Concrete jungle, where dreams are made of, del 3

NY RANGERS – PITTSBURGH 1-1 (Period 2)
• • •
And the show goes on.
Den är bländande.
Men ändå kan det mycket väl vara så att vi ain’t seen nothing yet.
Själva avgörandet återstår ju fortfarande och krigarna där nere kommer upphäva naturlagarna för att vara på rätt sida om det avgörandet.
• • •
Nu blommar löken, Rick Nash gör mål på ett av sina frilägen – shorthanded.
I Rangers-kretsar ser de honom, rätt eller fel, som streaky, så nu bör det ju bli åka av då.
• • •
Ha ha, de som sköter jumbon har under gurgel och bråk börjat visa Seinfeld-scenen där Frank Costanza – Georges oförliknelige pappa – vrålar ”You wanna piece of me!?!” till Elaine.
Den är givetvis perfekt för ändamålet.
• • •
Som Eken – något missnöjd med en trist kyckling i pressloungen – konstaterar:
När publiken på Garden börjar bry sig, då är det vår.
Här är rungande liv i luckan och när Nash spräcker Murrays nolla gungar faktiskt hela pressläktarbalkongen.
Det har bara hänt några få gånger under de år den funnits.
• • •
När Henke under en avvaktande utvisning är på väg till båset och får pucken…där borde han ju sticka på friläge!
 • •
Den av Tobias Pettersson våldsamt hyllade Brian Leetch är här och ser när Stepan slår hans rekord.
Även inzoomningen av honom resulterar i öronbedövande ovationer.
• • •
Både Henke och – framförallt – Zuke är förgrymmade på polaren Hagge när de tycker att han filmar till sig utvisningen under vilken Pens kvitterar i andraperiodens slutminut.
Där har de något att debattera på den kommande sommarens groggverandor…
• • •
Se, någon har viskat till Nyquist:
Run, Gustav, run!
Och där kom islossningen.
• • •
Eken har en profetia:
Det blir övertid – och Hagge avgör.
En storyline att drömma om.
• • •
Men först ska vi ha en tredjeperiod som kan bli en av de stora den här hallen, och den här stan, sett.

Concrete jungle, where dreams are made of, del 2

NY RANGERS – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
Jo, nog är det här en show värdig The Big Lights.
Det är överlägset bästa perioden i hela serien.
Utan godkända mål – men med non-stop action.
New York vickar nöjt på hatten.
• • •
The spring of coach’s challenge fortsätter.
Men ingen kan ju säga något om att Kreider får sitt mål bortdömt, den i Penguins bås som identifierade offsiden i momentet innan behövde inte fundera länge på om han skulle säga åt Sullivan att begära granskning.
• • •
Det är så här, när jag sitter på min välbekanta gamla stol och följer matchen ur precis samma perspektiv som vanligt, jag verkligen förstår hur otroligt mycket fortare allting går i slutspelet, hur mycket hårdare alla satsar i varje byte, hur infernaliskt uppskruvat varenda enskilt moment är.
Otroligt coolt, faktiskt.
• • •
Nä, Sullivan bluffade inte.
Det är Matthew Murray som står.
Bra för Pens, förstås; han har varit lika grym som under de avslutande grundserieveckor då man ju gott och väl kan säga att han slog igenom – man jag saknar den lätt förskrämde Tristan Jarry på bänken!
• • •
Armbanden blinkar verkligen spektakulärt i pre game-mörkret, även den jag har framför mig på skrivbordet.
Och tänk – inte ett enda har slängts in på isen ännu.
• • •
Ah, vad fan – dom buar åt Hagge.
Vad har han gjort för ont?
Han ville ju inget annat än att stanna här, men blev bortbytt.
• • •
Även här är det några sorgliga luspudlar som måste bröla rakt ut när det hålls a moment of silence för Ed Snider.
• • •
Steve Buscemi är in the house.
Ja, även standarden på kändisarna i jumbotronen höjs under slutspelet.
• • •
Ursäkta mig, de HAR ju handdukar – också.
Vad sitter jag och gnäller för?
• • •
TV-mannen – som han är, inte tech-kille – jag har till vänster är komplett ointresserad av hockeyn och sitter oavbrutet och sms:ar på sin telefon, även när känslovågorna svallar så det gungar i hela hallen.
Och när han gör det skjuter han armbågen i sidan på eran biff.
Kan ni säga åt honom att sluta med det?
• • •
En annan stjärna som lyser glamoröst på läktarsektionen ovanför hemmabåset:
John McEnroe.
• • •
Jag tycker domarna varit bra, jag.
Det måste vara fruktansvärt svårt att döma en så här furiös storm till match.
• • •
Följer nu ytterligare två perioder av samma sort – då kan både Jay-Z och Sinatra bocka och buga.
Då har kvalar showen in till och med bland deras största framträdanden i drömdjungeln.

