ST LOUIS – CHICAGO 1-0 (Slut, OT)
• • •
Nej, Seabrook får inte krossa några hjärtan den här gången.
Det är Blues-kaptenen David Backes som blir superhjälte när han skjuter på van Riemsdyks klubba, varefter pucken går in.
Så nu blir det fest på barerna i St Louis.
Själv ska jag skriva kvar mina små referat – sen kommer det en liten slutrapport.

ST. LOUIS – CHICAGO 0-0 (Period 3, OT)
• • •
Vad sa jag?
Visst slutar det 0-0 i Big Boy-matchen i Scottrade – och visst följer sudden death overtime.
Att vi föräras ett sånt drama direkt – vilken jackpot!
• • •
Brian Elliott visar att man kan vara lysande målvakt för Blues även i playoff.
Det måste kännas betryggande för lagkamrater och fans.
• • •
Jag sitter just nu med lite referat som ska hem till tidningen, men rafsar ihop det så fort jag kan och fokuserar sedan på thrillern i Missouri.
• • •
Seabrook…det är nu han brukar kliva fram och krossa motståndarnas hjärtan.
I’m just ..saying.

PITTSBURGH – NY RANGERS 5-2 (Slut)
ST LOUIS – CHICAGO 0-0 (Mitten av Period 2)
• • •
Ekeliw kan sluta fila på sin Kucherov-staty.
Det är Bengan Hörnqvist som är första playoff-kvällens store kung.
Han fullbordar alltså ett hat trick i tom kasse – och slår också den knivskarpa passningen till Crosby i slutet av andra.
Så ska man starta ett slutspel!
• • •
I Scottrade i St Louis är det som väntat.
Hårt och tufft och lika tajt som när en lastbilschaufför försöker parkera tradaren i ett cykelgarage.
Förvånar mig icke alls det fortfarande står 0-0 efter 60 minuter – och att vi sedan får se övertidshockey till på söndag.
• • •
Snacka om att Pens gör psykologiska mål.
Först ett i slutet av bägge de inledande perioderna – sedan, precis när Rangers reducerat i fem-mot-tre och jagar kvittering, ytterligare ett i numerärt underläge.
Där avgörs Game 1, känns det som.
• • •
Ja, Playoffwill, det är ju ingen femstjärnig italienare precis, men den är min local och uppskattad som sådan.
Några pastarätter är helt ok, och caprese-salladen knäcker när de har riktigt färsk mozzarella.
• • •
Väntan på att vad de ska säga om Henke i Pittsburgh är rätt olidlig.
Nej, inte för Rangers skull – för hans.
• • •
Det är Big Boy Hockey mellan Blues och Hawks och nu ska jag fördjupa mig i denna kamp.

TAMPA – DETROIT 3-2 (Slut)
PITTSBURGH – NY RANGERS 2-0 (Period 2)
• • •
Ja, som sagt.
Henke tvingas alltså kliva av efter en period – på grund av att Staal petar honom i ögat med klubbspetsen.
Hoppas nu, för mannens egen skull, att det inte är alltför allvarligt. Något officiellt besked har inte kommit från klubben ännu.
Men ögonen…det känns så obehagligt.
• • •
Pens gör ett sent – psykologiskt kan man också – mål även i den här perioden.
Den här gången är det Sid The Kid som kommer helt fri och då brukar det inte spela någon roll vem som står i kassen och det gör det inte nu heller.
• • •
Så dom dömer bort Vigges bomb?
Kanske korrekt – men trist ändå.
• • •
Jo, nu har Badtofflan under en intervju med NBC sagt att Lundqvist är ”day to day efter att ha fått Staals klubba nära ögat”.
Är det mer nåt ben i ansiktet då?
Inte bra det heller.
Men vad vet Badtofflan när han står i båset, kan man ju undra.
• • •
Penguins tredjemålis håller fortfarande nollan.
Och nu har han lite att göra också. Till skillnad från i första skapar ju Rangers faktiskt chanser i mittperioden.
• • •
Playoffwill, slutspelsöppning som det är slår jag faktiskt till med en pasta från lokala italienaren Notaro.
Behöver de snabba kolhydraterna inför det här långa maratonloppet…
• • •
Att Bolts är så här bra utan Stamkos och Strålle… det är verkligen imponerande.
• • •
Nu har det brakat loss i St Louis också.
I första omgången får man inte många tillfällen att andas – men vad ska man å andra sidan med såna till?

