WASHINGTON – PITTSBURGH 0-1 (Period 2)
• • •
Nu vetifan om de ens behöver spola i zonen framför Matthew Murray.
Det är ju spel mot ett mål – och skottstatistiken skrivs till…få se…14-5 igen.
Ojvoj.
Caps måste måla om matchbilden helt och hållet.
Eljest är det oavgjort när de kommer till Consol på måndag.
• • •
Caps faller i sömn i egen zon för några ögonblick – och vaknar först när Hagge, out of thin air, plötsligt befinner sig mitt i slottet pch med kobrans dödliga spänst hugger in 1-0.
• • •
Enda gången det verkligen händer något nere hos Murray är situationen när Kuznetsov gör mål och sedan får det bortdömt och hela helvetet brakar loss i Verizon, men när man ramlar rakt över målisen blir det aldrig mål, vad som än hänt innan.
Fråga Tomas Holmström, han kan berätta en del om det.
• • •
Det är folk som står upp i pressboxen, med kavajerna hängda på stolsryggen och skjortärmarna uppkavlade, och bara flämtar.
Sånt brukar inte hända förrän i andra övertidsperioden i Stanley Cup-finaler.
Men intensiteten är sådan i Chinatown-bunkern ikväll.
• • •
Trotz brukar kunna keep his cool vad som än händer, men shit – han är nästan på väg att tumla ut på isen av upprördhet efter det bortdömda målet.
• • •
Åh, Taddson poppar upp i spåret – en kväll när Pettersson är på tårna.
Jag plockar fram popcornen.
• • •
Chorneys brytning när Rust kommer ångande i friläge – that’s what we in i Sweden call hockeyporr.
• • •
Det går ju fort och så, men att spelare – och lag – på den här nivå så ofta klantar till det med too many men…det tycker jag är rätt förbluffande.
• • •
Jag sitter på den övre pressläktarraden ikväll, så arga tanten – hon som helt obegripligt brukar ge mig onda ögat i Verizon – har inte lyckats lokalisera mig.
Men jag har sett hur hon i några reklampauser stått upp och spanat efter sitt gamla hatobjekt…
• • •
Det kommer jobbiga rapporter från New York om att Håkan ställer till med ännu galnare extas på Gramercy Theatre ikväll.
”Heeeeeeeeeeeelt sjukt”, sms-febrar min hyresgäst Kiruna-Hitler.
Fuck…
• • •
Penguins borde ha avgjort det här redan, särskilt som de också fått spela i numerärt överläge så frekvent.
Nu kan de få ångra att de låtit Caps hänga kvar i matchen.
Vi får se under en tredjeperiod som har potential att nå samma febertoppar som Håkans ”Ramlar”…

WASHINGTON – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
Mja, inte vet jag om det är så mycket mer struktur i valsen i kväll.
Det känns som ett stormande sjöslag igen.
Och det är taggade, sammanbitna pingviner som rule the waves.
De biter sig fast i hemmazonen under evighetslånga sekvenser och har ett tag 12-1 i skott.
Men de spräcker inte zen-mästarens nolla, för han är en svetslåga av inspiration i sin kasse – och dessutom blir chanserna i Caps åtsmitande defensiv bara undantagsvis riktigt farliga.
Skoj.
Och ännu roligare blir det när något av lagen får in en pärla.
• • •
Herregud…Verizon.
Här har varit drag och hålligång förr, men trycket ikväll liknar ingenting.