Concrete jungle, where dreams are made of

These streets will make you feel brand new, big lights will inspire you…
Det lovar Jay-Z i ”Empire State of Mind” – det samtida New Yorks nationalsång.
20 hockeyspelare i New York Rangers och lika många i Pittsburgh Penguins hoppas han har rätt.
För nu är manegen för första gången i årets Stanley Cup-slutspel krattad även i drömmarnas betongdjungel och den som ska uppträda här måste ha vad som krävs.
På Manhattan är strålkastarskenet alltid lite skarpare, förväntningarna lite högre och pressen lite hårdare.
De som tar sig an the beast reagerar antingen genom att krympa och förlora i slagkraft – eller så blir det som i Jigga-klassikern:
De växer, blir inspirerade, känner sig pånyttfödda och gör sina livs framträdanden.
Då är hela kungariket deras, för som det heter i en annan, äldre New York-hymn:
If you can make it here, you’ll make it anywhere.
Så, it’s up to you, blåskjortor och pingviner.
Now you’re in New York.
• • •
Den jetlaggade Eken är uppe och studsar redan i bagarväckningstid, men med på morgonvärmning på Garden går det ändå inte att få honom.
Det är nämligen sprakande sommar även idag, blott några få tunna molnstråk drar över en annars knallblå himmel, och Gävles egen Jigga vill ut och promenera i sin gamla hemstad.
– Sedan ska jag äta något riktigt gott, säger han trots att han inte ens hunnit få bort resterna av frukostfrallan ur mungiporna.
Såklart.
Själv tar jag mig dock över hela ön och får beskedet att båda lagen tänker ha ”optional skate” och plötsligt framstår beslutet att lämna korresoffans mjuka värme i förtid som direkt korkat.
Det visar sig dock att nästan alla – framförallt i Pittsburgh– tar chansen att få köra igång i buggarna.
Som sagt, New York…
Den här scenen kliver man den här tiden på året inte bara på in på utan ha känt sig för lite först.
• • •
Dagens hetaste frågor:
Kommer Ryan McDonagh göra comeback för Rangers – och står Matthew Murray eller Jeff Zatkoff för Penguins?
– Mac ska genomgå en ordentlig läkarkontroll under eftermiddagen. Först efter den vet jag om han kan spela, säger Badtofflan under säsongens hittills mest välbesökta presskonferens på Garden.
– Hur jag formerar backparen om han inte spelar? Jag svarar inte på några frågor om laguppställningen nu.
Nähä.
Vad gäller målvaktssituationen hos gästerna gör Sullivan klart att Flower fortfarande inte är redo för spel, men den likaledes skadade Murray kan alltså vara på G igen.
– Han är ett alternativ, säger Tårtans gamle kompis och ser nöjd ut.
Zatkoff är dock först av isen efter morning skate, så Murray-utspelet kan mycket väl vara ytterligare ett försök att blanda bort korten och förvirra motståndarna.
• • •
Som så ofta när Rangers är inblandade har det varit dålig rytm i schemat i den här serien.
De spelade en dag och var lediga två, de spelade ytterligare en och var lediga två igen.
Först nu, nästan en vecka efter slutspelet startade, är det dags för Game 3.
Det är NBC:s fel.
Där vill de ha så många prime time- och helgmatcher som möjligt med Rangers. Inte för att cheferna håller på Rangers – även om det säkert är en konspirationsteori med fin spridning – utan för att laget råkar vara från nationens största stad och således också har den största, mest lukrativa tv-marknaden.
Men för spelarna är det lätt frustrerande.
– Ja, det blir för långa uppehåll, säger Bengan Hörnqvist när han efter en mediascrum i omklädningsrummet äntligen får slå sig ner på sin bänk och knyta upp skridskosnörena.
– Kommer in i det gör man väl ändå, men man går ju bara och väntar på att få spela hela tiden. Från och med nu blir det dock match varannan dag. Så vill jag ha det.