TAMPA – DETROIT 2-2 (Period 2)

PITTSBURGH – NY RANGERS 1- 0 (Period 1)

• • •
Ooh, Staal håller på att peta ur ögonen på Henke och efter långt, otäckt avbrott när Rangers viktigaste spelare fått vård och fortsätter spela iscensätter Pens en sista push och Bengan Hörnqvist matar in 1-0.
Såna scener…bara i playoff!
UPDATE:
Lundqvist tvingas avbryta matchen. Antti Raanta tar över i kassen i andra.
Inget är känt om hur allvarligt det är, eller hur det blir i framtida matcher, men ögat…det är såklart väldigt obehagligt.
• • •
Zatkoff regerar ju…
Och ofta känns det som att orutinerade och/eller infrågasatta målvakter som tvingas kliva in under de här minst sagt pressade omständigheterna blir hjältar.
Johan Hedberg, den förträfflige, bar väl just Pittsburgh hela vägen till konferensefinal när han slog igenom våren 2001?
Kort sagt:
Vi kan ha slutspelets första riktigt kittlande storyline i Zatkoff.
• • •
Wings och Bolts hör till de snällaste, minst slagsmålsbenägna lagen i hela ligan, men nu verkar stubinerna brinna av i parti och minut nere i Amalie.
Lovar gott inför fortsättningen.
• • •
Rangers gör dock, utan att skapa särskilt avancerade chanser, en helt OK förstaperiod och har ett tag 12-4 i skott.
Fast det tål att påpekas att Pens haft ovanan att starta dåligt under hela sin
De brukar explodera i andra istället.
• • •
I Örby har en jag känner börjat hamra och mejsla på en staty av Nikita Kucherov.
Slutspelets kung – efter knappt två timmar.
• • •
Huruvida det är Rangers som har tur eller är skickliga, eller om det är Pens som har otur eller inte gör det de ska låter jag vara osagt – men det har konsekvenser att hemmalaget där borta i västra Pennsylvania inte lyckas/får ställa upp i sin powerplay-uppställning när de, två gånger om, väl får chansen.
• • •
Att Wings hade problem med grillorna i första och föll som Papphammar-imitatörer perioden igenom såg jag inte förrän NBC visade ett dråpligt klipp i pausen.
Oväntat, Paul Boyer, Detroits materialare, är best in the business – och dessutom den ende i sin bransch, vid sidan av Pudding och den magnifike Johan Bonde i Leksand, som konsekvent hälsar på bloggen!
• • •
Rangers får också powerplay – men DÅ börjar Pens, i numerärt underläge, skapa chanser.
• • •
Det är påsk i Consol.
Gult som i Guldfågeln-fabriken, ju.
• • •
Det här är alltså 111:a slutspelsmatchen i rad Rangers startar Lundqvist i kassen.
Rätt mindblowing siffra.
• • •
Vilken chock att det blir turbulens så fort Tim Peel dömer.
Vad menade NHL med att plötsligt ge den omstridde stackars mannen slutspelsmatcher i år?
Ville de vara lite…schyssta?
Missriktad vänlighet kallar man sånt.
• • •
Det såg verkligen obehagligt ut med Lundqvist, i synnerhet när han låg ner och sparkade i isen av smärta.
Bloggen satt stum i soffan där ett tag.
Att hemmaspelarna sedan förstår att han är omskakad och går till hård attack är självklart.
I playoff är det tillåtet att göra, nästan, allt för att vinna.
• • •
Satan vilket härligt tryck det är i spåret.
Så här får det gärna fortsätta två månader nu.

