Slut!
08.48 in i tredje övertidsperioden sveper Mike Fisher in avgörandet.
Otroligt.
Lite mer sen.

NASHVILLE – SAN JOSE 3-3 (Period 5, OT pågår)
• • •
Det här är ju sick.
Sick!
Hur i hela friden kan de spela sån här hockey, hålla sånt här tempo, göra nästan allt – framförallt i det krävande defensiva arbetet – efter fem jäkla perioder?
Jag beundrar dem alla gränslöst.
• • •
När Sharks till slut får sitt PP – efter att Weber brainfartat och gjort en Mats Alba på Paul Martins näsa – är jag så övertygad om att det är över att jag packar ner elsladden och gör mig beredd på att dra.
Men nej, det är bara att plocka upp den igen…
• • •
Speakern är inte snäll när han plötsligt påminner om att nästa match spelas ”i morgon kväll i San Jose”.
Usch, i teknisk mening är ju det sant…
• • •
Hygglig trans Pekka hamnat i.
Jisses.
• • •
Och hur har ni det hemma i den svenska morgonen?
Här har klockan just passerat halv ett och we’re still going hard.
Klassisk kväll.

NASHVILLE – SAN JOSE 3-3 (Period 4, OT pågår)
• • •
This is some hockey game…
Herregud, båda lagen kör tidvis som om det VORE tre-mot-tre i grundserieförlängning och chanserna är så många att vi knappt hinner med att registrera alla.
Vilket privilegium att få vara med om!
• • •
Little Joe Pavelski har ju en puck inne och egentligen tycker ju jag att det inte ska räknas som goaltender interference när man blir fucking inknuffad i målisen, men så döms det i praktiken alltid och de kan ju inte plötsligt ändra den på det.
Så det känns givet att det är no goal.
• • •
Håller med om att att Preds är de som ser tröttast ut, i alla fall här i slutet, men nu får de tugga i sig lite pizza så de blir pigga igen.
Ju längre det här pågår, desto större känns dock chansen att hajarna vinner och förr eller senare får de väl ett PP…
• • •
The Midnight oil brinner i Nashville, så Broadway får vi nog inte se så mycket av…

NASHVILLE – SAN JOSE 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Broadway får vänta, för oh yeah.
Det blir sudden death-thriller här med.
Inte mig emot.
Ju mer Stanley Cup vi får se, desto bättre.
• • •
Feel the Burns alltså, för att travestera en pågående politisk kampanj.
Skäggmonstret från Ajax i Ontario är on a roll och klappar in en puck till.
Och den här är ruggig.
• • •
Sharks känns – numer – extremt svåra att spela mot när de har ledningen, men Preds vägrar bli frustrerade och ger sig inte, ett helt koppel ramträffar till trots, förrän de krigat in kvitteringen.
Imponerande.
• • •
Nu kommer det fram ett fyllo, ställer en öl på skrivbordet och säger ”få se vad du skriver”.
Det får han inte.
• • •
Men fan, det är nästan så Neals kvittering är på väg att gå ribba ut också.
Hockeygudarna…pratade vi inte om dem igår?
• • •
Det är med gult som med alla andra färger, det finns olika nyanser, amigo John från Halland och Jan från Skåne
Predators är en djup och fyllig, lik den Tre Kronor använder emellanåt.
• • •
Jag har inte fått in en enda övertidshjälte under det här slutspelet så lägg inte för stor vikt vid mina ord när jag nu säger att Mighty Mattias Ekholm eller Big Game Joel Ward avgör det här.