Jag med.
Då blir tempot högre, karaktären tydligare och de infekterade känslorna håller i sig från gång till gång.
• • •
Äter, på en busy diner ett kvarter från Garden, lunch med en New York Post-krönikör som till och från citeras flitigt i den här bloggen.
Vi talar om World Cup 96 och dagens primärval i New York.
Det är trevligt.
• • •
MSG har placerat vad om inte blinkande armband på varje säte inför aftonens drama.
Det blir effektfullt och snyggt, men efter skandalscenerna i Philly igår vet jag ändå inte om det känns som en så lysande idé.
Fansen i City of Brotherly Love må vara de stökigaste i hela landet – i alla sporter – men ingen ska inbilla sig att The Garden Faithful utgör en så mycket mer sofistikerad församling.
Blir det lika stökigt i den här matchen kommer även Crosby och Lundqvist och de andra att få vet heta hur det känns att få armband kastade i hjälmarna.
• • •
Vill att Hagge ska svara ”jag har aldrig gillat dem” när jag frågar om han börjat tycka illa om sina gamla kompisar i Rangers ännu.
Men det gör han inte.
– Då hade du gottat dig va, flinar han.
Japp.
– Den här serien har inte varit så fysisk och elak ännu, så direkt hat känner man ju inte. Men det är klart, när man möter samma lag flera gånger i rad blir det heta känslor. Sedan får motståndarna vara hur mycket kompisar som helst. Vänskapen får man återuppta när sista matchen är spelad.
• • •
Från Washington rapporteras att Brooks Orpik är day-to-day och inte spelar matchen imorrn kväll.
Nej, det tror fan.
Han såg snarare ut som year-to-year när han leddes av isen efter Whites monstersmäll.
• • •
Det är som vanligt när Penguins reser under slutspelet.
De skapar en egen liten enklav i bortahallen genom att klistra omklädningsrummet fullt med klubbmärken och visdomsord – ”Own your attitude!, ”Together we can achive more!”, Tthe journey starts here! – skrivna i de egna färgerna.
– Töntigt, fnyser en kanadensisk kollega.
Jag tycker det känns rätt hemtrevligt jag.
• • •
Octopus Al lär få att göra i The Joe ikväll, för det är ju ny på-liv-och-död-match för Red Wings; hamnar de i 1-3-underläge mot Bolts kan slutspelsäventyret vara över redan på torsdag.
Såna gångar brukar bläckfiskarna regna in på den blanka isen med extraordinär frekvens.
Jag säger för övrigt som vanligt vad gäller Red Wings chanser att komma nånstans:
Det hänger på om Forrest Gump Nyquist kan veva igång målproduktionen igen.
Gör han det är det bad news för Tampa.
• • •
När man står längst ner vid sargen i zamboni-kurvan med sin lilla morgonkaffe och Geno Malkin sveper förbi på andra sidan plexit blir man inte avundsjuk på de motståndare som måste försöka hänga honom i hasorna under matcherna.
På nära håll, när han har skridskor på fötterna, är den ryske superstjärnan en veritabel jätte.
Till och med kaffet i pappmuggen bleknar lite.
• • •
Det är alltså primärval i New York idag, det mest betydande delstaten hållit på flera decennier, och egentligen borde jag kanske bränna mitt krut i den andra bloggen.
Men vi har ett förträffligt team från Stockholm på plats och det är ändå första matchen i årets slutspel på Garden, så jag jag inleder åtminstone kvällen här.
Tyvärr finns det lite mycket att rapportera om hur hockeykrigarna i Rangers röstat.
Bara några stycken – Kreider, Stepan, McDonagh, Hayes, Miller, Skjei och Yandle – är amerikaner och troligen är de skrivna i sina respektive hemstater och röstar där, om de nu alls gör det.
Fast Tuffe Uffe är ju amerikan också och lär ha sin hemadress i New York och mja, nog framstår väl han som en republikan?
Kanske har Trump en hockeyvän där…
• • •