Det är som att sitta inne i en jet-motor under start på Dulles-flygplatsen.
Rent omtumlande – och otroligt häftigt.
• • •
Draftlotteriet får vi – jag och kanadensiska journalister som är mer uppjagade över Bill Dalys skyltar än några konster vi får se på isen ikväll – följa på en liten tv-skärm i en korridor bakom pressläktaren.
När Oilers är out of contention så tidigt – för att vara dom alltså – är det några som drar efter andan så syret försvinner i hela korridoren, när det till slut står mellan Leafs och Jets skriker någon rätt ut.
Man får vara med om så mycket…
• • •
Olli Määttä är mer otursförföljd än Kalle Anka när han ska försöka mäta sig med Alexander Lukas i Ankeborg.
Den finländske backstjärnan lär missa minst ett par matcher efter Orpiks fula tackling.
Bedrövligt.
• • •
När lotteriet är över måste vi skriva nåt om spektaklet också, och får uppleva inledningen av Vårsymfonin med splittrat fokus.
Det är därför det här inlägget blir lite kort också, sorry.
• • •
De flesta pingviner känner Orpik mycket väl, han var ju lagkamrat under många år, men de tycker av lätt förklarliga skäl inte om att spela mot honom.
– Det är obehagligt när han är inne, suckade Malkin igår, man måste verkligen ha huvudet uppe hela tiden. Annars kommer det en smäll.
Mmm, och det är inte alltid de renhårigaste smällarna som kommer heller.
• • •
Vad gäller övriga analyser av draften ber jag att få återkomma i typ slutrapporten.
• • •
Bengan skäller som en hel Tortorella när han tycker att domaren blåst av för snabbt.
Kolla klipp på nätet, det ser riktigt roligt ut.
Det är ett ”No” med eftertryck han får ur sig.
• • •
Det gör fortfarande ont i gommen.
• • •
Justin Williams sänkte Holtby med en puck i axelhöjd under värmningen, men det verkar ju inte ha påverkat särskilt mycket,
• • •
Sjöslag monumentale fortsätter inom kort.
Var hälsad, våren!

Ah, att åka till Washington och se på slutspelshockey…
För mig är det den mest centrala av vårens ritualer.
Jag har kommit varje år sedan 2008, när Nicky Bäckström begick sin playoff-debut, och tycker nuförtiden inte att knoppningens och ljusets tid börjat på riktigt förrän jag känt det lätta doftstråket av körsbärsblommor på de myllrande gatorna runt Verizon Center.

Just den här gången är det visserligen kallare, gråare och mer regnsjukt än det egentligen är tänkt – det brukar ju, som de skulle sagt i Borlänge, vara ”rena Mallis” i huvudstaden i det här månadsskiftet – men det gör inte så mycket.