TAMPA – DETROIT 1-0 (Period 1)
• • •
And they’re off and running.
Så oerhört magiskt.
• • •
Oj oj oj – och ojvoj!
Årets första slutspelsmål är en klassiker.
Kucherov får fin passning av Tyler Johnson och bombar som en annan Stamkos in ett rykande direktskott som Jimmy Howard bara viftar desperat efter.
Hoppas den 22-årige ryssen satte tonen för hela playoff-resan där.
• • •
Bolts har överhuvudtaget, skador och elände till trots, sett klart piggast ut i förstaperren.
Wings är inte lika stumma som första 20 på Garden i lördags, men inte så väldigt mycket heller.
De behöver lösgöra mer energi.
• • •
Åh, bara att se den där playoff-loggan på isen igen.
Pulsen rusar!
• • •
Wings skapar inte så många chanser och på den verkligt stora, i PP, kliver Vigge Hedman in och lekar målvakt.
Det har han lärt sig av Strålle.
• • •
Penguins tvingas alltså gå in i playoff med Jeff Zatkoff i kassen – och hans back-up är en, eh, Tristan Jarry.
Där vändes förutsättningarna i en hast upp och ner.
Andrew Gross på Bergen Record skriver till och med:
”Plötsligt är det här en måste-match för Rangers, ingen vet när Fleury kommer tillbaka”.
• • •
Ekeliw flög alltså tolv timmar från Las Vegas till Stockholm – Norwegian kör ju direkt, numer – och hade ångest över wojne wojne-situationen med podcast-inspelningen hela resan.
Sen höll han sig vaken några timmar innan under tidiga kvällen la sig, men klockan var ställd på 12.45 och nu är han uppe för att se sitt Tampa.
Den unge mannan kommer ha mer uppfuckad dygnsrytm än ett Fedex-paket i flera veckor, men det får det vara värt, säger han på telefon från mörkret i Örby.
Så ser passion ut.
• • •
Fint att de hedrar Ed Snider med en tyst stund i Tampa.
Synd att organisten förstör den med en opassande liten trudelutt…
• • •
Hör att vredens vrål ekar i den svenska natten.
Det är alltså nåt knas med Viasats sändning och hängivna hockeyfans kan inte kan se slutspelsmatcher de väntat på i ett år.
Snälla betal-kanalen, lös problemet – det är, bland annat, mina fina läsare som blir lidande.
 • • •
Det kanske blir lite bättre för Red Wings om Marchenko låter bli att försöka göra självmål på Howard.
• • •
Noterar dock att några på Twitter ser Tampa-matchen på vad de kallar ”vanlig Viaplay”, vad det nu betyder.
Det kanske kan vara ett tips för någon.
• • •
Ekan levererar ny länk – så här låter det alltså när jag pratar playoff med Piff & Puff, och tar den där rösten på allvar.

Ho ho!
• • •
Nu ämnar jag klippa förstaperren i Pittsburgh och nästa inlägg kommer efter förstaperren där.