Han har haft många chanser på sig nu, både med Anaheim och Penguins, men ännu har Hagge inte lyckats göra mål på kompisen Henke.
– Nej, säger han och gnider sig lite i sitt glesa slutspelsskägg, visst börjar det bli dag för det nu?
Well, det skulle vara en bra vinkel för mig.
• • •
Den som till äventyrs trodde att de kanadensiska hockeyjournalisterna gått på semester bara för att de egna lagen missat slutspelet kan sluta tro det.
De fokuserar på alla landsmän i de amerikanska lagen istället och är ute och åker lika mycket som vanligt
Den bevakningen kräver dock inte samma dygnet-runt-fokus som när Habs eller – de få gånger nu DET skett på den här sidan Järnåldern – Maple Leafs är med i dansen och därför kan de ägna ännu mer energi åt avslappningsövningarna efter matcher och träningar.
Det är mycket bra för den amerikanska bryggerinäringen, om man säger så.
• • •
Apropå det skulle det vara obeskrivligt trevligt att gå ut och ta en jamare en sån här sommarkväll, i synnerhet när The Royal Oak befinner sig i stan.
Men vi har ju Hawks-Blues och Preds-Ducks att ta hand om framåt sena kvällen också.
Så det får i så fall bli ett par sängfösare i korresoffan.
• • •
Det som hände efter att speakern i Wells Fargo i går kväll vädjat till publiken påminde om när jag för 20 år sedan var något slags informell hejarklacksledare för Serik Fans – Brages stolta klack! – under en match på Strömvallen i Gävle och en lokal poliskonstapel i pausen kom fram och meddelade att jag måste få mina fellow supportrar att sluta slänga tomma ölburkar på löparbanan, annars skulle jag få svara för det.
Jag vände mig fåfängt om och upplyste fyllskallarna från Tunaslätten hur det låg till, att jag kunde bli gripen om de fortsatte kasta burkar – och de svarade förstås med ett regn av burkar.
Konstapeln uppskattade dock ansatsen och lät mig vara, men jag borde ha sagt som den desillusionerade Philadelphia-speakern:
– Way to go…
• • •
För Magnus Hellberg var det en liten blessing in disguise att Staal petade Lundqvist i ögat med klubban i Game 1.
För det betydde att han blev uppkallad från Hartford och sedan har han fått vara kvar, trots att det ju – thank god – inte visade sig vara någon fara med Henke.
Jag pratade med honomom i Pittsburgh och han var helt lyrisk.
– Det är otroligt häftigt att få vara med om det här, sa Almtuna-Tretjak och såg ut som en kristen som just hade nått The Promised Land.
• • •
Här är ett av de beramade armbanden – vars blink-funktion för övrigt styrs centralt, så effekten blir verkligen spektakulär.,
ARMBAND
Jag lovar att inte kasta det på isen, vad som än händer.
• • •
Bellemare får bara en matchs avstängning för Orlov-tacklingen.
Lite lite, det.
Fast det är klart, i praktiken lär det ju innebära resten av säsongen…
• • •
Rangers mediaavdelning har stuvat om i pressläktaruppställningen som vore de små Vigneault-epigoner.
Jag sitter på min vanliga plats, men har två norrmän till höger och en underlig tech-kille till vänster – medan mina vanliga bänkgrannar Lozo och Hartnett flyttats ut på obskyra flanker.
Vad är det för tok?
• • •
Hur coolt det än är med blinkande armband föredrar jag kvällar när fansen får små handdukar att vifta med.
Det ÄR slutspel.
• • •
Pingvinerna var, av förklarliga skäl, missnöjda med sin insats i Consol i lördags och tänker bjuda betydligt tuffare motstånd i Game 2.
– Vi kan inte bara ha en kille som forecheckar. Då blir det för enkelt för dem att komma ur egen zon. Det kommer det definitivt bli ändring på nu, klargör Bengan.
Oj, titta nu blev det nästan lite seriöst hockeytugg mitt i allt blajande…
• • •
Okej, New York är redo.
Är det som ska uppträda i The Big Lights?
It’s up to them.