Det doftar ändå, den väldiga Capitolium-kupolen får ett filmiskt skimmer under de mörka molnen och vårens löften lyser i ögon i vimlet.
Men framförallt:
Det kommer med all säkerhet spelas oförglömlig på-liv-och-död hockey här i den gamla bunkern i Chinatown.
Serien mellan Capitals och Pens antog klassikernas skepnad redan under första första mötet i förrgår och det finns inga som helst skäl att tro något annat än att den bara bli bättre ju längre den pågår.
So here we go.
Våren börjar nu.
I Washington DC.
• • •
När jag – efter på tok för få timmars sömn – vaknade i morse var jag ändå väldigt sugen på att ställa in hela den här trippen och stanna hemma i New York.
Han som uppträdde Gramercy Theatre på 23:e gatan i går gör nämligen om det ikväll och let me tell you – Håkans New York-debut var overkligt bra.
Så fruktansvärt roligt har jag bara haft under några få konserter i mitt liv – och jag har varit på tusentals – och det känns nästan som att begå övergrepp på sig själv att inte se till att få uppleva det igen.
Men sen slår det mig:
Med lite tur kan här två hockeylagen piska upp samma slags eufori, samma lyckorus, samma känsla av att vi är med om något som trotsar själva verklighetsuppfattningen
Så kom igen nu, boys.
Visa mig den maximala hastigheten, vart ni vill, så fort ni kan.
Jag behöver det igen…
• • •
Ikväll arrangeras också Vita husets årliga Correpondent-middag här i stan och därför är det extra kändistätt på Acela-tåget ner från Penn Station i New York.
Med mig i min vagn har jag Ed Burns, Christy Turlington, omtalade Fox News-ankaret Megyn Kelly, några CNN-reportrar och – för fjärde eller femte gången; han verkar inte göra annat än åka tåg – Alan Alda.
Inte lika fränt som när Cameron Diaz satt tvärs över gången under en av fjolårets Acela-resor, nej, men ändå lite fett för en gammal stargazer från Nedre Tjärna.
• • •
Henke Lundqvist var på Håkan-showen igår – och förärades en ramsa när fansen framme vid scenkanten kvarten innan showtime upptäckte honom på en liten VIP-läktare till vänster om estraden.
I vimlet syntes också nyblivne Lady Byng-kandidaten Loui Eriksson och Viktor Stålberg.
It’s a Göteborg thing, you know.
• • •
När jag pratade med honom i torsdags kväll hotade Bäckis dock med att det kan bli mer strukturerat spel under återstoden av denna episka showdown.
– Jag tror vi var lite exalterade över att få komma igång, därför blev det lite så att alla bara körde…så tror jag inte vi kan fortsätta hela tiden, menade han.
Oroande.
Men jag tror att det där är sånt som bara händer av sig själv och inte riktigt går att kontrollera.
Mer besinningslös vilda västern-show för folket, det är ju så kravet ser ut.
• • •
Annat klassiskt ögonblick på 23:e gatan igår kväll:
En ung herre kom fram, sträckte fram näven, flinade och sa:
– Det är jag som är Playoffwill!
Ha!
Det är – tror jag – första gången jag träffat en av stammisarna i det här spåret in real life och fått ett ansikte till ett namn.
Nu väntar jag på er Tobias, Erik, John J, Granvista, Hento, David, Julia och Chall.
• • •
När jag fick tag i honom i förrgår visade det sig att Bäckis satt i Burracudas bil och blev hemkörd av sin unge lagkamrat efter matchen.
Det gillar jag, när yngre kollegor visar old timers den respekten.
Som när Eken hämtar kaffe åt mig ungefär…
• • •
Nej, fel.
Jag har ju träffat Konsertpianisten i New York och Chall på Legends Corner i Nashville.
Fast det var planerat och därmed inte lika omtumlande som när Playoffwill dansade fram under the marquee igår.
• • •
Ja, jag tycker också det var bortitok att Wilson bara fick böter för sin smutsiga bentackling.
Det gör säkerligen alla i Penguins med – men de har låtit bli att ens kommentera ärendet.
Därmed visar de att de fattat hur man tar hand om the business under slutspel.
De som börjar gnöla och klaga och fokusera på saker de inte kan kontrollera går det alltid åt skogen för.
• • •
Draftlotteriet ska som bekant avgöras ikväll också – som pre-show inför den här fajten.
Det betyder att vår puck drop skjutits fram ända till 20.25 – det vill säga 02.25 för er.
Det gör ingen större skillnad för mig, men de kollegor som har deadlines stönar frustrerat och ber böner om att det inte blir övertidsdrama igen.
• • •
I skrivande stund står zen-mästare Braden Holtby i hemmabåset och utför sina outgrundliga pre game-ritualer.
Huvudet wobblar som på ett sån bobble-head när han stirrar mot ”sin” målgård.
Så märkligt.
• • •
Eken är i Washington han också.
Men – inte på hockey.
Han bevakar sluggern Jack Badous titelmatch mot Lucian Bute i DC Armory och hinner inte komma hit och visa fellow Gävle-legendarn Bäckis sitt stöd.
Men planen är förstås att vi ska sammanstråla på Old Ebbitt framåt småtimmarna.
• • •
Det var i match 2 under den legendariska matchserien 2009 som Ovetjkin och Crosby frälste oss med varsitt hat trick.
Repris nu?
Det är att begära mycket, men det är dags att de i alla fall sätter sina avtryck på duellen.
• • •
Akta er för pizza i Washington. Här tycker de tydligen att slajsarna ska ha samma temperatur som flytande stål för att kunna ätas.
Jag gör misstaget att slafsa i mig en på ett ruffigt hak mitt emot Verizon under eftermiddagen och bränner mig så förbannat i gommen att jag tre timmar senare fortfarande sitter och grimaserar.
Fuckers!
• • •
Det må vara sju år sedan Penguins och Caps senast möttes i ett slutspel, men för Hagge är det business as usual.
Han spelade ju fyra år med New York Rangers innan han, via connection i Anaheim, landade i Pittsburgh och gjorde knappt annat än spelade mot Washington i heta playoff-drabbningar.
Så han vet vad Pens behöver göra efter förlusten i första matchen.
– Inget major. Vi behöver korrigera några små detaljer, det är allt, säger han.
• • •
Draftlotteriet, ja.
Vad tror ni?
Jag har en bestämd känsla av att Oilers vinner igen och kommer i så fall skratta mycket högt.
• • •
De har byggt om och gjort det snyggt i environgerna i Verizon, men hissmysteriet består.