Vad får man vara med om för högtider och speciella tilldragelser under ett liv?
Well, vi har jul.
Nyår.
Midsommar.
Fourth of July här i USA
Mardi Gras, om man åker till New Orleans i februari.
Stora konserter med heliga favoritartister.
Middagar på femstjärniga krogar.
Resor till ens drömmars länder och städer.
50-årsfester.
Kvällar när bästa craps-bordet på Bellagio i Vegas plötsligt blir riktigt hett.
Nå, klumpa ihop alla sådana happenings – och multiplicera med 20.
Upplevelsen, om den gick att komprimera på det sättet, kommer ändå inte i närheten av det vi ska vara med om nu.
Stanley Cup-slutspelet är här.
Med sina vulkanutbrott av känslor. Med sin bländande hockey. Med sina drömmar – krossade och förverkligade. Med sitt pumpande adrenalin. Med sina monstruösa tacklingar. Med sitt infekterade trash talk. Med sina oändliga övertidsdraman. Med sina eviga klassiker till mål. Med sina outplånliga bilder av förbluffande mod och sprakande vrede och bitter sorg och gränslös glädje. Med sina Game 7. Med sina fula skägg. Med sitt omvälvande kaos – särskilt påtagligt i den första omgång då alla är febriga och övertända och vill så mycket att de kör rakt genom sargen om det behövs, och ibland även när det inte behövs.
Det finns inget bättre i hela världen.
Verkligen, verkligen inget.
Bloggen kommer självklart vara med från start till mål och den skulle känna sig hedrad om alla kommentatorsspårets stammisar, U-båtar och varför inte ett koppel nykomlingar tar plats på tåget och följer med på den två månader långa resan mot nirvana.
Stanley Cup Playoffs 2016 börjar nu.
• • •
Jag inleder mitt slutspel i – korresoffan.
Playoff är långt och mina uppgifter trots allt fler än bara hockey – valrörelsens New York Minute är ju här snart – och resebudgeten dessutom inte gränslös, så vi startar lite mjukt.
Men korresoffan-sessioner har sin alldeles särskilda tjusning, de också.
Vi kan följa flera matcher på en gång, jag får ta del av kommentarer och intervjuer och New Yorks finaste delivery-krubb bärs till dörren när jag så önskar…
Och hey, redan i helgen är jag där ute – nånstans där man kan dricka RC Cola!
• • •
Tips har jag fyrat av flera gånger, på sajten och i print idag (ni gick väl ut och köpte papperstidningen? Bra) , komplett med grundliga kommentarer och allt.
Jag pallar inte att skriva samma sak på ett tredje sätt, men för ordningens skull – här är grundtipsen:
Washington – Philadelphia 4-2
Pittsburgh – NY Rangers 4-2.
Florida – NY Islanders 4-3.
Tampa – Detroit 2-4
Dallas – Minnesota 4-1
St Louis – Chicago 4-3
Anaheim – Nashville 4-2
LA Kings – San Jose 4-3
Jag är dock inte det minsta tvärsäker och hoppas jag har fel på flera punkter.
Roligast är det ju om vi får ett koppel riktigt feta skrällar.
• • •
Igår spelade vi ett helt nytt podd-avsnitt – med Youngblood Ekeliw sittande i en garderob (!) på ärevördiga Flamingo i Las Vegas, för att han inte ville störa sovande festprissen Simm.
Sedan var det tänkt att han skulle klippa och redigerad under 12-timmarsflighten hem till Stockholm, men då visade det sig att han lät så här.

Ungefär som vanligt, tycker jag! Lite valpigt sådär. Men ah. Hela vår playoff preview var alltså förgäves och en ny inspelningen väntar på torsdag eller fredag.
Sorry.
Tydligen lät jag dock som vanligt – vi spelas in i varsin kanal, liksom – och jag har krävt att få ett klipp där jag diskuterar och får den sortens piff & puff-svar.
Det borde låta rätt så festligt.
• • •
I normala fall skulle nog Bolts, tror jag, slå ut Red Wings igen.
De är ju den moderna hockeyns själva monument till lag och lärde sig allt om slutspelshockey under förra årets marsch till finalen.
Men ni vet ju hur det ligger till, Coopers trupp lider av samma slags manfall som Charlie Sheens pluton inför slutstriden i ”Plutonen”.
Flera stjärnor saknas helt och flera av de som ska försöka spela är ordentligt banged up och kan därför näppeligen häva sig upp på normal nivå.
Därför tror jag att Wings, med all sin slutspelsvana och slughet, kan fälla favoriten.
Vi får rätt så omedelbums en föraning om hur den serien kommer att arta sig.
Det är i Amalie Arena slutspelets första puck släpps strax efter 19.00, lokal tid.
Oh, happy days, som det heter i psalmen.
• • •
Jaha, Frölunda mot Skellefteå i final där hemma.
Ur NHL-perspektiv betyder det Henrik Lundqvist, Erik Karlsson, John Klingberg, Loui Eriksson, Viktor Stålberg och Robin Lehner i ena ringhörnan – och Adam Larsson, Oscar Lindberg, Melker Karlsson, Oskar Sundqvist och David Rundblad i den andra.
Fördel Frölunda får man väl säga – men Skellefteå har tiden på sin sida.
• • •
En avgörande detalj för Red Wings vidkommande är att Forrest Gump får igång måltillverkningen igen.
Ja, Gustav Nyquist alltså.
Det är han som med störst iver försökt sprida Kronwalls nya smeknamn ”Lieutenant Dan” och det slutade givetvis med att han själv fick ett ännu roligare.
Så nu är mannen som tidigare kallats Hästpolo, Lille Skutt, Gröna Lyktan och Rosa Pantern alltså även Forrest Gump.
Jag tror det kan bli det som verkligen sätter sig…
 • • •
För första gången sedan 1970 går vi alltså in i playoff utan att ett enda kanadensiskt lag har skin in the game.
Över detta dystra faktum – en total katastrof för tv-bolagen som köpt rättigheter för miljarders miljarder – gör sig The Hockey News lite lustig i färska Playoff Preview-numret