Hopp och förtvivlan, del 9 – The End

SAN JOSE – LA 1-2 (Slut, OT)
• • •
Nu ilar det inte av något annat än eufori i Tanner Pearsons kropp.
Det är han som, redan efter 3.47, avgör dramat.
Men Dustin Brown ligger bakom hela den avslutande attacken med sina monstruösa tacklingar i mittzonen.
Han som alltid är så medioker under grundserien…snacka om utpräglad slutspelsartist.
• • •
OK, några få timmars sömn nu då – sen trampar jag iväg på skate på Garden.
Vi hörs när Game 3 mellan Rangers och Pens börjar.

Hopp och förtvivlan, del 8

SAN JOSE – LA 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
Det är ju en gudomlig kamp som pågår i hajtanken.
Som FagerstaPeter påpekar i spåret gruffas det inte särskilt mycket, men det beror nog mest på att ingen vill riskera något – eller ödsla energi på fel saker.
Den behövs till de explosiva rusherna över isen, till försöken att ta sig igenom löjligt samlade och svårforcerade försvarspositioner och till de dödsföraktande kollapserna framför egen kasse.
Och visst.
Det blir övertid.
Jag kan inte tänka mig något mer magiskt så här på nattkröken.
• • •
Ilningen av obehag i Tanner Pearsons mellangärde när han råkar skicka pucken över plexit med sex minuter kvar….den vill man inte ens försöka föreställa sig.
• • •
The Melkman brukar leverera såna här gånger.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Alltså, Drew Doughty har redan närmare 33 minuters istid.
Och nu följer OT.
De får ge honom dropp på hotellet efteråt.
• • •
Om det inte vore för att han har ansvaret för att jag kommer upp och kan gå på morning skate på Garden imorrn skulle jag väcka Eken nu.
Han vill ju egentligen inte missa det episka vi ska se nu.

Hopp och förtvivlan, del 7

SAN JOSE – LA 1-1 (Period 2)
• • •
Yeah, nu är det verkligen Big Boy Hockeykamp i Sharktank.
Det här blir en tredjeperiod att se.
• • •
Typiskt att Dahlgren inte tycks vara vaken nu när jag är klar med referat-skrivandet – det han föraktar – och kan vara med på riktigt i den här nattmanglingen.
• • •
Ja, man har ju sett några spektakulära slutspelsskägg genom åren, men Big Joe slår alla rekord.
Han är ju som plockad direkt ur Monty Pythons ”Life of Brian”.
Man vill ju nästan att Sharks ska gå hela vägen bara för att få se det fortsätta växa.
• • •
Jonathan Quick gör några räddningar så fenomenala att jag nästan får lust att gå in och väcka Eken.
Han – Quick, inte Eken – är fortfarande de stora matchernas man.
• • •
Övertid…känns det inte så?

Hopp och förtvivlan, del 6

PHILADELPHIA – WASHINGTON 1-6 (Slut)
MINNESOTA – DALLAS 5-3 (Slut)
SAN JOSE – LA 1-1 (Period 1)

• • •
Nope, Stars kommer inte att svepa Minnesota.
Ser de kommande matcherna ut som den är det inte ens hundraprocentigt säkert att de vinner serien.
Wild såg från slutet av första ut som en björn som precis hade blivit uppjagad ur sitt ide.
Intressant fortsättning blir det nu.
• • •
I norra Kalifornien chockstartade Big Joe med ett mål efter 30 sekunder, men Kings tar sig samman och kommer tillbaka.
• • •
Eken har för övrigt dragit sig tillbaka och sover nu i min säng.
Själv får jag sova i soffan vad det lider.
Först har jag dock några referat att leverera till redaktör Paulsson i Stockholm – och lite blogg om Sharks och Kings, det är ju utlovat.