• • •
Doc är in the house och sitter strax innan värmningen i NBC-studion och blir sminkad, kan vi se på backstage-monitorerna.
Det är en syn.
• • •
TJ Oshie gjorde ju milt uttryckt succé senast och enligt en färsk blänkare i Washington Post är främsta skälet till att det börjat gå så bra lagom till playoff att han slutligen lärt sig spela med Bäckis och Ovie.
Framförallt har han förstått att han inte måste söka passning till Ovie i varje läge.
– Ja, det är en svaghet jag har. Jag passar för ofta. I första matchen mot Penguins försökte jag verkligen tänka på att skjuta mer och det verkar ha varit en bra idé.
Onekligen.
• • •
Nu tänds lyktorna, som han på Gramercy Theatre sjöng igår.
Våren är här och Washington ska spela playoff-hockey mot Pittsburgh.
Let’s do this!

Det tar ett tag innan videogranskare i Toronto godkänner det, men TJ Oshie avgör – och fullbordar därmed ett hat trick.
Begreppet ”matchhjälte” är inte direkt överdrift den här gången.
OK, liten slutskvätt kommer om ett tag.

WASHINGTON – PITTSBURGH 3-3 (Period 3, OT väntar)
• • •
Givetvis blir det sudden death-rysare direkt.
Det är enda logiska slutpunkten på en så fantastisk hockeymatch.
Prisa gud för Stanley Cup!
• • •
Det brukar inte gå att få Caps-fans att gå med på att Tom Wilson nånsin gjort något fult, men shit the holy – till och med den mest enögde måste erkänna att bentacklingen på Sheary var rena rama skändligheten.
• • •
Mmm, jag kanske jinxade Murray i förra inlägget.
Leffe Oshies andra för kvällen ska han ju förstås ta.
• • •
Nu har Kiruna-Hitler kommit hem, lätt stukad av jetlaggen, och det var ju lika bra för jag lär inte hinna ut nu.
• • •
Potentiella hjältar:
Hagge, som haft en fin kväll gör det för Pens – eller så smäller Carlson in en bomb från blå i ett powerplay för Caps.

WASHINGTON – PITTSBURGH 2-2 (Period 2)
• • •
Känn ingen sorg för mig, Washington – men just nu känns det som jag hade bytt bort en privat spelning med Aretha Franklin i vardagsrummet för att få sitta i Verizon.
För den show som pågår där är det inga musiker eller sångare i världen som kan matcha.
Det är ju dans, dans, dans – och den maximala hastigheten, vart du vill, så fort du kan.
• • •
Nu var det en sån där ”det-där-har-jag-aldrig-sett-förut-situation” som inte borde vara möjlig med tusentals hockeymatcher insatta på kontot i minnesbanken.
En hel jävla klubba fastnar innanför visiret på Beagle.
Helt wacko.
• • •
Matthew Murray är bara 21 år och hade så sent som i december aldrig spelat en NHL-match.
Nu står han mitt i den här orkanen, till synes helt oberörd och lugn.
Det är imponerande.
• • •
Bonino gör ju en Malkin på Orlov och Schmidt och får dem att se ut som Dupond och Dupont när han bara glider mellan dem och kvitterar.
• • •
Värst vilken stiltje som lagt sig över spåret i natt.
Var är alla?
John J?
Jag blir ju nedstämd…
• • •
Apropå Malkin får han öva lite på filmningarna. Det ser bara för dråpligt ut när Wilson rappar honom på armbågen – och benen viker sig som tältpinnarna när min kompis Blomman ramlade in i vårt tillfälliga ”hem” på Orsanbadens camping i Leksand på midsommarafton 1983.
• • •
I NBC påstod de just att laget som vann första matchen i de åtta inledande serierna i samtliga fall gick vidare.
Den kan man ju sitta och känna på ett tag.
• • •
Det doftar OT direkt, gör det inte?
Vore typiskt, jag hade tänkt bli klar i hyfsad tid och haka på Kiruna-Hitler ute i Manhattan-stimmet i kväll.
Å andra sidan – vem vill inte att det här fortsätter?

