Det har gått drygt sex månader sedan NHL-säsongen 2015-2016 startade.
81 omgångar är avgjorda och 1213 matcher spelade.
Men likafullt:
Först nu, först när vi denna råa och kalla helg i början av april sätter slutpunkt, blir ekvationen löst.
De sista 17 matcherna – av sammanlagt 1230, alltså – måste spelas för att serien ska avgöras och tabellen fullbordas.
Och några av dem betyder…allt.
För Boston Bruins, Detroit Red Wings och Philadelphia Flyers ligger hela säsongen bokstavligen i potten idag och – för Flyers del – i morgon.
Antingen belönas ett halvår av slit, uppoffringar, plågor och anspänning efter de sista 60 minuterna med en resa till himlen – eller så var allt förgäves och de får vandra in i den tysta off season-natten med sänkta huvuden.
Det är så dramatiskt.
Så vackert.
Så upprymmande.
Bloggen är med från första pucken släpps i New York i arla förmiddagsstunden tills slutsignalen ljuder i Washington i morgon kväll – och jag hoppas på ert eminenta sällskap under resans magiska gång.
• • •
Själv befinner jag mig, förstås, på Madison Square Garden.
Här avgörs just Detroits öde under en all-or-nothing-matiné.
De måste med all säkerhet slå Rangers – eljest klipps den nordamerikanska proffsidrottens mest grandiosa slutspelssvit, 24 säsonger lång, av.
Infernaliskt.
Men de ska inte kunna misslyckas, tycker jag.
Det är ju inte bara det att Rangers inte har något att spela för – vad de än säger är det bäst för dem att förlora och få Florida istället för Pittsburgh i första slutspelsomgången.
Helt följdriktigt skickar Badtofflan Vigneault ut ett halvt B-lag på isen.
Henke vilar, Zuccarello vilar, Stålberg vilar – och McDonagh och Girardi är skadade.
Vinner rödvingarna inte under de förutsättningarna förtjänar de, frankt uttryckt, inte att vara med i något playoff.
• • •
Det är mycket svenskar i stan just nu.
När jag korsade ett övergångsställe på södra Broadway igår eftermiddag – på väg till Hugo Boss-butiken, slutspelet närmar sig ju och en bloggare måste vara fin! – mötte jag blicken hos en som såg ut som en landsman och plötsligt utbrast han, på klockren östgötska:
– Hoppas det blir bättre på Garden i morrn, du.
Klassiskt.
• • •
Det enda som talar mot Wings är det faktum att måste-matchen börjar på så okristlig tid.
Jag känner ju själv hur svårt det är att få hockeyjuicerna flöda när jag redan under förmiddagen sitter här och hamrar intro.
Adrenalinpumpen hackar, jag får ingen svikt i steget i formuleringarna.
Hur svårt ska det då inte vara att, på kommando, spela sin bästa hockey för säsongen.
Men de måste.
Det bara är så.
• • •
Vi – jag och herrarna Eriksson, mina celebra gäster från Leksand – åt en tidig middag på Smith & Wollensky igår kväll och då fick jag mig en ny, underbar Abris till livs.
När de bar in min drajja berättade Niklas att att Christer Abris första gången han träffade Oliver Ekman-Larsson uttalade Oliver som man uttalar den oliv som låg i mitt immiga glas.
Det är svårt att återge det fantastiskt roliga i den anekdoten i skrift, men ni hajar – jag skrattade så det det skvätte vermouth över hela bordet.
• • •
Bruins spelar också nu, 12.30 lokal tid, mot Senators hemma i TD Garden.
Även de måste ovillkorligen vinna – men i Boston-björnarnas fall är det inte säkert att ens det hjälper.
Flyers måste samtidigt förlora åtminstone en av sina två kvarvarande matcher.
Men det är inte hundra att B’s fixar det in the first place.
När jag talade med rekord-Erik i förrgår – ni vet Karlsson, han som DEFINITIVT ska ha sin tredje Norris Trophy efter den här historiska säsongen – frågade han om det verkligen var så att de kunde spela bort divisionsrivalen från Massachusetts och när jag svarade att så var fallet sa han:
– Jamen, då ska vi förstås göra det.
• • •
Men ni kan vara lugna, det var tidigt igår och jag drack bara en drajja – och en enda orsaker inte ens armsvett så här dagen efter.
När det ska spelas stora hockeymatcher är Biffen seriös som en revisor på finansinspektionen.
• • •
För Rangers är det för övrigt, har jag just fattat, inte helt säkert att det räcker att förlora för att säkra den åtrådda wild card-platsen.
Att Islanders just nu innehar den högre tabellplaceringen beror på att de har en match mindre spelad. Rangers har egentligen bättre ROW, så om de står på samma poäng när krutröken lagt sig – det vill säga om Isles förlorar både mot Buffalo idag och mot Flyers i morrn – är det lik förbannat Rangers som får ta sig an Penguins.
Att man ska behöva vara kvantfysiker för att förstå en NHL-tabell…
• • •
Jag har inte burit slips sedan Lidas blev invald i Hall of Fame i november, men nu når grundserien vägs ände.
Så en lila och gräddvit är knuten under dubbelhakan.
Det ska kännas att det är högtidligt och stort.
• • •
Vad gäller upplägget i västra konferensen ber jag att få återkomma ikväll, men vi kan ju redan nu slå fast följande:
Dallas och St Louis slåss inte primärt om förstaplatsen i Central.
De slåss om att slippa Chicago i första rundan.
• • •
Glömmer att äta frukost, så exalterad är jag inför den här upplösningen, men en grillad med bröd – är inte det ett OK substitut?
Jo, det får det vara.
• • •
Zuke och Stålberg uppges vara skadade day-to-day, men var så jäkla säker:
Om Rangers verkligen behövt dem idag, då hade de spelat.
Lagledningen måste dock låtsas att man har respekt för sporten och för konkurrenter som fortfarande är in the race och sätter dem därför officiellt på skadelistan.
• • •
Nån som har börjat fundera på vilka av redan utslagna svenskar Pär Mårts kan få hem till VM?
Erik K och tvillingarna Sedin har redan tackat nej och mycket lite tyder på att någon som är uttagen till World Cup dyker upp i Moskva, så räkna bort Landeskog och oliven från Arizona med.
Men det finns ju några stycken som är med och slåss om de återstående platserna i WC-truppen och kan tjäna på att visa upp sig, så Mikael Backlund, Carl Söderberg, Adam Larsson, Alexander Wennberg, Wild Bill Karlsson, Elias Lindholm och Viktor Rask – det är givna förstärkningar som mycket väl kan svara ja om Pelle ringer.
• • •
Mess från Eken:
Nästa vecka kommer jag till New York igen.
Så mycket för den tårfyllda avskedsfesten, men…så härligt ändå!
• • •
För mig började årets grundserie när Islanders tog emot Chicago i urpremiären i Barclays Center i Brooklyn 9 oktober.
Jag kan inte riktigt fatta att det gått ett halvår sedan dess – det känns som att det var högst två månader sedan – men det har det och nu knyter vi alltså ihop den säck som öppnades då.
En sista gång alltså, i grundserien 2015-2016:
Bloggen goes live i the wooooorld’s most famous arena.