Väldigt roligt, om ni frågar mig…
• • •
En timme efter starten i Amalie släpper Tim Peel – ho ho! – pucken i Consol Energy Center i downtown Pittsburgh också.
De allra flesta – yours truly included – tror att Rangers får mycket svårt mot ett Penguins som lagom till slutspelet fått feeling som en hel sambaorkester på Copacabana och när jag pratade med Henke igår, på en eländig telefonlina som kopplade ner hela tiden, höll han med om att Pittsburgh är favoriter.
– De har varit bäst i hela ligan i en och en halv månad, tveklöst. Men det betyder att de har lite mer press på sig också. Och vi har genom åren visat att vi är som bäst i de mest utsatta lägena. Jag hoppas det är likadant nu, hette det.
Ja, det där – plus frågetecknen kring Pingvin-målvakternas hälsa – är Rangers lilla hopp.
Jag minns ju själv hur hundraprocentigt rökta de var när de låg under med 3-1 mot just Pens för två år sedan och med samma siffror mot Washington ifjol.
De hade ju fram till dess inte övertygat alls i respektive serien, men började plötsligt bara small det.
Man vet aldrig.
• • •
Trist med Ed Sniders bortgång i Philadelphia.
Han känns som de sista av den sortens ägare som är synonyma med sina klubbar och sätter sin egen prägel på hela organisationens image.
Den stollige gammel-Wirtz i Chicago var lite likadan, för att inte tala om Harold Ballard i Toronto under Börje Salming-eran.
Men de färgstarka patriarkerna är på väg ut och ersätts i de flesta fall av ansiktslösa, trista, kalla konglomerat av kostymer.
Dolan här i New York?
Äh, han är ju en rikemansson som fått ett par idrottslag av pappa att leka med.
• • •
Ekeliw ringde mig för övrigt med ångestdarr så fort han hade landat på Arlanda.
Jag har efter tidigare mankemang under våra två år som podcast-clowner tydligen varit så barsk att han tror han ska få Tortorella-artade hårtorksutskällningar för att sådana olyckor händer.
Hallå, jag blev bara lite irriterad över att det ringde redan kvart över sju, men jag är inte komplett idiot och vill göra det klart även i detta offentliga forum.
Shit happens, liksom.
• • •
Sist ikväll har vi Blues mot Hawks också.
Vilken heavy-weight clash.
Mitt lilla chanstips är att det kan vara dags för Blues nu, för nån gång måste det vara det för ett så komplett lagbygge – och bortsett från Kanes & Panarins Two-Man Shows har Hawks inte imponerat jättemycket under grundserien.
Å andra sidan:
Det är slutspel nu.
Är det några i hela världen som vet hur man ska göra då är det Hawks.
Så jag kan mycket väl vara ute och cykla.
• • •
Att Arizona sparkar Don Maloney känns helt förryckt.
Han har ju, givet de knappa resurserna och den ständiga turbulensen ute i öknen, gjort ett fantastiskt jobb.
Men enligt Ekeliw bottnar det i att han – Maloney, inte Ekeliw… – haft en konflikt med ägarna om huruvida de ska trejda Oliver Ekman-Larsson för rättigheterna till förstavalet i draften framöver, så de kan kan knyta till sig Phoenix-pojken Auston Matthews.
Ägarna vill, Maloney vägrar, sägs det.
Det öppnar ju för en väldigt intressant sommar.
OEL i Toronto…now, DET vore nåt.
Maloney bör för övrigt få nytt jobb direkt. Innan han kom till Arizona var han Glenn Sathers högra hand här i New York och på många sätt skälet till att Rangers kom ur the dark ages – när de missade sju slutspel i rad; som såna som Hento och PlayoffWill måste ha älskat den eran! – och faktiskt blev ett slutspelslag igen.
• • •
Av rent egoistiska skäl hoppas jag att både Rangers och Islanders tar sig vidare.
Min jobbsituation blir mycket angenämare då – på flera sätt. Flera matcher kommer (Wings-Islanders…mmm, vad fint det vore) spelas på min hemmaplan och cheferna i Stockholm, som styr över utrymme och grad av bevakning, blir mer intresserade ju längre de största svenska profilerna är med, i synnerhet klick-magneten som står i Rangers kasse.
Men den som tror att jag håller på något lag på andra grunder tar fel
• • •
Rangers kallade upp Marek Hrivik från Hartford under förmiddagen, men ingen vet i skrivande stund varför.
Det kan vara Stålberg som har strul med en lower body-skada, spekulerar Pat Leonard.
Sedan tidigare är McDonagh borta också – definitivt – så det är inte som att situationen är ideal för Blåskjortorna heller.
• • •
För eventuella nytillkomna läsare – såna brukar ju dyka upp i slutspelstider och ibland bli förgrymmade över bloggens upplägg:
Jag refererar alltså inte hela tiden, jag kommer istället med långa uppdateringar i pauserna – och så pågår den kontinuerlig debatt och live-rapportering i kommentatorsspåret.
• • •
Alla slutspelsmatcher sänds i NBC:s olika kanaler, men under de första rundorna får de lokala stationerna köra egna sändningar, så här i New York ser vi Rangers och Islanders matcher med vanliga kommentatorer (NBC-sändningarna är till och med blockade) – och det kan ju vara bra att veta för er som inte vill ha Doc & co i öronen.
Leta upp MSG- eller Roots-feeden.
• • •
En stor kanna nybryggt amerikanskt blask ryker i köket, två dosor färsk Ljunglöfs Ettan är precis framplockade ur kylskåpet, tv:n är påslagen och till och med laptoppen på bordet framför mig surrar förväntansfullt.
Det är dags nu.
Stanley Cup-slutspelet 2016 börjar alldeles, alldeles strax.