WASHINGTON – PITTSBURGH 1-0 (Period 1)
• • •
Jaha, vad sägs?
Det här ju redan mighty, mighty fine underhållning
Två fruktansvärt bra hockeylag goes to war och vid min gud, vi har bara sett en period ännu.
Det här blir en serie det kommer att talas om i många år, det är vad jag tror.
• • •
Burracuda är mannen som spräcker nollan i Star Wars 2.0 och det har Mannen Utan Hals i båset garanterat inget emot.
Den unge skåningen är en annan han behöver in full swing om Caps ska ha en chans.
• • •
I vanliga fall är det ett lag som aktar sig extra nog för att dra på sig utvisningar för att motståndaren har ett potent powerplay.
Men i den här serien är resor till häktet likvärdigt med ett ta en klunk saltsyra för bägge parter.
Det blir så när ena laget i sin första PP-uppställning mobiliserar John Carlson, Alex Ovetjkin, Nicklas Bäckström, TJ Oshie och Mojo Johansson – och det andra Sidney Crosby, Evgeni Malkin, Kris Letang, Phil Kessel och Patric Hörnqvist.
Jag menar, läs de namnen igen. Det är som att det skulle vara musikalisk talangtävling och Beatles gick upp mot Rolling Stones.
• • •
Bara att se The Great Eight och Sid öga mot öga i första bytet…det är poesi.
• • •
Jag vet inte hur det låter i era tv-apparater och datorer, men här framgår det tydligt att det är riktigt rungande, brakande playoff-tryck i Domus-varuhuset i Chinatown ikväll.
Få hallar låter lika mycket.
• • •
Mitt i allting kommer Selke Trophy-kandidaterna också.
Patrice Bergeron, Ryan Kesler och Anze Kopitar heter dom.
Inga skrällar direkt.
• • •
Well, Jotzer, EN kväll i ett långt slutspel offrar jag för fredagskvällens happening i Gramercy.
Som din fellow kommentator Linus konstaterar:
Håkan i NY händer bara en gång.
• • •
Pens får sikta på att komma ut lika hårt i andra som i första.
Jävlar vilket bett det var i bortaattackkerna de inledande fem.
Om det inte varit för Holtby…well.
• • •
Undrar vem hon bistra tanten på läktarraden framför pressboxen i Verizon blänger surt på nu när inte bloggen är där.
• • •
Well, på’t igen då.
Det är ynnest att få se det här, kom ihåg det.