Hopp och förtvivlan, del 5

MINNESOTA – DALLAS 3-2 (Period 2)
• • •
Ojvoj, Wild har börjat köra och går för första i hela serien upp i ledning med ett psykologiskt mål i slutet av andra.
Det ska tydligen inte bli FULLT så lätt för Dallas…
• • •
Ryan White om skandalscenerna i Wells Fargo:
– Whatever. Jag älskar Philly-fansen och hade också slängt ut saker på isen.
Hm.

Hopp och förtvivlan, del 4

PHILADELPHIA – WASHINGTON 1-6 (Slut)
MINNESOTA – DALLAS 2-2 (Mitten av Period 2)
• • •
Ja, nu är det slut på riktigt.
I matchen – och i serien.
Flyers kom, som ingen med svart-orange hjärta glömmer, tillbaka från 0-3-underläge mot Boston 2010, men det var ett helt annat lag mot ett helt annat motstånd.
Sannolikt fullbordar Caps en sweep redan på onsdag.
 • • •
Bellemares tackling är ju bara bedrövlig.
Hur kan man ha så lite respekt för sina fellow hockeyspelare?
Sån oerhörd tur att Orlov inte skadar sig värre än han gör.
• • •
Eländigt att Flyers-fansen en kväll när Ed Snider ska hedras skämmer ut sig på det här sättet och först slänger saker på den omtumlade Orlov när han återvänder till båset – och trots varningar från speakern fortsätter kasta saker tills deras hjältar får en utvisning.
Hallå.
• • •
John Carlson är en av förstarundans verkligen kungar.
Han, Joe Pavelski, Reilly Smith, Brian Elliott, Tyler Johnson, Filip Forsberg, Ovie, John Tavares…det är väl dom.
• • •
Jo, kanske det är nog en idé att testa Neuvirth på onsdag.
Vad finns det att förlora, liksom?
• • •
Som Roenick konstaterar i studion:
– Washington’s powerplay is sick!
Fem PP-mål ikväll…
• • •
Men titta, Wild sprattlar till.
Men blir ju glad för MN Johans skull.
Nu fokuserar vi lite på den matchen.

Hopp och förtvivlan, del 3

PHILADELPHIA – WASHINGTON 1-2 (Period 2)
• • •
Ja, nu är sanningens ögonblick här för Philadelphia Flyers.
De är absolut tvungna att vända i tredje.
Eljest:
Game over.
• • •
Okej, nu har Mason ändå uppfyllt kvoten av billiga mål.
Det är en bra pärla The Great Eight får på – som vanligt – men…mjae, den pucken ska ju inte gå in.
En sån lök till och även jag kastar mig upp på The Neuvirth bandwagon.
• • •
He he, killen som sitter bakom plexit och psykar Holtby under hans zenbuddistiska pre game-ritualer ser ju helt fantastisk rolig ut.
• • •
Flyers PP skrämmer man inte barn med direkt.
De har haft tolv möjligheter i den här serien – och gjort exakt noll mål.
• • •
Det här börjar bli riktigt nasty.
Winniks propp på The Ghost är inte snygg, men den unge backstjärnan klarar sig i alla all bättre än Orpik.
Skogshuggaren White träffar kanske rent men han tar i som bara fan.
Nån får se till att de lugnar ner sig lite med tacklingarna, annars kommer ingen att stå upp på onsdag.
• • •
Nu sitter Eken med en kall Carlsberg och smackar.
– Kul match, lyder omdömet.
Det är svårt att säga emot.
• • •
Usch, Orpik är groggy som en knockad MMA-fajter när de leder honom av isen.
Riktigt scary.
• • •
Det har alltid varit en besvikelse att så få från det officiella Washington bryr sig om Capitals och därför är det desto mer glädjande att se att Paul Begala – en av Bill Clintons närmaste rådgivare under de tidiga åren i Vita huset och numer kommentator på CNN – gått in så hårt i årets playoff.
• • •
Ojvoj, vilken start av Stars i St. Paul.
Snacka om game over.
• • •
Eken i pausen?
Han är oroad för att han inte ska hålla sig vaken hela tredjeperioden och går och tar en dusch.

Sida 741 av 1355