19.07 på onsdag – det vill säga 01.07 natten till torsdag för de flesta av er – släpper de pucken på den nyspolade isen i Amalie Arena i Tampa.
I samma stund börjar Stanley Cup-slutspelet 2016.
Halleluja, säger jag.
Halleluja.
Halleluja.
• • •
Det tog dem förstås ett tag, både NBC och de inblandade klubbarna hann före, vilket fick till följd att jag satt här med papper och penna och lappade ihop en egen bracket, men efter nån timme lyckade NHL trycka ut spelschemat för första omgången på sin lökiga hemsida.
Att till och med DET skulle bli förstört med den förbannade omgörningen av sajten…
Ögonblicket när de släpper programmet innan den första playoff-rundan ju en av säsongens absoluta höjdpunkter.
Det är då det sjunker in att slutspelet ska börja och den kokande eufori som bara åtta matchserier i världens bästa turnering kan utlösa börjar pulsera i kroppen.
Men nä, ta en kopp kaffe först ni, redaktörer…
Här är det i alla fall, hela schemat:
• • •
Jag har en intervju med Hagelin ute på sportbladet.se och hans fall är verkligen fascinerande.
Förra året spelade han med Rangers och skickade ut Penguins ur slutspelet med ett övertidsmål i Game 5 i första omgången – och nu ska han hjälpa Penguins att ta revansch på Rangers för det som hände då.
Wacko.
• • •
Ett är säkert:
NHL bryr sig inte längre om sina europeiska fans.
Endast två av matcherna till helgen – Penguins-Rangers på lördag och Blackhawks-Blues på söndag – spelas på matiné-tid.
Det är förstås allsmäktiga NBC som bestämt att det ska vara så, de måste ju visa traktor-pulling i sina kanaler på helgerna, och TV-bolagen som betalar för sändningsrättigheterna på andra sidan Atlanten borde verkligen protestera.
De blir…ja, jag ska inte skriva vad jag anser att de blir, men det är ju bedrövligt.
• • •
Det är tredje gången de använder det här slutspelsformatet nu, med divisionsuppgörelser och wild card-lag, och det som från början kändes nytt och fräscht och kul börjar få en fadd smak.
Precis som Tobias Pettersson påpekat i kommentatorsspåret blir det lätt orättvist och ologiskt.
Om de kört enligt den traditionella mall som användes fram till för två år sedan – att ettan i konferensen möter åttan och så vidare – hade vi istället haft de här serierna att se fram emot:
•Washington – Detroit
•Pittsburgh – Philadelphia
•Florida – Tampa
•NY Rangers – NY Islanders
•Dallas – Minnesota
•St Louis – Nashville
•Chicago – San Jose
•Anaheim – LA
Många potentiella klassikermöten vi går miste om där…
Fast allra coolast – och bäst – vore ju om de någon gång bröt sig loss från den geografiska indelningen och lät ettan i sammanlagda tabellen möta laget på 16:e plats och så vidare.
Med moderna kommunikationer skulle det gå utmärkt, därom kan lagen i Major League Baseball vittna.
Med DET upplägget skulle vi ha de HÄR kittlande serierna:
•Washington – Boston (jo, B’s skulle ta sig in på Minnesotas bekostnad…de har fler poäng)
•Dallas – Detroit
•St Louis – Nashville
•Pittsburgh – Philadelphia
•Chicago – Tampa
•Anaheim – San Jose
•Florida – NY Islanders
•LA Kings – NY Rangers
Ja, nej, så kommer det aldrig bli, men tillåt mig fantisera lite…
• • •
Panthers och Islanders får alltså börja med en back-to-back nere i Florida-solen.
Det känns minst sagt udda.
• • •
Tippat har jag gjort, lite från höften, i en blänkare som ligger ute på sportbladet.se just nu.
Det ska göras mer grundligt i en podd med Ekeliw – på plats i Vegas just nu, till min stora oro – i morrn kväll och, tror jag, i onsdagens tidning.