Jag har aldrig sett bättre, roligare, sexigare, mer exalterande eller dramatisk hockey än den som spelades när Washington Capitals och Pittsburgh Penguins drabbade samman i Stanley Cup-slutspelet 2009.
Så när samma lag nu, sju år senare, går i clinch igen – för första gången sedan dess – är febern så hög och ivern så stor att jag inte kan sitta still.
Bokstavligen.
Jag har idag, timmarna innan andra slutspelsomgångens VERKLIGA öppningskväll, bara trampat omkring i lägenheten, satt mig ner, rest mig, gått ett varv till, gnuggat händer, satt mig igen och bara känt hur det liksom sjuder i bröstkorgen.
För det finns ju ingen som helst anledning att betvivla att 2016 års duell blir mindre oförglömlig.
Tvärtom.
Lagen anförs fortfarande av NHL:s två starkast lysande superstars – Sidney Crosby och Alex Ovetjkin – och deras magnifika rivalitet kommer givetvis att blossa upp igen, men de har ännu bättre supporting cast den här gången.
Som Dave Molinari på Pittsburgh Post-Gazette slog fast i en förhandsblänkare tidigare idag:
Det finns medelstora galaxer som har färre stjärnor än den här playoff-serien.
Så nu tar vi några djupa andetag.
Nånting riktigt stort är på väg att ta sin början ikväll.
• • •
Tipsen för andra omgången har jag redovisat mer utförligt på annat håll – de ska ligga nånstans på Sportbladet-sajten – men här är den korta sammanfattningen:
Washington – Pittsburg 3-4
Tampa – NY Islanders 4-3
Dallas – ST Louis 2-4
San Jose – Nashville 4-3.
Några allvarliga invändningar?
• • •
Det är inte många som som är kvar i respektive lag sedan de episka slagen 09.
Hos Caps är det Ovie, Bäckis, Karl Alzner och Jay Beagle – och hos Pens Crosby, Malkin, Letang, Fleury, Kunitz och Ben Lovejoy.
Sen har vi två som bytt sida. Eric Fehr spelade med Washington då, men är pingvin nu – och Brooks Orpik var pingvin då, men spelar med Caps nu.
Därutöver är det bara nytt och, som sagt – i de flesta fall bättre.
• • •
Vad gäller tipsen vill jag, ännu en gång, understryka att jag inte känner mig det minsta säker.
I synnerhet inte beträffande serien som börjar ikväll.
Jag tycker att Pens imponerande mer mot Rangers än vad Caps gjorde mot Flyers och därför ger jag sjunde matchen till dem, men really – vad som helst kan hända när ligans två bästa lag går till strid.
• • •
Idag tog Eken sin väska och drog. Han skulle till Washington på boxning.
– Vi ses på lördag, sa han innan han slog igen dörren i morse.
Vi gör väl det, för då ska jag också dit.
I stället har Markus Larsson, Aftonbladets popskribent monumentale, kallad Kiruna-Hitler av kända skalder, checkat in på Hotell Biffen.
Han är i stan för Håkan Hellström-konserterna på Gramercy Theatre i helgen och passar på att bo i mitt sovrum och det gläder mig för även vi är bröder
Kiruna-Hitlers hockeyintresse är dock begränsat så han har redan, som en annan Eken, gått ut och satt sig vid en bardisk och lämnat mig ensam i korresoffan.
Det får väl gå den här gången också, I guess.
• • •
Den verkliga showen den gången, 2009, var match nummer två – spelad, som kvällens fajt, i Verizon.
Det var då Crosby och Ovie initierade hela Star Wars-temat med varsitt hat trick.
Jo, båda stjärnorna gjorde tre mål
Helt overkligt att se.
Sen avgjorde den något mindre glamoröse David Steckel, men ändå.
• • •
Caps behöver få gång Kuznetsov. Är han lika slätstruken som mot Flyers, då blir det svårt.
• • •
Då, 4 maj 2009, var jag på plats i Verizons pressbox och det hade jag under normala omständigheter varit ikväll också.
Men det är den där Håkan-spelningen i morgon…även jag måste på den, förstår ni ju.
På lördag, dock:
Bloggen i Verizon.
Jag lovar.
• • •
Okej, nu försöker jag till sist sätta mig ner ordentligt och slutar gnugga händer av upphetsning.
För ladies and gentlemen, det är dags.
För första gången på sju år:
Washington Capitals mot Pittsburgh Penguins i Stanley Cup Playoffs.

TAMPA – NY ISLANDERS 3-5 (Slut)
ANAHEIM – NASHVILLE 1-2 (Slut)
• • •
Nu vet vi.
Det kommer spelas Stanley Cup-final antingen American Airlines Center i Dallas, Scottrade Center i St Louis, SAP Center i San Jose eller i Bridgestone Arena i Nashville.
Jag finner de alternativen rasande kul, faktiskt.
• • •
Stackars Lille Fridolf Boudreau – och spelarna han haft omkring sig under sin sejour i södra Kalifornien.
De förlorar alltså en Game 7 på hemmaplan – för fjärde slutspelet i rad.
Det är ju ett tortyr.
• • •
Alternativen i öst är inte direkt uttjatade de heller:
Verizon Center i Washington, Consol Energy Center i Pittsburgh, Amalie Arena i Tampa och Barclays Center i New York.
• • •
Det var ojvoj-nära att Perry fick in kvitteringen på slutet, men vill inte hockeygudarna så vill de inte.
Fråga Brent Seabrook.
• • •
Fast Nashville…det vet jag inte om de som ingår i mediacirkusen skulle överleva!
• • •
Som LeBrun skriver på Twitter.
Först Kings utslagna, sedan Blackhawks och nu Ducks.
Välkommen till nya Western Conference, there’s some new boys in town…
• • •
Nu – men först nu! – ska jag sätta mig och tippa de de fyra fantastiska serier vi har framför oss.
Kommer i tidningen imorrn, sedan här.
Men ni är ju välkomna att berätta för världen hur det kommer att gå redan nu.
Shoot away, folks.
Så hörs vi när den potentiellt helt episka serien mellan Washington och Pittsburgh brakar igång imorrn.

Preds står emot forceringen på slutet och vinner med 2-1.
Jag återkommer med slutrapport om en stund.