Då, på onsdag, ska vi förstås också ta oss en nördig titt på varje serie här i
bloggen.
Ni, mina dyra läsare, är dock välkomna att avlossa era tips närhelst ni önskar.
En sak bara:
Försök låta bli att vara så där tvärsäkra som somliga är, ni vet såna där som VET hur det ska bli och avfärdar de som inte kommit till samma slutsats som idioter.
Jag blir illa berörd av sånt och ingen vet, alla bara gissar.
• • •
På sportbladet.se finns nu också en sammanfattning av de individuella prestationerna under den grundserie som just avslutats – med särskilt fokus på de inte mindre än 86 svenskar som spelat i världens bästa liga i år.
Ni har ju koll på att Erik vinner den blågula poängligan, att Filip Forsberg gjort flest mål, att Henke har bäst målvaktsstats och att John Klingberg är blågul plus/minus-kung.
Men hade ni koll på att Oliver Ekman-Larsson – förutom att vara den som stod för flest powerplay-mål och flest GWG-baljor – också var vår elakaste spelare i år?
Han vann svenska utvisningsligan med 96 minuter, före Adam Larsson och Gabriel Landeskog.
Det hade jag aldrig trott, Oliver som är så snäll…
• • •
De närmsta två dygnen blir det tyst och mörkt här i bloggen medan jag laddar om för årets två bästa månader.
Men på onsdag – då åker vi!

Där går slutsignalen i Verizon Center och efter sex månader, 82 fullbordade omgångar och 1230 färdigspelade matcher är alltså NHL:s grundserie säsongen 2015-2016 över.
Anaheim slår Caps med 2-0, passerar Kings på mållinjen, blir etta i Pacific och får gå upp mot Nashville.
Kings, divisionstvåan, möter Sharks.
• • •
Nu ska jag skriva lite grejor åt tidningen och sedan återkommer jag med en liten slutrapport här.

There we go.
Flyers slår Islanders med 5-2, så Islanders möter Florida – och för tredje året i rad har Rangers och Penguins en showdown coming up.
Nu ska bara tredje perioden i DC sittas av också, sen är vi hemma.